4 maj 2026

Västra Frölunda IF 1992

1992 var Västra Frölunda tillbaka i Allsvenskan efter två säsonger i division ett. Laget spelade i högsta serien 1987–89 och nu hade man tagit sig dit genom att slå Helsingborg i det allsvenskan kvalet 1991. Frölunda kom näst sist både i grundserien och i Kvalsvenskan. Tack vare SvFF:s hastiga beslut om serieomläggning inför 1993 klarade man sig dock kvar efter kvalspel mot IFK Luleå.

Västra Frölunda i Allsvenskan 1992

Förortsgänget Västra Frölunda från Göteborg inledde den allsvenska säsongen 1992 med en 0–2-förlust mot AIK på Råsunda. En vecka senare var det dags för derby mot IFK Göteborg hemma på Ruddalen. Allsvenska debutanten Lars-Gunnar Carlstrand kom in som avbytare och gjorde matchens enda mål en knapp kvart före slutet. 4 655 åskådare såg matchen – Frölundas bästa publiksiffra denna säsong.

Segern mot Blåvitt visade sig dock vara en tillfällighet. Västra Frölunda spelade sedan sex matcher utan att vinna. Efter en mållös match i Örebro föll man med 1–2 borta mot Öster. Man fick en poäng (1–1) hemma mot den andra nykomlingen Trelleborg, men åkte sedan på sin största förlust för året när IFK Norrköping vann med 4–0 på Idrottsparken. ’därefter blev det två oavgjorda. Frölunda spelade 0–0 hemma mot Malmö och därefter 1–1 i det andra Göteborgsderbyt mot GAIS på Gamla Ullevi.

Laget tog sedan revansch på Norrköpingskamraterna genom att vinna med 2–1 på Ruddalen. Tre dagar senare mötte man Djurgården. Denna match tillhörde den tredje omgången och skulle spelats den sextonde april. På grund av kraftigt regn i Göteborg sköt man dock upp matchen till den 24:e maj. Frölunda vann med 3–1 och tog sin andra raka seger. I sista matchen före EM-uppehållet föll man dock med 0–2 borta mot IFK Göteborg.

När serien drog igång igen efter EM åkte laget på ytterligare två förluster: 1–2 hemma mot AIK och 0–1 borta mot Malmö FF. Frölunda besegrade GAIS med 3–2 i derbyt, men det skulle bli lagets sista seger i grundserien. Det blev 1–1 hemma mot Örebro och sedan tre raka förluster. Förlustsiffrorna skrevs till 2–3 både mot Djurgården och Öster. Däremellan blev det 0–1 mot Trelleborg. Till sista matchen mot Öster kom endast 438 åskådare till Ruddalen, den sämsta publiksiffran i Allsvenskan denna säsong. Västra Frölunda slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1992. Laget fick således spela vidare i Kvalsvenskan under hösten. Noterbart är att Frölundas samtliga fyra segrar kom hemma på Ruddalen. På bortaplan tog laget endast två poäng och gjorde fyra mål!

Nya förutsättningar i Kvalsvenskan

Under hösten beslutade Svenska Fotbollförbundet att slopa den delade säsongen inför 1993. Istället skulle man återgå till en rak allsvenska med fjorton lag. Det innebar nya förutsättningar för Västra Frölunda och de andra lagen i Kvalsvenskan. De fyra bästa lagen gick direkt till Allsvenskan och de fyra sämsta fick kvala vidare mot varsin vinnare av höstens fyra division ett-serier.

Västra Frölunda inledde Kvalsvenskan 1992 med tre raka förluster och tio insläppta mål. Det blev 1–2 borta mot Örebro och sedan två 4–2-förluster, först i hemmaderbyt mot BK Häcken och sedan borta mot Halmstad. I fjärde omgången tog man i alla fall en 2–0-seger hemma mot IFK Sundsvall. Därefter fick man oavgjort i två matcher mot Brage (2–2 borta) och Djurgården (0–0 hemma). Frölunda mötte sedan, och förlorade mot, GAIS två gånger om. Makrillarna vann med 3–2 på Ruddalen och sedan med 2–1 på Gamla Ullevi.

Man fick en poäng borta mot Djurgården (2–2), men åkte därefter på fyra raka nederlag. Först blev det två hemmaförluster mot Brage (0–1) och Halmstad (1–4) och sedan två bortaförluster mot IFK Sundsvall (2–3) och Häcken (1–3). I sista omgången blev det 1–1 hemma mot Örebro. Frölunda vann alltså bara en match i Kvalsvenskan och spelade oavgjort fyra gånger. Det innebar näst sista plats i tabellen på samma poäng som jumbon IFK Sundsvall. Med 1991 års förutsättningar hade det inneburit nedflyttning till division ett, men nu fick man en ny chans: allsvenskt kval mot IFK Luleå som hade vunnit Höstettan Norra.

Förnyat kontrakt efter vändning i kvalet

Den 31:a oktober 1992 var det dags för allsvenskt kval mellan IFK Luleå och Västra Frölunda. Det var riktigt vinterväder i Luleå med snö och fjorton minusgrader. Skogsvallen var täckt av snö och matchen spelades istället på Hertsöns konstgräs. Frölunda gjorde ett tidigt självmål, men Stefan Öhman kvitterade fem minuter före paus. I 52:a minuten gjorde dock Christer Andersson 2–1 till hemmalaget som nu hade ena benet i Allsvenskan.

I returen på Ruddalen en vecka senare gjorde IFK Luleå två mål i första halvlek. Frölunda var riktigt illa ute, men i andra halvlek stod man för en osannolik vändning. Göteborgarna gjorde inte mindre än fyra mål inom loppet av tretton minuter! Filip Apelstav inledde upphämtningen med sitt mål i 55:e minuten. Stefan Öhman (60), Lars-Gunnar Carlstrand (65) och Magnus ”Lill-Tidan” Johansson (68) gjorde de övriga målen och matchen slutade 4–2. Det innebar sammanlagt 5–4 till Västra Frölunda som återigen hade säkrat allsvenskt kontrakt efter ett dramatiskt kval.

Spelarna i Västra Frölunda 1992

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Magnus Olsson – 15 Peter Claesson, 2 Jan Ahlbom, 3 Filip Apelstav – 7 Robert Bengtsson/9 Mikael Göransson, 10 Magnus Johansson, 9 Mikael Göransson/6 Yngve Johansson, 14 Mikael Robertsson, 5 Magnus Källander – 8 Stefan Öhman, 11 Stefan Baldebo – avbytare: 12 Richard Teberio, 13 Lars-Gunnar Carlstrand.

Målvakten Magnus Olsson, liberon Jan Ahlbom samt mittfältarna Magnus ”Lill-Tidan” Johansson och Mikael Robertsson spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Robertsson och Göransson blev bästa målskyttar med tre mål var. I Kvalsvenskan deltog Ahlbom, Källander, Göransson och Robertsson i samtliga fjorton matcher. Där blev Stefan Öhman bäste målskytt med sex mål på nio matcher.

Mikael Göransson (GAIS), Ulf Johansson (IFK Göteborg), Stefan Öhman (Holmalunds IF) och Niklas Skoog (egen produkt) var nya i A-laget. Johan Ragnell såldes under säsongen till Örgryte IS. Tränare var Lennart Ottordahl som gjorde sin fjärde och sista säsong i Frölunda. 1993 tog han över som tränare för Örgrytes ungdomar.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Västra Frölunda 1992. Huvudsponsorer var ICA och Måltipset vars logotyper omväxlande satt på fram- respektive baksidan av tröjorna. Dessutom var Swebus sponsor med en logga i mindre format på höger bröst. Hemmatröjan var typisk för Frölunda med breda vita och smala gröna ränder samt grön krage och gröna muddar. Shortsen var gröna med tre vita ränder längs sidorna samt ICAs och Måltipsets logotyper på varsitt ben. Strumporna var vita med tre gröna ränder upptill.

2 maj 2026

Trelleborgs FF 1992

1992 gjorde Trelleborg sin andra säsong i Allsvenskan. Första försöket 1985 slutade med en sistaplats och nedflyttning. Trelleborg hade tagit sig till Allsvenskan genom att först vinna Vårettan Södra 1991 och sedan komma tvåa i Kvalsvenskan. 1992 kunde dock fått en bättre start. Polske målvakten Ryszard Jankowski skadade knäet på försäsongen. Då hämtade man in veteranen Janne Möller som hade varit målvaktstränare i Helsingborg. Han gav en stabilitet som bidrog till att laget kom på tredje plats i Allsvenskan. Jankowski kom tillbaka på sommaren, men var förmodligen fortfarande rädd efter sin skada. Trelleborg släppte in betydligt fler mål i Mästerskapsserien och slutade till slut på fjärde plats.

Nykomlingen Trelleborg trea i Allsvenskan 1992

Trelleborg inledde den allsvenska säsongen 1992 med en 1–0-seger över GAIS hemma på Trelleborgs Idrottsplats. Efter att även ha besegrat Djurgården med 2–1 på Stockholms Stadion gick man upp i serieledning. Det blev sedan 2–2 borta mot IFK Norrköping innan laget tog sin andra seger: 1–0 i Skånederbyt hemma mot Malmö FF. 7 815 åskådare kom för att se matchen – bästa publiksiffran på Trelleborgs IP denna säsong.

Första förlusten kom i femte omgången när Örebro SK vann med 3–1 i Trelleborg. Efter 1–1 borta mot den andra nykomlingen Västra Frölunda kom andra förlusten: 0–1 mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Trelleborg hade nu tappat två placeringar, men två segrar mot Öster (3–2 hemma) och AIK (1–0 borta) förde upp laget i topp igen. Laget avslutade sedan vårsäsongen med två oavgjorda hemmamatcher, 2–2 mot IFK Göteborg och 0–0 mot Djurgården.

Trelleborg besegrade sedan GAIS med 1–0 borta i första matchen efter EM-uppehållet. Avslutningen av grundserien med sex matcher på arton dagar i juli blev dock tuff för nykomlingen. En 0–2-förlust borta mot Öster gjorde att man tappade serieledningen. Det blev sedan oavgjort borta mot AIK (2–2) och hemma mot Malmö FF (1–1). Fjärde och sista förlust kom när man föll med 0–2 hemma mot Norrköping. TFF tog sedan sin sjunde seger, 1–0 hemma mot Västra Frölunda, innan man avslutade Allsvenskan med 1–1 i Örebro. Det innebar att tränaren Tom Prahl hade fört sitt Trelleborg till en tredjeplats i Allsvenskan 1992.

Svajigt både bakåt och framåt i Mästerskapsserien

Målvakten Ryszard Jankowski var tillbaka i mål efter sin knäskada i den sista matchen mot Örebro. Det innebar att 39-årige Janne Möller tackade för sig. Det skulle visa sig få betydelse för lagets stabilitet. I Allsvenskan hade Trelleborg en målskillnad på 20–20 på arton matcher, men i Mästerskapsserien blev det fler mål både framåt och bakåt trots att man bara spelade tio matcher.

Det började med storförlust 1–6 borta mot Öster. TFF tog dock revansch och besegrade IFK Norrköping med 6–2 hemma. Här svarade lagets store målskytt Mats Lilienberg för ett hattrick. Det blev sedan även seger med 3–1 borta mot IFK Göteborg innan det var dags för nästa storförlust. I fjärde omgången föll Trelleborg med 0–5 hemma mot AIK, och det blev förlust även i nästa match på Trelleborgs IP. Malmö FF vann med 2–1, men i returen på Malmö Stadion en vecka senare tog TFF revansch genom att vinna med 1–0. Trelleborg släppte sedan in åtta mål på två matcher mot AIK (0–4 borta) och IFK Göteborg (2–4 hemma).

Det blev som sagt mycket mål både framåt och bakåt, och i nästa match besegrade man Öster med hela 7–2. Segern var Trelleborgs största någonsin. Laget avslutade sedan säsongen med en 2-3-förlust borta mot Norrköping. Trelleborg slutade därmed på fjärde plats av de sex lagen i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Trelleborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Jan Möller/Ryszard Jankowski – 4 Jonas Brorsson, 21 Magnus Andersson, 3 Christian Karlsson, 2 Patrik Larsson – 6 Mikael Rasmusson/14 Leif Engqvist, 14 Leif Engqvist/Ola Severin, 7 Anders Palmér, 11 Lars Blixt – 9 Mats Lilienberg, 8 Peter Hillgren – avbytare: Ola Severin/6 Mikael Rasmusson, 10 Anders Grimberg.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Andersson, Karlsson, Larsson, Engqvist, Palmér och Lilienberg. I Mästerskapsserien var det fem spelare som spelade från start i de tio matcherna: Karlsson, Larsson, Palmér, Blixt och Lilienberg. Mats Lilienberg blev bäste målskytt med totalt tretton mål (sex i Allsvenskan och sju i Mästerskapsserien).

Janne Möller (lån från Helsingborgs IF), Magnus Andersson (IFK Trelleborg), Leif Engqvist (Malmö FF) och Lasse Larsson (Malmö FF) var nya i A-laget.

Matchställen

Umbro levererade matchställen till Trelleborg 1992 och huvudsponsor var industriföretaget Trelleborg. Hemmatröjan var blå med samma rutmönster i tyget som engelska landslaget hade vid denna tid. Den hade vit krage med orange och blå streck samt en blåvitrandig triangel vid halsen. Shortsen var vita och hade ASG som sponsor på höger ben. På vänster ben återfanns spelarens nummer samt Umbro-logotypen. Huvudsponsorn Trelleborg hade också sin logga, ett T inuti en triangel, på baksidan av shortsen. Strumporna var vita, men i vissa bortamatcher spelade man i röda strumpor.

30 april 2026

IFK Norrköping 1992

IFK Norrköping inledde 1992 ojämnt, men så småningom började man vinna fler och fler matcher. Det slutade med serieseger i Allsvenskan, men under sommaren sålde man mittbacken Janne Eriksson till Kaiserslautern. Till en början gick det bra, men i Mästerskapsserien visade sig Erikssons betydelse. Laget tappade mark och fick nöja sig med andra plats bakom mästarna AIK. Säsongen bjöd också på ett möte med italienska Torino i UEFA-cupen.

Serieseger efter ojämn vårsäsong

IFK Norrköping föll med 0–1 mot Öster i den allsvenska premiären på Värendsvallen. En vecka senare besegrade man dock AIK med 3–1 hemma på Idrottsparken. Efter 2–2 hemma mot nykomlingen Trelleborg slog man även IFK Göteborg med 2–1 på Gamla Ullevi. Det blev sedan förlust med 2–1 hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–4 borta mot Malmö FF innebar Norrköpings tredje förlust på sex matcher. Laget låg nu åtta i tabellen, men i nästa match blev det en klar seger med 4–0 över Västra Frölunda.

Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Janne Hellström hattrick i 3–0-segern hemma mot Örebro SK. Matchen sågs av 6959 åskådare, IFK Norrköpings bästa hemmasiffra i Allsvenskan 1992. Laget avslutade sedan vårsäsongen med en 1–2-förlust borta mot Västra Frölunda och sedan en 1–0-seger borta mot AIK.

Första matchen efter EM-uppehållet slutade med storseger 6–2 hemma mot Öster. Norrköping var nu ordentligt på gång och den tidigare nämnda förlusten mot Frölunda var faktiskt lagets sista i den allsvenska grundserien. Allsvenskan var nu inne i en intensiv period med sex omgångar inom loppet av arton dagar i juli. Efter en 3–1-seger hemma mot Djurgården var IFK Norrköping i serieledning. Det blev sedan en mållös match i Örebro innan man besegrade göteborgskamraterna med 4–1 på Idrottsparken. Här blev för övrigt Mikael Hansson den andra Norrköpingsspelare att göra hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde. Det blev 2–0 borta mot Trelleborg och 1–0 hemma mot Malmö innan man avslutade grundserien med 3–0 borta mot GAIS. IFK Norrköping tog därmed hem seriesegern i Allsvenskan 1992.

IFK Norrköping tvåa i Mästerskapsserien 1992

Efter uppehåll för OS i Barcelona drog Mästerskapsserien igång den sextonde augusti. IFK Norrköping besegrade AIK med 2–1 hemma, men därefter släppte man in nio mål på två matcher i Skåne. Här visade det sig vad försäljningen av Janne Eriksson betydde. Det blev storförlust med 2–6 mot Trelleborg och sedan 1–3 mot Malmö FF. Visserligen slog man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men formen var på nedåtgående. Det blev sedan två förluster mot Öster (0–1 hemma, 0–2 borta) vilket gjorde att man tappade serieledningen.

Norrköping vann det andra kamratmötet med Göteborg (3–1) och spelade sedan en mållös match hemma mot Malmö. Det blev oavgjort (2–2) även borta mot AIK innan man avslutade säsongen med en 3–2-seger hemma mot Trelleborg. Det innebar att IFK Norrköping slutade på andra plats i Mästerskapsserien 1992, två poäng bakom svenska mästarna AIK.

Möte med Torino i UEFA-cupen

IFK Norrköping deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången mötte man italienska Torino. Norrköping började hemma inför 8605 åskådare på Idrottsparken. Matchen var länge mållös, men åtta minuter före full tid gjorde nyförvärvet från Örebro, Pelle Blohm, mål för hemmalaget.

Returen spelades två veckor senare på Stadio delle Alpi i Turin. Det tog bara två minuter för Pasquale Bruno att kvittera Norrköpings ledning från första mötet. I andra halvlek gjorde sedan Torinos sydamerikaner varsitt mål. Brasilianaren Walter Casagrande gjorde 2–0 i 77:e minuten och tre minuter senare fastställde uruguayanen Carlos Aguilera slutresultatet till 3–0. Norrköping var därmed utslaget och i nästa omgång åkte även Torino ur turneringen då de förlorade mot Dynamo Moskva.

Spelarna i IFK Norrköping 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): Lars Eriksson – Sulo Vaattovaara, Peter Lönn, Jan Eriksson/Jan Kalén, Jonas Lind – Mikael Hansson/Göran Bergort, Per Blohm, Jevgenij Kuznetsov, Slobodan Marovic – Jan Hellström, Patrik Andersson – avbytare: Jonny Rödlund, Jens Nilsson.

I de sex första matcherna spelade Lind mittback istället för Lönn. Marovic spelade då vänsterback och Samuelsson, Kuznetsov och Bergort turades om att spela vänstermittfältare. Niclas Kindvall startade fem av de åtta första matcherna, men en knäskada höll honom borta från spel resten av säsongen. Även Tor-Arne Fredheim missade större delen av säsongen på grund av armbrott och sårinfektion.

Lars Eriksson, Lind, Blohm och Kuznetsov spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Fem spelare startade samtliga tio matcher i Mästerskapsserien: Lars Eriksson, Vaattovaara, Lönn, Lind och Hellström. Janne Hellström blev bäste målskytt med totalt elva mål (sju i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien). Även Patrik Andersson stod för sju fullträffar i Allsvenskan, men han gjorde bara ett i Mästerskapsserien. Hellströms elva mål räckte till en femteplats i skytteligan.

Slobodan Marovic (Röda Stjärnan, Jugoslavien), Per Blohm (Örebro SK) och Peter Lönn (tillbaka efter tre år i Neuchâtel Xamax, Schweiz) var nya i A-laget. Janne Eriksson såldes under säsongen till 1. FC Kaiserslautern.

Matchställen

1992 tog Umbro över efter Adidas som tröjleverantör till IFK Norrköping. Hemmatröjan var snarlik Aston Villas bortatröja 1990–92. Den var vit med blå och svarta fält över axlarna samt svart krage. Sponsorer på tröjan var Holmen Paper, Norrköpings kommun och MoDo. Shortsen var blå med två trianglar på sidorna, en vit och en blåvit-randig. På shortsen växlade sponsorerna mellan Sparbanken, Statoil och Folksam. De vita strumporna med tre ränder upptill var kvar sedan tidigare.

Reservtröjan var röd med vita ärmar samt röda och svarta fält över axlarna. Till denna tröja använde man röda shorts och strumpor i samma stil som hemmastället.

I UEFA-cupmatcherna mot Torino spelade IFK Norrköping i tröjor som liknade Inters bortatröja från denna tid. Den var vit med blå (en ljusare nyans än på den vanliga tröjan) och svarta trianglar upptill. Shortsen var blå med en vit halvcirkel på benen. Denna typ av shorts hade även Tottenham.

28 april 2026

Malmö FF 1992

1992 blev Bob Houghtons sista säsong som manager för Malmö FF. Efter en femteplats i Allsvenskan lämnade han klubben under sommaren. Under våren hade Houghton hamnat i konflikt med Jean-Paul Vonderburg och Dan Corneliusson som ställdes utanför laget. Dansken Viggo Jensen kom in från Silkeborg och tog över till Mästerskapsserien. Under hans ledning sjönk laget till en slutlig sjätteplats.

Malmö FF femma i Allsvenskan 1992

Malmö FF föll med 0–3 borta mot IFK Göteborg i den allsvenskan premiären 1992. Efter 2–2 hemma mot Öster tog laget sin första seger: 4–0 mot Örebro SK på Malmö Stadion. Formen var dock ojämn och Di Blåe åkte på två nya förluster på bortaplan. Först blev det 0–1 i Skånederbyt mot nykomlingarna Trelleborgs FF. Därefter tappade man en ledning till 1–3 mot AIK på Råsunda.

I sjätte omgången tog MFF sin andra seger och återigen slutade det 4–0, nu mot IFK Norrköping. Här stod nyförvärvet Jonas Axeldal från Halmstad för sina två första mål. Men formen var som sagt ojämn och en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot GAIS. Det blev sedan oavgjort två gånger i rad. Efter en mållös match borta mot Västra Frölunda fick MFF 1–1 hemma mot Djurgården.

Det blev sedan två bortasegrar mot GAIS (1–0) och Öster (2–0). Allsvenskan gjorde nu uppehåll för EM. Malmö FF behöll dock formen och när serien kom igång igen tog laget ytterligare två segrar. Det blev två stycken 1–0-segrar hemma på Stadion mot göteborgslagen IFK och Västra Frölunda. De fyra raka segrarna förde upp MFF från åttonde till tredje plats i tabellen. Det kom dock ett bakslag i form av en 0–1-förlust borta mot Djurgården. Därefter spelade man oavgjort två gånger mot Trelleborg (1–1 hemma) och Örebro (2–2 borta) innan man återigen föll med 0–1 borta, nu mot Norrköping. I sista omgången blev det i alla fall seger med 2–0 hemma mot AIK. Malmö FF slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1992.

Bob Houghton ut, Viggo Jensen in

När den allsvenska grundserien var slut lämnade managern Bob Houghton klubben. In kom istället dansken Viggo Jensen från Silkeborg. Det började bra med en 2–1-seger hemma mot IFK Göteborg i första omgången av Mästerskapsserien. Efter förlust med 0–1 borta mot AIK gjorde MFF tre mål i första halvlek hemma mot IFK Norrköping. Matchen slutade 3–1. Därefter fick man 1–1 borta mot Öster innan man tog sin tredje seger, 2–1 borta mot Trelleborg.

Segern över Trelleborg blev dock lagets sista. Malmö FF tappade helt formen under andra halvan av Mästerskapsserien och åkte på fyra förluster. Returen hemma mot Trelleborg slutade 0–1 och sedan föll man med 1–3 mot Öster. Efter en mållös match borta mot IFK Norrköping avslutade MFF serien med ytterligare två förluster: 0–2 borta mot IFK Göteborg och sedan 2–3 hemma mot AIK. Det innebar att Malmö FF kom sist av de sex lagen i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Malmö FF 1992

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Erkka Petäjä/Per Ågren, 5 Peter Jönsson, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 6 Niclas Nylén/10 Henrik Nilsson, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal/6 Niclas Nylén, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Henrik Nilsson/Jonas Axeldal, 13 Jörgen Lundgren.

Vanligaste laguppställning i Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Per Ågren/10 Henrik Nilsson, 5 Jean-Paul Vonderburg, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 10 Henrik Nilsson/6 Niclas Nylén, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Niclas Nylén/Per Ågren, 13 Dan Corneliusson.

Fedel, Anders Andersson, Nylén och Jeglertz spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. I Mästerskapsserien startade inte mindre än åtta spelare samtliga tio matcher: Fedel, Vonderburg, Persson, Alvén, Nilsson, ”Bjärred” Andersson, Anders Andersson och Ohlsson. Patrik Andersson blev bäste målskytt med sju mål – fyra i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien. Även Jörgen Ohlsson gjorde fyra mål i Allsvenskan, men bara två i Mästerskapsserien.

Erkka Petäjä (Östers IF), Anders Andersson (Svenstorps IF 1991), Andr´é Jeglertz (Husie IF 1985, utlånad till IFK Trelleborg 1991), Jonas Axeldal (Halmstads BK), Jörgen Ohlsson (egen produkt, utlånad till IFK Trelleborg 1991) och Fredrik Dahlström (Höllvikens GIF) var nya i A-laget. Petäjä var under hösten utlånad till Helsingborgs IF. Vonderburg spelade under november i danska ligans avslutande fem omgångar för AGF, Aarhus.

Matchställen

Precis som tidigare levererade Puma matchställen till Malmö FF och sponsor var även 1992 ICA. Designen på tröjorna var ny för året och hade V-hals samt en puma på vardera ärm. De nya tröjorna hade också vidare passform än tidigare. Samma design hade även AIK. Bortastället gick i rött med olika färgfält på ärmarna. Denna design hade bland andra Helsingborg och Öster.

26 april 2026

IFK Göteborg 1992

IFK Göteborg stod för en medioker insats i Allsvenskan 1992. Bland annat förlorade man fem raka matcher under sommaren. Laget tog sig till Mästerskapsserien på målskillnad och väl där blev man inte bättre än femma. Däremot gick det bättre i det europeiska cupspelet. Blåvitt var ett av åtta lag som tog sig till Champions League som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag.

