Etikett: 1976/77

24 april 2018

Everton 1976/77

Everton tog lika många poäng (42) som året innan, men slutade på nionde plats i tabellen, två placeringar högre. Tränaren Billy Bingham fick sparken i januari 1977 efter sex raka ligamatcher utan seger. Steve Burtenshaw ledde laget månaden ut innan Gordon Lee tog över permanent. I FA-cupen tog sig Everton till semifinal mot Liverpool. Matchen slutade 2–2 men i omspelet vann Liverpool med 3–0. I Ligacupen tog man sig till final mot Aston Villa. Det blev inga mål på Wembley och matchen spelades om på Hillsborough i Sheffield, men även denna gång blev det oavgjort, 1–1. I andra omspelsmatchen på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa vinna med 3–2.

Laget 1976/77: Dai Davies/David Lawson – Dave Jones, Mick Lyons, Ken McNaught, Terry Darracott/Mike Pejic – Bruce Rioch/Bryan Hamilton, Andy King, Martin Dobson, Ronny Goodlass – Bob Latchford, Duncan McKenzie. Rioch och McKenzie värvades i december från Derby County respektive Anderlecht och Pejic anslöt från Stoke City i februari. Ken McNaught spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med 17 ligamål.

Både hemma- och bortaställen var nya för året och hade Umbro-loggan längs ärmarna och på byxorna. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och vita strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade Everton i blå byxor och/eller strumpor. I Ligacupfinalen spelade Everton i blå tröjor, blå byxor och vita strumpor. Under klubbens initialer E.F.C återfanns en silhuett av Ligacuppokalen och texten ”Wembley 1977”. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer.

23 april 2018

Derby County 1976–1978

Efter en svag inledning på säsongen 1976/77 fick tränaren Dave Mackay sparken i november 1976. Han ersattes av reservlagstränaren Colin Murphy som ledde laget till femtonde plats i ligan. Derby County tog sig till kvartsfinal i både FA-cupen och Ligacupen där det blev förlust mot Everton respektive Bolton Wanderers. Laget deltog också i UEFA-cupen och i första matchen besegrade man irländska Finn Harps med hela 12–0 hemma på Baseball Ground, men i andra omgången blev det förlust mot grekiska AEK Aten.

Laget 1976/77: Colin Boulton – David Langan/Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, Peter Daniel/Ron Webster – Henry Newton, Steve Powell, Archie Gemmill – Charlie George, Kevin Hector, Leighton James. I december 1976 såldes mittfältaren Bruce Rioch till Everton och strax därefter värvades anfallaren Derek Hales från Charlton Athletic. I mars 1977 värvades mittfältaren Gerry Daly från Manchester United. Bästa målskytt blev Leighton James med nio ligamål.

De svaga resultaten fortsatte under hösten 1977 och i september fick även Colin Murphy sparken. Tommy Docherty tog över och ledde laget till en tolfteplats. I FA-cupen åkte Derby ut mot West Bromwich Albion i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Liverpool i tredje omgången.

Under hösten 1977 såldes Archie Gemmill till Nottingham Forest (samtidigt fick man målvakten John Middleton från samma klubb), Derek Hales (West Ham), Leighton James (Queens Park Rangers) och Rod Thomas (Cardiff City). Bland nyförvärven fanns anfallaren Gerry Ryan (Bohemians), mittfältaren Don Masson (QPR), högeryttern Terry Curran (Nottingham Forest) samt Bruce Rioch som återvände från Everton. David Langan spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa måskyttar blev Charlie George med elva ligamål och Gerry Daly med tio.

Hemmastället var förnyat med Umbro-loggan längs ärmarna och på överdelen av strumporna. Den kortärmade tröjan hade tjockare muddar än tidigare.

22 april 2018

Bristol City 1976–1980

Efter andraplatsen i division två 1976 spelade Bristol City i högsta serien för första gången sedan 1910/11 då man åkte ut efter fem säsonger. Denna gång blev det fyra säsonger i ettan. Laget höll till i nedre halvan av tabellen och tabellplaceringarna 1977–1980 var 18–17–13–20. Tjugondeplatsen 1979/80 innebar att Bristol City åkte ner i tvåan igen.

