Etikett: 1976/77

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

9 januari 2025

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

5 november 2021

Bayern München 1976–1978

Säsongen 1976/77 var Bayern München ute efter sin fjärde raka seger i Europacupen. Under hösten slog laget också ut danska Køge och tjeckiska Banik Ostrava. I november/december mötte man brasilianska Cruzeiro i Interkontinentalcupen. Seger med 2–0 hemma följdes av en mållös retur i Belo Horizonte. Europacupspelet fortsatte i mars med kvartsfinal mot Dynamo Kiev. Bayern vann första mötet hemma, men det sovjetiska laget vände och vann hemma i Kiev. I Bundesliga slutade Bayern bara på sjunde plats, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Målvakten Sepp Maier spelade samtliga 34 ligamatcher och Gerd Müller blev tvåa i Bundesligas skytteliga med sina 28 mål. Detta kom att bli Franz Beckenbauers sista säsong I Bayern. Efter 424 matcher i Bundesliga (44 mål) flyttade han till den nordamerikanska ligan NASL för spel i New York Cosmos.

I december 1977 ersattes tränaren Dettmar Cramer av ungraren Gyula Lorant från Eintracht Frankfurt. Samtidigt gick Cramer motsatt väg och tog över Frankfurt-laget. Det blev dock ingen lyckad säsong. I UEFA-cupen slog man ut norska Mjøndalen och bulgariska Marek Dupnitsa, men i åttondelsfinalen blev det förlust mot ligakonkurrenten Eintracht Frankfurt. I ligan sjönk laget ytterligare fem placeringar och slutade först på tolfte plats.

Laguppställning 1977/78: Sepp Maier – Kurt Niedermayer, Georg Schwarzenbeck, Wolfgang Rausch/Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Bernd Dürnberger/Wolfgang Rausch, Jupp Kapellmann, Branko Oblak – Uli Hoeneß, Gerd Müller, Karl-Heinz Rummenigge. Under första halvan av säsongen spelade Rausch mittback, men under andra halvan tog Augenthaler över som mittback och Rausch flyttades till mittfältet. Maier, Rausch och Schwarzenbeck spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller gjorde 24 ligamål och blev skyttekung tillsammans med Kölns Dieter Müller.

Tröjorna tillverkades av Adidas (som även var lagets huvudsponsor) och fanns i två varianter: en med rund hals som hade använts sedan 1974 samt en med krage. I inhemska matcher återfanns texten ”adidas” på tröjorna, men i de europeiska cupmatcherna där reklam inte var tillåten hade man istället tillverkarens emblem i mindre format på ena bröstet.

1 november 2021

Borussia Mönchengladbach 1976–1978

Borussia Mönchengladbach fortsatte sin dominans och tog 1976/77 sin tredje Bundesligatitel i rad. Det hela avgjordes i sista omgången då Gladbach klarade oavgjort, 2–2, borta mot Bayern München. Laget tog därmed en poäng mer än tvåan Schalke 04. I Europacupen besegrade man under hösten Austria Wien och Torino. Under våren slog Gladbach ut Club Brügge i kvartsfinalen samt Dynamo Kiev i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i Rom blev det däremot förlust med 3–1 mot Liverpool. Målvakten Wolfgang Kneib samt dansken Allan Simonsen spelade samtliga 34 ligamatcher under säsongen. Bästa målskyttar blev Jupp Heynckes med femton ligamål och Simonsen med tolv.

Nästa säsong, 1977/78, stod kampen om ligatiteln mellan Mönchengladbach och Köln. Inför sista ligaomgången stod lagen på lika många poäng, men Gladbachs målskillnad var tio mål sämre. Gladbach öste på för fullt och besegrade Borussia Dortmund med hela 12–0, men det räckte ändå inte eftersom Köln vann sin match med 5–0 mot St. Pauli. I Europacupen slog Mönchengladbach under hösten ut Vasas Budapest samt Röda Stjärnan från Belgrad. I vårens kvartsfinaler besegrades österrikiska Wacker Innsbruck, men i semifinalen tog det stopp mot förra årets finalmotståndare Liverpool.

Laguppställning 1977/78: Wolfgang Kleff – Berti Vogts, Hans-Jürgen Wittkamp, Rainer Bonhof/Wilfried Hannes, Hans Klinkhammer/Rainer Bonhof – Horst Wohlers/Winfried Schäfer, Herbert Wimmer, Christian Kulik – Allan Simonsen, Carsten Nielsen, Jupp Heynckes/Ewald Lienen. Vogts spelade samtliga 34 ligamatcher och bästa målskyttar blev Heynckes med arton ligamål och Simonsen med sjutton.

