21 januari 2023

Premier League 1994/95

Blackburn Rovers vann Premier League 1994/95 och tog sin första ligatitel på 81 år – senast man blev engelska mästare var säsongen 1913/14. Blackburn kämpade med Manchester United om ligatiteln och avgörandet kom inte förrän i sista omgången. United låg två poäng efter ledande Blackburn och behövde vinna mot West Ham. Matchen slutade dock 1–1 och Blackburn tog därför hem titeln trots att man förlorade med 2–1 mot Liverpool.

Ligasegern innebar att Blackburn kvalificerade sig för Champions League medan tvåan Manchester United fick en plats i UEFA-cupen. Även Nottingham Forest, Liverpool och Leeds United, som kom på platserna tre, fyra och fem, kvalificerade sig för UEFA-cupen. Liverpool tog även hem Ligacupen efter att ha besegrat division ett-laget Bolton Wanderers med 2–1 i finalen på Wembley. Everton, som slutade på femtonde plats i tabellen, vann FA-cupen efter seger med 1–0 över Manchester United i finalen. Segern gav dem en plats i Cupvinnarcupen 1995/96.

Efter säsongen 1994/95 skulle Premier League bantas från 22 till 20 lag. Därför åkte de fyra sämsta lagen ur och bara två lag från division ett gick upp. De fyra som åkte ur var Crystal Palace, Norwich City, Leicester City och Ipswich Town.

Inför säsongen slog Blackburn Rovers det engelska transferrekordet när man betalade fem miljoner pund för Norwich Citys anfallare Chris Sutton. I januari 1995 slog även Manchester United rekordet när man betalade sex miljoner pund för anfallaren Andy Cole från Newcastle United. I affären ingick dessutom Keith Gillespie, värderad till en miljon pund, som gick motsatt håll.

Skytteligavinnare i Premier League 1994/95 blev Alan Shearer, Blackburn Rovers, med 34 mål. Han blev dessutom utsedd till årets spelare av spelarföreningen PFA. Årets unga spelare, utsedd av PFA, blev Robbie Fowler, Liverpool. Fotbollsskribenterna FWA (Football Writers’ Association) utsåg tyske anfallaren Jürgen Klinsmann, Tottenham Hotspur, till årets spelare.

Laguppställningar Premier League 1994/95 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i Premier League 1994/95. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Åtta olika tröjtillverkare levererade tröjor till nitton av lagen i Premier League 1994/95. Mest förekommande var Umbro med sju lag, Asics med fyra lag och Pony med tre lag. Adidas, Mitre, Nike, Nutmeg och Puma hade kontrakt med varsitt lag. Därtill producerade tre av lagen sina egna tröjor.

Umbro – Chelsea, Everton, Ipswich Town, Manchester City, Manchester United, Nottingham Forest och Tottenham Hotspur
Asics – Aston Villa, Blackburn Rovers, Leeds United och Newcastle United
Pony – Coventry City, Southampton och West Ham United
Adidas – Liverpool
Mitre – Norwich City
Nike – Arsenal
Nutmeg – Crystal Palace
Puma – Sheffield Wednesday
In-house – Leicester City (Fox Leisure), Queens Park Rangers (Clubhouse) och Wimbledon (The Crazy Gang)

Tabell Premier League 1994/95

Här är ligatabellen 1994/95. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Blackburn Rovers	42	27	8	7	80	39	89
2	Manchester United	42	26	10	6	77	28	88
3	Nottingham Forest	42	22	11	9	72	43	77
4	Liverpool	42	21	11	10	65	37	74
5	Leeds United	42	20	13	9	59	38	73
6	Newcastle United	42	20	12	10	67	47	72
7	Tottenham Hotspur	42	16	14	12	66	58	62
8	Queens Park Rangers	42	17	9	16	61	59	60
9	Wimbledon	42	15	11	16	48	65	56
10	Southampton	42	12	18	12	61	63	54
11	Chelsea	42	13	15	14	50	55	54
12	Arsenal	42	13	12	17	52	49	51
13	Sheffield Wednesday	42	13	12	17	49	57	51
14	West Ham United	42	13	11	18	44	48	50
15	Everton	42	11	17	14	44	51	50
16	Coventry City	42	12	14	16	44	62	50
17	Manchester City	42	12	13	17	53	64	49
18	Aston Villa	42	11	15	16	51	56	48
19	Crystal Palace	42	11	12	19	34	49	45
20	Norwich City	42	10	13	19	37	54	43
21	Leicester City	42	6	11	25	45	80	29
22	Ipswich Town	42	7	6	29	36	93	27

Läs mer om Premier League 1994/95 på Wikipedia.

