27 oktober 2024

Engelska division ett 1987/88

Säsongen 1987/88 hade man minskat antalet lag i engelska division ett till 21. Detta var ett steg på vägen till att minska till 20 lag säsongen 1988/89.

Liverpool förlorade bara två ligamatcher 1987/88 och blev engelska mästare för sjuttonde gången. Laget tog 90 poäng, nio mer än tvåan Manchester United. Det blev dock inget europeiskt cupspel för dessa lag eftersom engelska klubbar fortfarande var avstängda därifrån efter katastrofen på Heyselstadion 1985. Wimbledon, sjua i ligan, tog hem sin första stora titel när man sensationellt besegrade Liverpool i FA-cupfinalen på Wembley. Även Luton Town som kom nia i ligan vann sin första pokal efter seger över Arsenal i Ligacupfinalen.

På de tre sista platserna i tabellen kom nykomlingen Portsmouth samt Watford och Oxford United. Dessa tre åkte ner i division två. På artonde plats kom Chelsea som fick kvala för att klara sig kvar. Chelsea besegrade Blackburn Rovers i semifinalen, men i kvalfinalen förlorade man mot Middlesbrough och åkte därmed ner i tvåan.

John Aldridge, Liverpool, vann skytteligan på 26 mål. Både spelarfacket PFA och fotbollsskribenterna (FWA) utsåg hans lagkamrat John Barnes till årets spelare i England. Paul Gascoigne, Newcastle United, utsågs till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1987/88 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1987/88. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sex olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag och Adidas med sex lag. Tre lag använde Hummel och två använde Scoreline. Admiral och Spall hade varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Chelsea, Derby County, Everton, Newcastle United, Nottingham Forest, Oxford United, Sheffield Wednesday och Watford
Adidas – Arsenal, Charlton Athletic, Liverpool, Luton Town, Manchester United och Queens Park Rangers
Hummel – Coventry City, Southampton och Tottenham Hotspur
Scoreline – Norwich City och West Ham United
Admiral – Portsmouth
Spall – Wimbledon

Ligatabell engelska division ett 1987/88

Här är ligatabellen 1987/88. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	40	26	2	12	87	24	90
2	Manchester United	40	23	12	5	71	38	81
3	Nottingham Forest	40	20	13	7	67	39	73
4	Everton	40	19	13	8	53	27	70
5	Queens Park Rangers	40	19	10	11	48	38	67
6	Arsenal	40	18	12	10	58	39	66
7	Wimbledon	40	14	15	11	58	47	57
8	Newcastle United	40	14	14	12	55	53	56
9	Luton Town	40	14	11	15	57	58	53
10	Coventry City	40	13	14	13	46	53	53
11	Sheffield Wednesday	40	15	8	17	52	66	53
12	Southampton	40	12	14	14	49	53	50
13	Tottenham Hotspur	40	12	11	17	38	48	47
14	Norwich City	40	12	9	19	40	52	45
15	Derby County	40	10	13	17	35	45	43
16	West Ham United	40	9	15	16	40	52	42
17	Charlton Athletic	40	9	15	16	38	52	42
18	Chelsea	40	9	15	16	50	68	42
19	Portsmouth	40	7	14	19	36	66	35
20	Watford	40	7	11	22	27	51	32
21	Oxford United	40	6	13	21	44	80	31

Läs mer om engelska ligan 1987/88 på Wikipedia.

25 oktober 2024

Liverpool 1987/88

Liverpool inledde säsongen 1987/88 med 29 raka ligamatcher utan förlust. Sviten bröts när Everton vann med 1–0 i derbyt på Goodison Park den 20:e mars 1988. Innan dess hade laget öst in mål. Under hösten gjorde Liverpool fyra mål i fyra raka matcher. Efter 4–1 mot Newcastle den 20:e september blev det 4–0 i tre matcher i rad. Motståndare var Derby County, Portsmouth och Queens Park Rangers. Mot Newcastle gjorde Steve Nicol hattrick och i nästa match mot Derby County upprepade John Aldridge bedriften. Aldridge gjorde för övrigt mål i nio matcher i rad i början av säsongen.

Han och Liverpool fortsatte sedan att göra mål och fram till förlusten mot Everton gjorde laget fyra mål i ytterligare fyra matcher, mot Newcastle (för andra gången), Coventry och två gånger mot Watford. Efter en 2–1-seger över Wimbledon blev det sedan ytterligare en förlust, 1–2 mot Nottingham Forest. Det stannade vid två förluster. På de avslutande åtta matcherna blev det tre segrar och fem oavgjorda. I två av dessa matcher gjorde Liverpool fem mål – 5–0 i returen mot Nottingham Forest och 5–1 mot Sheffield Wednesday i näst sista omgången. Laget kom upp i 90 poäng efter 26 segrar, 12 oavgjorda och två förluster. Liverpool gjorde dessutom 87 mål och blev engelska mästare för sjuttonde gången.

Liverpool till final i FA-cupen 1988

I höstens Ligacupspel slog Liverpool ut Blackburn Rovers efter 1–1 borta och 1–0 hemma. Det blev sedan förlust med 0–1 mot Everton. I FA-cupen skulle dock Liverpool ta sig längre. Det började med en mållös match mot Stoke City, men i omspelet gjorde Liverpools Peter Beardsley matchens enda mål. Laget fortsatte sedan att hålla nollan när man slog ut Aston Villa (2–0), Everton (1–0) och Manchester City (4–0).

I semifinalen blev det seger med 2–1 över Nottingham Forest och i finalen på Wembley väntade överraskningslaget Wimbledon. Liverpool var storfavoriter till att vinna, men det var Londonlagets Lawrie Sanchez som nickade bollen i mål i matchens 37:e minut. Efter en timme fick Liverpool straffspark, men Dave Beasant räddade John Aldridges elvametare. Han blev därmed den förste spelare att missa en straffspark i en FA-cupfinal på Wembley. Trots att Liverpool tryckte på lyckades Wimbledon stå emot tiden ut. Matchen slutade 1–0 och Wimbledon stod därmed för en av största skrällarna i FA-cupens historia.

Spelarna i Liverpool 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 2 Gary Gillespie, 6 Alan Hansen, 3 Barry Venison/Gary Ablett – 9 Ray Houghton, 11 Steve McMahon, 5 Ronnie Whelan/Nigel Spackman, 10 John Barnes – 7 Peter Beardsley, 8 John Aldridge.

Under sommaren 1987 hade den store målskytten Ian Rush lämnat Liverpool för spel i italienska Juventus. Som ersättare till honom värvade man Peter Beardsley från Newcastle för den engelska rekordsumman 1,9 miljoner pund. Från Watford värvade man också engelska landslagets vänsterytter John Barnes för 900 000 pund. I oktober anlände irländske mittfältaren Ray Houghton från Oxford United för 825 000 pund. Steve Nicol spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen medan Alan Hansen och Steve McMahon bara missade en match var. John Aldridge blev skyttekung i division ett med sina 26 mål. Därtill stod han för tre fullträffar i cuperna. Dessutom gjorde Beardsley och Barnes femton ligamål var plus tre respektive två i FA-cupen. Barnes blev även utsedd till årets spelare i England.

Tröjorna

Adidas levererade nya tröjor till Liverpool inför 1987/88. En skillnad mot tidigare var att halsen var av en överlappande typ och hade en rundare form. Dessutom gick de tre ränderna hela vägen från halsen till ärmsluten. På hemmatröjan var halsen och ränderna vita med grå och röda bårder. Man lanserade också ett nytt klubbmärke där fågeln var placerad inuti en sköld. Utanpå skölden fanns klubbnamnet Liverpool Football Club. I FA-cupfinalen återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final Wembley 1988” runt Adidas-märket på höger bröst. I denna match var inhopparen Craig Johnston, i tröja nummer 12, den enda som spelade i långärmat. Byxor och strumpor var röda med tre likadana ränder som på tröjan.

Bortastället var i samma stil som hemmastället fast silverfärgat. Halsen och de tre ränderna var röda med vita och grå bårder. I början av säsongen var sponsorloggan, Crown Paints, vit med en röd bård på bortatröjan. Detta syntes dock så dåligt att man ändrade till röd logga. Tröjor med den vita loggan användes i bortamatcherna mot Arsenal och West Ham i augusti och september.

23 oktober 2024

Nottingham Forest 1987/88

Nottingham Forest stod för en fin säsong 1987/88. Under första hälften av säsongen vann laget tretton av tjugo matcher och förlorade bara tre gånger. Största segern kom den fjortonde november då man besegrade nykomlingen Portsmouth med 5–0 hemma på City Ground. Därtill slog man Queens Park Rangers med 4–0 på Luciadagen den trettonde december. Här stod Nigel Clough för ett hattrick under matchens tio sista minuter.

Efter nyår blev det inte lika många segrar, sju stycken. Istället fick man nöja sig med oavgjort vid nio tillfällen. Av de fyra förlusterna under andra hälften av säsongen kom den största den trettonde april. Då fick Forest stryk med 5–0 borta mot blivande ligamästarna Liverpool. Bara elva dagar tidigare hade man dock blivit ett av endast två lag som lyckades besegra Liverpool när man vann med 2–1 hemma. Det blev till slut en tredjeplats i ligan för Nottingham Forest 1987/88, en förbättring med fem placeringar jämfört med 1986/87.

Nottingham Forest i cuperna 1987/88

I Ligacupens andra omgång slog Nottingham Forest ut Hereford United med sammanlagt 6–1 efter att ha vunnit hemmamötet med 5–0. I nästa omgång blev det dock förlust med 3–0 mot Manchester City. Det gick desto bättre i FA-cupen där man började med att besegra Halifax Town med 4–0. Därefter slog man även ut Leyton Orient (2–1), Birmingham City (1–0) och Arsenal (2–1). I semifinalen blev det sedan förlust med 2–1 mot Liverpool. Nottingham Forest deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup), men åkte ut direkt efter förlust med 2–1 efter förlängning mot Reading.

För att fira engelska ligans 100-årsjubileum anordnades i april 1988 en vänskapsturnering kallad Football League Centenary Tournament. Nottingham Forest var ett av sexton lag som ställde upp. Laget tog sig till final genom att besegra Leeds United (3–0), Aston Villa (1–0 på sudden death-straffar efter 0–0 vid full tid) och Tranmere Rovers (1–0 på straffar, 2–2 vid full tid). I finalen besegrade man Sheffield Wednesday med 3–2 på straffar efter en mållös match.

Spelarna i Nottingham Forest 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Steve Chettle/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Colin Foster, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 8 Neil Webb, 6 Terry Wilson, 11 Brian Rice – 9 Nigel Clough, 10 Paul Wilkinson.

Bland de nya spelarna i laget fanns mittbacken Steve Chettle och mittfältaren Terry Wilson som managern Brian Clough tog upp från juniorlaget. I november värvade han även irländske anfallaren Tommy Gaynor från Doncaster Rovers och i januari anlände mittfältaren Gary Crosby från Grantham Town. Mittfältaren Neil Webb spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher under säsongen. Han stod dessutom för totalt sexton mål varav tretton i ligan, men lagets bäste målskytt var Nigel Clough med 22 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Nottingham Forest spelade under 1987/88 i samma matchställ som föregående säsong. Det enda som skiljde sig på tröjorna var den nya sponsorn, ölmärket Shipstones. En skillnad på de svarta bortabyxorna var att klubbmärket nu var rött och Umbro-loggan svart istället för vit som tidigare.

Nottingham Forest 1987/88 (alternativ hemma)

21 oktober 2024

Queens Park Rangers 1987/88

Queens Park Rangers fick en utmärkt start på säsongen 1987/88. Laget vann åtta av de tio första ligamatcherna och toppade tabellen i början av oktober. I ligapremiären hade det blivit en 3–0-seger i Londonderbyt borta mot West Ham och i femte omgången besegrade man de regerande mästarna Everton med 1–0 hemma på Loftus Road. Fortsättningen på hösten blev dock inte lika framgångsrik. Efter en 4–0-förlust borta mot Liverpool slog man visserligen nykomlingen Portsmouth med 2–1, men formen började nu att svikta. QPR tog inte en enda seger på nio matcher. Det blev fyra raka oavgjorda följt av fyra raka förluster och sedan ytterligare en oavgjord match, 1–1 borta mot Chelsea på annandag jul.

Så småningom började man dock vinna matcher igen. På de följande sju matcherna blev det fyra segrar. Efter ytterligare en förlust (0–1) mot Liverpool den femte mars vann QPR sex av sju matcher och klättrade upp till tredje plats i tabellen. Laget avslutade sedan säsongen med två oavgjorda och två förluster. Queens Park Rangers slutade därmed på femte plats i division ett 1987/88, elva placeringar bättre än föregående säsong.

I FA-cupen slog QPR ut Yeovil Town (3–0) och West Ham (3–1). Därefter blev det 1–1 mot Luton Town och förlust med 1–0 efter omspel. I Ligacupen slog man ut Millwall efter seger med 2–1 hemma följt av en mållös retur. QPR åkte sedan ur turneringen efter att ha förlorat med 1–0 mot division tre-laget Bury.

Spelarna i Queens Park Rangers 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Wayne Fereday/Warren Neill, 4 Paul Parker, 5 Alan McDonald, 6 Terry Fenwick/Gavin Maguire, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen, 11 Kevin Brock – 8 Dean Coney/Mark Falco, 9 Gary Bannister, 10 John Byrne/Wayne Fereday.

Ny i laget inför säsongen var mittfältaren Kevin Brock från Oxford United. I december anlände anfallaren Mark Falco från Glasgow Rangers. Från samma klubb värvade man även Trevor Francis i mars 1988. Engelske landslagsmittbacken Terry Fenwick såldes till Tottenham i december och i mars sålde man även anfallaren Gary Bannister till Coventry City. Försvararen Paul Parker spelade samtliga 40 ligamatcher och Gary Bannister blev lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna

Adidas tog fram en ny design till Queens Park Rangers tröjor 1987/88. Borta var allt det röda (förutom tröjnumren) och halsen fick en rundare form. I de fem första ligamatcherna saknade klubben sponsor, men till bortamatchen mot Charlton den femte september hade man fått två sponsorer: holländska turistrådet och flygbolaget KLM. Man behöll samma byxor och strumpor som 1986/87. Precis som tidigare var dessa vita med blå Adidas-ränder, men i vissa bortamatcher spelade man i blå byxor och/eller strumpor. Det rödsvarta bortastället hade använts sedan 1983 och var likadant som tidigare förutom sponsorn.

Queens Park Rangers 1987/88 (alternativ hemma)

18 oktober 2024

Wimbledon 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Bobby Gould över som manager för Wimbledon. Han kom närmast från Bristol City och ersatte Dave Bassett som hade avgått efter föregående säsong. Gould och hans Wimbledon inledde säsongen med en 1–0-förlust borta mot Watford. Därefter blev det tre segrar och lika många oavgjorda innan man förlorade fyra raka matcher. Laget låg nu på trettonde plats i tabellen, men på de följande tretton matcherna blev det bara en förlust, 1–0 borta mot Sheffield Wednesday. Den matchen följdes av fem raka segrar mellan den artonde december och den andra januari. Efter 5–2-segern över Oxford United den dagen hade Wimbledon klättrat upp till femte plats. På de sexton sista matcherna blev det bara tre segrar, men desto fler oavgjorda, åtta stycken närmare bestämt. Wimbledon slutade därmed på sjunde plats i division ett 1987/88, en placering sämre än föregående säsong.

Wimbledon vinner FA-cupen 1987/88

I Ligacupens andra omgång slog Wimbledon ut Rochdale efter 1–1 borta och seger med 2–1 hemma. Därefter besegrade man Newcastle United, även denna gång med 2–1. I fjärde omgång blev det dock förlust med samma siffror mot Oxford United. Wimbledon gick in i tredje omgången av Full Members’ Cup (Simod Cup), men förlorade mot Coventry City, även här med siffrorna 2–1.

Desto bättre skulle det gå för Wimbledon i FA-cupen 1987/88. Man började med att besegra West Bromwich Albion med 4–1 i tredje omgången. Därefter slog Wimbledon även ut Mansfield Town (2–1) och Newcastle United (3–1). Det blev sedan seger med 2–1 både i kvartsfinalen mot Watford och i semifinalen mot Luton Town. I finalen på Wembley den fjortonde maj 1988 mötte man Liverpool som precis hade blivit ligamästare. Wimbledon tog ledningen i 37:e minuten när Lawrie Sanchez nickade in en frispark av Dennis Wise. Efter en timmes spel fick Liverpool straffspark. Dave Beasant räddade John Aldridges försök och blev den förste målvakt att rädda en straff i en FA-cupfinal på Wembley. Wimbledon stod emot trycket från Liverpool och när domaren blåste av matchen var sensationen ett faktum. Wimbledon vann med 1–0 och stod därmed för en av de största skrällarna i FA-cupens historia.

Laget i FA-cupfinalen: 1 Dave Beasant – 2 Clive Goodyear, 5 Eric Young, 6 Andy Thorn, 3 Terry Phelan – 8 Alan Cork (ut 56), 4 Vinnie Jones, 10 Lawrie Sanchez, 11 Dennis Wise – 9 John Fashanu, 7 Terry Gibson (ut 63); avbytare: 12 John Scales (in 63), 14 Laurie Cunningham (in 56).

Se FA-cupfinalen 1988 i sin helhet här:

Tröjorna

Spall levererade tröjorna till Wimbledon 1987/88 och sponsor var Truman. Tröjorna kan vid en första anblick se ut att vara likadana som 1986/87, men det finns några skillnader. Halsen hade en annan form där den ena sidan överlappade den andra. Dessutom gick det gula fältet längre ner och linjen nedanför satt även den längre ner. I FA-cupfinalen bytte man sponsor till ett annat bryggeri, nämligen Carlsberg som kom att sponsra klubben under nästa säsong. På tröjorna i finalen återfanns även texterna ”F.A. Cup Finalists” och ”Wembley 1988” nedanför den gula linjen.

16 oktober 2024

Newcastle United 1987/88

Newcastle United fick en trög start på 1987/88 med bara tre segrar på de femton första ligamatcherna. Efter den inledningen befann sig laget på sextonde plats i tabellen. I slutet av november började dock resultaten att bli bättre och Newcastle vann sex av tolv matcher fram till slutet av februari. Det gjorde att man klättrade upp till elfte plats. Efter fyra segerlösa matcher avslutade man sedan säsongen med fem segrar på de nio sista matcherna. Det innebar att Newcastle United kom upp i 56 poäng vilket räckte till åttonde plats i division ett 1987/88. Det var klubbens bästa placering sedan 1976/77 då man slutade femma.

I FA-cupen slog Newcastle ut Crystal Palace (1–0) och Swindon Town (5–0) innan man förlorade med 3–1 mot Wimbledon. Newcastle slog ut Blackpool i Ligacupens andra omgång efter att ha vänt ett 0–1-underläge från första mötet till seger med 4–1 i returen. I nästa omgång blev det dock förlust med 1-2 och även här stod Wimbledon för motståndet. Laget deltog även i Full Members’ Cup. Där slog man ut Shrewsbury Town med 2–1, men förlorade sedan med samma siffror mot Bradford City.

Spelarna i Newcastle United 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Gary Kelly – 2 Neil McDonald/John Anderson, 5 Peter Jackson, 6 Glenn Roeder, 3 Kenny Wharton/Brian Tinnion – 7 Darren Jackson/Neil McDonald, 4 David McCreery, 8 Paul Gascoigne, 11 John Cornwell/Michael O’Neill – 9 Paul Goddard, 10 Mirandinha.

Neil McDonald spelade samtliga 48 tävlingsmatcher under säsongen. Michael O’Neill och Mirandinha blev bästa målskyttar med tretton mål var. Av dessa gjorde O’Neill tolv i ligan och Mirandinha elva. Under sommaren 1987 sålde Newcastle anfallaren Peter Beardsley till Liverpool för klubbrekordet 1,9 miljoner pund. In kom istället mittfältarna John Cornwell (Orient) och Glyn Hodges (Wimbledon). Den senare försvann dock till Watford redan efter ett par månader. I början av hösten anslöt även nordirländaren Michael O’Neill från Coleraine och brasilianaren Mirandinha från Palmeiras.

Tröjorna

Umbro var kvar som tröjleverantör åt Newcastle United 1987/88 och sponsor var precis som tidigare Greenalls. Årets hemmatröja hade framförallt en annan form på halsen som hade en rundare form och var dessutom övervägande vit med svarta ränder. Byxorna var av Umbros nya variant som flera andra lag använde. Newcastle hade ett vitt och ett grått fält på vardera sida. Bortatröjan var av samma modell som 1986/87. Den grå bortatröjan funkade dock inte så bra mot alla lag och borta mot Luton Town spelade Newcastle i blå tröjor. Det verkar dock inte finnas bilder från den matchen så jag är inte säker på alla detaljer.

14 oktober 2024

Luton Town 1987–1989

Luton Town 1987/88

John Moore hade avgått som manager för Luton Town, och inför 1987/88 tog hans assistent Ray Harford över som huvudansvarig. Han fick dock ingen optimal start med sex förluster på de elva första ligamatcherna. Två segrar hade det blivit så långt, båda i september när Luton slog Oxford United (5–2) och Everton (2–1).

Efter elva matcher låg laget på sextonde plats i tabellen, men nu började man få igång spelet. På de fjorton följande matcherna blev det nio segrar vilket förde upp Luton till åttonde plats. I den sista av dessa matcher besegrade man Oxford United med 7–4 hemma på Kenilworth Road. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Formen kom dock av sig, och på de avslutande femton matcherna blev det bara tre segrar. Luton Town slutade därmed på nionde plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng, lika många som Coventry City och Sheffield Wednesday, men Luton hade bättre målskillnad.

Seger i Ligacupen

Luton Town hade en riktigt bra säsong i de tre cuperna man ställde upp i 1987/88. I FA-cupen slog man först ut både Hartlepool United och Southampton med 2–1. Efter 1–1 mot Queens Park Rangers vann Luton med 1–0 i en omspelsmatch. Det blev sedan seger med 3–1 över Portsmouth, men i semifinalen tog det stopp mot Wimbledon som vann med 2–1.

I Ligacupens andra omgång slog Luton Town ut Wigan Athletic efter 1–0 borta och 4–2 hemma. Därefter besegrade man även Coventry City (3–1), Ipswich Town (1–0) och Bradford City (2–0). I semifinalen mötte man Oxford United i ett dubbelmöte. Efter 1–1 borta vann Luton med 2–0 i returen och tog sig till final. Där väntade Arsenal på Wembley. Brian Stein gav Luton ledningen redan i trettonde minuten, men i mitten av andra halvlek gjorde Arsenal två snabba mål genom Martin Hayes och Alan Smith. Med tio minuter kvar fick Arsenal straff, men Andy Dibble räddade. Ett par minuter senare kvitterade Danny Wilson när han nickade bollen i mål. Med bara en minut kvar av matchen fick Luton frispark. Brian Stein satte bollen i mål och segern var ett faktum. 3–2 till Luton som tog sin första stora titel.

Den tredje cupen som Luton Town deltog i 1987/88 var Full Members’ Cup eller Simod Cup som den officiellt hette. Där besegrade man Everton (2–1), Stoke City (4–1) och Swindon Town (2–1 efter förlängning). Luton var nu i final, men där blev det förlust med 1–4 mot Reading.

Spelarna i Luton Town 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Ashley Grimes – 7 Danny Wilson, 4 Darron McDonough/Ricky Hill, 11 Ian Allinson – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Mark Stein.

Högerbacken Tim Breacker deltog i samtliga 58 tävlingsmatcher under säsongen. Av dessa spelade han 56 från start samt gjorde två inhopp i Simod Cup. Mick Harford blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav nio i ligan. Även Brian Stein gjorde nio ligamål och totalt arton. Efter säsongen lämnade han klubben för spel i franska Caen. Hans bror Mark Stein blev lagets bäste målskytt i ligan med elva mål. Dessutom stod han för två mål i cuperna. Mittfältaren Danny Wilson var ny i laget inför säsongen och kom från Brighton. Under hösten värvade man även yttermittfältarna Mickey Weir (Hibernian) och Ian Allinson (Stoke City). Den förre stannade dock bara i fyra månader innan han återvände till Hibernian.

Luton Town 1988/89

Under 1988/89 gick det inte lika bra i ligan för Luton Town. På de 38 matcherna blev det tio segrar, elva oavgjorda och sjutton förluster. Det gav 41 poäng och sextonde plats i tabellen, bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter förlust med 3–2 mot Millwall. Desto bättre gick det i Ligacupen. Där slog man först ut Burnley efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Därefter besegrade man Leeds United (2–0), Manchester City (3–1) och Southampton (1–1, seger med 2–1 efter omspel). I semifinalen mot West Ham vann Luton med sammanlagt 5–0 efter 3–0 borta och 2–0 hemma. Luton gick alltså återigen till final, men denna gång blev det förlust med 1–3 mot Nottingham Forest. Luton Town deltog även i Simod Cup 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 4–1 mot Crystal Palace.

Danny Wilson var den som spelade mest med 47 av de 49 matcherna varav 37 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan. Även Roy Wegerle, nyförvärv från Chelsea, stod för tolv fullträffar varav åtta i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Luton Town 1987/88 och 1988/89. Sponsor var Bedford. På hemmatröjan gick de tre Adidas-ränderna bara från axlarna och ner till skillnad mot tidigare då de gick hela vägen från halsen. Mönstret i tyget var också annorlunda. Bortatröjan var blå med vit V-hals och vita ränder längs ärmarna. Till denna tröja använde man vita byxor och blå strumpor. 1988/89 introducerade Luton Town även en röd bortatröja. Denna kom till användning i bortamatcherna mot Queens Park Rangers och Sheffield Wednesday. Tillhörande byxor och strumpor var även de röda med tre vita ränder. Läs mer om den röda tröjan på Sartorial Soccer.

9 oktober 2024

Coventry City 1987–1989

Coventry City 1987/88

Coventry City hade vunnit FA-cupen 1987 och inledde därför säsongen 1987/88 med match mot ligamästarna Everton i Charity Shield på Wembley. Där blev det förlust efter att Evertons Wayne Clarke gjort matchens enda mål en minut före halvtidsvilan.

I ligan blev det fem segrar och en oavgjord på de nio första matcherna. Coventry låg då på nionde plats i tabellen, men därefter förlorade man fem raka matcher följt av fem raka oavgjorda. Det gjorde att laget sjönk till sextonde plats. Efter att ha besegrat Queens Park Rangers med 2–1 borta blev det sedan ytterligare tre förluster på fyra matcher. Senare delen av säsongen skulle dock bli bättre. Laget vann sju matcher och förlorade bara två gånger på de avslutande sexton matcherna. Coventry City slutade därmed på tionde plats i division ett 1987/88, samma placering som föregående säsong. Laget tog 53 poäng, lika många som nian Luton Town och elvan Sheffield Wednesday.

Coventry slog ut division fyra-laget Torquay United med 2–0 i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan med 0–1 mot Watford. Det blev tidigt uttåg även i Ligacupen. Efter att ha besegrat ett annat division fyra-lag, Cambridge United, med 1–0 borta och 2–1 hemma blev det förlust med 3–1 mot Luton Town. Coventry City deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1987/88. Där slog man ut Wimbledon (2–1) och Ipswich Town (2–0) innan man föll på straffsparksläggning mot Reading efter 1–1 vid full tid och förlängning.

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Brian Borrows, 5 Brian Kilcline, 6 Trevor Peake, 3 Greg Downs/Nick Pickering – 7 David Bennett/Dean Emerson, 4 Lloyd McGrath/Steve Sedgley, 8 David Phillips, 11 Nick Pickering/Micky Gynn/David Smith.

Målvakten Steve Ogrizovic spelade samtliga 40 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med tio ligamål. Ny i laget var skotske anfallaren David Speedie från Chelsea. I mars 1988 återvände Gary Bannister till Coventry. Han kom närmast från Queens Park Rangers och hade tidigare spelat i Coventry 1978–1981.

Coventry City 1988/89

Under säsongen 1988/89 varvade Coventry City segrar med oavgjorda och förluster. Man hade aldrig någon längre svit med vare sig förlustfria eller segerfria matcher. Det blev fjorton segrar, tretton oavgjorda och elva förluster vilket gav 55 poäng. Det räckte till en sjundeplats i ligan för Coventry City 1988/89.

I FA-cupens tredje omgång åkte Coventry på en sensationell förlust med 2–1 mot Sutton United som höll till i Conference, det vill säga femte nivån i seriesystemet. Det blev åtminstone en dubbelseger i Ligacupens andra omgång. Coventry slog Bournemouth med sammanlagt 7–1 efter 4–0 borta och 3–1 hemma. I nästa omgång blev det dock förlust med 3–2 mot Nottingham Forest. I Simod Cup åkte Coventry ut direkt efter förlust med 1–0 mot Middlesbrough.

Återigen spelade Steve Ogrizovic samtliga ligamatcher, 38 till antalet denna säsong. Även högerbacken Brian Borrows spelade samtliga ligamatcher. David Speedie blev lagets bäste målskytt med fjorton ligamål.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog danska Hummel över som tröjleverantör till Coventry City. Sponsor var precis som tidigare Granada Bingo, men med en ny logotyp. Hemmatröjan var av samma modell som Southampton och danska landslaget använde fast med ljusblå och vita ränder. För att visa att man var regerande FA-cupvinnare hade tröjorna under 1987/88 en banderoll ovanför klubbmärket med texten ”Wembley FA Cup Winners 1987”. Byxorna var ljusblå med marinblå V-former längs sidorna och strumporna var helt ljusblå med marinblå Hummel-logga. Bortatröjan var gul och hade samma mönster i tyget som Tottenhams hemmatröja. Den hade blå V-hals med en gul rand i mitten samt blå V-former längs ärmarna. Tillhörande byxor var gula med marinblå V-former längs sidorna och strumporna var även de gula. Coventry City använde samma hemma- och bortaställ även 1988/89, men då utan reklam på tröjorna.

7 oktober 2024

Sheffield Wednesday 1987/88

Sheffield Wednesday inledde 1987/88 med fem förluster och tre oavgjorda på de åtta första ligamatcherna. Första segern kom den 26:e september då man besegrade Charlton Athletic med 2–0 hemma på Hillsborough. Laget tog sig då upp från sista till näst sista plats i tabellen, men sedan följde tre raka förluster. Vändningen kom den 24:e oktober då Sheffield Wednesday besegrade Norwich City med 1–0. Det var starten på en formtopp som gav tio segrar på fjorton matcher och laget klättrade upp till nionde plats. Sedan tog det tvärstopp och Wednesday förlorade fem matcher i rad och sjönk tre placeringar i tabellen.

Laget återhämtade sig dock och förlorade inte på åtta matcher – det blev fyra segrar och lika många oavgjorda. I säsongens sista match åkte man sedan på storstryk hemma mot Liverpool som vann med 5–1. Det innebar att Sheffield Wednesday slutade på elfte plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng vilket var lika många som Coventry City och Luton Town, men Wednesday hade sämre målskillnad.

Sheffield Wednesday mötte Everton i tredje omgången av FA-cupen 1987/88. Matchen slutade 1–1 och gick till omspel, men det skulle inte räcka med en omspelsmatch. Både första och andra omspelet slutade med samma siffror som i den ursprungliga matchen. I den tredje omspelsmatchen var Everton överlägsna och vann med 5–0. I Ligacupens andra omgång slog Sheffield Wednesday ut Shresbury Town efter 1–1 borta och 2–1 hemma. Sedan besegrade man även Barnsley och Aston Villa med 2–1, men i femte omgången blev det förlust med 0–1 mot Arsenal. I Full Members’ Cup (Simod Cup) slog Wednesday ut Bournemouth med 2–0, men åkte sedan ut efter 0–1 mot Stoke City.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 4 Lawrie Madden, 5 Larry May/Nigel Pearson, 3 Nigel Worthington – 7 Brian Marwood/Mark Chamberlain, 8 Gary Megson, 6 Mark Proctor, 11 Siggi Jónsson/Tony Galvin/Gary Owen – 9 Lee Chapman, 10 David Hirst/Colin West.

Fem spelare deltog i 48 av de 51 liga- och cupmatcherna. Dessa var Nigel Worthington, Lawrie Madden, Mel Sterland, Gary Megson och Lee Chapman. Den sistnämnde blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav nitton i ligan. Bland nyförvärven sommaren 1987 fanns yttern Tony Galvin från Tottenham och mittfältaren Gary Owen som kom från grekiska Panionios. Under hösten anlände även försvararen Nigel Pearson (Shrewsbury Town), mittfältaren Mark Proctor (Sunderland) och anfallaren Colin West (Glasgow Rangers). West stod för tolv fullträffar varav sju i ligan och blev lagets näst bäste målskytt. I mars 1988 såldes yttern Brian Marwood till Arsenal.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Umbro tröjorna till Sheffield Wednesday 1987/88 och sponsor var Finlux. Årets tröjor hade betydligt smalare blå ränder än tidigare och man spelade dessutom i vita byxor och strumpor. I vissa bortamatcher använde man dock blå byxor och/eller strumpor. Den grå bortatröjan med tillhörande lila byxor och strumpor från 1986/87 användes även 1987/88.

Sheffield Wednesday 1987/88 (alternativ hemma)

5 oktober 2024

Southampton 1987–1989

Southampton 1987/88

Southampton inledde ligaspelet 1987/88 med att spela 2–2 mot Manchester United hemma på The Dell. Efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 borta blev det sedan tre oavgjorda och fyra förluster på de följande sju matcherna. Southampton låg då på artonde plats i tabellen, men tre raka segrar tog laget upp till tionde plats. Efter en oavgjord och en förlust vann man två raka matcher i mitten av november – 3–0 hemma mot Oxford United och 1–0 borta mot Arsenal. Det blev sedan fyra matcher utan seger, men laget avslutade året med en 2–1-seger över Tottenham Hotspur på annandag jul. Vid det laget låg Southampton nia i tabellen.

Southampton fick en svag inledning på det nya året. På de åtta första ligamatcherna blev det fyra förluster och bara en seger, 2–0 borta mot Manchester United. På de avslutande elva matcherna blev det sedan fyra segrar, lika många oavgjorda samt tre förluster. Southampton kom därmed upp i 50 poäng vilket räckte till tolfte plats i division ett 1987/88, samma placering som föregående säsong.

Southampton slog ut Reading med 1–0 i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut efter förlust med 2–1 mot Luton Town. Det blev uttåg direkt i andra omgången av Ligacupen. Division två-laget Bournemouth vann första mötet med 1–0 och returen slutade 2–2. Southampton deltog även i Full Members’ Cup 1987/88, men åkte ut direkt mot Bradford City som vann med 1–0.

Spelarna i Southampton 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 John Burridge – 2 Gerry Forrest, 5 Kevin Moore, 6 Kevin Bond, 3 Derek Statham – 7 Andy Townsend, 4 Jimmy Case, 8 Glenn Cockerill, 10 Graham Baker – 9 Colin Clarke, 11 Danny Wallace.

Sommaren 1987 sålde Southampton flera tongivande spelare, däribland engelske landslagsmålvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright (båda till Derby County) samt mittfältarna David Armstrong (Sheffield Wednesday) och George Lawrence (Millwall). Dessa ersatte man med målvakten John Burridge (Sheffield United), försvararna Kevin Moore (Oxford United) och Derek Statham (West Bromwich Albion) samt mittfältaren Graham Baker (Manchester City). Anfallaren Colin Clarke spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna (han missade endast matchen mot Bradford i Full Members’ Cup). Clarke blev även lagets bäste målskytt med sexton mål i ligan och ett i FA-cupen.

Southampton 1988/89

Bland spelarna som lämnade Southampton sommaren 1988 fanns mittbacken Kevin Bond (Bournemouth) och mittfältaren Andy Townsend (Norwich City). In kom istället mittbacken Russell Osman (Leicester City) och anfallaren Paul Rideout från italienska Bari.

Southampton fick en perfekt start på ligasäsongen 1988/89 med tre raka segrar. I premiären besegrade man West Ham med 4–0 i en match där nyförvärvet Rideout stod för två mål. Därefter blev det fem matcher utan seger, men laget återhämtade sig och vann tre av fyra matcher. Efter tolv matcher låg Southampton trea i tabellen, men nu kom man in i en rejäl formsvacka. Mellan den nittonde november 1988 och den 27:e mars 1989 spelade man sjutton ligamatcher utan att vinna. Största förlusten för säsongen kom den andra januari då Luton Town vann med 6–1. I slutet av mars hade laget sjunkit till artonde plats vilket skulle innebära nedflyttning. Southampton avslutade dock säsongen starkt med fyra segrar och bara en förlust på de nio sista matcherna. Det blev därmed 45 poäng och trettonde plats i tabellen för Southampton 1988/89.

Southampton åkte ur FA-cupen i tredje omgången efter omspel mot Derby County. Det blev förlust med 1–2 efter att första mötet hade slutat oavgjort, 1–1. I Ligacupen slog Southampton ut Lincoln City efter 1–1 borta och 3–1 hemma. Det blev sedan 2–2 mot Scarborough, men Southampton gick vidare efter seger med 1–0 i omspelet. I höstens sista omgång av Ligacupen besegrade man även Tottenham med 2–1. Turneringen fortsatte med femte omgången i januari 1989. Där mötte man Luton Town och efter 1–1 föll Southampton med 1–2 efter förlängning i omspelet. I Full Members’ Cup slog Southampton ut Stoke City (3–0), men förlorade sedan med 1–2 mot Crystal Palace.

Anfallaren Rod Wallace spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Hummel över efter Patrick som tröjleverantör åt Southampton. Sponsor var precis som tidigare Draper Tools. Hemmatröjan hade samma design som danska landslagets tröjor från VM 1986 med smala röda och vita ränder. Även byxorna var av samma modell fast svarta med vita V-former (så kallade ”sparrar” eller ”chevron”) längs sidorna. Strumporna var vita med rött Hummel-märke. Bortatröjan var blå med samma mönster i tyget som på Tottenhams hemmatröja. Tillhörande byxor var vita med blå detaljer, men i vissa matcher spelade Southampton i de svarta hemmabyxorna. Det fanns också en vit tröja med svarta detaljer i samma stil som den blå. Till denna tröja använde man de svarta hemmabyxorna och de vita hemmastrumporna.