Etikett: 1972/73

Queens Park Rangers 1964–1974

I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.

QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.

Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.

Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.

Engelska division ett 1972/73

Liverpool blev mästare och tog sin åttonde ligatitel. Tvåa blev Arsenal som slutade tre poäng efter Liverpool. Leeds United, Ipswich Town och Wolverhampton Wanderers tog hand om de följande platserna och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Tottenham Hotspur, som slutade på åttonde plats, fick också en plats i UEFA-cupen tack vare segern i Ligacupen (seger med 1–0 över Norwich City i finalen). På grund av regeln om ett lag per stad fick Arsenal därför ingen plats i UEFA-cupen. Crystal Palace och West Bromwich Albion hamnade på de två sista platserna och åkte ner i division två. Division två-laget Sunderland vann FA-cupen för andra gången efter finalseger med 1–0 över Leeds. Förutom ligan vann Liverpool även UEFA-cupen efter finalseger med sammanlagt 3–2 över Borussia Mönchengladbach (3–0 hemma och 0–2 borta). Leeds gick till final i Cupvinnarcupen, men förlorade med 1–0 mot Milan. Skytteligavinnare blev Bryan ”Pop” Robson, West Ham United, med 28 mål. Tottenhams målvakt Pat Jennings blev utsedd till Årets spelare i England.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1972/73. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1972/73

Här är ligatabellen 1972/73. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 25 10 7 72 42 60
2 Arsenal 42 23 11 8 57 43 57
3 Leeds United 42 21 11 10 71 45 53
4 Ipswich Town 42 17 14 11 55 45 48
5 Wolverhampton Wanderers 42 18 11 13 66 54 47
6 West Ham United 42 17 12 13 67 53 46
7 Derby County 42 19 8 15 56 54 46
8 Tottenham Hotspur 42 16 13 13 58 48 45
9 Newcastle United 42 16 13 13 60 51 45
10 Birmingham City 42 15 12 15 53 54 42
11 Manchester City 42 15 11 16 57 60 41
12 Chelsea 42 13 14 15 49 51 40
13 Southampton 42 11 18 13 47 52 40
14 Sheffield United 42 15 10 17 51 59 40
15 Stoke City 42 14 10 18 61 56 38
16 Leicester City 42 10 17 15 40 46 37
17 Everton 42 13 11 18 41 49 37
18 Manchester United 42 12 13 17 44 60 37
19 Coventry City 42 13 9 20 40 55 35
20 Norwich City 42 11 10 21 36 63 32
21 Crystal Palace 42 9 12 21 41 58 30
22 West Bromwich Albion 42 9 10 23 38 62 28

Wolverhampton Wanderers 1972–1974

Wolverhampton Wanderers slutade på femte plats i ligan 1972/73 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget tog sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. I FA-cupen slog man ut Manchester United, Bristol City, Millwall och Coventry City, men förlorade semifinalen mot Leeds United. Därefter vann man matchen om tredje pris med 3–1 mot Arsenal. I Ligacupen blev det segrar mot Orient, Sheffield Wednesday, Bristol Rovers och Blackpool innan man föll mot Tottenham Hotspur i semfinalen.

Wolverhampton Wanderers startelva 1972/73: 1 Phil Parkes (målvakt), 2 Gerry Taylor/Bernard Shaw (högerback), 3 Derek Parkin (vänsterback), 4 Mike Bailey (mittfältare), Frank Munro (mittback), 6 John McAlle (mittback), 7 Jim McCalliog (mittfältare), 8 Kenny Hibbitt (mittfältare), 9 John Richards (center), 10 Derek Dougan (center), 11 Dave Wagstaffe (vänsterytter). John Richards blev lagets bäste målskytt med totalt 36 mål varav 27 i ligan. Richards och målvakten Phil Parkes spelade alla 42 ligamatcher.

