West Bromwich Albion 1977–1981

Inför säsongen 1977/78 tog Ronnie Allen över som tränare, men han avgick i december för att bli rådgivare åt det saudiarabiska landslaget. Mittbacken John Wile ledde laget fram till dess att Ron Atkinson tog över i januari 1978. West Bromwich slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Ipswich Town och i Ligacupen åkte man ut mot Bury i fjärde omgången.

Laget 1977/78: Tony Godden – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Derek Statham – Tony Brown, Bryan Robson, Len Cantello – Laurie Cunningham, Cyrille Regis, Willie Johnston. I februari 1978 värvades högerbacken Brendon Batson från Ron Atkinsons tidigare klubb Cambridge United. Tony Godden och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1978/79 förbättrade sig West Bromwich ytterligare och slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Nottingham Forest och nio efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupen slog laget ut turkiska Galatasaray, portugisiska Braga samt spanska Valencia, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Röda Stjärnan från Belgrad. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Leeds United efter två omspelsmatcher i andra omgången.

I januari 1979 värvades anfallaren David Mills från Middlesbrough för den brittiska rekordsumman 516 000 pund. Vänsteryttern Willie Johnston såldes till Vancouver Whitecaps i mars. Brendon Batson ersatte Mulligan som högerback och Ally Brown tog åter plats i anfallet (han hade bara spelat knappt hälften av matcherna under 1977/78). Tony Godden och John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Ally Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

1979/80 blev en sämre säsong med en tiondeplats i ligan och förlust mot östtyska Carl Zeiss Jena i UEFA-cupens första omgång. Inför säsongen värvades mittfältaren Gary Owen och yttern Peter Barnes från Manchester City och i september värvades anfallaren John Deehan från Aston Villa. Efter 279 mål (klubbrekord) på 720 matcher för West Bromwich lämnade Tony Brown klubben i april 1980 för spel i NASL-laget New England Tea Men. Tony Godden och John Wile spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Peter Barnes blev bäste målskytt med femton ligamål.

1980/81 var West Bromwich åter med i toppen och slutade på fjärde plats i ligan, åtta poäng efter mästarna Aston Villa. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town i tredje omgången men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Manchester City. Laget var i stort sett samma som föregående säsong förutom att Remi Moses tog en ordinarie plats på mittfältet istället för Tony Brown. Återigen spelade Tony Godden och John Wile samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med fjorton ligamål medan Ally Brown och Bryan Robson gjorde tio.

Matchställen var till största delen likadana som 1976/77. Skillnaden var Umbro-markeringen längs ärmarna och sidorna på byxorna. Tröjnumren var under 1977/78 av den gamla modellen, men 1978/79 bytte man till en mer modern kantig variant.

Queens Park Rangers 1977/78

Queens Park Rangers slutade på nittonde plats i ligan 1977/78, bara en poäng före West Ham som åkte ur. I FA-cupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Nottingham Forest efter två omspelsmatcher och i Ligacupen åkte man ut mot Aston Villa i tredje omgången.

Laget 1977/78: Phil Parkes – Dave Clement, Ernie Howe, Don Shanks, Ian Gillard – Martin Busby, John Hollins, Brian Williams – Stan Bowles, Don Givens, Leighton James/Peter Eastoe. Nya i laget var Ernie Howe (Fulham), Brian Williams (Bury), Martin Busby (Notts County) och Leighton James (Derby County). Stan Bowles och Peter Eastoe blev bästa målskyttar med sex ligamål var.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och hade nu blå hals och muddar. Bortastället var likadant som tidigare förutom att strumporna hade rödvit överdel. Den vita Umbro-tröjan från förra säsongen återkom i en FA-cupmatch mot West Ham.

Nottingham Forest 1977–1980

1977 var Nottingham Forest tillbaka i division ett. Under hösten blev det bara tre förluster, men återstoden av säsongen blev ännu bättre. Laget förblev obesegrat de resterande 26 ligamatcherna och tog hem ligatiteln för första gången i klubbens historia. Det blev även seger i Ligacupen. Under hösten besegrade man Notts County och Aston Villa och under våren fortsatte man med att slå ut Bury i kvartsfinalen och Leeds United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Wembley blev mållös, men i omspelet på Old Trafford i Manchester gjorde John Robertson matchens enda mål på straff i 52:a minuten. I FA-cupen tog sig Nottingham Forest till kvartsfinal där det blev förlust mot West Bromwich Albion.

Laget 1977/78: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Colin Barrett – Martin O’Neill, John McGovern/Ian Bowyer, Archie Gemmill – Tony Woodcock, Peter Withe, John Robertson. Nya i laget var målvakten Peter Shilton (Stoke City), mittbacken Kenny Burns (Birmingham City) och mittfältaren Archie Gemmill (Derby County). Vänsteryttern John Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Robertson och Peter Withe med tolv ligamål var och Tony Woodcock med elva.

I augusti 1978 såldes Peter Withe till Newcastle och Garry Birtles tog plats i anfallet. Istället för Colin Barrett var Frank Clark den som oftast spelade vänsterback under 1978/79. I februari 1979 värvades dessutom anfallaren Trevor Francis från Birmingham för en miljon pund vilket var brittiskt transferrekord.

Nottingham Forest förblev obesegrade i ligan fram till 9 december 1978 då man förlorade med 0–2 mot Liverpool. Laget hade då spelat 42 ligamatcher i rad utan förlust. Det blev sedan ytterligare två förluster under säsongen och laget slutade på andra plats, åtta poäng efter mästarna Liverpool. I Europacupen slog Nottingham ut regerande mästarna Liverpool i första omgången och därefter grekiska AEK Aten. Under våren slog man ut schweiziska Grasshoppers och sedan västtyska FC Köln i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i München besegrade man Malmö FF med 1–0 efter att Trevor Francis nickat in ett inlägg från John Robertson. I FA-cupen åkte Nottingham ut mot Arsenal i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där det blev seger med 3–2 över Southampton efter två mål av Birtles och ett av Woodcock.

Inför 1979/80 värvades vänsterbacken Frank Gray från Leeds United och mittfältaren Asa Hartford från Manchester City. Den senare såldes dock nästan omgående till Everton. Även Archie Gemmill såldes till Birmingham och i november såldes Tony Woodcock till FC Köln. Under vintern värvades Stan Bowles från Queens Park Rangers och Charlie George på lån från Southampton.

I Europacupen 1979/80 slog Nottingham Forest ut Öster från Växjö, rumänska Argeș Pitești, östtyska Dynamo Berlin samt Ajax från Amsterdam i semifinalen. I finalen på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid mötte man Hamburger SV och Nottingham lyckades försvara sin Europacuptitel efter att John Robertson gjort matchens enda mål i 20:e minuten. I ligan slutade laget på femte plats, tolv poäng efter mästarna Liverpool. Även i FA-cupen blev det förlust mot Liverpool i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final för tredje året i rad. Denna gång blev det dock förlust med 1–0 mot Wolverhampton Wanderers.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och med vit V-hals. Byxorna var oftast vita, men i vissa matcher användes röda byxor, bland annat i de båda Europacupfinalerna. Under 1979/80 återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979” nedanför klubbmärket. Bortastället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

Middlesbrough 1977/78

Middlesbrough slutade på fjortonde plats i ligan 1977/78. Laget gjorde 42 mål på de 42 matcherna vilket var näst sämst i serien tillsammans med Newcastle – bara Leicester City på sista plats gjorde färre mål. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Orient efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Everton efter omspel i tredje omgången.

Laget 1977/78: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Alan Ramage, Ian Bailey – John Mahoney, Tony McAndrew, David Armstrong – David Mills, Billy Ashcroft, Stan Cummins. Nya i laget var John Mahoney (Stoke City) och Billy Ashcroft (från Wrexham i september). I januari 1978 såldes Graeme Souness till Liverpool. David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och David Mills blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och ett vitt band över bröstet. Jag har inte hittat någon bild på bortastället.

Middlesbrough 1977/78 (hemma)

Manchester City 1977/78

Manchester City slutade på fjärde plats i ligan 1977/78, tolv poäng efter mästarna Nottingham Forest. I UEFA-cupen lottades laget mot polska Widzew Łódź i första omgången, men efter 2–2 hemma och 0–0 borta åkte Manchester City ut på färre gjorda bortamål. I FA-cupen besegrade man Leeds United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Nottingham Forest och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Arsenal efter omspel.

Laget 1977/78: Joe Corrigan – Kenny Clements, Tommy Booth, Dave Watson, Willie Donachie – Paul Power, Gary Owen, Asa Hartford – Mick Channon, Brian Kidd, Peter Barnes. Mick Channon hade värvats från Southampton för 300 000 pund inför säsongen. Joe Corrigan och Kenny Clements spelade samtliga 42 ligamatcher och Brian Kidd blev bäste målskytt med sexton ligamål. Channon och Dennis Tueart var näst bäst med tolv ligamål, den senare trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong förutom att kragen hade V-hals istället för en ifylld trekant vid halsen.

Leeds United 1977–1980

Säsongen 1977/78 slutade Leeds United på nionde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Manchester City, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1977/78: David Harvey – Paul Madeley, Gordon McQueen, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Peter Lorimer/Joe Jordan, Ray Hankin, Arthur Graham. Nya i laget var Arthur Graham (Aberdeen) och Brian Flynn (från Burnley i november). I januari 1978 såldes Joe Jordan till Manchester United och en månad senare såldes även Gordon McQueen till samma klubb. Trevor Cherry och Frank Gray missade bara en ligamatch var och Ray Hankin blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Stein över som tränare efter Jimmy Armfield. Stein sa dock upp sig redan efter 44 dagar för att bli förbundskapten för Skottland. In kom istället Jimmy Adamson från Sunderland som ledde laget till en femteplats i ligan vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I FA-cupen slog Leeds ut Hartlepool United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot West Bromwich Albion efter omspel. I Ligacupen tog man sig återigen till semifinal och denna gång blev det förlust mot Southampton.

Laget 1978/79: David Harvey – Paul Madeley, Paul Hart, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Carl Harris, John Hawley/Ray Hankin, Arthur Graham. Paul Hart och John Hawley hade värvats från Blackpool respektive Hull City i slutet av föregående säsong. I mars 1979 lämnade Peter Lorimer klubben för spel i NASL-laget Toronto Blizzard. Frank Gray och Brian Flynn missade bara en ligamatch och John Hawley blev bäste målskytt med sexton ligamål.

I UEFA-cupen hösten 1979 slog Leeds ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot rumänska Universitatea Craiova. I ligan slutade Leeds på elfte plats och i både FA-cupen och Ligacupen blev det förlust direkt mot Nottingham Forest respektive Arsenal.

Laget 1979/80: John Lukic – Kevin Hird, Paul Hart, Paul Madeley/Brian Greenhoff, Trevor Cherry – Eddie Gray, Brian Flynn, Byron Stevenson – Alan Curtis, Terry Connor, Arthur Graham. Kevin Hird blev bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med skillnaden att klubbmärket var placerat i en blå cirkel med klubbnamnet Leeds United AFC i vita bokstäver. Tröjnumren byttes 1978 ut mot en kantig modell.

Ipswich Town 1977/78

Ipswich Town slutade på artonde plats i ligan 1977/78 vilket var lagets sämsta placering sedan 1970/71. I UEFA-cupen slog man ut Landskrona BoIS och Las Palmas. I tredje omgången slog man Barcelona med 3–0 hemma på Portman Road, men i returen hämtade spanjorerna in underläget till 3–3 och vann sedan på straffsparkar. Ipswich tog sig till final i FA-cupen genom att slå ut Cardiff City, Hartlepool United, Bristol Rovers (efter omspel), Millwall och West Bromwich Albion. I finalen på Wembley besegrade man Arsenal med 1–0 efter mål av Roger Osborne i 77:e minuten.

Laget 1977/78: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, Russell Osman, Mick Mills – Roger Osborne, Brian Talbot, Eric Gates/John Wark – David Geddis/Trevor Whymark, Paul Mariner, Clive Woods. Paul Cooper och Brian Talbot spelade flest matcher (40 ligamatcher var) och Paul Mariner blev bäste målskytt med elva ligamål.

Tröjorna tillverkades från och med 1977/78 av Adidas. Hemmatröjan var blå med vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med svart krage och tre svarta ränder längs ärmarna.

Everton 1977/78

Everton slutade på tredje plats i ligan 1977/78, två poäng efter Liverpool och nio poäng efter mästarna Nottingham Forest. I FA-cupen slog man ut Aston Villa i tredje omgången, men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Leeds United.

Laget 1977/78: George Wood – David Jones, Mick Lyons, Mark Higgins, Mike Pejic – Andy King, Martin Dobson, Jim Pearson/Trevor Ross – Duncan McKenzie, Bob Latchford, Dave Thomas. Nya i laget var målvakten George Wood (Blackpool) och vänsteryttern Dave Thomas (Queens Park Rangers). Trevor Ross värvades från Arsenal i november och samtidigt såldes Bruce Rioch till Derby County. George Wood, Mick Lyons och Andy King spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Latchford blev ligans skyttekung med 30 mål.

Hemmatröjan var blå med vit krage och vita Umbro-märken längs ärmarna. Byxorna var vita med blå Umbro-märken längs sidorna. Bortastället var i samma stil fast gult med blå markeringar.

Chelsea 1977–1981

Efter två säsonger i division två var Chelsea tillbaka i ettan. Laget slutade på sextonde plats 1977/78 och i FA-cupen slog man sensationellt ut Liverpool i tredje omgången. Det blev sedan seger över Burnley med hela 6–2 men i femte omgången förlorade Chelsea mot Orient efter omspel.

Laget 1977/78: Peter Bonetti – Graham Wilkins/Gary Locke, Micky Droy, Steve Wicks, Ron Harris – Ian Britton, Ray Wilkins, Ray Lewington – Kenny Swain, Tommy Langley, Clive Walker. Tommy Langley och Steve Wicks spelade flest matcher (41 var i ligan) och Langley blev bäste målskytt med elva ligamål.

Hösten 1978 gick det tyngre med bara två segrar i ligan och efter fem raka förluster avgick tränaren Ken Shellito i december. Danny Blanchflower tog över men lyckades bara vinna tre matcher och laget slutade sist i tabellen med tjugo poäng och 92 insläppta mål.

Danny Blanchflower avgick i september 1979 och ersattes av gamle VM-hjälten Geoff Hurst som var nära att ta tillbaka laget till division ett. Chelsea slutade på fjärde plats och missade precis uppflyttning. Nästa säsong, 1980/81, var Chelsea återigen med och slogs om uppflyttningsplatserna, men en svag avslutning på säsongen gjorde att Geoff Hurst fick sparken och laget slutade på tolfte plats.

Hemmatröjan och byxorna var blå med vita Umbro-märken längs ärmarna och sidan på byxorna. 1977/78 var bortastället gult med blå markeringar, men 1978/79 bytte man till gula tröjor med gröna markeringar och gröna byxor med gula markeringar. Tröjnumren var till en början Umbros vanliga modell, men under våren 1979 användes en annan typ av kantiga nummer. Dessa återkom sedan säsongen 1980/81.

Birmingham City 1977–1979

Efter att ha inlett säsongen 1977/78 med fyra raka förluster fick tränaren Willie Bell sparken. Tidigare förbundskaptenen Alf Ramsey tog över men blev bara kvar ett halvår. Jim Smith från Blackburn Rovers fick jobbet i mars och ledde laget till en elfteplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Derby County i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Notts County i andra omgången.

Laget 1977/78: Jimmy Montgomery – Jimmy Calderwood, Joe Gallagher, Pat Howard, Garry Pendrey – Tony Towers, Malcolm Page, Terry Hibbitt, Gary Emmanuel – Keith Bertschin, Trevor Francis. Bertschin och Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och Francis blev bäste målskytt med 25 ligamål.

I oktober 1978 värvades den argentinske världsmästarbacken Alberto Tarantini från Boca Juniors och i februari 1979 såldes Trevor Francis till Nottingham Forest för en miljon pund, en summa som gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. Andra nya spelare i laget var målvakten Neil Freeman (Southend United), vänsterbacken Mark Dennis (egen produkt), mittfältaren Alan Ainscow (Blackpool), yttern Stewart Barrowclough (Newcastle United) samt anfallarna Alan Buckley (Walsall) och Don Givens (Queens Park Rangers). I ligan gick det betydligt sämre denna gång. Birmingham vann inte en enda ligamatch förrän i november och laget slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Burnley i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Southampton i andra omgången.

Tröjorna tillverkades av Adidas och hade de välbekanta tre ränderna längs ärmarna. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer. Denna variant med rund hals användes åtminstone fram till hösten 1979, men senare under säsongen 1979/80 bytte man till V-hals.