Etikett: 1976/77

Werder Bremen 1976–1978

Werder Bremen slutade på elfte plats i Bundesliga 1976/77, två placeringar bättre än året innan. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot Bayer Uerdingen. Dieter Burdenski, Franz Hiller, Karl-Heinz Kamp och Jürgen Röber spelade samtliga 34 ligamatcher. Karlheinz Meininger blev bäste målskytt med tio ligamål. Tränare denna säsong var Hans Tilkowski, tidigare målvakt som bland annat var med i VM-finalen 1966.

1977/78 sjönk laget till femtonde plats i tabellen, men i tyska cupen tog man sig i alla fall till semifinal där det dock blev förlust mot Köln. Tilkowski lämnade laget i december. Rudolf Assauer ledde laget fram till årsskiftet innan Fred Schulz tog över.

Laguppställning 1977/78: Dieter Burdenski – Karlheinz Geils, Horst-Dieter Höttges, Per Røntved/Norbert Siegmann, Karlheinz Kamp – Franz Hiller, Jürgen Röber, Uwe Bracht – Hartmut Konschal, Uwe Reinders, Werner Dreßel. Röber, Bracht och Konschal spelade samtliga 34 ligamatcher och Röber blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Norda. Hemmatröjan var för ovanlighetens skull blå med vit rund hals och med Hummels karaktäristiska sparrar (chevron) längs ärmarna. Denna användes tillsammans med vita byxor och blå strumpor. Två olika reservtröjor användes. Dels en vit med röd krage, dels en röd med vit krage. Dessa användes tillsammans med byxor och strumpor i samma färg som tröjan.

Eintracht Braunschweig 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Eintracht Braunschweig på femte plats i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot blivande finalisterna Kaiserslautern. Reiner Hollmann och Wolfgang Frank spelade samtliga 34 ligamatcher och Frank blev även bäste målskytt med sexton ligamål medan Bernd Gersdorff stod för tretton.

I UEFA-cupen hösten 1976 slog Braunschweig ut danska Holbæk i första omgången, men åkte sedan ut mot Espanyol från Barcelona. Under hösten blev laget även utslaget av Oberliga-laget Röchling Völklingen i tyska cupens andra omgång. I ligan gick det dock bättre 1976/77. Braunschweig kom på tredje plats, på samma poäng som tvåan Schalke 04 och bara en poäng efter mästarna Borussia Mönchengladbach. Målvakten Bernd Franke samt försvararna Franz Merkhoffer och Dieter Zembski spelade samtliga 34 ligamatcher och Wolfgang Frank gjorde 24 ligamål vilket gav en delad fjärdeplats i skytteligan tillsammans med Schalkes Klaus Fischer.

Tredjeplatsen innebar att Braunschweig kvalificerade sig för UEFA-cupen även 1977/78. Laget slog ut Dynamo Kiev och norska Start från Kristiansand innan man förlorade mot PSV Eindhoven. I tyska cupen gick det precis som två år tidigare, det vill säga förlust mot blivande finalisterna i åttondelsfinalen. Denna gång stod Fortuna Düsseldorf för motståndet. I ligan gick det inte lika bra som tidigare. Braunschweig kom bara på trettonde plats, på samma poäng som Bayern München och Borussia Dortmund.

Laguppställning 1977/78: Bernd Franke – Hasse Borg, Friedhelm Haebermann, Dieter Zembski/Reiner Hollmann, Franz Merkhoffer – Wolfgang Dremmler/Wolfgang Grobe, Karlheinz Handschuh, Paul Breitner, Dietmar Erler/Wolfgang Dremmler – Peter Lübeke/Wolfgang Dremmler, Danilo Popivoda. Wolfgang Frank inledde säsongen som ordinarie anfallare bredvid Popivoda, men såldes till Borussia Dortmund i oktober. Samtidigt värvades Peter Lübeke från Ajax. Svenska högerbacken Hasse Borg hade inför denna säsong värvats från Örebro SK. Även tyske världsmästaren från 1974, Paul Breitner, hade värvats tillbaka till Tyskland efter tre år i Real Madrid. Merkhoffer och Dremmler spelade samtliga 34 ligamatcher och Breitner blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Jägermeister. Hemmatröjan var gul och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Under framförallt säsongerna 1975/76 och 1976/77, men även i någon match 1977/78, hade hemmatröjan rund hals. Säsongen 1977/78 användes i huvudsak tröjor med blå krage med en blå trekant vid halsen. Säsongerna 1976/77 och 1977/78 förekom även en tröja av märket Erima som hade gul krage med två blå ränder. Under hösten 1975 återfanns enbart Jägermeister-symbolen på tröjorna, men under vintern 1975/76 tillkom texten Jägermeister. I UEFA-cupen 1977/78 spelade Braunschweig i tröjor med rund hals och utan Jägermeister-texten. Reservtröjan var vit med blå rund hals och tre blå ränder längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