I UEFA-cupen hösten 1973 slog Wolves ut portugisiska Belenenses i första omgången men förlorade sedan mot östtyska Lokomotiv Leipzig. I ligan slutade laget på tolfte plats 1973/74 och i FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Leeds efter omspel. I Ligacupen gick det betydligt bättre. Wolves slog ut Halifax Town, Tranmere Rovers, Exeter City, Liverpool och Norwich City på vägen mot final. I finalen på Wembley vann Wolves med 2–1 mot Manchester City efter mål av Kenny Hibbitt i slutet av första halvlek och John Richards fem minuter från slutet av andra halvlek. Derek Dougan gjorde tio ligamål men John Richards blev bäste målskytt totalt sett med arton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var guldgula med svart krage och en svart ifylld triangel nedanför halsen. 1973/74 hade den kortärmade varianten en annan typ av krage. I Ligacupfinalen 1974 var klubbmärket ersatt av tre vargar mitt på tröjan. På vänstra bröstet återfanns texten ”Wembley 1974” och på det högra satt Umbro-loggan.

West Bromwich Albion 1972–1974

West Bromwich slutade sist i tabellen och åkte ur högsta divisionen för första gången sedan 1938. I FA-cupens tredje omgång mötte man Nottingham Forest. Matchen slutade oavgjort och omspelet fick avbrytas på grund av dimma. Matchens spelades om sex dagar senare men slutade 0–0 efter förlängning. Efter ytterligare en omspelsmatch tog sig West Bromwich vidare efter seger med 3–1. Swindon Town besegrades i fjärde omgången men i femte omgången blev det förlust mot Leeds. I Ligacupen slog man ut Queens Park Rangers i andra omgången men förlorade sedan mot Liverpool efter omspel.

West Bromwich Albions startelva 1972/73: 1 Peter Latchford (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson/Alan Merrick (mittback), 7 Colin Suggett (mittfältare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Bobby Gould (anfallare), 10 Asa Hartford/Ally Brown (anfallare), 11 Willie Johnston/Asa Hartford (vänsterytter). Under första hälften av säsongen spelade Hartford i tröja nummer elva, men bytte till nummer tio i december när Willie Johnston värvades från Glasgow Rangers för klubbrekordet 138 000 pund. Samma månad såldes Bobby Gould till Bristol City och mot slutet av säsongen var Jeff Astle tillbaka i form och spelade de fjorton sista ligamatcherna i tröja nummer nio. Tony Brown blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Säsongen 1973/74 slutade West Bromwich på åttonde plats i division två. I FA-cupen slog man ut Notts County och Everton, men förlorade mot Newcastle i femte omgången. I Ligacupen blev det seger över Sheffield United i andra omgången men sedan förlust mot Exeter City. John Wile och målvakten Peter Latchford spelade alla 42 ligamatcher och Tony Brown blev återigen bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

West Bromwich Albion introducerade ett nytt klubbmärke 1972. Det bestod av bokstaven ”a” med en trast inuti. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och hade krage istället för rund hals. Byxorna och strumporna var antingen vita eller marinblå beroende på motståndarlagets färger. Under 1972/73 använde West Bromwich i första hand marinblå strumpor, men till 1973/74 blev vita strumpor förstavalet. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och gula strumpor.

Southampton 1972–1974

Southampton slutade på trettonde plats i ligan 1972/73. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Crystal Palace och i Ligacupen besegrade man Chester efter två omspelsmatcher i andra omgången men förlorade sedan mot Notts County. Eric Martin och Hugh Fisher spelade alla 42 ligamatcher och Mick Channon blev bäste målskytt med totalt 18 mål varav 16 i ligan.

Southamptons startelva 1972/73: 1 Eric Martin (målvakt), 2 Bob McCarthy (högerback), 3 Francis Burns/Joe Kirkup (vänsterback), 4 Hugh Fisher (mittfältare), 5 Paul Bennett (mittback), 6 Jim Steele (mittback), 7 Terry Paine (mittfältare), 8 Mick Channon (anfallare), 9 Ron Davies/Paul Gilchrist (anfallare), 10 Brian O’Neil (mittfältare), 11 Bobby Stokes (anfallare). Ron Davies var ordinarie under första hälften av säsongen, men Paul Gilchrist tog sedan över och i april såldes Davies till Portsmouth.

