Etikett: 1972/73

11 januari 2025

Real Madrid 1971–1974

1971/72: Real Madrid spanska mästare

Inför säsongen 1971/72 föryngrade Real Madrid sin spelartrupp. Gento hade avslutat karriären och flera andra spelare såldes. In kom istället målvakten Mariano García Remón, backen Juan Verdugo och anfallaren Santillana. Remón hade tillhört klubbens juniorlag, men varit utlånad till Oviedo under 1970/71. Verdugo kom från Córdoba och Santillana värvades från Racing Santander.

Laget fick en perfekt start på den nya säsongen med tre raka segrar vilket gjorde att man tidigt gick upp i serieledning. På de tjugotre första matcherna blev det bara en förlust, 2–0 borta mot Las Palmas den fjärde december. Det blev sedan fem förluster på de elva sista matcherna, men trots det kunde varken Valencia eller Barcelona komma ikapp. Real Madrid blev därmed spanska mästare 1971/72 och tog sin femtonde ligatitel.

I spanska cupen, eller Copa del Generalísimo som den hette under Franco-regimens tid, slog Real Madrid ut San Andrés (1–1 borta, 5–1 hemma) och Español (3–0 hemma, förlust 1–3 borta). I semifinalerna åkte man emellertid ut mot Valencia efter en 1–0-förlust borta och sedan en mållös retur. Laget deltog även i den första upplagan av UEFA-cupen 1971/72. Där slog Real ut schweiziska Basel (seger med 2–1 både hemma och borta), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot PSV Eindhoven. Spanjorerna vann med 3–1 hemma medan holländarna vann med 2–0 i returen.

Ordinarie laguppställning: García Remón – Juan Verdugo, Gregorio ”Goyo” Benito, Ignacio Zoco, Juan Carlos Touriño – Manuel Velázquez, Ramón Grosso, Pirri – Amancio, Santillana, Francisco Aguilar.

Verdugo och Santillana spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher. Den senare blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan. Dessutom stod mittfältaren Pirri för fjorton fullträffar varav elva i ligan.

1972/73: Semifinal i Europacupen

Som regerande ligamästare deltog Real Madrid i Europacupen för mästarlag 1972/73. I första omgången slog man ut isländska Keflavik efter seger med 3–0 hemma och 1–0 borta. Därefter blev det förlust med 2–1 i första mötet med rumänska Arges Pitesti, men Real Madrid vände till seger med 3–1 hemma. I kvartsfinalerna mot Dynamo Kiev i mars 1973 blev det först en mållös match i Odessa innan spanjorerna tog sig vidare genom en 3–0-seger på hemmaplan. Anledningen till att första matchen spelades i Odessa var att planen i Kiev var frusen. Motståndare i semifinalerna var Ajax som hade vunnit turneringen två år i rad. Holländarna visade sig bli för svåra. De tog sig till sin tredje raka final efter seger med 2–1 i Amsterdam och 1–0 i Madrid.

Det gick inte lika bra i ligan för Real Madrid 1972/73 som föregående säsong. Laget fick nöja sig med fjärde plats vilket åtminstone gav en plats i UEFA-cupen. I spanska cupen åkte man ut direkt i åttondelsfinal mot Sporting Gijón som vann med 1–0 hemma och spelade 1–1 borta.

De som spelade mest denna säsong var Goyo, Zoco, Pirri och Velázquez. Samtliga spelade totalt 39 liga- och cupmatcher. Santillana blev återigen lagets bäste målskytt med femton mål varav tio i ligan och fem i Europacupen.

1973/74: Utländska förstärkningar

Sommaren 1973 fick spanska klubbar återigen möjlighet att värva utländska spelare. Real Madrid utnyttjade detta genom att värva tyske mittfältaren Günter Netzer från Borussia Mönchengladbach samt argentinske anfallaren Oscar Más från River Plate. Nya i laget var också 18-årige vänsterbacken José Antonio Camacho (Albacete), försvararen Benito Rubiñán (Deportivo La Coruña) samt mittfältaren Vicente del Bosque som kom tillbaka till klubben efter att ha varit utlånad till Castellón.

