30 april 2026

IFK Norrköping 1992

IFK Norrköping inledde 1992 ojämnt, men så småningom började man vinna fler och fler matcher. Det slutade med serieseger i Allsvenskan, men under sommaren sålde man mittbacken Janne Eriksson till Kaiserslautern. Till en början gick det bra, men i Mästerskapsserien visade sig Erikssons betydelse. Laget tappade mark och fick nöja sig med andra plats bakom mästarna AIK. Säsongen bjöd också på ett möte med italienska Torino i UEFA-cupen.

Serieseger efter ojämn vårsäsong

IFK Norrköping föll med 0–1 mot Öster i den allsvenska premiären på Värendsvallen. En vecka senare besegrade man dock AIK med 3–1 hemma på Idrottsparken. Efter 2–2 hemma mot nykomlingen Trelleborg slog man även IFK Göteborg med 2–1 på Gamla Ullevi. Det blev sedan förlust med 2–1 hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–4 borta mot Malmö FF innebar Norrköpings tredje förlust på sex matcher. Laget låg nu åtta i tabellen, men i nästa match blev det en klar seger med 4–0 över Västra Frölunda.

Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Janne Hellström hattrick i 3–0-segern hemma mot Örebro SK. Matchen sågs av 6959 åskådare, IFK Norrköpings bästa hemmasiffra i Allsvenskan 1992. Laget avslutade sedan vårsäsongen med en 1–2-förlust borta mot Västra Frölunda och sedan en 1–0-seger borta mot AIK.

Första matchen efter EM-uppehållet slutade med storseger 6–2 hemma mot Öster. Norrköping var nu ordentligt på gång och den tidigare nämnda förlusten mot Frölunda var faktiskt lagets sista i den allsvenska grundserien. Allsvenskan var nu inne i en intensiv period med sex omgångar inom loppet av arton dagar i juli. Efter en 3–1-seger hemma mot Djurgården var IFK Norrköping i serieledning. Det blev sedan en mållös match i Örebro innan man besegrade göteborgskamraterna med 4–1 på Idrottsparken. Här blev för övrigt Mikael Hansson den andra Norrköpingsspelare att göra hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde. Det blev 2–0 borta mot Trelleborg och 1–0 hemma mot Malmö innan man avslutade grundserien med 3–0 borta mot GAIS. IFK Norrköping tog därmed hem seriesegern i Allsvenskan 1992.

IFK Norrköping tvåa i Mästerskapsserien 1992

Efter uppehåll för OS i Barcelona drog Mästerskapsserien igång den sextonde augusti. IFK Norrköping besegrade AIK med 2–1 hemma, men därefter släppte man in nio mål på två matcher i Skåne. Här visade det sig vad försäljningen av Janne Eriksson betydde. Det blev storförlust med 2–6 mot Trelleborg och sedan 1–3 mot Malmö FF. Visserligen slog man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men formen var på nedåtgående. Det blev sedan två förluster mot Öster (0–1 hemma, 0–2 borta) vilket gjorde att man tappade serieledningen.

Norrköping vann det andra kamratmötet med Göteborg (3–1) och spelade sedan en mållös match hemma mot Malmö. Det blev oavgjort (2–2) även borta mot AIK innan man avslutade säsongen med en 3–2-seger hemma mot Trelleborg. Det innebar att IFK Norrköping slutade på andra plats i Mästerskapsserien 1992, två poäng bakom svenska mästarna AIK.

Möte med Torino i UEFA-cupen

IFK Norrköping deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången mötte man italienska Torino. Norrköping började hemma inför 8605 åskådare på Idrottsparken. Matchen var länge mållös, men åtta minuter före full tid gjorde nyförvärvet från Örebro, Pelle Blohm, mål för hemmalaget.

Returen spelades två veckor senare på Stadio delle Alpi i Turin. Det tog bara två minuter för Pasquale Bruno att kvittera Norrköpings ledning från första mötet. I andra halvlek gjorde sedan Torinos sydamerikaner varsitt mål. Brasilianaren Walter Casagrande gjorde 2–0 i 77:e minuten och tre minuter senare fastställde uruguayanen Carlos Aguilera slutresultatet till 3–0. Norrköping var därmed utslaget och i nästa omgång åkte även Torino ur turneringen då de förlorade mot Dynamo Moskva.

Spelarna i IFK Norrköping 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): Lars Eriksson – Sulo Vaattovaara, Peter Lönn, Jan Eriksson/Jan Kalén, Jonas Lind – Mikael Hansson/Göran Bergort, Per Blohm, Jevgenij Kuznetsov, Slobodan Marovic – Jan Hellström, Patrik Andersson – avbytare: Jonny Rödlund, Jens Nilsson.

I de sex första matcherna spelade Lind mittback istället för Lönn. Marovic spelade då vänsterback och Samuelsson, Kuznetsov och Bergort turades om att spela vänstermittfältare. Niclas Kindvall startade fem av de åtta första matcherna, men en knäskada höll honom borta från spel resten av säsongen. Även Tor-Arne Fredheim missade större delen av säsongen på grund av armbrott och sårinfektion.

Lars Eriksson, Lind, Blohm och Kuznetsov spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Fem spelare startade samtliga tio matcher i Mästerskapsserien: Lars Eriksson, Vaattovaara, Lönn, Lind och Hellström. Janne Hellström blev bäste målskytt med totalt elva mål (sju i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien). Även Patrik Andersson stod för sju fullträffar i Allsvenskan, men han gjorde bara ett i Mästerskapsserien. Hellströms elva mål räckte till en femteplats i skytteligan.

Slobodan Marovic (Röda Stjärnan, Jugoslavien), Per Blohm (Örebro SK) och Peter Lönn (tillbaka efter tre år i Neuchâtel Xamax, Schweiz) var nya i A-laget. Janne Eriksson såldes under säsongen till 1. FC Kaiserslautern.

Matchställen

1992 tog Umbro över efter Adidas som tröjleverantör till IFK Norrköping. Hemmatröjan var snarlik Aston Villas bortatröja 1990–92. Den var vit med blå och svarta fält över axlarna samt svart krage. Sponsorer på tröjan var Holmen Paper, Norrköpings kommun och MoDo. Shortsen var blå med två trianglar på sidorna, en vit och en blåvit-randig. På shortsen växlade sponsorerna mellan Sparbanken, Statoil och Folksam. De vita strumporna med tre ränder upptill var kvar sedan tidigare.

Reservtröjan var röd med vita ärmar samt röda och svarta fält över axlarna. Till denna tröja använde man röda shorts och strumpor i samma stil som hemmastället.

I UEFA-cupmatcherna mot Torino spelade IFK Norrköping i tröjor som liknade Inters bortatröja från denna tid. Den var vit med blå (en ljusare nyans än på den vanliga tröjan) och svarta trianglar upptill. Shortsen var blå med en vit halvcirkel på benen. Denna typ av shorts hade även Tottenham.

28 april 2026

Malmö FF 1992

1992 blev Bob Houghtons sista säsong som manager för Malmö FF. Efter en femteplats i Allsvenskan lämnade han klubben under sommaren. Under våren hade Houghton hamnat i konflikt med Jean-Paul Vonderburg och Dan Corneliusson som ställdes utanför laget. Dansken Viggo Jensen kom in från Silkeborg och tog över till Mästerskapsserien. Under hans ledning sjönk laget till en slutlig sjätteplats.

Malmö FF femma i Allsvenskan 1992

Malmö FF föll med 0–3 borta mot IFK Göteborg i den allsvenskan premiären 1992. Efter 2–2 hemma mot Öster tog laget sin första seger: 4–0 mot Örebro SK på Malmö Stadion. Formen var dock ojämn och Di Blåe åkte på två nya förluster på bortaplan. Först blev det 0–1 i Skånederbyt mot nykomlingarna Trelleborgs FF. Därefter tappade man en ledning till 1–3 mot AIK på Råsunda.

I sjätte omgången tog MFF sin andra seger och återigen slutade det 4–0, nu mot IFK Norrköping. Här stod nyförvärvet Jonas Axeldal från Halmstad för sina två första mål. Men formen var som sagt ojämn och en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot GAIS. Det blev sedan oavgjort två gånger i rad. Efter en mållös match borta mot Västra Frölunda fick MFF 1–1 hemma mot Djurgården.

Det blev sedan två bortasegrar mot GAIS (1–0) och Öster (2–0). Allsvenskan gjorde nu uppehåll för EM. Malmö FF behöll dock formen och när serien kom igång igen tog laget ytterligare två segrar. Det blev två stycken 1–0-segrar hemma på Stadion mot göteborgslagen IFK och Västra Frölunda. De fyra raka segrarna förde upp MFF från åttonde till tredje plats i tabellen. Det kom dock ett bakslag i form av en 0–1-förlust borta mot Djurgården. Därefter spelade man oavgjort två gånger mot Trelleborg (1–1 hemma) och Örebro (2–2 borta) innan man återigen föll med 0–1 borta, nu mot Norrköping. I sista omgången blev det i alla fall seger med 2–0 hemma mot AIK. Malmö FF slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1992.

