12 augusti 2026

Werder Bremen 1994/95

Säsongen 1994/95 var Werder Bremen oerhört nära att ta sin andra ligatitel på tre år. Förlust mot Bayern München i sista omgången gjorde dock att Borussia Dortmund kunde smita förbi. Det började i alla fall bra. Werder Bremen var regerande tyska cupvinnare och mötte ligamästarna Bayern i Supercupen den sjunde augusti 1994. Ställningen var 1–1 vid full tid, men i förlängningen gjorde Werder två mål genom Michael Schulz och Wynton Rufer. Sex dagar senare möttes de båda klubbarna igen, nu i första omgången av tyska cupen. Denna gång var det Bayerns reservlag, hemmahörande i Regionalliga Süd, som stod för motståndet. Bayern vann med 2–1 och Werder Bremen var därmed utslaget.

Höstsäsongen: Förlust i Cupvinnarcupen

Den tjugonde augusti var det dags för ligapremiär borta mot Dynamo Dresden. Matchen slutade 1–1, men därefter tog Werder Bremen fem raka segrar. Först blev det två hemmasegrar mot Bayer Leverkusen (3–2) och Bochum (3–0). Efter 3–1 borta mot Freiburg slog man Borussia Mönchengladbach med 1–0 hemma och sedan Duisburg med 2–0 borta.

Samtidigt gick Werder Bremen in i första omgången av Cupvinnarcupen där man mötte Maccabi Tel Aviv. Efter en mållös match i Israel vann tyskarna med 2–0 hemma.

Werder fick sedan vila under helgen och spelade sin sjunde ligamatch en vecka senare, på torsdag den sjätte oktober. Trots vilan föll man med 1–4 mot Hamburg hemma på Weserstadion och tappade serieledningen till Dortmund. Werder kom dock tillbaka och besegrade 1860 München med 2–1 borta. Efter 2–2 hemma mot Köln mötte man Feyenoord i andra omgången av Cupvinnarcupen. Holländarna vann med 1–0 i Rotterdam efter mål av Henrik Larsson. Tre dagar senare fick man 1–1 borta mot Kaiserslautern och veckan efter besegrade man Eintracht Frankfurt med 2–0. Den tredje november var det dags för returmöte med Feyenoord och det kom att bli en målrik historia. Henrik Larsson gjorde tre av målen när Feyenoord vann med 4–3. Werder Bremen var därmed utslaget även ur det europeiska cupspelet och kunde rikta in sig på ligaspelet.

Nästa match var en tidig seriefinal borta mot serieledarna Borussia Dortmund. Hemmalaget vann med 2–0 och drog ifrån i toppen, men Werder besegrade sedan Stuttgart med 4–0 hemma. Det blev sedan även seger borta mot Bayer Uerdingen (3–1) och hemma mot Schalke 04 (2–1). Werder avslutade sedan höstsäsongen med en 3–1-förlust borta mot Karlsruhe följt av en mållös match hemma mot Bayern München. Efter halva säsongen låg Werder Bremen tvåa i tabellen, fyra poäng bakom Dortmund.

Vårsäsongen: Werder Bremen i kamp om ligatiteln

I första matchen efter vinteruppehållet gjorde Andreas Herzog matchens enda mål på straff hemma mot Dynamo Dresden. Det blev sedan två bortasegrar mot Bayer Leverkusen (2–1) och Bochum (3–1). Därefter tog Werder två stycken 5–1-segrar inom loppet av två veckor hemma mot Freiburg och Duisburg. Däremellan föll man med 2–0 borta mot Mönchengladbach. Seger i fem av sex matcher alltså, men i april spelade Werder oavgjort i fyra av fem matcher. Första och sista matchen i månaden slutade båda 0–0, mot Hamburg respektive Eintracht Frankfurt. Efter matchen mot Hamburg blev det en 2–0-seger över 1860 München, sedan 1–1 borta mot Köln och 2–2 hemma mot Kaiserslautern.

Den sjunde maj kom serieledarna Borussia Dortmund på besök till Weserstadion. Efter en mållös första halvlek gav Andreas Herzog Werder Bremen ledningen. Mario Basler gjorde sedan ytterligare två mål innan Dortmunds Andreas Möller kvitterade på straff i slutminuten. Segern innebar att Werder tog över serieledningen och låg nu en poäng före Dortmund. Det fortsatte sedan med två storsegrar: 4–1 borta mot Stuttgart och 6–1 hemma mot Bayer Uerdingen – Werders största seger denna säsong. Ett bakslag kom sedan i form av en 4–2-förlust borta mot Schalke 04., men därefter slog man Karlsruhe med 2–1 hemma. Werder låg en poäng före Dortmund inför sista omgången och hade allt i egna händer. Motståndare var dock Bayern München borta på Olympiastadion. Bayern vann med 3–1 samtidigt som Dortmund vann sin match mot Hamburg. Borussia Dortmund snuvade därmed Werder Bremen på ligatiteln 1994/95.

Spelarna i Werder Bremen 1994/95

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): Oliver Reck – Frank Neubarth – Hany Ramzy, Michael Schulz – Mario Basler, Miroslav Votava, Andreas Herzog, Dieter Eilts, Marco Bode – Bernd Hobsch, Vladimir Bestjastnych.

Dieter Eilts deltog i samtliga 34 ligamatcher – 33 från start plus ett inhopp. Mario Basler gjorde 20 mål och blev skyttekung i Bundesliga tillsammans med Heiko Herrlich i Mönchengladbach.

Hany Ramzy (Neuchâtel Xamax, Schweiz), Michael Schulz (Borussia Dortmund) och Vladimir Bestjastnych (Spartak Moskva) var nya i Werder Bremen 1994/95. Under vintern lämnade nyzeeländaren Wynton Rufer klubben för spel i japanska JEF United Ichihara. Tränare var Otto Rehhagel som varit i Werder Bremen sedan 1981.

Matchställen

Puma levererade matchställen till Werder Bremen 1994/95. Hemmatröjan var vit med grön krage samt gröna ränder nertill och på ärmarna. På ryggen ovanför tröjnumret återfanns klubbens namn SV Werder. Detta saknades dock i Cupvinnarcupen. Byxorna var gröna och strumporna vita. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med omvända färger. Till denna tröja använde man gröna byxor och strumpor.

10 augusti 2026

VfL Bochum 1994/95

Säsongen 1994/95 spelade VfL Bochum sin 23:e säsong i Bundesliga. Efter 22 säsonger åkte laget ner i andraligan 1993. Bochum vann 2. Bundesliga 1993/94 och var alltså tillbaka i högstaligan.

Höstsäsongen: Tränare Gelsdorf får sparken

Bochum hade en riktigt tuff höstsäsong 1994/95 med tolv förluster på sjutton ligamatcher. Man inledde dock säsongen med en 2–0-seger efter förlängning mot Rot-Weiss Essen i tyska cupen. I ligapremiären den 20:e augusti föll man med 3–1 borta mot regerande mästarna Bayern München på Olympiastadion. Tre dagar senare besegrade man dock Dynamo Dresden med 2–0 hemma på Ruhrstadion. Det visade sig vara en tillfällighet och Bochum åkte sedan på fyra raka förluster. Efter 0–3 borta mot Werder Bremen blev det två 1–3-förluster hemma mot Bayer Leverkusen och Freiburg. Mellan dessa båda matcher mötte man Fortuna Köln i tyska cupens andra omgång. Här blev det förlust med 2–1 och Bochum var därmed utslaget. I sjätte ligaomgången vann Borussia Mönchengladbach med hela 7–1 hemma på Bökelbergstadion, den största segermarginalen i Bundesliga denna säsong. Bochum återhämtade sig dock och besegrade Duisburg hemma efter att islänningen þórdur Gu∂jónsson gjort matchens enda mål i sista minuten.

Efter en 3–1-förlust borta mot Hamburg fick Bochum 2–2 hemma mot 1860 München. Laget åkte sedan återigen på fyra raka förluster. Det blev två 2–1-förluster borta mot Köln och Eintracht Frankfurt och däremellan 0–2 hemma mot Kaiserslautern. Dagen efter matchen i Frankfurt fick tränaren Jürgen Gelsdorf sparken. In kom istället Klaus Toppmöller som i april 1994 hade fått sparken från just Eintracht Frankfurt. Toppmöller inledde med ännu en förlust, 0–2 hemma mot Borussia Dortmund. Därefter fick man dock 2–2 borta mot Stuttgart och sedan besegrade man Bayer Uerdingen med 2–1 hemma. Bochum avslutade sedan höstsäsongen med ytterligare två förluster, 0–1 hemma mot Karlsruhe och 2–3 borta mot Schalke 04. Bundesliga tog nu vinteruppehåll och efter halva säsongen låg Bochum näst sist i tabellen.

Vårsäsongen: Nedflyttning trots förbättrade resultat

Den artonde februari 1995 drog Bundesliga igång igen och Bochum föll återigen, nu med 1–2 hemma mot Bayern München. Man besegrade sedan Dynamo Dresden med 2–0 borta innan man åkte på ännu en hemmaförlust, 1–3 mot Werder Bremen. Bochum vann sedan två bortamatcher i mitten av mars, 3–1 mot Bayer Leverkusen och 2–1 mot Freiburg. Det gjorde att laget klättrade upp ovanför nedflyttningsstrecket, men efter 0–2 hemma mot Mönchengladbach och 1–3 borta mot Duisburg låg man näst sist igen. Efter en mållös match hemma mot Hamburg blev det förlust med 4–0 borta mot 1860 München. Vårsäsongens fjärde seger kom sedan när Bochum slog Köln med 1–0 hemma, men därefter blev det tre raka förluster: två stycken 3–1-förluster borta mot Kaiserslautern och Dortmund samt däremellan 0–1 hemma mot Frankfurt.

Bochum avslutade sedan säsongen starkt med två storsegrar på de fyra sista matcherna. Först slog man Stuttgart med 4–0 hemma. Efter en 2–1-förlust borta mot Uerdingen slog man dessutom Schalke 04 med 5–1 hemma innan man avslutade med 2–2 borta mot Karlsruhe. Den starka slutspurten räckte dock inte, utan Bochum kom på sextonde plats i Bundesliga 1994/95. Det innebar nedflyttning till andraligan, men Bochum kom att vinna 2. Bundesliga 1995/96 och återigen gå upp i högsta serien.

Spelarna i VfL Bochum 1994/95

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): Andreas Wessels – Tomasz Waldoch – Uwe Stöver/Max Eberl, Rob Reekers/Uwe Schneider – Peter Peschel, Jörg Schwanke, Dariusz Wosz, Uwe Wegmann, Michael Frontzeck – Eric Wynalda, Roland Wohlfarth/Kai Michalke.

Målvakten Wessels spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Mittfältaren Uwe Wegmann blev bäste målskytt med elva mål på 33 ligamatcher.

Nya spelare i Bochum 1994/95 var Michael Frontzeck och Uwe Schneider (båda VfB Stuttgart), Roland Wohlfarth (AS Saint-Étienne), Andreas Wieczorek (SV Langenau), polackerna Henryk Baluszynski och Tomasz Waldoch (båda Górnik Zabrze) samt amerikanen Eric Wynalda (1. FC Saarbrücken).

Den sjätte februari 1995 dömdes Roland Wohlfarth till två månaders avstängning för dopning. Han hade tagit ett hungerdämpande medel med det förbjudna ämnet norefedrin. Det var det första dopningsfallet någonsin i Bundesliga.

Matchställen

Reebok levererade matchställen till VfL Bochum 1994/95 och sponsor var Faber. Hemmatröjan var blå med ett stort Reebok-märke i vitt på överdelen. Shortsen var även de blå med delar av Reebok-märket på höger ben. Strumporna var vita med ett blått Reebok-märke. Bortastället gick i samma stil fast med omvända färger.

10 maj 2026

Allsvenskan 1992

1992 var den 68:e säsongen av Allsvenskan i fotboll. Precis som 1991 gjorde tio lag upp om seriesegern. De sex främsta avancerade till Mästerskapsserien medan de fyra sämsta fick spela vidare i Kvalsvenskan tillsammans med vinnarna av vårens fyra division ett-grupper. IFK Norrköping vann serien och gick till Mästerskapsserien tillsammans med Öster, Trelleborg, AIK, Malmö och Göteborg. AIK vann Mästerskapsserien och tog sitt nionde SM-guld, klubbens första på 55 år. Gnaget fick därmed en plats i första omgången av 1993/94 års Champions League. Tvåan IFK Norrköping och trean Öster kvalificerade sig för UEFA-cupen.

Djurgården, Västra Frölunda, Örebro och GAIS tog hand om de fyra sista platserna och gick till Kvalsvenskan. Där mötte de IFK Sundsvall, Brage, Häcken och Halmstad. Under hösten beslutade Svenska Fotbollförbundet hastigt att göra om seriesystemet till 1993. Man skulle slopa den delade säsongen och återinföra en rak fjortonlagsserie. Lagen i Kvalsvenskan fick därför nya förutsättningar. De fyra bästa kvalificerade sig för Allsvenskan 1993 medan de fyra sämsta fick kvala vidare mot varsin vinnare av Höstettan. Halmstad vann serien och gick till Allsvenskan tillsammans med Örebro, Brage och Häcken. Övriga lag kvalade vidare enligt följande: Djurgården–Degerfors, GAIS–Örgryte, Västra Frölunda–IFK Luleå och IFK Sundsvall–Helsingborg. Degerfors, Örgryte, Västra Frölunda och Helsingborg. Vinnare i kvalet blev Degerfors, Örgryte, Västra Frölunda och Helsingborg som kvalificerade sig för Allsvenskan 1993.

Tabeller, resultat och laguppställningar: Allsvenskan 1992 (OpenOffice-kalkylblad)

Skyttekung och Guldboll

Hans Eklund, Östers IF, blev årets skyttekung 1992. Han gjorde sammanlagt sexton mål – nio i Allsvenskan och sju i Mästerskapsserien. En annan spelare värd att nämna är Janne Hellström i IFK Norrköping. Han blev den 31:a spelaren sedan starten 1924 att uppnå 100 mål i Allsvenskan och SM-slutspel/Mästerskapsserie.

Mittbacken Janne Eriksson tog hem Guldbollen, priset som Sveriges bästa fotbollsspelare 1992. Han stod bland annat för avgörande insatser i landslaget under EM i Sverige där han nickade in två mål mot Frankrike och England. Under sommaren lämnade han IFK Norrköping för att bli proffs i tyska Kaiserslautern.

Publiken i Allsvenskan 1992

Den totala publiken på de 90 matcherna i den allsvenska grundserien uppgick enligt Årets Fotboll till 359 072 vilket ger ett snitt på 3990 åskådare per match. I Mästerskapsserien var publiksnittet något högre. De 30 matcherna lockade sammanlagt 144 158 åskådare vilket innebär 4805 åskådare per match. Räknar man samman Allsvenskan och Mästerskapsserien får man därför ett publiksnitt på 4194. Det var det tredje lägsta publiksnittet någonsin – endast de två första säsongerna av Allsvenskan 1924/25 och 1925/26 hade lägre publiksnitt.

Årets högsta publiksiffra var 15 012. Så många kom för att se Stockholmsderbyt mellan Djurgården och AIK på Stockholms Stadion den 21:a maj. Den 19:e juli kom endast 438 åskådare för att se Västra Frölunda–Öster på Ruddalen. Det var årets lägsta publiksiffra i Allsvenskan.

Publiksiffrorna i Kvalsvenskan var av förståeliga skäl lägre. De 56 matcherna sågs av totalt 91 661 åskådare vilket ger ett snitt på 1637 åskådare per match. Den högsta publiksiffran i Kvalsvenskan var 4309 åskådare som såg matchen Halmstad–Djurgården den sjätte september. Den elfte oktober noterades den lägsta publiksiffran: 133 åskådare på matchen IFK Sundsvall–Västra Frölunda. Siffrorna är hämtade från Årets Fotboll.

Matchställen

Här är alla hemmatröjor i Allsvenskan 1992. Klicka på bilden nedan för att se den i större format.

Tre olika tröjtillverkare användes i Allsvenskan 1992: Puma (fem lag), Adidas (tre lag) och Umbro (två lag). Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Puma – AIK, GAIS, Malmö FF, Örebro SK och Östers IF
Adidas – Djurgårdens IF, IFK Göteborg och Västra Frölunda IF
Umbro – IFK Norrköping och Trelleborgs FF

Serietabell Allsvenskan 1992

Här är den allsvenska tabellen 1992. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	IFK Norrköping	18	11	3	4	38	19	36
2	Östers IF	18	8	5	5	36	29	29
3	Trelleborgs FF	18	7	7	4	20	20	28
4	AIK	18	7	6	5	24	18	27
5	Malmö FF	18	7	5	6	22	16	26
6	IFK Göteborg	18	7	2	9	25	24	23
7	Djurgårdens IF	18	6	5	7	26	32	23
8	Örebro SK	18	4	8	6	17	23	20
9	Västra Frölunda IF	18	4	5	9	18	27	17
10	GAIS	18	4	4	10	14	32	16

8 maj 2026

Östers IF 1992

1992 var Östers IF med och kämpade om SM-guld. Efter ett besvärligt 1991 med konkurshot och spel i Kvalsvenskan var laget återigen med i toppen. Skyttekungen Hans Eklund fick efter sommaren sällskap av ryssen Gitselov. Dessa två bildade ett vasst anfallspar under Mästerskapsserien. Med rutinerade Andreas Ravelli i försvaret och med bröderna Jansson samt Stefan Landberg på mittfältet var Öster länge med i kampen om guldet. Till slut fick man dock nöja sig med en tredjeplats.

Allsvenskan: Andra plats och största segern någonsin

Öster besegrade IFK Norrköping med 1–0 i den allsvenska premiären 1992. Efter 2–2 borta mot Malmö FF skulle man möta GAIS på Gamla Ullevi. På grund av kraftigt regn i Göteborg sköt man dock upp matchen till den 24:e maj. Nästa match blev istället hemma mot AIK. Det mötet slutade 1–1, och sedan besegrade man nykomlingen Västra Frölunda med 2–1, även det hemma på Värendsvallen. Formen var dock ojämn och Öster föll ned 1–2 borta mot Djurgården och spelade 1–1 hemma mot Örebro. Dessutom förlorade man med 2–3 borta mot den andra nykomlingen Trelleborg. Öster låg nu femma i tabellen, men i nästa match fick man i alla fall 2–2 hemma mot IFK Göteborg. Laget tog sin tredje seger när man slog Örebro med 3–2 på Eyravallen. Det blev sedan 2–2 i den uppskjutna matchen mot GAIS innan man avslutade vårsäsongen med en 0–2-förlust i Malmö.

När Allsvenskan drog igång efter EM-uppehållet åkte Öster på ännu en förlust och det var en rejäl sådan: 2–6 borta mot IFK Norrköping. Smålänningarna kom dock tillbaka och besegrade både Trelleborg (2–0 hemma) och IFK Göteborg (1–0 borta). Efter en 0–3-förlust borta mot AIK svarade Öster för en rejäl urladdning hemma mot GAIS. Peter Wibrån gjorde 1–0 i första halvlek och fem minuter efter paus blev GAIS-backek Janne Lundqvist utvisad. Janne Jansson satte straffen och Öster gjorde sedan ytterligare sex mål. Både Jansson och Hans Eklund blev tremålsskyttar och matchen slutade 9–0. Det var både Östers största seger någonsin och GAIS största förlust genom tiderna. Öster avslutade sedan grundserien med ytterligare två segrar: 2–0 hemma mot Djurgården och 3–2 borta mot Frölunda. De tre raka segrarna gjorde att Östers IF slutade på andra plats i Allsvenskan 1992 och avancerade till Mästerskapsserien.

Mästerskapsserien: Östers IF med i kampen om SM-guldet 1992

Anfallaren Stefan Paldan hade råkat ut för en svår knäskada under våren och Andreas Bild hade tappat formen. Tränaren Hasse Backe förstärkte därför anfallet med ryssen Alexandr Gitselov från polska Zaglebie Lubin. Ryssen visade framfötterna direkt och gjorde mål i första matchen i Mästerskapsserien: storseger med 6–1 hemma mot Trelleborg. Efter den fina starten blev det förlust med 1–3 borta mot IFK Göteborg och sedan två gånger 1–1 mot AIK (borta) och Malmö FF (hemma).

Öster kom dock tillbaka och vann tre raka matcher. Först slog man Norrköping både borta (1–0) och hemma (2–0). Sedan besegrade man även Malmö FF med 3–1 borta. Laget toppade nu tabellen, men efter 0–2 hemma mot AIK sjönk man till andra plats. Publiksiffran 11 618 var den högsta på Värendsvallen denna säsong. Öster mötte sedan Trelleborg borta. Seger där och smålänningarna hade haft chansen att bärga SM-guldet i sista omgången. Istället vann Trelleborg med hela 7–2. Skåningarna gjorde fem mål på arton minuter i andra halvlek och Östers målvakt Pål Lundin konstaterade att det var hans sämsta insats någonsin. Det blev sedan 1–1 hemma mot IFK Göteborg i sista matchen. Öster fick därmed nöja sig med tredje plats i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Östers IF 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Pål Lundin – 2 Peter Wibrån, 4 Andreas Ravelli, 3 Tonny Westring, 650 Nicklas Persson – 8 Ulrik Jansson, 7 Jesper Jansson, 9 Jan Jansson, 12 Stefan Landberg – 11 Hans Eklund, 6 Stefan Paldan/13 Andreas Bild/19 Alexandr Gitselov – avbytare: 5 Jörgen Moberg/10 Henrik Hansson, 13 Andreas Bild/14 Jesper Hammarlund.

Nicklas Perssons tröjnummer kan verka udda, men i Djurgårdens matchprogram till matchen mot Öster står han faktiskt som nummer 650! I samma matchprogram står Wibrån som nummer 2, men i det här klippet från matchen mot AIK kan man se att han har nummer 6. Frågan är då vilket nummer Paldan (som inte var med i den matchen) hade.

Wibrån, Jesper och Janne Jansson samt Eklund spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Nio spelare startade samtliga tio matcher i Mästerskapsserien: Lundin, Wibrån, Ravelli, Westring, Persson, Janne Jansson, Landberg, Eklund och Gitselov. Hans Eklund vann skytteligan på sexton mål – nio i Allsvenskan och sju i Mästerskapsserien.

Ludvig Ernstsson (egen produkt), Enes Muhic (BK Forward via Rosta IF), Henrik Hansson (IFK Lammhult 1987) och Alexandr Gitselov (MKS Zaglebie Lubin, Polen) var nya i A-laget. Dessutom gjorde reservmålvakten Lars Svensson allsvensk debut (han hade varit med i Kvalsvenskan 1991). Han blev under säsongen utlånad till IL Hødd, Norge. Även Andreas Ravelli hade varit med i Kvalsvenskan 1991 och gjorde 1992 sina första allsvenska matcher sedan återkomsten till elitfotbollen. Muhic flyttade under säsongen till Degerfors IF.

Matchställen

Puma levererade nya matchställ till Öster 1992. Designen och färgerna var exakt samma som Helsingborgs IF hade 1992 och 1993. Även Malmö FF:s bortatröja hade denna design 1992. Sponsorer var ICA och Sparbanken. Tröjorna hade antingen ICAs logotyp på framsidan och Sparbanken på ryggen eller tvärtom. Loggorna återfanns också i mindre format nedanför halsen. Denna bild på Football Kit Archive är den enda jag sett på bortatröjan. Jag har inte sett några bilder på tillhörande bortabyxor och -strumpor. Illustrationerna nedan med vita byxor och strumpor är därför en gissning.

6 maj 2026

Örebro SK 1992

Örebro SK hade en problematisk säsong 1992. 37-årige mittbacken Sven ”Dala” Dahlkvist hade lagt av efter en knäskada, men tränaren Rolf Zetterlund kallade in honom igen. Målvakten Anders Karlsson blev utvisad två matcher i rad och anfallaren Hasse Holmqvist kom på kant med Zetterlund. Nyförvärv som fick lite speltid bidrog dessutom till dålig stämning i laget. Det slutade med att ÖSK missade Mästerskapsserien, men i Kvalsvenskan var motståndet lättare och laget klarade sig kvar i Allsvenskan.

Örebro SK i Allsvenskan 1992

Det blev seger med 3–1 för Örebro SK mot Djurgården hemma på Eyravallen i den allsvenska premiären 1992 Därefter gick man mållös av plan i tre raka matcher. Det blev 0–0 borta mot GAIS och hemma mot Västra Frölunda. Däremellan föll ÖSK med 0–4 borta mot Malmö FF. I femte omgången kom andra segern, och även denna gång slutade det 3–1, nu borta mot Trelleborg.

Segern var dock en tillfällighet och ÖSK spelade sedan fem matcher utan att vinna. Det blev 0–2 hemma mot IFK Göteborg och sedan två oavgjorda: 1–1 borta mot Öster och 0–0 hemma mot AIK. I matchen mot Blåvitt tog målvakten Anders Karlsson med hand utanför straffområdet och blev utvisad redan i sjätte minuten. Debutanten Stefan Mogren fick ställa sig i mål och släppte in två bollar. Samma sak hände mot Öster. Karlsson blev återigen utvisad för hands utanför straffområdet och Mogren fick ställa sig i mål. Denna gång höll han dock nollan (Öster ledde med 1–0 vid utvisningstillfället) och Sven ”Dala” Dahlkvist kvitterade i sista minuten. Dessa två matcher var Stefan Mogrens enda framträdanden i Allsvenskan denna säsong!

Örebro släppte sedan in sex mål på två matcher mot IFK Norrköping (0–3 borta) och Öster (2–3 hemma). Därefter avslutade man vårsäsongen med en 2–0-seger hemma mot GAIS. ”Dala” Dahlkvist tackade nu för sig, men han skulle komma tillbaka. Efter EM-uppehållet tog ÖSK bara en seger på de återstående sju matcherna. Efter en 0-1-förlust borta mot Djurgården besegrade man AIK med 1–0 på Råsunda. Det blev sedan oavgjort tre gånger i rad: 0–0 hemma mot Norrköping, 1–1 borta mot Västra Frölunda och 2–2 hemma mot Malmö FF. ÖSK föll sedan med 1–3 borta mot Göteborg innan man avslutade grundserien med ännu en oavgjort, nu 1–1 hemma mot Trelleborg. Örebro SK slutade därmed åtta av de tio lagen i Allsvenskan 1992. Man fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Stark avslutning efter tveksam start i Kvalsvenskan

Efter den svaga insatsen i Allsvenskan växte kritiken mot tränaren Rolf Zetterlund. Han hamnade på kollisionskurs med storstjärnan Hasse Holmqvist som bara fick spela sex av de fjorton matcherna i Kvalsvenskan. Efter OS råkade dessutom vänsterlöparen Christer Fursth ut för en bilolycka och missade flera matcher. Sven ”Dala” Dahlkvist kallades återigen in för att stabilisera laget.

Örebro fick en usel start på Kvalsvenskan med tre raka förluster. Först blev det 1–4 borta mot Halmstad och sedan två 0–2-förluster hemma mot Brage och borta mot Djurgården. Därefter kom första segern och det var en rejäl sådan: 7–0 hemma mot IFK Sundsvall i en match där polacken Miroslaw Kubisztal gjorde fyra mål! ÖSK slog sedan även GAIS med 1–0 på Gamla Ullevi innan man återigen förlorade, nu med 1–3 hemma mot Häcken.

Efter den ojämna inledningen kom Örebro igång ordentligt. På de åtta sista matcherna tog laget sex segrar och spelade två oavgjorda. Först blev det hela 7–1 borta mot Häcken. Här stod Mikael Andersson för ett hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde sedan: 1–0 hemma mot GAIS, 2–1 hemma mot Västra Frölunda och 2–0 borta mot IFK Sundsvall. Efter en mållös match borta mot Brage slog man Djurgården (4–2) och Halmstad (1–0) hemma. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Frölunda. Örebro SK slutade därmed på andra plats i Kvalsvenskan 1992 och klarade sig kvar i Allsvenskan.

Örebro SK i UEFA-cupen 1992/93

ÖSK deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången stod belgiska Mechelen för motståndet. Belgarna började hemma och gjorde två mål genom Eijkelkamp och De Boeck. Pär Millqvist reducerade till 2–1 med fem minuter kvar, men det räckte inte. Returen slutade 0–0 och Örebro var utslaget.

Spelarna i Örebro SK 1992

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Anders Karlsson – 3 Lennart Sjögren, 9 Sven Dahlkvist/Thomas Andersson, 2 Magnus Sköldmark – 6 Hlynur Stefansson, 5 Magnus Erlingmark/7 Mikael Lindqvist, 10 Hans Holmqvist, 8 Tommy Ståhl, 4 Christer Fursth – 11 Miroslaw Kubisztal, Mikael Andersson/Jörgen Dunberg – avbytare: Rickard Larsson/Pär Millqvist, Järgen Dunberg/Mikael Andersson.

Sjögren och Sköldmark spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Till Kvalsvenskan kom långtidsskadade Lars Zetterlund tillbaka. Tillsammans med Sköldmark, Erlingmark och Kubisztal deltog han i samtliga fjorton matcher i Kvalsvenskan. Kubisztal blev bäste målskytt med totalt sexton mål – sex i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan.

Matchställen

Puma levererade matchställen till Örebro SK 1992. Tröjorna hade samma design som AIK och Malmö FF. Örebros variant var helvit med ett rutmönster i tyget samt en svart puma på vardera ärm. Klubben hade flera olika sponsorer vars logotyper var placerade fram respektive bak på tröjan. Bland sponsorerna fanns ASG, Toyota, Örebro Stad och Sparbanken. Scandic Hotels hade även en mindre logga på höger bröst och på shortsen hade Konsum sin evighetssymbol. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast rött med vita detaljer.

4 maj 2026

Västra Frölunda IF 1992

1992 var Västra Frölunda tillbaka i Allsvenskan efter två säsonger i division ett. Laget spelade i högsta serien 1987–89 och nu hade man tagit sig dit genom att slå Helsingborg i det allsvenskan kvalet 1991. Frölunda kom näst sist både i grundserien och i Kvalsvenskan. Tack vare SvFF:s hastiga beslut om serieomläggning inför 1993 klarade man sig dock kvar efter kvalspel mot IFK Luleå.

Västra Frölunda i Allsvenskan 1992

Förortsgänget Västra Frölunda från Göteborg inledde den allsvenska säsongen 1992 med en 0–2-förlust mot AIK på Råsunda. En vecka senare var det dags för derby mot IFK Göteborg hemma på Ruddalen. Allsvenska debutanten Lars-Gunnar Carlstrand kom in som avbytare och gjorde matchens enda mål en knapp kvart före slutet. 4 655 åskådare såg matchen – Frölundas bästa publiksiffra denna säsong.

Segern mot Blåvitt visade sig dock vara en tillfällighet. Västra Frölunda spelade sedan sex matcher utan att vinna. Efter en mållös match i Örebro föll man med 1–2 borta mot Öster. Man fick en poäng (1–1) hemma mot den andra nykomlingen Trelleborg, men åkte sedan på sin största förlust för året när IFK Norrköping vann med 4–0 på Idrottsparken. ’därefter blev det två oavgjorda. Frölunda spelade 0–0 hemma mot Malmö och därefter 1–1 i det andra Göteborgsderbyt mot GAIS på Gamla Ullevi.

Laget tog sedan revansch på Norrköpingskamraterna genom att vinna med 2–1 på Ruddalen. Tre dagar senare mötte man Djurgården. Denna match tillhörde den tredje omgången och skulle spelats den sextonde april. På grund av kraftigt regn i Göteborg sköt man dock upp matchen till den 24:e maj. Frölunda vann med 3–1 och tog sin andra raka seger. I sista matchen före EM-uppehållet föll man dock med 0–2 borta mot IFK Göteborg.

När serien drog igång igen efter EM åkte laget på ytterligare två förluster: 1–2 hemma mot AIK och 0–1 borta mot Malmö FF. Frölunda besegrade GAIS med 3–2 i derbyt, men det skulle bli lagets sista seger i grundserien. Det blev 1–1 hemma mot Örebro och sedan tre raka förluster. Förlustsiffrorna skrevs till 2–3 både mot Djurgården och Öster. Däremellan blev det 0–1 mot Trelleborg. Till sista matchen mot Öster kom endast 438 åskådare till Ruddalen, den sämsta publiksiffran i Allsvenskan denna säsong. Västra Frölunda slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1992. Laget fick således spela vidare i Kvalsvenskan under hösten. Noterbart är att Frölundas samtliga fyra segrar kom hemma på Ruddalen. På bortaplan tog laget endast två poäng och gjorde fyra mål!

Nya förutsättningar i Kvalsvenskan

Under hösten beslutade Svenska Fotbollförbundet att slopa den delade säsongen inför 1993. Istället skulle man återgå till en rak allsvenska med fjorton lag. Det innebar nya förutsättningar för Västra Frölunda och de andra lagen i Kvalsvenskan. De fyra bästa lagen gick direkt till Allsvenskan och de fyra sämsta fick kvala vidare mot varsin vinnare av höstens fyra division ett-serier.

Västra Frölunda inledde Kvalsvenskan 1992 med tre raka förluster och tio insläppta mål. Det blev 1–2 borta mot Örebro och sedan två 4–2-förluster, först i hemmaderbyt mot BK Häcken och sedan borta mot Halmstad. I fjärde omgången tog man i alla fall en 2–0-seger hemma mot IFK Sundsvall. Därefter fick man oavgjort i två matcher mot Brage (2–2 borta) och Djurgården (0–0 hemma). Frölunda mötte sedan, och förlorade mot, GAIS två gånger om. Makrillarna vann med 3–2 på Ruddalen och sedan med 2–1 på Gamla Ullevi.

Man fick en poäng borta mot Djurgården (2–2), men åkte därefter på fyra raka nederlag. Först blev det två hemmaförluster mot Brage (0–1) och Halmstad (1–4) och sedan två bortaförluster mot IFK Sundsvall (2–3) och Häcken (1–3). I sista omgången blev det 1–1 hemma mot Örebro. Frölunda vann alltså bara en match i Kvalsvenskan och spelade oavgjort fyra gånger. Det innebar näst sista plats i tabellen på samma poäng som jumbon IFK Sundsvall. Med 1991 års förutsättningar hade det inneburit nedflyttning till division ett, men nu fick man en ny chans: allsvenskt kval mot IFK Luleå som hade vunnit Höstettan Norra.

Förnyat kontrakt efter vändning i kvalet

Den 31:a oktober 1992 var det dags för allsvenskt kval mellan IFK Luleå och Västra Frölunda. Det var riktigt vinterväder i Luleå med snö och fjorton minusgrader. Skogsvallen var täckt av snö och matchen spelades istället på Hertsöns konstgräs. Frölunda gjorde ett tidigt självmål, men Stefan Öhman kvitterade fem minuter före paus. I 52:a minuten gjorde dock Christer Andersson 2–1 till hemmalaget som nu hade ena benet i Allsvenskan.

I returen på Ruddalen en vecka senare gjorde IFK Luleå två mål i första halvlek. Frölunda var riktigt illa ute, men i andra halvlek stod man för en osannolik vändning. Göteborgarna gjorde inte mindre än fyra mål inom loppet av tretton minuter! Filip Apelstav inledde upphämtningen med sitt mål i 55:e minuten. Stefan Öhman (60), Lars-Gunnar Carlstrand (65) och Magnus ”Lill-Tidan” Johansson (68) gjorde de övriga målen och matchen slutade 4–2. Det innebar sammanlagt 5–4 till Västra Frölunda som återigen hade säkrat allsvenskt kontrakt efter ett dramatiskt kval.

Spelarna i Västra Frölunda 1992

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Magnus Olsson – 15 Peter Claesson, 2 Jan Ahlbom, 3 Filip Apelstav – 7 Robert Bengtsson/9 Mikael Göransson, 10 Magnus Johansson, 9 Mikael Göransson/6 Yngve Johansson, 14 Mikael Robertsson, 5 Magnus Källander – 8 Stefan Öhman, 11 Stefan Baldebo – avbytare: 12 Richard Teberio, 13 Lars-Gunnar Carlstrand.

Målvakten Magnus Olsson, liberon Jan Ahlbom samt mittfältarna Magnus ”Lill-Tidan” Johansson och Mikael Robertsson spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Robertsson och Göransson blev bästa målskyttar med tre mål var. I Kvalsvenskan deltog Ahlbom, Källander, Göransson och Robertsson i samtliga fjorton matcher. Där blev Stefan Öhman bäste målskytt med sex mål på nio matcher.

Mikael Göransson (GAIS), Ulf Johansson (IFK Göteborg), Stefan Öhman (Holmalunds IF) och Niklas Skoog (egen produkt) var nya i A-laget. Johan Ragnell såldes under säsongen till Örgryte IS. Tränare var Lennart Ottordahl som gjorde sin fjärde och sista säsong i Frölunda. 1993 tog han över som tränare för Örgrytes ungdomar.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Västra Frölunda 1992. Huvudsponsorer var ICA och Måltipset vars logotyper omväxlande satt på fram- respektive baksidan av tröjorna. Dessutom var Swebus sponsor med en logga i mindre format på höger bröst. Hemmatröjan var typisk för Frölunda med breda vita och smala gröna ränder samt grön krage och gröna muddar. Shortsen var gröna med tre vita ränder längs sidorna samt ICAs och Måltipsets logotyper på varsitt ben. Strumporna var vita med tre gröna ränder upptill.

2 maj 2026

Trelleborgs FF 1992

1992 gjorde Trelleborg sin andra säsong i Allsvenskan. Första försöket 1985 slutade med en sistaplats och nedflyttning. Trelleborg hade tagit sig till Allsvenskan genom att först vinna Vårettan Södra 1991 och sedan komma tvåa i Kvalsvenskan. 1992 kunde dock fått en bättre start. Polske målvakten Ryszard Jankowski skadade knäet på försäsongen. Då hämtade man in veteranen Janne Möller som hade varit målvaktstränare i Helsingborg. Han gav en stabilitet som bidrog till att laget kom på tredje plats i Allsvenskan. Jankowski kom tillbaka på sommaren, men var förmodligen fortfarande rädd efter sin skada. Trelleborg släppte in betydligt fler mål i Mästerskapsserien och slutade till slut på fjärde plats.

Nykomlingen Trelleborg trea i Allsvenskan 1992

Trelleborg inledde den allsvenska säsongen 1992 med en 1–0-seger över GAIS hemma på Trelleborgs Idrottsplats. Efter att även ha besegrat Djurgården med 2–1 på Stockholms Stadion gick man upp i serieledning. Det blev sedan 2–2 borta mot IFK Norrköping innan laget tog sin andra seger: 1–0 i Skånederbyt hemma mot Malmö FF. 7 815 åskådare kom för att se matchen – bästa publiksiffran på Trelleborgs IP denna säsong.

Första förlusten kom i femte omgången när Örebro SK vann med 3–1 i Trelleborg. Efter 1–1 borta mot den andra nykomlingen Västra Frölunda kom andra förlusten: 0–1 mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Trelleborg hade nu tappat två placeringar, men två segrar mot Öster (3–2 hemma) och AIK (1–0 borta) förde upp laget i topp igen. Laget avslutade sedan vårsäsongen med två oavgjorda hemmamatcher, 2–2 mot IFK Göteborg och 0–0 mot Djurgården.

Trelleborg besegrade sedan GAIS med 1–0 borta i första matchen efter EM-uppehållet. Avslutningen av grundserien med sex matcher på arton dagar i juli blev dock tuff för nykomlingen. En 0–2-förlust borta mot Öster gjorde att man tappade serieledningen. Det blev sedan oavgjort borta mot AIK (2–2) och hemma mot Malmö FF (1–1). Fjärde och sista förlust kom när man föll med 0–2 hemma mot Norrköping. TFF tog sedan sin sjunde seger, 1–0 hemma mot Västra Frölunda, innan man avslutade Allsvenskan med 1–1 i Örebro. Det innebar att tränaren Tom Prahl hade fört sitt Trelleborg till en tredjeplats i Allsvenskan 1992.

Svajigt både bakåt och framåt i Mästerskapsserien

Målvakten Ryszard Jankowski var tillbaka i mål efter sin knäskada i den sista matchen mot Örebro. Det innebar att 39-årige Janne Möller tackade för sig. Det skulle visa sig få betydelse för lagets stabilitet. I Allsvenskan hade Trelleborg en målskillnad på 20–20 på arton matcher, men i Mästerskapsserien blev det fler mål både framåt och bakåt trots att man bara spelade tio matcher.

Det började med storförlust 1–6 borta mot Öster. TFF tog dock revansch och besegrade IFK Norrköping med 6–2 hemma. Här svarade lagets store målskytt Mats Lilienberg för ett hattrick. Det blev sedan även seger med 3–1 borta mot IFK Göteborg innan det var dags för nästa storförlust. I fjärde omgången föll Trelleborg med 0–5 hemma mot AIK, och det blev förlust även i nästa match på Trelleborgs IP. Malmö FF vann med 2–1, men i returen på Malmö Stadion en vecka senare tog TFF revansch genom att vinna med 1–0. Trelleborg släppte sedan in åtta mål på två matcher mot AIK (0–4 borta) och IFK Göteborg (2–4 hemma).

Det blev som sagt mycket mål både framåt och bakåt, och i nästa match besegrade man Öster med hela 7–2. Segern var Trelleborgs största någonsin. Laget avslutade sedan säsongen med en 2-3-förlust borta mot Norrköping. Trelleborg slutade därmed på fjärde plats av de sex lagen i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Trelleborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Jan Möller/Ryszard Jankowski – 4 Jonas Brorsson, 21 Magnus Andersson, 3 Christian Karlsson, 2 Patrik Larsson – 6 Mikael Rasmusson/14 Leif Engqvist, 14 Leif Engqvist/Ola Severin, 7 Anders Palmér, 11 Lars Blixt – 9 Mats Lilienberg, 8 Peter Hillgren – avbytare: Ola Severin/6 Mikael Rasmusson, 10 Anders Grimberg.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Andersson, Karlsson, Larsson, Engqvist, Palmér och Lilienberg. I Mästerskapsserien var det fem spelare som spelade från start i de tio matcherna: Karlsson, Larsson, Palmér, Blixt och Lilienberg. Mats Lilienberg blev bäste målskytt med totalt tretton mål (sex i Allsvenskan och sju i Mästerskapsserien).

Janne Möller (lån från Helsingborgs IF), Magnus Andersson (IFK Trelleborg), Leif Engqvist (Malmö FF) och Lasse Larsson (Malmö FF) var nya i A-laget.

Matchställen

Umbro levererade matchställen till Trelleborg 1992 och huvudsponsor var industriföretaget Trelleborg. Hemmatröjan var blå med samma rutmönster i tyget som engelska landslaget hade vid denna tid. Den hade vit krage med orange och blå streck samt en blåvitrandig triangel vid halsen. Shortsen var vita och hade ASG som sponsor på höger ben. På vänster ben återfanns spelarens nummer samt Umbro-logotypen. Huvudsponsorn Trelleborg hade också sin logga, ett T inuti en triangel, på baksidan av shortsen. Strumporna var vita, men i vissa bortamatcher spelade man i röda strumpor.

30 april 2026

IFK Norrköping 1992

IFK Norrköping inledde 1992 ojämnt, men så småningom började man vinna fler och fler matcher. Det slutade med serieseger i Allsvenskan, men under sommaren sålde man mittbacken Janne Eriksson till Kaiserslautern. Till en början gick det bra, men i Mästerskapsserien visade sig Erikssons betydelse. Laget tappade mark och fick nöja sig med andra plats bakom mästarna AIK. Säsongen bjöd också på ett möte med italienska Torino i UEFA-cupen.

Serieseger efter ojämn vårsäsong

IFK Norrköping föll med 0–1 mot Öster i den allsvenska premiären på Värendsvallen. En vecka senare besegrade man dock AIK med 3–1 hemma på Idrottsparken. Efter 2–2 hemma mot nykomlingen Trelleborg slog man även IFK Göteborg med 2–1 på Gamla Ullevi. Det blev sedan förlust med 2–1 hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–4 borta mot Malmö FF innebar Norrköpings tredje förlust på sex matcher. Laget låg nu åtta i tabellen, men i nästa match blev det en klar seger med 4–0 över Västra Frölunda.

Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Janne Hellström hattrick i 3–0-segern hemma mot Örebro SK. Matchen sågs av 6959 åskådare, IFK Norrköpings bästa hemmasiffra i Allsvenskan 1992. Laget avslutade sedan vårsäsongen med en 1–2-förlust borta mot Västra Frölunda och sedan en 1–0-seger borta mot AIK.

Första matchen efter EM-uppehållet slutade med storseger 6–2 hemma mot Öster. Norrköping var nu ordentligt på gång och den tidigare nämnda förlusten mot Frölunda var faktiskt lagets sista i den allsvenska grundserien. Allsvenskan var nu inne i en intensiv period med sex omgångar inom loppet av arton dagar i juli. Efter en 3–1-seger hemma mot Djurgården var IFK Norrköping i serieledning. Det blev sedan en mållös match i Örebro innan man besegrade göteborgskamraterna med 4–1 på Idrottsparken. Här blev för övrigt Mikael Hansson den andra Norrköpingsspelare att göra hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde. Det blev 2–0 borta mot Trelleborg och 1–0 hemma mot Malmö innan man avslutade grundserien med 3–0 borta mot GAIS. IFK Norrköping tog därmed hem seriesegern i Allsvenskan 1992.

IFK Norrköping tvåa i Mästerskapsserien 1992

Efter uppehåll för OS i Barcelona drog Mästerskapsserien igång den sextonde augusti. IFK Norrköping besegrade AIK med 2–1 hemma, men därefter släppte man in nio mål på två matcher i Skåne. Här visade det sig vad försäljningen av Janne Eriksson betydde. Det blev storförlust med 2–6 mot Trelleborg och sedan 1–3 mot Malmö FF. Visserligen slog man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men formen var på nedåtgående. Det blev sedan två förluster mot Öster (0–1 hemma, 0–2 borta) vilket gjorde att man tappade serieledningen.

Norrköping vann det andra kamratmötet med Göteborg (3–1) och spelade sedan en mållös match hemma mot Malmö. Det blev oavgjort (2–2) även borta mot AIK innan man avslutade säsongen med en 3–2-seger hemma mot Trelleborg. Det innebar att IFK Norrköping slutade på andra plats i Mästerskapsserien 1992, två poäng bakom svenska mästarna AIK.

Möte med Torino i UEFA-cupen

IFK Norrköping deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången mötte man italienska Torino. Norrköping började hemma inför 8605 åskådare på Idrottsparken. Matchen var länge mållös, men åtta minuter före full tid gjorde nyförvärvet från Örebro, Pelle Blohm, mål för hemmalaget.

Returen spelades två veckor senare på Stadio delle Alpi i Turin. Det tog bara två minuter för Pasquale Bruno att kvittera Norrköpings ledning från första mötet. I andra halvlek gjorde sedan Torinos sydamerikaner varsitt mål. Brasilianaren Walter Casagrande gjorde 2–0 i 77:e minuten och tre minuter senare fastställde uruguayanen Carlos Aguilera slutresultatet till 3–0. Norrköping var därmed utslaget och i nästa omgång åkte även Torino ur turneringen då de förlorade mot Dynamo Moskva.

Spelarna i IFK Norrköping 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): Lars Eriksson – Sulo Vaattovaara, Peter Lönn, Jan Eriksson/Jan Kalén, Jonas Lind – Mikael Hansson/Göran Bergort, Per Blohm, Jevgenij Kuznetsov, Slobodan Marovic – Jan Hellström, Patrik Andersson – avbytare: Jonny Rödlund, Jens Nilsson.

I de sex första matcherna spelade Lind mittback istället för Lönn. Marovic spelade då vänsterback och Samuelsson, Kuznetsov och Bergort turades om att spela vänstermittfältare. Niclas Kindvall startade fem av de åtta första matcherna, men en knäskada höll honom borta från spel resten av säsongen. Även Tor-Arne Fredheim missade större delen av säsongen på grund av armbrott och sårinfektion.

Lars Eriksson, Lind, Blohm och Kuznetsov spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Fem spelare startade samtliga tio matcher i Mästerskapsserien: Lars Eriksson, Vaattovaara, Lönn, Lind och Hellström. Janne Hellström blev bäste målskytt med totalt elva mål (sju i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien). Även Patrik Andersson stod för sju fullträffar i Allsvenskan, men han gjorde bara ett i Mästerskapsserien. Hellströms elva mål räckte till en femteplats i skytteligan.

Slobodan Marovic (Röda Stjärnan, Jugoslavien), Per Blohm (Örebro SK) och Peter Lönn (tillbaka efter tre år i Neuchâtel Xamax, Schweiz) var nya i A-laget. Janne Eriksson såldes under säsongen till 1. FC Kaiserslautern.

Matchställen

1992 tog Umbro över efter Adidas som tröjleverantör till IFK Norrköping. Hemmatröjan var snarlik Aston Villas bortatröja 1990–92. Den var vit med blå och svarta fält över axlarna samt svart krage. Sponsorer på tröjan var Holmen Paper, Norrköpings kommun och MoDo. Shortsen var blå med två trianglar på sidorna, en vit och en blåvit-randig. På shortsen växlade sponsorerna mellan Sparbanken, Statoil och Folksam. De vita strumporna med tre ränder upptill var kvar sedan tidigare.

Reservtröjan var röd med vita ärmar samt röda och svarta fält över axlarna. Till denna tröja använde man röda shorts och strumpor i samma stil som hemmastället.

I UEFA-cupmatcherna mot Torino spelade IFK Norrköping i tröjor som liknade Inters bortatröja från denna tid. Den var vit med blå (en ljusare nyans än på den vanliga tröjan) och svarta trianglar upptill. Shortsen var blå med en vit halvcirkel på benen. Denna typ av shorts hade även Tottenham.

28 april 2026

Malmö FF 1992

1992 blev Bob Houghtons sista säsong som manager för Malmö FF. Efter en femteplats i Allsvenskan lämnade han klubben under sommaren. Under våren hade Houghton hamnat i konflikt med Jean-Paul Vonderburg och Dan Corneliusson som ställdes utanför laget. Dansken Viggo Jensen kom in från Silkeborg och tog över till Mästerskapsserien. Under hans ledning sjönk laget till en slutlig sjätteplats.

Malmö FF femma i Allsvenskan 1992

Malmö FF föll med 0–3 borta mot IFK Göteborg i den allsvenskan premiären 1992. Efter 2–2 hemma mot Öster tog laget sin första seger: 4–0 mot Örebro SK på Malmö Stadion. Formen var dock ojämn och Di Blåe åkte på två nya förluster på bortaplan. Först blev det 0–1 i Skånederbyt mot nykomlingarna Trelleborgs FF. Därefter tappade man en ledning till 1–3 mot AIK på Råsunda.

I sjätte omgången tog MFF sin andra seger och återigen slutade det 4–0, nu mot IFK Norrköping. Här stod nyförvärvet Jonas Axeldal från Halmstad för sina två första mål. Men formen var som sagt ojämn och en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot GAIS. Det blev sedan oavgjort två gånger i rad. Efter en mållös match borta mot Västra Frölunda fick MFF 1–1 hemma mot Djurgården.

Det blev sedan två bortasegrar mot GAIS (1–0) och Öster (2–0). Allsvenskan gjorde nu uppehåll för EM. Malmö FF behöll dock formen och när serien kom igång igen tog laget ytterligare två segrar. Det blev två stycken 1–0-segrar hemma på Stadion mot göteborgslagen IFK och Västra Frölunda. De fyra raka segrarna förde upp MFF från åttonde till tredje plats i tabellen. Det kom dock ett bakslag i form av en 0–1-förlust borta mot Djurgården. Därefter spelade man oavgjort två gånger mot Trelleborg (1–1 hemma) och Örebro (2–2 borta) innan man återigen föll med 0–1 borta, nu mot Norrköping. I sista omgången blev det i alla fall seger med 2–0 hemma mot AIK. Malmö FF slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1992.

Bob Houghton ut, Viggo Jensen in

När den allsvenska grundserien var slut lämnade managern Bob Houghton klubben. In kom istället dansken Viggo Jensen från Silkeborg. Det började bra med en 2–1-seger hemma mot IFK Göteborg i första omgången av Mästerskapsserien. Efter förlust med 0–1 borta mot AIK gjorde MFF tre mål i första halvlek hemma mot IFK Norrköping. Matchen slutade 3–1. Därefter fick man 1–1 borta mot Öster innan man tog sin tredje seger, 2–1 borta mot Trelleborg.

Segern över Trelleborg blev dock lagets sista. Malmö FF tappade helt formen under andra halvan av Mästerskapsserien och åkte på fyra förluster. Returen hemma mot Trelleborg slutade 0–1 och sedan föll man med 1–3 mot Öster. Efter en mållös match borta mot IFK Norrköping avslutade MFF serien med ytterligare två förluster: 0–2 borta mot IFK Göteborg och sedan 2–3 hemma mot AIK. Det innebar att Malmö FF kom sist av de sex lagen i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Malmö FF 1992

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Erkka Petäjä/Per Ågren, 5 Peter Jönsson, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 6 Niclas Nylén/10 Henrik Nilsson, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal/6 Niclas Nylén, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Henrik Nilsson/Jonas Axeldal, 13 Jörgen Lundgren.

Vanligaste laguppställning i Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Per Ågren/10 Henrik Nilsson, 5 Jean-Paul Vonderburg, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 10 Henrik Nilsson/6 Niclas Nylén, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Niclas Nylén/Per Ågren, 13 Dan Corneliusson.

Fedel, Anders Andersson, Nylén och Jeglertz spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. I Mästerskapsserien startade inte mindre än åtta spelare samtliga tio matcher: Fedel, Vonderburg, Persson, Alvén, Nilsson, ”Bjärred” Andersson, Anders Andersson och Ohlsson. Patrik Andersson blev bäste målskytt med sju mål – fyra i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien. Även Jörgen Ohlsson gjorde fyra mål i Allsvenskan, men bara två i Mästerskapsserien.

Erkka Petäjä (Östers IF), Anders Andersson (Svenstorps IF 1991), Andr´é Jeglertz (Husie IF 1985, utlånad till IFK Trelleborg 1991), Jonas Axeldal (Halmstads BK), Jörgen Ohlsson (egen produkt, utlånad till IFK Trelleborg 1991) och Fredrik Dahlström (Höllvikens GIF) var nya i A-laget. Petäjä var under hösten utlånad till Helsingborgs IF. Vonderburg spelade under november i danska ligans avslutande fem omgångar för AGF, Aarhus.

Matchställen

Precis som tidigare levererade Puma matchställen till Malmö FF och sponsor var även 1992 ICA. Designen på tröjorna var ny för året och hade V-hals samt en puma på vardera ärm. De nya tröjorna hade också vidare passform än tidigare. Samma design hade även AIK. Bortastället gick i rött med olika färgfält på ärmarna. Denna design hade bland andra Helsingborg och Öster.

26 april 2026

IFK Göteborg 1992

IFK Göteborg stod för en medioker insats i Allsvenskan 1992. Bland annat förlorade man fem raka matcher under sommaren. Laget tog sig till Mästerskapsserien på målskillnad och väl där blev man inte bättre än femma. Däremot gick det bättre i det europeiska cupspelet. Blåvitt var ett av åtta lag som tog sig till Champions League som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag.

Till Mästerskapsserien på målskillnad

1992 var året då IFK Göteborg flyttade tillbaka till Gamla Ullevi. Sedan 1958 hade laget spelat på den stora arenan Nya Ullevi ett stenkast bort. I nypremiären på Gamla Ullevi tog Blåvitt en klar 3–0-seger över Malmö FF inför 9023 åskådare. En vecka senare blev det dock förlust med 0–1 mot nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen. Förlust blev det också i fjärde (!) omgången hemma mot IFK Norrköping (1–2). Fjärde omgången var det ja. Matchen mot AIK i tredje omgången fick avbrytas i paus när belysningen på Råsunda kollapsade.

IFK Göteborg tog sedan en storseger hemma mot Djurgården. Matchen slutade 6–1 efter bland annat två mål av Johnny Ekström. Blåvitt hade nu hittat formen och vann sedan ytterligare tre matcher i rad. Det blev 2–0 borta mot Örebro och 1–0 hemma mot Trelleborg innan det var dags för derby mot GAIS. Kamraterna tog hem segern med 2–1 inför 12 602 åskådare – lagets bästa publiksiffra i Allsvenskan denna säsong. De tre raka segrarna förde upp Blåvitt från nionde till andra plats i tabellen. Efter 2–2 borta mot Öster var man i serieledning, men tappade den igen när man fick samma resultat borta mot Trelleborg.

Den 24:e maj vann AIK den uppskjutna matchen på Råsunda med 3–0. En vecka senare blev det seger med 2–0 hemma mot Västra Frölunda, men därefter kom en rejäl formsvacka. IFK Göteborg förlorade fem matcher i rad och sjönk till sjätte plats. Efter 0–1 borta mot Malmö föll man med 0–3 i det andra derbyt mot GAIS. Det blev sedan två 0–1-förluster hemma mot Öster och AIK samt däremellan 1–4 borta mot Norrköping. En 3–1-seger hemma mot Örebro följdes av ännu en förlust i sista omgången, 0–1 borta mot Djurgården. IFK Göteborg och Djurgården slutade därmed båda på 23 poäng i den allsvenska sluttabellen 1992. Göteborgarna hade dock bättre målskillnad och tog den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien.

IFK Göteborg femma i Mästerskapsserien 1992

De svaga insatserna fortsatte i Mästerskapsserien. I första omgången förlorade IFK Göteborg med 1–2 borta mot Malmö FF. Efter en 3–1-seger hemma mot Öster åkte laget på ytterligare tre raka förluster. Först blev det 1–3 hemma mot överraskningslaget Trelleborg, sedan två bortaförluster mot IFK Norrköping (0–1) och AIK (2–4). Blåvitt tog revansch mot AIK genom att vinna returen på Gamla Ullevi med 2–0 , men mot Norrköping blev det återigen förlust (1–3). Blåvitt kom dock igen i slutet av serien då man besegrade de båda Skånelagen Trelleborg (4–2 borta) och Malmö FF (2–0 hemma). Mot Trelleborg svarade Johnny Ekström för ett hattrick. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Öster. Det innebar att IFK Göteborg kom på en blygsam femteplats i Mästerskapsserien 1992.

Champions League 1992/93: Blåvitt bland Europas åtta främsta

SM-guldet 1991 innebar att IFK Göteborg kvalificerade sig till första omgången av Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man turkiska Besiktas. Blåvitt vann med 2–0 hemma efter mål av Johnny Ekström samt inhopparen Kaj Eskelinen. I returen på Inönü-stadion i Istanbul fick Eskelinen spela från start. Han tackade för förtroendet genom att göra ett tidigt ledningsmål för Göteborgskamraterna. Turkarna kvitterade dock och i andra halvlek gjorde de även 2–1 som blev slutresultatet. Sammanlagt alltså 3–2 till IFK Göteborg som fick möta polska Lech Poznan i andra omgången.

Första mötet med polackerna på Gamla Ullevi var länge mållöst, men i 86:e minuten gjorde Patrik Bengtsson 1–0 till hemmalaget. Johnny Ekström gav sedan IFK Göteborg ledningen på Miejski-stadion i Poznan. Strax efter paus ökade Mikael Nilsson på till 2–0 och i 82:a fastställde Håkan Mild slutresultatet till 3–0.

Resultatet innebar att IFK Göteborg var klart gruppspelet i Champions League. Det bestod av två grupper om fyra lag där gruppvinnarna gick till final. IFK Göteborg hamnade i en grupp tillsammans med AC Milan, FC Porto och PSV Eindhoven.

Gruppspelet inleddes den 25:e november 1992 och IFK Göteborg mötte Milan på San Siro. En svårare uppgift gick knappast att få. Milan hade gått obesegrat genom Serie A som ansågs vara världens bästa liga. I laget fanns också världens bästa fotbollsspelare 1992, Marco van Basten. Holländaren var omöjlig att stoppa denna kväll. Han satte 1–0 i första halvlek och i andra svarade han för ett äkta hattrick. Milan vann med 4–0, men Blåvitt skulle komma igen.

Två veckor senare mötte IFK Göteborg portugisiska mästarna Porto inför 22 303 åskådare på Nya Ullevi. Göteborgarna tog hem segern efter att Peter Eriksson gjort matchens enda mål tre minuter före full tid. Champions League tog nu vinteruppehåll och fortsatte sedan våren 1993.

Spelarna i IFK Göteborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 9 Pontus Kåmark – 8 Peter Eriksson, 7 Håkan Mild, 17 Stefan Rehn, 11 Stefan Lindqvist – 10 Johnny Ekström, 19 Kaj Eskelinen/15 Fredrik Leksell – avbytare: 3 Magnus Johansson, 15 Fredrik Leksell/19 Kaj Eskelinen.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Ravelli, Svensson, Eriksson, Rehn, Lindqvist och Ekström. I Mästerskapsserien spelade Svensson, Eriksson, Mild och Rehn från start i samtliga tio matcher. Ravelli missade fyra matcher på grund av revbensskada. Johnny Ekström blev bäste målskytt med femton mål (sex i Allsvenskan, sju i Mästerskapsserien och två i Europacupen).

Matchställen

Adidas levererade tröjorna till IFK Göteborg 1992 och huvudsponsor var ICA. Under våren kan man eventuellt ha använt samma tröjor som 1991, men det är lite oklart. I Årets Fotboll finns i alla fall en bild från våren 92 där man ser en IFK-spelare i det röda bortastället med Folksam på höger bröst. Bilder från senare under säsongen visar att Folksam är utbytt mot Volvo. ICA- och Adidas-märkena på kragen har också bytt plats jämfört med 1991. En annan skillnad gällande reklamen är att det nu står ”ICA handlarna” istället för bara ICA på tröjorna.

I kvalet till Champions League använde man en mindre ICA-logotyp på tröjorna, men i övrigt fanns ingen dräktreklam. Till matcherna i Champions Leagues gruppspel försvann även ICA-loggan. En detalj som tillkom var spelarnas nummer på shortsen. Man hade även ett annat reservställ i de europeiska cupmatcherna. Där använde man den nya Adidas Equipment-designen med tre breda ränder över höger axel. Detta röda reservställ kom till användning mot Lech Poznan och Porto, både hemma och borta.