14 februari 2026

IFK Göteborg 1990

IFK Göteborg, med nye tränaren Roger Gustafsson, åkte på en ordentlig smäll i den allsvenska premiären 1990. Matchen mot IFK Norrköping på Idrottsparken slutade 6–0 till hemmalaget efter bland annat tre mål av den nya stjärnan Tomas Brolin. I nästa omgång tog dock Blåvitt revansch genom att tvåla till AIK med 5–0 på Ullevi. Tre dagar senare var det dags för kvartsfinal i Svenska cupen 1989/90. Efter seger med 2–0 mot Sandvikens IF på Jernvallen var IFK klart för semifinal mot Djurgården. Den matchen slutade 2–2 efter full tid och förlängning. Stockholmarna tog sig sedan till final efter straffsparksläggning.

Utslaget ur cupen

Mellan de båda cupmatcherna hade IFK Göteborg besegrat just Djurgården (2–1) hemma i Allsvenskan samt förlorat (1–0) borta mot Halmstad. Efter uttåget ur cupen blev det ytterligare en förlust, 2–0 borta mot Öster, men laget kom igen och tog två 1–0-segrar. Först besegrade man Brage inför endast 1504 åskådare på Ullevi. Betydligt fler åskådare såg derbyt mot GAIS fyra dagar senare – 14 144 såg Kaj Eskelinen avgöra matchen två minuter före full tid. I sista matchen före VM-uppehållet blev det sedan 2–2 hemma mot Hammarby.

Den fjärde juli gick IFK Göteborg in i fjärde omgången av Svenska cupen 1990/91, en match som göteborgarna överraskande förlorade med 3–2 mot BK Forward.

Stark höstsäsong

Så långt hade det alltså inte gått något vidare för IFK Göteborg. Laget låg på sjätte plats i Allsvenskan, men höstsäsongen skulle visa sig bli betydligt mer lyckosam. I första seriematchen efter VM tog Blåvitt sin andra storseger för säsongen: 6–2 borta mot Örebro i en match där Kaj Eskelinen gjorde hattrick i andra halvlek. En mållös tillställning hemma mot Malmö FF följdes av tre raka segrar. Först besegrade man lokalkonkurrenten Örgryte med 3–0. Därefter blev det två hemmasegrar mot Örebro (1–0) och Öster (2–0) som förde upp laget i serieledning. En oväntad förlust borta mot nedflyttningskandidaten Brage (1–2) vändes till en 4–2-seger över bottenlaget Hammarby på Söderstadion.

Efter två bortamatcher var det dags för hemmaderby mot GAIS. Publiksiffran på 16 547 var Blåvitts högsta denna säsong, men matchen förblev mållös. Inte heller i nästa match, borta mot Djurgården på Råsunda, kunde laget spräcka nollan. Stockholmarna vann med 2–0, men på de återstående matcherna tog IFK Göteborg fem raka segrar. Först gjorde man sex mål på två hemmamatcher – 3–1 mot Halmstad och 3–0 mot ÖIS. Därefter blev det fyra mål på två bortamatcher – 2–0 mot Malmö FF och 2–1 mot AIK. Laget avslutade sedan seriespelet med en 1–0-seger över IFK Norrköping på Ullevi.

SM-slutspel: IFK Göteborg svenska mästare 1990

Tack vare den fina höstformen tog IFK Göteborg hem segern i den allsvenska grundserien 1990, fem poäng före tvåan Norrköping. De fyra bästa lagen gick vidare till SM-slutspel och göteborgarna mötte trean Örebro SK i semifinal. Första mötet på Eyravallen i Örebro slutade 1–1. Blåvitt vann sedan returen med 2–1 och gick till final mot IFK Norrköping.

Finalen var mer eller mindre avgjord redan efter första matchen. Göteborgskamraterna vann med 3–0 på Idrottsparken och returen på Ullevi slutade 0–0. IFK Göteborg blev därmed svenska mästare 1990. Det var klubbens tolfte SM-tecken och det första sedan 1987.

Spelarna i IFK Göteborg 1990

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 21 Magnus ”Ölme” Johansson – 14 Magnus ”Lill-Tidan” Johansson, 7 Håkan Mild, 17 Stefan Rehn, 8 Peter Eriksson – 10 Kennet Andersson, 19 Kaj Eskelinen – avbytare: 11 Lennart Nilsson, 22 Thomas Andersson.

Under våren spelade Klas Ingesson på mittfältet istället för Håkan Mild, men sommaren 1990 såldes han till belgiska Mechelen. Även ytterbacken Pontus Kåmark var ordinarie under våren, men efter sommaruppehållet tog Tore Pedersen över hans plats. Pedersens norske landsman Per Edmund Mordt var också ordinarie som vänstermittfältare under våren, men förlorade därefter sin plats.

Kaj Eskelinen gjorde tio mål i Allsvenskan vilket räckte till seger i skytteligan. Han stod även för två mål i första SM-finalen mot Norrköping. Hans anfallskollega Kennet Andersson gjorde åtta mål i Allsvenskan samt ett i SM-semifinalen hemma mot Örebro. Målvakten Thomas Ravelli och mittbacken Ola Svensson spelade samtliga 26 serie- och slutspelsmatcher.

Bland nyförvärven i IFK Göteborg 1990 fanns Stefan Rehn (Everton), Kaj Eskelinen (Västra Frölunda) och Tore Pedersen (Fredrikstad). Dessutom gjorde bland andra Magnus ”Ölme” Johansson och Thomas Andersson A-lagsdebut.

Matchställen

IFK Göteborg använde samma matchställ från Adidas som under 1989. Det innebar en blåvitrandig hemmatröja med blå krage och blå muddar. De tre smala ränder längs ärmarna kunde vara antingen blå eller vita. Huvudsponsor var ICA och man hade även SKF på ena bröstet. Shortsen var blå med tre vita ränder längs sidorna och ICA-logotypen på låren samt på bakfickan. Strumporna var blå med tre vita ränder upptill.