19 januari 2023

Wimbledon 1994/95

Wimbledon vann bara två av de elva första ligamatcherna 1994/95. Förlusten med 0–3 mot Liverpool i elfte omgången var lagets fjärde raka nederlag och innebar att man halkade under nedflyttningsstrecket. Under senare delen av hösten och början av vintern var Wimbledon inne i en bra period med åtta segrar på tretton matcher. Perioden innehöll en serie på sju raka matcher utan förlust och efter den sista av dessa, 2–1 mot Norwich City den 14 januari, var man uppe på sjunde plats i tabellen.

Därefter förlorade man fem av sju matcher, bland dessa säsongens största förlust – 1–7 mot Aston Villa den 11 februari. Förlusterna innebar att laget åkte ner till tolfte plats, men man avslutade säsongen starkt. På de elva sista matcherna blev det fyra segrar, fem oavgjorda och två förluster. Mellan den 11 mars och 1 april vann Wimbledon fyra raka matcher. De fyra sista matcherna slutade alla oavgjort. Först blev det tre raka 0–0-matcher mot Everton, Liverpool och Arsenal och sedan, i sista matchen, blev det 2–2 mot Nottingham Forest. Wimbledon slutade därmed på nionde plats i Premier League 1994/95, tre placeringar sämre än föregående säsong.

I FA-cupen slog Wimbledon ut division tre-laget Colchester United och division ett-laget Tranmere Rovers. Därefter åkte man ut efter förlust med 0–2 mot Liverpool i en omspelsmatch (första matchen hade slutat 1–1). Wimbledon slog ut Torquay United från division tre i Ligacupens andra omgång, men åkte sedan ut efter 0–1 mot Crystal Palace.

Spelarna i Wimbledon 1994/95

Laguppställning: 1 Hans Segers – 37 Kenny Cunningham/2 Warren Barton, 15 Alan Reeves, 28 Andy Thorn, 16 Alan Kimble/12 Gary Elkins – 2 Warren Barton, 4 Vinnie Jones, 12 Gary Elkins/35 Øyvind Leonhardsen, 22 Marcus Gayle – 9 Efan Ekoku/25 Mick Harford, 10 Dean Holdsworth.

Wimbledon värvade flera spelare under hösten. Bland nyförvärven fanns försvararna Alan Reeves (Rochdale), Andy Thorn (Crystal Palace) och Kenny Cunningham (Millwall), norske mittfältaren Øyvind Leonhardsen (Rosenborg) samt nigerianske anfallaren Efan Ekoku (Norwich City). Ekoku blev lagets bäste målskytt med nio ligamål. Högerbacken Warren Barton spelade mest med totalt 45 liga- och cupmatcher varav 39 i ligan. Se spelarstatistik på 11v11.

Tröjorna

Under 1994/95 hade Wimbledon inget kontrakt med någon tröjtillverkare. Istället producerade man tröjorna själva under märket The Crazy Gang. Designen var dock densamma som föregående säsong då Ribero levererade tröjorna. Däremot hade man en ny sponsor i form av datortillverkaren Elonex. En skillnad på årets tröjor var numren och namnen på ryggen. Dessa fick samma typsnitt som Crystal Palace hade på sina tröjor.

17 januari 2023

West Ham United 1994/95

Strax före starten av säsongen 1994/95 tog Harry Redknapp över som manager för West Ham United. Han var tidigare assisterande manager och ersatte Billy Bonds efter att denne avgått. Redknapp fick en tung start med två oavgjorda och tre förluster på de fem första ligamatcherna. På dessa fem matcher gjorde man dessutom bara ett mål, en straffspark av Don Hutchison i förlustmatchen mot Newcastle United (1–3). Första segern kom i sjätte omgången då Tony Cottee gjorde matchens enda mål mot Aston Villa. Efter ännu en förlust, 0–2 hemma mot Arsenal, vann West Ham sedan tre av fem matcher i oktober.

Under de följande månaderna, från november till februari, förlorade West Ham tio av sjutton ligamatcher och sjönk under nedflyttningsstrecket. Laget tog sig emellertid samman och på de avslutande tretton matcherna blev det bara två förluster. Sakta men säkert klättrade West Ham United i tabellen och man slutade på fjortonde plats i Premier League 1994/95.

West Ham slog ut division två-laget Wycombe Wanderers i FA-cupens tredje omgång, men därefter åkte man ut mot Queens Park Rangers. I Ligacupen slog West Ham ut division tre-laget Walsall samt Chelsea innan man förlorade mot Bolton Wanderers.

Spelarna i West Ham United 1994/95

Laguppställning: 1 Ludek Miklosko – 2 Tim Breacker, 5 Alvin Martin, 4 Steve Potts, 3 Julian Dicks – 7 Ian Bishop, 6 Martin Allen, 26 Don Hutchison, 10 John Moncur, 11 Matty Holmes – 27 Tony Cottee.