Bob Houghton ut, Viggo Jensen in

När den allsvenska grundserien var slut lämnade managern Bob Houghton klubben. In kom istället dansken Viggo Jensen från Silkeborg. Det började bra med en 2–1-seger hemma mot IFK Göteborg i första omgången av Mästerskapsserien. Efter förlust med 0–1 borta mot AIK gjorde MFF tre mål i första halvlek hemma mot IFK Norrköping. Matchen slutade 3–1. Därefter fick man 1–1 borta mot Öster innan man tog sin tredje seger, 2–1 borta mot Trelleborg.

Segern över Trelleborg blev dock lagets sista. Malmö FF tappade helt formen under andra halvan av Mästerskapsserien och åkte på fyra förluster. Returen hemma mot Trelleborg slutade 0–1 och sedan föll man med 1–3 mot Öster. Efter en mållös match borta mot IFK Norrköping avslutade MFF serien med ytterligare två förluster: 0–2 borta mot IFK Göteborg och sedan 2–3 hemma mot AIK. Det innebar att Malmö FF kom sist av de sex lagen i Mästerskapsserien 1992.

Spelarna i Malmö FF 1992

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Erkka Petäjä/Per Ågren, 5 Peter Jönsson, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 6 Niclas Nylén/10 Henrik Nilsson, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal/6 Niclas Nylén, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Henrik Nilsson/Jonas Axeldal, 13 Jörgen Lundgren.

Vanligaste laguppställning i Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Jonnie Fedel – 2 Per Ågren/10 Henrik Nilsson, 5 Jean-Paul Vonderburg, 3 Torbjörn Persson, 9 Stefan Alvén – 10 Henrik Nilsson/6 Niclas Nylén, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson, 4 Anders Andersson, 8 Andrée Jeglertz – 10 Jonas Axeldal, 11 Jörgen Ohlsson – avbytare: 12 Niclas Nylén/Per Ågren, 13 Dan Corneliusson.

Fedel, Anders Andersson, Nylén och Jeglertz spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. I Mästerskapsserien startade inte mindre än åtta spelare samtliga tio matcher: Fedel, Vonderburg, Persson, Alvén, Nilsson, ”Bjärred” Andersson, Anders Andersson och Ohlsson. Patrik Andersson blev bäste målskytt med sju mål – fyra i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien. Även Jörgen Ohlsson gjorde fyra mål i Allsvenskan, men bara två i Mästerskapsserien.

Erkka Petäjä (Östers IF), Anders Andersson (Svenstorps IF 1991), Andr´é Jeglertz (Husie IF 1985, utlånad till IFK Trelleborg 1991), Jonas Axeldal (Halmstads BK), Jörgen Ohlsson (egen produkt, utlånad till IFK Trelleborg 1991) och Fredrik Dahlström (Höllvikens GIF) var nya i A-laget. Petäjä var under hösten utlånad till Helsingborgs IF. Vonderburg spelade under november i danska ligans avslutande fem omgångar för AGF, Aarhus.

Matchställen

Precis som tidigare levererade Puma matchställen till Malmö FF och sponsor var även 1992 ICA. Designen på tröjorna var ny för året och hade V-hals samt en puma på vardera ärm. De nya tröjorna hade också vidare passform än tidigare. Samma design hade även AIK. Bortastället gick i rött med olika färgfält på ärmarna. Denna design hade bland andra Helsingborg och Öster.

26 april 2026

IFK Göteborg 1992

IFK Göteborg stod för en medioker insats i Allsvenskan 1992. Bland annat förlorade man fem raka matcher under sommaren. Laget tog sig till Mästerskapsserien på målskillnad och väl där blev man inte bättre än femma. Däremot gick det bättre i det europeiska cupspelet. Blåvitt var ett av åtta lag som tog sig till Champions League som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag.

Till Mästerskapsserien på målskillnad

1992 var året då IFK Göteborg flyttade tillbaka till Gamla Ullevi. Sedan 1958 hade laget spelat på den stora arenan Nya Ullevi ett stenkast bort. I nypremiären på Gamla Ullevi tog Blåvitt en klar 3–0-seger över Malmö FF inför 9023 åskådare. En vecka senare blev det dock förlust med 0–1 mot nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen. Förlust blev det också i fjärde (!) omgången hemma mot IFK Norrköping (1–2). Fjärde omgången var det ja. Matchen mot AIK i tredje omgången fick avbrytas i paus när belysningen på Råsunda kollapsade.

IFK Göteborg tog sedan en storseger hemma mot Djurgården. Matchen slutade 6–1 efter bland annat två mål av Johnny Ekström. Blåvitt hade nu hittat formen och vann sedan ytterligare tre matcher i rad. Det blev 2–0 borta mot Örebro och 1–0 hemma mot Trelleborg innan det var dags för derby mot GAIS. Kamraterna tog hem segern med 2–1 inför 12 602 åskådare – lagets bästa publiksiffra i Allsvenskan denna säsong. De tre raka segrarna förde upp Blåvitt från nionde till andra plats i tabellen. Efter 2–2 borta mot Öster var man i serieledning, men tappade den igen när man fick samma resultat borta mot Trelleborg.

Den 24:e maj vann AIK den uppskjutna matchen på Råsunda med 3–0. En vecka senare blev det seger med 2–0 hemma mot Västra Frölunda, men därefter kom en rejäl formsvacka. IFK Göteborg förlorade fem matcher i rad och sjönk till sjätte plats. Efter 0–1 borta mot Malmö föll man med 0–3 i det andra derbyt mot GAIS. Det blev sedan två 0–1-förluster hemma mot Öster och AIK samt däremellan 1–4 borta mot Norrköping. En 3–1-seger hemma mot Örebro följdes av ännu en förlust i sista omgången, 0–1 borta mot Djurgården. IFK Göteborg och Djurgården slutade därmed båda på 23 poäng i den allsvenska sluttabellen 1992. Göteborgarna hade dock bättre målskillnad och tog den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien.

IFK Göteborg femma i Mästerskapsserien 1992

De svaga insatserna fortsatte i Mästerskapsserien. I första omgången förlorade IFK Göteborg med 1–2 borta mot Malmö FF. Efter en 3–1-seger hemma mot Öster åkte laget på ytterligare tre raka förluster. Först blev det 1–3 hemma mot överraskningslaget Trelleborg, sedan två bortaförluster mot IFK Norrköping (0–1) och AIK (2–4). Blåvitt tog revansch mot AIK genom att vinna returen på Gamla Ullevi med 2–0 , men mot Norrköping blev det återigen förlust (1–3). Blåvitt kom dock igen i slutet av serien då man besegrade de båda Skånelagen Trelleborg (4–2 borta) och Malmö FF (2–0 hemma). Mot Trelleborg svarade Johnny Ekström för ett hattrick. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Öster. Det innebar att IFK Göteborg kom på en blygsam femteplats i Mästerskapsserien 1992.

Champions League 1992/93: Blåvitt bland Europas åtta främsta

SM-guldet 1991 innebar att IFK Göteborg kvalificerade sig till första omgången av Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man turkiska Besiktas. Blåvitt vann med 2–0 hemma efter mål av Johnny Ekström samt inhopparen Kaj Eskelinen. I returen på Inönü-stadion i Istanbul fick Eskelinen spela från start. Han tackade för förtroendet genom att göra ett tidigt ledningsmål för Göteborgskamraterna. Turkarna kvitterade dock och i andra halvlek gjorde de även 2–1 som blev slutresultatet. Sammanlagt alltså 3–2 till IFK Göteborg som fick möta polska Lech Poznan i andra omgången.

Första mötet med polackerna på Gamla Ullevi var länge mållöst, men i 86:e minuten gjorde Patrik Bengtsson 1–0 till hemmalaget. Johnny Ekström gav sedan IFK Göteborg ledningen på Miejski-stadion i Poznan. Strax efter paus ökade Mikael Nilsson på till 2–0 och i 82:a fastställde Håkan Mild slutresultatet till 3–0.

Resultatet innebar att IFK Göteborg var klart gruppspelet i Champions League. Det bestod av två grupper om fyra lag där gruppvinnarna gick till final. IFK Göteborg hamnade i en grupp tillsammans med AC Milan, FC Porto och PSV Eindhoven.

Gruppspelet inleddes den 25:e november 1992 och IFK Göteborg mötte Milan på San Siro. En svårare uppgift gick knappast att få. Milan hade gått obesegrat genom Serie A som ansågs vara världens bästa liga. I laget fanns också världens bästa fotbollsspelare 1992, Marco van Basten. Holländaren var omöjlig att stoppa denna kväll. Han satte 1–0 i första halvlek och i andra svarade han för ett äkta hattrick. Milan vann med 4–0, men Blåvitt skulle komma igen.

