30 juni 2018

Engelska division ett 1979/80

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tolfte gången. Tvåan Manchester United och trean Ipswich Town kvalificerade sig för UEFA-cupen. Även Wolverhampton Wanderers, sexa i tabellen, fick en plats i UEFA-cupen tack vare vinsten i Ligacupen (seger med 1–0 över Nottingham Forest i finalen). Bristol City, Derby County och Bolton Wanderers tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Division två-laget West Ham United vann FA-cupen för tredje gången efter finalseger med 1–0 över Arsenal. Nottingham Forest försvarade sin Europacuptitel genom att vinna med 1–0 över Hamburger SV i finalen. Arsenal tog sig till final i Cupvinnarcupen men föll på straffar mot Valencia. Skytteligavinnare blev Phil Boyer, Southampton, med 23 mål. Terry McDermott, Liverpool, blev utsedd till Årets spelare i England, både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Glenn Hoddle, Tottenham Hotspur, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1979/80. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Fem olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med tio lag medan sju lag använde Admiral, tre använde Adidas, ett lag använde Bukta och ett Le coq sportif. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Arsenal, Aston Villa, Bolton Wanderers, Bristol City, Everton, Liverpool, Manchester City, Stoke City, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
Admiral – Coventry City, Crystal Palace, Leeds United, Manchester United, Norwich City, Southampton och Tottenham Hotspur
Adidas – Ipswich Town, Middlesbrough och Nottingham Forest
Bukta – Brighton and Hove Albion
Le coq sportif – Derby County

Här är ligatabellen 1979/80. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	25	10	7	81	30	60
2	Manchester United	42	24	10	8	65	35	58
3	Ipswich Town	42	22	9	11	68	39	53
4	Arsenal	42	18	16	8	52	36	52
5	Nottingham Forest	42	20	8	14	63	43	48
6	Wolverhampton Wanderers	42	19	9	14	58	47	47
7	Aston Villa	42	16	14	12	51	50	46
8	Southampton	42	18	9	15	65	53	45
9	Middlesbrough	42	16	12	14	50	44	44
10	West Bromwich Albion	42	11	19	12	54	50	41
11	Leeds United	42	13	14	15	46	50	40
12	Norwich City	42	13	14	15	58	66	40
13	Crystal Palace	42	12	16	14	41	50	40
14	Tottenham Hotspur	42	15	10	17	52	62	40
15	Coventry City	42	16	7	19	56	66	39
16	Brighton & Hove Albion	42	11	15	16	47	57	37
17	Manchester City	42	12	13	17	43	66	37
18	Stoke City	42	13	10	19	44	58	36
19	Everton	42	9	17	16	43	51	35
20	Bristol City	42	9	13	20	37	66	31
21	Derby County	42	11	8	23	47	67	30
22	Bolton Wanderers	42	5	15	22	38	73	25

28 juni 2018

Wolverhampton Wanderers 1979–1982

1979/80 slutade Wolves på sjätte plats i ligan, deras högsta ligaplacering sedan 1972/73. Man gick också till final i Ligacupen mot Nottingham Forest som besegrades med 1–0. Målskytten Andy Gray hade värvats från Aston Villa i september 1979 för den brittiska rekordsumman 1,5 miljoner pund. Ny i laget var också försvararen Emlyn Hughes från Liverpool.

De följande åren gick det sämre för Wolves. 1980/81 åkte man ut mot PSV Eindhoven i UEFA-cupens första omgång och i ligan slutade man på artonde plats. I FA-cupen tog sig Wolves till semifinal där det blev förlust mot Tottenham Hotspur efter omspel. 1981/82 slutade man näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Leeds United och Middlesbrough. I januari 1982 avgick tränaren John Barnwell och ersattes av Ian Greaves som 1978 hade fört upp Bolton Wanderers i division ett.

Laget 1979/80: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, George Berry, Emlyn Hughes, Derek Parkin – Peter Daniel, Kenny Hibbitt, Willie Carr, Mel Eves – Andy Gray, John Richards. Bästa målskyttar blev John Richards med tretton ligamål och Andy Gray med tolv.

Matchställen var under hösten 1979 likadana som tidigare, men i slutet av året introducerades ett nytt klubbmärke bestående av ett varghuvud med klubbens smeknamn ”Wolves” under.

26 juni 2018

Stoke City 1977–1981

Efter en sjundeplats i division två 1977/78 kom Stoke City på tredje plats 1978/79 och tog sig tillbaka till division ett tillsammans med Brighton och Crystal Palace. Återkomsten i ettan 1979/80 slutade med en artondeplats, fem poäng före Bristol City som åkte ur och en före Everton. 1980/81 klättrade man till mitten av tabellen och slutade på elfte plats.

Laget 1979/80: Peter Fox/Roger Jones – Ray Evans, Denis Smith, Alan Dodd, Paul Johnson – Adrian Heath, Mike Doyle, Sammy Irvine, Paul Richardson – Brendan O’Callaghan, Garth Crooks. Garth Crooks blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Inför säsongen 1980/81 såldes Garth Crooks till Tottenham och Lee Chapman tog istället plats i anfallet och blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. 18-årige Paul Bracewell tog plats på mittfältet tillsammans med skotten Iain Munro från St Mirren. Som vänsterback spelade Peter Hampton som hade värvats från Leeds United. Mittbacken Denis Smith missade hela säsongen på grund av skada och ersattes av Mike Doyle. Målvakten Peter Fox tog över som ordinarie och spelade samtliga 42 ligamatcher.

Matchställen tillverkades av Umbro och hemmatröjan var rödvitrandig med röda Umbro-märken längs ärmarna. Bortastället var ljusblått med vita detaljer och tredjestället var gult med blå detaljer.

24 juni 2018

Liverpool 1979–1982

1979/80 försvarade Liverpool sin ligatitel och blev engelska mästare för tolfte gången. Laget var obesegrat på hemmaplan och slutade två poäng före Manchester City. I Europacupen mötte man Dinamo Tbilisi i första omgången, men efter seger med 2–1 hemma blev det förlust med 0–3 i returen. I de båda inhemska cuperna tog sig Liverpool till semifinal. I FA-cupens semifinal mötte man Arsenal som efter tre omspelsmatcher tog sig till final och i Ligacupens semifinal åkte Liverpool ut mot Nottingham Forest.

Laget 1979/80: Ray Clemence – Phil Neal, Phil Thompson, Alan Hansen, Alan Kennedy – Jimmy Case, Terry McDermott, Graeme Souness, Ray Kennedy – Kenny Dalglish, David Johnson. Neal, Thompson och Dalglish spelade samtliga 42 ligamatcher och David Johnson blev bäste målskytt med 21 ligamål. Terry McDermott blev utsedd till Årets spelare i England både av Football Writers’ Association och av Professional Footballers’ Association.

Liverpool hade slutat etta eller tvåa i ligan åtta säsonger i rad, men 1980/81 kom man först på femte plats och i FA-cupen åkte man ut mot Everton i fjärde omgången. Däremot tog man sig till final i Ligacupen där man mötte West Ham. Matchen på Wembley slutade 1–1, men i omspelet på Villa Park vann Liverpool med 2–1. I Europacupen lottades Liverpool mot finska Oulun Palloseura i första omgången. Efter 1–1 borta vann Liverpool med hela 10–1 hemma på Anfield. Därefter slog man ut Aberdeen och sedan CSKA Sofia i kvartsfinalen. I semifinalen slog man ut Bayern München på bortamålsregeln (0–0 hemma och 1–1 borta) och i finalen mot Real Madrid gjorde Alan Kennedy matchens enda mål i 82:a minuten. Segern var Liverpools tredje i Europacupen på fem år.

1981/82 blev Liverpool återigen ligamästare efter att ha slutat fyra poäng före Ipswich Town. I Europacupen lottades man återigen mot Oulu och denna gång blev det 7–0 hemma efter en 1–0-seger på bortaplan. Liverpool slog sedan ut nederländska AZ ’67 men i kvartsfinalen blev det förlust mot CSKA Sofia. I FA-cupen åkte man ut mot Chelsea i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där man mötte Tottenham. Det stod 1–1 vid full tid och i förlängningen gjorde Liverpool två mål genom Ronnie Whelan och Ian Rush och matchen slutade 3–1.

Matchställen var likadana som tidigare förutom att klubben sponsrades av Hitachi som hade sin logga på tröjorna. Tröjreklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher samt i FA-cupen och Europacupen. Så småningom började tröjreklam tillåtas även i tv-sända matcher, men då i mindre format. I Europacupfinalen 1981 fick inte heller Umbros logga synas på tröjorna och byxorna och man täckte därför över den med vit tejp.

22 juni 2018

Everton 1979–1982

1979/80 gjorde Everton sin sämsta säsong sedan man åkte ner i division två 1951. Laget slutade på nittonde plats i tabellen, fyra poäng före Bristol City som åkte ur. I UEFA-cupen åkte man ut mot Feyenoord i första omgången efter förlust med 0–1 både hemma och borta. I FA-cupen tog sig Everton till semifinal där det blev förlust mot West Ham efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Grimsby Town i fjärde omgången.

De följande säsongerna förbättrade man sig något. Det blev en femtondeplats 1980/81 och åttonde plats 1981/82. I FA-cupen gick man till kvartsfinal 1981 (förlust mot Manchester City efter omspel), men 1982 åkte man ut mot West Ham direkt i tredje omgången.

Laget 1979/80: Martin Hodge/George Wood – John Gidman, Mick Lyons, Billy Wright, John Bailey – Andy King, Trevor Ross, Asa Hartford – Brian Kidd, Bob Latchford, Peter Eastoe. John Bailey spelade samtliga 42 ligamatcher och Brian Kidd blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var av samma modell som tidigare förutom att de för första gången hade reklam i form av Hafnia. I tv-sända matcher var dock tröjreklam förbjudet.

20 juni 2018

Crystal Palace 1977–1980

Crystal Palace hade åkt ner i division tre i mitten av 70-talet, men 1977 tog man sig upp i tvåan och slutade på nionde plats. Nästa säsong, 1978/79, tog Crystal Palace hem seriesegern en poäng före Brighton och Stoke och var därmed tillbaka i högsta serien. Återkomsten i ettan 1979/80 slutade med en trettondeplats och man lyckades hänga kvar en säsong till.

Laget 1979/80: John Burridge – Paul Hinshelwood, Jim Cannon, Billy Gilbert, Kenny Sansom – Jerry Murphy, Peter Nicholas, Gerry Francis – David Swindlehurst/Ian Walsh, Mike Flanagan, Vince Hilaire. Hinshelwood, Cannon och Hilaire spelade samtliga 42 ligamatcher och Swindlehurst blev bäste målskytt med sju ligamål. Swindlehurst såldes till Derby County i februari 1980. Tränare var Terry Venables som ledde laget 1976–1980.

Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med en blå och röd diagonal på framsidan, vita byxor och vita strumpor. Bortastället, som var i samma stil som Tottenhams bortaställ, bestod av gula tröjor med två svarta fält på framsidan, gula eller svarta byxor och gula strumpor.

18 juni 2018

Brighton and Hove Albion 1979/80

1979/80 var Brightons första säsong i högsta divisionen. Laget slutade på sextonde plats och klarade sig kvar med sex poäng ner till Bristol City som åkte ur. I FA-cupen slog man ut Mansfield Town i tredje omgången men åkte sedan ut mot Arsenal. I Ligacupen slog Brighton ut Cambridge United och Northampton Town innan man åkte ut mot Arsenal i fjärde omgången.

Laget 1979/80: Graham Moseley – John Gregory, Steve Foster, Mark Lawrenson, Gary Williams – Gerry Ryan, Brian Horton, Peter O’Sullivan, Peter Sayer/Paul Clark/Neil McNab – Peter Ward, Ray Clarke. Gary Williams, Brian Horton och Peter Ward spelade samtliga 42 ligamatcher och Ward blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Matchställen tillverkades av Bukta och bestod av blåvitrandiga tröjor, blå byxor och vita strumpor. Bortastället var antingen gult med blå detaljer eller blått med vita detaljer.

15 juni 2018

Engelska division ett 1978/79

Liverpool blev engelska mästare för elfte gången och tog rekordmånga 68 poäng. Tvåan Nottingham Forest vann Europacupen efter finalseger med 1–0 över Malmö FF. West Bromwich Albion, Everton, Leeds United och Ipswich Town som slutade på platserna 3–6 kvalificerade sig för UEFA-cupen. Queens Park Rangers, Birmingham City och Chelsea tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Arsenal vann FA-cupen för femte gången efter finalseger med 3–2 över Manchester United. Skytteligavinnare blev Frank Worthington, Bolton Wanderers, med 24 mål. Kenny Dalglish, Liverpool, blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Arsenals Liam Brady till Årets spelare och Cyrille Regis, West Bromwich Albion, till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1978/79. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Fyra olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med tio lag medan sex lag använde Admiral, fem använde Adidas och ett lag använde Le coq sportif. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Arsenal, Aston Villa, Bolton Wanderers, Bristol City, Chelsea, Everton, Liverpool, Manchester City, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
Admiral – Coventry City, Leeds United, Manchester United, Norwich City, Southampton och Tottenham Hotspur
Adidas – Birmingham City, Ipswich Town, Middlesbrough, Nottingham Forest och Queens Park Rangers
Le coq sportif – Derby County

Här är ligatabellen 1978/79. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	30	8	4	85	16	68
2	Nottingham Forest	42	21	18	3	61	26	60
3	West Bromwich Albion	42	24	11	7	72	35	59
4	Everton	42	17	17	8	52	40	51
5	Leeds United	42	18	14	10	70	52	50
6	Ipswich Town	42	20	9	13	63	49	49
7	Arsenal	42	17	14	11	61	48	48
8	Aston Villa	42	15	16	11	59	49	46
9	Manchester United	42	15	15	12	60	63	45
10	Coventry City	42	14	16	12	58	68	44
11	Tottenham Hotspur	42	13	15	14	48	61	41
12	Middlesbrough	42	15	10	17	57	50	40
13	Bristol City	42	15	10	17	47	51	40
14	Southampton	42	12	16	14	47	53	40
15	Manchester City	42	13	13	16	58	56	39
16	Norwich City	42	7	23	12	51	57	37
17	Bolton Wanderers	42	12	11	19	54	75	35
18	Wolverhampton Wanderers	42	13	8	21	44	68	34
19	Derby County	42	10	11	21	44	71	31
20	Queens Park Rangers	42	6	13	23	45	73	25
21	Birmingham City	42	6	10	26	37	64	22
22	Chelsea	42	5	10	27	44	92	20

14 juni 2018

Tottenham Hotspur 1977–1980

Tottenham slutade på tredje plats i division två 1977/78 och tog sig tillbaka till ettan direkt. Inför återkomsten värvade man två nyblivna argentinska världsmästare i Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa. Trots det fick laget en tuff start på den nya säsongen, bland annat förlorade man med 7–0 mot Liverpool. Det blev även förlust mot Swansea City i Ligacupens andra omgång. Tottenham kom till slut på elfte plats i ligan och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel.

1979/80 slutade Tottenham på fjortonde plats i ligan. I FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester United i andra omgången.

Laget 1978/79: 1 Barry Daines/Mark Kendall – 2 Terry Naylor, 4 Jimmy Holmes, 5 John Lacy, 3 Don McAllister – 6 Steve Perryman, 7 John Pratt, 8 Osvaldo Ardiles – 9 Colin Lee/Chris Jones, 10 Glenn Hoddle, 11 Peter Taylor/Ricardo Villa. Steve Perryman spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Peter Taylor och Colin Lee med totalt elva mål (Taylor gjorde 10 i ligan/1 i FA-cupen, Lee gjorde 8 i ligan/3 i FA-cupen).

I augusti 1979 värvades mittfältaren Terry Yorath från Coventry City. I januari 1980 såldes Colin Lee till Chelsea och i april gick John Pratt över till NASL-laget Portland Timbers. Ytterbacken Chris Hughton tog plats i laget istället för Terry Neylor, Yorath tog plats på mittfältet och Gerry Armstrong i anfallet. Glenn Hoddle blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med vit krage och med en marinblå rand med vita Admiralmärken längs ärmarna, marinblå byxor och vita strumpor. Bortatröjan var gul med marinblå krage och två marinblå fält på framsidan.

12 juni 2018

Southampton 1978–1980

Southampton hade slutat på andra plats i division två 1977/78 och var nu tillbaka i högsta serien efter fyra års frånvaro. Återkomsten slutade med en fjortondeplats och speciellt hemma på The Dell var laget starkt – det blev bara två hemmaförluster i ligan, mot Ipswich Town och Derby County. På bortaplan blev det däremot bara tre segrar. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Arsenal efter omspel och i Ligacupen tog man sig ända till final mot Nottingham Forest. Southampton tog ledningen i första halvlek genom David Peach, men efter paus gjorde Forest tre mål. Nick Holmes reducerade för Southampton i slutet, men Nottingham Forest vann med 3–2.

1979/80 klättrade Southampton till åttonde plats i ligan. Laget gjorde lika många mål, 65 stycken, som tvåan Manchester United – bara de andra två topplagen Liverpool och Ipswich gjorde fler. I cuperna gick det dock inte lika bra den här gången. Det blev förlust mot Birmingham i FA-cupens tredje omgång och i Ligacupen slog man ut Wrexham i andra omgången innan man förlorade mot Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Peter Wells/Terry Gennoe – 2 Ivan Golac, 5 Chris Nicholl, 6 Malcolm Waldron, 3 David Peach – 7 Alan Ball, 4 Steve Williams, 10 Nick Holmes – 8 Phil Boyer, 9 Trevor Hebberd/Austin Hayes, 11 Terry Curran/Graham Baker. Nya i laget var målvakten Terry Gennoe (Halifax Town), högerbacken Ivan Golac (Partizan Belgrad) och yttern Terry Curran (Derby County). I december värvades även Charlie George från Derby County. Terry Curran lämnade klubben i mars 1979 för division tre-klubben Sheffield Wednesday och Ted MacDougall, som hade inlett säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, såldes till Bournemouth i november 1978. Waldron, Ball och Boyer spelade samtliga 42 ligamatcher och Boyer blev bäste målskytt med totalt femton mål varav sju i ligan (Nick Holmes blev lagets bäste målskytt i ligan med åtta mål).

I september 1979 värvades anfallaren Mick Channon tillbaka till klubben från Manchester City och i oktober värvades mittbacken David Watson från Werder Bremen. I mars 1980 såldes David Peach till Swindon Town och Alan Ball lämnade England för spel i NASL-laget Vancouver Whitecaps. 1979/80 spelade Phil Boyer samtliga 42 ligamatcher och han blev även lagets bäste målskytt med 23 ligamål.

Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av tröjor med röda och vita ränder i olika bredd, svarta byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor, blå byxor och gula strumpor.