Tröjorna tillverkades av Puma och sponsor var Erdgas men i de europeiska cuperna var inte reklam tillåten på tröjorna. Däremot återfanns texten ”Puma” på vänstra ärmen i Europacupfinalen 1977. Hemmatröjan var vit med en grön och svart linje längs ärmarna och användes tillsammans med byxor i samma stil samt vita strumpor. Reservtröjan var röd med två svarta linjer längs ärmarna och användes tillsammans med röda byxor och strumpor.

Borussia Mönchengladbach 1976–1978 (hemma)

Borussia Mönchengladbach 1976–1978 (borta)

26 oktober 2021

Hamburger SV 1976–1978

Som regerande tyska cupvinnare deltog Hamburg i Cupvinnarcupen 1976/77. Under hösten besegrade man isländska Keflavik och skotska Heart of Midlothian. Under våren slog Hamburg ut MTK Budapest i kvartsfinalen och därefter Atlético Madrid i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i Amsterdam väntade belgiska Anderlecht. Georg Volkert (på straffspark) och Felix Magath gjorde varsitt mål under matchens åtta sista minuter och gav segern till Hamburg. I ligan slutade Hamburg på sjätte plats, fyra placeringar sämre än året innan. Manfred Kaltz, Hans-Jürgen Ripp och Willi Reimann spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Reimann med femton ligamål samt Arno Steffenhagen och Georg Volkert med tretton var.

Inför säsongen 1977/78 förstärkte Hamburg laget med den engelske storstjärnan Kevin Keegan från Liverpool. Segern i föregående säsongs Cupvinnarcup innebar att laget fick chansen att försvara titeln. Denna gång gick det dock inte lika bra. Storseger över finländska Reipas Lahti följdes av förlust mot 1977 års finalmotståndare Anderlecht. I november/december deltog Hamburg även i europeiska supercupen där man mötte Liverpool som hade vunnit Europacupen. Efter 1–1 i första mötet vann engelsmännen med hela 6–0 i returen på Anfield. I ligan sjönk laget ytterligare fyra placeringar och slutade på tionde plats, på samma poäng som Schalke 04.

Laguppställning 1977/78: Rudi Kargus – Ivan Buljan/Hans-Jürgen Ripp, Manfred Kaltz, Peter Nogly, Peter Hidien/Hans-Jürgen Ripp – Caspar Memering, Klaus Zaczyk/Willi Reimann, Felix Magath – Kevin Keegan, Ferdinand Keller, Georg Volkert. Kargus, Kaltz och Memering spelade samtliga 34 ligamatcher och Keller blev bäste målskytt med fjorton ligamål medan Volkert gjorde tretton.

Hamburg använde flera tröjor i olika färger. Röda tröjor med vit krage verkar ha varit mest förekommande. Andra färger som användes var blått, vitt, ljusblått och rosa. Rosa och ljusblå tröjor användes mestadels i Cupvinnarcupen, men de förekom även i ligan. Tröjorna tillverkades av Umbro (förutom den rosa, som var från Adidas) medan byxor och strumpor levererades av Adidas. Sponsor var Hitachi, men i Cupvinnarcupen var sponsorloggan ersatt av klubbens initialer HSV.

16 oktober 2021

Werder Bremen 1976–1978

Werder Bremen slutade på elfte plats i Bundesliga 1976/77, två placeringar bättre än året innan. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot Bayer Uerdingen. Dieter Burdenski, Franz Hiller, Karl-Heinz Kamp och Jürgen Röber spelade samtliga 34 ligamatcher. Karlheinz Meininger blev bäste målskytt med tio ligamål. Tränare denna säsong var Hans Tilkowski, tidigare målvakt som bland annat var med i VM-finalen 1966.

1977/78 sjönk laget till femtonde plats i tabellen, men i tyska cupen tog man sig i alla fall till semifinal där det dock blev förlust mot Köln. Tilkowski lämnade laget i december. Rudolf Assauer ledde laget fram till årsskiftet innan Fred Schulz tog över.

Laguppställning 1977/78: Dieter Burdenski – Karlheinz Geils, Horst-Dieter Höttges, Per Røntved/Norbert Siegmann, Karlheinz Kamp – Franz Hiller, Jürgen Röber, Uwe Bracht – Hartmut Konschal, Uwe Reinders, Werner Dreßel. Röber, Bracht och Konschal spelade samtliga 34 ligamatcher och Röber blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Norda. Hemmatröjan var för ovanlighetens skull blå med vit rund hals och med Hummels karaktäristiska sparrar (chevron) längs ärmarna. Denna användes tillsammans med vita byxor och blå strumpor. Två olika reservtröjor användes. Dels en vit med röd krage, dels en röd med vit krage. Dessa användes tillsammans med byxor och strumpor i samma färg som tröjan.