Till Mästerskapsserien på målskillnad

1992 var året då IFK Göteborg flyttade tillbaka till Gamla Ullevi. Sedan 1958 hade laget spelat på den stora arenan Nya Ullevi ett stenkast bort. I nypremiären på Gamla Ullevi tog Blåvitt en klar 3–0-seger över Malmö FF inför 9023 åskådare. En vecka senare blev det dock förlust med 0–1 mot nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen. Förlust blev det också i fjärde (!) omgången hemma mot IFK Norrköping (1–2). Fjärde omgången var det ja. Matchen mot AIK i tredje omgången fick avbrytas i paus när belysningen på Råsunda kollapsade.

IFK Göteborg tog sedan en storseger hemma mot Djurgården. Matchen slutade 6–1 efter bland annat två mål av Johnny Ekström. Blåvitt hade nu hittat formen och vann sedan ytterligare tre matcher i rad. Det blev 2–0 borta mot Örebro och 1–0 hemma mot Trelleborg innan det var dags för derby mot GAIS. Kamraterna tog hem segern med 2–1 inför 12 602 åskådare – lagets bästa publiksiffra i Allsvenskan denna säsong. De tre raka segrarna förde upp Blåvitt från nionde till andra plats i tabellen. Efter 2–2 borta mot Öster var man i serieledning, men tappade den igen när man fick samma resultat borta mot Trelleborg.

Den 24:e maj vann AIK den uppskjutna matchen på Råsunda med 3–0. En vecka senare blev det seger med 2–0 hemma mot Västra Frölunda, men därefter kom en rejäl formsvacka. IFK Göteborg förlorade fem matcher i rad och sjönk till sjätte plats. Efter 0–1 borta mot Malmö föll man med 0–3 i det andra derbyt mot GAIS. Det blev sedan två 0–1-förluster hemma mot Öster och AIK samt däremellan 1–4 borta mot Norrköping. En 3–1-seger hemma mot Örebro följdes av ännu en förlust i sista omgången, 0–1 borta mot Djurgården. IFK Göteborg och Djurgården slutade därmed båda på 23 poäng i den allsvenska sluttabellen 1992. Göteborgarna hade dock bättre målskillnad och tog den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien.

IFK Göteborg femma i Mästerskapsserien 1992

De svaga insatserna fortsatte i Mästerskapsserien. I första omgången förlorade IFK Göteborg med 1–2 borta mot Malmö FF. Efter en 3–1-seger hemma mot Öster åkte laget på ytterligare tre raka förluster. Först blev det 1–3 hemma mot överraskningslaget Trelleborg, sedan två bortaförluster mot IFK Norrköping (0–1) och AIK (2–4). Blåvitt tog revansch mot AIK genom att vinna returen på Gamla Ullevi med 2–0 , men mot Norrköping blev det återigen förlust (1–3). Blåvitt kom dock igen i slutet av serien då man besegrade de båda Skånelagen Trelleborg (4–2 borta) och Malmö FF (2–0 hemma). Mot Trelleborg svarade Johnny Ekström för ett hattrick. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Öster. Det innebar att IFK Göteborg kom på en blygsam femteplats i Mästerskapsserien 1992.

Champions League 1992/93: Blåvitt bland Europas åtta främsta

SM-guldet 1991 innebar att IFK Göteborg kvalificerade sig till första omgången av Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man turkiska Besiktas. Blåvitt vann med 2–0 hemma efter mål av Johnny Ekström samt inhopparen Kaj Eskelinen. I returen på Inönü-stadion i Istanbul fick Eskelinen spela från start. Han tackade för förtroendet genom att göra ett tidigt ledningsmål för Göteborgskamraterna. Turkarna kvitterade dock och i andra halvlek gjorde de även 2–1 som blev slutresultatet. Sammanlagt alltså 3–2 till IFK Göteborg som fick möta polska Lech Poznan i andra omgången.

Första mötet med polackerna på Gamla Ullevi var länge mållöst, men i 86:e minuten gjorde Patrik Bengtsson 1–0 till hemmalaget. Johnny Ekström gav sedan IFK Göteborg ledningen på Miejski-stadion i Poznan. Strax efter paus ökade Mikael Nilsson på till 2–0 och i 82:a fastställde Håkan Mild slutresultatet till 3–0.

Resultatet innebar att IFK Göteborg var klart gruppspelet i Champions League. Det bestod av två grupper om fyra lag där gruppvinnarna gick till final. IFK Göteborg hamnade i en grupp tillsammans med AC Milan, FC Porto och PSV Eindhoven.

Gruppspelet inleddes den 25:e november 1992 och IFK Göteborg mötte Milan på San Siro. En svårare uppgift gick knappast att få. Milan hade gått obesegrat genom Serie A som ansågs vara världens bästa liga. I laget fanns också världens bästa fotbollsspelare 1992, Marco van Basten. Holländaren var omöjlig att stoppa denna kväll. Han satte 1–0 i första halvlek och i andra svarade han för ett äkta hattrick. Milan vann med 4–0, men Blåvitt skulle komma igen.

Två veckor senare mötte IFK Göteborg portugisiska mästarna Porto inför 22 303 åskådare på Nya Ullevi. Göteborgarna tog hem segern efter att Peter Eriksson gjort matchens enda mål tre minuter före full tid. Champions League tog nu vinteruppehåll och fortsatte sedan våren 1993.

Spelarna i IFK Göteborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 9 Pontus Kåmark – 8 Peter Eriksson, 7 Håkan Mild, 17 Stefan Rehn, 11 Stefan Lindqvist – 10 Johnny Ekström, 19 Kaj Eskelinen/15 Fredrik Leksell – avbytare: 3 Magnus Johansson, 15 Fredrik Leksell/19 Kaj Eskelinen.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Ravelli, Svensson, Eriksson, Rehn, Lindqvist och Ekström. I Mästerskapsserien spelade Svensson, Eriksson, Mild och Rehn från start i samtliga tio matcher. Ravelli missade fyra matcher på grund av revbensskada. Johnny Ekström blev bäste målskytt med femton mål (sex i Allsvenskan, sju i Mästerskapsserien och två i Europacupen).

Matchställen

Adidas levererade tröjorna till IFK Göteborg 1992 och huvudsponsor var ICA. Under våren kan man eventuellt ha använt samma tröjor som 1991, men det är lite oklart. I Årets Fotboll finns i alla fall en bild från våren 92 där man ser en IFK-spelare i det röda bortastället med Folksam på höger bröst. Bilder från senare under säsongen visar att Folksam är utbytt mot Volvo. ICA- och Adidas-märkena på kragen har också bytt plats jämfört med 1991. En annan skillnad gällande reklamen är att det nu står ”ICA handlarna” istället för bara ICA på tröjorna.

I kvalet till Champions League använde man en mindre ICA-logotyp på tröjorna, men i övrigt fanns ingen dräktreklam. Till matcherna i Champions Leagues gruppspel försvann även ICA-loggan. En detalj som tillkom var spelarnas nummer på shortsen. Man hade även ett annat reservställ i de europeiska cupmatcherna. Där använde man den nya Adidas Equipment-designen med tre breda ränder över höger axel. Detta röda reservställ kom till användning mot Lech Poznan och Porto, både hemma och borta.

IFK Göteborg (hemma sommaren/hösten 1992)

24 april 2026

GAIS 1992

GAIS värvade Glenn Hysén från Liverpool inför säsongen 1992. Trots det missade laget Mästerskapsserien då flera spelare blev skadade eller helt enkelt presterade för dåligt. Efter en sjätteplats i Kvalsvenskan blev det allsvenskt kval mot Göteborgskollegan Örgryte. Förlust där innebar att GAIS fick lämna Allsvenskan efter fem säsonger. Man gjorde det med en skuld på 4,5 miljoner kronor efter att man under årens lopp värvat spelare för pengar man inte hade. En annan orsak till de röda siffrorna var att publiksnittet blev lägre än man hade räknat med. 1992 var också året då GAIS flyttade tillbaka till Gamla Ullevi efter att de senaste decennierna ha spelat på Nya Ullevi.

Sist i Allsvenskan och största förlusten genom tiderna

GAIS föll med 0–1 borta mot nykomlingen Trelleborg i den allsvenska premiären 1992. De grönsvarta gick sedan mållösa av plan i ytterligare två matcher. Efter 0–0 mot Örebro på Gamla Ullevi skulle GAIS möta Öster. Ösregnet i Göteborg gjorde dock att man sköt upp matchen till den 24:e maj. Nästa match blev istället borta mot Djurgården. Där blev det storförlust med 0–4 för GAIS. Målvakten Sören Järelöv blev utvisad efter att ha tagit bollen med hand utanför straffområdet. Ställningen var då 0–0. Anfallaren Magnus Gustafsson ställde sig i mål och släppte in fyra bollar.

Grönsvart låg nu sist i tabellen, men man tog överraskande en 2–1-seger borta mot IFK Norrköping. En 0–1-förlust hemma mot AIK följdes av seger med samma siffror borta mot Malmö FF. Fyra dagar senare, den 14:e maj, var det dags för derby mot IFK Göteborg. Blåvitt vann med 2–1 och GAIS var återigen sist i tabellen. Det blev åtminstone en poäng (1–1) hemma mot det andra göteborgslaget Västra Frölunda innan man föll med 0–1 mot Malmö FF. Därefter blev det 2–2 mot Öster i den uppskjutna matchen och GAIS avslutade vårsäsongen med ännu en förlust, 0–2 borta mot Örebro.

I första matchen efter EM-uppehållet inkasserade GAIS sin sjunde förlust på tolv matcher, 0–1 hemma mot Trelleborg. Den andra juli mötte GAIS ett formsvagt IFK Göteborg inför 6 538 åskådare, lagets högsta publiksiffra hemma denna säsong. Magnus Gustafsson (2) och Niklas Karlström gjorde målen när Grönsvart tog en övertygande 3–0-seger. Glädjen blev dock kortvarig då man i nästa match föll med 2–3 mot Västra Frölunda på Ruddalen.

GAIS besegrade sedan Djurgården med 2–1 hemma, men avslutningen av serien blev ett riktigt fiasko. Borta mot Öster ledde smålänningarna med 1–0 efter första halvlek. Fem minuter in i andra blev GAIS vänsterback Janne Lundqvist utvisad efter att ha räddat ett givet mål med handen i eget straffområde. Hemmalaget gjorde sedan ytterligare åtta mål och matchen slutade 9–0 – GAIS största förlust genom tiderna.

Efter en mållös match borta mot AIK avslutade GAIS grundserien med ännu en förlust, 0–3 hemma mot Norrköping. GAIS slutade därmed sist av de tio lagen i Allsvenskan 1992 och fick spela vidare i Kvalsvenskan.

GAIS i Kvalsvenskan 1992

Grönsvart inledde Kvalsvenskan med en 2–0-seger borta mot Brage. Sedan besegrade man IFK Sundsvall med hela 6–1 på Gamla Ullevi. Där hade GAIS sex olika målskyttar! Efter 1–1 mot Häcken på Rambergsvallen kom första förlusten: 1–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan ytterligare två matcher utan seger: 1–1 borta mot Djurgården och 0–1 hemma mot Örebro. Därefter tog man två segrar mot Västra Frölunda. Först blev det 3–2 på Ruddalen och sedan 2–1 i returen på Gamla Ullevi.

Efter en 1–0-förlust borta mot Örebro vann GAIS med samma siffror hemma mot Djurgården. Laget föll sedan ihop totalt och förlorade de fyra sista matcherna. Det blev 0–4 hemma mot Häcken och sedan 0–3 borta mot Halmstad. Efter förlust med 2–0 borta mot bottenlaget IFK Sundsvall föll man även i sista matchen, 1–2 hemma mot Brage. Det innebar att GAIS kom sexa i Kvalsvenskan och fick kvala vidare i ett göteborgsderby mot Örgryte.

Kvalförlust mot Örgryte

Örgryte hade tagit sig till allsvenskt kval via seger i Höstettan Västra. De rödblå tog ledningen i 32:a minuten, men Magnus Gustafsson kvitterade för GAIS i 56:e. Bara tre minuter senare gjorde dock ÖIS mål igen och matchen slutade 2–1.

I returmötet en vecka senare gjorde Joakim Grandelius två mål och gav ÖIS segern med 2–0. Rödblått gick därmed till Allsvenskan medan GAIS fick ta nya tag i division ett.

Spelarna i GAIS 1992

Ordinarie laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): 1 Sören Järelöv – 4 Erik Holmgren, 3 Glenn Hysén, 2 Tinos Lappas, 14 Jan Lundqvist – 8 Morgan Nilsson, 7 Martin Carlsson, 10 Niklas Karlström, 15 Thomas Hallberg – 16 Magnus Gustafsson, 11 Peter Norén – avbytare: 6 Robert Zachrisson, 9 Joakim Nåfors.

Hallberg och Norén gjorde även ett flertal matcher som inhoppare. Järelöv, Lundqvist och Gustafsson spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Magnus Gustafsson blev även lagets bäste målskytt med fem fullträffar.

I Kvalsvenskan deltog Lundqvist och Gustafsson i samtliga fjorton matcher. Även här blev Gustafsson bäste målskytt med fem mål. Han gjorde även ett i det allsvenska kvalet och kom därmed upp i totalt elva mål.

Tinos Lappas (Norrby IF), Glenn Hysén (Liverpool FC), Peter Norén (Gunnilse IS), Robert Zachrisson (egen produkt, i Kållereds SK 1988–91), Zoran Bulatovic (FK Radnicki Nis, Jugoslavien), David Bendtz (Askims IK) och Lars Ternström (Fässbergs IF 1990) var nya i A-laget. Mario Jadonic (Jonsereds IF) och Bulatovic (Askims IK) lånades ut under hösten.

Bo Falk gjorde sin elfte och sista säsong som huvudtränare för GAIS. Efter 1992 blev han klubbdirektör och Bengt-Arne Strömberg tog över som tränare.

Matchställen

Precis som tidigare levererade Puma matchställen till GAIS även 1992. En skillnad var att tröjan hade grön rand i mitten på framsidan. Man hade också nya huvudsponsorer i form av Q8/Rasta som hade sina logotyper på en vit ruta på framsidan. Tidigare huvudsponsorn Skanska fick mindre utrymme och flyttades upp till ovanför klubbmärket. På ryggen var Konsum ny sponsor för i år. Shorts och strumpor var likadana som tidigare. Jag har inte hittat bilder på något reservställ, men i vissa bortamatcher spelade GAIS i gröna shorts och/eller strumpor tillsammans med den grönsvarta hemmatröjan.

GAIS 1992 (alternativt matchställ på bortaplan)

22 april 2026

Djurgårdens IF 1992

1992 blev ett dystert år för Djurgården. Laget missade Mästerskapsserien på målskillnad och även i Kvalsvenskan hamnade man på fel sida strecket. Sedan kom dödsstöten. Förlust på bortamålsregeln mot Degerfors i det allsvenska kvalet innebar att Blåränderna åkte ner i division ett. Som om det inte vore nog hade klubben ekonomiska problem. Nye ordföranden Bo GT Peterson ordnade upp ekonomin genom att sälja eller säga upp flera spelare under säsongen.

Djurgården i Allsvenskan 1992

Djurgården med nye tränaren Thomas Lundin inledde den allsvenska säsongen 1992 med två förluster. I premiären föll man med 1–3 mot Örebro på Eyravallen. Fem dagar senare blev det 1–2 mot nykomlingen Trelleborg hemma på Stadion. Den 16:e april skulle Djurgården möta den andra nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen, men det blev inget med det. På grund av regnet i Göteborg sköts matchen upp till den 24:e maj. Nästa match för Blåränderna blev istället hemma mot ett annat göteborgslag, nämligen GAIS. Göteborgarnas målvakt Sören Järelöv tog bollen med hand utanför straffområdet och blev utvisad – ny regel för i år. Efter det gjorde Mikael Martinsson och Jens Fjellström två mål var och ordnade en 4–0-seger för Djurgården. Glädjen blev dock kortvarig. Sex dagar senare åkte man på storförlust med 1–6 borta mot det tredje göteborgslaget IFK på Ullevi.

Djurgården låg nu sist i tabellen, men en 2–1-seger över Öster förde upp laget till åttonde plats. Den elfte maj var det dags för årets första Stockholmsderby mot AIK på Råsunda. Djurgården gjorde två tidiga mål, men AIK vände till 3–2 strax före paus. I andra halvlek kvitterade Djurgården, men hemmalaget tog återigen ledningen. Med tre minuter kvar kvitterade Djurgårdens inhoppare Robert Eriksson till 4–4 som blev slutresultatet. Det blev sedan ytterligare tre oavgjorda matcher i rad. Efter 2–2 hemma mot IFK Norrköping och 1–1 borta mot Malmö FF var det dags för returmöte med AIK på Stadion. 15 012 åskådare – årets högsta publiksiffra i Allsvenskan – kom för att se matchen som slutade 1–1. Tre dagar senare spelades den uppskjutna matchen mot Frölunda, en match som göteborgarna vann med 3–1.

Efter en mållös match borta mot Trelleborg gjorde Allsvenskan uppehåll för EM. Djurgården tog därefter sin tredje seger, 1–0 hemma mot Örebro. Laget var nu uppe på sjätte plats i tabellen, men i nästa omgång kom ännu en förlust, 1–3 borta mot Norrköping. Så här fortsatte det under de återstående omgångarna med segrar och förluster om vartannat. En 1–0-seger hemma mot Malmö följdes av en 1–2-förlust borta mot GAIS. Det blev seger med 3–2 hemma mot Västra Frölunda och därefter förlust med 0–2 borta mot Öster. I sista omgången besegrade man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men det räckte inte. Både Djurgården och Göteborg slutade på 23 poäng, men göteborgarna hade bättre målskillnad. Det innebar att Djurgården slutade på sjunde plats i Allsvenskan 1992. Blåränderna fick därmed rikta in sig på spel i Kvalsvenskan medan IFK Göteborg gick till Mästerskapsserien.

Kvalsvenskan: Djurgården missar allsvensk biljett i sista omgången

Ett hastigt beslut om en serieomläggning till 1993 innebar ändrade förutsättningar för lagen i Kvalsvenskan. Nu skulle man göra om Allsvenskan till en rak fjortonlagsserie. De fyra bästa i Kvalsvenskan gick därför direkt till Allsvenskan medan de fyra sämsta fick kvala mot varsin vinnare av höstens fyra division ett-serier.

Djurgården inledde Kvalsvenskan 1992 med en 3–1-seger över BK Häcken på Rambergsvallen. Efter 1–1 hemma mot Brage tog man ännu en bortaseger, 4–1 mot IFK Sundsvall. Det blev sedan även seger hemma mot Örebro (2–0), men därefter spelade laget oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 hemma mot GAIS och borta mot Halmstad. Däremellan en mållös match borta mot Västra Frölunda. Djurgården vann sedan returen hemma mot Halmstad med 3–0. Efter 2–2 hemma mot Frölunda kom första förlusten, 0–1 borta mot GAIS. Blåränderna kom dock tillbaka och utklassade IFK Sundsvall med hela 8–1 efter bland annat fyra mål av Mikael Martinsson. Förlust med 4–2 borta mot Örebro samt 1–1 borta mot Brage innebar att Djurgården låg femma inför sista omgången, en poäng bakom Häcken.

Djurgården mötte just Häcken i sista omgången och behövde vinna för att passera Hisingslaget. Stockholmarna gick upp i en 2–0-ledning, men Häcken kom tillbaka och kvitterade till 2–2. Därmed gick Häcken till Allsvenskan medan Djurgården fick kvala vidare.

Kval till Allsvenskan: Djurgården åker ur efter tappad ledning

Djurgården mötte Degerfors i det allsvenska kvalet den första och sjunde november 1992. Degerfors tog ledningen i det första mötet på Stockholms Stadion, men i andra halvlek vände Djurgården till seger med 3–1. Djurgården hade alltså ena foten i Allsvenskan inför returen på Stora Valla, men där schabblade man bort ledningen. Ulf Ottosson gjorde 1–0 till Degerfors i 35:e minuten och åtta minuter före full tid gjorde Henrik Berger 2–0. Det innebar sammanlagt 3–3. Degerfors gick därmed till Allsvenskan tack vare fler bortamål medan Djurgården åkte ner i division ett.

Spelarna i Djurgården 1992

Ordinarie laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Kjell Frisk – Glenn Schiller/Leif Nilsson, Jan Andersson/Mikael Nilsson, Ivica Cvitkusic, Leif Nilsson/Jonas Claesson – Per Ferm, Jens Fjellström, Thomas Lundmark, Jonas Claesson/Ken Burvall – Peter Skoog/Robert Eriksson, Mikael Martinsson – avbytare: Fred Persson, Robert Eriksson/Peter Skoog.

Skador och dålig form gjorde att tränare Thomas Lundin ofta fick möblera om i laguppställningen. Anders Almgren vaktade målet i de sex första matcherna innan Kjell Frisk tog över. Leif Nilsson, Thomas Lundmark och Jens Fjellström spelade mest sjutton av arton matcher från start i Allsvenskan. Fjellström blev även lagets bäste målskytt med sju mål.

I Kvalsvenskan deltog sex spelare i samtliga fjorton matcher: Kjell Frisk, Jonas Granath, Mikael Nilsson, Jens Fjellström, Thomas Lundmark och Robert Eriksson. Det är dock oklart hur många de gjorde från start respektive som inhoppare då jag inte har hittat några laguppställningar från Kvalsvenskan. Mikael Martinsson blev Kvalsvenskans skyttekung med tolv fullträffar.

Som jag nämnde i inledningen lämnade flera spelare klubben under säsongen. Leif Strandh gick tillbaka till Hammarby redan efter första serieomgången. I augusti försvann ytterligare tre spelare. Jan Andersson blev uppsagd när det framkom att han på grund av sitt arbete bara skulle kunna delta i fyra av de fjorton matcherna i Kvalsvenskan. Dessutom gick Glenn Schiller till Hässelby SK och Per Ferm återvände till Brommapojkarna.

Nya spelare i Djurgårdens A-lag 1992 var Ivica Cvitkusic (Kopar Ljubljana, Slovenien), Fred Persson (Bro IK 1990), Robert Eriksson (IFK Österåker), Daniel Martinez (AIK 1990), Jonas Claesson (åter efter ett år i Spånga IS) och Kristoffer Kindbom (Hammarby IF 1985).

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Djurgården 1992 och sponsor var Mita. Under våren använde man samma hemmatröja som under 1991, men under sommaren gjorde man en mindre uppdatering. De tre smala ränderna (mörkblå på ljusblå botten) på ärmarna gick nu hela vägen upp till halsen. Samtidigt placerade man Adidas-märket på höger bröst.

Bortatröjan var gul och hade den nya Adidas Equipment-designen ,med tre ränder över höger axel. I Djurgårdens fall var det två blå ränder och en röd. Denna bild på DIFarkivet.se är den enda jag hittat på bortatröjan. Min illustration nedan är därför bara en kvalificerad gissning gällande bortaställets shorts och strumpor.

Djurgården – hemmaställ sommaren 1991 till våren 1992

Djurgården – hemmaställ sommaren/hösten 1992

20 april 2026

AIK 1992

Inför säsongen 1992 bantade AIK sin A-lagstrupp till sexton spelare. Det innebar att rutinerade spelare som Peter Larsson och Vadim Jevtusjenko fick ta större ansvar. Dessutom försvann Johan Mjällby redan på försäsongen med en svår knäskada. Tränaren Tommy Söderberg fick därför möblera om i backlinjen och skolade om den tidigare anfallaren/mittfältaren Gary Sundgren till högerback. Efter en fjärdeplats i Allsvenskan kom laget igång ordentligt under hösten. Under Mästerskapsserien passerade AIK sina konkurrenter och det hela slutade med klubbens första SM-guld på 55 år.

AIK i Allsvenskan 1992

AIK:s Vadim Jevtusjenko gjorde matchens bägge mål i den allsvenska premiären mot nykomlingen Västra Frölunda hemma på Råsunda. På två bortamatcher blev det sedan förlust mot IFK Norrköping (1–3) och oavgjort mot Öster (1–1). Däremellan spelade AIK hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock bara en halvlek. Ljuset slocknade på Råsunda och matchen fick därför avbrytas och skjutas på framtiden. Två raka segrar förde därefter upp laget i serieledning. Hemma mot Malmö FF vände AIK ett underläge i paus till en 3–1-seger.

Efter 1–0 borta mot GAIS var det dags för Stockholmsderby hemma mot Djurgården. De 13 188 åskådarna (AIK:s högsta publiksiffra hemma denna säsong) fick se en underhållande och målrik match. Blåränderna ledde med 2–0 efter åtta minuter, men Gnaget vände till 3–2 strax före paus. I andra halvlek kvitterade Djurgården, men AIK tog återigen ledningen genom Kim Bergstrand. Med tre minuter kvar kvitterade dock Djurgårdens nye center Robert Eriksson till 4–4 som blev slutresultatet.

Efter det målrika derbyt blev det en 0–0 borta mot Örebro och sedan förlust med 0–1 hemma mot nykomlingarna Trelleborg. Mot Örebro fick målvakten Bernt Ljung utgå på grund av skada. Då detta var på den tiden man endast hade två spelare på bänken (båda utespelare) fick mittfältaren Krister Nordin ställa sig i mål. I de följande sju matcherna vaktade 19-årige Magnus Hedman målet. Det andra derbyt mot Djurgården på Stockholms Stadion slutade också oavgjort, denna gång 1–1.

Den 24:e maj spelades den uppskjutna matchen mot de regerande mästarna IFK Göteborg. AIK tog en klar seger med 3–0, men en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot IFK Norrköping. Bara en seger på sex matcher gjorde att AIK nu hade sjunkit till fjärde plats i tabellen. Det blev visserligen seger med 2–1 mot Västra Frölunda på Ruddalen, men efter 0–1 hemma mot Örebro tappade man ytterligare en placering. AIK spelade sedan 2–2 i Trelleborg innan man besegrade Öster med 3–0 hemma.

Det blev seger (1–0) även i det andra mötet med Blåvitt och fyra dagar senare spelade AIK en mållös match hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–2 borta Malmö FF i sista omgången innebar att AIK slutade på fjärde plats i Allsvenskan 1992. Laget kvalificerade sig därmed för Mästerskapsserien och under hösten skulle man få igång spelet ordentligt.

Första SM-guldet på 55 år

AIK inledde Mästerskapsserien med en 1–2-förlust borta mot Norrköpingskamraterna, men därefter besegrade man Malmö FF med 1–0 hemma. Jevtusjenko gjorde där matchens enda mål redan i sjunde minuten. Dick Lidman ordnade sedan en poäng hemma mot Öster (1–1). I fjärde omgången tog AIK sin största seger för säsongen när man tvålade till Trelleborg med 5–0 på Trelleborgs IP. Pascal Simpson och Vadim Jevtusjenko svarade för två mål var och Krister Nordin för ett. Samma tre spelade gjorde faktiskt målen även i nästa match: 4–2 mot IFK Göteborg på Råsunda. Denna gång gjorde Nordin två av målen, båda i första halvlek. Åtta dagar senare vann Blåvitt returen med 2–0 på Ullevi, men det skulle visa sig bli AIK:s sista förlust.

Det blev sedan återigen storseger mot Trelleborg, nu med 4–0. Här gjorde Björn Kindlund två av målen, det första redan i tredje minuten. Kim Bergstrand och Krister Nordin stod för de övriga fullträffarna. Nordin gjorde mål även i 2–0-segern borta mot Öster. Jevtusjenko gjorde det andra, hans sjätte i Mästerskapsserien. Segern innebar att AIK gick upp i serieledning. Därefter tappade man en 2–0-ledning till 2–2 mot Norrköping på Råsunda. Krister Nordin gjorde mål för tredje matchen i rad efter att Dick Lidman gett AIK ledningen. I sista matchen mötte AIK MFF på Malmö Stadion. Vadim Jevtusjenko förde upp Gnaget till en 2–0-ledning efter 24 minuter, men skåningarna kom tillbaka till 2–2. Fyra minuter före full tid avgjorde födelsedagsbarnet (25 år) Gary Sundgren med sitt 3–2-mål. Resultatet innebar att AIK blev svenska mästare 1992. Det var klubbens nionde SM-guld och det första sedan 1937.

Utslaget ur cuperna

Den 15:e september 1992 gick AIK in i första omgången av Cupvinnarcupen. Motståndare var danska AGF från Århus. Danskarna gjorde två mål i första halvlek på Råsunda vilket satte AIK i en minst sagt besvärlig situation. I andra halvlek gjordes det tre mål inom loppet av fem minuter. Pascal Simpson reducerade för AIK, men Torben Christensen ökade på till 3–1 för danskarna. Hemmalaget reducerade återigen, nu genom Peter Hallström. Med fem minuter kvar av matchen kvitterade Vadim Jevtusjenko till 3–3 som blev slutresultatet.

Returen i Århus två veckor senare slutade också den oavgjort. Pascal Simpson gjorde 1–0 i 20:e minuten, men Bo Harder kvitterade i 67:e. Resultatet 1–1 innebar sammanlagt 4–4 och AGF gick därmed vidare på fler bortamål.

Inte heller gick det något vidare för AIK i Svenska Cupen 1992. I tredje omgången gjorde dock Kim Bergstrand mål mot Brommapojkarna redan efter 38 sekunder! Det räckte till seger, men i nästa omgång mot Spånga IS blev det mer besvärligt. Spånga tog ledningen i 64:e minuten, men Gary Sundgren kvitterade sex minuter senare. Efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Spångas målvakt Jyri Backman räddade Pascal Simpsons straff och Krister Nordin sköt i ribban. AIK var därmed utslaget.

Spelarna i AIK 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Bernt Ljung – 11 Gary Sundgren, 5 Peter Larsson, 4 Anders Hjelm, 3 Björn Kindlund – 2 Krister Nordin, 6 Vadim Jevtusjenko, 7 Michael Borgqvist, 15 Peter Hallström – 8 Kim Bergstrand, 9 Pascal Simpson – avbytare: 13 Dick Lidman, 14 Thomas Lagerlöf.

Larsson och Jevtusjenko spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien. Sundgren startade alla arton allsvenska matcher, men missade en match i Mästerskapsserien. Förutom Larsson och Jevtusjenko spelade även Ljung, Kindlund, Hjelm, Nordin och Simpson från start i de tio matcherna i Mästerskapsserien. Jevtusjenko blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål – sex i Allsvenskan, åtta i Mästerskapsserien och ett i Cupvinnarcupen. De fjorton inhemska målen gav honom en andraplats i skytteligan bakom Östers Hans Eklund.

Krister Nordin (Djurgårdens IF), Dick Lidman (GIF Sundsvall), Stefan Jonsson (Hudiksvalls ABK 1991), Pierre Gallo (Norsborgs IF 1988) och Roger Boström (Anundsjö IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Puma levererade nya matchställ till AIK 1992. Den svarta hemmatröjan med ett rutmönster i tyget hade gul V-hals och en gul Puma på vardera ärm. Shorts och strumpor var likadana som tidigare. Sponsorer var Trippel-Lott, Folksam och Mitsubishi. Trippel-Lott och Folksam fanns antingen på tröjans framsida eller på ryggen ovanför tröjnumret. De hade även sina logotyper på framsidan av shortsen. Mitsubishi hade sin logotyp nedanför tröjnumret samt på baksidan av shortsen.

30 mars 2026

Allsvenskan 1991

1991 var den 67:e säsongen av Allsvenskan i fotboll. Till denna säsong bantade man ner antalet lag från tolv till tio. Orsaken var det nya seriesystemet där de sex främsta lagen gick vidare till Mästerskapsserien. De sex klubbar som tog sig dit var seriesegrarna IFK Göteborg samt Örebro SK, Malmö FF, AIK, Djurgårdens IF och IFK Norrköping. Lagen tog med sig hälften av poängen från Allsvenskan till Mästerskapsserien (avrundat uppåt i de fall det hade inneburit halva poäng). Alla mötte alla två gånger (hemma och borta) och det lag som toppade tabellen efter sista omgången utsågs till svenska mästare.

Det blev IFK Göteborg som försvarade sitt SM-guld från 1990 och tog sin trettonde titel. Blåvitt kvalificerade sig därmed för Champions League 1992/93 som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag. Tvåan Örebro och trean IFK Norrköping fick varsin plats i UEFA-cupen 1992/93. IFK Göteborg vann även Svenska Cupen 1991 efter finalseger över AIK. Eftersom göteborgarna skulle spela i Champions League fick AIK en plats i Cupvinnarcupen 1992/93.

Tabeller, resultat och laguppställningar: Allsvenskan 1991 (OpenOffice-kalkylblad)

Kvalsvenskan

De fyra sämsta lagen i Allsvenskan fick under hösten spela vidare i Kvalsvenskan. Där spelade även de fyra seriesegrarna i vårens division ett-serier. Halmstads BK, GAIS, Östers IF och GIF Sundsvall tog hand om de fyra sista platserna i Allsvenskan och gick vidare till Kvalsvenskan. Från division ett kom Kiruna FF, Hammarby IF, Västra Frölunda IF och Trelleborgs FF. Dessa åtta lag mötte varandra hemma och borta (totalt fjorton omgångar).

Öster vann serien utan en enda förlust och kvalificerade sig för Allsvenskan 1992. Det gjorde även tvåan och trean, Trelleborg och GAIS. De fyra sämsta lagen, Hammarby, Halmstad, Sundsvall och Kiruna, åkte ner till division ett 1992. Fyran i tabellen, Västra Frölunda, fick kvala vidare mot en av seriesegrarna i Höstettan, Helsingborgs IF. Dessa möttes i ett dubbelmöte som slutade 5–5. Frölunda gjorde dock fler mål på bortaplan och tog sig därmed till Allsvenskan 1992.

Skyttekung och Guldboll

Den spelare som gjorde flest mål sammanlagt i Allsvenskan och Mästerskapsserien kunde titulera sig årets skyttekung. IFK Göteborgs Kennet Andersson gjorde tretton mål i Allsvenskan innan han såldes till belgiska Mechelen. Trots att han inte hann med att spela i Mästerskapsserien blev han ändå skyttekung.

En som redan vid årets start var utlandsproffs var Anders Limpar i Arsenal. Den lille bolltrollaren var en starkt bidragande orsak till att Londonlaget blev engelska mästare säsongen 1990/91. Prestationerna i England samt i svenska landslaget gjorde att han belönades med Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare 1991.

Publiken i Allsvenskan 1991

Den totala publiken på de 90 matcherna i den allsvenska grundserien uppgick till 389 362 eller 389 312 vilket ger ett snitt på 4326 åskådare per match. Det som skiljer mellan källorna är publiksiffran på matchen GAIS–AIK. AIK Statistikdatabas anger 2277 medan Årets Fotboll säger 2227. Det påverkar dock inte snittet. I Mästerskapsserien var publiksnittet något högre. De 30 matcherna lockade sammanlagt 142 409 åskådare vilket innebär 4747 åskådare per match.

Räknar man samman Allsvenskan och Mästerskapsserien får man därför ett publiksnitt på 4431. Svenska Fotbollförbundet anger ett snitt på 4435, men efter att ha gått igenom alla publiksiffror i Årets Fotboll samt på AIK Statistikdatabas har jag kommit fram till ovanstående siffror.

Årets högsta publiksiffra var 24 049. Så många kom för att se Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården den 30:e maj. Fyra dagar tidigare kom endast 1012 åskådare för att se GIF Sundsvall–Örebro. Det var årets lägsta publiksiffra i Allsvenskan.

Jag har även tittat på publiksiffrorna i Kvalsvenskan. Där uppgick den totala publiken på de 56 matcherna till 111 365 personer. Det ger ett snitt på 1989 åskådare per match. Några av matcherna har dock olika publiksiffror beroende på källa. Årets Fotboll har en totalpublik på 111 490 vilket ger ett snitt på 1991.

Matchställen

Här är alla hemmatröjor i Allsvenskan 1991. Klicka på bilden nedan för att se den i större format.

Endast två olika tröjtillverkare användes i Allsvenskan 1991: Adidas (tre lag) och Puma (sju lag). Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Adidas – Djurgårdens IF, IFK Göteborg och IFK Norrköping.
Puma – AIK, GAIS, Halmstads BK, Malmö FF, GIF Sundsvall, Örebro SK och Östers IF

Serietabell Allsvenskan 1991

Här är den allsvenska tabellen 1991. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	IFK Göteborg	18	9	6	3	29	14	33
2	Örebro SK	18	9	6	3	25	17	33
3	Malmö FF	18	7	8	3	20	14	29
4	AIK	18	7	6	5	21	15	27
5	Djurgårdens IF	18	6	7	5	27	25	25
6	IFK Norrköping	18	5	6	7	24	24	21
7	Halmstads BK	18	5	6	7	22	22	21
8	GAIS	18	5	5	8	22	29	20
9	Östers IF	18	3	9	6	23	26	18
10	GIF Sundsvall	18	1	7	10	15	42	10

28 mars 2026

Östers IF 1991

Östers IF hade ekonomiska problem 1991. Med skulder på sju miljoner kronor gick man miste om värvningen av Thomas Johansson från Mjällby som istället gick till Malmö FF. Tränare Hasse Backe fick förlita sig på en tunn spelartrupp som dessutom drabbades av skador. Laget kom näst sist i Allsvenskan och fick försöka hänga kvar i högsta serien via spel i Kvalsvenskan. Trots allt tog man sig till final i svenska cupen under våren där det dock blev förlust mot IFK Norrköping.

Östers IF i Allsvenskan 1991

Öster spelade 1–1 mot Örebro i den allsvenska premiären hemma på Värendsvallen. Efter en 1–0-seger borta mot IFK Norrköping blev det återigen 1–1 hemma, nu mot Djurgården. Första förlusten kom i fjärde omgången då Öster föll med 2–0 borta mot GAIS. 1–1 mot Halmstad (borta) och 2–2 mot IFK Göteborg (hemma) innebar att Öster hade spelat oavgjort i fyra av de sex första matcherna. En 1–2-förlust mot AIK på Råsunda följdes av ännu en oavgjord, 1–1 hemma mot Malmö FF. I nionde omgången tog Öster sin andra seger när man slog nykomlingen GIF Sundsvall med 3–0 i Växjö.

När hälften av matcherna var spelade låg Öster på sjätte plats i tabellen. Det hade inneburit en plats i Mästerskapsserien, men det skulle dröja innan nästa seger kom. Öster förlorade borta mot IFK Göteborg (0–2) och Malmö FF (1–2) och däremellan spelade man 2–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan tre oavgjorda i rad mot AIK (0-0 hemma), GIF Sundsvall (1–1 borta) och GAIS (2–2 hemma). Istället för att klättra i tabellen hade laget nu tappat två placeringar. Inte blev det bättre av att man förlorade med 2–4 borta mot Djurgården. Laget tog dock sin tredje seger i näst sista omgången när man slog IFK Norrköping med 3–1. I sista matchen blev det återigen förlust, 1–2 borta mot Örebro. Östers IF slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1991. Laget fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Final i Svenska cupen, utslaget ur UEFA-cupen

Även om det inte gick något vidare i Allsvenskan kunde Öster åtminstone glädja sig åt en finalplats i Svenska cupen säsongen 1990/91. Under våren besegrade man IFK Eskilstuna med 3–1 i kvartsfinalen och i semifinalen blev det seger med 3–0 mot Brommapojkarna. I finalen på ett regnigt Råsunda den 26:e juni 1991 möttes Öster och IFK Norrköping. Sulo Vaattovaara gav Norrköping ledningen, men Öster kvitterade genom Erkka Petäjä. Norrköpingskamraterna var dock numret större och gjorde ytterligare tre mål. Slutresultatet blev således 4–1 till IFK Norrköping.

Den artonde september gick Öster in i första omgången av UEFA-cupen där man mötte franska Lyon. Fransmännen gjorde matchens enda mål genom Rémi Garde på Stade de Gerland i Lyon. Returen på Värendsvallen två veckor senare slutade 1–1 och Lyon gick därmed vidare med sammanlagt 2–1. Janne Jansson gav Öster ledningen i fjortonde minuten, men Stéphane Roche kvitterade i 54:e.

Östers IF obesegrat i Kvalsvenskan 1991

En vecka efter sista omgången av Allsvenskan drog Kvalsvenskan igång. Första matchen borta mot GIF Sundsvall slutade 2–2. Efter en 3–1-seger hemma mot GAIS spelade Öster oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 borta mot Trelleborg och 2–2 hemma mot Hammarby. Den tredje matchen, hemma mot Halmstad, blev en minst sagt målrik historia. Slutresultatet blev 5–5 och Östers Janne Jansson gjorde tre av målen i första halvlek.

Efter tre oavgjorda tog Öster tre segrar i rad. En 3–1-seger borta mot Västra Frölunda följdes av två möten med Kiruna FF. Öster vann med 4–0 på Lombia IP i Kiruna och returen på Värendsvallen fyra dagar senare slutade 2–0 till hemmalaget. Det blev sedan två 1–1-matcher mot Hammarby (borta) och GIF Sundsvall (hemma) och däremellan en 2–1-seger över Västra Frölunda hemma.

Laget avslutade sedan serien med ytterligare tre raka segrar. Det blev 1–0 borta mot Halmstad, 6–2 hemma mot Trelleborg och 3–0 borta mot GAIS. Östers IF tog därmed hem segern i Kvalsvenskan 1991 utan att förlora en enda match. Seriesegern innebar att man var klara för allsvenskt spel även 1992.

Spelarna i Östers IF 1991

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Pål Lundin – Tonny Westring, Jesper Jansson/Urban Westerberg, Erkka Petäjä, Urban Westerberg/Nicklas Persson – Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jan Jansson – Nicklas Persson/Andreas Bild, Hans Eklund – avbytare: Morgan Hansson, Stefan Paldan.

Wibrån och Eklund deltog i samtliga 32 matcher i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Hur många det var från start respektive som inhoppare är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. I Allsvenskan gjorde i alla fall Eklund fyra av de arton matcherna som inhoppare. Lundin, Westring och Wibrån spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Andreas Bild blev bäste målskytt med femton mål (sju i Allsvenskan och åtta i Kvalsvenskan). Därefter följde Janne Jansson med tio fullträffar (två i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan).

Torbjörn Rampeltin (Mönsterås GIF), Andreas Bild (Växjö BK 1987), Jörgen Moberg (Veberöds AIF 1988) och Stavros Papadopoulos (Forsby IF 1990) var nya i A-laget. Urban Westerberg lånades under säsongen ut till Umeå FC. Orsaken lär ha varit att han rök ihop med Erkka Petäjä kvällen efter cupfinalen mot Norrköping. Under hösten kom dessutom Andreas Ravelli tillbaka till Öster. Han hade lämnat klubben för IFK Göteborg inför 1988 och hade nu en och en halv säsong som spelande tränare i division fyra-laget Lenhovda bakom sig.

Matchställen

Öster behöll samma matchställ från Puma som man använde 1990, dock med två skillnader. Klubbmärket prydde nu tröjorna och på ryggen hade man en annan stil på numren än tidigare. I UEFA-cupmatcherna mot Lyon spelade Öster i helrött och utan reklam på vare sig tröjor eller shorts.