Real Madrid stod för en svag säsong i ligan 1973/74. Laget åkte på tretton förluster och tog lika många segrar vilket bara gav en åttondeplats i tabellen. De dåliga resultaten med bara fem segrar på de arton första matcherna gjorde att lagets tränare sedan 1960, Miguel Muñoz, fick sparken i januari 1974. Luis Molowny ledde därefter laget under resten av säsongen. I september 1973 hade Real Madrid dessutom åkt ur UEFA-cupen mot Ipswich Town i första omgången. Engelsmännen vann med 1–0 hemma och returen i Madrid blev mållös. Däremot gick det bättre i spanska cupen. Laget slog ut Real Betis (1–1, 7–1), Granada (0–0, 7–3) och Las Palmas (5–0, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion i Madrid besegrade man Barcelona med 4–0 efter mål av Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri.

Laguppställning spanska cupfinalen 1974: Miguel Ángel – José Luis (ut 84), Pirri, Goyo Benito, Benito Rubiñán – Vicente del Bosque, Manuel Velázquez, Ramón Grosso (ut 84) – Francisco Aguilar, Santillana, José Macanás; avbytare: Juan Carlos Touriño (in 84), Ignacio Zoco (in 84), Rafael Marañón, García Remón.

Tröjorna

Det katalanska företaget Mont-halt levererade tröjorna till Real Madrid mellan 1960 och 1981. Man gjorde inga förändringar avseende tröjornas utseende under denna period, vare sig på den vita hemmatröjan eller den blå bortatröjan. Det innebar en helt enfärgad tröja med rund hals på den långärmade varianten och V-hals på den kortärmade. Halsen på den långärmade fanns för övrigt i två varianter, en tunnare och en tjockare. Den enda utsmyckning på tröjorna var klubbmärket på vänster bröst. Tröjnumren fanns i två olika nyanser av blått. De mörkare var gjorda av textil medan de ljusare numren var gjorda av ett plastliknande material. Mont-halt levererade förresten tröjorna utan nummer eller klubbmärke. Dessa sydde man på själva i Madrid. En speciell detalj på tröjorna var en extra trekantig bit tyg i armhålan. Detta gjorde man tydligen för att spelarna skulle kunna röra sig bättre.

Vid sidan av den vita och den blå tröjan dök i början av 1970-talet en röd tröja upp. Den var i samma stil som de andra och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Här är en video (på spanska) där man berättar om detaljerna på Real Madrids Mont-halt-tröjor.

7 januari 2025

CF Barcelona 1970–1974

Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.

Laguppställning spanska cupfinalen 1971: 1 Reina, 2 Rifé, 3 Eladio, 4 Torres, 5 Gallego, 6 Costas, 7 Rexach, 8 Marcial (Fusté, 30), 9 Dueñas (Alfonseda, 63), 10 Zabalza, 11 Asensi; avbytare: Sadurni (målvakt), Paredes.

1971: Rinus Michels ny tränare

Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.

1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona

Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.

Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.

Tröjorna

Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.

5 mars 2018

Queens Park Rangers 1964–1974

I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.

QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.

Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.

Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.

