Etikett: 1980/81

West Ham United 1980–1983

Säsongen 1980/81 inleddes med Charity Shield-matchen mot Liverpool (förlust 0–1), dit West Ham var kvalificerat tack vare segern i 1980 års FA-cup. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten 1980 slog man ut Real Madrids reservlag Castilla samt rumänska Poli Timișoara, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Dinamo Tbilisi. Laget gick även till final i Ligacupen där man mötte Liverpool. Efter 90 mållösa minuter tog Liverpool ledningen med två minuter kvar av förlängningen, men precis före slutet kvitterade West Ham genom Ray Stewart och ordnade därmed omspel. Paul Goddard gav West Ham en tidig ledning i omspelet, men Liverpool vände och vann med 2–1. I årets FA-cup åkte West Ham ut efter två omspelsmatcher mot Wrexham i tredje omgången, men i ligan gick det desto bättre. Laget tog hem seriesegern i division två och tog därmed steget upp i högsta divisionen. Totalt spelade laget 61 tävlingsmatcher under säsongen. Målvakten Phil Parkes och mittfältaren Geoff Pike spelade samtliga 61 matcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 33 mål varav 22 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laget i Ligacupfinalerna 1981: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Alvin Martin, 3 Frank Lampard – 7 Jimmy Neighbour, 10 Trevor Brooking, 11 Geoff Pike, 6 Alan Devonshire – 8 Paul Goddard, 9 David Cross; avbytare: Stuart Pearson.

Återkomsten i division ett 1981/82 slutade med en niondeplats för West Ham. I Ligacupmatcherna hösten 1981 slog man ut Derby County, men förlorade sedan mot West Bromwich Albion efter två omspelsmatcher. I början av januari 1982 slog man ut Everton i FA-cupens tredje omgång, men därefter blev det förlust mot Watford. Samma månad värvade man ett par spelare: belgiske högeryttern François Van der Elst från New York Cosmos samt skotske försvararen Neil Orr från Greenock Morton. Ray Stewart spelade samtliga 49 tävlingsmatcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 20 mål varav sexton i ligan.

Inför säsongen 1982/83 såldes David Cross till Manchester City. In kom istället skotten Sandy Clark från Airdrieonians som dock bara stannade en säsong. I ligan kom West Ham på åttonde plats. I FA-cupen förlorade man mot Manchester United i tredje omgången, men i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det dock blev förlust mot Liverpool. Phil Parkes spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och bästa målskyttar blev Paul Goddard och François Van der Elst med totalt tolv mål var varav tio respektive nio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar med tre vinröda ränder. Dessa användes i första hand med vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade West Ham i ljusblå byxor och strumpor. De ljusblå byxorna och strumporna hörde normalt sett till reservstället som kompletterades av vita tröjor med tre vinröda och två ljusblå ränder längs ärmarna. Det förekom även att den vita tröjan användes tillsammans med de vita byxorna och strumporna.

Engelska division ett 1980/81

Aston Villa vann ligan för första gången sedan 1910 och blev engelska mästare för sjunde gången. Ipswich Town, Arsenal, West Bromwich Albion och Southampton slutade på platserna 2, 3, 4 och 6 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Ipswich tog hem segern i 1980/81 års UEFA-cup efter finalseger över AZ ’67. Femman Liverpool kvalificerade sig för Europacupen efter att ha vunnit årets final med 1–0 över Real Madrid. Tottenham Hotspur, tia i tabellen, fick en plats i Cupvinnarcupen tack vare vinsten i FA-cupen (seger med 3–2 efter omspel i finalen mot Manchester City). Norwich City, Leicester City och Crystal Palace tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan. Skytteligavinnare blev Peter Withe, Aston Villa, och Steve Archibald, Tottenham Hotspur, som båda gjorde 20 mål. Frans Thijssen, Ipswich Town, blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg John Wark, även han Ipswich, till Årets spelare. Gary Shaw, Aston Villa, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1980/81. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1980/81

Fem olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med tio lag medan sju lag använde Adidas, tre använde Admiral, ett lag använde Le coq sportif och ett Patrick. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Umbro – Arsenal, Aston Villa, Everton, Leicester City, Liverpool, Manchester City, Stoke City, Sunderland, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
  • Adidas – Birmingham City, Brighton and Hove Albion, Crystal Palace, Ipswich Town, Manchester United, Middlesbrough och Nottingham Forest
  • Admiral – Coventry City, Leeds United och Norwich City
  • Le coq sportif – Tottenham Hotspur
  • Patrick – Southampton

