7 oktober 2024

Sheffield Wednesday 1987/88

Sheffield Wednesday inledde 1987/88 med fem förluster och tre oavgjorda på de åtta första ligamatcherna. Första segern kom den 26:e september då man besegrade Charlton Athletic med 2–0 hemma på Hillsborough. Laget tog sig då upp från sista till näst sista plats i tabellen, men sedan följde tre raka förluster. Vändningen kom den 24:e oktober då Sheffield Wednesday besegrade Norwich City med 1–0. Det var starten på en formtopp som gav tio segrar på fjorton matcher och laget klättrade upp till nionde plats. Sedan tog det tvärstopp och Wednesday förlorade fem matcher i rad och sjönk tre placeringar i tabellen.

Laget återhämtade sig dock och förlorade inte på åtta matcher – det blev fyra segrar och lika många oavgjorda. I säsongens sista match åkte man sedan på storstryk hemma mot Liverpool som vann med 5–1. Det innebar att Sheffield Wednesday slutade på elfte plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng vilket var lika många som Coventry City och Luton Town, men Wednesday hade sämre målskillnad.

Sheffield Wednesday mötte Everton i tredje omgången av FA-cupen 1987/88. Matchen slutade 1–1 och gick till omspel, men det skulle inte räcka med en omspelsmatch. Både första och andra omspelet slutade med samma siffror som i den ursprungliga matchen. I den tredje omspelsmatchen var Everton överlägsna och vann med 5–0. I Ligacupens andra omgång slog Sheffield Wednesday ut Shresbury Town efter 1–1 borta och 2–1 hemma. Sedan besegrade man även Barnsley och Aston Villa med 2–1, men i femte omgången blev det förlust med 0–1 mot Arsenal. I Full Members’ Cup (Simod Cup) slog Wednesday ut Bournemouthmed 2–0, men åkte sedan ut efter 0–1 mot Stoke City.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1987/88

Fem spelare deltog i 48 av de 51 liga- och cupmatcherna. Dessa var Nigel Worthington, Lawrie Madden, Mel Sterland, Gary Megson och Lee Chapman. Den sistnämnde blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav nitton i ligan. Bland nyförvärven sommaren 1987 fanns yttern Tony Galvin från Tottenham och mittfältaren Gary Owen som kom från grekiska Panionios. Under hösten anlände även försvararen Nigel Pearson (Shrewsbury Town), mittfältaren Mark Proctor (Sunderland) och anfallaren Colin West (Glasgow Rangers). West stod för tolv fullträffar varav sju i ligan och blev lagets näst bäste målskytt.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Umbro tröjorna till Sheffield Wednesday 1987/88 och sponsor var Finlux. Årets tröjor hade betydligt smalare blå ränder än tidigare och man spelade dessutom i vita byxor och strumpor. I vissa bortamatcher använde man dock blå byxor och/eller strumpor. Den grå bortatröjan med tillhörande lila byxor och strumpor från 1986/87 användes även 1987/88.

Sheffield Wednesday 1987/88 (alternativ hemma)

5 oktober 2024

Southampton 1987–1989

Southampton 1987/88

Southampton inledde ligaspelet 1987/88 med att spela 2–2 mot Manchester United hemma på The Dell. Efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 borta blev det sedan tre oavgjorda och fyra förluster på de följande sju matcherna. Southampton låg då på artonde plats i tabellen, men tre raka segrar tog laget upp till tionde plats. Efter en oavgjord och en förlust vann man två raka matcher i mitten av november – 3–0 hemma mot Oxford United och 1–0 borta mot Arsenal. Det blev sedan fyra matcher utan seger, men laget avslutade året med en 2–1-seger över Tottenham Hotspur på annandag jul. Vid det laget låg Southampton nia i tabellen.

Southampton fick en svag inledning på det nya året. På de åtta första ligamatcherna blev det fyra förluster och bara en seger, 2–0 borta mot Manchester United. På de avslutande elva matcherna blev det sedan fyra segrar, lika många oavgjorda samt tre förluster. Southampton kom därmed upp i 50 poäng vilket räckte till tolfte plats i division ett 1987/88, samma placering som föregående säsong.

Southampton slog ut Reading med 1–0 i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut efter förlust med 2–1 mot Luton Town. Det blev uttåg direkt i andra omgången av Ligacupen. Division två-laget Bournemouth vann första mötet med 1–0 och returen slutade 2–2. Southampton deltog även i Full Members’ Cup 1987/88, men åkte ut direkt mot Bradford City som vann med 1–0.

