24 mars 2026

GIF Sundsvall 1991

GIF Sundsvall var tillbaka i Allsvenskan 1991 efter att ha vänt underläge 2–5 till seger med 6–5 i kvalet mot BK Häcken. Det var klubbens sjätte säsong i högsta serien efter besöken 1965, -75 samt 1987–89. Skador och sjukdomar gjorde dock att tränaren Jan ”Lill-Damma” Mattsson sällan kunde mönstra sin bästa elva. Efter en lovande start föll laget ihop och slutade sist i Allsvenskan.

En enda seger på arton matcher

GIF Sundsvall spelade 1–1 mot GAIS på Ullevi i den allsvenska premiären 1991. Laget besegrade sedan Djurgården med 2–1 i hemmapremiären på Westhagens konstgräsplan. Det skulle dock visa sig bli Giffarnas enda seger i Allsvenskan denna säsong.

Efter den lovande inledningen på serien åkte man på storstryk med 0–6 borta mot Malmö FF. GIF Sundsvall fick 1–1 hemma mot Halmstad, men därefter släppte man in tolv mål på fyra förlustmatcher. Först blev det 1–3 borta mot Örebro och sedan tre gånger 0–3 mot AIK (hemma), IFK Göteborg (borta) och Öster (borta). Mellan de båda bortamatcherna, den sextonde maj, skulle GIF Sundsvall spelat sin första hemmamatch på riktigt gräs på Timrå IP. Planen var dock regndränkt och matchen mot IFK Norrköping sköts upp till den 23:e juni. Efter fyra raka förluster fick Giffarna med sig en poäng, men återigen släppte man in tre mål i en match som slutade 3–3 borta mot AIK.

Halva serien var nu spelad och GIF Sundsvall låg sist i tabellen. I första matchen på Timrå IP blev det sedan 1–1 mot Örebro innan man åkte på ännu en förlust, 1–4 borta mot IFK Göteborg. Tre matcher i rad på Timrå IP slutade alla 1–1: mot IFK Göteborg, Öster och till slut den uppskjutna matchen mot Norrköping. Giffarna avslutade sedan grundserien med fyra raka förluster. Det blev 0–3 borta mot Halmstad och 0–1 hemma mot Malmö FF, därefter två gånger 1–3 borta mot Djurgården och hemma mot GAIS. I sista matchen spelade man på Sundsvalls idrottspark som hade renoverats under 1990–91.

GIF Sundsvall kom därmed på tionde och sista plats i Allsvenskan 1991. Man fick därför fortsätta med spel i Kvalsvenskan under hösten. Laget vann bara en match, spelade sju oavgjorda och förlorade tio gånger med målskillnaden 15–42 på de arton matcherna.

GIF Sundsvall i Kvalsvenskan 1991

Efter 2–2 hemma mot Öster i första omgången av Kvalsvenskan blev det seger med 2–1 borta mot det andra Norrlandslaget, Kiruna FF. Giffarna spelade sedan återigen 2–2 på hemmaplan, denna gång mot Halmstad. Precis som under våren åkte man på fyra raka förluster och släppte in tolv mål. Denna gång kom nederlagen mot GAIS (0–1 borta), Trelleborgs FF (2–3 hemma), Hammarby IF (0–3 borta) och Västra Frölunda (1–5 borta).

Man fick sedan 1–1 i returen hemma mot Frölunda innan det var dags för två nya förluster: 0–3 borta mot Trelleborg och 0–1 hemma mot Hammarby. Efter 1–1 borta mot Öster gjorde laget inte mindre än tio mål på två hemmamatcher mot Kiruna (6–1) och GAIS (4–3). Även sista matchen blev en målrik historia som dock slutade med förlust 3–6 borta mot Halmstad. GIF Sundsvall kom därmed näst sist i Kvalsvenskan 1991 och åkte ner i division ett.

Spelarna i GIF Sundsvall 1991

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Jonas Lundgren – Michael Brundin, 13 Magnus Wikström, 4 Åke Andersson – 21 Patrik Ulfsparre/16 Krister Lundgren, 17 Gunnar Samuelsson, 6 Soso Tjedija, Håkan Holmström, 11 Anders Spjut – 150 Dick Lidman, 10 Leif Forsberg – avbytare: 12 Ola Persson, 16 Krister Lundgren/21 Patrik Ulfsparre.

Leif Forsberg och Håkan Holmström spelade mest med totalt 30 av de 32 matcherna i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Om de spelade från start alla gånger är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. Forsberg spelade i alla fall från start i samtliga arton allsvenska matcher medan Holmström startade sjutton gånger (inget inhopp) i Allsvenskan. Magnus Wikström blev bäste målskytt med totalt sju mål varav tre i Allsvenskan och yra i Kvalsvenskan. Även Forsberg och Fredrik Johansson gjorde tre mål i Allsvenskan. I Kvalsvenskan blev Dick Lidman bäste skytt med fem fullträffar, men han nätade bara en gång i Allsvenskan.

Krister Lundgren (Sunnanå SK), Peter Lindström (målvakt, IFK Östersund), Magnus Olsson (Essviks AIF), Per Nässbjer (egen produkt), Fredrik Wickström (egen produkt), Mikael Lundgren (tillbaka, Medskogsbrons BK 1987–90) samt georgierna Soso Tjedija och Kaka Tschadadze (båda Dynamo Tbilisi) var nya i A-laget. Tränare var Jan ”Lill-Damma” Mattsson som var skyttekung i Öster på 70-talet.

Matchställen

Inför säsongen 1991 bytte GIF Sundsvall tröjleverantör från Adidas till Puma. Matchställen var i samma stil som de AIK, Halmstad, Malmö och Öster använde vid denna tid. En detalj som särskiljde Giffarna var att de hade spelarnas nummer på shortsen. Sundsvall hade flera olika sponsorer på tröjorna, bland annat SCA, Riksbyggen och Båkab Energi. På ärmarna var Sundsvalls kommun och HSB sponsorer. Jag har inte sett några bilder där man ser ryggen så jag vet inte hur tröjnumren såg ut eller vilka sponsorer de hade där. Därför visas endast framsidan av tröjorna på bilderna nedan. Bilderna visar också bara de långärmade tröjorna eftersom jag inte har sett bilder på någon Sundsvallsspelare i kortärmade tröjor.

GIF Sundsvall hemmaställ sommaren/hösten 1991

22 mars 2026

IFK Norrköping 1991

Inför säsongen 1991 satsade IFK Norrköping stort och värvade spelare för närmare tre miljoner kronor. Förutom landslagsbacken Janne Eriksson och anfallaren Niclas Kindvall kom även tränaren Sanny Åslund från AIK. Trots överflödet av kvalitetsspelare fick Åslund problem att hitta rätt uppställning när skadorna blev fler och fler. Det var med en hårsmån som IFK tog sig till Mästerskapsserien, men väl där visade laget sin styrka och tog sig upp till en slutlig andraplats. Under våren tog man även hem segern i svenska cupen.

Skador och ojämn vårform

IFK Norrköping inledde den allsvenska säsongen 1991 med en övertygande 3–0-seger borta mot Djurgården. En smolk i glädjebägaren var att anfallaren Patrik Andersson råkade ut för en skada och missade de kommande sex matcherna. In kom istället Janne Hellström som dock inte hittade målet när IFK åkte på två raka 0–1-förluster mot Öster (hemma) och AIK (borta). I nästa match ordnade nyförvärven Niclas Kindvall (två mål) och Göran Bergort målen när laget besegrade Malmö FF med 3–0 hemma på Idrottsparken. Norrköping fick sedan 3–3 mot IFK Göteborg på Ullevi i en match där samtliga mål kom till i andra halvlek. Formen var dock ojämn och det blev förlust med 0–2 hemma mot Örebro SK innan man vann med samma siffror mot GAIS, även det på hemmaplan.

