Kategori: Uncategorized

11 januari 2025

Real Madrid 1971–1974

1971/72: Real Madrid spanska mästare

Inför säsongen 1971/72 föryngrade Real Madrid sin spelartrupp. Gento hade avslutat karriären och flera andra spelare såldes. In kom istället målvakten Mariano García Remón, backen Juan Verdugo och anfallaren Santillana. Remón hade tillhört klubbens juniorlag, men varit utlånad till Oviedo under 1970/71. Verdugo kom från Córdoba och Santillana värvades från Racing Santander.

Laget fick en perfekt start på den nya säsongen med tre raka segrar vilket gjorde att man tidigt gick upp i serieledning. På de tjugotre första matcherna blev det bara en förlust, 2–0 borta mot Las Palmas den fjärde december. Det blev sedan fem förluster på de elva sista matcherna, men trots det kunde varken Valencia eller Barcelona komma ikapp. Real Madrid blev därmed spanska mästare 1971/72 och tog sin femtonde ligatitel.

I spanska cupen, eller Copa del Generalísimo som den hette under Franco-regimens tid, slog Real Madrid ut San Andrés (1–1 borta, 5–1 hemma) och Español (3–0 hemma, förlust 1–3 borta). I semifinalerna åkte man emellertid ut mot Valencia efter en 1–0-förlust borta och sedan en mållös retur. Laget deltog även i den första upplagan av UEFA-cupen 1971/72. Där slog Real ut schweiziska Basel (seger med 2–1 både hemma och borta), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot PSV Eindhoven. Spanjorerna vann med 3–1 hemma medan holländarna vann med 2–0 i returen.

Ordinarie laguppställning: García Remón – Juan Verdugo, Gregorio ”Goyo” Benito, Ignacio Zoco, Juan Carlos Touriño – Manuel Velázquez, Ramón Grosso, Pirri – Amancio, Santillana, Francisco Aguilar.

Verdugo och Santillana spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher. Den senare blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan. Dessutom stod mittfältaren Pirri för fjorton fullträffar varav elva i ligan.

1972/73: Semifinal i Europacupen

Som regerande ligamästare deltog Real Madrid i Europacupen för mästarlag 1972/73. I första omgången slog man ut isländska Keflavik efter seger med 3–0 hemma och 1–0 borta. Därefter blev det förlust med 2–1 i första mötet med rumänska Arges Pitesti, men Real Madrid vände till seger med 3–1 hemma. I kvartsfinalerna mot Dynamo Kiev i mars 1973 blev det först en mållös match i Odessa innan spanjorerna tog sig vidare genom en 3–0-seger på hemmaplan. Anledningen till att första matchen spelades i Odessa var att planen i Kiev var frusen. Motståndare i semifinalerna var Ajax som hade vunnit turneringen två år i rad. Holländarna visade sig bli för svåra. De tog sig till sin tredje raka final efter seger med 2–1 i Amsterdam och 1–0 i Madrid.

Det gick inte lika bra i ligan för Real Madrid 1972/73 som föregående säsong. Laget fick nöja sig med fjärde plats vilket åtminstone gav en plats i UEFA-cupen. I spanska cupen åkte man ut direkt i åttondelsfinal mot Sporting Gijón som vann med 1–0 hemma och spelade 1–1 borta.

De som spelade mest denna säsong var Goyo, Zoco, Pirri och Velázquez. Samtliga spelade totalt 39 liga- och cupmatcher. Santillana blev återigen lagets bäste målskytt med femton mål varav tio i ligan och fem i Europacupen.

1973/74: Utländska förstärkningar

Sommaren 1973 fick spanska klubbar återigen möjlighet att värva utländska spelare. Real Madrid utnyttjade detta genom att värva tyske mittfältaren Günter Netzer från Borussia Mönchengladbach samt argentinske anfallaren Oscar Más från River Plate. Nya i laget var också 18-årige vänsterbacken José Antonio Camacho (Albacete), försvararen Benito Rubiñán (Deportivo La Coruña) samt mittfältaren Vicente del Bosque som kom tillbaka till klubben efter att ha varit utlånad till Castellón.

Real Madrid stod för en svag säsong i ligan 1973/74. Laget åkte på tretton förluster och tog lika många segrar vilket bara gav en åttondeplats i tabellen. De dåliga resultaten med bara fem segrar på de arton första matcherna gjorde att lagets tränare sedan 1960, Miguel Muñoz, fick sparken i januari 1974. Luis Molowny ledde därefter laget under resten av säsongen. I september 1973 hade Real Madrid dessutom åkt ur UEFA-cupen mot Ipswich Town i första omgången. Engelsmännen vann med 1–0 hemma och returen i Madrid blev mållös. Däremot gick det bättre i spanska cupen. Laget slog ut Real Betis (1–1, 7–1), Granada (0–0, 7–3) och Las Palmas (5–0, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion i Madrid besegrade man Barcelona med 4–0 efter mål av Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri.