Ted Bates som hade varit tränare för Southampton sedan 1955 avgick i december 1973 och ersattes av Lawrie McMenemy. Från och med säsongen 1973/74 flyttades tre lag ner i division två. Southampton slutade på tjugonde plats och åkte därför ur högsta divisionen. I FA-cupen slog man ut Blackpool och Bolton men åkte ut mot Wrexham i femte omgången. I Ligacupen slog Southampton ut Charlton och Chesterfield men förlorade mot Norwich i fjärde omgången. Hugh Fisher spelade återigen alla 42 ligamatcher och Mick Channon blev skyttekung i division ett med 21 mål (totalt gjorde han 23 mål med cuperna inräknat).

Hemmatröjan var rödvitrandig med röd krage och röda muddar. Byxorna och strumporna var under 1972/73 likadana som tidigare, men 1973/74 fick byxorna två röda ränder på sidorna och strumporna var helt röda. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

Norwich City 1972–1974

Norwich hade vunnit division två 1972 och spelade nu för första gången i division ett. Laget kom på tjugonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal. I FA-cupen mötte man Leeds i tredje omgången. Matchen slutade 1–1. Omspelet slutade med samma siffror men i andra omspelsmatcher vann Leeds med 5–0. I höstens Ligacupmatcher slog Norwich ut Leicester, Hull, Stockport och Arsenal. I semifinalen mot Chelsea blev det seger med 2–0 borta och 1–0 hemma och i finalen mötte man ett tredje Londonlag, Tottenham. Den här gången blev det dock förlust med 1–0 efter ett mål av Ralph Coates i andra halvlek.

Norwich Citys startelva 1972/73: 1 Kevin Keelan (målvakt), 2 Clive Payne (högerback), 3 Alan Black/Geoff Butler (vänsterback), 4 Dave Stringer (mittback), 5 Duncan Forbes (mittback), 6 Max Briggs (mittfältare), 7 Doug Livermore (mittfältare), 8 Jimmy Bone (anfallare), 9 David Cross (anfallare), 10 Graham Paddon (mittfältare), 11 Terry Anderson (ytter). I februari värvades Trevor Hockey från Sheffield United i utbyte mot Jimmy Bone. Colin Suggett, som hade värvats från West Bromwich i januari, tog över tröja nummer nio i slutet av säsongen, Hockey tog över nummer sex och Ian Mellor, ny från Manchester City i mars, tog över nummer elva. Bäste målskytt blev David Cross med elva ligamål.

Säsongen 1973/74 slutade Norwich på sista plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen förlorade man mot Arsenal i tredje omgången. I Ligacupen besegrade man Wrexham, Everton, Southampton och Millwall, men i semifinalen blev det förlust mot Wolverhampton efter 1–1 hemma och 0–1 borta. I november 1973 lämnade tränaren Ron Saunders laget för att ta över Manchester City. Han ersattes av John Bond som i december värvade Ted MacDougall från West Ham. MacDougall hann med att göra elva mål på 25 ligamatcher och bli lagets bäste målskytt.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön hals och gröna muddar, gröna byxor med två gula ränder på sidorna och gula eller gröna strumpor. Ett nytt uppdaterat klubbmärke introducerades 1972, men i de första matcherna i augusti saknades klubbmärket på tröjorna.

Norwich City 1972–1974 (hemma)

Newcastle United 1972–1975

Säsongen 1972/73 slutade Newcastle på nionde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Bournemouth i tredje omgången men förlorade sedan mot Luton Town och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången men förlust mot Blackpool i tredje omgången. Newcastle deltog också i Anglo-italienska cupen under våren 1973. Laget vann alla sina fyra gruppspelsmatcher mot Roma, Bologna, Como och Torino. I semifinalen slog man ut Crystal Palace efter 0–0 borta och 5–1 hemma och i finalen blev det seger med 2–1 över Fiorentina. John Tudor och David Craig deltog i samtliga 42 ligamatcher. Tudor gjorde 18 ligamål (totalt 24) men Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt totalt sett med 25 mål varav 17 i ligan.

Newcastle Uniteds startelva 1972/73: 1 Willie McFaul (målvakt), 2 David Craig (högerback), 3 Frank Clark (vänsterback), 4 Irving Nattrass (mittfältare), 5 Pat Howard (mittback), 6 Bobby Moncur (mittback), 7 Stewart Barrowclough (högerytter), 8 Jimmy Smith (mittfältare), 9 Malcolm Macdonald (center), 10 John Tudor (center), 11 Terry Hibbitt (vänsterytter).