I den tredje raka hemmamatchen blev det 1–1 mot Halmstad, men därefter släppte IFK in sex mål på två matcher: 1–3 borta mot Örebro och 0–3 hemma mot IFK Göteborg. Dessutom hade Niclas Kindvall råkat ut för en muskelbristning som kom att hålla honom borta från spel i tre månader. Laget kom dock tillbaka och besegrade nykomlingen GIF Sundsvall med 4–1 i en match där Janne Hellström stod för ett hattrick. IFK avslutade sedan vårsäsongen med tre raka bortamatcher. Det blev 1–1 mot GAIS och GIF Sundsvall och däremellan en 2–1-seger över Halmstad. Laget låg nu på femte plats i tabellen när Allsvenskan gjorde sommaruppehåll.

IFK Norrköping vinner Svenska Cupen 1990/91

Under våren hade IFK Norrköping tagit sig till final i svenska cupen säsongen 1990/91. I kvartsfinalen besegrade man Gefle IF med 2–0 och i semifinalen blev det 3–0 mot Helsingborgs IF. Finalen spelades på Råsunda den 26:e juni 1991 och motståndare var Östers IF. Norrköping vann med 4–1 och tog sin femte cuptitel efter segrarna 1943, -45, -69 och -88. Trots att det var cupfinal kom endast 1858 åskådare för att se matchen.

Till Mästerskapsserien med knapp marginal

Efter sommaruppehållet återstod fyra omgångar av Allsvenskan. IFK Norrköping fick 1–1 mot Malmö FF (borta) och AIK (hemma) och avslutade sedan med två förluster: 1–3 borta mot Öster och 0–1 hemma mot Djurgården. Tack vare att Halmstad förlorade med 1–2 mot AIK tog IFK den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien, men det var på håret! Både Norrköping och Halmstad slutade på 21 poäng och hade plus/minus noll i målskillnad, men IFK hade gjort två mål mer – 24–24 i målskillnad mot 22–22 för Halmstad.

Med Kindvall tillbaka i laget tog Norrköping en 2–1-seger hemma mot Örebro i första omgången av Mästerskapsserien. Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Jonny Rödlund matchens enda mål fem minuter före full tid hemma mot Malmö FF. Det blev sedan två 0–1-förluster borta mot AIK och IFK Göteborg, men sedan hittade Norrköpingskamraterna formen. Rödlund stod för två nya mål i 3–0-segern över IFK Göteborg och därefter fick man 3–3 mot Djurgården, båda matcherna på hemmaplan. ”Peking” avslutade sedan säsongen med tre raka segrar. Efter 2–0 borta mot Örebro slog man AIK med 2–1 hemma och till sist Malmö FF borta (3–1). Det innebar att IFK Norrköping klättrade upp till en slutlig andraplats i Mästerskapsserien 1991. Laget fick därmed en plats i UEFA-cupen 1991/92.

Tack vare cupsegern över Öster fick IFK Norrköping en plats i Cupvinnarcupen hösten 1991. I första omgången mötte man Jeunesse Esch från Luxemburg. Efter en enkel 4–0-seger hemma vann IFK med 2–1 borta och tog sig till andra omgången. Där mötte man Monaco med spelare som George Weah och Youri Djorkaeff. En alltför svår nöt att knäcka, skulle det visa sig. Monegaskerna vann med 2–1 på Idrottsparken och i returen på Stade Louis II blev det 1–0 till hemmalaget. Europaäventyret var därmed över för Norrköpingskamraternas del.

Spelarna i IFK Norrköping 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Lars Eriksson – 12 Sulo Vaattovaara, 13 Jan Kalén, 14 Jan Eriksson, 5 Jonas Lind – 6 Tor-Arne Fredheim/19 Mikael Hansson, 22 Jevgenij Kuznetsov, 10 Jonny Rödlund, 15 Göran Holter/23 Magnus Samuelsson – 7 Patrik Andersson, 9 Niclas Kindvall/11 Jan Hellström – avbytare: 11 Jan Hellström/20 Jens Nilsson, 19 Mikael Hansson/6 Tor-Arne Fredheim.

Göran Bergort hade kommit från Brage och tog en ordinarie plats till en början, men skador gjorde att han missade en stor del av säsongen. Jonas Lind tog då plats på mittfältet (först bredvid Rödlund, sedan bredvid Kuznetsov), men i Mästerskapsserien flyttade han ner till vänsterbacksplatsen. Istället bildade Kuznetsov–Rödlund mittfältspar. På kanterna var Fredheim och Holter förstavalen till en början, men efterhand förlorade de sina platser till Hansson respektive Samuelsson. Målvakten Lasse Eriksson och backen Sulo Vaattovaara spelade från start i samtliga 28 seriematcher (Allsvenskan+Mästerskapsserien). Janne Hellström blev lagets bäste målskytt med åtta mål (sju i Allsvenskan och ett i Mästerskapsserien).

Förutom tidigare nämnda Bergort, Kindvall och Eriksson var även anfallaren Jens Nilsson från Kalmar FF ny i laget.

Matchställen

Adidas levererade nya matchställ till IFK Norrköping 1991. Huvudsponsor var precis som tidigare Holmen Paper. Årets tröjor var i samma stil som Kameruns tröjor i VM 1990 med en blå panel på underarmarna och två blåa fält över axlarna. I Cupvinnarcupen rådde striktare reklamregler och IFK hade därför endast Holmen Paper som sponsor i mindre format. Dessa tröjor hade också ett annat mönster i tyget än på de man använde i Allsvenskan. Reservstället var vanligtvis rött med vita detaljer, men borta mot Monaco spelade IFK i blå tröjor med vita paneler på ärmarna.

IFK Norrköping hemmaställ sommaren/hösten 1991

20 mars 2026

Malmö FF 1991

Malmö FF ryckte upp sig 1991 efter förra årets mediokra insats. Laget tog sig med god marginal till den nya Mästerskapsserien trots det klena målskyttet – endast två lag gjorde färre mål än MFF i Allsvenskan. Martin Dahlin gjorde hälften av målen och fick ett proffskontrakt i Tyskland. Klubben övergav därmed beslutet man fattade 1990 om att inte sälja spelare under pågående säsong. Man behövde dock få in pengar då publikintäkterna inte räckte till.

Målsnålt Malmö FF i Allsvenskan 1991

Malmö FF inledde Allsvenskan 1991 med 1–1 mot IFK Göteborg hemma på Stadion efter ett tidigt mål av Dahlin. Jean-Paul Vonderburg gjorde sedan matchens enda mål mot AIK på Råsunda innan man utklassade nykomlingen GIF Sundsvall med 6–0. Här gjorde Martin Dahlin hela fyra mål i första halvlek! Det var faktiskt enda gången denna säsong som Di Blåe gjorde mer än två mål i en och samma match. Ett bakslag kom i form av en 0–3-förlust borta mot IFK Norrköping och hemma mot Djurgården kvitterade Stefan Alvén till 1–1 i sista minuten. MFF tog därefter två segrar, mot GAIS på Ullevi (1–0) samt hemma mot Halmstad (2–0). Två oavgjorda borta mot Öster (1–1) och hemma mot Örebro (0–0) innebar att Malmö FF låg trea i tabellen efter att halva serien var spelad.

Martin Dahlin gjorde sedan fyra mål på tre matcher inom loppet av åtta dagar i slutet av maj. Det räckte till två hemmasegrar mot GAIS (1–0) och Öster (2–1) samt däremellan en oavgjord borta mot Djurgården (1–1). MFF hade spelat åtta matcher utan att förlora, men den andra juni föll man med 0–1 borta mot Halmstad. Efter en mållös match borta mot Örebro tog Allsvenskan sommaruppehåll. Första matchen efter uppehållet slutade också oavgjort, nu 1–1 hemma mot IFK Norrköping efter straffmål av Niclas Nylén. Samme Nylén gjorde återigen lagets enda mål på straff i segern borta mot GIF Sundsvall. MFF:s tredje förlust kom sedan i form av 1–4 hemma mot AIK innan man avslutade serien med en mållös match borta mot Göteborgskamraterna. Malmö FF slutade därmed på tredje plats i Allsvenskan 1991 vilket gav en plats i Mästerskapsserien.