Här är ligatabellen 1980/81. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Aston Villa 42 26 8 8 72 40 60
2 Ipswich Town 42 23 10 9 77 43 56
3 Arsenal 42 19 15 8 61 45 53
4 West Bromwich Albion 42 20 12 10 60 42 52
5 Liverpool 42 17 17 8 62 42 51
6 Southampton 42 20 10 12 76 56 50
7 Nottingham Forest 42 19 12 11 62 44 50
8 Manchester United 42 15 18 9 51 36 48
9 Leeds United 42 17 10 15 39 47 44
10 Tottenham Hotspur 42 14 15 13 70 68 43
11 Stoke City 42 12 18 12 51 60 42
12 Manchester City 42 14 11 17 56 59 39
13 Birmingham City 42 13 12 17 50 61 38
14 Middlesbrough 42 16 5 21 53 61 37
15 Everton 42 13 10 19 55 58 36
16 Coventry City 42 13 10 19 48 68 36
17 Sunderland 42 14 7 21 52 53 35
18 Wolverhampton Wanderers 42 13 9 20 43 55 35
19 Brighton & Hove Albion 42 14 7 21 54 67 35
20 Norwich City 42 13 7 22 49 73 33
21 Leicester City 42 13 6 23 40 67 32
22 Crystal Palace 42 6 7 29 47 83 19

Tottenham Hotspur 1980–1982

Säsongen 1980/81 slutade Tottenham på tionde plats i ligan, fyra placeringar bättre än året innan. Steve Archibald, nyförvärv från Aberdeen, gjorde 20 mål och blev skyttekung i ligan tillsammans med Aston Villas Peter Withe. I FA-cupen tog man sig till final mot Manchester City. Matchen slutade 1–1 efter att Tommy Hutchison gjort båda målen – i första halvlek gav han sitt Manchester City ledningen och i andra halvlek gjorde han självmål. En mållös förlängning innebar att matchen fick spelas om fem dagar senare. Denna gång vann Tottenham med 3–2 efter två mål av argentinaren Riccardo Villa och ett av Garth Crooks.

Laguppställning FA-cupfinalen 1981: 1 Milija Aleksic – 5 Steve Perryman, 3 Paul Miller, 4 Graham Roberts, 2 Chris Hughton – 6 Riccardo Villa, 7 Osvaldo Ardiles, 10 Glenn Hoddle, 9 Tony Galvin – 8 Steve Archibald, 11 Garth Crooks; avbytare 12 Garry Brooke. I omspelet var laguppställningen densamma förutom att Perryman och Villa bytte nummer med varandra.

Segern i FA-cupen gav Tottenham en plats i Cupvinnarcupen 1981/82. Under hösten slog man ut Ajax och Dundalk och i vårens kvartsfinaler besegrade man Eintracht Frankfurt, men i semifinalen tog det stopp mot Barcelona. I ligan slutade Tottenham på fjärde plats, den bästa placeringen på elva år. Precis som 1981 gick Tottenham till final i FA-cupen och även denna gång slutade matchen oavgjort, 1–1. Motståndare var Queens Park Rangers och i omspelsmatchen fem dagar senare gjorde Tottenhams Glenn Hoddle matchens enda mål på straff i sjätte minuten. Segern var klubbens sjunde i FA-cupens historia och därmed tangerade man Aston Villas rekord satt 25 år tidigare. Tottenham tog sig även till final i Ligacupen där det dock blev förlust mot Liverpool som vann med 3–1 efter förlängning.

Laguppställning FA-cupfinalen 1982: 1 Ray Clemence – 6 Steve Perryman, 3 Paul Miller, 4 Paul Price, 2 Chris Hughton – 5 Micky Hazard, 7 Graham Roberts, 10 Glenn Hoddle, 9 Tony Galvin – 8 Steve Archibald, 11 Garth Crooks; avbytare 12 Garry Brooke. Osvaldo Ardiles deltog inte i finalen då han hade fått tillstånd att ansluta till Argentinas VM-lag. Riccardo Villa valde att inte delta i finalen på grund av det pågående Falklandskriget mellan England och Argentina.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var vit med V-hals och centralt placerat klubbmärke. Tröjtillverkarens logga återfanns på ärmarna. Byxorna var vanligtvis mörkblå, men i Cupvinnarcupen 1981/82 spelade Tottenham i vita byxor. Reservstället bestod av gula tröjor med mörkblå fält över axlarna, gula byxor och gula strumpor. Under 1980/81 var numren av den gamla sorten, men nästa säsong användes en modernare typ i 3D-stil. Dessa nummer debuterade i FA-cupfinalen 1981, men i omspelsmatchen användes de gamla numren. På tröjorna i FA-cupfinalerna 1981 och 1982 återfanns en inskription under klubbmärket: ”F.A. Cup Final Wembley 1981” respektive ”F.A. Cup Final Wembley 1982”.

Sunderland 1980/81

Efter tre säsonger i division två var Sunderland tillbaka i högsta serien. Laget tog 35 poäng, lika många som Wolverhampton och Brighton, och klarade sig kvar med två poängs marginal till Norwich som åkte ur. Stan Cummins spelade samtliga 42 ligamatcher och Gary Rowell blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Laguppställning: Chris Turner – Steve Whitworth, Rob Hindmarch, Sam Allardyce, Shaun Elliott, Joe Bolton – Kevin Arnott, Gordon Chisholm, Gary Rowell – Alan Brown, Stan Cummins.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmastället bestod av rödvitrandiga tröjor med röd krage och röda muddar, svarta byxor och röda strumpor med vit överdel. Två olika reservställ användes: En blå tröja med rödvit krage och Umbro-markering längs ärmarna. Denna användes tillsammans med vita (eller som i bortamatchen mot Arsenal, svarta) byxor och blå strumpor med rödvit överdel. Det andra reservstället bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor.

Southampton 1980–1983

Inför säsongen 1980/81 värvade Southampton Kevin Keegan från Hamburg. Keegan, som hade blivit utsedd till Årets spelare i Europa både 1978 och 1979, ledde laget till en sjätteplats i ligan, deras dittills bästa placering. Chris Nicholl och Mick Channon spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Moran blev lagets bäste målskytt med 18 mål medan Keegan gjorde elva. Southampton gjorde för övrigt 76 mål i ligan denna säsong, vilket var näst bäst i serien (endast Ipswich gjorde fler).

Laguppställning 1980/81: Peter Wells – Ivan Golac, Dave Watson, Chris Nicholl, Mike McCartney//Nick Holmes – Steve Williams, Nick Holmes/Charlie George, Graham Baker – Kevin Keegan, Mick Channon, Steve Moran.

Sjätteplatsen i ligan innebar att Southampton kvalificerade sig för UEFA-cupen 1981/82. I första omgången slog man ut irländska Limerick United, men i andra omgången blev det förlust mot Sporting Lissabon. I ligan inledde Southampton starkt och i slutet av januari 1982 toppade man tabellen, men en svag avslutning gjorde att man slutade på sjunde plats. Alan Ball, Kevin Keegan och David Armstrong spelade mest med 41 ligamatcher var. Keegan blev även skyttekung i division ett med 26 mål medan Armstrong stod för femton mål.

Sommaren 1982 såldes Keegan till Newcastle och laget sjönk till tolfte plats i tabellen. Även 1982/83 deltog Southampton i UEFA-cupen, men laget åkte ut redan i första omgången då IFK Norrköping gick vidare på fler gjorda bortamål. Chris Nicholl spelade samtliga 42 ligamatcher och Danny Wallace blev bäste målskytt med tolv ligamål medan Steve Moran gjorde tio.

Tröjorna tillverkade av Patrick och sponsor var Rank Xerox. Reklam på tröjorna var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Hemmatröjan var röd med ett brett vitt fält i mitten och användes tillsammans med svarta byxor och vita strumpor. Bortatröjan var i samma stil fast mörkblå med ett ljusblått fält i mitten. I bortamatchen mot West Bromwich i september 1980 spelade Southampton i röda tröjor, svarta byxor och röda strumpor.

Nottingham Forest 1980/81

Nottingham Forest kom på sjunde plats i ligan 1980/81, två placeringar sämre än året innan. Som regerande Europacupvinnare deltog man i såväl Europacupen och Europeiska Supercupen som Interkontinentalcupen (Toyota Cup). I Europacupen åkte man ut mot CSKA Sofia redan i första omgången och i Europeiska Supercupen blev det förlust mot Valencia på grund av färre gjorda mål på bortaplan (2–1 hemma och 0–1 borta). I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i februari 1981 blev det förlust med 1–0 mot Nacional från Uruguay. I ligan spelade Peter Shilton och Frank Gray mest med 40 matcher var och bäste målskytt blev Ian Wallace (nyförvärv från Coventry City) med elva ligamål.