Laguppställning spanska cupfinalen 1974: Miguel Ángel – José Luis (ut 84), Pirri, Goyo Benito, Benito Rubiñán – Vicente del Bosque, Manuel Velázquez, Ramón Grosso (ut 84) – Francisco Aguilar, Santillana, José Macanás; avbytare: Juan Carlos Touriño (in 84), Ignacio Zoco (in 84), Rafael Marañón, García Remón.

Tröjorna

Det katalanska företaget Mont-halt levererade tröjorna till Real Madrid mellan 1960 och 1981. Man gjorde inga förändringar avseende tröjornas utseende under denna period, vare sig på den vita hemmatröjan eller den blå bortatröjan. Det innebar en helt enfärgad tröja med rund hals på den långärmade varianten och V-hals på den kortärmade. Halsen på den långärmade fanns för övrigt i två varianter, en tunnare och en tjockare. Den enda utsmyckning på tröjorna var klubbmärket på vänster bröst. Tröjnumren fanns i två olika nyanser av blått. De mörkare var gjorda av textil medan de ljusare numren var gjorda av ett plastliknande material. Mont-halt levererade förresten tröjorna utan nummer eller klubbmärke. Dessa sydde man på själva i Madrid. En speciell detalj på tröjorna var en extra trekantig bit tyg i armhålan. Detta gjorde man tydligen för att spelarna skulle kunna röra sig bättre.

Vid sidan av den vita och den blå tröjan dök i början av 1970-talet en röd tröja upp. Den var i samma stil som de andra och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Här är en video (på spanska) där man berättar om detaljerna på Real Madrids Mont-halt-tröjor.

9 januari 2025

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

7 januari 2025

CF Barcelona 1970–1974

Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.

Laguppställning spanska cupfinalen 1971: 1 Reina, 2 Rifé, 3 Eladio, 4 Torres, 5 Gallego, 6 Costas, 7 Rexach, 8 Marcial (Fusté, 30), 9 Dueñas (Alfonseda, 63), 10 Zabalza, 11 Asensi; avbytare: Sadurni (målvakt), Paredes.

1971: Rinus Michels ny tränare

Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.

1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona

Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.

Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.

Tröjorna

Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.

23 december 2024

Borussia Mönchengladbach 1995/96

Borussia Mönchengladbach var regerande tyska cupvinnare och inledde därför säsongen 1995/96 med tyska supercupen. På Rheinstadion i Düsseldorf mötte man ligamästarna Borussia Dortmund. Det blev förlust för Gladbach efter att Dortmunds mittback Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Åtta dagar senare, den 13:e augusti, inledde man ligaspelet genom att besegra Freiburg med 1–0 hemma på Bökelbergstadion. Under hösten blev det nio segrar, sju förluster och bara en oavgjord. Efter de sjutton första matcherna låg Mönchengladbach på fjärde plats i tabellen, tolv poäng bakom serieledarna Dortmund. Som sagt blev det bara en oavgjord match under hösten, men efter vinteruppehållet skulle det bli fler. Laget inledde nämligen vårsäsongen med fyra raka oavgjorda matcher! Det blev sex segrar, sju oavgjorda och fyra förluster under andra hälften av säsongen. Borussia Mönchengladbach slutade på fjärde plats i Bundesliga 1995/96, tre poäng bakom trean Schalke 04 och femton poäng bakom Borussia Dortmund som försvarade sin ligatitel.

Kvartsfinal i Cupvinnarcupen

I tyska cupens första omgång slog Mönchengladbach ut Nürnbergs andralag med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 2–0 mot Bayer Leverkusen. Som regerande tyska cupvinnare deltog Borussia Mönchengladbach även i den europeiska Cupvinnarcupen 1995/96. I första omgången mötte man FK Sileks från Makedonien. Tyskarna tog sig vidare efter seger med 3–0 hemma och 3–2 borta. Grekiska AEK Aten stod för motståndet i andra omgången. Gladbach vann med 4–1 hemma efter bland annat två mål av Martin Dahlin. Man vann sedan även returen med 1–0 och tog sig vidare till kvartsfinal. Kvartsfinalerna avgjordes i mars 1996 och motståndare var Feyenoord. Första mötet spelades i Düsseldorf och matchen slutade 2–2. Returen slutade 1–0 till Feyenoord efter ett sent mål av Orlando Trustfull och Mönchengladbach var därmed utslagna.

Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1995/96

Ordinarie laguppställning (4–1–3–2): 1 Uwe Kamps – 19 Thomas Kastenmaier/2 Thomas Hoersen, 3 Michael Klinkert, 4 Patrik Andersson, 6 Jörg Neun – 5 Christian Hochstätter – 13 Martin Schneider/7 Karlheinz Pflipsen, 10 Stefan Effenberg, 8 Peter Wynhoff – 11 Michael Sternkopf/24 Jörgen Pettersson, 9 Martin Dahlin.

Bland de nya spelarna inför säsongen fanns backen Michael Frontzeck (Bochum), mittfältaren Michael Sternkopf (Bayern München) och holländske anfallaren Max Huiberts (Roda JC). I november anlände även svenske anfallaren Jörgen Pettersson från Malmö FF. Frontzeck såldes dock till Manchester City i januari 1996. Mittbacken Patrik Andersson och mittfältaren Peter Wynhoff spelade mest med 33 ligamatcher var. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tre mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Reebok över efter Asics som tröjleverantör åt Borussia Mönchengladbach. Man valde en helvit hemmatröja med klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen var svart med gröna romber och två vita linjer. På ryggen återfanns stadens namn Mönchengladbach ovanför numret och därunder spelarnas namn. Byxor och strumpor var helt vita med undantag för den svarta Reebok-loggan. Bortatröjan var grönsvart-randig och hade likadan krage som på hemmatröjan. På denna tröja placerade man Reebok-loggan nedanför kragen istället för på bröstet. Byxorna var svarta med en grön rand på höger ben och strumporna var helt svarta. I Cupvinnarcupen använde man likadana tröjor som i ligan förutom att man tog bort stadens och spelarnas namn från ryggen.

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma)

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma, Cupvinnarcupen)

21 december 2024

FC Schalke 04 1995/96

Schalke 04 inledde säsongen 1995/96 med att besegra Köln med 1–0 borta. Under hösten blev det sedan ytterligare fem segrar samt sju oavgjorda och fyra förluster. Efter halva säsongen låg laget på åttonde plats i tabellen, men efter vinteruppehållet började man att klättra uppåt. Det blev åtta segrar, sju oavgjorda och bara två förluster under vårsäsongen. Man tog faktiskt flest poäng av alla lag under andra hälften av säsongen. Schalke 04 avslutade säsongen med fyra raka segrar vilket gjorde att man slutade på tredje plats i Bundesliga 1995/96. Det innebar att laget kvalificerade sig för UEFA-cupen 1996/97.

I tyska cupens första omgång slog Schalke ut SSV Vorsfelde med 5–0. Man besegrade sedan VfB Leipzig med 1–0 innan man föll med samma siffror mot blivande cupvinnarna Kaiserslautern i tredje omgången.

Spelarna i Schalke 04 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Jens Lehmann – 10 Olaf Thon – 4 Yves Eigenrauch, 2 Thomas Linke – 3 Radoslav Látal, 20 Jiří Němec, 6 Andreas Müller, 8 Ingo Anderbrügge, 19 Michael Büskens – 11 Martin Max, 9 Youri Mulder.

Nya spelare i Schalke 04 säsongen 1995/96 var försvararna Marco Kurz (Dortmund), Tom Dooley (Leverkusen) och Frank Schön (Wuppertal), mittfältarna Oliver Held (Holstein Kiel) och Uwe Weidemann (Duisburg) samt anfallarna Martin Max (Mönchengladbach) och David Wagner (Mainz). Backen Yves Eigenrauch spelade samtliga 37 liga- och cupmatcher. Holländaren Youri Mulder blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav tio i ligan och tre i cupen. Hans anfallskollega Martin Max stod för elva fullträffar, samtliga i ligan. Tränare var Jörg Berger som gjorde sin tredje säsong i klubben.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Schalke 04 1995/96 och sponsor var Kärcher. Man behöll samma matchställ som föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Under hösten spelade laget i blå byxor tillsammans med den blå tröjan, men i december bytte man till vita byxor.

Vad gäller bortaställ förekom tre olika varianter. Eller bortaställ kanske är fel ord, för ett av dessa använde man i hemmamatchen mot Borussia Dortmund den 28:e oktober. Då spelade Schalke i vita tröjor med blå paneler på sidorna. Samma tröjmodell använde även italienska Bari 1995/96. Sponsorloggan skiljde sig på dessa tröjor. Istället för bara Kärcher stod det Kärcher Dampfreiniger.