Även bortastället var likadant som föregående säsong. Tröjan var röd med ett vitt fält över axlarna. En skillnad mellan den kortärmade och den långärmade varianten var att den kortärmade hade en enkel V-hals medan den långärmade hade krage. Shorts och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast rött istället för blått.

12 februari 2026

GAIS 1990

GAIS fick en mycket bra start på den allsvenska säsongen 1990. I premiären mot Öster hemma på Ullevi stod Magnus Gustafsson för ett hattrick när de grönsvarta vann med 3–0. Efter oavgjort borta mot Brage (1–1) gjorde Gustafsson ytterligare två mål i 2–0-segern över IFK Norrköping. Därefter hände inte särskilt mycket framåt. Laget gick mållöst i fem raka matcher och sjönk från första till åttonde plats i tabellen.

Polskt nyförvärv och spel i Intertotocupen

Efter VM-uppehållet anslöt den polske liberon Piotr Piekarczyk från Katowice. Finansieringen av polacken löstes av den nye ordföranden Rune Svensson som betalade 100 000 kronor ur egen ficka. Samtidigt bytte tränare Bo Falk spelsystem från 4–4–2 till 3–5–2.

Sommaren 1990 deltog GAIS i Intertotocupen där man mötte Hansa Rostock, Bröndby och Karlsruhe. I första matchen vann GAIS med hela 6–0 borta mot Hansa. Därefter fick man 1–1 borta mot Bröndby följt av segrar hemma mot Bröndby och Hansa. Man fick även oavgjort mot Karlsruhe. Det innebar att GAIS vann gruppen och tog hem 150 000 kronor i prispengar.

GAIS i Allsvenskan och UEFA-cupen hösten 1990

I den allsvenska återstarten fick GAIS 2–2 borta mot AIK. Därefter blev det två segrar (Hammarby borta 2–0 och AIK hemma 1–0) och däremellan en mållös match hemma mot Halmstad. Laget hade dock fortfarande svårt med målskyttet. Efter 0–1 borta mot Örebro besegrade man åtminstone Örgryte med 2–0 i göteborgsderbyt. GAIS spelade sedan fem raka matcher utan att göra mål innan man besegrade Hammarby (1–0) och Brage (2–0).

Dessförinnan hade GAIS gått in i UEFA-cupen där man mötte Torpedo Moskva. Ryssarna vann enkelt med 4–1 i Moskva. Efter 1–1 i returen var GAIS utslaget.

Laget avslutade sedan säsongen med en 0–1-förlust borta mot Öster. GAIS slutade därmed på sjunde plats i Allsvenskan 1990, fyra placeringar sämre än 1989. Trots det hade man ett av seriens bästa försvar. Laget släppte bara in sjutton mål på de 22 allsvenska matcherna. Mittfältet jobbade hårt, men saknade kreativa spelare som kunde förse anfallarna Magnus Gustafsson och Jaokim Nåfors med bollar.. Därför hade GAIS seriens sämsta anfall med bara sjutton gjorda mål.

Spelarna i GAIS 1990

Laguppställning våren 1990 (4–4–2): 1 Sören Järelöv – 3 Pär Eriksson, 18 Jens Wålemark, 4 Erik Holmgren, 14 Jan Lundqvist – 7 Simon Hunt, 10 Samir Bakaou, 6 Lenna Kreivi, 20 Mikael Göransson – 9 Joakim Nåfors, 16 Magnus Gustafsson – avbytare: 5 Anders Björk, 17 Ulf Köhl.

Laguppställning sommaren/hösten 1990 (3–5–2): 1 Sören Järelöv – 18 Jens Wålemark, 12 Piotr Piekarczyk, 4 Erik Holmgren – 8 Morgan Nilsson, 20 Mikael Göransson, 7 Simon Hunt, 6 Lenna Kreivi, 14 Jan Lundqvist – 9 Joakim Nåfors, 16 Magnus Gustafsson – avbytare: 5 Anders Björk, 17 Ulf Köhl.

Målvakten Järelöv samt mittfältarna Hunt, Kreivi och Göransson spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher. Även Morgan Nilsson deltog i 22 matcher, men fyra av dessa var som inhoppare. Magnus Gustafsson blev lagets bäste målskytt med sju mål.

Pär Eriksson (Gefle IF), Anders Björk (Överås BK), Simon Hunt (IK Brage), Morgan Nilsson (Gnosjö IF), Mario Jadonic (Kortedala IF 1982) och Piotr Piekarczyk (GKS Katowice) var nya i GAIS A-lag 1990.

Matchställen

Puma levererade matchställen till GAIS 1990. Tröjan var likadan som 1989, men shortsen hade delvis annan reklam. I UEFA-cupen rådde striktare regler avseende dräktreklam. Där var det bara tillåtet med en sponsorlogotyp på tröjan. Man använde även en annan typ av tröjnummer samt gröna strumpor i matcherna mot Torpedo Moskva.

10 februari 2026

Djurgårdens IF 1990

Djurgården hade en ojämn säsong 1990. I Allsvenskan gjorde man bara två mål på de fem första matcherna innan första segern kom: 4–0 mot Öster. Det blev sedan förlust med 0–1 mot AIK inför säsongens högsta publiksiffra, 18 948 på Råsunda, innan man avslutade vårsäsongen med en 2–1-seger över GAIS. Djurgården låg då nia i tabellen. På grund av att Stockholms Stadion renoverades spelade Djurgården sina hemmamatcher på Råsunda.

Första matchen efter VM-uppehållet blev en mållös tillställning borta mot Halmstad, men sedan kom Djurgården igång ordentligt. Laget vann fyra raka matcher och gjorde hela nitton mål! Först blev det storseger med 7–1 mot Örgryte, men laget nöjde sig inte med det. Den trettonde augusti 1990 tog Djurgården sin största seger någonsin i Allsvenskan när man körde över Hammarby med hela 9–1.

På de nio sista matcherna blev resultaten sedan jämnt fördelade: tre segrar, tre oavgjorda och tre förluster. Djurgården slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1990, en placering bättre än året innan.

Djurgården vinner Svenska cupen 1990

Svenska cupen spelades höst/vår och i april 1990 hade Djurgården nått kvartsfinal. Där besegrade man Helsingborg med 3–2. Semifinalen mot IFK Göteborg slutade 2–2, men Djurgården tog sig till final efter straffsparksläggning. Finalen spelades på Råsunda den 22 maj 1990 och motståndare var BK Häcken. Mikael Martinsson gav stockholmarna ledningen tre minuter före paus. Krister Nordin ökade på till 2–0 elva minuter efter halvtidsvilan och i 74:e minuten fastställde Martinsson slutresultatet till 3–0 med sitt andra mål för dagen. Djurgården tog därmed sin första seger i Svenska cupen.

I Svenska cupen säsongen 1990/91 gick det dock inte lika bra. Efter seger över Alnö IF och Gimo IF förlorade Djurgården sensationellt med 2–1 mot division tre-laget BK Zeros från Motala.

Utslaget ur Cupvinnarcupen

Finalsegern över Häcken gav Djurgården en plats i Cupvinnarcupen 1990/91. Det europeiska cupäventyret tog dock slut redan efter första omgången. Isländska Fram vann med 3–0 i Reykjavik och returen på Råsunda slutade 1–1.

Spelarna i Djurgården 1990

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Anders Almgren – 2 Glenn Schiller, 3 Stephan Kullberg, 4 Jan Andersson, 5 Leif Nilsson – 6 Thomas Lundmark, 9 Jens Fjellström, 7 Niklas Karlström, 8 Ken Burwall – 10 Mikael Martinsson, 11 Peter Skoog – avbytare: 12 Peter Mörk, 13 Krister Nordin.

Lars Lundborg spelade mittback bredvid Kullberg i de fem första allsvenska matcherna. Efter en dispyt med tränaren Lennart Wass tog Jan Andersson över som mittback. På grund av ett armbrott tvingades dock Andersson vila i fem matcher (omgång 17–21) och Kenneth Bergqvist vikarierade då på hans position. Tränare Wass var för övrigt ny i klubben och kom från Visby Gute.

Glenn Schiller och Stephan Kullberg spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher. Även Karlström, Martinsson och Skoog deltog i 22 matcher – 21 från start plus ett inhopp. Karlström och Skoog blev även lagets bästa målskyttar med åtta mål vilket gav en delad andraplats i den allsvenska skytteligan.

Nya spelare i Djurgården 1990 var Jan Andersson (IFK Västerås), Ken Burwall (Kalmar AIK), Thomas Lundmark (IFK Eskilstuna) och reservmålvakten Kjell Frisk (Åtvidabergs FF).

Matchställen

Djurgårdens matchställ 1990 var i stort sett likadant som 1989 trots att man bytt tröjleverantör från Nike till Adidas. Den enda skillnaden på tröjan var att Nike-märket på bröstet var ersatt av ett Adidas-märke på kragen. Shortsen var av den vanliga Adidas-typen med tre ränder längs sidorna. Även strumporna hade de tre ränderna upptill.

Djurgårdens IF 1990 till maj 1991 (hemma)

8 februari 2026

IK Brage 1990

Brage fick en tuff inledning på säsongen 1990. Det började med 0–1 borta mot AIK i premiären. Därefter blev det ytterligare tre förluster samt fyra oavgjorda innan sommar- och VM-uppehållet. Inte en enda seger alltså på hela våren och Brage låg därför sist i tabellen. Det var framförallt målskyttet som sviktade – bara fem mål på de åtta första matcherna. Försvaret fick dock godkänt med bara ett insläppt mål per match förutom borta mot Hammarby då man föll med 1–3.

När serien sparkade igång igen efter VM tog Brage äntligen sin första seger – 3–1 borta mot Örgryte. Efter 1–1 hemma mot IFK Norrköping slog man dessutom Malmö FF med 1–0 på Malmö Stadion. Det blev sedan 1–1 i returen mot ÖIS och förlust med 1–2 borta mot Halmstad innan man tog två raka segrar. Brage besegrade både IFK Göteborg och Öster med 2–1 och var nu uppe på nionde plats i tabellen. Därefter spelade man oavgjort tre gånger i rad innan man åkte på tre raka förluster. I sista matchen slog Brage AIK med 4–2 hemma på Domnarvsvallen. Det räckte dock inte till förnyat kontrakt. Brage slutade nämligen på tionde plats i Allsvenskan 1990. Det innebar nedflyttning till division ett efter elva år i högsta serien.

Spelarna i Brage 1990

Under vårsäsongen (omgång 1–8) spelade Brage 4–4–2, men efter sommaruppehållet bytte man till 3–4–3 med Olle Perätalo som libero.

Laguppställning omg. 1–8 (4–4–2): 1 Bengt Andersson – 4 Hans Jaxgård/19 Plamen Nikolov, 3 Göran Arnberg, 5 Olle Perätalo, 2 Peter Granberg/4 Hans Jaxgård – 18 Jonas Källström/6 Anders Belin/17 Göran Bergort, 11 Thomas Blomberg, 16 Bernhard Brcic, 12 Anders Sjöö/18 Jonas Källström/17 Göran Bergort – 22 Peter Vougt, 17 Göran Bergort/18 Jonas Källström – avbytare: 8 Per-Erik Danielsson, 24 Jan-Åke Rosén.

Laguppställning omg. 9–22 (3–4–3): 1 Bengt Andersson – 6 Anders Belin, 5 Olle Perätalo, 4 Hans Jaxgård – 16 Bernhard Brcic, 3 Göran Arnberg, 8 Per-Erik Danielsson, 11 Thomas Blomberg – 17 Göran Bergort, 10 Anders Erlandsson, 18 Jonas Källström – avbytare: 22 Peter Vougt, 24 Jan-Åke Rosén.

Perätalo, Brcic och Bergort spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher. Anders Erlandsson blev lagets bäste målskytt med fem mål. Nya i laget var två hemvändare: Thomas Blomberg återvände till Brage efter ett par år i Örgryte och Peter Uhlbäck var tillbaka efter några år i Hammarby och Västra Frölunda. Dessutom gjorde 16-årige anfallaren Peter Vougt debut som inhoppare i premiären mot AIK. Trots sin unga ålder spelade han tio matcher från start. Även tränaren Kjell Pettersson var ny i klubben och kom närmast från IFK Göteborg.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Brage 1990. Hemmatröjan hade gröna ränder på tvären samt vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Shortsen var vita med ett grönt fält runtom och strumporna var helvita. Reservstället gick i samma stil fast det var rött med vita detaljer. Huvudsponsor var Svenskt Stål. Andra logotyper som återfanns på matchstället var Domus Sport, ByggPaul, Sparbanken och Team Siab.

6 februari 2026

AIK 1990

AIK inledde den allsvenska säsongen 1990 med fem segrar på de sju första matcherna. Trots det släppte man in fler mål än man gjorde – nio framåt och tolv bakåt. De många baklängesmålen berodde till stor del på två storförluster i april. AIK föll nämligen med 0–5 mot IFK Göteborg och 1–4 mot IFK Norrköping, båda på bortaplan. Bland de fem segrarna under våren fanns 1–0-vinsten i derbyt mot Djurgården inför 18 948 åskådare – säsongens högsta publiksiffra i Allsvenskan. AIK avslutade sedan vårsäsongen med en 0–3-förlust borta mot Örebro. Laget låg då på tredje plats i tabellen.

I första matchen efter VM-uppehållet spelade AIK oavgjort 2–2 hemma mot GAIS. Formen började dock att svikta med blandade resultat som följd. På de åtta följande matcherna blev det tre segrar, två oavgjorda och tre förluster. En av segrarna kom den första augusti då AIK besegrade Hammarby med 2–0 på Råsunda. Men efter 2–2 borta mot Halmstad den andra september hade laget sjunkit till sjätte plats i tabellen. Formkurvan pekade nu spikrakt nedåt och man avslutade säsongen med fem raka förluster. AIK slutade därmed på åttonde plats i Allsvenskan 1990.

Spelarna i AIK 1990

Ordinarie laguppställning: Joacim Sjöström – Björn Kindlund, Jan Eriksson, Anders Hjelm/Mats Rohdin – Johan Johansson, Niclas Kindvall, Göran Göransson, Vadim Jevtusjenko, Gary Sundgren – Per Harrysson, Kim Bergstrand/Niclas Kindvall – avbytare: Leif Olsson, Bo Andersson.

Eriksson och Jevtusjenko spelade mest med 21 matcher var från start av de 22 allsvenska matcherna. Anfallaren Harrysson deltog i samtliga 22 matcher, men tre av dessa var som inhoppare. Niclas Kindvall och Bo Andersson blev lagets bästa målskyttar med fem mål var. Bo Andersson spelade bara nio matcher från start men kom in som avbytare åtta gånger.

Per Harrysson från Mjällby och Bo Andersson från Väsby var nya spelare i AIK denna säsong. Dessutom gjorde 34-årige Göran Göransson comeback efter tre år i Väsby. Se AIK Statistikdatabas för mer info och statistik om AIK säsongen 1990.

Matchställen

Puma levererade matchställen till AIK 1990. Tröjan var av samma modell som föregående säsong, men med annan dräktreklam på ryggen. Där gjorde Bilia och Kombilott reklam. Kombilott återfanns även på ärmarna. På framsidan var Folksam huvudsponsor. Ovanför tröjtillverkarens logotyp satt en gul ruta med ”Club 90” i svart på en fotboll.

Shortsen var helvita förutom en svart Puma-logga på vänster ben samt en sponsorlogga på höger ben. Flera olika logotyper förekom på shortsen, bland annat Ricoh, Samhall och BPA Golv. Efter flera år med gula strumpor återgick AIK nu till sina klassiska svarta strumpor med gula ränder.

10 december 2025

Engelska division ett 1989/90

Säsongen 1989/90 var den 91:a fullbordade säsongen av engelska division ett. Liverpool tog sin artonde ligatitel, klubbens elfte på arton säsonger. Detta innebar dock slutet på Liverpools dominans och det skulle dröja 30 år innan man blev engelska mästare igen. Klubben var fortfarande avstängd från europeiskt cupspel efter Heyselkatastrofen 1985, men övriga engelska klubbar kunde återigen kvalificera sig för Europa. Tvåan i ligan, Aston Villa, fick därför en plats i UEFA-cupen 1990/91. Även Manchester United kvalade in till Europa. Laget kom bara på trettonde plats i ligan, men i gengäld vann man FA-cupen efter omspel mot Crystal Palace. United fick därmed en plats i Cupvinnarcupen 1990/91.

Just Crystal Palace var en av tre nykomlingar i ligan 1989/90 och slutade på femtonde plats. Även de två andra nykomlingarna, Chelsea och Manchester City, klarade sig kvar. Chelsea slutade så högt som på femte plats i tabellen, bakom de två storklubbarna från London Arsenal och Tottenham Hotspur. Manchester City å sin sida kom på fjortonde plats med lika många poäng som lokalrivalen United.

I botten av tabellen hamnade Sheffield Wednesday, Charlton Athletic och Millwall. Dessa tre åkte ner i division två. Wednesday var dock nära att klara sig kvar. Laget tog lika många poäng som Luton Town, men åkte ur på grund av sämre målskillnad.

Efter tre år i Barcelona återvände Gary Lineker till England för spel i Tottenham. Han gjorde 24 mål och blev skyttekung i division ett. Även John Barnes i Liverpool gjorde över tjugo mål, 22 närmare bestämt. Han blev av fotbollsskribenterna utsedd till årets spelare i England. Spelarfacket PFA valde å sin sida David Platt, Aston Villa, som årets spelare. Southamptons anfallare Matthew Le Tissier blev för sina insatser utsedd till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1989/90 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1989/90. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Åtta olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med sju lag. Hummel hade fyra lag, Adidas tre och Asics två. Slutligen hade Admiral, Bukta, Influence och Spall varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Chelsea, Derby County, Everton, Luton Town, Manchester City, Nottingham Forest och Sheffield Wednesday
Hummel – Aston Villa, Southampton, Tottenham Hotspur och Wimbledon
Adidas – Arsenal, Liverpool och Manchester United
Asics – Coventry City och Norwich City
Admiral – Charlton Athletic
Bukta – Crystal Palace
Influence – Queens Park Rangers
Spall – Millwall

Ligatabell engelska division ett 1989/90

Här är ligatabellen 1989/90. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	38	23	10	5	78	37	79
2	Aston Villa	38	21	7	10	57	38	70
3	Tottenham Hotspur	38	19	6	13	59	47	63
4	Arsenal	38	18	8	12	54	38	62
5	Chelsea	38	16	12	10	58	50	60
6	Everton	38	17	8	13	57	46	59
7	Southampton	38	15	10	13	71	63	55
8	Wimbledon	38	13	16	9	47	40	55
9	Nottingham Forest	38	15	9	14	55	47	54
10	Norwich City	38	13	14	11	44	42	53
11	Queens Park Rangers	38	13	11	14	45	44	50
12	Coventry City	38	14	7	17	39	59	49
13	Manchester United	38	13	9	16	46	47	48
14	Manchester City	38	12	12	14	43	52	48
15	Crystal Palace	38	13	9	16	42	66	48
16	Derby County	38	13	7	18	43	40	46
17	Luton Town	38	10	13	15	43	57	43
18	Sheffield Wednesday	38	11	10	17	35	51	43
19	Charlton Athletic	38	7	9	22	31	57	30
20	Millwall	38	5	11	22	39	65	26

Läs mer om engelska ligan 1989/90 på Wikipedia.

8 december 2025

Wimbledon 1989/90

Wimbledon inledde säsongen 1989/90 med en 0–1-förlust i Londonderbyt mot Chelsea hemma på Plough Lane. Laget fick en tung start med fem förluster och bara en seger på de tio första matcherna. Segern kom i sjätte omgången då man slog Manchester City med 1–0. Wimbledon låg näst sist i tabellen efter tio matcher, men nu vände det. Den 28:e oktober besegrade man Sheffield Wednesday med 1–0 på Hillsborough och därefter började man att klättra i tabellen. På de återstående 27 ligamatcherna blev det bara fem förluster. Samtidigt vann man elva matcher och spelade lika många oavgjorda. Den största segern kom den andra december då man besegrade Chelsea med 5–2 på Stamford Bridge. Det blev också seger med 3–0 över Aston Villa på Villa Park den 24:e februari.

Laget avslutade säsongen med att besegra Queens Park Rangers med 3–2 på Loftus Road. Det innebar att Wimbledon slutade på åttonde plats i division ett 1989/90. Laget kom upp i 55 poäng, lika många som Southampton. Det hade dock kunnat bli fler poäng om man hade lyckats avgöra några av de många oavgjorda matcherna. Wimbledon spelade nämligen oavgjort sexton gånger, fler än något annat lag i högsta serien. Man var också ett målsnålt lag och släppte bara in 40 mål på de 38 ligamatcherna. Endast Liverpool, Aston Villa och Arsenal släppte in färre mål.

Tre cupturneringar

Wimbledon deltog i tre cupturneringar under 1989/90. Det började med andra omgången av Ligacupen i september då man mötte Port Vale i ett dubbelmöte. Wimbledon tog sig vidare efter seger med 2–1 borta och 3–0 hemma. Det blev sedan 1–1 mot Middlesbrough, men efter seger med 1–0 i omspelet tog man sig vidare till fjärde omgången. Där blev det dock förlust med 1–0 mot West Ham United.

En vecka senare, den 29:e november, gick man in i Full Members’ Cup, eller Zenith Data Systems Cup som turneringen också kallades efter sin sponsor. Där besegrade man Coventry City med 3–1 efter förlängning och sedan slog man även Portsmouth med 1–0. I tredje omgången föll man dock med 3–1 mot Ipswich Town. Den sjätte januari 1990 mötte Wimbledon West Bromwich Albion i tredje omgången av FA-cupen. Förlust med 2–0 innebar dock att man var utslagna ur samtliga cuper.

Spelarna i Wimbledon 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Roger Joseph/Keith Curle/John Scales, 5 Eric Young, 6 Keith Curle/John Scales, 3 Terry Phelan – 7 Carlton Fairweather, 4 Vaughan Ryan/Detsi Kruszynski/John Scales, 10 Lawrie Sanchez, 11 Dennis Wise – 8 Alan Cork/Paul Miller, 9 John Fashanu.

Wimbledon använde fem olika spelare som högerback (tröja nummer två). Av dessa spelade Roger Joseph tretton ligamatcher, Keith Curle tio och John Scales sju. Dessutom spelade Detsi Kruszynski och Clive Goodyear fyra matcher var. Polacken Kruszynski inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer fyra där han spelade nio ligamatcher. I mitten av säsongen bar John Scales nummer fyra i åtta matcher och i de tretton sista matcherna tog Vaughan Ryan över nummer fyra.

Till höger på mittfältet var Carlton Fairweather ordinarie under första hälften av säsongen. I januari och februari värvade klubben Mickey Bennett (Charlton Athletic) och Steve Antrobus (Millwall). De turades sedan om att bära nummer sju under våren 1990. Även tröja nummer åtta bars av olika spelare under säsongen. Alan Cork och Paul Miller bar nummer åtta flest gånger (tio respektive elva ligamatcher), men även Kruszynski och Ryan bar denna tröja en del (fem matcher var). Lawrie Sanchez var förstavalet i tröja nummer tio, men han spelade bara sexton ligamatcher från start. I hans frånvaro spelade framförallt Terry Gibson, Vaughan Ryan och Detsi Kruszynski sex–sju matcher var i nummer tio.

Holländske målvakten Hans Segers och försvararen Keith Curle spelade från start i samtliga 38 ligamatcher. John Fashanu blev bäste målskytt med elva ligamål samt två i Ligacupen och ett i Full Members’ Cup.

Matchställen

Hummel levererade matchställen till Wimbledon 1989/90. Dessa var likadana som 1988/89, men man hade en ny sponsor i det koreanska elektronikföretaget Samsung. Klubben firade också sitt hundraårsjubileum 1989. För att uppmärksamma detta lade man till inskriptionen ”Centenary 1889–1989” nedanför klubbmärket.

6 december 2025

West Ham United 1989/90

West Ham United hade åkt ur högsta serien och spelade därför i division två 1989/90. Det skulle dock inte bli någon snabb återkomst till ettan. Laget varvade vinster med oavgjorda matcher och förluster. På de arton första ligamatcherna blev det åtta segrar, sex oavgjorda och fyra förluster. West Ham låg då femma i tabellen, men den 25:e november föll man med 4–5 borta mot Blackburn Rovers i en av de målrikaste matcherna denna säsong. Efter en mållös match mot Stoke City avslutade man kalenderåret 1989 med fyra raka förluster. Det ledde till att man sjönk till elfte plats.

1990 började dock bra för West Ham som besegrade Barnsley med 4–2 hemma på Boleyn Ground på nyårsdagen. På de 21 återstående matcherna blev det sedan ytterligare elva segrar samt fem oavgjorda och lika många förluster. Bland annat besegrade man tvåan i tabellen Sheffield United med 5–0 den 21:a mars. I denna match svarade för övrigt vinternyförvärvet Jimmy Quinn för ett hattrick. Laget avslutade säsongen med en 4–0-seger över Wolverhampton Wanderers. Det innebar att West Ham United slutade på sjunde plats i division två 1989/90. Laget var två poäng bakom Sunderland som tog den sista kvalplatsen till division ett.

Utslagna ur FA-cupen, men semifinal i Ligacupen

West Ham åkte överraskande ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter 0–1 mot division fyra-laget Torquay United. Desto bättre gick det i Ligacupen. I andra omgången slog man ut Birmingham City efter seger med 2–1 borta och sedan 1–1 i returen. Efter en mållös match mot Aston Villa tog sig West Ham vidare genom seger med 1–0 efter omspel. Det blev sedan 1–0 även mot Wimbledon, men i kvartsfinalen krävdes det två omspelsmatcher för att utse en vinnare. West Ham mötte Derby County och det ursprungliga mötet slutade 1–1. Efter en mållös omspelsmatch fick lagen mötas en tredje gång. Denna gång gick West Ham segrande med 2–1.

Semifinalerna avgjordes genom dubbelmöten hemma–borta och motståndare var Oldham Athletic. Det var dock i praktiken avgjort redan efter första mötet. West Ham rasade ihop totalt och föll med 0–6. I returen tog man halv revansch genom att vinna med 3–0, men Oldham gick alltså till final med sammanlagt 6–3.

Spelarna i West Ham United 1989/90

Sommaren 1989 tog Lou Macari, tidigare i Swindon Town, över som manager för West Ham. Han stannade dock bara i sju månader. På grund av anklagelser om att ha varit inblandad i olagliga utbetalningar i Swindon avgick han den artonde februari 1990. Denna skandal ledde till att Swindon gick miste om uppflyttningen till division ett och fick stanna kvar i tvåan. Klubblegendaren Billy Bonds, som hade varit ungdomstränare sedan han lade skorna på hyllan, tog över som manager och gjorde då en del förändringar i laget.

Vanligaste laguppställning augusti–februari: 1 Phil Parkes – 2 Steve Potts, 4 Tony Gale/Gary Strodder, 5 Alvin Martin, 3 Julian Dicks – 7 Mark Ward/Liam Brady, 6 Kevin Keen, 10 Liam Brady/Colin Foster/Martin Allen/Mark Ward, 11 George Parris – 8 Stuart Slater, 9 Eamonn Dolan/Martin Allen.

Vanligaste laguppställning februari–maj: 1 Ludek Miklosko – 4 George Parris, 6 Tony Gale, 5 Colin Foster, 3 Julian Dicks – 8 Martin Allen, 10 Kevin Keen, 7 Liam Brady/Ian Bishop, 2 Stuart Slater – 9 Jimmy Quinn, 11 Trevor Morley.

Phil Parkes vaktade målet under hösten och vintern, men i februari 1990 värvade West Ham den tjeckoslovakiske målvakten Ludek Miklosko från Banik Ostrava. Miklosko spelade sedan de arton sista ligamatcherna och Parkes, nu nästan 40 år gammal, lämnade West Ham efter säsongen. Parkes hade då spelat 344 ligamatcher för West Ham, exakt lika många som han spelade för Queens Park Rangers på 70-talet. Det blev slutligen tre ligamatcher för Ipswich Town under 1990/91 innan han avslutade spelarkarriären.

I december 1989 sålde Lou Macari Mark Ward till Manchester City. Han var del i en bytesaffär där Ian Bishop och Trevor Morley gick motsatt väg. Samma månad värvade man även anfallaren Jimmy Quinn från Bradford City. Han tog över som centerforward efter Eamonn Dolan som hade sålts till Birmingham.

Kevin Keen var den som spelade mest med totalt 55 av de 57 liga- och cupmatcherna varav 43 plus ett inhopp i ligan. Jimmy Quinn och Julian Dicks blev lagets bästa målskyttar med tretton mål var. Av dessa gjorde Dicks nio i ligan och fyra i Ligacupen medan Quinn gjorde samtliga sina mål i ligan.

Bukta levererar nya matchställ

Till säsongen 1989/90 tog Bukta över efter Scoreline som tröjleverantör åt West Ham United. Man fick också en ny sponsor i form av BAC Windows. Både den vinröda hemmatröjan och den vita bortatröjan hade ett rutmönster i tyget. De var försedda med en rundad krage i gammaldags stil samt ljusblå ärmar på hemmatröjan. Bukta-logotypen på hemmatröjan var antingen vit eller ljusblå. Hemmashortsen var vita med ett vinrött och ett ljusblått fält på sidorna. Strumporna var även de vita och hade en vinröd och en ljusblå rand upptill. I vissa bortamatcher spelade man dock i ljusblå strumpor eller vinröda shorts tillsammans med hemmatröjan. Det hände även att man kombinerade den vita bortatröjan med de vita hemmashortsen.