27 februari 2018

Engelska division ett 1972/73

Liverpool blev mästare och tog sin åttonde ligatitel. Tvåa blev Arsenal som slutade tre poäng efter Liverpool. Leeds United, Ipswich Town och Wolverhampton Wanderers tog hand om de följande platserna och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Tottenham Hotspur, som slutade på åttonde plats, fick också en plats i UEFA-cupen tack vare segern i Ligacupen (seger med 1–0 över Norwich City i finalen). På grund av regeln om ett lag per stad fick Arsenal därför ingen plats i UEFA-cupen. Crystal Palace och West Bromwich Albion hamnade på de två sista platserna och åkte ner i division två. Division två-laget Sunderland vann FA-cupen för andra gången efter finalseger med 1–0 över Leeds. Förutom ligan vann Liverpool även UEFA-cupen efter finalseger med sammanlagt 3–2 över Borussia Mönchengladbach (3–0 hemma och 0–2 borta). Leeds gick till final i Cupvinnarcupen, men förlorade med 1–0 mot Milan. Skytteligavinnare blev Bryan ”Pop” Robson, West Ham United, med 28 mål. Tottenhams målvakt Pat Jennings blev utsedd till Årets spelare i England.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1972/73. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Här är ligatabellen 1972/73. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	25	10	7	72	42	60
2	Arsenal	42	23	11	8	57	43	57
3	Leeds United	42	21	11	10	71	45	53
4	Ipswich Town	42	17	14	11	55	45	48
5	Wolverhampton Wanderers	42	18	11	13	66	54	47
6	West Ham United	42	17	12	13	67	53	46
7	Derby County	42	19	8	15	56	54	46
8	Tottenham Hotspur	42	16	13	13	58	48	45
9	Newcastle United	42	16	13	13	60	51	45
10	Birmingham City	42	15	12	15	53	54	42
11	Manchester City	42	15	11	16	57	60	41
12	Chelsea	42	13	14	15	49	51	40
13	Southampton	42	11	18	13	47	52	40
14	Sheffield United	42	15	10	17	51	59	40
15	Stoke City	42	14	10	18	61	56	38
16	Leicester City	42	10	17	15	40	46	37
17	Everton	42	13	11	18	41	49	37
18	Manchester United	42	12	13	17	44	60	37
19	Coventry City	42	13	9	20	40	55	35
20	Norwich City	42	11	10	21	36	63	32
21	Crystal Palace	42	9	12	21	41	58	30
22	West Bromwich Albion	42	9	10	23	38	62	28

26 februari 2018

Wolverhampton Wanderers 1972–1974

Wolverhampton Wanderers slutade på femte plats i ligan 1972/73 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget tog sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. I FA-cupen slog man ut Manchester United, Bristol City, Millwall och Coventry City, men förlorade semifinalen mot Leeds United. Därefter vann man matchen om tredje pris med 3–1 mot Arsenal. I Ligacupen blev det segrar mot Orient, Sheffield Wednesday, Bristol Rovers och Blackpool innan man föll mot Tottenham Hotspur i semfinalen.

Wolverhampton Wanderers startelva 1972/73: 1 Phil Parkes (målvakt), 2 Gerry Taylor/Bernard Shaw (högerback), 3 Derek Parkin (vänsterback), 4 Mike Bailey (mittfältare), Frank Munro (mittback), 6 John McAlle (mittback), 7 Jim McCalliog (mittfältare), 8 Kenny Hibbitt (mittfältare), 9 John Richards (center), 10 Derek Dougan (center), 11 Dave Wagstaffe (vänsterytter). John Richards blev lagets bäste målskytt med totalt 36 mål varav 27 i ligan. Richards och målvakten Phil Parkes spelade alla 42 ligamatcher.

I UEFA-cupen hösten 1973 slog Wolves ut portugisiska Belenenses i första omgången men förlorade sedan mot östtyska Lokomotiv Leipzig. I ligan slutade laget på tolfte plats 1973/74 och i FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Leeds efter omspel. I Ligacupen gick det betydligt bättre. Wolves slog ut Halifax Town, Tranmere Rovers, Exeter City, Liverpool och Norwich City på vägen mot final. I finalen på Wembley vann Wolves med 2–1 mot Manchester City efter mål av Kenny Hibbitt i slutet av första halvlek och John Richards fem minuter från slutet av andra halvlek. Derek Dougan gjorde tio ligamål men John Richards blev bäste målskytt totalt sett med arton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var guldgula med svart krage och en svart ifylld triangel nedanför halsen. 1973/74 hade den kortärmade varianten en annan typ av krage. I Ligacupfinalen 1974 var klubbmärket ersatt av tre vargar mitt på tröjan. På vänstra bröstet återfanns texten ”Wembley 1974” och på det högra satt Umbro-loggan.

25 februari 2018

West Bromwich Albion 1972–1974

West Bromwich slutade sist i tabellen och åkte ur högsta divisionen för första gången sedan 1938. I FA-cupens tredje omgång mötte man Nottingham Forest. Matchen slutade oavgjort och omspelet fick avbrytas på grund av dimma. Matchens spelades om sex dagar senare men slutade 0–0 efter förlängning. Efter ytterligare en omspelsmatch tog sig West Bromwich vidare efter seger med 3–1. Swindon Town besegrades i fjärde omgången men i femte omgången blev det förlust mot Leeds. I Ligacupen slog man ut Queens Park Rangers i andra omgången men förlorade sedan mot Liverpool efter omspel.

West Bromwich Albions startelva 1972/73: 1 Peter Latchford (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson/Alan Merrick (mittback), 7 Colin Suggett (mittfältare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Bobby Gould (anfallare), 10 Asa Hartford/Ally Brown (anfallare), 11 Willie Johnston/Asa Hartford (vänsterytter). Under första hälften av säsongen spelade Hartford i tröja nummer elva, men bytte till nummer tio i december när Willie Johnston värvades från Glasgow Rangers för klubbrekordet 138 000 pund. Samma månad såldes Bobby Gould till Bristol City och mot slutet av säsongen var Jeff Astle tillbaka i form och spelade de fjorton sista ligamatcherna i tröja nummer nio. Tony Brown blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Säsongen 1973/74 slutade West Bromwich på åttonde plats i division två. I FA-cupen slog man ut Notts County och Everton, men förlorade mot Newcastle i femte omgången. I Ligacupen blev det seger över Sheffield United i andra omgången men sedan förlust mot Exeter City. John Wile och målvakten Peter Latchford spelade alla 42 ligamatcher och Tony Brown blev återigen bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

West Bromwich Albion introducerade ett nytt klubbmärke 1972. Det bestod av bokstaven ”a” med en trast inuti. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och hade krage istället för rund hals. Byxorna och strumporna var antingen vita eller marinblå beroende på motståndarlagets färger. Under 1972/73 använde West Bromwich i första hand marinblå strumpor, men till 1973/74 blev vita strumpor förstavalet. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och gula strumpor.

West Bromwich Albion 1972/73 (alternativ hemma)

24 februari 2018

Southampton 1972–1974

Southampton slutade på trettonde plats i ligan 1972/73. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Crystal Palace och i Ligacupen besegrade man Chester efter två omspelsmatcher i andra omgången men förlorade sedan mot Notts County. Eric Martin och Hugh Fisher spelade alla 42 ligamatcher och Mick Channon blev bäste målskytt med totalt 18 mål varav 16 i ligan.

Southamptons startelva 1972/73: 1 Eric Martin (målvakt), 2 Bob McCarthy (högerback), 3 Francis Burns/Joe Kirkup (vänsterback), 4 Hugh Fisher (mittfältare), 5 Paul Bennett (mittback), 6 Jim Steele (mittback), 7 Terry Paine (mittfältare), 8 Mick Channon (anfallare), 9 Ron Davies/Paul Gilchrist (anfallare), 10 Brian O’Neil (mittfältare), 11 Bobby Stokes (anfallare). Ron Davies var ordinarie under första hälften av säsongen, men Paul Gilchrist tog sedan över och i april såldes Davies till Portsmouth.

Ted Bates som hade varit tränare för Southampton sedan 1955 avgick i december 1973 och ersattes av Lawrie McMenemy. Från och med säsongen 1973/74 flyttades tre lag ner i division två. Southampton slutade på tjugonde plats och åkte därför ur högsta divisionen. I FA-cupen slog man ut Blackpool och Bolton men åkte ut mot Wrexham i femte omgången. I Ligacupen slog Southampton ut Charlton och Chesterfield men förlorade mot Norwich i fjärde omgången. Hugh Fisher spelade återigen alla 42 ligamatcher och Mick Channon blev skyttekung i division ett med 21 mål (totalt gjorde han 23 mål med cuperna inräknat).