Två veckor senare mötte IFK Göteborg portugisiska mästarna Porto inför 22 303 åskådare på Nya Ullevi. Göteborgarna tog hem segern efter att Peter Eriksson gjort matchens enda mål tre minuter före full tid. Champions League tog nu vinteruppehåll och fortsatte sedan våren 1993.

Spelarna i IFK Göteborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 9 Pontus Kåmark – 8 Peter Eriksson, 7 Håkan Mild, 17 Stefan Rehn, 11 Stefan Lindqvist – 10 Johnny Ekström, 19 Kaj Eskelinen/15 Fredrik Leksell – avbytare: 3 Magnus Johansson, 15 Fredrik Leksell/19 Kaj Eskelinen.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Ravelli, Svensson, Eriksson, Rehn, Lindqvist och Ekström. I Mästerskapsserien spelade Svensson, Eriksson, Mild och Rehn från start i samtliga tio matcher. Ravelli missade fyra matcher på grund av revbensskada. Johnny Ekström blev bäste målskytt med femton mål (sex i Allsvenskan, sju i Mästerskapsserien och två i Europacupen).

Matchställen

Adidas levererade tröjorna till IFK Göteborg 1992 och huvudsponsor var ICA. Under våren kan man eventuellt ha använt samma tröjor som 1991, men det är lite oklart. I Årets Fotboll finns i alla fall en bild från våren 92 där man ser en IFK-spelare i det röda bortastället med Folksam på höger bröst. Bilder från senare under säsongen visar att Folksam är utbytt mot Volvo. ICA- och Adidas-märkena på kragen har också bytt plats jämfört med 1991. En annan skillnad gällande reklamen är att det nu står ”ICA handlarna” istället för bara ICA på tröjorna.

I kvalet till Champions League använde man en mindre ICA-logotyp på tröjorna, men i övrigt fanns ingen dräktreklam. Till matcherna i Champions Leagues gruppspel försvann även ICA-loggan. En detalj som tillkom var spelarnas nummer på shortsen. Man hade även ett annat reservställ i de europeiska cupmatcherna. Där använde man den nya Adidas Equipment-designen med tre breda ränder över höger axel. Detta röda reservställ kom till användning mot Lech Poznan och Porto, både hemma och borta.

IFK Göteborg (hemma sommaren/hösten 1992)

24 april 2026

GAIS 1992

GAIS värvade Glenn Hysén från Liverpool inför säsongen 1992. Trots det missade laget Mästerskapsserien då flera spelare blev skadade eller helt enkelt presterade för dåligt. Efter en sjätteplats i Kvalsvenskan blev det allsvenskt kval mot Göteborgskollegan Örgryte. Förlust där innebar att GAIS fick lämna Allsvenskan efter fem säsonger. Man gjorde det med en skuld på 4,5 miljoner kronor efter att man under årens lopp värvat spelare för pengar man inte hade. En annan orsak till de röda siffrorna var att publiksnittet blev lägre än man hade räknat med. 1992 var också året då GAIS flyttade tillbaka till Gamla Ullevi efter att de senaste decennierna ha spelat på Nya Ullevi.

Sist i Allsvenskan och största förlusten genom tiderna

GAIS föll med 0–1 borta mot nykomlingen Trelleborg i den allsvenska premiären 1992. De grönsvarta gick sedan mållösa av plan i ytterligare två matcher. Efter 0–0 mot Örebro på Gamla Ullevi skulle GAIS möta Öster. Ösregnet i Göteborg gjorde dock att man sköt upp matchen till den 24:e maj. Nästa match blev istället borta mot Djurgården. Där blev det storförlust med 0–4 för GAIS. Målvakten Sören Järelöv blev utvisad efter att ha tagit bollen med hand utanför straffområdet. Ställningen var då 0–0. Anfallaren Magnus Gustafsson ställde sig i mål och släppte in fyra bollar.

Grönsvart låg nu sist i tabellen, men man tog överraskande en 2–1-seger borta mot IFK Norrköping. En 0–1-förlust hemma mot AIK följdes av seger med samma siffror borta mot Malmö FF. Fyra dagar senare, den 14:e maj, var det dags för derby mot IFK Göteborg. Blåvitt vann med 2–1 och GAIS var återigen sist i tabellen. Det blev åtminstone en poäng (1–1) hemma mot det andra göteborgslaget Västra Frölunda innan man föll med 0–1 mot Malmö FF. Därefter blev det 2–2 mot Öster i den uppskjutna matchen och GAIS avslutade vårsäsongen med ännu en förlust, 0–2 borta mot Örebro.

I första matchen efter EM-uppehållet inkasserade GAIS sin sjunde förlust på tolv matcher, 0–1 hemma mot Trelleborg. Den andra juli mötte GAIS ett formsvagt IFK Göteborg inför 6 538 åskådare, lagets högsta publiksiffra hemma denna säsong. Magnus Gustafsson (2) och Niklas Karlström gjorde målen när Grönsvart tog en övertygande 3–0-seger. Glädjen blev dock kortvarig då man i nästa match föll med 2–3 mot Västra Frölunda på Ruddalen.

GAIS besegrade sedan Djurgården med 2–1 hemma, men avslutningen av serien blev ett riktigt fiasko. Borta mot Öster ledde smålänningarna med 1–0 efter första halvlek. Fem minuter in i andra blev GAIS vänsterback Janne Lundqvist utvisad efter att ha räddat ett givet mål med handen i eget straffområde. Hemmalaget gjorde sedan ytterligare åtta mål och matchen slutade 9–0 – GAIS största förlust genom tiderna.

Efter en mållös match borta mot AIK avslutade GAIS grundserien med ännu en förlust, 0–3 hemma mot Norrköping. GAIS slutade därmed sist av de tio lagen i Allsvenskan 1992 och fick spela vidare i Kvalsvenskan.

GAIS i Kvalsvenskan 1992

Grönsvart inledde Kvalsvenskan med en 2–0-seger borta mot Brage. Sedan besegrade man IFK Sundsvall med hela 6–1 på Gamla Ullevi. Där hade GAIS sex olika målskyttar! Efter 1–1 mot Häcken på Rambergsvallen kom första förlusten: 1–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan ytterligare två matcher utan seger: 1–1 borta mot Djurgården och 0–1 hemma mot Örebro. Därefter tog man två segrar mot Västra Frölunda. Först blev det 3–2 på Ruddalen och sedan 2–1 i returen på Gamla Ullevi.

Efter en 1–0-förlust borta mot Örebro vann GAIS med samma siffror hemma mot Djurgården. Laget föll sedan ihop totalt och förlorade de fyra sista matcherna. Det blev 0–4 hemma mot Häcken och sedan 0–3 borta mot Halmstad. Efter förlust med 2–0 borta mot bottenlaget IFK Sundsvall föll man även i sista matchen, 1–2 hemma mot Brage. Det innebar att GAIS kom sexa i Kvalsvenskan och fick kvala vidare i ett göteborgsderby mot Örgryte.

Kvalförlust mot Örgryte

Örgryte hade tagit sig till allsvenskt kval via seger i Höstettan Västra. De rödblå tog ledningen i 32:a minuten, men Magnus Gustafsson kvitterade för GAIS i 56:e. Bara tre minuter senare gjorde dock ÖIS mål igen och matchen slutade 2–1.

I returmötet en vecka senare gjorde Joakim Grandelius två mål och gav ÖIS segern med 2–0. Rödblått gick därmed till Allsvenskan medan GAIS fick ta nya tag i division ett.

Spelarna i GAIS 1992

Ordinarie laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): 1 Sören Järelöv – 4 Erik Holmgren, 3 Glenn Hysén, 2 Tinos Lappas, 14 Jan Lundqvist – 8 Morgan Nilsson, 7 Martin Carlsson, 10 Niklas Karlström, 15 Thomas Hallberg – 16 Magnus Gustafsson, 11 Peter Norén – avbytare: 6 Robert Zachrisson, 9 Joakim Nåfors.

Hallberg och Norén gjorde även ett flertal matcher som inhoppare. Järelöv, Lundqvist och Gustafsson spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Magnus Gustafsson blev även lagets bäste målskytt med fem fullträffar.

I Kvalsvenskan deltog Lundqvist och Gustafsson i samtliga fjorton matcher. Även här blev Gustafsson bäste målskytt med fem mål. Han gjorde även ett i det allsvenska kvalet och kom därmed upp i totalt elva mål.

Tinos Lappas (Norrby IF), Glenn Hysén (Liverpool FC), Peter Norén (Gunnilse IS), Robert Zachrisson (egen produkt, i Kållereds SK 1988–91), Zoran Bulatovic (FK Radnicki Nis, Jugoslavien), David Bendtz (Askims IK) och Lars Ternström (Fässbergs IF 1990) var nya i A-laget. Mario Jadonic (Jonsereds IF) och Bulatovic (Askims IK) lånades ut under hösten.

Bo Falk gjorde sin elfte och sista säsong som huvudtränare för GAIS. Efter 1992 blev han klubbdirektör och Bengt-Arne Strömberg tog över som tränare.

Matchställen

Precis som tidigare levererade Puma matchställen till GAIS även 1992. En skillnad var att tröjan hade grön rand i mitten på framsidan. Man hade också nya huvudsponsorer i form av Q8/Rasta som hade sina logotyper på en vit ruta på framsidan. Tidigare huvudsponsorn Skanska fick mindre utrymme och flyttades upp till ovanför klubbmärket. På ryggen var Konsum ny sponsor för i år. Shorts och strumpor var likadana som tidigare. Jag har inte hittat bilder på något reservställ, men i vissa bortamatcher spelade GAIS i gröna shorts och/eller strumpor tillsammans med den grönsvarta hemmatröjan.

GAIS 1992 (alternativt matchställ på bortaplan)

22 april 2026

Djurgårdens IF 1992

1992 blev ett dystert år för Djurgården. Laget missade Mästerskapsserien på målskillnad och även i Kvalsvenskan hamnade man på fel sida strecket. Sedan kom dödsstöten. Förlust på bortamålsregeln mot Degerfors i det allsvenska kvalet innebar att Blåränderna åkte ner i division ett. Som om det inte vore nog hade klubben ekonomiska problem. Nye ordföranden Bo GT Peterson ordnade upp ekonomin genom att sälja eller säga upp flera spelare under säsongen.

Djurgården i Allsvenskan 1992

Djurgården med nye tränaren Thomas Lundin inledde den allsvenska säsongen 1992 med två förluster. I premiären föll man med 1–3 mot Örebro på Eyravallen. Fem dagar senare blev det 1–2 mot nykomlingen Trelleborg hemma på Stadion. Den 16:e april skulle Djurgården möta den andra nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen, men det blev inget med det. På grund av regnet i Göteborg sköts matchen upp till den 24:e maj. Nästa match för Blåränderna blev istället hemma mot ett annat göteborgslag, nämligen GAIS. Göteborgarnas målvakt Sören Järelöv tog bollen med hand utanför straffområdet och blev utvisad – ny regel för i år. Efter det gjorde Mikael Martinsson och Jens Fjellström två mål var och ordnade en 4–0-seger för Djurgården. Glädjen blev dock kortvarig. Sex dagar senare åkte man på storförlust med 1–6 borta mot det tredje göteborgslaget IFK på Ullevi.

Djurgården låg nu sist i tabellen, men en 2–1-seger över Öster förde upp laget till åttonde plats. Den elfte maj var det dags för årets första Stockholmsderby mot AIK på Råsunda. Djurgården gjorde två tidiga mål, men AIK vände till 3–2 strax före paus. I andra halvlek kvitterade Djurgården, men hemmalaget tog återigen ledningen. Med tre minuter kvar kvitterade Djurgårdens inhoppare Robert Eriksson till 4–4 som blev slutresultatet. Det blev sedan ytterligare tre oavgjorda matcher i rad. Efter 2–2 hemma mot IFK Norrköping och 1–1 borta mot Malmö FF var det dags för returmöte med AIK på Stadion. 15 012 åskådare – årets högsta publiksiffra i Allsvenskan – kom för att se matchen som slutade 1–1. Tre dagar senare spelades den uppskjutna matchen mot Frölunda, en match som göteborgarna vann med 3–1.

Efter en mållös match borta mot Trelleborg gjorde Allsvenskan uppehåll för EM. Djurgården tog därefter sin tredje seger, 1–0 hemma mot Örebro. Laget var nu uppe på sjätte plats i tabellen, men i nästa omgång kom ännu en förlust, 1–3 borta mot Norrköping. Så här fortsatte det under de återstående omgångarna med segrar och förluster om vartannat. En 1–0-seger hemma mot Malmö följdes av en 1–2-förlust borta mot GAIS. Det blev seger med 3–2 hemma mot Västra Frölunda och därefter förlust med 0–2 borta mot Öster. I sista omgången besegrade man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men det räckte inte. Både Djurgården och Göteborg slutade på 23 poäng, men göteborgarna hade bättre målskillnad. Det innebar att Djurgården slutade på sjunde plats i Allsvenskan 1992. Blåränderna fick därmed rikta in sig på spel i Kvalsvenskan medan IFK Göteborg gick till Mästerskapsserien.

Kvalsvenskan: Djurgården missar allsvensk biljett i sista omgången

Ett hastigt beslut om en serieomläggning till 1993 innebar ändrade förutsättningar för lagen i Kvalsvenskan. Nu skulle man göra om Allsvenskan till en rak fjortonlagsserie. De fyra bästa i Kvalsvenskan gick därför direkt till Allsvenskan medan de fyra sämsta fick kvala mot varsin vinnare av höstens fyra division ett-serier.

Djurgården inledde Kvalsvenskan 1992 med en 3–1-seger över BK Häcken på Rambergsvallen. Efter 1–1 hemma mot Brage tog man ännu en bortaseger, 4–1 mot IFK Sundsvall. Det blev sedan även seger hemma mot Örebro (2–0), men därefter spelade laget oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 hemma mot GAIS och borta mot Halmstad. Däremellan en mållös match borta mot Västra Frölunda. Djurgården vann sedan returen hemma mot Halmstad med 3–0. Efter 2–2 hemma mot Frölunda kom första förlusten, 0–1 borta mot GAIS. Blåränderna kom dock tillbaka och utklassade IFK Sundsvall med hela 8–1 efter bland annat fyra mål av Mikael Martinsson. Förlust med 4–2 borta mot Örebro samt 1–1 borta mot Brage innebar att Djurgården låg femma inför sista omgången, en poäng bakom Häcken.

Djurgården mötte just Häcken i sista omgången och behövde vinna för att passera Hisingslaget. Stockholmarna gick upp i en 2–0-ledning, men Häcken kom tillbaka och kvitterade till 2–2. Därmed gick Häcken till Allsvenskan medan Djurgården fick kvala vidare.

Kval till Allsvenskan: Djurgården åker ur efter tappad ledning

Djurgården mötte Degerfors i det allsvenska kvalet den första och sjunde november 1992. Degerfors tog ledningen i det första mötet på Stockholms Stadion, men i andra halvlek vände Djurgården till seger med 3–1. Djurgården hade alltså ena foten i Allsvenskan inför returen på Stora Valla, men där schabblade man bort ledningen. Ulf Ottosson gjorde 1–0 till Degerfors i 35:e minuten och åtta minuter före full tid gjorde Henrik Berger 2–0. Det innebar sammanlagt 3–3. Degerfors gick därmed till Allsvenskan tack vare fler bortamål medan Djurgården åkte ner i division ett.

Spelarna i Djurgården 1992

Ordinarie laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Kjell Frisk – Glenn Schiller/Leif Nilsson, Jan Andersson/Mikael Nilsson, Ivica Cvitkusic, Leif Nilsson/Jonas Claesson – Per Ferm, Jens Fjellström, Thomas Lundmark, Jonas Claesson/Ken Burvall – Peter Skoog/Robert Eriksson, Mikael Martinsson – avbytare: Fred Persson, Robert Eriksson/Peter Skoog.

Skador och dålig form gjorde att tränare Thomas Lundin ofta fick möblera om i laguppställningen. Anders Almgren vaktade målet i de sex första matcherna innan Kjell Frisk tog över. Leif Nilsson, Thomas Lundmark och Jens Fjellström spelade mest sjutton av arton matcher från start i Allsvenskan. Fjellström blev även lagets bäste målskytt med sju mål.

I Kvalsvenskan deltog sex spelare i samtliga fjorton matcher: Kjell Frisk, Jonas Granath, Mikael Nilsson, Jens Fjellström, Thomas Lundmark och Robert Eriksson. Det är dock oklart hur många de gjorde från start respektive som inhoppare då jag inte har hittat några laguppställningar från Kvalsvenskan. Mikael Martinsson blev Kvalsvenskans skyttekung med tolv fullträffar.

Som jag nämnde i inledningen lämnade flera spelare klubben under säsongen. Leif Strandh gick tillbaka till Hammarby redan efter första serieomgången. I augusti försvann ytterligare tre spelare. Jan Andersson blev uppsagd när det framkom att han på grund av sitt arbete bara skulle kunna delta i fyra av de fjorton matcherna i Kvalsvenskan. Dessutom gick Glenn Schiller till Hässelby SK och Per Ferm återvände till Brommapojkarna.