14 oktober 2021

Eintracht Braunschweig 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Eintracht Braunschweig på femte plats i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot blivande finalisterna Kaiserslautern. Reiner Hollmann och Wolfgang Frank spelade samtliga 34 ligamatcher och Frank blev även bäste målskytt med sexton ligamål medan Bernd Gersdorff stod för tretton.

I UEFA-cupen hösten 1976 slog Braunschweig ut danska Holbæk i första omgången, men åkte sedan ut mot Espanyol från Barcelona. Under hösten blev laget även utslaget av Oberliga-laget Röchling Völklingen i tyska cupens andra omgång. I ligan gick det dock bättre 1976/77. Braunschweig kom på tredje plats, på samma poäng som tvåan Schalke 04 och bara en poäng efter mästarna Borussia Mönchengladbach. Målvakten Bernd Franke samt försvararna Franz Merkhoffer och Dieter Zembski spelade samtliga 34 ligamatcher och Wolfgang Frank gjorde 24 ligamål vilket gav en delad fjärdeplats i skytteligan tillsammans med Schalkes Klaus Fischer.

Tredjeplatsen innebar att Braunschweig kvalificerade sig för UEFA-cupen även 1977/78. Laget slog ut Dynamo Kiev och norska Start från Kristiansand innan man förlorade mot PSV Eindhoven. I tyska cupen gick det precis som två år tidigare, det vill säga förlust mot blivande finalisterna i åttondelsfinalen. Denna gång stod Fortuna Düsseldorf för motståndet. I ligan gick det inte lika bra som tidigare. Braunschweig kom bara på trettonde plats, på samma poäng som Bayern München och Borussia Dortmund.

Laguppställning 1977/78: Bernd Franke – Hasse Borg, Friedhelm Haebermann, Dieter Zembski/Reiner Hollmann, Franz Merkhoffer – Wolfgang Dremmler/Wolfgang Grobe, Karlheinz Handschuh, Paul Breitner, Dietmar Erler/Wolfgang Dremmler – Peter Lübeke/Wolfgang Dremmler, Danilo Popivoda. Wolfgang Frank inledde säsongen som ordinarie anfallare bredvid Popivoda, men såldes till Borussia Dortmund i oktober. Samtidigt värvades Peter Lübeke från Ajax. Svenska högerbacken Hasse Borg hade inför denna säsong värvats från Örebro SK. Även tyske världsmästaren från 1974, Paul Breitner, hade värvats tillbaka till Tyskland efter tre år i Real Madrid. Merkhoffer och Dremmler spelade samtliga 34 ligamatcher och Breitner blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Jägermeister. Hemmatröjan var gul och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Under framförallt säsongerna 1975/76 och 1976/77, men även i någon match 1977/78, hade hemmatröjan rund hals. Säsongen 1977/78 användes i huvudsak tröjor med blå krage med en blå trekant vid halsen. Säsongerna 1976/77 och 1977/78 förekom även en tröja av märket Erima som hade gul krage med två blå ränder. Under hösten 1975 återfanns enbart Jägermeister-symbolen på tröjorna, men under vintern 1975/76 tillkom texten Jägermeister. I UEFA-cupen 1977/78 spelade Braunschweig i tröjor med rund hals och utan Jägermeister-texten. Reservtröjan var vit med blå rund hals och tre blå ränder längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

Eintracht Braunschweig 1975/76 (hemma aug–dec)

Eintracht Braunschweig 1976–1978 (hemma)