Spelarna i Southampton 1987/88

Sommaren 1987 sålde Southampton flera tongivande spelare, däribland engelske landslagsmålvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright (båda till Derby County) samt mittfältarna David Armstrong (Sheffield Wednesday) och George Lawrence (Millwall). Dessa ersatte man med målvakten John Burridge (Sheffield United), försvararna Kevin Moore (Oxford United) och Derek Statham (West Bromwich Albion) samt mittfältaren Graham Baker (Manchester City). Anfallaren Colin Clarke spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna (han missade endast matchen mot Bradford i Full Members’ Cup). Clarke blev även lagets bäste målskytt med sexton mål i ligan och ett i FA-cupen.

Southampton 1988/89

Bland spelarna som lämnade Southampton sommaren 1988 fanns mittbacken Kevin Bond (Bournemouth) och mittfältaren Andy Townsend (Norwich City). In kom istället mittbacken Russell Osman (Leicester City) och anfallaren Paul Rideout från italienska Bari.

Southampton fick en perfekt start på ligasäsongen 1988/89 med tre raka segrar. I premiären besegrade man West Ham med 4–0 i en match där nyförvärvet Rideout stod för två mål. Därefter blev det fem matcher utan seger, men laget återhämtade sig och vann tre av fyra matcher. Efter tolv matcher låg Southampton trea i tabellen, men nu kom man in i en rejäl formsvacka. Mellan den nittonde november 1988 och den 27:e mars 1989 spelade man sjutton ligamatcher utan att vinna. Största förlusten för säsongen kom den andra januari då Luton Town vann med 6–1. I slutet av mars hade laget sjunkit till artonde plats vilket skulle innebära nedflyttning. Southampton avslutade dock säsongen starkt med fyra segrar och bara en förlust på de nio sista matcherna. Det blev därmed 45 poäng och trettonde plats i tabellen för Southampton 1988/89.

Southampton åkte ur FA-cupen i tredje omgången efter omspel mot Derby County. Det blev förlust med 1–2 efter att första mötet hade slutat oavgjort, 1–1. I Ligacupen slog Southampton ut Lincoln City efter 1–1 borta och 3–1 hemma. Det blev sedan 2–2 mot Scarborough, men Southampton gick vidare efter seger med 1–0 i omspelet. I höstens sista omgång av Ligacupen besegrade man även Tottenham med 2–1. Turneringen fortsatte med femte omgången i januari 1989. Där mötte man Luton Town och efter 1–1 föll Southampton med 1–2 efter förlängning i omspelet. I Full Members’ Cup slog Southampton ut Stoke City (3–0), men förlorade sedan med 1–2 mot Crystal Palace.

Anfallaren Rod Wallace spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Hummel över efter Patrick som tröjleverantör åt Southampton. Sponsor var precis som tidigare Draper Tools. Hemmatröjan hade samma design som danska landslagets tröjor från VM 1986 med smala röda och vita ränder. Även byxorna var av samma modell fast svarta med vita V-former (så kallade ”sparrar” eller ”chevron”) längs sidorna. Strumporna var vita med rött Hummel-märke. Bortatröjan var blå med samma mönster i tyget som på Tottenhams hemmatröja. Tillhörande byxor var vita med blå detaljer, men i vissa matcher spelade Southampton i de svarta hemmabyxorna. Det fanns också en vit tröja med svarta detaljer i samma stil som den blå. Till denna tröja använde man de svarta hemmabyxorna och de vita hemmastrumporna.

3 oktober 2024

Tottenham Hotspur 1987/88

Tottenham Hotspur mötte Coventry City i ligapremiären 1987/88, en repris på FA-cupfinalen några månader tidigare. Även denna gång blev det förlust för Spurs som föll med 1–2 borta på Highfield Road. Man återhämtade sig dock, vann fem matcher och spelade oavgjort två gånger på de följande sju matcherna. Efter segern mot West Ham (1–0) i åttonde omgången låg laget på andra plats i tabellen, två poäng bakom Queens Park Rangers. Men formen kom av sig och Tottenham förlorade därefter nio matcher och vann bara två gånger på tretton matcher. Den sista av dessa matcher var en 1–2-förlust borta mot Southampton på annandag jul.

Spurs hade då sjunkit till trettonde plats. Laget repade sig en aning efter det. Det blev fyra segrar, fem oavgjorda och två förluster fram till den nionde mars då man besegrade regerande ligamästarna Everton med 2–1 hemma på White Hart Lane. Tottenham låg nu åtta i tabellen, men avslutningen av säsongen blev mindre lyckosam. Det blev fem förluster och två oavgjorda innan man besegrade Luton Town med 2–1 i sista ligamatchen. Tottenham Hotspur slutade därmed på trettonde plats i division ett 1987/88. Laget hade problem med målskyttet denna säsong och man lyckades inte göra mer än 38 mål på de 40 ligamatcherna.

I FA-cupens tredje omgång slog Tottenham ut Oldham Athletic med 4–2. Tre veckor senare, i fjärde omgången, föll man dock med 1–2 mot division tre-laget Port Vale. Det gick inte bättre i Ligacupen. Man vände först en 0–1-förlust i första mötet med division fyra-laget Torquay United till seger med 3–0 i returen. Därefter åkte man ur turneringen efter 1–2 mot Aston Villa som denna säsong spelade i division två.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1987/88

Mittbacken Chris Fairclough, nyförvärv från Nottingham Forest spelade samtliga 45 liga- och cupmatcher. Clive Allen blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan. Dessutom stod belgaren Nico Claesen för tolv mål varav tio i ligan. Bland övriga nyförvärv fanns holländaren Johnny Metgod som även han kom från Nottingham Forest. Metgod spelade dock bara fjorton matcher totalt varav hälften som inhoppare.

Klubben värvade även några spelare under säsongen. Först anlände engelske landslagsmittbacken Terry Fenwick från Queens Park Rangers. Han tog en ordinarie plats och spelade sjutton av de arton sista ligamatcherna efter nyår. I februari värvades även målvakten Bobby Mimms från Everton samt anfallaren Paul Walsh från Liverpool. Bägge dessa gjorde debut borta mot Newcastle den 23:e februari och var ordinarie resten av säsongen (Walsh missade dock de två sista matcherna). Managern David Pleat avgick i oktober 1987 efter att tidningar påstått saker om hans privatliv. Han ersattes av Terry Venables som i september 1987 hade fått sparken från Barcelona.

Tröjorna

Hummel levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1987/88 och sponsor var Holsten. Hemmatröjan hade gjort debut i FA-cupfinalen 1987, men nu gick man tillbaka till marinblå byxor. Dessa hade samma design som de vita byxor Tottenham använde i FA-cupfinalen och även strumporna var likadana som i den matchen. Ibland hände det dock att man spelade i vita byxor eller marinblå strumpor. Den marinblå tredjetröjan från föregående säsong uppgraderades till bortatröja. Till denna tröja använde man oftast de marinblå hemmabyxorna, men borta mot Sheffield Wednesday spelade Tottenham i vita byxor. Även det ljusblå bortastället från föregående säsong kom till användning i ett antal bortamatcher 1987/88.

Tottenham Hotspur 1987/88 (alternativ hemma)

1 oktober 2024

Norwich City 1987–1989

Norwich City 1987/88

Föregående säsong slutade Norwich City femma i ligan, men 1987/88 gick det inte lika bra. Det blev sju förluster och bara två segrar på de tio första ligamatcherna. Vinsterna kom hemma mot Coventry City (3–1) och borta mot Watford (1–0). Det blev sedan även seger med 2–1 mot Tottenham Hotspur hemma på Carrow Road. Efter ytterligare tre förluster på fyra matcher fick därför managern Ken Brown sparken den nionde november. Laget låg då på nittonde plats i tabellen.

Assisterande managern Dave Stringer tog över och David Williams blev hans assistent i form av spelande tränare. Det blev dock ingen omedelbar förbättring. Stringer inledde med två förluster samt en mållös match borta mot Liverpool däremellan. Hans första seger kom den femte december då Norwich besegrade Luton Town med 2–1 borta. Efter en 1–0-förlust borta mot Wimbledon kom dock vändningen. Norwich vann sju av de elva följande matcherna och klättrade upp till nionde plats i tabellen. Då försvann plötsligt formen. Laget avslutade säsongen med fem förluster och bara en seger på de nio sista matcherna. Norwich City slutade därmed på fjortonde plats i division ett 1987/88, två poäng före Derby County.

Norwich City åkte ur tidigt i alla tre cuper 1987/88. I FA-cupen blev det först mållöst mot Swindon Town och sedan förlust med 0–2 i omspelet. Norwich slog ut Burnley ur Ligacupen efter 1–1 borta och seger med 1–0 hemma. I nästa omgång blev det dock förlust med 2–1 mot Stoke City. Den tredje cupen som Norwich ställde upp i var Full Members’ Cup (Simod Cup). Där slog man ut Millwall med 3–2 innan man förlorade med 2–0 mot Swindon Town.

Spelarna i Norwich City 1987/88

Målvakten Bryan Gunn och anfallaren Kevin Drinkell spelade mest med 45 av de 47 liga- och cupmatcherna. Båda spelade 38 ligamatcher. Drinkell blev även lagets bäste målskytt med tolv mål, samtliga i ligan. Mittfältaren Mark Bowen var ny i laget och kom från Tottenham. I december 1987 sålde man mittbacken och lagkaptenen Steve Bruce till Manchester United för 900 000 pund. En del av de pengarna använde man för att värva skotske anfallaren Robert Fleck från Glasgow Rangers samt försvararen John O’Neill från Queens Park Rangers. Fleck stod för sju mål på arton ligamatcher medan O’Neill bara hann med en match. I sin debut för Norwich skadade han knäet så illa att han aldrig mer kom att spela professionell fotboll igen. I mars 1988 värvades även mittbacken Andy Linighan från Oldham Athletic.

Norwich City 1988/89

Inför 1988/89 förstärkte Norwich City laget med mittfältaren Paul Cook från Wigan Athletic samt anfallaren Malcolm Allen från Watford. I slutet av augusti anlände även mittfältaren Andy Townsend från Southampton. Man sålde också sin store målskytt Kevin Drinkell till Glasgow Rangers.

Inte många trodde att Norwich City skulle tillhöra topplagen i division ett 1988/89, men laget inledde säsongen med fyra segrar på fyra matcher och gick upp i serieledning. Efter 2–2 mot Millwall kom första förlusten när man förlorade med 3–1 hemma mot Charlton Athletic den första oktober. Förlusten var dock en engångsföreteelse, och i slutet av oktober ledde Norwich med sex poäng före tvåan Arsenal.

Efter förlusten mot Charlton blev det bara en förlust på fjorton matcher fram till den andra januari. Ett antal oavgjorda matcher gjorde dock att man i slutet av december tappade serieledningen till Arsenal. Norwich vann sedan sex matcher och förlorade tre på de följande nio matcherna. Avslutningen av säsongen blev mindre lyckad med bara en seger (1–0 hemma mot Everton) på de nio sista matcherna. Norwich City fick därför nöja sig med fjärde plats 1988/89, men det var inte så bara. Det var nämligen klubbens bästa ligaplacering någonsin.

I Ligacupen gick det som föregående säsong. Laget slog ut Preston North End genom att vinna dubbelmötet med sammanlagt 5–0 (2–0 och 3–0), men åkte sedan ut efter förlust med 2–0 mot Leicester City. Desto bättre gick det i FA-cupen. Där slog man ut Port Vale (3–1) och sedan Sutton United med hela 8–0 i en match där Malcolm Allen stod för fyra mål och Robert Fleck för tre. Efter att ha besegrat Sheffield United med 3–2 mötte man West Ham i kvartsfinal. Matchen slutade mållös, men i omspelet vann Norwich med 3–1. Semifinalen slutade med en 1–0-förlust mot Everton.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 var Scoreline tröjleverantör åt Norwich City. Sponsor var liksom tidigare Foster’s Lager. Den gula hemmatröjan hade gröna paneler på sidorna samt grön V-hals med en gul rand och gröna muddar. Byxorna var helt gröna och strumporna gula. Tröjor med en annan typ av V-hals verkar ha introducerats i början av 1989. I FA-cupsemifinalen den våren återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Semi-final 1989” på höger bröst. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vit med gröna detaljer. Jag har inte hittat några matchbilder där Norwich spelar i bortastället. På bilden nedan har jag därför gjort gröna byxor och vita strumpor så som Wikipedia-artikeln visar.

24 september 2024

Derby County 1987–1989

Derby County 1987/88

Säsongen 1987/88 spelade Derby County i division ett efter sju säsonger i tvåan och trean. I ligapremiären besegrade man Luton Town med 1–0 hemma på Baseball Ground. Resultaten i början av säsongen var i stort sett jämnt fördelade mellan vinster, oavgjorda och förluster. På de sjutton första ligamatcherna blev det sex segrar, lika många oavgjorda samt fem förluster. Laget låg då nia i tabellen, men därefter kom man in i en rejäl formsvacka med åtta raka förluster. Det gjorde att Derby County sjönk till artonde plats. Man återhämtade sig dock, och på de avslutande femton matcherna blev det fyra segrar, sju oavgjorda och fyra förluster. Det innebar att Derby County slutade på femtonde plats i ligan 1987/88. Laget tog 43 poäng, en poäng mer än West Ham United, Charlton Athletic och Chelsea som var närmast bakom.

I FA-cupen åkte Derby County ut direkt i tredje omgången efter en 1–3-förlust mot Chelsea. Även i Ligacupen blev det respass direkt. I andra omgångens dubbelmöte med Southend United blev det förlust med 1–0 borta och sedan 0–0 i returen. Derby County deltog även i Full Member’s Cup (Simod Cup). Där slog man ut Birmingham City (3–1), men åkte sedan ut mot Swindon Town efter förlust med 2–1.

Peter Shilton, Geraint Williams och Nigel Callaghan spelade samtliga 40 ligamatcher under säsongen. Phil Gee och John Gregory blev bästa målskyttar med sex ligamål var. Nya spelare i laget var engelske landslagsmålvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright som båda kom från Southampton. Man värvade även några spelare under säsongen, däribland irländske anfallaren Frank Stapleton som i mars 1988 anlände från Ajax (dessförinnan var han stor målskytt i Arsenal och Manchester United).

Derby County 1988/89

Inför 1988/89 förstärkte Derby County laget med mittfältaren Trevor Hebberd från Oxford United och anfallaren Paul Goddard från Newcastle United. I oktober anslöt ännu en spelare från Oxford, nämligen walesiske anfallaren Dean Saunders. Han kom att bli lagets bäste målskytt med fjorton mål på 33 ligamatcher. Denna säsong bantade man ner division ett till 20 lag och därmed 38 matcher per lag. Peter Shilton samt försvararna Paul Blades och Mike Forsyth spelade samtliga 38 ligamatcher.

Även 1988/89 inledde Derby County säsongen med en 1–0-seger, denna gång mot nykomlingen Middlesbrough. Laget stod för en stark insats och klättrade tio placeringar jämfört med året innan. Det blev sjutton segrar, sju oavgjorda och fjorton förluster vilket gav 58 poäng, en poäng mer än Tottenham Hotspur på sjätte plats. I FA-cupens tredje omgång blev det 1–1 mot Southampton, men efter omspel vann Derby County med 2–1. Därefter blev det dock förlust med 2–1 mot Watford. Precis som 1987/88 mötte man Southend United i Ligacupens andra omgång. Denna gång var Derby County det bättre laget och vann med 1–0 hemma och 2–1 borta. Det blev dock storförlust, 5–0, mot West Ham i nästa omgång. I Simod Cup slog Derby ut Bournemouth (1–0) och Aston Villa (2–1), men förlorade sedan med 4–3 på straffar efter en mållös match mot Wimbledon.

Tröjorna

Från och med 1987/88 levererade Umbro återigen tröjorna till Derby County (senast var säsongen 1977/78). Nye ordföranden Robert Maxwell sponsrade klubben och hade sitt efternamn på tröjorna. I vissa matcher hade man istället Maxwells bolag BPCC (British Printing and Communication Corporation) på tröjorna. Hemmatröjan var vitrutig och hade marinblå krage och muddar. Byxor och strumpor var övervägande marinblå med vita detaljer. Bortatröjan hade ett rutmönster i fyra nyanser av blått samt vit krage. Byxorna var vita medan strumporna kunde vara antingen ljusblå eller vita. Det fanns även ett tredjeställ i gult med marinblå detaljer.

Derby County 1987–1989 (alternativ hemma)

22 september 2024

West Ham United 1987/88

West Ham United fick inte den bästa starten på säsongen 1987/88. Det blev fyra förluster och bara en seger på de åtta första ligamatcherna. Laget låg då på nittonde plats i tabellen. Den enda segern så långt kom i den tredje omgången då man slog Norwich City med 2–0 hemma på Boleyn Ground. Därefter började dock resultaten att bli bättre, åtminstone under en period. Från början av oktober till strax före jul vann West Ham fem av tretton ligamatcher och förlorade bara två gånger. Det gjorde att man klättrade upp till nionde plats. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade tre matcher i rad.

På de sjutton sista matcherna blev det bara tre segrar. Dessa kom mot Queens Park Rangers (1–0), Watford (1–0) och Chelsea (4–1). West Ham United slutade därmed på sextonde plats i ligan 1987/88, en placering sämre än föregående säsong. De 42 poängen laget skrapade ihop var lika många som Charlton Athletic och Chelsea, men West Ham hade bäst målskillnad av dessa tre.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic efter en 2–0-seger. I nästa omgång blev det dock förlust med 1–3 mot Queens Park Rangers. Inte gick det bättre i Ligacupen. De båda matcherna i andra omgångens dubbelmöte med Barnsley slutade 0–0. Returen avgjordes genom förlängning där Barnsley till slut vann med hela 5–2. West Ham deltog även i Full Members’ Cup, men åkte ut direkt i första omgången efter förlust med 1–2 mot Millwall.

Spelarna i West Ham United 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Tom mcAllister – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Gary Strodder/Alvin Martin, 3 George Parris/Tommy McQueen – 7 Mark Ward, 9 Paul Ince, 11 Stewart Robson, 6 Liam Brady/Kevin Keen – 8 Alan Dickens, 10 Tony Cottee.

Tony Cottee spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna under säsongen. Enda matchen han inte var med i var den mot Millwall i Full Members’ Cup. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan och två i FA-cupen. Alan Dickens var egentligen mittfältare, men fick spela anfallare efter att Frank McAvennie sålts till Celtic. Senare under säsongen, i mars 1988, värvade managern John Lyall en anfallare i form av Leroy Rosenior från Fulham. Han hann med fem mål på nio ligamatcher i slutet av säsongen. I samma veva värvade Lyall även vänsterbacken Julian Dicks från Birmingham City.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 levererade Scoreline tröjorna till West Ham United. Precis som tidigare var AVCO klubbens sponsor. Hemmatröjan hade smala ränder i två nyanser av vinrött samt ljusblå sidopaneler på framsidan. Hals och muddar var vita med två ljusblå ränder. Byxorna var vita med ljusblå fält på sidorna och strumporna var vita med två vinröda ränder upptill. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vitrandig och med vinröd hals och muddar med två vita ränder. Tillhörande byxor var ljusblå med vinröda fält på sidorna, men i vissa bortamatcher använde man de vita hemmabyxorna.

20 september 2024

Chelsea 1987/88

Chelsea fick en bra start på säsongen 1987/88 med åtta segrar på de fjorton första ligamatcherna. Laget låg då, i slutet av oktober, på sjätte plats i tabellen. Därefter kom man in i en rejäl formsvacka. På de följande 21 matcherna blev det inte en enda seger – tio förluster och elva oavgjorda. Den nionde april 1988 vann Chelsea äntligen en match när man besegrade nykomlingen Derby County med 1–0 hemma på Stamford Bridge. Laget avslutade sedan säsongen med en förlust (4–1 borta mot West Ham) och tre oavgjorda.

Det innebar att Chelsea slutade på artonde plats i ligan 1987/88 och fick kvala för att hänga kvar. Där besegrade man först Blackburn Rovers med sammanlagt 6–1 (2–0 borta och 4–1 hemma). I kvalfinalen mötte man Middlesbrough, även här i form av dubbelmöte hemma/borta. Middlesbrough vann första matchen med 2–0 på Ayresome Park och i returen kunde inte Chelsea göra mer än ett mål. Sammanlagt alltså 2–1 till Middlesbrough som gick upp i division ett medan Chelsea åkte ner i tvåan.

Chelsea i cuperna 1987/88

I FA-cupen slog Chelsea ut Derby County med 3–1, men i nästa omgång föll man med 2–0 mot Manchester United. Inte heller i Ligacupen gick det något vidare. Där blev det förlust med sammanlagt 4–5 mot Reading (förlust med 2–1 borta och seger med 3–2 hemma). Chelsea deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup). Där slog man ut Barnsley (2–1) och Manchester City (2–0), men i tredje omgången förlorade man med 4–0 mot Swindon Town.

Vänsterbacken Tony Dorigo, nyförvärv från Aston Villa, spelade mest med totalt 50 av de 51 matcherna. Skotten Gordon Durie blev lagets bäste målskytt med totalt 20 mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Umbro över som tröjtillverkare åt Chelsea. Tröjorna var reklamfria i de första matcherna i augusti, men i september fick man en sponsor i form av Commodore. Till en början satt loggan (med blå bokstäver samt blå och röd symbol) på en vit ruta, men så småningom satte man den direkt på tröjan och då med vita bokstäver och vit symbol. Hemmatröjan var blå med vita linjer som bildade ett rutmönster. Den hade vit V-hals med en röd rand och blå rutor. Byxorna var blårutiga med två vita ränder samt ett rött och ett vitt fält på sidorna. Även strumporna var blå med röda och vita rektanglar på överdelen.

Bortatröjan var turkos med ett grått rutmönster i samma stil som på hemmatröjan. V-halsen var till hälften grå och till hälften turkos med en vit rand emellan. Även byxor och strumpor var turkosa med grå och vita detaljer i liknande stil som på hemmastället. I några matcher ställde Chelsea upp i röda tröjor som var av samma modell som Evertons hemmatröja med ett rutmönster på framsidan. Tillhörande byxor och strumpor var även de röda.

18 september 2024

Portsmouth 1987/88

Säsongen 1987/88 spelade Portsmouth i högsta divisionen för första gången sedan 1958/59. Inför återkomsten förstärkte man laget med Barry Horne (mittfältare, Wrexham), Ian Baird (anfallare, Leeds United), John Kerr (mittfältare, Harrow Borough) och Ian Stewart (anfallare, Newcastle United). De två sistnämnda tog dock ingen ordinarie plats i laget. Kerr lånades ut till Peterborough United och Baird såldes tillbaka till Leeds i mars 1988 efter att ha spelat 20 ligamatcher.

Livet i division ett skulle visa sig bli tufft för sydkustlaget. I ligapremiären borta mot Oxford United blev det förlust med 4–2 och tre dagar senare föll man med 0–3 hemma mot Chelsea. Efter att ha spelat oavgjort, 2–2, hemma mot ärkerivalen Southampton blev det ytterligare en storförlust, 0–6 borta mot Arsenal. Första segern kom i femte omgången då man slog West Ham med 2–1 hemma på Fratton Park. Under hösten vann laget ytterligare tre matcher, 2–1 hemma mot Wimbledon och 3–1 mot Luton Town samt 1–0 borta mot Norwich City. Mellan den 28:e december och den 20:e februari spelade Portsmouth tio raka liga- och cupmatcher utan förlust. På dessa matcher blev det två segrar i ligan, 2–0 borta mot Southampton och 2–1 hemma mot Derby County. Laget tog sin sista seger den andra april då man slog Tottenham med 1–0 på White Hart Lane. På de sju avslutande ligamatcherna blev det fem förluster och två oavgjorda. Portsmouth slutade därmed på nittonde plats i tabellen och åkte återigen ner i division två.

Portsmouth i cuperna 1987/88

I FA-cupen slog Portsmouth ut Blackburn Rovers (2–1), Sheffield United (2–1) och Bradford City (3–0). I kvartsfinalen blev det dock förlust med 3–1 mot Luton Town. Laget åkte även ur Ligacupen direkt i andra omgången efter förlust med 3–1 både hemma och borta mot Swindon Town. Portsmouth deltog även i Simod Cup (Full Members’ Cup), men åkte ut direkt efter 0–3 mot Stoke City.

Barry Horne var den som spelade mest med 39 ligamatcher. Micky Quinn blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav åtta i ligan medan Kevin Dillon blev lagets bäste målskytt i ligan med nio mål.

Tröjorna

Inför säsongen 1987/88 fick Portsmouth nya tröjor från Admiral. Man hade också reklam på tröjorna för första gången. Sponsor var South Coast Fiat, en lokal Fiat-återförsäljare. Hemmatröjan var blå med smala röda och vita ränder. Byxorna var vita med blå ränder på sidorna. Strumporna var röda med vita Admiral-märken på ett mörkblått fält på överdelen. Bortatröjan hade två nyanser av rött i diagonala ränder och ovanpå dessa smala vita ränder. Till denna tröja använde man svarta byxor och strumpor.

16 september 2024

Oxford United 1987/88

Säsongen 1987/88 var den tredje raka för Oxford United i högsta divisionen. Man besegrade nykomlingen Portsmouth med 4–2 i ligapremiären. Det blev sedan ytterligare fem segrar under hösten och efter 1–0 mot Coventry City den sjunde november låg laget på nionde plats i tabellen. Sedan var det slut på det roliga. Oxford vann inte en enda av de återstående 26 matcherna. Mellan den femte december och den andra januari noterade man sex raka förluster och nitton insläppta mål.

Oxford United slutade därmed sist i tabellen 1987/88 och åkte ner i tvåan. Laget släppte också in flest mål av alla, 80 stycken på de 40 ligamatcherna. Oxford var inblandat i flera målrika matcher under säsongen, bland annat de båda mötena med Luton Town. Hemma mot Luton föll Oxford med 2–5 och returen slutade 7–4 till Luton. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Även hemma mot Wimbledon förlorade Oxford med 2–5. Den sextonde januari blev det förlust med 4–2 borta mot Norwich City och tre dagar senare spelade man 4–4 hemma mot Chelsea. Oxford United avslutade dessutom säsongen 1987/88 med en 5–3-förlust borta mot Nottingham Forest.