I bortamatcherna mot St. Pauli och Hansa Rostock (26:e april respektive 7:e maj 1996) ställde Schalke upp i gula tröjor med tre blå ränder över höger axel, det vill säga samma färger och tröjmodell som svenska landslaget använde i EM 1992. Mot St. Pauli använde Schalke blå byxor med tre gula diagonala ränder på vänster ben. I matchen mot Hansa Rostock använde man istället de vita byxorna som hörde till hemmatröjan. I sista ligamatchen, mot Werder Bremen den 18:e maj, kom ytterligare en tröjmodell till användning. Även denna tröja var gul, men de blå diagonala ränderna skiljde sig. Dels fanns tre ränder på övre högra delen av tröjan, dels på nedre vänstra delen. Kärcher-loggan var svart på vissa tröjor och blå på andra.

Schalke 04 1995/96 (hemma augusti–november)

19 december 2024

Bayern München 1995/96

Inför säsongen 1995/96 anlitade Bayern München Otto Rehhagel som ny tränare. Han hade firat stora framgångar med Werder Bremen under fjorton år med bland annat två ligatitlar. I Bayern skulle han dock få det tuffare då han hamnade i konflikt med klubbens stjärnor. Det gick så långt att Rehhagel fick sparken i slutet av april 1996. Franz Beckenbauer ledde därefter laget under återstoden av säsongen. Under sommaren 1995 hade man förstärkt laget med den store anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Tottenham Hotspur. Man värvade även Thomas Strunz från VfB Stuttgart, schweiziske mittfältaren Ciriaco Sforza från Kaiserslautern, österrikiske mittfältaren/anfallaren Andreas Herzog från Werder Bremen samt reservmålvakten Michael Probst från SV Lohhof.

Bayern München inledde ligaspelet 1995/96 med sju raka segrar och nitton gjorda mål. Bland annat besegrade man Karlsruhe med 6–2 i andra omgången. Efter två förluster slog man St. Pauli (1–0) och sedan Stuttgart med 5–3 i ytterligare en åttamålsmatch. Bayern noterade därefter sin största förlust för säsongen när Eintracht Frankfurt vann med 4–1. Två oavgjorda och tre segrar följde innan man förlorade ytterligare två matcher, mot Hamburg (1–2) och Karlsruhe i ännu en 1–4-förlust. I nästa omgång tog man dock revansch när man besegrade Uerdingen med 6–1 – lagets största seger för säsongen. Det blev sedan seger med 4–2 i derbyt mot 1860 München.

Efter förlust med 1–3 mot Freiburg vann laget tre raka matcher, men sedan kom man in i en formsvacka. På de nio sista matcherna blev det fyra förluster, tre oavgjorda och bara två segrar. Bayern München fick därmed nöja sig med andra plats i Bundesliga 1995/96, sex poäng bakom mästarna Borussia Dortmund.

Seger i UEFA-cupen

I tyska cupen slog Bayern ut Stuttgarter Kickers med 1–0, men i andra omgången föll man med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf. Desto bättre gick det i UEFA-cupen. Under hösten slog Bayern ut Lokomotiv Moskva (förlust 0–1 hemma, men seger med 5–0 borta), Raith Rovers (seger med 2–0 borta och 2–1 hemma) och Benfica (seger med 4–1 hemma och 3–1 borta).

Turneringen fortsatte med kvartsfinaler i mars 1996 där man mötte Nottingham Forest. Bayern tog sig till semifinal efter seger med 2–1 hemma och 5–1 borta. Första semifinalen mot Barcelona slutade 2–2 på Olympiastadion i München och i returen på Camp Nou vann tyskarna med 2–1. I finalen mötte man franska Bordeaux. Det blev dubbelseger för Bayern, 2–0 hemma och 3–1 borta, som vann UEFA-cupen för första gången. Klubben blev därmed den tredje att ha vunnit samtliga tre stora europeiska cuper (Europacupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen). Jürgen Klinsmann blev dessutom turneringens skyttekung med femton mål.

Spelarna i Bayern München 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Oliver Kahn – 8 Thomas Strunz/10 Lothar Matthäus – 2 Markus Babbel/4 Oliver Kreuzer, 5 Thomas Helmer – 21 Alexander Zickler/16 Dietmar Hamann/8 Thomas Strunz, 7 Mehmet Scholl, 14 Ciriaco Sforza, 6 Christian Nerlinger/20 Andreas Herzog, 17 Christian Ziege – 9 Jean-Pierre Papin/21 Alexander Zickler, 18 Jürgen Klinsmann.

Thomas Strunz spelade libero fram till mitten av november när Lothar Matthäus kom tillbaka från sin skada. Målvakten Oliver Kahn och mittbacken Thomas Helmer deltog i flest matcher under säsongen, totalt 46 stycken (av 48) varav 32 i ligan. Vänsterspringaren Christian Ziege spelade 33 ligamatcher, men missade tre cupmatcher. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav sexton i ligan.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Adidas fram en helt ny hemmatröja till Bayern München. Denna modell hade blå och röda ränder samt vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. På ryggen återfanns klubbnamnet ovanför tröjnumret. För första gången hade man även spelarnas namn på ryggen. Detta placerade man nedanför tröjnumret. Denna säsong frångick Bundesliga principen att startelvan skulle vara numrerad 1–11. Istället hade varje spelare sitt eget unika nummer, men i UEFA-cupen höll man kvar vid det gamla systemet. i de europeiska cupmatcherna hade man inte heller klubbnamnet eller spelarnamnen på ryggen.

Bayern fick även en ny bortatröja denna säsong. Den var vit med vit krage samt tre röda ränder på ärmarna. Tillhörande byxor och strumpor var även de vita. I en del bortamatcher använde man det gamla gulgröna matchstället. Det skiljde sig dock från förra säsongens bortaställ på ett par punkter. Förutom att man nu hade spelarnas namn på ryggen hade man ändrat på Adidas-logotypen. Adidas Equipment-loggan var ersatt av enbart texten ”adidas” nedanför halsen och på byxorna. I bortamatchen mot Bordeaux i UEFA-cupfinalen introducerade Adidas ett nytt bortaställ som kom att användas även i ligan under 1996/97. Tröjan var vit med en blå och en röd bred rand längs höger sida. Krage och muddar var svarta med blåröda ränder och längs ärmarna löpte de typiska tre Adidas-ränderna. Byxorna var i samma stil med en blåröd rand samt tre smalare ränder längs sidorna.

17 december 2024

Borussia Dortmund 1995/96

Borussia Dortmund var regerande tyska mästare och inledde därför säsongen 1995/96 med att möta cupvinnarna Borussia Mönchengladbach i tyska supercupen. Matchen spelades på Rheinstadion i Düsseldorf den femte augusti 1995 och Dortmund tog hem segern efter att brasilianske mittbacken Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Dortmund inledde ligaspelet sex dagar senare, men laget fick en trög start. Det blev två oavgjorda, 1–1 både mot Kaiserslautern och Bayer Leverkusen, och sedan förlust med 3–2 borta mot Hansa Rostock. Därefter fick emellertid Borussia Dortmund upp ångan. I fjärde omgången besegrade man Borussia Mönchengladbach med 2–1. Det var starten på en sexton matcher lång förlustfri svit som tog upp laget i serieledning. Sviten innehöll bland annat en 6–3-seger över Stuttgart den sextonde september. Det var den målrikaste matchen i Bundesliga denna säsong.

Den 24:e februari 1996 kom första förlusten på nästan sex månader. Återigen var det Hansa Rostock som stod för motståndet och denna gång föll Dortmund med 1–2 hemma på Westfalenstadion. Efter 2–2 borta mot Mönchengladbach radade man upp tre raka segrar. En uddamålsseger över St. Pauli följdes av två storsegrar: 5–0 borta mot Stuttgart och 6–0 hemma mot Eintracht Frankfurt. Den sistnämnda matchen var den största hemmasegern i Bundesliga denna säsong. I slutet av säsongen sviktade formen något. På de tio sista matcherna blev det tre segrar, fem oavgjorda och två förluster. Det räckte dock för att försvara ligatiteln. Borussia Dortmund vann Bundesliga 1995/96 på 68 poäng, sex poäng för tvåan Bayern München.

I tyska cupens första omgång slog Dortmund ut Oberliga-laget (fjärde divisionen) Pfeddersheim på straffar efter att matchen slutat 1–1. Därefter besegrade man Uerdingen med 3–0 och sedan Freiburg med 1–0 efter förlängning. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 1–3 mot Karlsruhe.

Kvartsfinal i Champions League

Som regerande ligamästare deltog Borussia Dortmund i Champions League 1995/96. I gruppspelet lottades man mot Juventus, Glasgow Rangers och Steaua Bukarest. Det blev två segrar, tre oavgjorda och en förlust. Segrarna kom hemma mot Steaua (1–0) och borta mot Juventus (2–1) och den enda förlusten kom i första matchen hemma mot Juventus (1–3). Båda mötena med Rangers slutade 2–2 medan bortamatchen mot Steaua blev mållös. Det gav en andraplats i gruppen bakom Juventus och avancemang till kvartsfinal. Där väntade regerande Champions League-mästarna Ajax som hade vunnit sin grupp överlägset före Real Madrid. Det blev en för svår uppgift för tyskarna som förlorade med 0–2 hemma i första mötet. Ajax vann sedan returen med 1–0 och tog sig till semifinal.