Laget 1976/77: John Shaw – Gerry Sweeney, Gary Collier, Norman Hunter, Geoff Merrick/Don Gillies – Trevor Tainton, Gerry Gow, Jimmy Mann – Tom Ritchie, Keith Fear, Clive Whitehead. Även anfallaren Chris Garland och mittfältaren Peter Cormack spelade över 20 ligamatcher. Dessa två värvades under hösten 1976 från Leicester respektive Liverpool. Även Norman Hunter från Leeds United värvades under hösten. Gary Collier och Gerry Sweeney spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Tom Ritchie och Chris Garland med sju ligamål var.

Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage och med Umbro-loggan längs ärmarna, vita byxor och röda strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor.

21 april 2018

Birmingham City 1976/77

Birmingham City slutade på trettonde plats i ligan 1976/77, en förbättring med sex placering jämfört med året innan. I FA-cupen slog man ut Portsmouth i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Leeds United och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Blackpool.

Laget 1976/77: Dave Latchford – Malcolm Page, Joe Gallagher, Tony Want, Archie Styles/Garry Pendrey – Howard Kendall, Terry Hibbitt, John Connolly – Gary Jones, Trevor Francis, Kenny Burns. Nya i laget var Gary Jones och John Connolly (båda från Everton) och i februari 1977 värvades Sunderlands målvakt Jim Montgomery. Terry Hibbitt och Trevor Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Francis med 21 ligamål och Kenny Burns med nitton.

Till denna säsong introducerades ett nytt klubbmärke bestående av en jordglob, en fotboll och en banderoll med klubbens namn och årtalet 1875. Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage och vita muddar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället gick i gult med mörkblå detaljer.

20 april 2018

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.

15 april 2018

Tottenham Hotspur 1975–1977

Säsongen 1975/76 slutade Tottenham på nionde plats i ligan, tio placeringar bättre än föregående säsong. I augusti gjorde 17-årige mittfältaren Glenn Hoddle sin första ligamatch när han kom in som avbytare i matchen mot Norwich City. Totalt kom han att spela 377 ligamatcher för klubben fram till 1987. I FA-cupen åkte Tottenham ut mot Stoke City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Newcastle United. Efter säsongen lämnade tränaren Terry Neill klubben för att ta över Arsenal. Han ersattes av Keith Burkinshaw.

1976/77 gick det betydligt sämre. Tottenham slutade sist i tabellen och åkte ner i division två för första gången sedan 1935. Laget släppte in flest mål i serien, 72 stycken, bland annat förlorade man med hela 8–2 mot Derby County. Tottenham åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången mot Cardiff City respektive Wrexham.

Laget 1975/76: Pat Jennings – Terry Naylor, Willie Young, Keith Osgood, Don McAllister – Ralph Coates, John Pratt, Steve Perryman – Jimmy Neighbour, Martin Chivers/Chris Jones, John Duncan. Keith Osgood spelade samtliga 42 ligamatcher och John Duncan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Under hösten 1976 värvades anfallaren Ian Moores (Stoke City), vänsteryttern Peter Taylor (Crystal Palace) och vänsterbacken John Gorman (Carlisle United). Jimmy Neighbour såldes till Norwich City i september och i mars 1977 såldes Willie Young till Arsenal. Glenn Hoddle etablerade sig på mittfältet och i samband med Willie Youngs övergång flyttades Steve Perryman ner till försvaret.

Hemmatröjan var till största delen likadan som tidigare. Skillnaderna var att Umbro-loggan var placerat på ena bröstet och att klubbmärket var större. Bortatröjan var gul med marinblå krage och muddar.

8 april 2018

Manchester United 1975–1978

Efter en säsong i tvåan var Manchester United tillbaka i högsta serien. Laget gjorde en stark säsong, vann fem av de sex första ligamatcherna och slutade på tredje plats i tabellen, tre poäng efter överraskningslaget Queens Park Rangers och fyra efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Oxford United, Peterborough United, Leicester City, Wolverhampton Wanderers (efter omspel) samt Derby County i semifinalen. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 0–1 mot division två-laget Southampton. I Ligacupen slog man ut Brentford och Aston Villa, men förlorade med 0–4 mot Manchester City i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Alex Stepney – Alex Forsyth, Brian Greenhoff, Martin Buchan, Stewart Houston – Gerry Daly, Sammy McIlroy – Steve Coppell, Stuart Pearson, Lou Macari, Gordon Hill. Martin Buchan och Stewart Houston spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Lou Macar med totalt femton mål (varav tolv i ligan), Stuart Pearson med fjorton (tretton i ligan) och Sammy McIlroy med tretton (tio i ligan).