David Burrows inledde säsongen som vänsterback, men såldes till Everton i september. I affären ingick anfallaren Tony Cottee som gick motsatt väg. Julian Dicks, som hade återvänt till klubben efter ett år i Liverpool, tog då över vänsterbacksplatsen. På mittfältet var John Moncur från Swindon Rown och Don Hutchison från Liverpool nya i laget. Målvakten Miklosko och mittbacken Potts spelade samtliga 48 liga- och cupmatcher under säsongen. Tony Cottee blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan. Se statistik på westhamstats.info.

Tröjorna

West Ham United använde samma hemma- och bortatröja 1994/95 som föregående säsong. En skillnad på hemmatröjan var numren på ryggen som fick samma stil som Coventry City, som också hade tröjor från Pony. Namnen på ryggen fanns i två olika typsnitt, ett med seriffer och ett utan. Både varianterna kunde förekomma på olika tröjor i samma match. Pony tog också fram ett tredje matchställ bestående av vita tröjor med vinröda ärmar samt vinröda byxor och strumpor. Denna kombination använde West Ham borta mot Aston Villa i mars 1995. Tröjan kom även till användning i bortamatchen mot Crystal Palace i maj 1995 samt i FA-cupmatchen mot Wycombe Wanderers i januari. I dessa två matcher spelade West Ham i sina ordinarie vita byxor och strumpor.

15 januari 2023

Tottenham Hotspur 1994/95

Inför 1994/95 värvade Tottenham Hotspur den tyske anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Monaco för två miljoner pund. Man värvade också den rumänske yttern och VM-spelaren Ilie Dumitrescu från Steaua Bukarest för 2,6 miljoner pund. Säsongens tredje stora nyförvärv, rumänske liberon Gheorghe Popescu, anlände från PSV Eindhoven i september och kostade 2,9 miljoner pund. Tidigare under året hade Tottenham befunnits skyldiga för ekonomiska oegentligheter begångna under klubbens tidigare ägare på 80-talet. Straffet blev 600 000 pund i böter, tolv poängs avdrag i ligan och uteslutning ur FA-cupen. Bötesbeloppet höjdes senare till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdrag och fick även delta i FA-cupen.

Ny offensiv taktik

Tottenhams manager Osvaldo Ardiles presenterade en ny taktik med fem spelare i offensiva positioner, något man inte sett i engelsk fotboll på flera decennier. I början av säsongen satte han mittbacken Colin Calderwood som defensiv mittfältare. Framför honom spelade Darren Anderton, Nick Barmby och Ilie Dumitrescu samt Teddy Sheringham och Jürgen Klinsmann längst fram. Det började bra med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Laget gjorde mycket mål, men man släppte också in mycket mål. I premiären mot Sheffield Wednesday blev det till exempel seger med 4–3. Se matchen på YouTube. Men det blev också en del förluster, bland annat 1–4 mot Nottingham Forest och 2–5 mot Manchester City. Skador gjorde att man fick stuva om i laget och Dumitrescu spelade bara elva ligamatcher från start under säsongen.

Osvaldo Ardiles får sparken

I början av november fick Ardiles sparken. Steve Perryman tog över tillfälligt innan Gerry Francis tillträdde permanent ett par veckor senare. Francis inledde med en 3–4-förlust mot Aston Villa, men sedan fick han ordning på försvaret. Tottenham spelade tio raka ligamatcher utan att förlora innan man återigen föll mot Aston Villa, denna gång med 1–0. På de tio förlustfria matcherna släppte man bara in fem mål och höll dessutom nollan fem matcher i rad. Laget klättrade också från femtonde till sjätte plats i tabellen. På de avslutande arton matcherna blev det fem segrar, åtta oavgjorda och fem förluster och Tottenham Hotspur slutade på sjunde plats i Premier League 1994/95. Det var klubbens bästa placering på fem år.

Tottenham Hotspur till semifinal i FA-cupen 1994/95

I FA-cupens tredje omgång slog Tottenham ut Altrincham som höll till i Football Conference, femte nivån i seriesystemet. Man besegrade sedan Sunderland och i femte omgången blev det oavgjort, 1–1, mot Southampton. I omspelet tog Southampton ledningen med 2–0, men Ronny Rosenthal kom in och gjorde två mål inom loppet av två minuter i andra halvlek. Matchen gick till förlängning och där fullbordade Rosenthal sitt hattrick. Tottenham gjorde sedan ytterligare tre mål och vann med hela 6–2. Det blev sedan seger även över Liverpool (2–1) i kvartsfinalen, men i semifinalen föll man med 1–4 mot Everton. I Ligacupen slog Tottenham ut Watford, men åkte sedan ut mot Notts County, bottenlag i division ett.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1994/95

Laguppställning: 13 Ian Walker – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 9 Darren Anderton, 4 Gheorghe Popescu, 15 David Howells, 7 Nick Barmby – 10 Teddy Sheringham, 18 Jürgen Klinsmann.

Anfallarna Sheringham och Klinsmann deltog i 50 av de 51 liga- och cupmatcherna under säsongen. Klinsmann gjorde totalt 29 mål varav 20 i ligan medan Sheringham stod för 23 fullträffar varav 18 i ligan. Klinsmann blev även utsedd till årets spelare i England av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association). Se spelarstatistik på Wikipedia.

Tröjorna

Hemmatröjan som Tottenham Hotspur använde 1994/95 var densamma som föregående säsong. Man hade även kvar det gula bortastället som nu blev tredjeställ. Tottenham introducerade ett nytt marinblått bortaställ med lila Umbro-mönster i samma stil som på Evertons bortatröja och Ipswich’ hemmatröja.

11 januari 2023

Southampton 1994/95

Southampton fick ingen bra start på 1994/95 med två oavgjorda matcher och två förluster. I den ena förlustmatchen, mot Newcastle United, blev man dessutom utklassade med 5–1. I september och början av oktober gick det däremot bättre. Laget vann tre matcher och spelade en oavgjord och klättrade från sjuttonde till sjunde plats i tabellen. Uppgången var dock bara tillfällig. På de följande tjugoen ligamatcherna vann Southampton endast två matcher, hemma mot Arsenal respektive Aston Villa. Noterbart är att perioden innehöll en serie på sju raka oavgjorda matcher från 28 december till 11 februari. Av dessa slutade fyra matcher 2–2. Bristen på segrar gjorde dock att laget sjönk under nedflyttningsstrecket efter den trettionde omgången. Men Southampton hittade formen i den senare delen av säsongen. På de avslutande elva matcherna blev det sex segrar och Southampton slutade på tionde plats i Premier League 1994/95.

Southampton slog ut division ett-laget Southend United i FA-cupens tredje omgång. Även i fjärde omgången mötte man ett division ett-lag, denna gång Luton Town. Matchen slutade 1–1, men i omspelet vann Southampton med hela 6–0. Det blev 1–1 även mot Tottenham Hotspur i femte omgången och återigen fick man ta till omspel. Southampton ledde med 2–0 i paus, men i andra halvlek gjorde Tottenhams Ronny Rosenthal två mål inom loppet av två minuter. Matchen gick till förlängning och då rasade Southampton ihop fullständigt. Tottenham gjorde fyra mål och vann således med 6–2. I Ligacupen slog Southampton ut division två-laget Huddersfield Town, men därefter förlorade man mot Sheffield Wednesday.

Spelarna i Southampton 1994/95

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Jeff Kenna/15 Jason Dodd, 5 Richard Hall, 6 Ken Monkou, 3 Francis Benali – 21 Tommy Widdrington, 4 Jim Magilton, 10 Neil Maddison, 14 Simon Charlton/12 Neil Heaney – 7 Matthew Le Tissier – 9 Iain Dowie/9 Neil Shipperley.

Sommaren 1994 värvade Southampton målvakten Bruce Grobbelaar från Liverpool. I januari 1995 värvade man även anfallaren Neil Shipperley från Chelsea. Han tog över tröja nummer nio från Iain Dowie som såldes till Crystal Palace en vecka senare. Dessutom sålde Southampton högerbacken Jeff Kenna till Blackburn Rovers i mars 1995. Mittfältaren Jim Magilton spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen. Även lagets stora profil Matthew Le Tissier spelade alla matcher sånär som på en ligamatch. Han blev också lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav nitton i ligan. Se spelarstatistik på Wikipedia.

Tröjorna

Southampton använde samma matchställ 1994/95 som föregående säsong. Men eftersom hemmatröjan var övervägande röd och bortatröjan övervägande blå var ingen av dem lämpliga alternativ i bortamatchen mot Crystal Palace i november 1994. Tröjtillverkaren Pony tog därför fram en gul tröja med blå ärmar. Till denna tröja använde man blå byxor med en gul kant nertill samt gula strumpor med blå överdel. Matchen mot Crystal Palace var den enda som Southampton uppträdde i gult och blått under 1994/95.

9 januari 2023

Sheffield Wednesday 1994/95

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1994/95 med två förluster (mot Tottenham och Queens Park Rangers) och sju insläppta mål. Se ligapremiären mot Tottenham i sin helhet på YouTube. Efter åtta omgångar hade laget bara vunnit en match (mot Wimbledon i tredje omgången) och låg på nedflyttningsplats. Wednesday lyckades sedan vinna ett par matcher och ta sig över strecket, men under hösten fortsatte man att varva segrar med förluster och oavgjorda.

På annandag jul 1994 besegrade man dock Everton med 4–1 och två dagar senare blev det 5–1 mot Coventry. På dessa två matcher gjorde nyförvärvet Guy Whittingham fyra mål. Det blev sedan ytterligare sex raka matcher utan förlust och laget klättrade upp till åttonde plats i tabellen. Formtoppen varade dock inte längre än så. På de följande nio matcherna blev det sju förluster. Den första april 1995 åkte Sheffield Wednesday dessutom på säsongens största hemmaförlust i Premier League – 1–7 mot Nottingham Forest. På de avslutande sex matcherna blev det två segrar, två oavgjorda och två förluster. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i Premier League 1994/95, sex placeringar sämre än föregående säsong. Det var inte tillräckligt för att managern Trevor Francis skulle få behålla jobbet. Sommaren 1995 fick han sparken och ersattes av David Pleat från Luton Town.