Fyra i Mästerskapsserien – missade Europa

Det blev seger med 2–1 mot AIK på Råsunda för Malmö FF i första omgången av Mästerskapsserien 1991. Därefter spelade man dock fem raka matcher utan att vinna. Di Blåe föll hemma med 1–2 mot IFK Göteborg och sedan blev det 0–1 borta mot IFK Norrköping. Efter två oavgjorda hemmamatcher mot Djurgården (1–1) och Örebro (0–0) föll man med 1–2 i bortareturen mot ÖSK. MFF låg nu sist i tabellen, men två segrar mot IFK Göteborg (1–0 borta) och AIK (2–1 hemma) förde upp laget till andra plats. Efter en mållös match borta mot Djurgården avslutade man serien med en 1–3-förlust hemma mot IFK Norrköping. Det innebar att Malmö FF kom på fjärde plats i Mästerskapsserien 1991. Man missade därmed spel i europacuperna nästa säsong.

Spelarna i Malmö FF 1991

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Per Ågren, 5 Jean-Paul Vonderburg, 3 Torbjörn Persson – 6 Niclas Nylén, 4 Henrik Nilsson, 8 Patrik Sundström, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 9 Stefan Alvén – 10 Martin Dahlin, 11 Dan Corneliusson – avbytare: 12 Leif Engqvist, 13 Lars Larsson.

Förutom Engqvist och Larsson satt framförallt även Marcus Ekheim och Patrick ”Trelleborg” Andersson ofta på bänken. Trelleborgs-Andersson tog för övrigt över som anfallare efter att Martin Dahlin sålts till Borussia Mönchengladbach i slutet av september. I försvaret var Vonderburg ofta skadad och i hans frånvaro spelade antingen Peter Jönsson eller ”Bjärred” Andersson. På mittfältet spelade först Jörgen Lundgren och sedan Leif Engqvist ett flertal matcher innan Patrik Sundström tog över. Sju spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Fedel, Ågren, Persson, Nylén, ”Bjärred” Andersson, Alvén och Nilsson. Fedel, Persson, Nylén och ”Bjärred” Andersson samt Sundström och ”Trelleborg” Andersson spelade från start i samtliga tio matcher i Mästerskapsserien. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med elva mål (tio i Allsvenskan och ett i Mästerskapsserien). Det räckte till andra plats i skytteligan bakom IFK Göteborgs Kennet Andersson.

Matchställen

Puma levererade matchställen till Malmö FF 1991. Man använde samma hemma- och bortaställ som 1990, men under säsongen ändrade man reklamen på ryggen från ICA till ”ICA handlarna”.

18 mars 2026

Halmstads BK 1991

Säsongen 1991 hade Halmstads BK ett lovande lag med talanger som Niclas Alexandersson, Niklas Gudmundsson och Jonas Axeldal. Förutom norrmannen Vetle Andersen fyllde klubben emellertid inte på truppen med några rutinerade spelare som hade kunnat lyfta laget. Det bidrog till att HBK missade Mästerskapsserien på målskillnad och fick ägna hösten åt spel i Kvalsvenskan. Efter en bra start föll laget ihop och åkte ur Allsvenskan.

Våren 1991: Inte en seger på nio matcher

Halmstads BK inledde den allsvenska säsongen 1991 med två förluster. I premiären blev det 0–1 mot AIK hemma på Örjans Vall och en vecka senare föll man med 0–2 borta mot IFK Göteborg. Därefter spelade laget 1–1 fyra gånger i rad mot GAIS (hemma), GIF Sundsvall (borta), Öster (hemma) och Djurgården (borta). Halmstad låg nu näst sist i tabellen, men det skulle bli värre. Laget tappade ytterligare en placering efter två nya förluster borta mot Malmö FF (0–2) och hemma mot Örebro SK (0–1). Säsongens femte 1–1-match kom sedan borta mot IFK Norrköping. Efter halva serien hade HBK alltså bara gjort fem mål och tagit fem poäng!

I den tionde omgången, den 23:e maj, kom så äntligen första segern: 3–0 hemma mot Djurgården efter två mål av Jonas Axeldal och ett av Niklas Gudmundsson. HBK följde upp segern med att spela 2–2 borta mot Öster, men föll sedan med 0–3 borta mot Örebro. I matchen mot Öster blev för övrigt målvakten Björn Nordberg utvisad strax före paus varvid anfallaren Mats Lundgren ställde sig i mål. Ett straffmål av Jan Jönsson räckte för att besegra Malmö FF hemma, men prestationerna var ojämna. Det blev sedan ännu en förlust, nu hemma mot IFK Norrköping (1–2), men därefter tog man faktiskt tre raka segrar. Efter 3–0 hemma mot GIF Sundsvall blev det 4–1 borta mot GAIS och sedan 2–1 hemma mot IFK Göteborg.

Laget avslutade sedan serien med årets sjunde förlust, 1–2 borta mot AIK. Samtidigt föll IFK Norrköping med 0–1 mot Djurgården. Det innebar att HBK och IFK båda slutade på 21 poäng och med plus/minus noll i målskillnad. Norrköping hade dock 24–24 i målskillnad medan HBK hade 22–22. Halmstads BK slutade därmed på sjunde plats i Allsvenskan 1991 medan Norrköping tog den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien.

Halmstads BK i Kvalsvenskan 1991

Sjundeplatsen innebar spel i Kvalsvenskan under hösten. Det började bra med en 3–1-seger hemma mot Hammarby. Efter 2–2 borta mot GIF Sundsvall åkte HBK dock på två förluster: 3–4 hemma mot Västra Frölunda och 0–3 borta mot GAIS. Halmstad och Öster spelade sedan säsongens målrikaste match, en svängig tillställning på Värendsvallen som slutade 5–5. HBK gjorde ytterligare fyra mål när man besegrade Kiruna FF med 4–0 på Örjans Vall. Efter de målfesterna kom säsongens första och enda 0–0-match borta mot Trelleborg.

Nu började det dock att gå utför för HBK. Förlust med 1–2 i hemmareturen mot TFF följdes av 1–1 mot GAIS. Därefter åkte Halmstad på fyra raka förluster. I sin nordligaste seriematch någonsin föll man med 2–4 mot Kiruna FF på Lombia IP. Det blev sedan 0–2 mot Hammarby på Söderstadion och sedan hemmaförlust med 0–1 mot Öster. Den fjärde raka förlusten kom borta mot Västra Frölunda (1–2) och innebar att nedflyttningen till division ett var klar. Förlustsviten bröts i sista matchen då HBK besegrade GIF Sundsvall med 6–3 hemma. Det räckte alltså inte utan Halmstads BK slutade på sjätte plats av de åtta lagen i Kvalsvenskan. Klubben fick därmed ta nya tag i söderettan 1992 och det med ny tränare. Mats Jingblad tog över på tränarbänken då Stuart Baxter flyttade till Japan.

Spelarna i Halmstads BK 1991

Ordinarie laguppställning Allsvenskan (3–5–2): Björn Nordberg – Torbjörn Arvidsson, Tommy Andersson, Vetle Andersen – Niclas Alexandersson, Roger Johansson, Jan Jönsson, Anders Johansson, Mattias Karlsson/Fredrik Andersson – Mats Lundgren, Jonas Axeldal/Niklas Gudmundsson – avbytare: Fredrik Andersson/Mattias Karlsson, Niklas Gudmundsson/Jonas Axeldal.

Ordinarie laguppställning Kvalsvenskan (3–5–2): Björn Nordberg – Roger Lindqvist/Jim Norlander, Tommy Andersson, Vetle Andersen – Niclas Alexandersson, Roger Johansson, Jan Jönsson, Anders Johansson, Mattias Karlsson – Jonas Axeldal, Niklas Gudmundsson – avbytare: Fredrik Andersson, Iztok Pristovnik.

Tommy Andersson, Vetle Andersen och Anders Johansson spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. I Kvalsvenskan var Niklas Gudmundsson den ende som startade samtliga fjorton matcher. Jonas Axeldal blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål (fyra i Allsvenskan och sju i Kvalsvenskan). I Allsvenskan var Jan Jönsson bäste skytt med fem fullträffar, men i Kvalsvenskan nätade han bara två gånger. Norrmannen Vetle Andersen var ny i klubben och kom från danska Lyngby.

Matchställen

Inför 1991 tog Puma över efter Adidas som tröjleverantör åt Halmstads BK. Tröjorna hade samma design som AIK och Malmö FF använde vid denna tid. HBK:s hemmatröjor var blå med vita detaljer. Shortsen och strumporna var vita. Strumporna verkar dock ha varit samma Adidas-strumpor som man använde tidigare. Bortastället var i samma stil fast det var helgult med blå detaljer. Sponsorer var precis som tidigare ICA och Måltipset.

16 mars 2026

IFK Göteborg 1991

IFK Göteborg var regerande svenska mästare och 1991 skulle det gå ännu bättre. Laget försvarade sin mästartitel och tog dessutom hem segern i svenska cupen. Däremot åkte man ur Europacupen redan i andra omgången. Blåvitt var ett hårt jobbande lag, men trots de inhemska framgångarna saknade man profiler som kunde avgöra på egen hand. Stefan Rehn var den ende riktiga kreatören på mittfältet och skyttekungen Kennet Andersson såldes till Belgien under sommaren. Där tappade man en spelare som kunde fört laget vidare i Europa.

Våren 1991: IFK Göteborg i serieledning

I den allsvenska premiären 1991 fick IFK Göteborg 1–1 borta mot Malmö FF. Laget tog sedan tre raka segrar och gick upp i serieledning. Först slog man Halmstad (2–0) och Örebro SK (1–0) hemma på Ullevi, därefter Djurgården (2–1) på Råsunda. Efter en mållös första halvlek hemma mot IFK Norrköping tände det till efter paus och matchen slutade 3–3 efter bland annat två mål av Kennet Andersson. Samme Andersson stod sedan för IFK:s båda mål när man spelade 2–2 borta mot Öster. Efter 3–0 hemma mot nykomlingen GIF Sundsvall var det dags för derby mot GAIS. Serieledande Blåvitt var storfavoriter mot ett GAIS som bara hade vunnit en match. De grönsvarta överraskade dock och gjorde matchens enda mål i andra halvlek.

Efter derbyförlusten kom IFK Göteborg tillbaka och vann tre matcher på raken. Kennet Andersson gjorde matchens enda mål hemma mot AIK och sedan gjorde han bägge målen i 2–0-segern över Öster. Den tredje raka segern kom när man vann med 3–0 på Idrottsparken i Norrköping. Den 30:e maj var det dags för det andra derbyt mot GAIS. Publiksiffran på 14 110 var IFK Göteborgs bästa hemmasiffra 1991, men återigen stod Makrillarna som segrare, nu med 2–1. Blåvitt fick sedan bara oavgjort i två bortamatcher mot GIF Sundsvall (1–1) och AIK (0–0).

Sommaren 1991: Serieseger och cupavancemang

Allsvenskan tog nu sommaruppehåll, men på midsommarhelgen gick IFK Göteborg in i tredje omgången av svenska cupen. Där blev det seger med 3–2 mot Kalmar FF på Fredriksskans. En månad senare drog Allsvenskan igång igen. IFK tog två bortasegrar inom loppet av fyra dagar mot Djurgården (2–1) och Örebro (4–0). Det blev Kennet Anderssons sista matcher i den blåvita tröjan. Belgiska Mechelen värvade honom och som ersättare plockade man hem Johnny Ekström från franska Cannes.

I slutet av juli fortsatte äventyret i svenska cupen. IFK Göteborg besegrade först KB Karlskoga med 4–0 på Nobelstadion och sedan även Djurgården med 1–0 på Ullevi. Av Allsvenskan återstod nu två omgångar. Den fjärde augusti åkte Blåvitt på sin tredje förlust när Halmstad vann med 2–1 på Örjans Vall. Sista matchen hemma mot Malmö FF en vecka senare blev mållös. Det innebar att IFK Göteborg vann den allsvenska grundserien 1991 och kvalificerade sig för Mästerskapsserien. Laget tog 33 poäng, lika många som Örebro SK, men hade bättre målskillnad.

Hösten 1991: SM-guld och cupvinst

I Mästerskapsserien spelade de sex främsta lagen från Allsvenskan. IFK Göteborg inledde med förlust med 2–3 hemma mot Djurgården, men i nästa match tog man revansch genom att besegra Malmö FF med 2–1 på Malmö Stadion. Efter en 1–0-seger hemma mot AIK mötte man BK Häcken i svenska cupens kvartsfinal. Det blev en enkel seger för Blåvitt som vann med 5–0 efter att ha gjort fyra mål i första halvlek.

Det blev sedan 1–1 borta mot Örebro i Mästerskapsserien innan IFK gick in i första omgången av Europacupen. Där mötte man Flamurtari Vlorë från Albanien. Första matchen, på Ullevi den artonde september, blev mållös, och returen två veckor senare slutade 1–1. Det innebar att göteborgarna gick vidare på bortamålsregeln. Däremellan hade man mött IFK Norrköping två gånger i Mästerskapsserien. Göteborgskamraterna vann med 1–0 på Ullevi, men ”Peking” tog revansch och vann returen med 3–0 på Idrottsparken.

Svenska mästarna utslagna ur Europacupen

Det blev sedan förlust med 0-1 hemma mot Malmö FF, men trots det behöll man serieledningen. Blåvitt studsade dock tillbaka och besegrade Djurgården (2–1) på Stockholms Stadion och sedan Örebro (3–0) på Ullevi. Eftersom Malmö FF bara fick 0–0 mot Djurgården innebar segern mot Örebro att IFK ledde med sex poäng före skåningarna. Med en omgång kvar att spela innebar det att IFK Göteborg var svenska mästare 1991. Laget försvarade därmed sin titel och tog sitt trettonde SM-guld. Nu var det dags för andra omgången av Europacupen och motståndare var grekiska mästarna Panathinaikos. Grekerna vann med 2–0 i Aten och returen på Ullevi slutade 2–2.

Göteborgarna var utslagna ur Europacupen, men däremellan hade man vunnit tre matcher. Först besegrade man AIK med 2–0 borta i sista omgången av Mästerskapsserien. Därefter slog man enkelt ut Myresjö IF med 5–0 i semifinalen av svenska cupen. Tre dagar senare, den andra november 1991, var det dags för final i svenska cupen på Råsunda mellan IFK Göteborg och AIK. Efter en mållös första halvlek gjorde båda lagen två mål var i andra. Pascal Simpson gav AIK ledningen i 57:e minuten, men Kaj Eskelinen (65:e) och Stefan Rehn (68:e) vände på matchen med två snabba mål. En minut före full tid kvitterade dock Gary Sundgren och matchen gick till förlängning i form av sudden death två gånger femton minuter. Fyra minuter in i andra förlängningskvarten gjorde IFK:s Peter Eriksson målet som gav Blåvitt cupsegern. Det var klubbens fjärde cuptitel efter segrarna 1979, 1982 och 1983.

Spelarna i IFK Göteborg 1991

Ordinarie laguppställning Allsvenskan (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 3 Magnus Johansson – 11 Stefan Lindqvist/9 Pontus Kåmark, 17 Stefan Rehn, 7 Håkan Mild, 8 Peter Eriksson – 10 Kennet Andersson, 19 Kaj Eskelinen/11 Stefan Lindqvist – avbytare: 9 Pontus Kåmark/19 Kaj Eskelinen, 18 Gabriel Johansson.

Ordinarie laguppställning Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 9 Pontus Kåmark – 8 Peter Eriksson, 17 Stefan Rehn, 7 Håkan Mild, 14 Thomas Andersson – 10 Johnny Ekström, 11 Stefan Lindqvist – avbytare: 3 Magnus Johansson, 19 Kaj Eskelinen.

Sju spelare spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher – Ravelli, Nilsson, Svensson, Rehn, Mild, Eriksson och Lindqvist. I Mästerskapsserien spelade Kåmark, Mild och Ekström från start i samtliga tio matcher. Kennet Andersson gjorde tretton mål i Allsvenskan och blev därmed seriens skyttekung. Den insatsen bidrog säkerligen till att belgiska Mechelen värvade honom under sommaren. Ersättaren Johnny Ekström kom hem från franska Cannes och tog över tröja nummer tio. Han blev med sina sex mål lagets bäste målskytt i Mästerskapsserien.