Oxford United i cuperna 1987/88

Det blev seger med 2–0 för Oxford mot Leicester City i FA-cupens tredje omgång, men sedan åkte man ur turneringen efter en 4–2-förlust mot division två-laget Bradford City. I Ligacupen tog man sig dock längre. Under hösten slog Oxford ut Mansfield Town (1–1 hemma och seger med 2–0 borta), Leicester City (0–0, men seger med 3–2 efter omspel) och Wimbledon (2–1). Turneringen fortsatte med kvartsfinaler i januari 1988. Oxford besegrade där Manchester United med 2–0 och var nu framme i semifinal. Luton Town stod för motståndet och första mötet slutade 1–1. I returen blev det dock förlust med 2–0 och Oxford var därmed utslaget.

Oxford United deltog även i Full Members’ Cup (eller Simod Cup som den hette officiellt efter namnet på sponsorn). I första omgången besegrade man Crystal Palace med 1–0, men därefter blev det förlust med samma siffror mot Reading.

Trevor Hebberd var den som spelade mest med 39 av de 40 ligamatcherna. Dean Saunders blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål.

Tröjorna

Oxford United fick nya tröjor 1987/88. Dessa var randiga i tre nyanser av gult och med vita ränder emellan. För att fira klubbens 25 år i The Football League kompletterade man klubbmärket med texten ”Oxford United / 1962 1987 / 25th Anniversary”. Byxorna hade ett marinblått rutmönster samt gula och vita fält på sidorna och strumporna var helt marinblå med gult Umbro-märke. För att undvika färgkollisioner spelade man dock i gula byxor och strumpor i vissa bortamatcher. Bortastället var vitt och likadant som tidigare. Detta kom till användning i bortamatcherna mot Wimbledon, Norwich och Watford i ligan samt mot Mansfield i Ligacupen och mot Bradford i FA-cupen. I matchen mot Mansfield spelade Oxford i marinblå byxor tillsammans med den vita tröjan och de vita strumporna. Läs mer om Oxford United 1987/88 på Oxford Kits.

Oxford United 1987/88 (alternativ hemma)

16 augusti 2024

AS Monaco 1992/93

Monaco tillhörde återigen topplagen i franska ligan 1992/93. Laget vann 21 matcher, spelade nio oavgjorda och förlorade åtta gånger. Det gav 51 poäng (lika många som Paris Saint-Germain) och en tredjeplats i tabellen. De största segrarna kom i hemmamatcherna mot Auxerre, Toulon och Toulouse som alla slutade 4–0 till Monaco. Bortamatchen mot Toulon slutade 5–4 till Monaco och var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Trots tredjeplatsen fick Monaco chansen i Champions League nästa säsong. Detta på grund av att ligamästarna Olympique Marseille uteslöts ur turneringen och blev av med ligatiteln efter mutskandalen våren 1993. Tvåan i ligan PSG avböjde att ta emot ligatiteln och kom istället att spela i Cupvinnarcupen 1993/94.

Monaco deltog även i Cupvinnarcupen 1992/93. Laget hade tagit sig till final i franska cupen 1992, men den matchen blev aldrig spelad. Orsaken var att den andra semifinalen mellan Bastia och Olympique Marseille ställdes in i samband med en läktarkatastrof. I första omgången mötte Monaco det polska laget Miedz Legnica. Fransmännen vann med 1–0 i första matchen på bortaplan och returen blev mållös. Grekiska Olympiakos stod för motståndet i andra omgången. Monaco föll ned 0–1 hemma och även denna gång blev returen utan mål. Grekerna gick därmed vidare och Monaco var utslaget.

I franska cupen slog Monaco först ut division tre-laget Stade Poitevin med 6–2. Sextondelsfinalen mot division två-laget Niort var mållös efter full tid och förlängning, men Monaco vann med 4–2 på straffar. I åttondelsfinalen blev det förlust med 0–1 mot Paris Saint-Germain.

Spelarna i AS Monaco 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Luc Sonor/Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff/Marcel Dib, 10 Christian Pérez – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Luís Henrique.

Målvakten Ettori spelade flest matcher (37 av 38 ligamatcher) och Klinsmann blev bäste målskytt med 20 ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan. Tyske anfallaren Jürgen Klinsmann var det stora nyförvärvet inför denna säsong. Han kom närmast från italienska Inter där han hade tillbringar tre säsonger. Även brasilianaren Luís Henrique var ny i klubben och kom från Palmeiras.

Tröjorna

Monaco behöll samma hemmatröja 1992/93 som föregående säsong. En skillnad var att man inte längre hade Lada som sponsor ovanför klubbmärket. Istället tillkom Diesel Jeans som sponsor på ärmarna. I Cupvinnarcupen spelade man dock i tröjor med endast huvudsponsorn Tamoil på bröstet. Reservställ fanns i tre olika varianter: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel.