Etikett: 1986/87

Oxford United 1986/87

Oxford United kom att tillhöra nedflyttningskandidaterna under 1986/87. Det började med en 3–0-förlust borta mot Watford i premiären. Efter två oavgjorda samt en 3–1-förlust borta mot Everton tog laget sin första seger, 2–1 borta mot Aston Villa. Innan årets slut hade Oxford vunnit ytterligare fem matcher, men det blev även ytterligare sex förluster. I oktober blev det dessutom två storförluster: 1–6 mot Sheffield Wednesday och 0–4 mot Liverpool. Det nya året började dock bra med en 3–1-seger över Southampton på nyårsdagen 1987, men därefter blev det bara ytterligare fyra segrar. Laget förlorade tio av de nitton sista matcherna samt spelade fem oavgjorda. Det innebar att Oxford United slutade på artonde plats i division ett 1986/87, två poäng före Charlton Athletic på kvalplats.

Oxford United förlorade med 3–0 mot division fyra-laget Aldershot i FA-cupens tredje omgång. I Ligacupens andra omgång vann man dock med 6–0 mot Gillingham följt av 1–1 i returen. Efter en 3–1-seger över Sheffield United blev det sedan förlust med 0–1 mot West Ham United.

Spelarna i Oxford United 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Hardwick – 2 Dave Langan, 5 Gary Briggs, 6 Malcolm Shotton/John Dreyer/Tommy Caton, 3 John Trewick/John Dreyer – 7 Ray Houghton, 4 Les Phillips, 10 Trevor Hebberd, 11 Kevin Brock – 8 John Aldridge, 9 Billy Whitehurst/David Leworthy.

Mittbacken Gary Briggs var den som spelade mest med 40 av de 42 ligamatcherna. John Aldridge blev lagets bäste målskytt med femton ligamål trots att han såldes till Liverpool i slutet av januari 1987. Som ersättare till Aldridge värvade Oxford walesaren Dean Saunders från Brighton i mars. Han gjorde sex mål på tolv ligamatcher under våren. Ett annat nyförvärv var mittbacken Tommy Caton som anlände från Arsenal i februari 1987. Han spelade från start i de sjutton sista ligamatcherna.

Tröjorna

Oxford United behöll samma matchställ från Umbro 1986/87 som föregående säsong. Sponsorn Wang var kvar, men man lade till texten Computers. Ett par andra skillnader var att klubbmärket inte längre hade någon text och att numren på ryggen hade fått ett Umbro-märke i nederkant. Precis som tidigare var byxor och strumpor i första hand marinblå, men i vissa bortamatcher använde man gula byxor och/eller gula strumpor. Det vita bortastället kom till användning i bortamatcherna mot Watford, Norwich och Wimbledon. I bortamatchen mot Southampton i april introducerade man ett tredje matchställ i ljusblått. Denna match blev dock enda gången som Oxford spelade i ljusblått. Läs mer om Oxford United 1986/87 på Oxford Kits.

Queens Park Rangers 1986/87

Queens Park Rangers åkte på storstryk i säsongens första ligamatch 1986/87 – 1–5 borta mot Southampton. Laget återhämtade sig dock och vann de följande tre matcherna mot Watford (3–2), Aston Villa (1–0) och Newcastle United (2–0). QPR var nu uppe på andra plats i tabellen, men där skulle man inte stanna länge. På de sexton efterföljande matcherna blev det bara två segrar, 2–1 mot Wimbledon och 2–0 mot Tottenham Hotspur i oktober. I mitten av december hade Queens Park Rangers sjunkit till sjuttonde plats, men man avslutade i alla fall året med två segrar, 3–1 mot Coventry City och 1–0 mot Oxford United.

Laget inledde 1987 med en 1–3-förlust borta mot Chelsea på nyårsdagen följt av 0–1 hemma mot mot Everton två dagar senare. QPR kom sedan in i en formtopp med fyra raka segrar, vilket tog upp laget till elfte plats. På de fjorton sista matcherna blev det dock bara två segrar, 3–1 mot Nottingham Forest och 3–0 mot Watford. Laget avslutade sedan säsongen med tre raka förluster, bland annat 1–7 borta mot Sheffield Wednesday i 40:e omgången. Queens Park Rangers kom upp i 50 poäng och slutade på sextonde plats i division ett 1986/87.