Förutom Ekström var även Stefan Lindqvist (Neuchâtel Xamax), Zoran Stojcevski (egen produkt) och Fredrik Leksell (Säve SK 1982) nya i A-laget. Gabriel Johansson spelade under hösten för Kållereds SK.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till IFK Göteborg 1991. Hemmastället var i stort sett likadant som tidigare, men Folksam ersatte SKF som sponsor på höger bröst. Man placerade också ICA-logotypen på kragen. I en del matcher saknades klubbmärket på tröjorna och på shortsen stod det nu ”ICA handlarna” istället för bara ICA. Striktare reklamregler gjorde att man i Europacupen endast hade en mindre ICA-logotyp på tröjorna.

Det röda bortastället var nytt för säsongen och hade samma design som Kameruns landslag i VM 1990.

14 mars 2026

GAIS 1991

GAIS hade förhoppningar om en framskjuten placering 1991, men istället stötte man på problem. I mars drabbades tränaren Bosse Falk av hjärnblödning vilket kom som en chock för klubben. Assisterande tränaren Bengt Kristensson ledde laget medan Falk kurerade sig. Dessutom sket det sig med värvningen av anfallaren Tony Fylksjö från Oddevold efter att klubbarna inte kommit överens. Han hade nog behövts då Joakim Nåfors råkade ut för en svår knäskada redan i andra matchen. I slutet av säsongen visade det sig att det fanns ytterligare ett problem. Spelarna var missnöjda med den taktik som Bosse Falk förordade. De var trötta på det eviga långbollandet och ville ha en ny tränare. Allt sammantaget var det inte så konstigt att GAIS missade Mästerskapsserien och fick spela i Kvalsvenskan under hösten.

GAIS i Allsvenskan 1991: Dubbla derbyvinster

Med Bengt Kristensson på tränarbänken fick GAIS bara 1–1 hemma mot nykomlingen GIF Sundsvall i den allsvenska premiären 1991. Det blev sedan förlust med 1–4 borta mot Örebro innan man återigen spelade 1–1, nu borta mot Halmstad. Första segern kom i fjärde omgången då GAIS slog Öster med 2–0 på Ullevi. Det var dock bara en tillfällighet och laget förlorade sedan tre raka matcher. Efter 1–2 borta mot AIK föll man med 0–1 hemma mot Malmö FF och sedan med 0–2 borta mot IFK Norrköping.

GAIS låg på sjunde plats i tabellen och hade bara gjort sex mål på sju matcher. Laget var därför ordentligt nederlagstippat inför derbyt mot serieledarna IFK Göteborg den sextonde maj. I andra halvlek fick dock GAIS inhoppare Tomas Jönsson på ett volleyskott som letade sig i nät. Det blev matchens enda mål och GAIS tog sin andra seger för säsongen. Fyra dagar senare blev det dock förlust med 2–4 borta mot Djurgården. I nästa match, borta mot Malmö FF, var Bosse Falk tillbaka på tränarbänken. Trots det gjorde skåningarna matchens enda mål och GAIS sjönk till nionde plats.

Laget hade förlorat fem av de sex senaste matcherna, men i slutet av maj tog man två raka 2–1-segrar på Ullevi. Först mot AIK och sedan i bortaderbyt mot IFK Göteborg. Det innebar att GAIS hade vunnit båda mötena med Blåvitt för första gången sedan 1930-talet. Man tog sig i och med segern upp på sjätte plats vilket skulle innebära en plats i Mästerskapsserien. Två 1–1-matcher på Ullevi mot IFK Norrköping och Djurgården gjorde dock att man tappade en placering. GAIS spelade därefter oavgjort för tredje matchen i rad när man fick 2–2 borta mot Öster. Efter två hemmaförluster mot Halmstad (1–4) och Örebro (1–2) besegrade man GIF Sundsvall med 3–1 borta. Det innebar att GAIS slutade på åttonde plats i Allsvenskan 1991 och fick spela vidare i Kvalsvenskan.

Kvalsvenskan 1991: GAIS klarar kontraktet utan att förta sig

I Kvalsvenskan spelade de fyra sämsta lagen i Allsvenskan samt de fyra vinnarna av vårens division ett-serier. GAIS hade bara gjort 22 mål på arton matcher, men nu började man att få igång målskyttet. I första matchen besegrade man Kiruna FF med 3–0 på Ullevi och därefter slog man även Västra Frölunda med 2–1 på Ruddalen. Efter en 3–1-förlust borta mot Öster tog GAIS två hemmasegrar mot GIF Sundsvall (1–0) och Halmstad (3–0).

Laget toppade tabellen och efter en mållös match borta mot Trelleborg besegrade man Hammarby två gånger om. Först vann grönsvart med 3–2 på Söderstadion och sedan med 2–1 på Ullevi. Det blev ytterligare en poäng i form av 1–1 borta mot Halmstad innan man föll med 0–1 hemma mot Trelleborg. GAIS vann sedan borta mot Kiruna (2–0) och hemma mot Frölunda (4–0). Spelarna slappnade dock av och släppte in sju mål på de två sista matcherna. Förlust med 3–4 mot GIF Sundsvall och 0–3 mot Öster innebar att GAIS tappade serieledningen och slutade trea i Kvalsvenskan 1991. Det var dock tillräckligt och GAIS fick spela i Allsvenskan även 1992.

Spelarrevolt mot långbollstaktik

Dagen efter sista matchen löd en rubrik i Göteborgs-Posten ”GAIS spelare vill inte ha Bo Falk”. Spelarna efterlyste en ny tränare med nya fräscha idéer och ville inte spela enligt Falks långbollstaktik. Alla förblev dock anonyma, förutom en. Mikael Göransson valde att träda fram och sa vad han tyckte: ”Vi har kört fast i långbollandet. Efter tio år med Bosse behöver vi en ny kick, en ny tränare för att få tillbaka spelglädjen.” Bo Falk blev dock kvar som tränare och Göransson försvann till Frölunda. Citaten är hämtade från GAIS jubileumsbok ”Makrillar, kval och gröna raketer” från 1994.

Spelarna i GAIS 1991

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Sören Järelöv – 6 Jens Wålemark, 2 Piotr Piekarczyk, 4 Erik Holmgren – 3 Pär Eriksson, 10 Niklas Karlström, 8 Morgan Nilsson, 5 Martin Carlsson, 14 Jan Lundqvist – 16 Magnus Gustafsson, 18 Thomas Hallberg – avbytare: 19 Tomas Jönsson, Sören Pettersson.

Målvakten Järelöv var den ende som spelade samtliga 32 matcher i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Polske liberon Piekarczyk spelade också från start i samtliga arton allsvenska matcher, men missade en match i Kvalsvenskan. Nyförvärvet Niklas Karlström från Djurgården blev bäste målskytt med totalt nio mål (tre i Allsvenskan och sex i Kvalsvenskan). Därefter följde Magnus Gustafsson och Thomas Hallberg med åtta mål var (fyra i Allsvenskan och fyra i Kvalsvenskan). Engelsmannen Simon Hunt spelade i anfallet i fem matcher efter att Joakim Nåfors blivit skadad i andra matchen. Han ville dock helst spela mittfältare och under hösten lånades han ut till sin forna klubb Brage.

Förutom Karlström var även Tomas Jönsson och Sören Pettersson (båda Kungsbacka BI), Thomas Hallberg (Lerums IS), Ola Karlsson (Jonsereds IF), Joakim Barin (Landvetter IS) och Christian Carlsson (Älvängens IK 1990) nya i GAIS A-lag 1991.

Matchställen

GAIS behöll samma matchställ från Puma som man använt under 1990. Man hade dock lite andra sponsorer 1991. Skanska var ny huvudsponsor och hade sin logotyp på en vit ruta fram och bak på tröjan. Ovanför klubbmärket satt logotypen för Mellansvenska Städ AB och på kragen hade man NPI. Arrow Duschar var kvar sedan tidigare ovanför Puma-märket. På vänster ärm hade man Wallenius som sponsor (samma som tidigare) och på höger ärm hade man Allerby måleri. Reklamen på ärmarna hade för övrigt olika storlek på den långärmade och den kortärmade varianten. Tröjnumren var i samma stil som i UEFA-cupmatcherna hösten 1990 förutom siffran ett som hade fått seriffer.

Shorts och strumpor var likadana som tidigare och hade samma reklam (DFDS Transport och Håells på shortsen, Folksam på strumporna). I vissa bortamatcher spelade GAIS i gröna shorts och/eller gröna strumpor.

GAIS 1991 (alternativt hemmaställ på bortaplan)

12 mars 2026

Djurgårdens IF 1991

Djurgården säsongen 1991 var ett lag som blandade och gav. Precis som föregående säsong varvade man storspel med bottennapp. Lagets starkaste del var mittfältet som var ett av seriens bästa. Däremot var försvaret osäkert och anfallarna hade en förmåga att missa målchanser.

Djurgården i Allsvenskan 1991: Stark avslutning efter tveksam inledning

Blåränderna hade svårt få igång spelet under våren. Man tog faktiskt inte en enda seger på de sju första matcherna. I premiären föll man med 0–3 mot IFK Norrköping ”hemma” på Råsunda. Det blev sedan även förlust (1–2) borta mot nykomlingen GIF Sundsvall innan man tog sin första poäng, 1–1 borta mot Öster. Tredje förlusten på fyra matcher kom när man föll med 1–2 hemma mot IFK Göteborg. Djurgården låg sist i tabellen, men därefter tog laget åtminstone poäng i tre raka 1–1-matcher mot Malmö FF (borta), Halmstad (hemma) och Örebro SK (borta).

Den sextonde maj 1991 var det dags för Stockholmsderby mellan Djurgården och AIK på Råsunda. Tack vare Thomas Lundmarks två mål i första halvlek tog DIF årets första trepoängare. Matchen slutade 2–1 inför 10 384 åskådare vilket var Djurgårdens bästa hemmasiffra denna säsong. Fyra dagar tog man ännu en seger, nu med 4–2 hemma mot GAIS vilket förde upp laget till sjunde plats. Som jag nämnde i inledningen var dock laget ojämnt och i nästa match förlorade Djurgården med 3–0 borta mot Halmstad.

Efter 1–1 hemma mot Malmö FF slutade det andra derbyt mot AIK mållöst inför årets högsta publiksiffra, 24 049. Djurgården tog sedan sin tredje seger när man hemmaslog Örebro med 4–1. 1–1 borta mot GAIS innebar femte raka matchen utan förlust. Den sviten bröts dock när man föll med 1–2 borta mot det andra göteborgslaget IFK. Laget avslutade sedan den allsvenska grundserien med tre raka segrar. Först gjorde man sju mål på två hemmamatcher mot Öster (4–2) och GIF Sundsvall (3–1). Till matchen mot Sundsvall var Djurgården för övrigt tillbaka på Stockholms Stadion. I sista matchen blev det seger med 1–0 borta mot Norrköping.

Djurgården slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1991 och kvalificerade sig för Mästerskapsserien. Det var samma placering som 1990, men nu fick man alltså möjligheten att kämpa om SM-guldet.

Mästerskapsserien: Guldchansen försvann

Djurgården fick en flygande start på Mästerskapsserien 1991. Efter tjugo minuter ledde laget med 3–0 borta mot IFK Göteborg i en match som slutade 3–2. Man fick sedan 2–2 hemma mot IFK Norrköping innan man tog sin andra seger, 2–0 mot Örebro, även det hemma på Stadion. Efter 1–1 borta mot Malmö FF spelade Djurgården två derbyn mot AIK. På Råsunda blev det förlust med 3–0, men Blåränderna tog revansch elva dagar senare. Mikael Martinsson stod för ett hattrick när DIF besegrade Gnaget med 4–1 på Stadion.

Det blev sedan ännu en målrik match när Djurgården spelade 3–3 med IFK Norrköping på Idrottsparken. Laget låg tvåa i tabellen och nosade på SM-guldet. Mot slutet tappade man dock formen och chansen försvann. Förlust med 1–2 hemma mot IFK Göteborg gjorde att man sjönk till fjärde plats samtidigt som göteborgarna drog ifrån i täten. Efter en mållös match hemma mot Malmö FF avslutade man sedan med ännu en förlust, 0–1 borta mot Örebro. Det innebar att Djurgården slutade på femte plats av de sex lagen i Mästerskapsserien 1991.

Djurgården i Svenska cupen och Intertotocupen 1991

Förutom Allsvenskan och Mästerskapsserien deltog Djurgården även i Svenska cupen och Intertotocupen sommaren 1991. Den 23:e juni gick laget in i tredje omgången av Svenska cupen där man mötte Mjölby. Efter 2–2 vann stockholmarna på straffar. Det blev sedan 3–0 mot Helsingborg innan man åkte ur cupen efter 0–2 mot IFK Göteborg i åttondelsfinalen.

I juni och juli spelade Djurgården i Intertotocupen. Där mötte man Austria Wien, RH Cheb (Tjeckoslovakien) och B 1903 från Köpenhamn. DIF vann dock bara en av matcherna, 3–2 borta mot B 1903. Man spelade också en oavgjord match, 0–0 hemma mot Cheb. Övriga matcher slutade med förlust vilket innebar att Djurgården kom på tredje plats i gruppen.

Spelarna i Djurgården 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Anders Almgren – 2 Glenn Schiller, 3 Stephan Kullberg, 4 Jan Andersson, 5 Leif Nilsson – 6 Krister Nordin, 9 Jens Fjellström, 7 Thomas Lundmark, 8 Ken Burwall – 10 Mikael Martinsson, 11 Peter Skoog – avbytare: 12 Leif Strandh, 13 Per Ferm.

Målvakten Almgren var skadad i mitten av året och missade nio allsvenska matcher (omgång 6–14). Då vaktade Kjell Frisk målet. Nyförvärvet (Ulvåkers IF) Jonas Granath spelade mittback bredvid Kullberg i tolv av de fjorton första matcherna, men efter en skada tog Jan Andersson tillbaka sin plats. På vänsterbacken spelade, förutom Leif Nilsson, även Mikael Nilsson en hel del matcher. Precis som Granath var Mikael Nilsson ny i klubben och kom från Tyresö FF. Ett tredje nyförvärv var anfallaren Per Ferm från Brommapojkarna. Han spelade hälften av matcherna i Allsvenskan bredvid Martinsson, men missade målchanser gjorde att han tappade självförtroendet och ersattes av Peter Skoog. Leif Strandh kom från Hammarby, men tog ingen ordinarie plats utan satt oftast på bänken.

Mittfältsparet Fjellström och Lundmark spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien. Mikael Martinsson blev lagers bäste målskytt med nio mål – fem i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien. Fjellström kom tvåa i den interna skytteligan med tre mål i Allsvenskan och fem i Mästerskapsserien.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Djurgården 1991 och sponsor var Mita. Under våren använde man samma hemmaställ som 1990, men i slutet av maj fick man nya tröjor. De var snarlika de gamla, men med några skillnader. Längs ärmarna löpte de typiska tre smala Adidas-ränderna. Samtidigt försvann Adidas-märket från kragen och man gjorde Mita-logotypen mindre.

Bortastället var nytt för i år. Det var i samma stil som det Kamerun använde vid VM 1990 fast gult med mörkblå detaljer.

Djurgårdens IF 1990 till maj 1991 (hemma)

10 mars 2026

AIK 1991

Säsongen 1991 firade AIK 100-årsjubileum och Tommy Söderberg tog över som tränare. Med Bernt Ljung tillbaka i målet och med Peter Larsson från Ajax som försvarsgeneral hade AIK ett rutinerat försvar. Lagets anfallare hade dock svårt att göra mål. Nyförvärvet Hans Eskilsson gjorde bara ett mål innan han återigen försvann till Portugal. Man tog sig trots allt till Mästerskapsserien där guldhoppet tändes. Drömmen försvann dock i slutet av säsongen då laget rasade samman.

AIK i Allsvenskan 1991

AIK inledde den allsvenska säsongen 1991 med 2–2 i målskillnad på de fyra första matcherna. I premiären borta mot Halmstad gjorde Per Harrysson matchens enda mål strax före paus. Det blev sedan förlust med 0–1 mot Malmö FF hemma på Råsunda. Resultaten upprepade sig i de två följande matcherna: ett sent mål av Bo Andersson gav 1–0 hemma mot IFK Norrköping, men därefter föll AIK med 0–1 borta mot Örebro SK.

Efter den starten vann laget tre matcher i rad. Först besegrade man GAIS med 2–1 hemma. Efter 3–0 borta mot nykomlingen GIF Sundsvall blev det en 2–1-seger även hemma mot Öster. Här stod för övrigt Vadim Jevtusjenko för AIK:s båda mål. Laget hade vunnit fem av sju matcher och låg tvåa i tabellen, men nu skulle det inte bli en enda seger på nio matcher.

Två raka bortaförluster följde: först 1–2 i derbyt mot Djurgården och sedan 0–1 mot regerande mästarna IFK Göteborg. Därefter fick AIK bara 3–3 hemma mot GIF Sundsvall innan man föll med 1–2 borta mot GAIS. Det blev sedan fyra 0–0-matcher i rad mot, i tur och ordning, Djurgården (hemma), Öster (borta), IFK Göteborg (hemma) och Örebro SK (hemma). Något som stack ut var publiksiffran i derbyt mot Djurgården: 24 049 var säsongens största publik i Allsvenskan 1991. Även nästa match, borta mot IFK Norrköping, slutade oavgjort, denna gång 1–1. I slutet av grundserien fick AIK igång målskyttet och gjorde sex mål på två matcher. Man besegrade Malmö FF med 4–1 på Malmö Stadion och i sista matchen blev 2–1 hemma mot Halmstad.

Det innebar att AIK kom på fjärde plats i Allsvenskan 1991 och kvalificerade sig för den nya Mästerskapsserien.

Mästerskapsserien: Gulddrömmen spricker efter höstras

De sex främsta lagen i Allsvenskan gick vidare till Mästerskapsserien. AIK började med en 1–2-förlust hemma mot Malmö FF innan man besegrade Örebro med samma siffror på Eyravallen. Det blev sedan en andra förlust borta mot IFK Göteborg (0–1), men AIK kom tillbaka och besegrade både IFK Norrköping (1–0) och Djurgården (3–0) på Råsunda. Stockholmsderbyt lockade 14 672 åskådare vilket var den högsta publiksiffran i Mästerskapsserien 1991.

Efter fem omgångar låg AIK tvåa i tabellen och var med i kampen om SM-guld. Drömmen sprack dock efter att laget rasat ihop totalt under höstens fem sista omgångar. Den 30:e september föll AIK med 4–1 i returmötet med Djurgården på Stockholms Stadion. Det blev sedan även hemmaförlust med 0–1 mot Örebro. På två bortamatcher blev det två 1–2-förluster mot Malmö FF respektive IFK Norrköping. I sista matchen åkte AIK på sin femte raka förlust när man föll med 0–2 hemma mot svenska mästarna IFK Göteborg.

AIK kom därmed sist av de sex lagen i Mästerskapsserien 1991.

Final i svenska cupen

Även om Mästerskapsserien blev en besvikelse hade AIK fortfarande chansen att ta hem en titel. Den 23:e juni gick laget in i tredje omgången av svenska cupen där man enkelt besegrade Brage med 6–1. Efter 2–1 mot Morön BK avancerade Gnaget till final tack vare tre raka 1–0-segrar. I åttondelen besegrade man Halmstad och sedan slog man även ut IFK Norrköping och IFK Luleå. I finalen möttes AIK och IFK Göteborg och matchen spelades på Råsunda den andra november 1991. Efter en mållös första halvlek gav Pascal Simpson AIK ledningen i 57:e minuten. Göteborgarna vände dock underläget till ledning, men i 89:e minuten kvitterade Gary Sundgren till 2–2. Det blev sedan förlängning i form av sudden death två gånger femton minuter. Fyra minuter in i andra förlängningskvarten gjorde IFK:s Peter Eriksson målet som avgjorde matchen till göteborgarnas fördel.

Spelarna i AIK 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Bernt Ljung – 100 Björn Kindlund, 19 Johan Mjällby, 5 Peter Larsson, 4 Anders Hjelm – 20 Peter Hallström, 7 Michael Borgqvist, 9 Pascal Simpson/6 Vadim Jevtusjenko, 11 Gary Sundgren – 8 Kim Bergstrand, Hans Eskilsson/9 Pascal Simpson – avbytare: 15 Bo Andersson, 18 Johan Johansson.

Fram till slutet av maj spelade Hans Eskilsson i anfallet bredvid Kim Bergstrand. Han hade kommit till AIK inför 1991 från portugisiska Braga dit han varit utlånad från Sporting Lissabon. Trots att han bara gjorde ett mål på hela våren fick han kontrakt med en annan portugisisk klubb, nämligen Estoril. Pascal Simpson, som dittills hade spelet på mittfältet, flyttade därefter upp i anfallet. Vadim Jevtusjenko hade inlett säsongen på bänken innan han fick starta sju matcher som vänstermittfältare. Han flyttade sedan in i mitten på Simpsons tidigare position. I början av säsongen spelade Gary Sundgren först innermittfältare i fem matcher och sedan högermittfältare i lika många matcher. Därefter flyttade han ut på vänsterkanten.

Lagkaptenen Björn Kindlund, som spelade i tröja nummer 100 denna säsong, spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher samt de tio matcherna i Mästerskapsserien. Det gjorde även mittfältaren Michael Borgqvist som var tillbaka i klubben efter fyra år i Spårvägens GoIF. Återvände till AIK gjorde också målvakten Bernt Ljung som hade tillbringat tre säsonger i Vasalund. Övriga nyförvärv var Peter Larsson från Ajax och Pascal Simpson från Brommapojkarna. Jevtusjenko blev lagets bäste målskytt med totalt åtta mål varav fem i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien.

Matchställen

AIK behöll samma matchställ från Puma som man använt under föregående säsong. Skillnaden var reklamen på dräkterna. På tröjan hade man antingen Kombi-Lott på bröstet och Folksam på ryggen eller tvärtom. Samma reklam hade man på shortsen: Kombi-Lott på höger ben och Folksam på vänster ben. En annan detalj på 1991 års tröjor var att man hade en krans och banderoll runt klubbmärket med texten ”100 ÅR”.

2 mars 2026

Allsvenskan 1990

1990 var den 66:e säsongen av Allsvenskan i fotboll. Detta var första gången som seger gav tre poäng istället för två. Tolv klubbar deltog varav de fyra främsta avancerade till SM-slutspel. De tre sämst placerade lagen degraderades till division ett 1991. Att tre klubbar åkte ur berodde på att man till säsongen 1991 skulle banta ner Allsvenskan till tio lag. Nya klubbar i Allsvenskan 1990 var Öster och Hammarby efter seger i division ett södra respektive norra 1989.

IFK Göteborg vann serien för sjunde gången och kvalificerade sig inte bara för SM-slutspelet, utan även för Europacupen 1991/92. Tvåan IFK Norrköping kom senare att vinna svenska cupen 1990/91 och därmed kvalificera sig för Cupvinnarcupen nästa år. Örebro SK och Öster kom trea respektive fyra och fick en plats i UEFA-cupen. Även femman Djurgården tog en plats i det europeiska cupspelet. I maj 1990 vann laget nämligen finalen av svenska cupen 1989/90. Där besegrade man BK Häcken och fick en plats i Cupvinnarcupen 1990/91.

Brage, Örgryte och Hammarby tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i division ett.

SM-slutspelet

I den ena SM-semifinalen möttes IFK Göteborg och Örebro SK. Blåvitt tog sig till final efter 1–1 på Eyravallen och därefter seger med 2–1 på Ullevi. IFK Norrköping och Öster gjorde upp om den andra finalplatsen. Smålänningarna vann med 4–3 på Värendsvallen, men Norrköpingskamraterna vände till seger med 2–1 på Idrottsparken. ”Peking” gick därmed till final tack vare fler mål på bortaplan.

Finalen blev alltså ett kamratmöte mellan Göteborg och Norrköping. Göteborgarna drog det längsta strået och vann första mötet med 3–0 på Idrottsparken. Returen på Ullevi blev mållös och IFK Göteborg kunde således titulera sig svenska mästare 1990. Det var klubbens tolfte SM-titel och den första sedan 1987.

Tabeller, resultat och laguppställningar: Allsvenskan 1990 (OpenOffice-kalkylblad)

Skyttekung och Guldboll

Precis som 1985 räckte det med tio mål för att vinna skytteligan. Denna gång var det Kaj Eskelinen från IFK Göteborg som blev allsvensk skyttekung. Annars var det Tomas Brolin i IFK Norrköping som var årets namn i svensk fotboll. Efter en succéartad vår med IFK Norrköping tog han en plats i VM-truppen. Under VM i Italien gjorde han sedan sådant intryck att Parma värvade honom för tretton miljoner kronor. Brolin blev därför i slutet av året belönad med Guldbollen som Sveriges bäste spelare.

Publiken i Allsvenskan 1990

Den totala publiken på de 132 matcherna i den allsvenska grundserien uppgick till 590 805 (eller mellan 590 775 och 590 827 beroende på källa) vilket ger ett snitt på 4476 åskådare per match. I SM-slutspelet var dock snittet betydligt högre. De sex slutspelsmatcherna lockade sammanlagt 44 417 åskådare vilket innebär 7403 åskådare per match.

Räknar man samman Allsvenskan och SM-slutspelet får man därför ett publiksnitt på 4603. Svenska Fotbollförbundet anger ett snitt på 4608, men efter att ha gått igenom alla publiksiffror i Årets Fotboll samt på diverse webbplatser (AIK Statistikdatabas, ifkdb.se, Halmstads BK, MFF-statistik) har jag kommit fram till ovanstående siffror.

Matchställen

Här är alla hemmatröjor i Allsvenskan 1990. Klicka på bilden nedan för att se den i större format.

Fyra olika tröjtillverkare användes i Allsvenskan 1990. Mest förekommande var Adidas med sex lag. Puma hade fyra lag medan Kappa och Nike hade varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Adidas – IK Brage, Djurgårdens IF, IFK Göteborg, Halmstads BK, IFK Norrköping och Örebro SK.
Puma – AIK, GAIS, Malmö FF och Östers IF
Kappa – Örgryte IS
Nike – Hammarby IF

Ligatabell Allsvenskan 1990

Här är den allsvenska tabellen 1990. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	IFK Göteborg	22	14	3	5	39	22	45
2	IFK Norrköping	22	12	4	6	41	23	40
3	Örebro SK	22	10	6	6	23	17	36
4	Östers IF	22	10	6	6	28	27	36
5	Djurgårdens IF	22	9	6	7	37	23	33
6	Malmö FF	22	6	10	6	20	15	28
7	GAIS	22	7	7	8	17	17	28
8	AIK	22	8	3	11	25	39	27
9	Halmstads BK	22	7	5	10	27	34	26
10	IK Brage	22	5	9	8	23	26	24
11	Örgryte IS	22	6	3	13	22	40	21
12	Hammarby IF	22	5	4	13	32	51	19

28 februari 2026

Östers IF 1990

Östers IF var tillbaka i Allsvenskan 1990 efter ett år i division ett. Laget hade vunnit söderettan utan en enda förlust och nu etablerade man sig snabbt på övre halvan även i högsta serien.

Stark vårsäsong efter premiärförlust

Det blev visserligen förlust med 0–3 borta mot GAIS i den allsvenska premiären, men redan i nästa match var Öster tillbaka i vinnartagen. Hemma på Värendsvallen slog man först den andra nykomlingen Hammarby med 5–2 och sedan Örgryte med 1–0. Efter en mållös match borta mot Örebro besegrade Öster även IFK Göteborg med 2–0 efter två sena mål. Laget var nu uppe på tredje plats i tabellen, men ett bakslag kom i form av förlust med 0–4 borta mot Djurgården. Öster kom dock tillbaka och besegrade Halmstad med 2–0 hemma innan man avslutade vårsäsongen med 1–1 borta mot Brage. Mot Halmstad gjorde för övrigt Peter Wibrån båda målen under matchens sju sista minuter.

Höstsäsongen: Öster till SM-slutspel

Efter VM-uppehållet fortsatte Öster på den inslagna vägen. Man fick återigen 1–1 borta, denna gång mot Malmö FF, och slog sedan AIK hemma med 1–0 efter ännu ett sent avgörande (Hans Eklund i 88:e minuten). Mönstret upprepade sig sedan med oavgjort borta och seger hemma. Efter 2–2 borta mot IFK Norrköping slog man Malmö FF med 1–0 hemma. Därefter åkte Öster på höstens första förlust, 0–2 borta mot IFK Göteborg. Man tog dock revansch genom att besegra Djurgården med 3–1 hemma. Formkurvan började nu att dala en aning och Öster åkte på två raka förluster. Först föll man med 1–2 hemma mot Brage och sedan 0–2 borta mot Halmstad. Öster sjönk därför till sjätte plats i tabellen.

Efter tre förluster i augusti inledde Öster september månad med att besegra Örgryte med 3–2 på Ullevi. Laget gick sedan mållöst av plan i två raka hemmamatcher. Efter 0–0 mot Örebro föll man med 0–2 mot IFK Norrköping. Öster avslutade dock grundserien starkt. På två matcher i Stockholm tog man fyra poäng: 2–1 mot AIK och 2–2 mot Hammarby. I sista matchen hemma mot GAIS gjorde Öster och Nicklas ”Liatorparn” Persson matchens enda mål.

Östers IF slutade därmed på fjärde plats i Allsvenskan 1990. Det innebar att man både tog en plats i SM-slutspelet och kvalificerade sig för UEFA-cupen 1991/92. Motståndare i SM-semifinalen var IFK Norrköping. Öster vann första mötet med 4–3 på Värendsvallen, men Norrköping vann returen med 2–1. Det sammanlagda resultatet 5–5 innebar att IFK gick till final tack vare fler bortamål.

Spelarna i Östers IF 1990

Ordinarie laguppställning (4–4–2): Pål Lundin – Tonny Westring, Morgan Hansson, Erkka Petäjä, Christer Frisk – Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jan Jansson – Nicklas Persson, Hans Eklund – avbytare: Sergej Prigoda, Sergej Andrejev.

De båda sovjeterna Prigoda och Andrejev var ordinarie under våren, men förlorade sina platser till Landberg respektive Persson som dittills hade suttit på bänken. Hela sex spelare spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher: Lundin, Westring, Frisk, Wibrån, Janne Jansson och Eklund. Därtill missade finske mittbacken Petäjä bara en match. Eklund blev lagets bäste målskytt med sju mål i Allsvenskan och två i SM-semifinalen. Detta trots att han inte gjorde ett enda mål under våren. Hans anfallskollega ”Liatorparn” Persson stod för sex fullträffar i serien och ett i slutspelet. Värd att nämna är också Ulrik Jansson som tog en plats i Sveriges VM-trupp.

Tonny Westring (tillbaka, Västra Frölunda IF 1989), Urban Westerberg (Tidaholms GIF), Stefan Landberg (Kalmar FF) och Stefan Paldan (Braås GIF) var nya i A-laget.

Matchställen

Puma levererade matchställen till Östers IF 1990. Tröjan var av samma modell som AIK och Malmö FF använde vid denna tid. Till den röda hemmatröjan använde man blå shorts och röda strumpor. Sponsorer var Stryktipset och ICA. På vissa tröjor var Stryktipsets logotyp på framsidan och ICA på baksidan och på vissa var det tvärtom.