Laguppställning: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd/Bryn Gunn, Kenny Burns, Frank Gray – Martin O’Neill/Gary Mills, John McGovern, Ian Bowyer, John Robertson – Ian Wallace, Trevor Francis/Raimondo Ponte.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som tidigare. Den största skillnaden var att klubben nu hade en sponsor i form av Panasonic. Reklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979 1980” som tecken på att man hade vunnit Europacupen de två senaste säsongerna. I en del matcher, däribland hemmamatchen mot CSKA Sofia i Europacupen samt i Interkontinentalcupen mot Nacional, spelade Forest i röda byxor tillsammans med den röda tröjan. Reservstället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

Middlesbrough 1980–1982

Säsongen 1980/81 slutade med en fjortondeplats i ligan för Middlesbrough. I FA-cupen tog man sig till sjätte omgången där det blev förlust mot Wolverhampton efter omspel. Jim Platt var den som spelade mest med 40 ligamatcher och jugoslaven Bozo Jankovic blev bäste målskytt med tolv ligamål trots att han bara spelade 23 matcher. Nästa säsong kom laget sist i tabellen och åkte ner i division två. Jim Platt spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev holländaren Heini Otto (nyförvärv från FC Twente), Billy Ashcroft och Bobby Thomson (nyförvärv från Greenock Morton) med fyra ligamål.

Laguppställning 1980/81: Jim Platt – John Craggs, Billy Ashcroft, Tony McAndrew, Ian Bailey – Irving Nattrass, Craig Johnstone, Mark Proctor, David Armstrong – Dave Shearer, David Hodgson.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Datsun Cleveland. Reklam på tröjorna var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Hemmastället bestod av röda tröjor och byxor. Strumporna var från början röda, men 1981/82 bytte man till vita strumpor. Som reservtröja användes antingen blå eller vita tröjor. Den vita hade rund hals till skillnad från den röda och den blå som hade V-hals.

Manchester United 1980/81

Manchester United slutade på åttonde plats i ligan 1980/81 och i UEFA-cupen åkte man ut mot polska Widzew Łódź redan i första omgången. Arthur Albiston och Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med femton mål. Centern Garry Birtles som hade värvats från Nottingham Forest för 1,25 miljoner pund lyckades däremot inte göra ett enda ligamål. Efter säsongen fick tränaren Dave Sexton sparken.

Laguppställning: Gary Bailey – Jimmy Nicholl, Kevin Moran, Martin Buchan, Arthur Albiston – Steve Coppell, Sammy McIlroy, Lou Macari, Mickey Thomas – Garry Birtles, Joe Jordan.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Adidas. Hemmatröjan var röd med vit krage, vita muddar och tre ränder längs ärmarna. Byxorna var vita med tre ränder längs sidorna. Under säsongen tillkom klubbmärket på ena byxbenet. Strumporna var i början av säsongen av samma modell som använts tidigare säsonger, men så småningom bytte man till en Adidas-modell med tre vita ränder upptill på ett rött fält.

Som reservställ användes oftast vita tröjor med tre svarta ränder längs sidorna tillsammans med svarta byxor och de svarta hemmastrumporna. Borta mot Sunderland i januari 1981 användes vita byxor och strumpor tillsammans med den vita tröjan. I bortamatchen mot Southampton i mars 1981 spelade United i den blå reservtröjan från 1974/75 tillverkad av Umbro tillsammans med vita Adidas-byxor och svarta Admiral-strumpor med blåvit överdel.

Leicester City 1979–1983

Leicester City vann division två 1979/80 och tog steget upp i ettan. Laget slutade dock näst sist i tabellen 1980/81 och åkte återigen ner i tvåan. En åttondeplats i division två följdes av en tredjeplats 1982/83 och ny uppflyttning till högsta serien. Bäste målskytt 1979/80 blev Alan Young (nyförvärv från Oldham Athletic) med fjorton ligamål och 1980/81 blev Jim Melrose (nyförvärv från Partick Thistle) bäste målskytt med åtta ligamål. 1981/82 tog Gary Lineker en fast plats i startelvan och blev lagets bäste målskytt med sjutton mål. Detta följdes upp av 26 mål nästa säsong vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laguppställning 1980/81: Mark Wallington – Tommy Williams, Larry May, John O’Neill, William Gibson/Geoff Scott – Mark Goodwin, Andy Peake, Ian Wilson, Bobby Smith/Kevin Macdonald – Jim Melrose, Alan Young.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvit krage och blåvita muddar, vita byxor och vita strumpor med två blå ränder upptill. Två olika bortaställ användes: en vit tröja med blå byxor och vita strumpor och ett helrött ställ med rödvit krage och rödvita muddar.

Leeds United 1980/81

Leeds United slutade på nionde plats i ligan 1980/81, två placeringar bättre än året innan. Målvakten John Lukic spelade samtliga 42 ligamatcher och Carl Harris blev bäste målskytt med tio mål.

Laguppställning: John Lukic – Brian Greenhoff, Paul Hart, Trevor Cherry, Eddie Gray – Brian Flynn, Kevin Hird, Alex Sabella/Byron Stevenson – Carl Harris, Terry Connor/Derek Parlane, Arthur Graham.

Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som tidigare. Klubbmärket var dock nytt för säsongen och hade en stiliserad påfågel i mitten.