Spelarna i Borussia Dortmund 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Stefan Klos – 6 Matthias Sammer – 15 Jürgen Kohler, 5 Júlio César – 7 Stefan Reuter, 4 Steffen Freund, 10 Andreas Möller, 8 Michael Zorc, 2 Knut Reinhardt/17 Jörg Heinrich – 18 Lars Ricken/13 Karl-Heinz Riedle, 9 Stéphane Chapuisat/11 Heiko Herrlich.

Nya spelare i laget inför denna säsong var mittbacken Jürgen Kohler (Juventus), tjeckiske mittfältaren Patrik Berger (Slavia Prag), anfallarna Heiko Herrlich (Mönchengladbach) och uruguayanen Rubén Sosa (Inter) samt mittfältaren Carsten Wolters (Wattenscheid). Under vintern värvade man även backen Jörg Heinrich från Freiburg. Målvakten Stefan Klos spelade 46 av de 47 matcherna och missade bara en ligamatch. Michael Zorc blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Borussia Dortmund 1995/96 och sponsor var försäkringsbolaget Die Continentale. Istället för de vanliga gula tröjorna hade årets tröjor en neongul nyans med ärmar som till största delen var svarta. Byxorna var svarta och strumporna neongula med svarta ränder. Denna säsong införde Bundesliga fasta tröjnummer och namn på ryggen. Dortmund hade spelarnas namn ovanför numret och stadens namn nedanför. I Champions League var dock spelarna numrerade 1–11 och tröjorna hade varken namn på spelare eller staden. På grund av reklamregler var även sponsorloggan modifierad. Man tog bort företagsnamnet och hade enbart C-märket på bröstet.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast svart. Tillhörande byxor och strumpor var gula. Denna kombination användes i åtminstone en match, borta mot Schalke 04 den 28:e oktober 1995.

Borussia Dortmund 1995/96 (Champions League)

27 oktober 2024

Engelska division ett 1987/88

Säsongen 1987/88 hade man minskat antalet lag i engelska division ett till 21. Detta var ett steg på vägen till att minska till 20 lag säsongen 1988/89.

Liverpool förlorade bara två ligamatcher 1987/88 och blev engelska mästare för sjuttonde gången. Laget tog 90 poäng, nio mer än tvåan Manchester United. Det blev dock inget europeiskt cupspel för dessa lag eftersom engelska klubbar fortfarande var avstängda därifrån efter katastrofen på Heyselstadion 1985. Wimbledon, sjua i ligan, tog hem sin första stora titel när man sensationellt besegrade Liverpool i FA-cupfinalen på Wembley. Även Luton Town som kom nia i ligan vann sin första pokal efter seger över Arsenal i Ligacupfinalen.

På de tre sista platserna i tabellen kom nykomlingen Portsmouth samt Watford och Oxford United. Dessa tre åkte ner i division två. På artonde plats kom Chelsea som fick kvala för att klara sig kvar. Chelsea besegrade Blackburn Rovers i semifinalen, men i kvalfinalen förlorade man mot Middlesbrough och åkte därmed ner i tvåan.

John Aldridge, Liverpool, vann skytteligan på 26 mål. Både spelarfacket PFA och fotbollsskribenterna (FWA) utsåg hans lagkamrat John Barnes till årets spelare i England. Paul Gascoigne, Newcastle United, utsågs till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1987/88 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1987/88. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sex olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag och Adidas med sex lag. Tre lag använde Hummel och två använde Scoreline. Admiral och Spall hade varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Chelsea, Derby County, Everton, Newcastle United, Nottingham Forest, Oxford United, Sheffield Wednesday och Watford
Adidas – Arsenal, Charlton Athletic, Liverpool, Luton Town, Manchester United och Queens Park Rangers
Hummel – Coventry City, Southampton och Tottenham Hotspur
Scoreline – Norwich City och West Ham United
Admiral – Portsmouth
Spall – Wimbledon