1976/77 tog Jimmy Nicholl över som högerback, Jimmy Greenhoff värvades från Stoke City och tog en plats i anfallet och Gerry Daly såldes till Derby County. I UEFA-cupen lottades Manchester United mot Ajax i första omgången. Förlust med 0–1 borta vändes till seger med 2–0 hemma. I andra omgången mot Juventus tog man ledningen med 1–0 hemma, men åkte sedan ut efter att ha förlorat med 0–3 i returen. I ligan slutade Manchester United på sjätte plats och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton. För andra året i rad tog man sig till final i FA-cupen. På vägen slog man ut Walsall, Queens Park Rangers, Southampton (efter omspel), Aston Villa samt Leeds United i semifinalen. I finalen väntade Liverpool och efter en mållös första halvlek avgjordes matchen inom några minuter av andra halvlek, Stuart Pearson gav United ledningen i 51:a minuten, Jimmy Case kvitterade ett par minuter senare och ytterligare två minuter senare gjorde Jimmy Greenhoff segermålet som gav United dess första stora titel på nio år. Säsongens bästa målskyttar blev Gordon Hill med totalt 22 mål varav femton i ligan och Stuart Pearson med nitton mål varav femton i ligan.

Efter säsongen fick tränaren Tommy Docherty sparken på grund av en affär med frun till klubbens fysioterapeut. Dave Sexton från Queens Park Rangers tog över som tränare och ledde laget till en tiondeplats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot West Bromwich Albion redan i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I Cupvinnarcupen slog United ut Saint-Étienne i första omgången (1–1 borta och seger med 2–0 hemma) men åkte sedan ut mot Porto efter förlust med 0–4 borta och seger med 5–2 hemma. Under säsongen etablerade sig vänsterbacken Arthur Albiston i laget. I januari värvades centern Joe Jordan från Leeds United och strax därefter anslöt även mittbacken Gordon McQueen från samma klubb. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Gordon Hill och Stuart Pearson blev återigen lagets bästa målskyttar. Hill gjorde totalt nitton mål varav sjutton i ligan och Pearson gjorde femton varav tio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Admiral. Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage med röda ränder, vita byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Bortastället bestod av vita tröjor med tre svarta ränder på ena sidan, svarta byxor och svarta strumpor. En tvist med Adidas angående de tre ränderna på tröjan gjorde att bortatröjan under en del av säsongen 1975/76 istället hade fyra ränder. Admiral fick rätt till slut och återinförde de tre ränderna. Till Charity Shield-matchen 1977 var klubbmärket flyttat till höger sida och under det återfanns texten ”F.A. Charity Shield 1977”. Denna variant användes sedan även i ett antal ligamatcher under säsongen. I bortamatcherna mot Southampton och Sunderland 1976/77 spelade Manchester United i blå tröjor med vita byxor och svarta strumpor. En variant av detta tredjeställ användes i UEFA-cupmatchen borta mot Ajax hösten 1976, fast då med blå byxor och röda strumpor. Under klubbmärket på tröjan i FA-cupfinalen 1977 återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och texten ”Silver Jubilee 1977”.

6 april 2018

Ipswich Town 1975–1977

Ipswich lottades mot Feyenoord i första omgången av UEFA-cupen 1975/76. Det blev seger med 2–1 borta på De Kuip och sedan 2–0 i returen hemma på Portman Road. I nästa omgång slog man Club Brugge med 3–0 hemma, men åkte ändå ut efter att ha förlorat med 0–4 i returen. I ligan slutade Ipswich på sjätte plats, fjorton poäng efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Halifax Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot Wolverhampton efter omspel och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Leeds United.

1976/77 kom Ipswich på tredje plats, fyra poäng efter Manchester City och fem poäng efter Liverpool. Mellan september och januari spelade laget femton ligamatcher i rad utan förlust, bland annat besegrades West Bromwich med hela 7–0. I FA-cupen besegrade man Bristol City i tredje omgången, men förlorade återigen mot Wolverhampton efter omspel i fjärde omgången. Även i Ligacupen åkte man ur tidigt, denna gång mot Brighton efter omspel i andra omgången.