Hemmatröjan var rödvitrandig med röd krage och röda muddar. Byxorna och strumporna var under 1972/73 likadana som tidigare, men 1973/74 fick byxorna två röda ränder på sidorna och strumporna var helt röda. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

23 februari 2018

Norwich City 1972–1974

Norwich hade vunnit division två 1972 och spelade nu för första gången i division ett. Laget kom på tjugonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal. I FA-cupen mötte man Leeds i tredje omgången. Matchen slutade 1–1. Omspelet slutade med samma siffror men i andra omspelsmatcher vann Leeds med 5–0. I höstens Ligacupmatcher slog Norwich ut Leicester, Hull, Stockport och Arsenal. I semifinalen mot Chelsea blev det seger med 2–0 borta och 1–0 hemma och i finalen mötte man ett tredje Londonlag, Tottenham. Den här gången blev det dock förlust med 1–0 efter ett mål av Ralph Coates i andra halvlek.

Norwich Citys startelva 1972/73: 1 Kevin Keelan (målvakt), 2 Clive Payne (högerback), 3 Alan Black/Geoff Butler (vänsterback), 4 Dave Stringer (mittback), 5 Duncan Forbes (mittback), 6 Max Briggs (mittfältare), 7 Doug Livermore (mittfältare), 8 Jimmy Bone (anfallare), 9 David Cross (anfallare), 10 Graham Paddon (mittfältare), 11 Terry Anderson (ytter). I februari värvades Trevor Hockey från Sheffield United i utbyte mot Jimmy Bone. Colin Suggett, som hade värvats från West Bromwich i januari, tog över tröja nummer nio i slutet av säsongen, Hockey tog över nummer sex och Ian Mellor, ny från Manchester City i mars, tog över nummer elva. Bäste målskytt blev David Cross med elva ligamål.

Säsongen 1973/74 slutade Norwich på sista plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen förlorade man mot Arsenal i tredje omgången. I Ligacupen besegrade man Wrexham, Everton, Southampton och Millwall, men i semifinalen blev det förlust mot Wolverhampton efter 1–1 hemma och 0–1 borta. I november 1973 lämnade tränaren Ron Saunders laget för att ta över Manchester City. Han ersattes av John Bond som i december värvade Ted MacDougall från West Ham. MacDougall hann med att göra elva mål på 25 ligamatcher och bli lagets bäste målskytt.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön hals och gröna muddar, gröna byxor med två gula ränder på sidorna och gula eller gröna strumpor. Ett nytt uppdaterat klubbmärke introducerades 1972, men i de första matcherna i augusti saknades klubbmärket på tröjorna.

22 februari 2018

Newcastle United 1972–1975

Säsongen 1972/73 slutade Newcastle på nionde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Bournemouth i tredje omgången men förlorade sedan mot Luton Town och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången men förlust mot Blackpool i tredje omgången. Newcastle deltog också i Anglo-italienska cupen under våren 1973. Laget vann alla sina fyra gruppspelsmatcher mot Roma, Bologna, Como och Torino. I semifinalen slog man ut Crystal Palace efter 0–0 borta och 5–1 hemma och i finalen blev det seger med 2–1 över Fiorentina. John Tudor och David Craig deltog i samtliga 42 ligamatcher. Tudor gjorde 18 ligamål (totalt 24) men Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt totalt sett med 25 mål varav 17 i ligan.

Newcastle Uniteds startelva 1972/73: 1 Willie McFaul (målvakt), 2 David Craig (högerback), 3 Frank Clark (vänsterback), 4 Irving Nattrass (mittfältare), 5 Pat Howard (mittback), 6 Bobby Moncur (mittback), 7 Stewart Barrowclough (högerytter), 8 Jimmy Smith (mittfältare), 9 Malcolm Macdonald (center), 10 John Tudor (center), 11 Terry Hibbitt (vänsterytter).