Ligatabell engelska division ett 1987/88

Här är ligatabellen 1987/88. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	40	26	2	12	87	24	90
2	Manchester United	40	23	12	5	71	38	81
3	Nottingham Forest	40	20	13	7	67	39	73
4	Everton	40	19	13	8	53	27	70
5	Queens Park Rangers	40	19	10	11	48	38	67
6	Arsenal	40	18	12	10	58	39	66
7	Wimbledon	40	14	15	11	58	47	57
8	Newcastle United	40	14	14	12	55	53	56
9	Luton Town	40	14	11	15	57	58	53
10	Coventry City	40	13	14	13	46	53	53
11	Sheffield Wednesday	40	15	8	17	52	66	53
12	Southampton	40	12	14	14	49	53	50
13	Tottenham Hotspur	40	12	11	17	38	48	47
14	Norwich City	40	12	9	19	40	52	45
15	Derby County	40	10	13	17	35	45	43
16	West Ham United	40	9	15	16	40	52	42
17	Charlton Athletic	40	9	15	16	38	52	42
18	Chelsea	40	9	15	16	50	68	42
19	Portsmouth	40	7	14	19	36	66	35
20	Watford	40	7	11	22	27	51	32
21	Oxford United	40	6	13	21	44	80	31

Läs mer om engelska ligan 1987/88 på Wikipedia.

25 oktober 2024

Liverpool 1987/88

Liverpool inledde säsongen 1987/88 med 29 raka ligamatcher utan förlust. Sviten bröts när Everton vann med 1–0 i derbyt på Goodison Park den 20:e mars 1988. Innan dess hade laget öst in mål. Under hösten gjorde Liverpool fyra mål i fyra raka matcher. Efter 4–1 mot Newcastle den 20:e september blev det 4–0 i tre matcher i rad. Motståndare var Derby County, Portsmouth och Queens Park Rangers. Mot Newcastle gjorde Steve Nicol hattrick och i nästa match mot Derby County upprepade John Aldridge bedriften. Aldridge gjorde för övrigt mål i nio matcher i rad i början av säsongen.

Han och Liverpool fortsatte sedan att göra mål och fram till förlusten mot Everton gjorde laget fyra mål i ytterligare fyra matcher, mot Newcastle (för andra gången), Coventry och två gånger mot Watford. Efter en 2–1-seger över Wimbledon blev det sedan ytterligare en förlust, 1–2 mot Nottingham Forest. Det stannade vid två förluster. På de avslutande åtta matcherna blev det tre segrar och fem oavgjorda. I två av dessa matcher gjorde Liverpool fem mål – 5–0 i returen mot Nottingham Forest och 5–1 mot Sheffield Wednesday i näst sista omgången. Laget kom upp i 90 poäng efter 26 segrar, 12 oavgjorda och två förluster. Liverpool gjorde dessutom 87 mål och blev engelska mästare för sjuttonde gången.

Liverpool till final i FA-cupen 1988

I höstens Ligacupspel slog Liverpool ut Blackburn Rovers efter 1–1 borta och 1–0 hemma. Det blev sedan förlust med 0–1 mot Everton. I FA-cupen skulle dock Liverpool ta sig längre. Det började med en mållös match mot Stoke City, men i omspelet gjorde Liverpools Peter Beardsley matchens enda mål. Laget fortsatte sedan att hålla nollan när man slog ut Aston Villa (2–0), Everton (1–0) och Manchester City (4–0).

I semifinalen blev det seger med 2–1 över Nottingham Forest och i finalen på Wembley väntade överraskningslaget Wimbledon. Liverpool var storfavoriter till att vinna, men det var Londonlagets Lawrie Sanchez som nickade bollen i mål i matchens 37:e minut. Efter en timme fick Liverpool straffspark, men Dave Beasant räddade John Aldridges elvametare. Han blev därmed den förste spelare att missa en straffspark i en FA-cupfinal på Wembley. Trots att Liverpool tryckte på lyckades Wimbledon stå emot tiden ut. Matchen slutade 1–0 och Wimbledon stod därmed för en av största skrällarna i FA-cupens historia.

Spelarna i Liverpool 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 2 Gary Gillespie, 6 Alan Hansen, 3 Barry Venison/Gary Ablett – 9 Ray Houghton, 11 Steve McMahon, 5 Ronnie Whelan/Nigel Spackman, 10 John Barnes – 7 Peter Beardsley, 8 John Aldridge.

Under sommaren 1987 hade den store målskytten Ian Rush lämnat Liverpool för spel i italienska Juventus. Som ersättare till honom värvade man Peter Beardsley från Newcastle för den engelska rekordsumman 1,9 miljoner pund. Från Watford värvade man också engelska landslagets vänsterytter John Barnes för 900 000 pund. I oktober anlände irländske mittfältaren Ray Houghton från Oxford United för 825 000 pund. Steve Nicol spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen medan Alan Hansen och Steve McMahon bara missade en match var. John Aldridge blev skyttekung i division ett med sina 26 mål. Därtill stod han för tre fullträffar i cuperna. Dessutom gjorde Beardsley och Barnes femton ligamål var plus tre respektive två i FA-cupen. Barnes blev även utsedd till årets spelare i England.

Tröjorna

Adidas levererade nya tröjor till Liverpool inför 1987/88. En skillnad mot tidigare var att halsen var av en överlappande typ och hade en rundare form. Dessutom gick de tre ränderna hela vägen från halsen till ärmsluten. På hemmatröjan var halsen och ränderna vita med grå och röda bårder. Man lanserade också ett nytt klubbmärke där fågeln var placerad inuti en sköld. Utanpå skölden fanns klubbnamnet Liverpool Football Club. I FA-cupfinalen återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final Wembley 1988” runt Adidas-märket på höger bröst. I denna match var inhopparen Craig Johnston, i tröja nummer 12, den enda som spelade i långärmat. Byxor och strumpor var röda med tre likadana ränder som på tröjan.

Bortastället var i samma stil som hemmastället fast silverfärgat. Halsen och de tre ränderna var röda med vita och grå bårder. I början av säsongen var sponsorloggan, Crown Paints, vit med en röd bård på bortatröjan. Detta syntes dock så dåligt att man ändrade till röd logga. Tröjor med den vita loggan användes i bortamatcherna mot Arsenal och West Ham i augusti och september.

23 oktober 2024

Nottingham Forest 1987/88

Nottingham Forest stod för en fin säsong 1987/88. Under första hälften av säsongen vann laget tretton av tjugo matcher och förlorade bara tre gånger. Största segern kom den fjortonde november då man besegrade nykomlingen Portsmouth med 5–0 hemma på City Ground. Därtill slog man Queens Park Rangers med 4–0 på Luciadagen den trettonde december. Här stod Nigel Clough för ett hattrick under matchens tio sista minuter.

Efter nyår blev det inte lika många segrar, sju stycken. Istället fick man nöja sig med oavgjort vid nio tillfällen. Av de fyra förlusterna under andra hälften av säsongen kom den största den trettonde april. Då fick Forest stryk med 5–0 borta mot blivande ligamästarna Liverpool. Bara elva dagar tidigare hade man dock blivit ett av endast två lag som lyckades besegra Liverpool när man vann med 2–1 hemma. Det blev till slut en tredjeplats i ligan för Nottingham Forest 1987/88, en förbättring med fem placeringar jämfört med 1986/87.

Nottingham Forest i cuperna 1987/88

I Ligacupens andra omgång slog Nottingham Forest ut Hereford United med sammanlagt 6–1 efter att ha vunnit hemmamötet med 5–0. I nästa omgång blev det dock förlust med 3–0 mot Manchester City. Det gick desto bättre i FA-cupen där man började med att besegra Halifax Town med 4–0. Därefter slog man även ut Leyton Orient (2–1), Birmingham City (1–0) och Arsenal (2–1). I semifinalen blev det sedan förlust med 2–1 mot Liverpool. Nottingham Forest deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup), men åkte ut direkt efter förlust med 2–1 efter förlängning mot Reading.

För att fira engelska ligans 100-årsjubileum anordnades i april 1988 en vänskapsturnering kallad Football League Centenary Tournament. Nottingham Forest var ett av sexton lag som ställde upp. Laget tog sig till final genom att besegra Leeds United (3–0), Aston Villa (1–0 på sudden death-straffar efter 0–0 vid full tid) och Tranmere Rovers (1–0 på straffar, 2–2 vid full tid). I finalen besegrade man Sheffield Wednesday med 3–2 på straffar efter en mållös match.

Spelarna i Nottingham Forest 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Steve Chettle/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Colin Foster, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 8 Neil Webb, 6 Terry Wilson, 11 Brian Rice – 9 Nigel Clough, 10 Paul Wilkinson.

Bland de nya spelarna i laget fanns mittbacken Steve Chettle och mittfältaren Terry Wilson som managern Brian Clough tog upp från juniorlaget. I november värvade han även irländske anfallaren Tommy Gaynor från Doncaster Rovers och i januari anlände mittfältaren Gary Crosby från Grantham Town. Mittfältaren Neil Webb spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher under säsongen. Han stod dessutom för totalt sexton mål varav tretton i ligan, men lagets bäste målskytt var Nigel Clough med 22 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Nottingham Forest spelade under 1987/88 i samma matchställ som föregående säsong. Det enda som skiljde sig på tröjorna var den nya sponsorn, ölmärket Shipstones. En skillnad på de svarta bortabyxorna var att klubbmärket nu var rött och Umbro-loggan svart istället för vit som tidigare.