Laget 1975/76: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, John Peddelty, Mick Mills/Kevin Beattie – Bryan Hamilton/Clive Woods, Roger Osborne, Mick Mills – David Johnson, Trevor Whymark, Mick Lambert. Bryan Hamilton såldes till Everton i november 1975 och Clive Woods tog då över tröja nummer sju. Mick Mills spelade antingen vänsterback eller mittfältare och Kevin Beattie började som mittback men fick sedan spela vänsterback. Mills och George Burley spelade samtliga 42 ligamatcher och Trevor Whymark blev bäste målskytt med tretton ligamål.

I oktober 1976 värvades centern Paul Mariner från Plymouth Argyle i en bytesaffär där John Peddelty och Terry Austin gick andra vägen. Denna säsong etablerade sig Brian Talbot och John Wark på mittfältet. Clive Woods tog en ordinarie plats som vänsterytter på Mick Lamberts bekostnad. Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Trevor Whymark med fjorton ligamål samt Mariner och Wark med tio var.

Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage, vita byxor och blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

4 april 2018

Coventry City 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Coventry på fjortonde plats i ligan, samma placering som året innan. Nästa säsong var man nära att åka ur. Coventry kom på nittonde plats och klarade sig kvar med en poängs marginal ner till Sunderland och Stoke. 1977/78 gick det betydligt bättre med en sjundeplats som följd vilket var lagets bästa placering sedan 1970.

Laget 1975/76: Bryan King/Jim Blyth – Graham Oakey, Alan Dugdale, Jimmy Holmes, Jim Brogan – Mick Coop, John Craven, Barry Powell – David Cross, Alan Green, Tommy Hutchison. Mick Coop och Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Målvakten Bryan King tvingades avsluta karriären på grund av skada och Jim Blyth tog då över som förstemålvakt.

Inför 1976/77 värvades mittfältarna John Beck (Queens Park Rangers), Bobby McDonald (Aston Villa) och Terry Yorath (Leeds United) samt anfallaren Ian Wallace (Dumbarton). Under säsongen såldes mittbacken Larry Lloyd (Nottingham Forest), David Cross (West Bromwich Albion) och John Craven (Plymouth Argyle). Mick Coop flyttades tillbaka till försvaret och Mick Ferguson etablerade sig i anfallet och blev bäste målskytt med tretton ligamål.

1977/78 tog ytterbacken Brian Roberts och mittbacken Jim Holton (ny från Sunderland i slutet av föregående säsong) plats i laget och Alan Dugdale såldes till Charlton Athletic. Ny i laget var högeryttern Ray Graydon från Aston Villa. Bobby McDonald och Barry Powell spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Ian Wallace med 20 ligamål och Mick Ferguson med sjutton.

1975 tog Admiral över som tröjtillverkare åt Coventry. Hemmatröjan var ljusblå med vita och mörkblå linjer på framsidan. Bortatröjan var i samma stil fast röd.

3 april 2018

Burnley 1975–1979

Burnley slutade näst sist i tabellen 1975/76 och åkte ner i division två. Tränaren Jimmy Adamson lämnade klubben i januari 1976 och ersattes av Joe Brown. I FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Blackpool, men i Ligacupen tog man sig till femte omgången (bland annat seger över Liverpool efter omspel i fjärde omgången) där det dock blev förlust mot Middlesbrough.

Laget 1975/76: Alan Stevenson/Gerry Peyton – Mick Docherty, Colin Waldron, Jim Thomson, Keith Newton – Brian Flynn, Peter Noble, Billy Ingham – Mike Summerbee, Ray Hankin, Paul Fletcher.

Under de följande säsongerna låg Burnley i mitten av division två. Tabellplaceringarna 1977-1979 var 16–11–13. I FA-cupen tog man sig som längst till femte omgången 1979 där det blev förlust mot Liverpool.

Hemmatröjan var vinröd med ett stort V i ljusblått på framsidan. Den vita bortatröjan var likadan som tidigare förutom att halsen och muddarna var helt vinröda. 1976 introducerades även ett gult bortaställ.