7 maj 2018

Engelska division ett 1976/77

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tionde gången. Manchester City, Ipswich Town, Aston Villa och Newcastle United kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Sunderland, Stoke City och Tottenham Hotspur tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Manchester United vann FA-cupen för fjärde gången efter finalseger med 2–1 över Liverpool. Aston Villa vann Ligacupen för tredje gången efter att ha besegrat Everton efter två omspelsmatcher i finalen. Liverpool tog sin första seger i Europacupen tack vare 3–1 i finalen mot Borussia Mönchengladbach. Skytteligavinnare blev Andy Gray, Aston Villa, och Malcolm Macdonald, Arsenal, med 25 mål var. Liverpools Emlyn Hughes blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Aston Villas Andy Gray både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1976/77. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Här är ligatabellen 1976/77. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	23	11	8	62	33	57
2	Manchester City	42	21	14	7	60	34	56
3	Ipswich Town	42	22	8	12	66	39	52
4	Aston Villa	42	22	7	13	76	50	51
5	Newcastle United	42	18	13	11	64	49	49
6	Manchester United	42	18	11	13	71	62	47
7	West Bromwich Albion	42	16	13	13	62	56	45
8	Arsenal	42	16	11	15	64	59	43
9	Everton	42	14	14	14	62	64	42
10	Leeds United	42	15	12	15	48	51	42
11	Leicester City	42	12	18	12	47	60	42
12	Middlesbrough	42	14	13	15	40	45	41
13	Birmingham City	42	13	12	17	63	61	38
14	Queens Park Rangers	42	13	12	17	47	52	38
15	Derby County	42	9	19	14	50	55	37
16	Norwich City	42	14	9	19	47	64	37
17	West Ham United	42	11	14	17	46	65	36
18	Bristol City	42	11	13	18	38	48	35
19	Coventry City	42	10	15	17	48	59	35
20	Sunderland	42	11	12	19	46	54	34
21	Stoke City	42	10	14	18	28	51	34
22	Tottenham Hotspur	42	12	9	21	48	72	33

6 maj 2018

West Ham United 1976–1980

West Ham inledde säsongen 1976/77 med bara en seger på de tolv första ligamatcherna. Under hösten förstärkte man laget med anfallarna Bryan ”Pop” Robson (Sunderland) och John Radford (Arsenal) samt mittfältaren Alan Devonshire (Southall). Robson gjorde fjorton mål och blev lagets bäste målskytt medan Radford inte gjorde ett enda mål innan han i februari 1978 såldes vidare till Blackburn Rovers. West Ham slutade på sjuttonde plats i ligan och klarade sig undan nedflyttning med två poängs marginal.

Laget 1976/77: Mervyn Day – Keith Coleman/Billy Bonds, Bill Green, Kevin Lock, Frank Lampard – Billy Bonds/Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Alan Taylor/John Radford, Bryan Robson, Billy Jennings. Trevor Brooking och Mervyn Day spelade samtliga 42 ligamatcher.

Under hösten 1977 värvades anfallarna Derek Hales (Derby County) och David Cross (West Bromwich). Inledningen på säsongen 1977/78 blev likadan som året innan med en seger på de tolv första matcherna, men denna gång slutade laget på tjugonde plats och åkte ner i division två trots en stark avslutning med sex segrar på de nio sista matcherna.

Laget 1977/78: Mervyn Day – Paul Brush, Tommy Taylor, Billy Bonds, Frank Lampard – Geoff Pike/Pat Holland, Alan Curbishley, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Bryan Robson, Derek Hales/David Cross. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Derek Hales och David Cross med tio ligamål var.

De två följande säsongerna slutade med en femte- respektive sjundeplats i division två. 1980 tog man sig till final i FA-cupen genom att slå ut West Bromwich Albion (efter omspel), Orient, Swansea City, Aston Villa och Everton (efter omspel). I finalen på Wembley mötte man Arsenal som var storfavoriter, men West Ham lyckades vinna tack vare Trevor Brookings mål i trettonde minuten.

Laget i FA-cupfinalen 1980: Phil Parkes – Ray Stewart, Billy Bonds, Alvin Martin, Frank Lampard – Paul Allen, Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Stuart Pearson, David Cross. Phil Parkes hade värvats från Queens Park Rangers 1979 för 565 000 pund, en summa som gjorde honom till världens dyraste målvakt.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, byggde på den modell som användes i Cupvinnarcupfinalen 1976 med några små justeringar. Byxorna hade under hösten 1976 en ljusblå och en vinröd rand på sidorna, men sedan bytte man till en modell med en ljusblå rand med vinröda Admiral-loggor på sidorna. Till säsongen 1977/78 inverterades färgerna. Strumporna var från början helt vita, men senare la man till ett vinrött fält med ljusblå Admiral-loggor på överdelen. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor och var av samma modell som bland andra Leeds och Norwich använde. I FA-cupfinalen 1980 spelade West Ham i helvitt. Under klubbmärket återfanns texten ”Wembley 1980” samt en silhuett av FA-cuppokalen.

5 maj 2018

West Bromwich Albion 1976/77

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan säsongen 1976/77. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross anlände från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvade man yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Umbro tillverkade tröjorna och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten använde man det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

Uppdatering 2023-01-26: Jag har rättat till klubbmärket på tröjorna. Trasten i ”a”-märket är nu korrekt så som det såg ut på spelarnas tröjor från 70-talet. I den första versionen var märket det som finns på nyproducerade tröjor från TOFFS. Tack till Cliff som uppmärksammade felet! (se kommentarerna nedan)