Nya spelare i Djurgårdens A-lag 1992 var Ivica Cvitkusic (Kopar Ljubljana, Slovenien), Fred Persson (Bro IK 1990), Robert Eriksson (IFK Österåker), Daniel Martinez (AIK 1990), Jonas Claesson (åter efter ett år i Spånga IS) och Kristoffer Kindbom (Hammarby IF 1985).

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Djurgården 1992 och sponsor var Mita. Under våren använde man samma hemmatröja som under 1991, men under sommaren gjorde man en mindre uppdatering. De tre smala ränderna (mörkblå på ljusblå botten) på ärmarna gick nu hela vägen upp till halsen. Samtidigt placerade man Adidas-märket på höger bröst.

Bortatröjan var gul och hade den nya Adidas Equipment-designen ,med tre ränder över höger axel. I Djurgårdens fall var det två blå ränder och en röd. Denna bild på DIFarkivet.se är den enda jag hittat på bortatröjan. Min illustration nedan är därför bara en kvalificerad gissning gällande bortaställets shorts och strumpor.

Djurgården – hemmaställ sommaren 1991 till våren 1992

Djurgården – hemmaställ sommaren/hösten 1992

20 april 2026

AIK 1992

Inför säsongen 1992 bantade AIK sin A-lagstrupp till sexton spelare. Det innebar att rutinerade spelare som Peter Larsson och Vadim Jevtusjenko fick ta större ansvar. Dessutom försvann Johan Mjällby redan på försäsongen med en svår knäskada. Tränaren Tommy Söderberg fick därför möblera om i backlinjen och skolade om den tidigare anfallaren/mittfältaren Gary Sundgren till högerback. Efter en fjärdeplats i Allsvenskan kom laget igång ordentligt under hösten. Under Mästerskapsserien passerade AIK sina konkurrenter och det hela slutade med klubbens första SM-guld på 55 år.

AIK i Allsvenskan 1992

AIK:s Vadim Jevtusjenko gjorde matchens bägge mål i den allsvenska premiären mot nykomlingen Västra Frölunda hemma på Råsunda. På två bortamatcher blev det sedan förlust mot IFK Norrköping (1–3) och oavgjort mot Öster (1–1). Däremellan spelade AIK hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock bara en halvlek. Ljuset slocknade på Råsunda och matchen fick därför avbrytas och skjutas på framtiden. Två raka segrar förde därefter upp laget i serieledning. Hemma mot Malmö FF vände AIK ett underläge i paus till en 3–1-seger.

Efter 1–0 borta mot GAIS var det dags för Stockholmsderby hemma mot Djurgården. De 13 188 åskådarna (AIK:s högsta publiksiffra hemma denna säsong) fick se en underhållande och målrik match. Blåränderna ledde med 2–0 efter åtta minuter, men Gnaget vände till 3–2 strax före paus. I andra halvlek kvitterade Djurgården, men AIK tog återigen ledningen genom Kim Bergstrand. Med tre minuter kvar kvitterade dock Djurgårdens nye center Robert Eriksson till 4–4 som blev slutresultatet.

Efter det målrika derbyt blev det en 0–0 borta mot Örebro och sedan förlust med 0–1 hemma mot nykomlingarna Trelleborg. Mot Örebro fick målvakten Bernt Ljung utgå på grund av skada. Då detta var på den tiden man endast hade två spelare på bänken (båda utespelare) fick mittfältaren Krister Nordin ställa sig i mål. I de följande sju matcherna vaktade 19-årige Magnus Hedman målet. Det andra derbyt mot Djurgården på Stockholms Stadion slutade också oavgjort, denna gång 1–1.

Den 24:e maj spelades den uppskjutna matchen mot de regerande mästarna IFK Göteborg. AIK tog en klar seger med 3–0, men en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot IFK Norrköping. Bara en seger på sex matcher gjorde att AIK nu hade sjunkit till fjärde plats i tabellen. Det blev visserligen seger med 2–1 mot Västra Frölunda på Ruddalen, men efter 0–1 hemma mot Örebro tappade man ytterligare en placering. AIK spelade sedan 2–2 i Trelleborg innan man besegrade Öster med 3–0 hemma.

Det blev seger (1–0) även i det andra mötet med Blåvitt och fyra dagar senare spelade AIK en mållös match hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–2 borta Malmö FF i sista omgången innebar att AIK slutade på fjärde plats i Allsvenskan 1992. Laget kvalificerade sig därmed för Mästerskapsserien och under hösten skulle man få igång spelet ordentligt.

Första SM-guldet på 55 år

AIK inledde Mästerskapsserien med en 1–2-förlust borta mot Norrköpingskamraterna, men därefter besegrade man Malmö FF med 1–0 hemma. Jevtusjenko gjorde där matchens enda mål redan i sjunde minuten. Dick Lidman ordnade sedan en poäng hemma mot Öster (1–1). I fjärde omgången tog AIK sin största seger för säsongen när man tvålade till Trelleborg med 5–0 på Trelleborgs IP. Pascal Simpson och Vadim Jevtusjenko svarade för två mål var och Krister Nordin för ett. Samma tre spelade gjorde faktiskt målen även i nästa match: 4–2 mot IFK Göteborg på Råsunda. Denna gång gjorde Nordin två av målen, båda i första halvlek. Åtta dagar senare vann Blåvitt returen med 2–0 på Ullevi, men det skulle visa sig bli AIK:s sista förlust.

Det blev sedan återigen storseger mot Trelleborg, nu med 4–0. Här gjorde Björn Kindlund två av målen, det första redan i tredje minuten. Kim Bergstrand och Krister Nordin stod för de övriga fullträffarna. Nordin gjorde mål även i 2–0-segern borta mot Öster. Jevtusjenko gjorde det andra, hans sjätte i Mästerskapsserien. Segern innebar att AIK gick upp i serieledning. Därefter tappade man en 2–0-ledning till 2–2 mot Norrköping på Råsunda. Krister Nordin gjorde mål för tredje matchen i rad efter att Dick Lidman gett AIK ledningen. I sista matchen mötte AIK MFF på Malmö Stadion. Vadim Jevtusjenko förde upp Gnaget till en 2–0-ledning efter 24 minuter, men skåningarna kom tillbaka till 2–2. Fyra minuter före full tid avgjorde födelsedagsbarnet (25 år) Gary Sundgren med sitt 3–2-mål. Resultatet innebar att AIK blev svenska mästare 1992. Det var klubbens nionde SM-guld och det första sedan 1937.

Utslaget ur cuperna

Den 15:e september 1992 gick AIK in i första omgången av Cupvinnarcupen. Motståndare var danska AGF från Århus. Danskarna gjorde två mål i första halvlek på Råsunda vilket satte AIK i en minst sagt besvärlig situation. I andra halvlek gjordes det tre mål inom loppet av fem minuter. Pascal Simpson reducerade för AIK, men Torben Christensen ökade på till 3–1 för danskarna. Hemmalaget reducerade återigen, nu genom Peter Hallström. Med fem minuter kvar av matchen kvitterade Vadim Jevtusjenko till 3–3 som blev slutresultatet.

Returen i Århus två veckor senare slutade också den oavgjort. Pascal Simpson gjorde 1–0 i 20:e minuten, men Bo Harder kvitterade i 67:e. Resultatet 1–1 innebar sammanlagt 4–4 och AGF gick därmed vidare på fler bortamål.

Inte heller gick det något vidare för AIK i Svenska Cupen 1992. I tredje omgången gjorde dock Kim Bergstrand mål mot Brommapojkarna redan efter 38 sekunder! Det räckte till seger, men i nästa omgång mot Spånga IS blev det mer besvärligt. Spånga tog ledningen i 64:e minuten, men Gary Sundgren kvitterade sex minuter senare. Efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Spångas målvakt Jyri Backman räddade Pascal Simpsons straff och Krister Nordin sköt i ribban. AIK var därmed utslaget.

Spelarna i AIK 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Bernt Ljung – 11 Gary Sundgren, 5 Peter Larsson, 4 Anders Hjelm, 3 Björn Kindlund – 2 Krister Nordin, 6 Vadim Jevtusjenko, 7 Michael Borgqvist, 15 Peter Hallström – 8 Kim Bergstrand, 9 Pascal Simpson – avbytare: 13 Dick Lidman, 14 Thomas Lagerlöf.

Larsson och Jevtusjenko spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien. Sundgren startade alla arton allsvenska matcher, men missade en match i Mästerskapsserien. Förutom Larsson och Jevtusjenko spelade även Ljung, Kindlund, Hjelm, Nordin och Simpson från start i de tio matcherna i Mästerskapsserien. Jevtusjenko blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål – sex i Allsvenskan, åtta i Mästerskapsserien och ett i Cupvinnarcupen. De fjorton inhemska målen gav honom en andraplats i skytteligan bakom Östers Hans Eklund.

