1985/86
Sommaren 1985 återvände anfallaren Andy Gray till Aston Villa efter sex år i Everton och Wolverhampton. Aston Villa värvade också mittfältaren Steve Hodge från Nottingham Forest och anfallaren Simon Stainrod från Sheffield Wednesday. I december 1985 anlände även mittbacken Paul Elliott från Luton Town. Manager var Graham Turner som gjorde sin andra säsong i klubben.
Aston Villa slutade på sextonde plats i ligan 1985/86 vilket var sex placeringar sämre än föregående säsong. I FA-cupen slog man ut Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Millwall, även det efter omspel. Däremot tog sig laget längre i Ligacupen, där man under hösten besegrade Exeter City, Leeds United och West Bromwich Albion. I kvartsfinalen, som spelade i januari 1986, stod Arsenal för motståndet. Matchen slutade 1–1 och i omspelet vann Aston Villa med 2–1. Även semifinalens första match mot överraskningslaget Oxford United slutade oavgjort, 2–2, men i returen föll Aston Villa med 1–2.
Laguppställning 1985/86: 1 Nigel Spink – 2 Gary Williams/David Norton, 4 Allan Evans, 5 Paul Elliott, 3 Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Darren Bradley/Steve Hunt, 10 Steve Hodge – 8 Simon Stainrod, 9 Andy Gray, 11 Mark Walters.
Brendan Ormsby spelade de 14 första ligamatcherna i tröja nummer 5, men förlorade sin plats till Elliott och lämnade klubben för spel i Leeds i slutet av februari. Darren Bradley spelade 14 av de 30 första ligamatcherna i tröja nummer 6, men såldes i mars till West Bromwich i en bytesaffär med Steve Hunt som spelade de tolv sista matcherna på samma position. Mark Walters spelade mest med totalt 53 matcher varav 40 i ligan. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav tio i ligan medan Walters stod för tretton varav tio i ligan.
1986/87
Inför säsongen 1986/87 förstärkte Aston Villa laget med Martin Keown (mittback, Arsenal), Andy Blair (mittfältare, Sheffield Wednesday), Neale Cooper (mittfältare, Aberdeen) och Garry Thompson (anfallare, Sheffield Wednesday).
Aston Villa inledde ligaspelet hösten 1986 med sex förluster på de sju första matcherna och den 14 september fick Graham Turner sparken. Ron Wylie ledde laget innan Billy McNeill från Manchester City tog över permanent en vecka senare. Resultaten förbättrades något under en period, men under andra hälften av ligasäsongen blev det bara två segrar på 21 matcher vilket innebar att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Detta bara fem år efter att ha vunnit Europacupen.
Det gick inte mycket bättre i FA-cupen – oavgjort mot Chelsea i tredje omgången följdes av förlust i omspelet. I Ligacupen slog Aston Villa ut Reading och Derby County (efter omspel) innan man förlorade mot Southampton. Aston Villa deltog även i den nystartade Full Members’ Cup som hade skapats med anledning av att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av Heyselkatastrofen 1985. Första matchen slutade med seger över Derby County, men därefter förlorade man mot Ipswich Town.
Vänsterbacken Tony Dorigo spelade mest med totalt 48 matcher varav 41 i ligan. Bästa målskyttar blev Allan Evans och Garry Thompson med totalt sju mål varav sex i ligan. Även Simon Stainrod stod för sex ligamål.
Tröjorna
Isländska Henson levererade tröjorna till Aston Villa och sponsor var Mita. Hemmatröjan var vinröd med två ljusblå ränder som gick från halsen och ner över ärmarna (på den långärmade varianten var dock ärmarna helt vinröda). Tröjorna hade V-hals och muddar i vitt med en ljusblå och en vinröd rand. Byxorna var vita med fyra vinröda och tre ljusblå ränder längs sidorna. Strumporna var under 1985/86 övervägande ljusblå med vita och vinröda ränder, men till 1986/87 bytte man till vita strumpor. Reservtröjan var gulrandig med två ljusblå och en vinröd rand på övre delen av tröjan. Byxor och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast gult.
4 svar på ”Aston Villa 1985–1987”