1973/74 gick det något sämre i ligan med en femtondeplats för Newcastle. Däremot tog man sig till final i FA-cupen. Resultatet i matchen mot Nottingham Forest i sjätte omgången, som Newcastle vann med 4–3, annullerades efter att publiken invaderat planen. Engelska fotbollsförbundet FA beslutade att matchen skulle spelas om på neutral plan. Valet föll på Goodison Park i Liverpool, men matchen slutade 0–0. I omspelet på samma arena vann till slut Newcastle med 1–0. I semifinalen blev det seger över Burnley, men i finalen på Wembley förlorade man med 0–3 mot Liverpool. I Ligacupen slog Newcastle ut Doncaster Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Birmingham efter omspel. Newcastle deltog också i Texaco Cup, en turnering mellan engelska och skotska lag. Laget vann turneringen efter seger över Burnley i finalen. Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål varav 15 i ligan.

Även 1974/75 slutade Newcastle på femtonde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Manchester City i tredje omgången men förlorade sedan mot Walsall och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal men förlorade mot Chester efter omspel. I november 1974 såldes Terry McDermott till Liverpool och i december samma år värvades mittfältarna Tommy Craig från Sheffield Wednesday och Geoff Nulty från Burnley. Malcolm Macdonald spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även skyttekung med 21 mål.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast klubbmärket var placerat mitt på tröjan. Byxorna hade nummer på ena benet (till och med 1973/74) och två vita ränder på sidorna. Strumporna var svartvitrandiga 1972–74. I FA-cupfinalen återfanns Buktas logga på tröjorna och byxorna. Strumporna var vita med två svarta ränder upptill. Dessa strumpor kom sedan att användas under 1974/75. Bortaställen var till en början samma som tidigare, men 1973/74 användes dels en blå tröja med vit krage, blå byxor och blåvitrandiga strumpor, dels en gul tröja med grön krage, ljusblå byxor och vita eller gula strumpor.

Manchester United 1972–1974

Manchester United inledde säsongen 1972/73 med nio ligamatcher utan seger och bara fyra gjorda mål. Tränaren Frank O’Farrell förstärkte därför laget med anfallarna Wyn Davies (Manchester City) och Ted MacDougall (Bournemouth). Resultaten förblev dock svaga och efter att ha förlorat med 5–0 mot Crystal Palace den 16 december fick O’Farrell sparken. George Best sattes på transferlistan, men kom senare tillbaka när nye tränaren Tommy Docherty omformade laget. Docherty förstärkte laget med fem spelare inom några veckor – George Graham, Alex Forsyth, Jim Holton, Lou Macari och Mick Martin. Han sålde också Ted MacDougall till West Ham. Under våren förbättrades resultaten och United klarade sig undan nedflyttning efter att ha slutat på artonde plats i tabellen. I FA-cupen åkte man ut mot Wolverhampton i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Bristol Rovers efter omspel i tredje omgången. United gjorde bara 44 mål på 42 ligamatcher och Bobby Charlton blev bäste målskytt med sex ligamål i sin sista säsong som spelare. Även Denis Law lämnade laget efter säsongen och gick över till Manchester City.

Manchester Uniteds startelva 1972/73: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tony Young/Tommy O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 George Graham (mittfältare), 5 Jim Holton/Steve James/David Sadler (mittback), 6 Martin Buchan (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Ted MacDougall/Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Lou Macari/George Best (anfallare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter).

Nästa säsong gick det ännu sämre. Laget vann bara fem ligamatcher under hösten och på nyårsdagen 1974 spelade George Best sin sista match för klubben. Ett antal segrar under våren gjorde att hoppet om förnyat kontrakt tändes, men laget avslutade säsongen med tre raka förluster, bland annat derbyt mot Manchester City där Denis Law gjorde matchens enda mål för City. Manchester United slutade därmed på 21:a plats och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i fjärde omgången och i Ligacupen förlorade man mot Middlesbrough i andra omgången. Bästa målskyttar blev Sammy McIlroy och Lou Macari med sex mål var.

Både hemma- och bortaställen var likadana som 1971/72 med skillnaden att klubbmärket för första gången återfanns på tröjorna.

Manchester City 1972–1974

Manchester City inledde säsongen 1972/73 med att besegra Aston Villa med 1–0 i Charity Shield. De båda lagen hade bjudits in eftersom både ligamästarna Derby County och FA-cupvinnarna Leeds United avstod från att delta. Manchester City förlorade sedan fem av de sex första ligamatcherna. Under hösten åkte laget också ut mot Valencia i första omgången av UEFA-cupen samt mot Bury i Ligacupens tredje omgång. I FA-cupen slog man ut Stoke City i tredje omgången och sedan Liverpool efter omspel, men i femte omgången blev det förlust mot Sunderland efter omspel. I slutet av mars avgick tränaren Malcolm Allison efter fyra raka förluster. Johnny Hart tog över och ledde laget till en elfteplats i tabellen efter att ha vunnit fyra av de sju sista ligamatcherna. Rodney Marsh blev lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan.

Manchester Citys startelva 1972/73: 1 Joe Corrigan (målvakt), 2 Tony Book (högerback), 3 Willie Donachie (vänsterback), 4 Mike Doyle (mittback), 5 Tommy Booth (mittback), 6 Derek Jeffries (mittfältare), 7 Mike Summerbee (högerytter), 8 Colin Bell (mittfältare), 9 Rodney Marsh (anfallare), 10 Francis Lee (anfallare), 11 Tony Towers (mittfältare).

Inför säsongen 1973/74 värvades Denis Law från Manchester United. Manchester City fick chansen att försvara Charity Shield-titeln då varken ligamästarna Liverpool efter FA-cupvinnarna Sunderland ställde upp. Denna gång blev det förlust med 0–1 mot division två-mästarna Burnley. I oktober avgick tränaren Johnny Hart av hälsoskäl och Tony Book tog tillfälligt över innan Ron Saunders fick jobbet permanent. I ligan spelade laget ojämnt och i FA-cupen förlorade man mot Nottingham Forest i fjärde omgången. Däremot tog man sig till final i Ligacupen men förlorade med 1–2 mot Wolverhampton. I mars värvades Dennis Tueart och Mick Horswill från Sunderland som fick Tony Towers i utbyte. Efter bara en seger på de tio senaste matcherna fick Ron Saunders sparken. Tony Book tog återigen över, denna gång permanent, och ledde laget i de fyra sista ligamatcherna. Manchester City slutade på fjortonde plats i tabellen och i sista matchen mot Manchester United gjorde Denis Law matchens enda mål och skickade ner United i division två. Willie Donachie deltog i lagets samtliga 56 matcher under säsongen och Francis Lee blev bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast med ett uppdaterat klubbmärke med en ros istället för tre ränder. Strumporna var blå med rödvit överdel. 1972 introducerades en vit bortatröja med en blå och en röd diagonal och med nummer på ärmarna. Det fanns även en blå tröja med en röd och en vit diagonal i samma stil som användes i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Sheffield United 1972/73. Den rödsvartrandiga tröjan som man hade haft tidigare fanns också kvar fast med det nya klubbmärket.

Leicester City 1972/73

Leicester City förstärkte laget med anfallaren Frank Worthington från Huddersfield och vänsterbacken Dennis Rofe från Orient. I ligan slutade laget på sextonde plats efter att ha spelat upp sig i slutet av säsongen – i slutet av november låg man sist i tabellen. Leicester åkte ut mot Arsenal efter omspel i tredje omgången av FA-cupen och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Norwich. Frank Worthington blev bäste målskytt med tio ligamål.

Leicester Citys startelva 1972/73: 1 Peter Shilton (målvakt), 2 Steve Whitworth (högerback), 3 Dennis Rofe (vänsterback), 4 Alan Woollett/Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 5 Malcolm Manley (mittback), 6 Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 7 John Farrington (högerytter), 8 Alan Birchenall (mittfältare)/Frank Worthington (center), 9 Keith Weller (center), 10 Frank Worthington (center)/Alan Birchenall (mittfältare), 11 Len Glover (vänsterytter).

Säsongen 1972/73 spelade Leicester i vita tröjor med blå krage, vita byxor och vita strumpor. Ett reservställ bör ha använts åtminstone i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Derby County, men jag har inte hittat några bilder från de matcherna.

Leicester City 1972/73 (hemma)