Krister Nordin (Djurgårdens IF), Dick Lidman (GIF Sundsvall), Stefan Jonsson (Hudiksvalls ABK 1991), Pierre Gallo (Norsborgs IF 1988) och Roger Boström (Anundsjö IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Puma levererade nya matchställ till AIK 1992. Den svarta hemmatröjan med ett rutmönster i tyget hade gul V-hals och en gul Puma på vardera ärm. Shorts och strumpor var likadana som tidigare. Sponsorer var Trippel-Lott, Folksam och Mitsubishi. Trippel-Lott och Folksam fanns antingen på tröjans framsida eller på ryggen ovanför tröjnumret. De hade även sina logotyper på framsidan av shortsen. Mitsubishi hade sin logotyp nedanför tröjnumret samt på baksidan av shortsen.

30 mars 2026

Allsvenskan 1991

1991 var den 67:e säsongen av Allsvenskan i fotboll. Till denna säsong bantade man ner antalet lag från tolv till tio. Orsaken var det nya seriesystemet där de sex främsta lagen gick vidare till Mästerskapsserien. De sex klubbar som tog sig dit var seriesegrarna IFK Göteborg samt Örebro SK, Malmö FF, AIK, Djurgårdens IF och IFK Norrköping. Lagen tog med sig hälften av poängen från Allsvenskan till Mästerskapsserien (avrundat uppåt i de fall det hade inneburit halva poäng). Alla mötte alla två gånger (hemma och borta) och det lag som toppade tabellen efter sista omgången utsågs till svenska mästare.

Det blev IFK Göteborg som försvarade sitt SM-guld från 1990 och tog sin trettonde titel. Blåvitt kvalificerade sig därmed för Champions League 1992/93 som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag. Tvåan Örebro och trean IFK Norrköping fick varsin plats i UEFA-cupen 1992/93. IFK Göteborg vann även Svenska Cupen 1991 efter finalseger över AIK. Eftersom göteborgarna skulle spela i Champions League fick AIK en plats i Cupvinnarcupen 1992/93.

Tabeller, resultat och laguppställningar: Allsvenskan 1991 (OpenOffice-kalkylblad)

Kvalsvenskan

De fyra sämsta lagen i Allsvenskan fick under hösten spela vidare i Kvalsvenskan. Där spelade även de fyra seriesegrarna i vårens division ett-serier. Halmstads BK, GAIS, Östers IF och GIF Sundsvall tog hand om de fyra sista platserna i Allsvenskan och gick vidare till Kvalsvenskan. Från division ett kom Kiruna FF, Hammarby IF, Västra Frölunda IF och Trelleborgs FF. Dessa åtta lag mötte varandra hemma och borta (totalt fjorton omgångar).

Öster vann serien utan en enda förlust och kvalificerade sig för Allsvenskan 1992. Det gjorde även tvåan och trean, Trelleborg och GAIS. De fyra sämsta lagen, Hammarby, Halmstad, Sundsvall och Kiruna, åkte ner till division ett 1992. Fyran i tabellen, Västra Frölunda, fick kvala vidare mot en av seriesegrarna i Höstettan, Helsingborgs IF. Dessa möttes i ett dubbelmöte som slutade 5–5. Frölunda gjorde dock fler mål på bortaplan och tog sig därmed till Allsvenskan 1992.

Skyttekung och Guldboll

Den spelare som gjorde flest mål sammanlagt i Allsvenskan och Mästerskapsserien kunde titulera sig årets skyttekung. IFK Göteborgs Kennet Andersson gjorde tretton mål i Allsvenskan innan han såldes till belgiska Mechelen. Trots att han inte hann med att spela i Mästerskapsserien blev han ändå skyttekung.

En som redan vid årets start var utlandsproffs var Anders Limpar i Arsenal. Den lille bolltrollaren var en starkt bidragande orsak till att Londonlaget blev engelska mästare säsongen 1990/91. Prestationerna i England samt i svenska landslaget gjorde att han belönades med Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare 1991.

Publiken i Allsvenskan 1991

Den totala publiken på de 90 matcherna i den allsvenska grundserien uppgick till 389 362 eller 389 312 vilket ger ett snitt på 4326 åskådare per match. Det som skiljer mellan källorna är publiksiffran på matchen GAIS–AIK. AIK Statistikdatabas anger 2277 medan Årets Fotboll säger 2227. Det påverkar dock inte snittet. I Mästerskapsserien var publiksnittet något högre. De 30 matcherna lockade sammanlagt 142 409 åskådare vilket innebär 4747 åskådare per match.

Räknar man samman Allsvenskan och Mästerskapsserien får man därför ett publiksnitt på 4431. Svenska Fotbollförbundet anger ett snitt på 4435, men efter att ha gått igenom alla publiksiffror i Årets Fotboll samt på AIK Statistikdatabas har jag kommit fram till ovanstående siffror.

Årets högsta publiksiffra var 24 049. Så många kom för att se Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården den 30:e maj. Fyra dagar tidigare kom endast 1012 åskådare för att se GIF Sundsvall–Örebro. Det var årets lägsta publiksiffra i Allsvenskan.

Jag har även tittat på publiksiffrorna i Kvalsvenskan. Där uppgick den totala publiken på de 56 matcherna till 111 365 personer. Det ger ett snitt på 1989 åskådare per match. Några av matcherna har dock olika publiksiffror beroende på källa. Årets Fotboll har en totalpublik på 111 490 vilket ger ett snitt på 1991.

Matchställen

Här är alla hemmatröjor i Allsvenskan 1991. Klicka på bilden nedan för att se den i större format.

Endast två olika tröjtillverkare användes i Allsvenskan 1991: Adidas (tre lag) och Puma (sju lag). Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Adidas – Djurgårdens IF, IFK Göteborg och IFK Norrköping.
Puma – AIK, GAIS, Halmstads BK, Malmö FF, GIF Sundsvall, Örebro SK och Östers IF

Serietabell Allsvenskan 1991

Här är den allsvenska tabellen 1991. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	IFK Göteborg	18	9	6	3	29	14	33
2	Örebro SK	18	9	6	3	25	17	33
3	Malmö FF	18	7	8	3	20	14	29
4	AIK	18	7	6	5	21	15	27
5	Djurgårdens IF	18	6	7	5	27	25	25
6	IFK Norrköping	18	5	6	7	24	24	21
7	Halmstads BK	18	5	6	7	22	22	21
8	GAIS	18	5	5	8	22	29	20
9	Östers IF	18	3	9	6	23	26	18
10	GIF Sundsvall	18	1	7	10	15	42	10

28 mars 2026

Östers IF 1991

Östers IF hade ekonomiska problem 1991. Med skulder på sju miljoner kronor gick man miste om värvningen av Thomas Johansson från Mjällby som istället gick till Malmö FF. Tränare Hasse Backe fick förlita sig på en tunn spelartrupp som dessutom drabbades av skador. Laget kom näst sist i Allsvenskan och fick försöka hänga kvar i högsta serien via spel i Kvalsvenskan. Trots allt tog man sig till final i svenska cupen under våren där det dock blev förlust mot IFK Norrköping.

Östers IF i Allsvenskan 1991

Öster spelade 1–1 mot Örebro i den allsvenska premiären hemma på Värendsvallen. Efter en 1–0-seger borta mot IFK Norrköping blev det återigen 1–1 hemma, nu mot Djurgården. Första förlusten kom i fjärde omgången då Öster föll med 2–0 borta mot GAIS. 1–1 mot Halmstad (borta) och 2–2 mot IFK Göteborg (hemma) innebar att Öster hade spelat oavgjort i fyra av de sex första matcherna. En 1–2-förlust mot AIK på Råsunda följdes av ännu en oavgjord, 1–1 hemma mot Malmö FF. I nionde omgången tog Öster sin andra seger när man slog nykomlingen GIF Sundsvall med 3–0 i Växjö.

När hälften av matcherna var spelade låg Öster på sjätte plats i tabellen. Det hade inneburit en plats i Mästerskapsserien, men det skulle dröja innan nästa seger kom. Öster förlorade borta mot IFK Göteborg (0–2) och Malmö FF (1–2) och däremellan spelade man 2–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan tre oavgjorda i rad mot AIK (0-0 hemma), GIF Sundsvall (1–1 borta) och GAIS (2–2 hemma). Istället för att klättra i tabellen hade laget nu tappat två placeringar. Inte blev det bättre av att man förlorade med 2–4 borta mot Djurgården. Laget tog dock sin tredje seger i näst sista omgången när man slog IFK Norrköping med 3–1. I sista matchen blev det återigen förlust, 1–2 borta mot Örebro. Östers IF slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1991. Laget fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Final i Svenska cupen, utslaget ur UEFA-cupen

Även om det inte gick något vidare i Allsvenskan kunde Öster åtminstone glädja sig åt en finalplats i Svenska cupen säsongen 1990/91. Under våren besegrade man IFK Eskilstuna med 3–1 i kvartsfinalen och i semifinalen blev det seger med 3–0 mot Brommapojkarna. I finalen på ett regnigt Råsunda den 26:e juni 1991 möttes Öster och IFK Norrköping. Sulo Vaattovaara gav Norrköping ledningen, men Öster kvitterade genom Erkka Petäjä. Norrköpingskamraterna var dock numret större och gjorde ytterligare tre mål. Slutresultatet blev således 4–1 till IFK Norrköping.