West Ham United 1989/90 (alternativt hemmaställ på bortaplan)

4 december 2025

Tottenham Hotspur 1989/90

Tottenham Hotspur besegrade Luton Town med 2–1 i ligapremiären 1989/90. Därefter blev det dock tre förluster och två oavgjorda på fem matcher innan man radade upp fyra raka segrar. Tottenham vann för övrigt tre raka Londonderbyn, bland annat 2–1 mot ärkerivalen Arsenal. En sämre period följde med bara en seger på fem matcher (3–2 mot Crystal Palace), men i december blev det i alla fall tre segrar i rad. Tottenham avslutade sedan 1989 med en 2–3-förlust mot Nottingham Forest hemma på White Hart Lane.

På de tio första ligamatcherna 1990 blev det bara tre segrar, men man avslutade säsongen starkt. I mars–april blev det sex raka segrar innan man föll med 1–0 borta mot Wimbledon. En 2–1-seger hemma mot Southampton i sista omgången innebar att man kom upp i 63 poäng. Tottenham Hotspur slutade därmed på tredje plats i ligan 1989/90, tre placeringar bättre än föregående säsong.

FA-cupen och Ligacupen

Tottenham åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter förlust med 3–1 mot Southampton. Det gick något bättre i Ligacupen, även om det var med knapp marginal man slog ut division fyra-laget Southend United i andra omgången. Spurs vann med 1–0 hemma, men förlorade returen med 3–2. Det blev alltså avancemang till tredje omgången tack vare fler gjorda mål på bortaplan. Det blev sedan seger med hela 3–0 mot Manchester United på Old Trafford, men i fjärde omgången fick man bara 2–2 mot Tranmere Rovers från division tre. Tottenham vann sedan omspelet med 4–0, men i femte omgången blev det återigen 2–2, denna gång mot Nottingham Forest. Omspelet slutade med förlust 2–3 och Spurs var därmed utslaget.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1989/90

Vanligaste laguppställning augusti–december 1989: 1 Erik Thorstvedt – 2 Guy Butters/Mitchell Thomas, 4 Terry Fenwick/Gu∂ni Bergsson/Paul Allen, 11 Steve Sedgley, 6 Gary Mabbutt, 3 Pat Van Den Hauwe – 7 Vinny Samways, 5 David Howells, 8 Paul Gascoigne – 9 Paul Stewart, 10 Gary Lineker.

Vanligaste laguppställning januari–maj 1990: 1 Erik Thorstvedt – 2 Chris Hughton/Gu∂ni Bergsson, 4 John Polston/Steve Sedgley, 11 Steve Sedgley/Paul Allen, 6 Gary Mabbutt, 3 Pat Van Den Hauwe – 5 David Howells, 8 Paul Gascoigne, 9 Nayim – 7 Paul Walsh/Paul Stewart, 10 Gary Lineker.

Terry Fenwick spelade de tio första ligamatcherna, men i Ligacupmatchen mot Manchester United den 23:e oktober blev han skadad och utburen på bår. Ett benbrott innebar att han blev borta resten av säsongen. Fyra olika spelare turades sedan om att bära tröja nummer fyra. En som däremot spelade hela säsongen var anfallsstjärnan Gary Lineker. Han deltog i 45 av de 46 tävlingsmatcherna och missade bara en Ligacupmatch. Lineker gjorde även 24 ligamål och blev skyttekung i division ett. Han var ny i klubben och hade värvats från Barcelona för 1,1 miljoner pund. Andra nyförvärv sommaren 1989 var försvararna Pat Van Den Hauwe (Everton) och Steve Sedgley (Coventry City).

Matchställen

Hummel tog fram en ny hemmatröja till Tottenham Hotspur 1989/90. Den hade vit och marinblå V-hals med en marinblå romb vid halsen som huserade klubbens initialer THFC. På ärmarna återfanns de för Hummel så karakteristiska vinkelformerna (chevrons) i marinblått, ett par på varje ärm. Tröjan hade ett mönster i tyget med bokstäverna HUMMEL och THFC på varannan rad. Nytt för i år var också att klubbmärket på tröjan var i helfärg med röda lejon och gul banderoll. Shortsen var marinblå med en bred vit rand på varje sida. På höger sida placerade man två marinblå chevrons och på vänster sida återfanns bokstäverna THFC. I bortamatcherna mot Chelsea och Wimbledon spelade man dock i vita shorts som hade samma design som de marinblå. Strumporna var vita med marinblå överdel.

Det gula bortastället från 1988/89 fanns kvar men med ett par skillnader. Klubbmärket var i helfärg precis som på den nya hemmatröjan och på den långärmade varianten lade man till ett par vinkelformer längre ner på ärmarna.

Tottenham Hotspur 1989/90 (alternativt hemmaställ på bortaplan)

2 december 2025

Sunderland 1988–1990

Sunderland 1988/89

Efter att ha varit nere och vänt i division tre var Sunderland tillbaka i tvåan 1988/89. Till en början hade man svårt att vinna matcher. På de sex första ligamatcherna blev det fyra oavgjorda och två förluster. Första segern kom den första oktober då man besegrade Oldham Athletic med 3–2 hemma på Roker Park. Det blev sedan ytterligare fyra segrar på de sju följande matcherna, men ofta slutade matcherna oavgjort. Faktum är att Sunderland spelade oavgjort tio gånger på de nitton första ligamatcherna. I december–januari hittade man dock en formtopp med fem segrar på sex matcher, men i februari och mars gick det återigen sämre. Det blev nio förluster och bara tre segrar på fjorton matcher. Laget avslutade sedan säsongen med tre segrar och lika många oavgjorda på de sex sista matcherna. Sunderland slutade därmed på elfte plats i division två 1988/89.

Ligacupen, Full Members’ Cup och FA-cupen

Sunderland inledde cupspelet 1988/89 med en mållös match mot York City i första omgången av Ligacupen. Det blev sedan seger med 4–0 i returen, men i nästa omgång åkte man ur turneringen efter två förluster mot West Ham, 0–3 hemma och 1–2 borta. Den åttonde november gick Sunderland in i Full Members’ Cup (Simod Cup) där man besegrade Charlton Athletic med 1–0. I andra omgången föll man dock med 1–2 mot Blackburn Rovers. I tredje omgången av FA-cupen, den sjunde januari 1989, blev det oavgjort 1–1 mot Oxford United. Sunderland åkte sedan ur även FA-cupen efter förlust med 0–2 i omspelet.

Spelarna i Sunderland 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Iain Hesford/Tony Norman – 2 Gary Bennett/Frank Gray, 4 Richard Ord, 5 John MacPhail, 3 Frank Gray/Reuben Agboola – 7 Gary Owers, 8 Gordon Armstrong, 6 Steve Doyle, 11 Colin Pascoe – 9 Eric Gates, 10 Marco Gabbiadini.

Målvakten Hesford spelade de tjugo första ligamatcherna, men i december 1988 såldes han till Hull City i en bytesaffär med Tony Norman. Tim Carter vaktade målet i två matcher innan Norman tog över och spelade de 24 sista matcherna. Mittbacken John MacPhail och mittfältaren Gordon Armstrong spelade mest med 45 ligamatcher var. Marco Gabbiadini blev lagets bäste målskytt med arton ligamål samt tre i Ligacupen.

Sunderland 1989/90

Sunderland inledde säsongen 1989/90 med att besegra Swindon Town med 2–0 borta på County Ground. Just Swindon skulle återkomma som motståndare i slutet av säsongen. Tre dagar senare föll man med 2–4 mot Ipswich Town hemma på Roker Park, men annars hade laget en bra höst. På de 24 första ligamatcherna fram till nyår vann Sunderland elva matcher, spelade oavgjort nio gånger och förlorade fyra gånger. Laget låg då på tredje plats i tabellen. Efter nyår gick det något sämre. På de tjugo sista matcherna blev det nio segrar, fem oavgjorda och åtta förluster. Sunderland sjönk därmed till en slutlig sjätteplats i division två 1989/90 vilket innebar kvalspel till division ett.

I kvalsemifinalen mötte man trean i tabellen Newcastle United. Första mötet på Roker Park slutade mållöst, men i returen på St. James’ Park vann Sunderland med 2–0 och gick till kvalfinal. Där mötte man Swindon Town som hade besegrat Blackburn Rovers i sin semifinal. I finalen på Wembley den 28:e maj 1990 gjorde Swindon matchens enda mål och tog sig upp i högsta serien. Det slutade dock inte där. Swindon Town och dess ordförande Brian Hillier åtalades på grund av ekonomiska oegentligheter. Klubben dömdes vara skyldig på 36 åtalspunkter varav 35 handlade om olagliga utbetalningar. Swindon förblev därför i division två och Sunderland gick i stället upp i ettan.

Cupspel

Precis som föregående säsong deltog Sunderland i tre cupturneringar även 1989/90. Det började med andra omgången av Ligacupen i september. Där blev det 1–1 mot Fulham, men i returen vann Sunderland med 3–0. Även matchen mot Bournemouth i nästa omgång slutade 1–1, men Sunderland tog sig vidare tack vare 1–0 i omspelet. I fjärde omgången mot Exeter City blev det återigen oavgjort, nu 1–1, men Sunderland vann omspelet med 5–2. En mållös match mot Coventry City i femte omgången innebar oavgjort för fjärde gången. Denna gång var dock motståndarna för starka i omspelet där Coventry vann med hela 5–0. I Full Members’ Cup, som numera officiellt hette Zenith Data Systems Cup, åkte Sunderland ut direkt efter förlust med 1–2 mot Port Vale. Det blev förlust med samma siffror även i tredje omgången av FA-cupen i januari 1990, denna gång mot Reading.

Spelarna i Sunderland 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 Tony Norman – 2 Reuben Agboola/John Kay, 4 Gary Bennett, 5 John MacPhail, 3 Paul Hardyman – 6 Gary Owers, 7 Paul Bracewell, 8 Gordon Armstrong, 11 Colin Pascoe – 9 Eric Gates, 10 Marco Gabbiadini.

Sommaren 1989 lämnade Frank Gray (Darlington) och Steve Doyle (Hull City) klubben. Nya spelare i Sunderland 1989/90 var vänsterbacken Paul Hardyman (Portsmouth) och mittfältaren Paul Bracewell (Everton). Gordon Armstrong och Marco Gabbiadini spelade från start i samtliga 46 ligamatcher. Gabbiadini blev även lagets bäste målskytt med totalt 26 mål (21 i ligan, 4 i Ligacupen, 1 i play-off-semifinalen).

Nya matchställ från Hummel

Till säsongen 1988/89 tog Hummel över som tröjleverantör åt Sunderland. Klubbens sponsor sedan tre år tillbaka var Vaux. Hemmatröjan hade de traditionella röda och vita ränderna samt en rundad, överlappande röd halslinning. Längs ärmarna löpte en rad med de för Hummel så typiska vinkelformerna. I tröjans tyg fanns också ett mönster bestående av bokstäverna HUMMEL som upprepade sig, varannan rad uppochner. Shortsen var svarta med en rad vinkelformer längs sidorna i samma färg som på tröjan. Strumporna var röda med vit överdel.

Sunderland hade två reservställ: ett blått och ett gult. Den blå tröjan hade vit och röd halslinning samt vita vinkelformer längs ärmarna. Till denna tröja använde man antingen vita eller blå shorts beroende på motståndarnas färger. Strumporna var blå med vit överdel.

Den andra bortatröjan var gul med blå vinklar längs ärmarna samt blå och gul rundad halslinning. Denna variant använde man under 1988/89, men till 1989/90 gjorde man några förändringar. Halslinningen blev V-formad och man gjorde om ärmarna till Raglan-typ, det vill säga att sömmen går från armhålan upp mot halsen. Vaux-loggan blev svart istället för blå och man bytte stil på numren på ryggen. Till dessa tröjor använde man antingen blå eller gula shorts samt gula strumpor.