Författare: Johan

Engelska division ett 1984/85

Everton bröt Liverpools segersvit och blev engelska mästare för åttonde gången. Everton tog sig även till final i FA-cupen, men förlorade mot Manchester United som tog sin sjätte FA-cuptitel. Norwich City vann Ligacupen för andra gången efter att ha besegrat Sunderland i finalen. Liverpool, tvåa i ligan, gick till final i Europacupen, men förlorade mot Juventus i en match som mest är ihågkommen för läktarkatastrofen på Heyselstadion i Bryssel där 39 människor omkom. Händelsen ledde till att engelska lag uteslöts ur europeiskt cupspel. Norwich City, Sunderland och Stoke City tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan. Skytteligavinnare blev Kerry Dixon, Chelsea, och Gary Lineker, Leicester City, som båda gjorde 24 mål. Neville Southall, Everton, blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Peter Reid, även han Everton, till årets spelare. Mark Hughes, Manchester United, blev utsedd till årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1984/85. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1984/85

Sju olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag medan sex lag använde Adidas, fyra använde Le coq sportif och ett lag vardera använde Admiral, Hummel, Nike och Patrick. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Umbro – Arsenal, Coventry City, Liverpool, Newcastle United, Sheffield Wednesday, Stoke City, Watford och West Bromwich Albion
  • Adidas – Ipswich Town, Luton Town, Manchester United, Nottingham Forest, Queens Park Rangers och West Ham United
  • Le coq sportif – Aston Villa, Chelsea, Everton och Tottenham Hotspur
  • Admiral – Leicester City
  • Hummel – Norwich City
  • Nike – Sunderland
  • Patrick – Southampton

Här är ligatabellen 1984/85. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Everton 42 28 6 8 88 43 90
2 Liverpool 42 22 11 9 68 35 77
3 Tottenham Hotspur 42 23 8 11 78 51 77
4 Manchester United 42 22 10 10 77 47 76
5 Southampton 42 19 11 12 56 47 68
6 Chelsea 42 18 12 12 63 48 66
7 Arsenal 42 19 9 14 61 49 66
8 Sheffield Wednesday 42 17 14 11 58 45 65
9 Nottingham Forest 42 19 7 16 56 48 64
10 Aston Villa 42 15 11 16 60 60 56
11 Watford 42 14 13 15 81 71 55
12 West Bromwich Albion 42 16 7 19 58 62 55
13 Luton Town 42 15 9 18 57 61 54
14 Newcastle United 42 13 13 16 55 70 52
15 Leicester City 42 15 6 21 65 73 51
16 West Ham United 42 13 12 17 51 68 51
17 Ipswich Town 42 13 11 18 46 57 50
18 Coventry City 42 15 5 22 47 64 50
19 Queens Park Rangers 42 13 11 18 53 72 50
20 Norwich City 42 13 10 19 46 64 49
21 Sunderland 42 10 10 22 40 62 40
22 Stoke City 42 3 8 31 24 91 17

West Ham United 1984/85

West Ham inledde säsongen 1984/85 starkt och var efter fem ligamatcher uppe på andra plats. Under vintern och våren blev dock förlusterna alltfler och laget slutade på sextonde plats. i FA-cupen slog West Ham ut Port Vale, Norwich City och Wimbledon (efter omspel), men i kvartsfinalen blev det förlust mot Manchester United. I Ligacupen besegrade man Bristol City, men förlorade därefter mot Manchester City efter omspel. Tony Cottee var den som spelade mest med 50 av 51 tävlingsmatcher (varav 40 plus ett inhopp i ligan) och blev även lagets bäste målskytt med totalt 24 mål varav 17 i ligan. Efter säsongen lämnade vänsterbacken Frank Lampard klubben efter 660 matcher sedan debuten 1967. Han gick till Southend United på fri transfer där han avslutade karriären.

Laguppställning: 1 Tom McAlister – 2 Ray Stewart, 5 Alvin Martin, 6 Tony Gale, 3 Steve Walford/Paul Brush – 7 Paul Allen/Bobby Barnes, 4 Paul Allen/Steve Walford, 8/10 Billy Bonds, 11 Geoff Pike/Alan Dickens – 8/9 Paul Goddard, 9/10 Tony Cottee. Ny i laget var mittbacken Tony Gale från Fulham.