Den artonde september gick Öster in i första omgången av UEFA-cupen där man mötte franska Lyon. Fransmännen gjorde matchens enda mål genom Rémi Garde på Stade de Gerland i Lyon. Returen på Värendsvallen två veckor senare slutade 1–1 och Lyon gick därmed vidare med sammanlagt 2–1. Janne Jansson gav Öster ledningen i fjortonde minuten, men Stéphane Roche kvitterade i 54:e.

Östers IF obesegrat i Kvalsvenskan 1991

En vecka efter sista omgången av Allsvenskan drog Kvalsvenskan igång. Första matchen borta mot GIF Sundsvall slutade 2–2. Efter en 3–1-seger hemma mot GAIS spelade Öster oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 borta mot Trelleborg och 2–2 hemma mot Hammarby. Den tredje matchen, hemma mot Halmstad, blev en minst sagt målrik historia. Slutresultatet blev 5–5 och Östers Janne Jansson gjorde tre av målen i första halvlek.

Efter tre oavgjorda tog Öster tre segrar i rad. En 3–1-seger borta mot Västra Frölunda följdes av två möten med Kiruna FF. Öster vann med 4–0 på Lombia IP i Kiruna och returen på Värendsvallen fyra dagar senare slutade 2–0 till hemmalaget. Det blev sedan två 1–1-matcher mot Hammarby (borta) och GIF Sundsvall (hemma) och däremellan en 2–1-seger över Västra Frölunda hemma.

Laget avslutade sedan serien med ytterligare tre raka segrar. Det blev 1–0 borta mot Halmstad, 6–2 hemma mot Trelleborg och 3–0 borta mot GAIS. Östers IF tog därmed hem segern i Kvalsvenskan 1991 utan att förlora en enda match. Seriesegern innebar att man var klara för allsvenskt spel även 1992.

Spelarna i Östers IF 1991

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Pål Lundin – Tonny Westring, Jesper Jansson/Urban Westerberg, Erkka Petäjä, Urban Westerberg/Nicklas Persson – Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jan Jansson – Nicklas Persson/Andreas Bild, Hans Eklund – avbytare: Morgan Hansson, Stefan Paldan.

Wibrån och Eklund deltog i samtliga 32 matcher i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Hur många det var från start respektive som inhoppare är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. I Allsvenskan gjorde i alla fall Eklund fyra av de arton matcherna som inhoppare. Lundin, Westring och Wibrån spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Andreas Bild blev bäste målskytt med femton mål (sju i Allsvenskan och åtta i Kvalsvenskan). Därefter följde Janne Jansson med tio fullträffar (två i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan).

Torbjörn Rampeltin (Mönsterås GIF), Andreas Bild (Växjö BK 1987), Jörgen Moberg (Veberöds AIF 1988) och Stavros Papadopoulos (Forsby IF 1990) var nya i A-laget. Urban Westerberg lånades under säsongen ut till Umeå FC. Orsaken lär ha varit att han rök ihop med Erkka Petäjä kvällen efter cupfinalen mot Norrköping. Under hösten kom dessutom Andreas Ravelli tillbaka till Öster. Han hade lämnat klubben för IFK Göteborg inför 1988 och hade nu en och en halv säsong som spelande tränare i division fyra-laget Lenhovda bakom sig.

Matchställen

Öster behöll samma matchställ från Puma som man använde 1990, dock med två skillnader. Klubbmärket prydde nu tröjorna och på ryggen hade man en annan stil på numren än tidigare. I UEFA-cupmatcherna mot Lyon spelade Öster i helrött och utan reklam på vare sig tröjor eller shorts.

26 mars 2026

Örebro SK 1991

Örebro SK med tränaren Rolf Zetterlund förstärkte truppen inför 1991 med anfallarna Hasse Holmqvist och Miroslaw Kubisztal. Dessa hade dock dåligt understöd och polacken Kubisztal blev ofta lämnad ensam på topp. Försvaret höll tätt bakåt och laget tog därigenom tillräckligt många poäng för att komma på andra plats i Allsvenskan – klubbens bästa placering någonsin. Spel i sommarens Tipscup samt matcherna mot Ajax i UEFA-cupen bidrog dock till att ÖSK tröttnade under hösten. I Mästerskapsserien kom därför förlusterna allt oftare och laget fick nöja sig med en tredjeplats.

Tvåa i Allsvenskan och gruppseger i Tipscupen

Örebro SK fick 1–1 borta mot Öster i den allsvenska premiären 1991. Hemma på Eyravallen blev sedan nye polacken Kubisztal tvåmålsskytt i 4–1-segern över GAIS, men en vecka senare föll man med 0–1 borta mot det andra göteborgslaget IFK. Det skulle dock dröja länge till nästa förlust. ÖSK tog tre raka segrar, hemma mot AIK (1–0) och GIF Sundsvall (3–1) samt borta mot IFK Norrköping (2–0). Laget toppade nu tabellen även om man tappade ledningen tillfälligt efter 1–1 hemma mot Djurgården.

Därefter följde två bortamatcher, men det gjordes bara ett mål. ÖSK besegrade Halmstad med 1–0 på Örjans Vall och spelade sedan en mållös match mot Malmö FF på Malmö Stadion. Två nya mål av Kubisztal samt ett av Hasse Holmqvist ordnade en 3–1-seger hemma mot Norrköping. Efter 1–1 borta mot GIF Sundsvall besegrade man Halmstad för andra gången, nu med 3–0.

Den förlustfria sviten sprack den andra juni då Djurgården vann med 4–1 på Råsunda. Det innebar att ÖSK tappade serieledningen till IFK Göteborg. Det blev sedan två mållösa matcher mot Malmö FF (hemma) och AIK (borta). Däremellan deltog Örebro SK i Intertotocupen eller Tipscupen som den också kallades. Där mötte man tyska Saarbrücken samt de två israeliska lagen Maccabi Haifa och Hapoel Petah Tikva. ÖSK besegrade israelerna både hemma och borta samt tyskarna på bortaplan. Hemmamatchen mot Saarbrücken slutade 2–2. Fem segrar och en oavgjord innebar att man vann gruppen, men där tog turneringen ändå slut. Detta år spelade man nämligen inget slutspel och ingen vinnare av turneringen utsågs.

Tillbaka till Allsvenskan. Tre dagar efter mötet med AIK gick ÖSK mållöst av planen för tredje matchen i rad när man föll med 0–4 hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock två stycken 2–1-segrar mot GAIS (borta) och Öster (hemma) i de två sista matcherna. Örebro SK slutade därmed på andra plats i Allsvenskan 1991 vilket var klubbens bästa resultat någonsin.

Dalande formkurva och möte med Ajax

När Mästerskapsserien drog igång den 25:e augusti var den tidigare så goda formen som bortblåst. ÖSK inledde med tre förluster och sex insläppta mål. Det blev 1–2 både mot IFK Norrköping (hemma) och AIK (borta) och sedan 0–2 borta mot Djurgården. Efter två oavgjorda mot IFK Göteborg (1–1 hemma) och Malmö FF (0–0 borta) tog ÖSK två raka segrar. Returmötet mot Malmö på Eyravallen slutade 2–1 och sedan besegrade man även AIK med 1–0 på Råsunda. Formen var dock ojämn och det blev två nya förluster, nu mot kamratlagen från Norrköping (0–2 hemma) och Göteborg (0–3 borta). I sista matchen besegrade man dock Djurgården med 1–0 hemma. Örebro SK kom därmed på tredje plats i Mästerskapsserien 1991 vilket gav en plats i UEFA-cupen 1992/93.

ÖSK spelade i UEFA-cupen även hösten 1991. I första omgången mötte man Ajax som var en alltför stark motståndare. Ajax började hemma, men på grund av huliganproblem vid en tidigare match var man tvungna att spela minst tjugo mil från Amsterdam. Valet föll på Rheinstadion i Düsseldorf, men det bekom inte holländarna som efter en mållös första halvlek gjorde tre mål i andra. Eftersom Örebro inte gjorde något mål var det i praktiken avgjort. Returen på Eyravallen slutade 1–0 till Ajax efter mål av Aron Winter i andra halvlek. Därmed var ÖSK:s Europaäventyr över för den här gången.