1973/74 gick det något sämre i ligan med en femtondeplats för Newcastle. Däremot tog man sig till final i FA-cupen. Resultatet i matchen mot Nottingham Forest i sjätte omgången, som Newcastle vann med 4–3, annullerades efter att publiken invaderat planen. Engelska fotbollsförbundet FA beslutade att matchen skulle spelas om på neutral plan. Valet föll på Goodison Park i Liverpool, men matchen slutade 0–0. I omspelet på samma arena vann till slut Newcastle med 1–0. I semifinalen blev det seger över Burnley, men i finalen på Wembley förlorade man med 0–3 mot Liverpool. I Ligacupen slog Newcastle ut Doncaster Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Birmingham efter omspel. Newcastle deltog också i Texaco Cup, en turnering mellan engelska och skotska lag. Laget vann turneringen efter seger över Burnley i finalen. Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål varav 15 i ligan.

Även 1974/75 slutade Newcastle på femtonde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Manchester City i tredje omgången men förlorade sedan mot Walsall och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal men förlorade mot Chester efter omspel. I november 1974 såldes Terry McDermott till Liverpool och i december samma år värvades mittfältarna Tommy Craig från Sheffield Wednesday och Geoff Nulty från Burnley. Malcolm Macdonald spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även skyttekung med 21 mål.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast klubbmärket var placerat mitt på tröjan. Byxorna hade nummer på ena benet (till och med 1973/74) och två vita ränder på sidorna. Strumporna var svartvitrandiga 1972–74. I FA-cupfinalen återfanns Buktas logga på tröjorna och byxorna. Strumporna var vita med två svarta ränder upptill. Dessa strumpor kom sedan att användas under 1974/75. Bortaställen var till en början samma som tidigare, men 1973/74 användes dels en blå tröja med vit krage, blå byxor och blåvitrandiga strumpor, dels en gul tröja med grön krage, ljusblå byxor och vita eller gula strumpor.

21 februari 2018

Manchester United 1972–1974

Manchester United inledde säsongen 1972/73 med nio ligamatcher utan seger och bara fyra gjorda mål. Tränaren Frank O’Farrell förstärkte därför laget med anfallarna Wyn Davies (Manchester City) och Ted MacDougall (Bournemouth). Resultaten förblev dock svaga och efter att ha förlorat med 5–0 mot Crystal Palace den 16 december fick O’Farrell sparken. George Best sattes på transferlistan, men kom senare tillbaka när nye tränaren Tommy Docherty omformade laget. Docherty förstärkte laget med fem spelare inom några veckor – George Graham, Alex Forsyth, Jim Holton, Lou Macari och Mick Martin. Han sålde också Ted MacDougall till West Ham. Under våren förbättrades resultaten och United klarade sig undan nedflyttning efter att ha slutat på artonde plats i tabellen. I FA-cupen åkte man ut mot Wolverhampton i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Bristol Rovers efter omspel i tredje omgången. United gjorde bara 44 mål på 42 ligamatcher och Bobby Charlton blev bäste målskytt med sex ligamål i sin sista säsong som spelare. Även Denis Law lämnade laget efter säsongen och gick över till Manchester City.

Manchester Uniteds startelva 1972/73: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tony Young/Tommy O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 George Graham (mittfältare), 5 Jim Holton/Steve James/David Sadler (mittback), 6 Martin Buchan (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Ted MacDougall/Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Lou Macari/George Best (anfallare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter).

Nästa säsong gick det ännu sämre. Laget vann bara fem ligamatcher under hösten och på nyårsdagen 1974 spelade George Best sin sista match för klubben. Ett antal segrar under våren gjorde att hoppet om förnyat kontrakt tändes, men laget avslutade säsongen med tre raka förluster, bland annat derbyt mot Manchester City där Denis Law gjorde matchens enda mål för City. Manchester United slutade därmed på 21:a plats och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i fjärde omgången och i Ligacupen förlorade man mot Middlesbrough i andra omgången. Bästa målskyttar blev Sammy McIlroy och Lou Macari med sex mål var.

Både hemma- och bortaställen var likadana som 1971/72 med skillnaden att klubbmärket för första gången återfanns på tröjorna.