Engelska division ett 1976/77

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tionde gången. Manchester City, Ipswich Town, Aston Villa och Newcastle United kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Sunderland, Stoke City och Tottenham Hotspur tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Manchester United vann FA-cupen för fjärde gången efter finalseger med 2–1 över Liverpool. Aston Villa vann Ligacupen för tredje gången efter att ha besegrat Everton efter två omspelsmatcher i finalen. Liverpool tog sin första seger i Europacupen tack vare 3–1 i finalen mot Borussia Mönchengladbach. Skytteligavinnare blev Andy Gray, Aston Villa, och Malcolm Macdonald, Arsenal, med 25 mål var. Liverpools Emlyn Hughes blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Aston Villas Andy Gray både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1976/77. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1976/77

Här är ligatabellen 1976/77. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 23 11 8 62 33 57
2 Manchester City 42 21 14 7 60 34 56
3 Ipswich Town 42 22 8 12 66 39 52
4 Aston Villa 42 22 7 13 76 50 51
5 Newcastle United 42 18 13 11 64 49 49
6 Manchester United 42 18 11 13 71 62 47
7 West Bromwich Albion 42 16 13 13 62 56 45
8 Arsenal 42 16 11 15 64 59 43
9 Everton 42 14 14 14 62 64 42
10 Leeds United 42 15 12 15 48 51 42
11 Leicester City 42 12 18 12 47 60 42
12 Middlesbrough 42 14 13 15 40 45 41
13 Birmingham City 42 13 12 17 63 61 38
14 Queens Park Rangers 42 13 12 17 47 52 38
15 Derby County 42 9 19 14 50 55 37
16 Norwich City 42 14 9 19 47 64 37
17 West Ham United 42 11 14 17 46 65 36
18 Bristol City 42 11 13 18 38 48 35
19 Coventry City 42 10 15 17 48 59 35
20 Sunderland 42 11 12 19 46 54 34
21 Stoke City 42 10 14 18 28 51 34
22 Tottenham Hotspur 42 12 9 21 48 72 33

West Ham United 1976–1980

West Ham inledde säsongen 1976/77 med bara en seger på de tolv första ligamatcherna. Under hösten förstärkte man laget med anfallarna Bryan ”Pop” Robson (Sunderland) och John Radford (Arsenal) samt mittfältaren Alan Devonshire (Southall). Robson gjorde fjorton mål och blev lagets bäste målskytt medan Radford inte gjorde ett enda mål innan han i februari 1978 såldes vidare till Blackburn Rovers. West Ham slutade på sjuttonde plats i ligan och klarade sig undan nedflyttning med två poängs marginal.

Laget 1976/77: Mervyn Day – Keith Coleman/Billy Bonds, Bill Green, Kevin Lock, Frank Lampard – Billy Bonds/Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Alan Taylor/John Radford, Bryan Robson, Billy Jennings. Trevor Brooking och Mervyn Day spelade samtliga 42 ligamatcher.

Under hösten 1977 värvades anfallarna Derek Hales (Derby County) och David Cross (West Bromwich). Inledningen på säsongen 1977/78 blev likadan som året innan med en seger på de tolv första matcherna, men denna gång slutade laget på tjugonde plats och åkte ner i division två trots en stark avslutning med sex segrar på de nio sista matcherna.

Laget 1977/78: Mervyn Day – Paul Brush, Tommy Taylor, Billy Bonds, Frank Lampard – Geoff Pike/Pat Holland, Alan Curbishley, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Bryan Robson, Derek Hales/David Cross. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Derek Hales och David Cross med tio ligamål var.

De två följande säsongerna slutade med en femte- respektive sjundeplats i division två. 1980 tog man sig till final i FA-cupen genom att slå ut West Bromwich Albion (efter omspel), Orient, Swansea City, Aston Villa och Everton (efter omspel). I finalen på Wembley mötte man Arsenal som var storfavoriter, men West Ham lyckades vinna tack vare Trevor Brookings mål i trettonde minuten.

Laget i FA-cupfinalen 1980: Phil Parkes – Ray Stewart, Billy Bonds, Alvin Martin, Frank Lampard – Paul Allen, Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Stuart Pearson, David Cross. Phil Parkes hade värvats från Queens Park Rangers 1979 för 565 000 pund, en summa som gjorde honom till världens dyraste målvakt.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, byggde på den modell som användes i Cupvinnarcupfinalen 1976 med några små justeringar. Byxorna hade under hösten 1976 en ljusblå och en vinröd rand på sidorna, men sedan bytte man till en modell med en ljusblå rand med vinröda Admiral-loggor på sidorna. Till säsongen 1977/78 inverterades färgerna. Strumporna var från början helt vita, men senare la man till ett vinrött fält med ljusblå Admiral-loggor på överdelen. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor och var av samma modell som bland andra Leeds och Norwich använde. I FA-cupfinalen 1980 spelade West Ham i helvitt. Under klubbmärket återfanns texten ”Wembley 1980” samt en silhuett av FA-cuppokalen.