I FA-cupens tredje omgång slog Queens Park Rangers ut Leicester City med 5–2. Efter 1–1 mot Luton Town vann sedan QPR med 2–1 efter omspel, men i femte omgången blev det förlust med 1–2 mot Leeds United. I Ligacupens andra omgång slog QPR ut Blackburn Rovers efter 2–1 hemma och 2–2 borta, men i nästa omgång blev det förlust med 1–0 mot Charlton Athletic.

Spelarna i Queens Park Rangers 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Warren Neill, 5 Alan McDonald, 6 Gary Chivers/Terry Fenwick, 3 Ian Dawes/Robbie James – 7 Sammy Lee, 4 Martin Allen, 8 Robbie James/Mike Fillery, 11 Wayne Fereday – 9 Gary Bannister, 10 John Byrne.

David Seaman tog över som förstemålvakt i Queens Park Rangers denna säsong. Han anlände från Birmingham City för 225 000 pund i augusti 1986. Seaman var den i laget som spelade mest med totalt 48 av de 49 liga- och cupmatcherna (han missade en ligamatch). Tidigare förstemålvakten Paul Barron lånades ut till Reading i december. Förutom Seaman var även mittfältaren Sammy Lee (Liverpool) och anfallaren Alan Brazil (Coventry City) nya i laget. Den senare var dock skadedrabbad och deltog bara i fyra ligamatcher. Gary Bannister blev lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav femton i ligan. Han irländske anfallskollega John Byrne stod för fjorton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Queens Park Rangers 1986/87. Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare, men man hade en ny sponsor i form av Blue Star Garages.

Sheffield Wednesday 1986/87

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1986/87 med att spela oavgjort 1–1 borta mot nykomlingen Charlton Athletic. Efter ytterligare en oavgjord, denna gång 2–2 hemma mot blivande mästarna Everton, tog laget sin första trepoängare när man besegrade Chelsea med 2–0 hemma på Hillsborough. Sheffield Wednesday fick en bra start på säsongen och förlusten borta mot Arsenal (0–2) i nästa omgång var lagets enda nederlag på de nio första matcherna. Efter storsegern med 6–1 mot Oxford United i nionde omgången var man uppe på fjärde plats i tabellen. Nu började dock formen att dala, och på de kommande elva matcherna blev resultaten blandade: fyra segrar, fyra oavgjorda och tre förluster. Laget avslutade sedan året med två 0–1-förluster mot Manchester City respektive Liverpool.

Det blev sedan ytterligare fem förluster och bara tre oavgjorda på de kommande åtta matcherna. På dessa matcher gjorde laget bara fyra mål och den tredje januari åkte man på säsongens största förlust när man föll med 1–6 borta mot Leicester City. I början av mars hade Wednesday sjunkit till femtonde plats, men därefter lyckades man äntligen vinna ett par matcher. Först blev det 1–0 hemma mot Manchester United och sedan 2–0 borta mot West Ham United. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade sedan fyra matcher i rad.

Det återstod nu sex matcher och man lyckades vinna tre gånger och spela oavgjort två gånger. I hemmamatchen mot Queens Park Rangers den andra maj vann Wednesday dessutom med hela 7–1. Det var den största hemmasegern i ligan denna säsong. Efter att ha besegrat Aston Villa med 2–1 borta blev det förlust med 0–2 hemma mot Wimbledon i sista matchen. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i division ett 1986/87.

Kvartsfinal i FA-cupen

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Derby County (1–0) i tredje omgången. Därefter fick man bara 1–1 mot division tre-laget Chester City, men i omspelet blev det seger med 3–1. Det blev sedan återigen 1–1, denna gång mot West Ham, men seger med 2–0 i omspelet tog laget till kvartsfinal. Där blev det dock förlust med 1–3 mot Coventry City. I Ligacupens andra omgång blev det en enkel seger över division fyra-laget Stockport County – 3–0 hemma och hela 7–0 i returen. Det blev dock storförlust med 4–0 mot Everton i nästa omgång. Sheffield Wednesday deltog även i Full Members’ Cup 1986/87, men åkte ut direkt i tredje omgången efter 0–1 mot division två-laget Portsmouth.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 4 Paul Hart/Mark Smith/Larry May, 5 Lawrie Madden, 3 Nigel Worthington/Glynn Snodin – 7 Brian Marwood, 6 Mark Chamberlain/Nigel Worthington, 8 Gary Megson, 11 Gary Shelton – 9 Lee Chapman, 10 Carl Shutt/David Hirst.

Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 52 liga- och cupmatcher under säsongen. Av utespelarna var anfallaren Lee Chapman den som spelade mest med totalt 49 matcher varav 41 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med 22 mål varav 19 i ligan. Bland de nya spelarna i laget fanns anfallarna David Hirst (Barnsley) och Carl Bradshaw (egen produkt). I februari anlände även mittbacken Larry May från Barnsley. Han ersatte Paul Hart som i slutet av december hade sålts till Birmingham City.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och sponsor var Finlux. Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong, men den kortärmade varianten hade något smalare ränder. Till 1986/87 fick Sheffield Wednesday ett nytt bortaställ. Tröjan var silverfärgad med smala lila och vita diagonala ränder på framsidan. Tillhörande byxor och strumpor var lila.

Wimbledon 1986/87

Wimbledon hade kommit trea i division två och spelade därför i högsta divisionen 1986/87. Det var första gången i klubbens historia som laget befann sig på översta nivån i seriesystemet. Efter att ha förlorat med 1–3 i ligapremiären borta mot Manchester City vann Wimbledon fyra matcher i rad. Laget toppade nu tabellen, men åtta förluster på elva matcher gjorde att man sjönk till fjortonde plats. Wimbledon skulle dock hitta formen igen. Det blev fyra segrar på de sex sista matcherna före nyår. Bland annat besegrade man både Manchester United hemma (1–0) och Chelsea borta (4–0).

Wimbledon inledde 1987 med en 1–3-förlust borta mot Arsenal på nyårsdagen, men på de återstående nitton matcherna blev det bara ytterligare tre förluster. Mellan femtonde februari och sjunde april spelade laget nio raka matcher utan förlust. Den 28:e mars stod Wimbledon för en riktig skräll när man besegrade Liverpool med 2–1 på Anfield. Laget klättrade upp till åttonde plats, men ett par förluster hemma mot Arsenal (1–2) och borta mot Oxford United (1–3) gjorde att man sjönk ett par placeringar. Avslutningen av säsongen blev dock lyckad. Efter 2–2 hemma mot Tottenham Hotspur avslutade laget med fyra raka segrar. Precis som under hösten besegrade man både Manchester United (1–0 borta på Old Trafford!) och Chelsea (2–1 hemma på Plough Lane). Wimbledon slutade därmed på sjätte plats i division ett 1986/87.

I Ligacupens andra omgång ställdes Wimbledon mot Cambridge United. Första mötet i Cambridge slutade 1–1, och i returen i London blev det också oavgjort, denna gång 2–2. Det innebar att Cambridge gick vidare på fler gjorda bortamål. I FA-cupen slog Wimbledon ut först Sunderland (2–1) och sedan Portsmouth (4–0). Därefter besegrade man blivande ligamästarna Everton med 3–1, men i kvartsfinalen blev det förlust med 0–2 mot Tottenham.

Spelarna i Wimbledon 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Dave Beasant – 2 Kevin Gage, 5 Brian Gayle, 6 Andy Thorn, 3 Nigel Winterburn – 7 Dennis Wise, 4 Steve Galliers/Vinnie Jones, 10 Lawrie Sanchez, 11 Glyn Hodges/Carlton Fairweather – 8 Alan Cork/Andy Sayer, 9 John Fashanu.

Målvakten Beasant och vänsterbacken Winterburn spelade samtliga 42 ligamatcher. John Fashanu blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Steve Galliers inledde som ordinarie på mittfältet, men förlorade sin plats när Vinnie Jones anlände från Wealdstone i november 1986. Galliers blev sedermera utlånad till Bristol Rovers. Alan Cork hade en ordinarie plats i anfallet under första hälften av säsongen, men i slutet av december tog Andy Sayer över hans plats.

Tröjorna

Spall levererade tröjorna till Wimbledon 1986/87 och sponsor var bryggeriet Truman. Hemmatröjan var blå med ett gult fält upptill och hade gul V-hals och gula muddar med två blå ränder. Byxorna var blå med en gul rand på sidan och strumporna var blå med tre gula ränder upptill. Reservstället var rött med gröna detaljer och hade samma design som hemmastället.

Torino 1980–1990

Torino höll till i mitten av Serie A under stora delar av 1980-talet. Bästa säsong var 1984/85 då laget slutade på andra plats bakom Verona. 1988/89 kom Torino på femtonde plats i tabellen och åkte ner i Serie B. Sejouren i näst högsta serien blev dock bara ettårig. Torino vann serien och tog klivet upp i Serie A igen. Det blev även tre cupfinaler för Torino under 1980-talet. Laget gick till final i italienska cupen 1981, 1982 och 1988, men förlorade samtliga gånger.

Bland spelarprofilerna i Torino under 1980-talet fanns anfallarna Francesco Graziani och Paolino Pulici som gjorde sina sista säsonger i klubben 1980/81 respektive 1981/82. I mitten av decenniet förfogade man över spelare som österrikiske anfallaren Walter Schachner och brasilianske VM-spelaren Júnior. En annan österrikisk anfallare, Toni Polster, spelade i klubben 1986/87 tillsammans med danske mittfältaren Klaus Berggreen. 1988 värvade Torino den brasilianske anfallaren Müller som var med i Brasiliens VM-lag både 1986 och 1990.

Torino på 1980-talet: Tröjorna

I början av 1980-talet tillverkade Umbro tröjorna åt Torino, men Superga var teknisk sponsor. Mellan 1982 och 1984 levererade Tixo Sport tröjorna och från och med 1984 tog Adidas över. Klubbens första sponsor som placerade sin logotyp på tröjorna hette Barbero och var sponsor 1981–1983. Efter en säsong med Ariostea som sponsor tog Sweda över mellan 1984 och 1988. Torino avslutade 1980-talet med Indesit som sponsor.

Här är Torinos hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Torinos tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongen 1989/90 spelade Torino i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 9 30 8 10 12 26 29 26
1981/82 9 30 8 11 11 25 30 27
1982/83 8 30 9 12 9 30 28 30
1983/84 5 30 11 11 8 37 30 33
1984/85 2 30 14 11 5 36 22 39
1985/86 4 30 11 11 8 31 26 33
1986/87 11 30 8 10 12 26 32 26
1987/88 7 30 8 15 7 33 30 31
1988/89 15 34 8 11 15 37 49 27
1989/90 1 (B) 38 19 15 4 63 24 53

Sampdoria 1980–1990

Sampdoria låg i Serie B i början av 1980-talet. Under ledning av tränaren Renzo Ulivieri gick laget upp i högsta divisionen 1982 och etablerade sig direkt som ett mittenlag i Serie A. Irländske mittfältaren Liam Brady och engelske anfallaren Trevor Francis var två av de nya profilerna i Sampdoria. Även unge anfallaren Roberto Mancini kom till klubben 1982. Två år senare tog Eugenio Bersellini över som tränare. Skotten Graeme Souness ersatte Brady och in kom även anfallaren Gianluca Vialli och högerbacken Moreno Mannini. Just Vialli och Mancini kom att bilda ett fruktat anfallspar i Sampdoria under åtta säsonger. Säsongen 1984/85 blev riktigt lyckad med en fjärdeplats i ligan och seger i italienska cupen.

Efter en tolfteplats i ligan 1986 tog jugoslaven Vujadin Boskov över som tränare. Han ersatte Souness och Francis med brasilianaren Toninho Cerezo och tysken Hans-Peter Briegel. Sampdoria klättrade till sjätte plats 1986/87 och sedan fjärde plats 1987/88. Samma säsong tog laget sin andra italienska cuptitel, en titel man försvarade 1988/89. Sampdoria tog sig även till final i Cupvinnarcupen både 1989 och 1990. Första gången blev det förlust mot Barcelona, men 1990 besegrade Sampdoria belgiska Anderlecht i finalen på Ullevi i Göteborg. Bland de nya spelarna i slutet av 1980-talet fanns målvakten Gianluca Pagliuca, mittfältaren Giuseppe Dossena och högeryttern Attilio Lombardo. I ligan slutade Sampdoria på femte plats både 1988/89 och 1989/90.

Sampdoria på 1980-talet: Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Sampdoria i början av 1980-talet, men vintern 1980/81 tog Ennerre över. Man behöll dock Pumas byxor ett tag. Ennerre var tröjleverantör fram till 1988 då Kappa tog över. Tröjreklam blev tillåtet i början av 1980-talet och mellan 1982 och 1988 var Phonola sponsor åt Sampdoria. Från och med 1988 hette sponsorn ERG.

Här är Sampdorias hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Sampdorias tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1981/82 spelade Sampdoria i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 5 (B) 38 11 21 6 39 33 43
1981/82 2 (B) 38 17 13 8 41 25 47
1982/83 7 30 8 15 7 31 30 31
1983/84 7 30 12 8 10 36 30 32
1984/85 4 30 12 13 5 36 21 37
1985/86 12 30 8 11 11 27 25 27
1986/87 6 30 13 9 8 37 21 35
1987/88 4 30 13 11 6 41 30 37
1988/89 5 34 14 11 9 43 25 39
1989/90 5 34 16 11 7 46 26 43

AS Roma 1980–1990

Roma var ett topplag i Serie A under stora delar av 1980-talet, framförallt under första hälften av decenniet. Höjdpunkten var säsongen 1982/83 då laget blev italienska mästare under ledning av svenske tränaren Nils Liedholm. Året efter gick Roma till final i Europacupen, men förlorade mot Liverpool efter straffsparksläggning. Romas store målskytt under denna period var Roberto Pruzzo som blev skyttekung i Serie A tre gånger. Några andra profiler i laget var mittfältarna Carlo Ancelotti och brasilianaren Falcão samt yttern Bruno Conti.

Mellan 1984 och 1987 var en annan svensk tränare i Roma, Sven-Göran Eriksson. Han nådde dock inte samma framgångar som sin företrädare med en andraplats och två sjundeplatser i ligan. Han lyckades dock föra laget till seger i italienska cupen 1986. Under ”Svennis” ledning tog mittfältaren Giuseppe Giannini en plats i startelvan. Han kom att bli en av lagets stora profiler under andra hälften av 80-talet och första hälften av 90-talet. Även polacken Zbigniew Boniek spelade i Roma i mitten av 1980-talet.

1987 kom Nils Liedholm tillbaka till Roma. Första säsongen slutade med en tredjeplats i ligan, men Roma avslutade 1980-talet med att komma åtta och sexa (sista säsongen med Luigi Radice på tränarbänken). Ny stor målskytt i laget i slutet av decenniet var den tyske anfallaren Rudi Völler.

Roma på 1980-talet: Tröjorna

Playground levererade tröjorna till Roma i början av 1980-talet. Mellan sommaren 1982 och januari 1984 var Patrick tröjleverantör. Därefter tog Kappa över fram till 1987. Från och med 1987 levererade Ennerre tröjorna. När tröjreklam blev tillåtet 1981 satte pastatillverkaren Barilla sin logotyp på tröjorna. Barilla var klubbens sponsor fram till 1994.

Här är Romas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Romas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 2 30 14 14 2 43 20 42
1981/82 3 30 15 8 7 40 29 38
1982/83 1 30 16 11 3 47 24 43
1983/84 2 30 15 11 4 48 28 41
1984/85 7 30 10 14 6 33 25 34
1985/86 2 30 19 3 8 51 27 41
1986/87 7 30 12 9 9 37 31 33
1987/88 3 30 15 8 7 39 26 38
1988/89 8 34 11 12 11 33 40 34
1989/90 6 34 14 13 7 45 40 41

Napoli 1980–1990

Napoli var ett topplag i Serie A i början av 1980-talet med en tredje- och en fjärdeplats 1980/81 respektive 1981/82. I laget fanns bland andra den holländske liberon Ruud Krol som spelat två VM-finaler på 70-talet.

Efter ett par sämre säsonger (tia och elva i ligan) värvade Napoli 1984 den argentinske stjärnan Diego Maradona från Barcelona. Under åtta säsonger kom det mesta att handla om Maradona. Första säsongen slutade visserligen bara med en åttondeplats, men därefter höll klubben till i toppen av Serie A. Efter en tredjeplats 1985/86 tog Napoli sin första ligatitel 1986/87. Laget vann även italienska cupen genom att finalbesegra Atalanta. I laget fanns, förutom Maradona, spelare som försvararen Ciro Ferrara, mittfältarna Fernando De Napoli och Salvatore Bagni samt anfallarna Bruno Giordano och Andrea Carnevale.

Till 1987/88 förstärkte Napoli anfallet med brasilianaren Careca. Efter att länge ha varit i ledningen tappade laget på slutet och fick nöja sig med andra plats bakom Milan. Napoli kom på andra plats även 1988/89, men istället lyckades man vinna UEFA-cupen efter att ha besegrat Stuttgart i finalen. Till denna säsong värvade man ytterligare en brasilianare, mittfältaren Alemão. Säsongen 1989/90 blev Napoli återigen italienska mästare, denna gång efter att ha slutat två poäng före Milan.

Napoli på 1980-talet: Tröjorna

Här är Napolis hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Napolis tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 3 30 14 10 6 31 21 38
1981/82 4 30 10 15 5 31 21 35
1982/83 10 30 7 14 9 22 29 28
1983/84 11 30 7 12 11 28 38 26
1984/85 8 30 10 13 7 34 29 33
1985/86 3 30 14 11 5 35 21 39
1986/87 1 30 15 12 3 41 21 42
1987/88 2 30 18 6 6 55 27 42
1988/89 2 34 18 11 5 57 28 47
1989/90 1 34 21 9 4 57 31 51

AC Milan 1980–1990

Milan fick inleda 1980-talet med spel i Serie B. Detta som straff för att ha varit inblandat i den stora spelskandalen Totonero 1980. Laget tog sig tillbaka direkt till högsta serien, men åkte ur igen, denna gång beroende på resultaten på plan. Efter att återigen vunnit Serie B etablerade man sig som ett mittenlag i Serie A. Några av profilerna i Milan under första hälften av 1980-talet var engelsmännen Ray Wilkins, Mark Hateley och Luther Blissett.

1986 köpte mediemogulen Silvio Berlusconi klubben. Nu skulle Milan återigen bli ett storlag att räkna med. Året efter värvade man de två holländska stjärnorna Ruud Gullit och Marco van Basten. Även tränaren Arrigo Sacchi var ny i klubben. Framgångarna lät inte vänta på sig uran Milan blev italienska mästare 1988. Förutom de två holländarna fanns spelare som försvararna Franco Baresi och Paolo Maldini, mittfältarna Roberto Donadoni och Carlo Ancelotti samt anfallaren Pietro Paolo Virdis. 1988 fyllde Milan på med en tredje holländare, Frank Rijkaard. Samtliga tre hade blivit Europamästare med Holland 1988. Milan följde upp ligatiteln med att vinna Europacupen både 1989 och 1990.

Milan på 1980-talet: Tröjorna

Här är Milans hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Milans tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1982/83 spelade Milan i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 1 (B) 38 18 14 6 49 29 50
1981/82 14 30 7 10 13 21 31 24
1982/83 1 (B) 38 19 16 3 77 36 54
1983/84 8 30 10 12 8 37 40 32
1984/85 5 30 12 12 6 31 25 36
1985/86 7 30 10 11 9 26 24 31
1986/87 5 30 13 9 8 31 21 35
1987/88 1 30 17 11 2 43 14 45
1988/89 3 34 16 14 4 61 25 46
1989/90 2 34 22 5 7 56 27 49

Juventus 1980–1990

Juventus var den dominerande klubben i Italien under stora delar av 1980-talet. Klubben blev italienska mästare fyra gånger och gick till final i Europacupen två gånger. Det blev förlust mot Hamburg 1983 och seger över Liverpool 1985.

När Serie A åter öppnade upp för utländska spelare 1980 värvade Juventus den irländske mittfältaren Liam Brady från Arsenal. Två år senare bytte man ut honom mot fransmannen Michel Platini som blev den stora stjärnan i Turin-klubben under fem säsonger. Juventus värvade även polacken Zbigniew Boniek och senare dansken Michael Laudrup. I laget fanns dessutom flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Dino Zoff, försvararna Claudio Gentile, Gaetano Scirea och Antonio Cabrini, mittfältaren Marco Tardelli och anfallaren Paolo Rossi. Samtliga dessa blev världsmästare med Italien 1982.

I slutet av 1980-talet befann sig Juventus i en generationsväxling. Efter ligatiteln 1986 lämnade även tränaren Giovanni Trapattoni klubben efter tio säsonger. Framgångarna uteblev och laget avslutade decenniet med en sjätteplats och två fjärdeplatser i ligan.

Juventus på 1980-talet: Tröjorna

Här är Juventus hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Juventus tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 1 30 17 10 3 46 15 44
1981/82 1 30 19 8 3 48 14 46
1982/83 2 30 15 9 6 49 26 39
1983/84 1 30 17 9 4 57 29 43
1984/85 6 30 11 14 5 48 33 36
1985/86 1 30 18 9 3 43 17 45
1986/87 2 30 14 11 5 42 27 39
1987/88 6 30 11 9 10 35 30 31
1988/89 4 34 15 13 6 51 36 43
1989/90 4 34 15 14 5 56 36 44