Tröjorna, som tillverkades av Adidas, var av samma modell som föregående säsong. Skillnaden var att klubbens sponsor förkortade sitt namn från Avco Trust till Avco för att kunna göra bokstäverna större. Dessutom fick bortatröjan nu det nya klubbmärket och samma typ av nummer som hemmatröjan.

West Bromwich Albion 1984–1986

1984/85 slutade West Bromwich på tolfte plats i ligan, på samma poäng som Watford. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot division tre-laget Orient och i Ligacupen slog man ut Wigan Athletic och Birmingham City innan man åkte ut mot Watford. Garry Thompson spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 19 i ligan. Efter säsongen såldes Thompson till Sheffield Wednesday i utbyte mot Imre Varadi.

Laguppställning 1984/85: 1 Tony Godden – 2 Jimmy Nicholl, 5 Martyn Bennett, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Tony Grealish, 4 Steve Hunt, 9 Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 10 David Cross/Nicky Cross, 11 Carl Valentine.
Clive Whitehead inledde säsongen som ordinarie högerback, men förlorade sin plats när Jimmy Nicholl värvades från Glasgow Rangers i november 1984. Cyrille Regis inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Coventry i oktober. Han ersattes av David Cross som kom från Vancouver Whitecaps tillsammans med Carl Valentine. MacKenzie bytte då från nummer 10 till 9.

1985/86 lyckades West Bromwich bara vinna fyra ligamatcher och kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen blev det förlust mot Sheffield Wednesday efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Port Vale och Coventry City, men åkte sedan ut mot Aston Villa efter omspel. Laget deltog även i den nystartade turneringen Full Members’ Cup som hade skapats efter att engelska lag stängts av från europeiskt cupspel efter Heyselkatastrofen 1985. West Bromwich besegrade Brighton och Crystal Palace i gruppspelet, men förlorade sedan semifinalen mot Chelsea efter straffsparksläggning. Derek Statham var den som spelade mest med 47 av de 53 tävlingsmatcherna varav 37 i ligan. Imre Varadi blev bäste målskytt med totalt tretton mål varav nio i ligan.

Tröjorna, som tillverkades av Umbro, var av samma modell som tidigare. Klubben sponsrades nu av West Midlands hälsomyndighet som satte en rökning-förbjuden-skylt på tröjorna. Reservstället var nytt och bestod av gula tröjor med marinblå kritstrecksränder och marinblå hals och muddar med tre gula ränder samt gula byxor och strumpor.

Southampton 1984/85

Southampton tog bara en poäng på de fyra första ligamatcherna 1984/85, men spelade sedan upp sig och slutade så småningom på femte plats i tabellen. I FA-cupen besegrade man Sunderland och Orient innan man åkte ut mot Barnsley i femte omgången. I Ligacupen slog Southampton ut Hull City och Wolverhampton, men åkte sedan ut mot Queens Park Rangers efter två omspelsmatcher. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot Hamburg redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–2 borta. Mick Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Steve Moran med totalt arton mål varav elva i ligan och Joe Jordan (nyförvärv från Hellas Verona) med sexton varav tolv i ligan.

Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Mick Mills, 5 Mark Wright, 6 Kevin Bond, 3 Mark Dennis – 7 Nick Holmes, 4 Steve Williams/Alan Curtis/Jimmy Case, 10 David Armstrong – 8 Steve Moran, 9 Joe Jordan, 11 Danny Wallace. Bond värvades från Manchester City i september 1984, Williams såldes till Arsenal i december och Case värvades från Brighton i mars 1985.

Tröjorna, som tillverkades av Patrick, var likadana som tidigare, men man hade en ny sponsor i Draper Tools.

Sheffield Wednesday 1984/85

Sheffield Wednesday hade kommit på andra plats i division två 1983/84 och spelade nu i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget klarade sig riktigt bra i återkomsten och slutade på åttonde plats i ettan 1984/85. I FA-cupen slog man ut Fulham och Oldham Athletic innan det blev förlust mot Ipswich Town i femte omgången. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal mot Chelsea. Efter 1–1 och hela 4–4 i omspelsmatchen kunde Chelsea till slut vinna den andra omspelsmatchen med 2–1. Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Imre Varadi med sexton ligamål och Lee Chapman med femton.

Laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 3 Peter Shirtliff, 4 Mark Smith, 5 Mick Lyons, 6 Nigel Worthington – 7 Brian Marwood, 8 Andy Blair, 11 Gary Shelton – 9 Imre Varadi, 10 Lee Chapman.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var MHS. I början av säsongen saknades dock sponsor och i tv-sända matcher var loggan i mindre format. Hemmatröjan var blåvitrandig och i samma stil som Newcastles tröja. Byxorna, som var blå med två vita ränder på sidorna, hade en annorlunda utformning i stil med de byxor som användes i friidrott. Tröjnumren fanns i två varianter: dels Umbros kantiga modell som flera andra lag använde vid denna tid, dels den traditionella modellen. Den senare var placerad på en vit ruta. Reservtröjan var gulrandig på framsidan och enfärgat gul på baksidan och användes tillsammans med gula byxor med två blå ränder på sidorna.

Nottingham Forest 1984/85

Nottingham Forest slutade på nionde plats i ligan 1984/85, sex placeringar sämre än året innan. I FA-cupen slog man ut Newcastle United efter omspel i tredje omgången innan man åkte ut mot division två-laget Wimbledon, även det efter omspel. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Portsmouth efter förlängning i andra omgången, men förlorade sedan mot Sunderland efter förlängning i omspelsmatchen. Forest deltog även i UEFA-cupen där man i första omgången ställdes mot belgiska Club Brügge. Första matchen blev mållös och i returen gjorde belgarna matchens enda mål bara en minut före full tid. Steve Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och Peter Davenport blev bäste målskytt med sexton ligamål. Nya i laget var Jim McInally (högerback, Celtic), Trevor Christie (anfallare, Notts County, men såld till Derby County i februari 1985) och Nigel Clough (anfallare och managern Brian Cloughs son, Heanor Town) samt de två holländarna Hans Segers (målvakt, PSV Eindhoven) och John Metgod (mittback/mittfältare, Real Madrid).

Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Jim McInally, 4 Chris Fairclough, 5 Paul Hart, 3 Kenny Swain – 7 Steve Wigley, 8 John Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Steve Hodge – 9 Trevor Christie/Garry Birtles/Nigel Clough, 10 Peter Davenport.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Skol. Hemmatröjan var röd med smala ränder på tvären och med tre vita ränder på axlarna samt vit V-hals och vita muddar med två röda linjer. Byxor och strumpor var av samma modell som tidigare. Även det gula reservstället var likadant som tidigare fast med den nya sponsorn.

Norwich City 1984/85

Norwich City kom på tjugonde plats i ligan 1984/85 och åkte därmed ner i division två tillsammans med Sunderland och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Birmingham efter tre omspelsmatcher i tredje omgången, men åkte därefter ut mot West Ham. Däremot gick det betydligt bättre i Ligacupen. Laget tog sig hela vägen till final, bland annat genom att besegra ärkerivalen Ipswich i semifinalen. I finalen mötte man Sunderland och matchen avgjordes genom att Sunderlands Gordon Chisholm styrde ett skott av Asa Hartford i eget mål. Norwich tog därmed sin andra Ligacuptitel i historien – den första kom 1962.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 4 Steve Bruce, 6 Dave Watson, 3 Dennis van Wijk – 7 John Devine/Louie Donowa/Mark Barham, 5 Peter Mendham, 10 Asa Hartford, 11 Louie Donowa/Dale Gordon – 8 Mick Channon, 9 John Deehan. I Ligacupfinalen spelade Barham i tröja nummer 7 och Donowa i nummer 11. Avbytare var John Devine.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Poll Withey. Hemmatröjan var gulrandig med grön V-hals och gröna muddar samt gröna sparrar längs ärmarna. Byxorna var grönrandiga med gula sparrar längs sidorna och strumporna gula med två gröna sparrar på överdelen. I Ligacupfinalen användes en modifierad variant av tröjan med sparrar även längs sidorna och med sponsorloggan i svart istället för rött. Även tröjnumren var svarta istället för röda och var dessutom i en annan kantig stil. Ovanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final 1985”.

Newcastle United 1983–1986

Newcastle kom på tredje plats i division två 1983/84 och tog därmed steget tillbaka till högsta serien. Kevin Keegan, som blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål, valde efter säsongen att avsluta karriären. Inför 1984/85 kom Jack Charlton in som ny manager för att ersätta den avgående Arthur Cox. Efter att ha inlett den nya säsongen med tre raka segrar började det gå sämre och laget sjönk i tabellen. För att hejda fallet värvade Charlton i februari 1985 de två anfallarna Tony Cunningham (Manchester City) och George Reilly (Watford). Med dessa två i laget förändrades lagets spelstil till att handla mer om långbollar. Newcastle slutade så småningom på fjortonde plats i tabellen, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. I Ligacupen slog Newcastle ut Bradford City i andra omgången, men åkte därefter ut mot Ipswich Town efter omspel. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot Nottingham Forest efter omspel. Malcolm Brown spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev Peter Beardsley med sjutton mål (samtliga i ligan) och Chris Waddle med sexton mål varav tretton i ligan. En spelare som gjorde sin första seniormatch var Paul Gascoigne, ännu inte fyllda arton år, som fick hoppa in i hemmamatchen mot Queens Park Rangers i april 1985. Bortamatchen mot samma lag i september 1984 slutade för övrigt 5–5 vilket gjorde den till den målrikaste under hela säsongen.

Laguppställning 1984/85: 1 Kevin Carr/Martin Thomas – 2 Malcolm Brown, 5 John Anderson/Jeff Clarke, 6 Glenn Roeder, 3 Wes Saunders/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald, 4 Pat Heard/David McCreery, 8 Kenny Wharton, 11 David McCreery/Pat Heard – 9 Chris Waddle, 10 Peter Beardsley.

I juli 1985 såldes Chris Waddle till Tottenham Hotspur. Detta ledde till att Jack Charlton hamnade i dispyt med supportrar under en träningsmatch mot Sheffield United. Bråket fick Charlton att avgå sex dagar före säsongsstart. Willie McFaul (målvakt i Newcastle 1966–75) tog över som tillförordnad manager. Säsongen inleddes med två oavgjorda (Southampton och Luton) följt av seger över Liverpool vilket var tillräckligt för att McFaul skulle få jobbet permanent. Han värvade till en början yttrarna Ian Stewart (Millwall) och Alan Davies (Manchester United) och i december anlände centern Billy Whitehurst (Hull City). Newcastle lyckades ta elva poäng mer än under föregående säsong och slutade på elfte plats. I Ligacupen slog man ut Barnsley i andra omgången, men åkte sedan ut mot Oxford United och i FA-cupen blev det förlust mot Brighton i tredje omgången. Glenn Roeder spelade samtliga 46 tävlingsmatcher (även Peter Beardsley spelade alla 42 ligamatcher). Peter Beardsley blev bäste målskytt med nitton mål (samtliga i ligan). Dessutom tog Paul Gascoigne en ordinarie plats i laget.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Newcastle Breweries. Hemmatröjan var svartvit-randig med svart V-hals och svarta muddar med tre vita ränder. Byxorna var svarta med två vita ränder längs sidorna. Strumporna var 1983–85 svarta med vit överdel, men 1985/86 bytte man till strumpor med vit Umbro-markering på överdelen. Reservtröjan 1983–85 var grå med svarta kritstrecksränder. Denna användes tillsammans med grå byxor med två svarta ränder längs sidorna samt grå strumpor med svart Umbro-markering på överdelen. 1985/86 introducerades en ny bortatröja. Även denna var övervägande grå men hade ett svart och vitt band över bröstet.

Manchester United 1984/85

Inför säsongen 1984/85 förstärkte Manchester United laget med skotske mittfältaren Gordon Strachan (Dundee United), danske vänsteryttern Jesper Olsen (Ajax) och skotske centern Alan Brazil (Tottenham Hotspur). United var länge med och slogs om ligatiteln, men fick precis som 1983/84 nöja sig med fjärde plats. I UEFA-cupen slog Manchester United under hösten ut ungerska Rába ETO Győr samt PSV Eindhoven och Dundee United. I vårens kvartsfinaler ställdes man mot ännu ett ungerskt lag, Videoton, men denna gång föll United efter straffsparksläggning. I Ligacupen slog United ut Burnley i andra omgången, men åkte därefter ut mot Everton. Däremot tog man sig till final i FA-cupen mot just Everton efter att ha slagit Liverpool efter omspel i semifinalen. Med tolv minuter kvar av matchen blev Uniteds mittback Kevin Moran den förste spelaren någonsin att bli utvisad i en FA-cupfinal. Ställningen var 0–0 vid full tid, men med tio minuter kvar av förlängningen gjorde Norman Whiteside segermålet för United som tog sin sjätte FA-cuptitel.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury/John Gidman, 5 Kevin Moran/Paul McGrath, 6 Graeme Hogg, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Remi Moses/Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Alan Brazil/Frank Stapleton. Moses spelade de 26 första ligamatcherna, men missade resten av säsongen på grund av skada. Whiteside, som tidigare under säsongen slogs med Brazil och Stapleton om en plats i anfallet, flyttades då ner till mittfältet.

Laget i FA-cupfinalen 1985: 1 Gary Bailey – 2 John Gidman, 5 Paul McGrath, 6 Kevin Moran, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Frank Stapleton; avbytare: 12 Mike Duxbury.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och sponsor var Sharp. Designen var dock ny och hemmatröjan hade ett vitt fält med svart bård vid vardera axeln. Hals och muddar var röd-svart-vita. Adidas-märket var placerat på ärmarna och klubbmärket, som var något modifierat med två Adidas-skor vid ändarna på den övre banderollen, var centralt placerat på tröjan. I UEFA-cupen återfanns Adidas-märket ovanför höger bröst. Ovanför vänster bröst återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. Cup 1984 – 85”. Tröjnumren var i UEFA-cupen av den traditionella typen. I FA-cupfinalen hade tröjorna inskriptionen ”F.A. Cup Final” och ”Wembley 1985” ovanför brösten. Byxorna var vita med röda kritstrecksränder och tre röda ränder längs sidorna. På vänster ben satt klubbens initialer MUFC. Även strumporna hade ny utformning. De svarta hemmastrumporna hade vit överdel med tre röda ränder samt Adidas-märket i svart.

Precis som tidigare fanns en vit och en blå reservtröja. Dessa var i samma stil som hemmatröjan. Den vita hade svarta fält med röd bård vid axlarna medan den blå hade vita fält med röd bård. Både hals och muddar hade samma färger som på hemmatröjan.

Luton Town 1984–1987

Luton Towns ligaplaceringar 1984–1987 var 13–9–7. Sjundeplatsen 1986/87 var klubbens högsta placering någonsin i ligan. 1984/85 tog sig laget till semifinal i FA-cupen där det dock blev förlust mot Everton. I kvartsfinalen mot Millwall i mars 1985 ledde huliganuppror till att Luton bannlyste bortasupportrar på sina matcher i fyra säsonger framöver. Även 1985/86 gjorde man bra ifrån sig i FA-cupen då man tog sig till kvartsfinal, men återigen blev det förlust mot Everton. 1986/87 slog Luton ut Liverpool efter två omspelsmatcher i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Queens Park Rangers, också det efter omspel. I Ligacupen gick det däremot inte lika bra. Uttåg i fjärde omgången 1984/85 och tredje omgången 1985/86. 1986/87 stängdes Luton av från spel i Ligacupen på grund av att man inte släppte in bortasupportrar.

Laguppställning 1984/85: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Mitchell Thomas – 7 Ricky Hill, 4 Peter Nicholas, 11 David Preece/David Moss – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Emeka Nwajiobi/Frankie Bunn.

Steve Foster värvades från Aston Villa i november 1984. Mitchell Thomas inledde säsongen i nummer 2 (Ashley Grimes spelade först i nummer 3, sedan Wayne Turner), men bytte till 4 innan han förlorade sin plats till Peter Nicholas som värvades från Crystal Palace i januari 1985. Steve Elliott, nyförvärv från Preston North End, inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Walsall i december. Samtidigt värvades Mick Harford från Birmingham City. Från Walsall värvades även David Preece i december och tog över nummer 11 från David Moss.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Bedford. Hemmatröjan var vit med tunna glansiga ränder på tvären och med marinblå-vit-orange V-hals och muddar. Byxorna var marinblå med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre marinblå ränder på orange överdel. Reservtröjan var i samma stil fast orange och användes tillsammans med antingen vita eller marinblå byxor och orange eller vita strumpor beroende på motståndarlagets färger. Bedford-loggan fanns under 1984/85 i två storlekar. Den mindre användes i tv-sända matcher medan den större hade en något annorlunda utformning med rundade övre hörn på bokstäverna. Den mindre loggan användes även i FA-cupen 1985/86, men i ligan var större sponsorloggor tillåtna även i tv-sända matcher från och med denna säsong.