Spelarna i Örebro SK 1991

Vanligaste laguppställning Allsvenskan (3–5–2): 1 Anders Karlsson – 2 Tommy Andersson, 5 Sven Dahlkvist, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark, 6 Per Blohm, 7 Tommy Ståhl, 3 Richard Larsson/Lennart Sjögren, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Peter Nilsson, 13 Lennart Sjögren/Richard Larsson.

I de fem första matcherna spelade Sjögren högerforward i en 3–4–3-uppställning. Larsson började då på bänken. I de fyra sista matcherna bytte man till fyrbackslinje med Tommy Ståhl som extra mittback bredvid Dahlkvist.

Vanligaste laguppställning Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Anders Karlsson – 3 Lennart Sjögren, 5 Sven Dahlkvist/9 Magnus Erlingmark, 2 Tommy Andersson, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark/6 Per Blohm, 6 Per Blohm/10 Hans Holmqvist, 7 Tommy Ståhl, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist/Mikael Andersson, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Richard Larsson, 13 Pär Millqvist.

Magnus Sköldmark spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien (18+10). Även Dahlkvist, Blohm och Kubisztal startade de arton matcherna i Allsvenskan, men missade några i Mästerskapsserien. I Mästerskapsserien spelade förutom Sköldmark även Erlingmark och Fursth från start i samtliga tio matcher. Kubisztal blev bäste målskytt med åtta mål (fem i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien). Hans anfallskollega Holmqvist stod också för fem fullträffar i Allsvenskan, men gjorde inget i Mästerskapsserien.

Hans Holmqvist (Cesena), Miroslaw Kubisztal (GKS Katowice), Richard Larsson (Vivalla IF 1987), Magnus Powell (Arnäs IF), Thomas Johansson (Laxå IF 1990) och Mikael Lindgren (Gefle IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Inför 1991 bytte Örebro SK från Adidas till Puma. Hemmatröjan var till en början helvit, men till Mästerskapsserien tog man fram en ny design med olika färgfält i svart, gult och grönt på ärmarna. Denna design, fast med andra färger, kom sedan Helsingborgs IF att använde 1992 och 1993. Shortsen var svarta och strumporna vita med tre ränder upptill. Bortatröjan var röd och hade samma design som bland annat AIK, Malmö FF och Öster använde. Några av sponsorerna som förekom på tröjorna var NeH, ASG och Yxhult. Under hösten hade man även Sparbanken med sin nya logotyp på tröjorna. I hemmamatchen mot Ajax i UEFA-cupen spelade ÖSK i helvita tröjor med en mindre Sparbanken-logga. Borta mot Ajax ställde ÖSK upp i svarta tröjor och shorts samt röda strumpor.

Örebro SK hemmaställ i Mästerskapsserien 1991

24 mars 2026

GIF Sundsvall 1991

GIF Sundsvall var tillbaka i Allsvenskan 1991 efter att ha vänt underläge 2–5 till seger med 6–5 i kvalet mot BK Häcken. Det var klubbens sjätte säsong i högsta serien efter besöken 1965, -75 samt 1987–89. Skador och sjukdomar gjorde dock att tränaren Jan ”Lill-Damma” Mattsson sällan kunde mönstra sin bästa elva. Efter en lovande start föll laget ihop och slutade sist i Allsvenskan.

En enda seger på arton matcher

GIF Sundsvall spelade 1–1 mot GAIS på Ullevi i den allsvenska premiären 1991. Laget besegrade sedan Djurgården med 2–1 i hemmapremiären på Westhagens konstgräsplan. Det skulle dock visa sig bli Giffarnas enda seger i Allsvenskan denna säsong.

Efter den lovande inledningen på serien åkte man på storstryk med 0–6 borta mot Malmö FF. GIF Sundsvall fick 1–1 hemma mot Halmstad, men därefter släppte man in tolv mål på fyra förlustmatcher. Först blev det 1–3 borta mot Örebro och sedan tre gånger 0–3 mot AIK (hemma), IFK Göteborg (borta) och Öster (borta). Mellan de båda bortamatcherna, den sextonde maj, skulle GIF Sundsvall spelat sin första hemmamatch på riktigt gräs på Timrå IP. Planen var dock regndränkt och matchen mot IFK Norrköping sköts upp till den 23:e juni. Efter fyra raka förluster fick Giffarna med sig en poäng, men återigen släppte man in tre mål i en match som slutade 3–3 borta mot AIK.

Halva serien var nu spelad och GIF Sundsvall låg sist i tabellen. I första matchen på Timrå IP blev det sedan 1–1 mot Örebro innan man åkte på ännu en förlust, 1–4 borta mot IFK Göteborg. Tre matcher i rad på Timrå IP slutade alla 1–1: mot IFK Göteborg, Öster och till slut den uppskjutna matchen mot Norrköping. Giffarna avslutade sedan grundserien med fyra raka förluster. Det blev 0–3 borta mot Halmstad och 0–1 hemma mot Malmö FF, därefter två gånger 1–3 borta mot Djurgården och hemma mot GAIS. I sista matchen spelade man på Sundsvalls idrottspark som hade renoverats under 1990–91.

GIF Sundsvall kom därmed på tionde och sista plats i Allsvenskan 1991. Man fick därför fortsätta med spel i Kvalsvenskan under hösten. Laget vann bara en match, spelade sju oavgjorda och förlorade tio gånger med målskillnaden 15–42 på de arton matcherna.

GIF Sundsvall i Kvalsvenskan 1991

Efter 2–2 hemma mot Öster i första omgången av Kvalsvenskan blev det seger med 2–1 borta mot det andra Norrlandslaget, Kiruna FF. Giffarna spelade sedan återigen 2–2 på hemmaplan, denna gång mot Halmstad. Precis som under våren åkte man på fyra raka förluster och släppte in tolv mål. Denna gång kom nederlagen mot GAIS (0–1 borta), Trelleborgs FF (2–3 hemma), Hammarby IF (0–3 borta) och Västra Frölunda (1–5 borta).

Man fick sedan 1–1 i returen hemma mot Frölunda innan det var dags för två nya förluster: 0–3 borta mot Trelleborg och 0–1 hemma mot Hammarby. Efter 1–1 borta mot Öster gjorde laget inte mindre än tio mål på två hemmamatcher mot Kiruna (6–1) och GAIS (4–3). Även sista matchen blev en målrik historia som dock slutade med förlust 3–6 borta mot Halmstad. GIF Sundsvall kom därmed näst sist i Kvalsvenskan 1991 och åkte ner i division ett.

Spelarna i GIF Sundsvall 1991

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Jonas Lundgren – Michael Brundin, 13 Magnus Wikström, 4 Åke Andersson – 21 Patrik Ulfsparre/16 Krister Lundgren, 17 Gunnar Samuelsson, 6 Soso Tjedija, Håkan Holmström, 11 Anders Spjut – 150 Dick Lidman, 10 Leif Forsberg – avbytare: 12 Ola Persson, 16 Krister Lundgren/21 Patrik Ulfsparre.

Leif Forsberg och Håkan Holmström spelade mest med totalt 30 av de 32 matcherna i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Om de spelade från start alla gånger är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. Forsberg spelade i alla fall från start i samtliga arton allsvenska matcher medan Holmström startade sjutton gånger (inget inhopp) i Allsvenskan. Magnus Wikström blev bäste målskytt med totalt sju mål varav tre i Allsvenskan och yra i Kvalsvenskan. Även Forsberg och Fredrik Johansson gjorde tre mål i Allsvenskan. I Kvalsvenskan blev Dick Lidman bäste skytt med fem fullträffar, men han nätade bara en gång i Allsvenskan.

Krister Lundgren (Sunnanå SK), Peter Lindström (målvakt, IFK Östersund), Magnus Olsson (Essviks AIF), Per Nässbjer (egen produkt), Fredrik Wickström (egen produkt), Mikael Lundgren (tillbaka, Medskogsbrons BK 1987–90) samt georgierna Soso Tjedija och Kaka Tschadadze (båda Dynamo Tbilisi) var nya i A-laget. Tränare var Jan ”Lill-Damma” Mattsson som var skyttekung i Öster på 70-talet.

Matchställen

Inför säsongen 1991 bytte GIF Sundsvall tröjleverantör från Adidas till Puma. Matchställen var i samma stil som de AIK, Halmstad, Malmö och Öster använde vid denna tid. En detalj som särskiljde Giffarna var att de hade spelarnas nummer på shortsen. Sundsvall hade flera olika sponsorer på tröjorna, bland annat SCA, Riksbyggen och Båkab Energi. På ärmarna var Sundsvalls kommun och HSB sponsorer. Jag har inte sett några bilder där man ser ryggen så jag vet inte hur tröjnumren såg ut eller vilka sponsorer de hade där. Därför visas endast framsidan av tröjorna på bilderna nedan. Bilderna visar också bara de långärmade tröjorna eftersom jag inte har sett bilder på någon Sundsvallsspelare i kortärmade tröjor.