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Gillingham i tredje omgången. Efter en mållös match mot Wolverhampton Wanderers i fjärde omgången förlorade man sedan på straffar i omspelsmatchen. Laget besegrade Bradford City och Southampton i Ligacupen, men förlorade sedan mot Arsenal.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1994/95

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Peter Atherton/5 Dan Petrescu, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Ian Nolan – 16 Graham Hyde, 14 Chris Bart-Williams, 11 John Sheridan, 15 Andy Sinton/8 Chris Waddle – 10 Mark Bright, 9 David Hirst/19 Guy Whittingham.

Under sommaren 1994 värvade managern Trevor Francis försvararna Peter Atherton (Coventry City), Ian Nolan (Tranmere Rovers), och rumänen Dan Petrescu (Genoa) samt mittfältaren Ian Taylor (Port Vale). I september anlände svenske mittfältaren Klas Ingesson från PSV Eindhoven och i december fyllde man på med anfallaren Guy Whittingham från Aston Villa. Whittingham kom som en del i en bytesaffär med Ian Taylor som alltså inte blev kvar i klubben mer än fem månader. Nolan spelade samtliga 49 matcher under säsongen och Atherton spelade alla utom en ligamatch. Bright blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Sheffield Wednesday behöll samma hemmatröja som 1993/94. Även den svarta bortatröjan fanns kvar, men man introducerade också en ny bortatröja. Denna var gul med smala lila ränder och lila krage. Byxor fanns både i lila och gult och strumporna var lila med gul överdel. En skillnad på årets tröjor var numren och namnen på ryggen som hade ett annat typsnitt. Namnen var placerade i en ruta och på den svarta tröjan tog man bort rutan som numren satt på.

Sheffield Wednesday 1994/95 (alternativ hemma)

7 januari 2023

Newcastle United 1994/95

Newcastle United fick en flygande start på säsongen 1994/95. Laget vann sina sex första matcher och gjorde hela 22 mål. Därefter gick man obesegrade i ytterligare fem matcher – tre segrar och två oavgjorda. I tolfte omgången kom till slut första förlusten, 0–2 borta mot Manchester United. Detta blev inledningen på en formsvacka. Man slog visserligen Queens Park Rangers i nästa omgång, men därefter blev det bara en seger på elva matcher. Newcastle gjorde inte heller lika mycket mål som tidigare och fem av dessa elva matcher slutade 0–0. I januari 1995 chockade managern Kevin Keegan fansen genom att sälja skyttekungen Andy Cole till Manchester United för den brittiska rekordsumman sex miljoner pund. I affären ingick också Manchester Uniteds ytter Keith Gillespie, värderad till en miljon pund, som gick över till Newcastle.

Trots försäljningen av Cole började Newcastle vinna matcher igen. Mellan 25 januari och 19 mars blev det sju segrar på nio matcher, men återhämtningen var bara tillfällig. På de nio avslutande matcherna blev det två segrar, tre oavgjorda och fyra förluster. Newcastle United slutade därmed sexa i Premier League 1994/95, en poäng efter Leeds United som tog den sista UEFA-cupplatsen.

FA-cupen och Ligacupen

I FA-cupen slog Newcastle ut Blackburn Rovers efter omspel – första matchen slutade 1–1. Newcastle besegrade sedan Swansea City och Manchester City, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Everton. I Ligacupen slog Newcastle först ut division ett-laget Barnsley och sedan Manchester United. Därefter fick man oavgjort, 1–1, mot Manchester City och i omspelet blev det förlust med 0–2.

Newcastle United i UEFA-cupen 1994/95

Tack vare tredjeplatsen i Premier League 1993/94 fick Newcastle United en plats i UEFA-cupen 1994/95. I första omgången mötte man belgiska Royal Antwerp som inte vållade engelsmännen några som helst bekymmer. Första matchen i Antwerpen slutade med en 5–0-seger för Newcastle efter bland annat ett hattrick av Rob Lee. Även i returen på St. James’ Park blev det storseger. Newcastle vann med 5–2 och denna gång stod Andy Cole för ett hattrick. I nästa omgång stod spanska Athletic Bilbao för motståndet. Newcastle började hemma och gick fram till en 3–0-ledning, men under de sista arton minuterna reducerade spanjorerna två gånger. Dessa två mål visade sig bli avgörande då returen i Bilbao slutade 1–0 till Athletic. Sammanlagt alltså 3–3 och det spanska laget gick vidare på fler gjorda bortamål.

Spelarna i Newcastle United 1994/95

Laguppställning: 1 Pavel Srnicek – 12 Marc Hottiger, 15 Darren Peacock, 6 Steve Howey, 3 John Beresford – 5 Ruel Fox, 2 Barry Venison, 7 Rob Lee, 19 Steve Watson/18 Keith Gillespie – 8 Peter Beardsley, 9 Andy Cole/28 Paul Kitson.

Bland de nya i laget fanns schweiziske högerbacken Marc Hottiger från FC Sion och belgiske mittbacken Philippe Albert från Anderlecht. Belgaren spelade sjutton av de tjugo första ligamatcherna, men skadade sig och missade resten av säsongen. Anfallaren Paul Kitson värvades från Derby County i september 1994 och tog en ordinarie plats när Andy Cole försvann till Manchester United. Keith Gillespie spelade från start i femton av de tjugo sista ligamatcherna. Tjeckiske målvakten Srnicek spelade mest med 52 av de 56 matcherna varav 38 i ligan. Av utespelarna spelade Hottiger och Fox mest med totalt 51 matcher var. Av dessa var 38 respektive 40 i ligan. Bästa målskyttar blev Beardsley och Cole med totalt femton mål var (tolv respektive nio i ligan). Se komplett statistik på Wikipedia.

Tröjorna

Newcastle United behöll samma tröjor som 1993/94. Man fick emellertid göra några justeringar till matcherna i UEFA-cupen. Där var spelarna numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen. Man tog även bort Asics-loggan från siffrorna. Dessutom tog man bort Premier League-märket från ärmarna. I UEFA-cupen var det hemmalaget som fick byta matchdräkt ifall lagen hade liknande färger. Därför spelade Newcastle i sitt blå reservställ i hemmamatchen mot Athletic Bilbao den 18 oktober 1994. I övriga UEFA-cupmatcher kunde Newcastle använda sina ordinarie svartvita tröjor.

Newcastle United 1994/95 (alternativ hemma)

5 januari 2023

Manchester City 1994/95

Manchester City inledde säsongen 1994/95 med åtta segrar på de sjutton första ligamatcherna. Bland annat besegrade man Everton med 4–0 och Tottenham med 5–2, men man föll också med 0–5 i derbyt mot Manchester United. Efter sjutton matcher låg City sexa i tabellen, men därefter förlorade man fyra raka matcher. Det blev sedan ytterligare sex matcher utan seger. På dessa tio matcher gick man mållöst av planen vid sju tillfällen, däribland säsongens andra derby mot United som slutade 0–3. På de femton sista matcherna blev det fyra segrar, fem oavgjorda och sex förluster. Manchester City slutade därmed på sjuttonde plats i Premier League 1994/95 och klarade sig kvar. De svaga resultaten innebar dock att managern Brian Horton fick sparken efter säsongen. In kom istället Alan Ball från Southampton.

I FA-cupen behövde Manchester City omspel för att besegra Notts County i tredje omgången. Första matchen slutade 2–2, men i omspelet vann City med 5–2 efter fyra mål av Uwe Rösler. Därefter gjorde Paul Walsh matchens enda mål mot Aston Villa, men i femte omgången blev det förlust med 1–3 mot Newcastle United. När Manchester City gick in i Ligacupens andra omgång föll man med 0–1 mot division tre-laget Barnet. Eftersom andra omgången spelades i form av ett dubbelmöte hemma/borta gick City ändå vidare tack vare 4–1 i returen. Därefter vann man med 4–3 över Queens Park Rangers och i fjärde omgången blev det oavgjort, 1–1 mot Newcastle. Matchen gick därför till omspel där anfallsparet Rösler och Walsh gjorde varsitt mål i 2–0-segern. Efter 0–4 mot Crystal Palace i femte omgången var det dock färdigspelat för Manchester City i Ligacupen 1994/95.

Spelarna i Manchester City 1994/95

Laguppställning: 1 Tony Coton – 12 Ian Brightwell, 5 Keith Curle, 6 Michel Vonk, 3 Terry Phelan – 16 Nicky Summerbee, 10 Garry Flitcroft, 21 Steve Lomas, 11 Peter Beagrie – 8 Paul Walsh, 28 Uwe Rösler/9 Niall Quinn.

Ny i startelvan var mittfältaren Nicky Summerbee som Manchester City värvade från Swindon Town för 1,5 miljoner pund. Han var den som spelade mest i Manchester City denna säsong med totalt 51 av de 52 matcherna varav 41 i ligan (39 från start plus två inhopp). I december värvade man även 43-årige målvakten John Burridge från Falkirk. När han kom in som avbytare i matchen mot Newcastle den 29 april 1995 blev han den äldste spelaren i Premier Leagues historia. Uwe Rösler blev bäste målskytt med totalt 22 mål varav femton i ligan. Hans anfallskollega Paul Walsh stod för femton mål varav tolv i ligan. Dessutom kom Niall Quinn tillbaka från sin knäskada och gjorde åtta ligamål. Se mer statistik på StatCity.

Tröjorna

Manchester City behöll samma hemmatröja och tredjetröja som 93/94. Man introducerade dock en ny rödsvart bortatröja i samma stil som Chelseas bortatröja och Nottingham Forests hemmatröja.

3 januari 2023

Leeds United 1994/95

Leeds United inledde säsongen 1994/95 med blandade resultat. På de sjutton första ligamatcherna blev det åtta segrar, tre oavgjorda och sex förluster. I mitten av säsongen kom laget in i en period med många oavgjorda matcher. Mellan 10 december och 25 februari blev det sju oavgjorda på elva matcher. Av dessa slutade fem matcher 0–0. Men man noterade också säsongens största seger när man slog Queens Park Rangers med 4–0 den 24 januari. Detta resultat upprepade man sedan mot Ipswich Town den 5 april. I slutet av säsongen kom Leeds igång ordentligt. Laget vann nio av de tretton sista matcherna och förblev obesegrade de nio sista matcherna. Leeds United slutade därmed på femte plats i Premier League 1994/95, samma placering som föregående säsong. Laget fick dessutom en plats i nästa säsongs UEFA-cup tack vare UEFA:s fair-play-ranking.

Leeds United mötte Walsall i FA-cupens tredje omgång. Matchen slutade 1–1 och samma resultat blev det i omspelet. Efter förlängning kunde emellertid Leeds vinna med 5–2 efter ett hattrick av Phil Masinga. Leeds besegrade sedan Oldham Athletic med 3–2, men i femte omgången blev det förlust med 1–3 mot Manchester United. Leeds åkte ut direkt i Ligacupens andra omgång efter 0–1 hemma och 0–0 borta mot division tre-laget Mansfield Town.

Spelarna i Leeds United 1994/95

Laguppställning: 1 John Lukic – 2 Gary Kelly, 12 John Pemberton, 6 David Wetherall, 3 Tony Dorigo/15 Nigel Worthington – 8 Rod Wallace/14 David White, 10 Gary McAllister, 4 Carlton Palmer, 11 Gary Speed – 19 Noel Whelan/21 Anthony Yeboah, 9 Brian Deane.

Nya i laget denna säsong var mittbacken Carlton Palmer och vänsterbacken/vänstermittfältaren Nigel Worthington som båda kom från Sheffield Wednesday. Worthington inledde säsongen som ordinarie vänsterback, men förlorade sin plats till Tony Dorigo. Leeds värvade även de två sydafrikanerna Lucas Radebe (mittback, Kaizer Chiefs) och Philemon Masinga (anfallare, Mamelodi Sundowns). I januari 1995 värvade Leeds United den ghananske anfallaren Anthony Yeboah från Eintracht Frankfurt. Övergångssumman på 3,4 miljoner pund gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning. Yeboah spelade från start i de sexton sista ligamatcherna på bekostnad av Noel Whelan och hann till och med att bli lagets bäste målskytt. Det blev tolv ligamål och ett i FA-cupen på de sammanlagt tjugo matcher som han spelade (sexton från start plus fyra inhopp). Målvakten John Lukic och högerbacken Gary Kelly spelade samtliga 48 matcher under säsongen medan Gary McAllister missade en ligamatch.

Tröjorna

Leeds United behöll samma hemmatröja som föregående säsong. Den blågula reservtröjan lade man undan sommaren 1994. Däremot kom de tillhörande blå byxorna till användning i bortamatcher mot lag med vita byxor. Man kompletterade även med ett par blå strumpor. Den blågröna tredjetröjan från 93/94 visade vara så populär att man uppgraderade den till andratröja, dock med några justeringar. Kragen fick en annan utformning och man ändrade ordningen på ränderna. Dessutom fick både tröjan och byxorna den nya Asics-loggan med ett kursivt ”a” vid sidan av företagsnamnet. Leeds använde även de marinblå byxorna tillsammans med hemmatröjan i ligamatchen mot Manchester United på Old Trafford i april 1995.

1 januari 2023

Aston Villa 1994/95

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1994/95 med tre oavgjorda matcher. Därefter tog man säsongens första trepoängare när man besegrade Coventry City och Ipswich Town. Den lovande inledningen kom dock av sig och på de nio nästkommande matcherna blev det åtta förluster. Efter 3–4-förlusten mot Wimbledon den nionde november fick managern Ron Atkinson sparken. Aston Villa låg då på nittonde plats i tabellen, vilket skulle innebära nedflyttning. Jim Barron tog över som tillförordnad manager och ledde faktiskt laget till seger i sin enda match som huvudansvarig – 4–3 mot Tottenham Hotspur på White Hart Lane.

Brian Little tar över

Den 25 november tog Brian Little över som manager. Han kom närmast från Leicester City och hade under 70-talet tillbringat hela sin spelarkarriär som anfallare i just Aston Villa. Under Littles ledning började laget vakna till liv även om man till en början hade svårt att vinna matcher. På de åtta första ligamatcherna blev det sex oavgjorda, men man besegrade i alla fall Chelsea med 3–0 den 28 december.

Aston Villa var dock på gång och under en period i januari vann laget tre matcher i rad. Efter förlust mot Manchester United (0–1) den 4 februari besegrade man Wimbledon med hela 7–1 hemma på Villa Park. I denna match stod Tommy Johnson för ett hattrick i första halvlek. Johnson hade värvats från Derby County en månad tidigare och gjorde nu sina första mål för sin nya klubb. Aston Villa besegrade sedan Sheffield Wednesday (2–1) innan man var inblandad i ytterligare en åttamålsmatch. Denna gång blev det 4–4 mot Leicester City. Laget var nu uppe på nionde plats i tabellen. På de avslutande tolv matcherna blev det dock bara sex mål och två segrar, borta mot Ipswich Town och hemma mot Liverpool. Aston Villa slutade på artonde plats i Premier League 1994/95, tre poäng före Crystal Palace som åkte ur.

Aston Villa i UEFA-cupen 1994/95

I egenskap av regerande Ligacupvinnare fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen 1994/95. I första omgången mötte man italienska Inter. Både första mötet på Giuseppe Meazza-stadion i Milano och returen på Villa Park slutade 1–0 till respektive hemmalag. Irländaren Ray Houghton gjorde målet för Aston Villa. Efter en mållös förlängning kunde Aston Villa vinna med 4–3 på straffar och ta sig vidare till andra omgången. Där väntade turkiska Trabzonspor som vann med 1–0 hemma. Aston Villa vann returen med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Ugo Ehiogu, men turkarna gick vidare tack vare fler gjorda bortamål.

Aston Villa slog ut Barnsley i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut mot Manchester City. I Ligacupens andra omgång mot Wigan Athletic vann Aston Villa med sammanlagt 8–0 (5–0 hemma och 3–0 borta). Man besegrade sedan Middlesbrough men i fjärde omgången åkte man ut mot Crystal Palace.

Spelarna i Aston Villa 1994/95

Laguppställning: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 4 Shaun Teale, 5 Paul McGrath, 16 Ugo Ehiogu, 3 Steve Staunton – 7 Ray Houghton, 17 Ian Taylor/6 Kevin Richardson, 11 Andy Townsend – 9 Dean Saunders, 18 Dwight Yorke.

Dean Saunders spelade mest med totalt 48 av de 52 matcherna varav 39 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan. Nya spelare i truppen var backen Phil King (Sheffield Wednesday) och anfallaren John Fashanu (Wimbledon). Fashanu hade köpts för 1,35 miljoner pund, men skador gjorde att han bara spelade tretton matcher. Hans sista match blev mot Manchester United i februari 1995 då han skadade knäet så illa att han fick bäras ut på bår. Efter säsongen tvingade skadan honom att lägga skorna på hyllan.

Nye managern Brian Little bytte ut flera spelare under säsongen. I december 1994 anlände ytterligare en spelare från Sheffield Wednesday, nämligen mittfältaren Ian Taylor som var en del i en bytesaffär med Guy Whittingham. Ett par veckor senare, den sjätte januari, värvade Aston Villa två spelare från Derby County för sammanlagt 2,9 miljoner pund, högerbacken Gary Charles och anfallaren Tommy Johnson. Senare, i februari och mars, anlände även högeryttern Franz Carr (Leicester City) och vänsterbacken Alan Wright (Blackburn Rovers). Efter årsskiftet gjorde sig Brian Little av med ett antal spelare. Högerbacken Earl Barrett såldes till Everton för 1,7 miljoner pund. Därefter sålde han mittfältarna Garry Parker (Leicester City), Kevin Richardson (Coventry City) och Ray Houghton (Crystal Palace) samt försvararen Chris Boden (Derby County).

Tröjorna

Aston Villa behöll samma tröjor som föregående säsong. I några matcher som sändes i Sky TV lade dock sponsorn Müller till ordet ”yogurt” nedanför företagsnamnet. Detta skedde enligt Aston Villa Shirts i matcherna mot Southampton (borta), Coventry (hemma och borta), Sheffield Wednesday (hemma) och Manchester United (hemma). Även till matcherna i UEFA-cupen gjorde man ett par förändringar. Man tog bort Premier League-märket från ärmarna och precis som 93/94 hade man inga namn på ryggen. I de europeiska cupmatcherna var det hemmalaget som fick byta tröjor ifall lagen hade liknande färger. För Aston Villas del skedde detta i hemmamatchen mot Trabzonspor som också spelade i vinrött och blått. Det grönsvarta reservstället fungerade inte här och därför tog Asics fram en vit tröja med vinröd krage. Matchen mot Trabzonspor var enda gången som denna tröja kom till användning.