West Bromwich Albion 1976/77

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross värvades från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvades yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten användes det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

Sunderland 1976/77

Sunderland hade vunnit division två och var tillbaka i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget fick dock ingen bra start på den nya säsongen och efter nio raka ligamatcher utan seger avgick tränaren Bob Stokoe. Ian MacFarlane tog tillfälligt över innan Jimmy Adamson (senast i Sparta Rotterdam och tidigare i Burnley) tog över permanent i december. Adamson förlorade sina sju första ligamatcher med Sunderland, men sedan spelade laget upp sig. Men trots nio segrar på de sjutton sista matcherna slutade Sunderland på tjugonde plats och åkte tillbaka ner i tvåan.

Laget 1976/77: Barry Siddall – Jack Ashurst/Mick Docherty, Jeff Clarke, Jim Holton/Shaun Elliott, Joe Bolton – Gary Rowell, Tony Towers, Ray Train/Kevin Arnott, Bobby Kerr – Mel Holden, Bob Lee. Joe Bolton spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Lee blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och på ena bröstet fanns texten ”2nd Division Champions 1975/6” samt klubbens initialer ”SAFC”. Hemmastället bestod av rödvitrandiga tröjor med röd krage, svarta byxor och röda strumpor med vit överdel. Bortastället var gult med blå markeringar.

Stoke City 1976/77

Taket på en av Victoria Grounds läktare hade byggts om till en kostnad av 250 000 pund, en summa som gjorde att Stoke City var tvungna att sälja flera av sina bästa spelare. Under hösten 1976 såldes Ian Moores (Tottenham), Eric Skeels (Port Vale), Jimmy Greenhoff (Manchester United) och Alan Hudson (Arsenal). I februari 1977 såldes även Mike Pejic till Everton. Resultaten blev därefter och i mitten av säsongen spelade laget fem raka ligamatcher utan att göra ett enda mål. Tränaren Tony Waddington avgick i mars 1977 och ersattes av assisterande tränaren George Eastham som dock inte kunde rädda klubben från nedflyttning. Stoke slutade näst sist i tabellen med endast 28 gjorda mål på de 42 ligamatcherna.

Laget 1976/77: Peter Shilton – Alan Dodd, Dennis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic/Jackie Marsh – John Mahoney, Alan Hudson/Alan Dodd, Terry Conroy – John Tudor, Garth Crooks, Geoff Salmons. Alan Dodd spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garth Crooks med sex ligamål och Terry Conroy med fem.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro, men årets variant hade en annan krage. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor. Någon bild på årets bortatröja har jag inte hittat.

Stoke City 1976/77 (hemma)

Queens Park Rangers 1976/77

Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.

I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.

Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.

För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.

Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.

Norwich City 1976–1981

I slutet av 70-talet höll Norwich City till strax under mitten av tabellen. Tabellplaceringarna 1977–1980 var 16–13–16–12, men 1980/81 slutade man på tjugonde plats och åkte ner i division två. I FA-cupen tog man sig vidare från tredje omgången 1980 och 1981, men åkte sedan ut i fjärde omgången. I Ligacupen gick man som längst till kvartsfinal 1979/80 där det blev förlust mot Liverpool.

Laget 1976/77: Kevin Keelan – John Ryan, David Jones, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin, Billy Steele, Colin Suggett, Martin Peters – Jimmy Neighbour, Phil Boyer. Martin Peters och Tony Powell spelade samtliga 42 ligamatcher och Viv Busby, som värvades från Fulham i september, blev lagets bäste målskytt med elva ligamål trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Matchställen var i samma stil som Leeds United med Admirals logga längs ärmarna och på sidan av byxorna. Mönstret på strumporna varierade mellan säsongerna och tröjnumren ändrades från runda till kantiga 1978.

Newcastle United 1976–1978

Trots försäljningen av den store målskytten Malcolm Macdonald till Arsenal slutade Newcastle på femte plats i ligan 1976/77, deras högsta placering sedan 1951. I december låg man trea i tabellen, men i slutet av januari 1977 avgick plötsligt tränaren Gordon Lee för att ta över Everton. Assisterande tränaren Richard Dinnis tog tillfälligt över innan han fick jobbet permanent.

Laget 1976/77: Mike Mahoney – Irving Nattrass, Aidan McCaffery, Geoff Nulty, Alan Kennedy – Stewart Barrowclough, Tommy Craig, Tommy Cassidy – Paul Cannell, Mickey Burns, Alan Gowling. Mahoney, Kennedy och Nulty spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Burns (14 ligamål), Cannell (12) och Gowling (11).

Nästa säsong gick det inte lika bra. Efter seger över Leeds i premiären blev det tio raka förluster i ligan. I UEFA-cupen slog man ut irländska Bohemians, men åkte sedan ut mot blivande finalisterna Bastia. Richard Dinnis fick sparken i november. Bill McGarry (senast i Saudiarabien och tidigare tränare i Wolverhampton) tog över men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Newcastle lyckades bara vinna sex ligamatcher på hela säsongen och slutade näst sist i tabellen.

1976 introducerades ett nytt klubbmärke som placerades mitt på tröjan. Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare. Bukta-loggan var placerad längs ärmarna och på byxorna. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor.