Etikett: 1988/89

Luton Town 1987–1989

Luton Town 1987/88

John Moore hade avgått som manager för Luton Town, och inför 1987/88 tog hans assistent Ray Harford över som huvudansvarig. Han fick dock ingen optimal start med sex förluster på de elva första ligamatcherna. Två segrar hade det blivit så långt, båda i september när Luton slog Oxford United (5–2) och Everton (2–1).

Efter elva matcher låg laget på sextonde plats i tabellen, men nu började man få igång spelet. På de fjorton följande matcherna blev det nio segrar vilket förde upp Luton till åttonde plats. I den sista av dessa matcher besegrade man Oxford United med 7–4 hemma på Kenilworth Road. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Formen kom dock av sig, och på de avslutande femton matcherna blev det bara tre segrar. Luton Town slutade därmed på nionde plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng, lika många som Coventry City och Sheffield Wednesday, men Luton hade bättre målskillnad.

Seger i Ligacupen

Luton Town hade en riktigt bra säsong i de tre cuperna man ställde upp i 1987/88. I FA-cupen slog man först ut både Hartlepool United och Southampton med 2–1. Efter 1–1 mot Queens Park Rangers vann Luton med 1–0 i en omspelsmatch. Det blev sedan seger med 3–1 över Portsmouth, men i semifinalen tog det stopp mot Wimbledon som vann med 2–1.

I Ligacupens andra omgång slog Luton Town ut Wigan Athletic efter 1–0 borta och 4–2 hemma. Därefter besegrade man även Coventry City (3–1), Ipswich Town (1–0) och Bradford City (2–0). I semifinalen mötte man Oxford United i ett dubbelmöte. Efter 1–1 borta vann Luton med 2–0 i returen och tog sig till final. Där väntade Arsenal på Wembley. Brian Stein gav Luton ledningen redan i trettonde minuten, men i mitten av andra halvlek gjorde Arsenal två snabba mål genom Martin Hayes och Alan Smith. Med tio minuter kvar fick Arsenal straff, men Andy Dibble räddade. Ett par minuter senare kvitterade Danny Wilson när han nickade bollen i mål. Med bara en minut kvar av matchen fick Luton frispark. Brian Stein satte bollen i mål och segern var ett faktum. 3–2 till Luton som tog sin första stora titel.

Den tredje cupen som Luton Town deltog i 1987/88 var Full Members’ Cup eller Simod Cup som den officiellt hette. Där besegrade man Everton (2–1), Stoke City (4–1) och Swindon Town (2–1 efter förlängning). Luton var nu i final, men där blev det förlust med 1–4 mot Reading.

Spelarna i Luton Town 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Ashley Grimes – 7 Danny Wilson, 4 Darron McDonough/Ricky Hill, 11 Ian Allinson – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Mark Stein.

Högerbacken Tim Breacker deltog i samtliga 58 tävlingsmatcher under säsongen. Av dessa spelade han 56 från start samt gjorde två inhopp i Simod Cup. Mick Harford blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav nio i ligan. Även Brian Stein gjorde nio ligamål och totalt arton. Efter säsongen lämnade han klubben för spel i franska Caen. Hans bror Mark Stein blev lagets bäste målskytt i ligan med elva mål. Dessutom stod han för två mål i cuperna. Mittfältaren Danny Wilson var ny i laget inför säsongen och kom från Brighton. Under hösten värvade man även yttermittfältarna Mickey Weir (Hibernian) och Ian Allinson (Stoke City). Den förre stannade dock bara i fyra månader innan han återvände till Hibernian.

Luton Town 1988/89

Under 1988/89 gick det inte lika bra i ligan för Luton Town. På de 38 matcherna blev det tio segrar, elva oavgjorda och sjutton förluster. Det gav 41 poäng och sextonde plats i tabellen, bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter förlust med 3–2 mot Millwall. Desto bättre gick det i Ligacupen. Där slog man först ut Burnley efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Därefter besegrade man Leeds United (2–0), Manchester City (3–1) och Southampton (1–1, seger med 2–1 efter omspel). I semifinalen mot West Ham vann Luton med sammanlagt 5–0 efter 3–0 borta och 2–0 hemma. Luton gick alltså återigen till final, men denna gång blev det förlust med 1–3 mot Nottingham Forest. Luton Town deltog även i Simod Cup 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 4–1 mot Crystal Palace.

Danny Wilson var den som spelade mest med 47 av de 49 matcherna varav 37 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan. Även Roy Wegerle, nyförvärv från Chelsea, stod för tolv fullträffar varav åtta i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Luton Town 1987/88 och 1988/89. Sponsor var Bedford. På hemmatröjan gick de tre Adidas-ränderna bara från axlarna och ner till skillnad mot tidigare då de gick hela vägen från halsen. Mönstret i tyget var också annorlunda. Bortatröjan var blå med vit V-hals och vita ränder längs ärmarna. Till denna tröja använde man vita byxor och blå strumpor. 1988/89 introducerade Luton Town även en röd bortatröja. Denna kom till användning i bortamatcherna mot Queens Park Rangers och Sheffield Wednesday. Tillhörande byxor och strumpor var även de röda med tre vita ränder. Läs mer om den röda tröjan på Sartorial Soccer.

Coventry City 1987–1989

Coventry City 1987/88

Coventry City hade vunnit FA-cupen 1987 och inledde därför säsongen 1987/88 med match mot ligamästarna Everton i Charity Shield på Wembley. Där blev det förlust efter att Evertons Wayne Clarke gjort matchens enda mål en minut före halvtidsvilan.

I ligan blev det fem segrar och en oavgjord på de nio första matcherna. Coventry låg då på nionde plats i tabellen, men därefter förlorade man fem raka matcher följt av fem raka oavgjorda. Det gjorde att laget sjönk till sextonde plats. Efter att ha besegrat Queens Park Rangers med 2–1 borta blev det sedan ytterligare tre förluster på fyra matcher. Senare delen av säsongen skulle dock bli bättre. Laget vann sju matcher och förlorade bara två gånger på de avslutande sexton matcherna. Coventry City slutade därmed på tionde plats i division ett 1987/88, samma placering som föregående säsong. Laget tog 53 poäng, lika många som nian Luton Town och elvan Sheffield Wednesday.

Coventry slog ut division fyra-laget Torquay United med 2–0 i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan med 0–1 mot Watford. Det blev tidigt uttåg även i Ligacupen. Efter att ha besegrat ett annat division fyra-lag, Cambridge United, med 1–0 borta och 2–1 hemma blev det förlust med 3–1 mot Luton Town. Coventry City deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1987/88. Där slog man ut Wimbledon (2–1) och Ipswich Town (2–0) innan man föll på straffsparksläggning mot Reading efter 1–1 vid full tid och förlängning.

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Brian Borrows, 5 Brian Kilcline, 6 Trevor Peake, 3 Greg Downs/Nick Pickering – 7 David Bennett/Dean Emerson, 4 Lloyd McGrath/Steve Sedgley, 8 David Phillips, 11 Nick Pickering/Micky Gynn/David Smith.

Målvakten Steve Ogrizovic spelade samtliga 40 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med tio ligamål. Ny i laget var skotske anfallaren David Speedie från Chelsea. I mars 1988 återvände Gary Bannister till Coventry. Han kom närmast från Queens Park Rangers och hade tidigare spelat i Coventry 1978–1981.

Coventry City 1988/89

Under säsongen 1988/89 varvade Coventry City segrar med oavgjorda och förluster. Man hade aldrig någon längre svit med vare sig förlustfria eller segerfria matcher. Det blev fjorton segrar, tretton oavgjorda och elva förluster vilket gav 55 poäng. Det räckte till en sjundeplats i ligan för Coventry City 1988/89.

I FA-cupens tredje omgång åkte Coventry på en sensationell förlust med 2–1 mot Sutton United som höll till i Conference, det vill säga femte nivån i seriesystemet. Det blev åtminstone en dubbelseger i Ligacupens andra omgång. Coventry slog Bournemouth med sammanlagt 7–1 efter 4–0 borta och 3–1 hemma. I nästa omgång blev det dock förlust med 3–2 mot Nottingham Forest. I Simod Cup åkte Coventry ut direkt efter förlust med 1–0 mot Middlesbrough.

Återigen spelade Steve Ogrizovic samtliga ligamatcher, 38 till antalet denna säsong. Även högerbacken Brian Borrows spelade samtliga ligamatcher. David Speedie blev lagets bäste målskytt med fjorton ligamål.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog danska Hummel över som tröjleverantör till Coventry City. Sponsor var precis som tidigare Granada Bingo, men med en ny logotyp. Hemmatröjan var av samma modell som Southampton och danska landslaget använde fast med ljusblå och vita ränder. För att visa att man var regerande FA-cupvinnare hade tröjorna under 1987/88 en banderoll ovanför klubbmärket med texten ”Wembley FA Cup Winners 1987”. Byxorna var ljusblå med marinblå V-former längs sidorna och strumporna var helt ljusblå med marinblå Hummel-logga. Bortatröjan var gul och hade samma mönster i tyget som Tottenhams hemmatröja. Den hade blå V-hals med en gul rand i mitten samt blå V-former längs ärmarna. Tillhörande byxor var gula med marinblå V-former längs sidorna och strumporna var även de gula. Coventry City använde samma hemma- och bortaställ även 1988/89, men då utan reklam på tröjorna.

Southampton 1987–1989

Southampton 1987/88

Southampton inledde ligaspelet 1987/88 med att spela 2–2 mot Manchester United hemma på The Dell. Efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 borta blev det sedan tre oavgjorda och fyra förluster på de följande sju matcherna. Southampton låg då på artonde plats i tabellen, men tre raka segrar tog laget upp till tionde plats. Efter en oavgjord och en förlust vann man två raka matcher i mitten av november – 3–0 hemma mot Oxford United och 1–0 borta mot Arsenal. Det blev sedan fyra matcher utan seger, men laget avslutade året med en 2–1-seger över Tottenham Hotspur på annandag jul. Vid det laget låg Southampton nia i tabellen.

Southampton fick en svag inledning på det nya året. På de åtta första ligamatcherna blev det fyra förluster och bara en seger, 2–0 borta mot Manchester United. På de avslutande elva matcherna blev det sedan fyra segrar, lika många oavgjorda samt tre förluster. Southampton kom därmed upp i 50 poäng vilket räckte till tolfte plats i division ett 1987/88, samma placering som föregående säsong.

Southampton slog ut Reading med 1–0 i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut efter förlust med 2–1 mot Luton Town. Det blev uttåg direkt i andra omgången av Ligacupen. Division två-laget Bournemouth vann första mötet med 1–0 och returen slutade 2–2. Southampton deltog även i Full Members’ Cup 1987/88, men åkte ut direkt mot Bradford City som vann med 1–0.

Spelarna i Southampton 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 John Burridge – 2 Gerry Forrest, 5 Kevin Moore, 6 Kevin Bond, 3 Derek Statham – 7 Andy Townsend, 4 Jimmy Case, 8 Glenn Cockerill, 10 Graham Baker – 9 Colin Clarke, 11 Danny Wallace.

Sommaren 1987 sålde Southampton flera tongivande spelare, däribland engelske landslagsmålvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright (båda till Derby County) samt mittfältarna David Armstrong (Sheffield Wednesday) och George Lawrence (Millwall). Dessa ersatte man med målvakten John Burridge (Sheffield United), försvararna Kevin Moore (Oxford United) och Derek Statham (West Bromwich Albion) samt mittfältaren Graham Baker (Manchester City). Anfallaren Colin Clarke spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna (han missade endast matchen mot Bradford i Full Members’ Cup). Clarke blev även lagets bäste målskytt med sexton mål i ligan och ett i FA-cupen.

Southampton 1988/89

Bland spelarna som lämnade Southampton sommaren 1988 fanns mittbacken Kevin Bond (Bournemouth) och mittfältaren Andy Townsend (Norwich City). In kom istället mittbacken Russell Osman (Leicester City) och anfallaren Paul Rideout från italienska Bari.

Southampton fick en perfekt start på ligasäsongen 1988/89 med tre raka segrar. I premiären besegrade man West Ham med 4–0 i en match där nyförvärvet Rideout stod för två mål. Därefter blev det fem matcher utan seger, men laget återhämtade sig och vann tre av fyra matcher. Efter tolv matcher låg Southampton trea i tabellen, men nu kom man in i en rejäl formsvacka. Mellan den nittonde november 1988 och den 27:e mars 1989 spelade man sjutton ligamatcher utan att vinna. Största förlusten för säsongen kom den andra januari då Luton Town vann med 6–1. I slutet av mars hade laget sjunkit till artonde plats vilket skulle innebära nedflyttning. Southampton avslutade dock säsongen starkt med fyra segrar och bara en förlust på de nio sista matcherna. Det blev därmed 45 poäng och trettonde plats i tabellen för Southampton 1988/89.

Southampton åkte ur FA-cupen i tredje omgången efter omspel mot Derby County. Det blev förlust med 1–2 efter att första mötet hade slutat oavgjort, 1–1. I Ligacupen slog Southampton ut Lincoln City efter 1–1 borta och 3–1 hemma. Det blev sedan 2–2 mot Scarborough, men Southampton gick vidare efter seger med 1–0 i omspelet. I höstens sista omgång av Ligacupen besegrade man även Tottenham med 2–1. Turneringen fortsatte med femte omgången i januari 1989. Där mötte man Luton Town och efter 1–1 föll Southampton med 1–2 efter förlängning i omspelet. I Full Members’ Cup slog Southampton ut Stoke City (3–0), men förlorade sedan med 1–2 mot Crystal Palace.

Anfallaren Rod Wallace spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Hummel över efter Patrick som tröjleverantör åt Southampton. Sponsor var precis som tidigare Draper Tools. Hemmatröjan hade samma design som danska landslagets tröjor från VM 1986 med smala röda och vita ränder. Även byxorna var av samma modell fast svarta med vita V-former (så kallade ”sparrar” eller ”chevron”) längs sidorna. Strumporna var vita med rött Hummel-märke. Bortatröjan var blå med samma mönster i tyget som på Tottenhams hemmatröja. Tillhörande byxor var vita med blå detaljer, men i vissa matcher spelade Southampton i de svarta hemmabyxorna. Det fanns också en vit tröja med svarta detaljer i samma stil som den blå. Till denna tröja använde man de svarta hemmabyxorna och de vita hemmastrumporna.

Norwich City 1987–1989

Norwich City 1987/88

Föregående säsong slutade Norwich City femma i ligan, men 1987/88 gick det inte lika bra. Det blev sju förluster och bara två segrar på de tio första ligamatcherna. Vinsterna kom hemma mot Coventry City (3–1) och borta mot Watford (1–0). Det blev sedan även seger med 2–1 mot Tottenham Hotspur hemma på Carrow Road. Efter ytterligare tre förluster på fyra matcher fick därför managern Ken Brown sparken den nionde november. Laget låg då på nittonde plats i tabellen.

Assisterande managern Dave Stringer tog över och David Williams blev hans assistent i form av spelande tränare. Det blev dock ingen omedelbar förbättring. Stringer inledde med två förluster samt en mållös match borta mot Liverpool däremellan. Hans första seger kom den femte december då Norwich besegrade Luton Town med 2–1 borta. Efter en 1–0-förlust borta mot Wimbledon kom dock vändningen. Norwich vann sju av de elva följande matcherna och klättrade upp till nionde plats i tabellen. Då försvann plötsligt formen. Laget avslutade säsongen med fem förluster och bara en seger på de nio sista matcherna. Norwich City slutade därmed på fjortonde plats i division ett 1987/88, två poäng före Derby County.

Norwich City åkte ur tidigt i alla tre cuper 1987/88. I FA-cupen blev det först mållöst mot Swindon Town och sedan förlust med 0–2 i omspelet. Norwich slog ut Burnley ur Ligacupen efter 1–1 borta och seger med 1–0 hemma. I nästa omgång blev det dock förlust med 2–1 mot Stoke City. Den tredje cupen som Norwich ställde upp i var Full Members’ Cup (Simod Cup). Där slog man ut Millwall med 3–2 innan man förlorade med 2–0 mot Swindon Town.

Spelarna i Norwich City 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Bryan Gunn – 2 Ian Culverhouse, 4 Steve Bruce/Andy Linighan, 6 Ian Butterworth, 3 Tony Spearing/Shaun Elliott/Mark Bowen – 7 Ruel Fox, 5 Mike Phelan, 10 Jeremy Goss/Ian Crook, 11 Trevor Putney/Mark Bowen/Dale Gordon – 8 Kevin Drinkell, 9 Wayne Biggins/Robert Fleck.

Målvakten Bryan Gunn och anfallaren Kevin Drinkell spelade mest med 45 av de 47 liga- och cupmatcherna. Båda spelade 38 ligamatcher. Drinkell blev även lagets bäste målskytt med tolv mål, samtliga i ligan. Mittfältaren Mark Bowen var ny i laget och kom från Tottenham. I december 1987 sålde man mittbacken och lagkaptenen Steve Bruce till Manchester United för 900 000 pund. En del av de pengarna använde man för att värva skotske anfallaren Robert Fleck från Glasgow Rangers samt försvararen John O’Neill från Queens Park Rangers. Fleck stod för sju mål på arton ligamatcher medan O’Neill bara hann med en match. I sin debut för Norwich skadade han knäet så illa att han aldrig mer kom att spela professionell fotboll igen. I mars 1988 värvades även mittbacken Andy Linighan från Oldham Athletic.

Norwich City 1988/89

Inför 1988/89 förstärkte Norwich City laget med mittfältaren Paul Cook från Wigan Athletic samt anfallaren Malcolm Allen från Watford. I slutet av augusti anlände även mittfältaren Andy Townsend från Southampton. Man sålde också sin store målskytt Kevin Drinkell till Glasgow Rangers.

Inte många trodde att Norwich City skulle tillhöra topplagen i division ett 1988/89, men laget inledde säsongen med fyra segrar på fyra matcher och gick upp i serieledning. Efter 2–2 mot Millwall kom första förlusten när man förlorade med 3–1 hemma mot Charlton Athletic den första oktober. Förlusten var dock en engångsföreteelse, och i slutet av oktober ledde Norwich med sex poäng före tvåan Arsenal.

Efter förlusten mot Charlton blev det bara en förlust på fjorton matcher fram till den andra januari. Ett antal oavgjorda matcher gjorde dock att man i slutet av december tappade serieledningen till Arsenal. Norwich vann sedan sex matcher och förlorade tre på de följande nio matcherna. Avslutningen av säsongen blev mindre lyckad med bara en seger (1–0 hemma mot Everton) på de nio sista matcherna. Norwich City fick därför nöja sig med fjärde plats 1988/89, men det var inte så bara. Det var nämligen klubbens bästa ligaplacering någonsin.

I Ligacupen gick det som föregående säsong. Laget slog ut Preston North End genom att vinna dubbelmötet med sammanlagt 5–0 (2–0 och 3–0), men åkte sedan ut efter förlust med 2–0 mot Leicester City. Desto bättre gick det i FA-cupen. Där slog man ut Port Vale (3–1) och sedan Sutton United med hela 8–0 i en match där Malcolm Allen stod för fyra mål och Robert Fleck för tre. Efter att ha besegrat Sheffield United med 3–2 mötte man West Ham i kvartsfinal. Matchen slutade mållös, men i omspelet vann Norwich med 3–1. Semifinalen slutade med en 1–0-förlust mot Everton.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 var Scoreline tröjleverantör åt Norwich City. Sponsor var liksom tidigare Foster’s Lager. Den gula hemmatröjan hade gröna paneler på sidorna samt grön V-hals med en gul rand och gröna muddar. Byxorna var helt gröna och strumporna gula. Tröjor med en annan typ av V-hals verkar ha introducerats i början av 1989. I FA-cupsemifinalen den våren återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Semi-final 1989” på höger bröst. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vit med gröna detaljer. Jag har inte hittat några matchbilder där Norwich spelar i bortastället. På bilden nedan har jag därför gjort gröna byxor och vita strumpor så som Wikipedia-artikeln visar.

Derby County 1987–1989

Derby County 1987/88

Säsongen 1987/88 spelade Derby County i division ett efter sju säsonger i tvåan och trean. I ligapremiären besegrade man Luton Town med 1–0 hemma på Baseball Ground. Resultaten i början av säsongen var i stort sett jämnt fördelade mellan vinster, oavgjorda och förluster. På de sjutton första ligamatcherna blev det sex segrar, lika många oavgjorda samt fem förluster. Laget låg då nia i tabellen, men därefter kom man in i en rejäl formsvacka med åtta raka förluster. Det gjorde att Derby County sjönk till artonde plats. Man återhämtade sig dock, och på de avslutande femton matcherna blev det fyra segrar, sju oavgjorda och fyra förluster. Det innebar att Derby County slutade på femtonde plats i ligan 1987/88. Laget tog 43 poäng, en poäng mer än West Ham United, Charlton Athletic och Chelsea som var närmast bakom.

I FA-cupen åkte Derby County ut direkt i tredje omgången efter en 1–3-förlust mot Chelsea. Även i Ligacupen blev det respass direkt. I andra omgångens dubbelmöte med Southend United blev det förlust med 1–0 borta och sedan 0–0 i returen. Derby County deltog även i Full Member’s Cup (Simod Cup). Där slog man ut Birmingham City (3–1), men åkte sedan ut mot Swindon Town efter förlust med 2–1.

Spelarna i Derby County 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Ross MacLaren/Paul Blades, 5 Mark Wright, 6 Paul Blades/Rob Hindmarch, 3 Mike Forsyth – 7 Gary Micklewhite/Nigel Callaghan, 4 Geraint Williams, 10 John Gregory, 11 Nigel Callaghan – 8 Andy Garner/Phil Gee, 9 Phil Gee/Bobby Davison.

Peter Shilton, Geraint Williams och Nigel Callaghan spelade samtliga 40 ligamatcher under säsongen. Phil Gee och John Gregory blev bästa målskyttar med sex ligamål var. Nya spelare i laget var målvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright som båda kom från Southampton. Man värvade även några spelare under säsongen, däribland irländske anfallaren Frank Stapleton som i mars 1988 anlände från Ajax (dessförinnan var han stor målskytt i Arsenal och Manchester United). Bobby Davison inledde säsongen som ordinarie anfallare i tröja nummer nio, men i november såldes han till Leeds United. Phil Gee bytte då från nummer åtta till nio och Andy Garner tog över nummer åtta. I de sju sista matcherna spelade Frank Stapleton i nummer åtta.

Derby County 1988/89

Inför 1988/89 förstärkte Derby County laget med mittfältaren Trevor Hebberd från Oxford United och anfallaren Paul Goddard från Newcastle United. I oktober anslöt ännu en spelare från Oxford, nämligen walesiske anfallaren Dean Saunders. Han kom att bli lagets bäste målskytt med fjorton mål på 33 ligamatcher. Denna säsong bantade man ner division ett till 20 lag och därmed 38 matcher per lag. Peter Shilton samt försvararna Paul Blades och Mike Forsyth spelade samtliga 38 ligamatcher.

Även 1988/89 inledde Derby County säsongen med en 1–0-seger, denna gång mot nykomlingen Middlesbrough. Laget stod för en stark insats och klättrade tio placeringar jämfört med året innan. Det blev sjutton segrar, sju oavgjorda och fjorton förluster vilket gav 58 poäng, en poäng mer än Tottenham Hotspur på sjätte plats. I FA-cupens tredje omgång blev det 1–1 mot Southampton, men efter omspel vann Derby County med 2–1. Därefter blev det dock förlust med 2–1 mot Watford. Precis som 1987/88 mötte man Southend United i Ligacupens andra omgång. Denna gång var Derby County det bättre laget och vann med 1–0 hemma och 2–1 borta. Det blev dock storförlust, 5–0, mot West Ham i nästa omgång. I Simod Cup slog Derby ut Bournemouth (1–0) och Aston Villa (2–1), men förlorade sedan med 4–3 på straffar efter en mållös match mot Wimbledon.

Tröjorna

Från och med 1987/88 levererade Umbro återigen tröjorna till Derby County (senast var säsongen 1977/78). Nye ordföranden Robert Maxwell sponsrade klubben och hade sitt efternamn på tröjorna. I vissa matcher hade man istället Maxwells bolag BPCC (British Printing and Communication Corporation) på tröjorna. Hemmatröjan var vitrutig och hade marinblå krage och muddar. Byxor och strumpor var övervägande marinblå med vita detaljer. Bortatröjan hade ett rutmönster i fyra nyanser av blått samt vit krage. Byxorna var vita medan strumporna kunde vara antingen ljusblå eller vita. Det fanns även ett tredjeställ i gult med marinblå detaljer.

West Ham United 1987–1989

West Ham United 1987/88

West Ham United fick inte den bästa starten på säsongen 1987/88. Det blev fyra förluster och bara en seger på de åtta första ligamatcherna. Laget låg då på nittonde plats i tabellen. Den enda segern så långt kom i den tredje omgången då man slog Norwich City med 2–0 hemma på Boleyn Ground. Därefter började dock resultaten att bli bättre, åtminstone under en period. Från början av oktober till strax före jul vann West Ham fem av tretton ligamatcher och förlorade bara två gånger. Det gjorde att man klättrade upp till nionde plats. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade tre matcher i rad.

På de sjutton sista matcherna blev det bara tre segrar. Dessa kom mot Queens Park Rangers (1–0), Watford (1–0) och Chelsea (4–1). West Ham United slutade därmed på sextonde plats i ligan 1987/88, en placering sämre än föregående säsong. De 42 poängen laget skrapade ihop var lika många som Charlton Athletic och Chelsea, men West Ham hade bäst målskillnad av dessa tre.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic efter en 2–0-seger. I nästa omgång blev det dock förlust med 1–3 mot Queens Park Rangers. Inte gick det bättre i Ligacupen. De båda matcherna i andra omgångens dubbelmöte med Barnsley slutade 0–0. Returen avgjordes genom förlängning där Barnsley till slut vann med hela 5–2. West Ham deltog även i Full Members’ Cup, men åkte ut direkt i första omgången efter förlust med 1–2 mot Millwall.

Spelarna i West Ham United 1987/88

Ordinarie laguppställning 1987/88: 1 Tom McAllister – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Gary Strodder/Alvin Martin, 3 George Parris/Tommy McQueen – 7 Mark Ward, 9 Paul Ince, 11 Stewart Robson, 6 Liam Brady/Kevin Keen – 8 Alan Dickens, 10 Tony Cottee.

Tony Cottee spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna under säsongen. Enda matchen han inte var med i var den mot Millwall i Full Members’ Cup. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan och två i FA-cupen. Alan Dickens var egentligen mittfältare, men fick spela anfallare efter att Frank McAvennie sålts till Celtic. Senare under säsongen, i mars 1988, värvade managern John Lyall en anfallare i form av Leroy Rosenior från Fulham. Han hann med fem mål på nio ligamatcher i slutet av säsongen. I samma veva värvade Lyall även vänsterbacken Julian Dicks från Birmingham City. Efter säsongen lade klubblegendaren Billy Bonds skorna på hyllan efter att ha spelat totalt 799 matcher för klubben under 21 säsonger.

West Ham United 1988/89

West Ham United befann sig i nedre delen av tabellen under hela 1988/89. Under första hälften av säsongen blev det elva förluster och bara tre segrar på nitton matcher. Det blev två 1–0-segrar på bortaplan i Londonderbyna mot Wimbledon och Millwall samt en 2–0-seger hemma mot Newcastle. På de tolv första matcherna efter nyår åkte West Ham på ytterligare sju förluster. Hoppet om överlevnad tändes i och med att laget vann fyra raka matcher, men det blev sedan två förluster på de tre sista matcherna. Det blev förlust med 1–5 mot Liverpool i sista matchen och West Ham United slutade på nittonde plats vilket innebar nedflyttning till division två.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Arsenal efter omspel (2–2 i första matchen följt av seger med 1–0). Även i fjärde omgången vann West Ham efter omspel. Efter en mållös match mot Swindon Town vann man med 1–0 i omspelet. Det blev sedan ytterligare en 1–0-seger över Charlton Athletic. Kvartsfinalen mot Norwich City slutade 0–0. Återigen blev det alltså omspel, men denna gång föll West Ham med 1–3.

I höstens Ligacupmatcher gick det dock riktigt bra för West Ham. Laget slog ut Sunderland (3–0 borta och 2–1 hemma), Derby County (5–0) och Liverpool (4–1). Man fortsatte sedan med att besegra Aston Villa med 2–1 i kvartsfinalen i januari. I semifinalerna blev det dock förlust i dubbelmötet med Luton Town efter 0–3 hemma och 0–2 borta. West Ham deltog även i Full Members’ Cup. Där log man ut West Bromwich Albion med 5–2, men åkte sedan ut på straffar mot Watford efter 1–1 vid full tid och förlängning.

Spelarna i West Ham United 1988/89

Ordinarie laguppställning 1988/89: 1 Allen McKnight – 2 Steve Potts/George Parris, 4 Tony Gales, 5 Alvin Martin, 3 Julian Dicks – 7 Mark Ward, 6 Alan Dickens, 11 Paul Ince, 10 Liam Brady – 8 David Kelly, 9 Leroy Rosenior.

Sommaren 1988 förstärkte West Ham laget med nordirländske målvakten Allen McKnight från Celtic samt irländske anfallaren David Kelly från Walsall. Samtidigt sålde man Tony Cottee till Everton. Övergångssumman på 2,2 miljoner pund gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. I mars 1989 återvände Frank McAvennie från Celtic för klubbrekordet 1,1 miljoner pund.

Vänsterbacken Julian Dicks och mittfältaren Paul Ince spelade mest med totalt 49 av de 54 matcherna. Leroy Rosenior blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav sju i ligan.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 levererade Scoreline tröjorna till West Ham United. Precis som tidigare var AVCO klubbens sponsor. Den enda skillnaden mellan de båda säsongernas tröjor var numren på ryggen. 1987/88 hade man kantiga nummer och 1988/89 hade man nummer med runda former.Hemmatröjan hade smala ränder i två nyanser av vinrött samt ljusblå sidopaneler på framsidan. Hals och muddar var vita med två ljusblå ränder. Byxorna var vita med ljusblå fält på sidorna och strumporna var vita med två vinröda ränder upptill. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vitrandig och med vinröd hals och muddar med två vita ränder. Tillhörande byxor var ljusblå med vinröda fält på sidorna, men i vissa bortamatcher använde man de vita hemmabyxorna.

Torino 1980–1990

Torino höll till i mitten av Serie A under stora delar av 1980-talet. Bästa säsong var 1984/85 då laget slutade på andra plats bakom Verona. 1988/89 kom Torino på femtonde plats i tabellen och åkte ner i Serie B. Sejouren i näst högsta serien blev dock bara ettårig. Torino vann serien och tog klivet upp i Serie A igen. Det blev även tre cupfinaler för Torino under 1980-talet. Laget gick till final i italienska cupen 1981, 1982 och 1988, men förlorade samtliga gånger.

Bland spelarprofilerna i Torino under 1980-talet fanns anfallarna Francesco Graziani och Paolino Pulici som gjorde sina sista säsonger i klubben 1980/81 respektive 1981/82. I mitten av decenniet förfogade man över spelare som österrikiske anfallaren Walter Schachner och brasilianske VM-spelaren Júnior. En annan österrikisk anfallare, Toni Polster, spelade i klubben 1986/87 tillsammans med danske mittfältaren Klaus Berggreen. 1988 värvade Torino den brasilianske anfallaren Müller som var med i Brasiliens VM-lag både 1986 och 1990.

Torino på 1980-talet: Tröjorna

I början av 1980-talet tillverkade Umbro tröjorna åt Torino, men Superga var teknisk sponsor. Mellan 1982 och 1984 levererade Tixo Sport tröjorna och från och med 1984 tog Adidas över. Klubbens första sponsor som placerade sin logotyp på tröjorna hette Barbero och var sponsor 1981–1983. Efter en säsong med Ariostea som sponsor tog Sweda över mellan 1984 och 1988. Torino avslutade 1980-talet med Indesit som sponsor.

Här är Torinos hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Torinos tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongen 1989/90 spelade Torino i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 9 30 8 10 12 26 29 26
1981/82 9 30 8 11 11 25 30 27
1982/83 8 30 9 12 9 30 28 30
1983/84 5 30 11 11 8 37 30 33
1984/85 2 30 14 11 5 36 22 39
1985/86 4 30 11 11 8 31 26 33
1986/87 11 30 8 10 12 26 32 26
1987/88 7 30 8 15 7 33 30 31
1988/89 15 34 8 11 15 37 49 27
1989/90 1 (B) 38 19 15 4 63 24 53

Sampdoria 1980–1990

Sampdoria låg i Serie B i början av 1980-talet. Under ledning av tränaren Renzo Ulivieri gick laget upp i högsta divisionen 1982 och etablerade sig direkt som ett mittenlag i Serie A. Irländske mittfältaren Liam Brady och engelske anfallaren Trevor Francis var två av de nya profilerna i Sampdoria. Även unge anfallaren Roberto Mancini kom till klubben 1982. Två år senare tog Eugenio Bersellini över som tränare. Skotten Graeme Souness ersatte Brady och in kom även anfallaren Gianluca Vialli och högerbacken Moreno Mannini. Just Vialli och Mancini kom att bilda ett fruktat anfallspar i Sampdoria under åtta säsonger. Säsongen 1984/85 blev riktigt lyckad med en fjärdeplats i ligan och seger i italienska cupen.

Efter en tolfteplats i ligan 1986 tog jugoslaven Vujadin Boskov över som tränare. Han ersatte Souness och Francis med brasilianaren Toninho Cerezo och tysken Hans-Peter Briegel. Sampdoria klättrade till sjätte plats 1986/87 och sedan fjärde plats 1987/88. Samma säsong tog laget sin andra italienska cuptitel, en titel man försvarade 1988/89. Sampdoria tog sig även till final i Cupvinnarcupen både 1989 och 1990. Första gången blev det förlust mot Barcelona, men 1990 besegrade Sampdoria belgiska Anderlecht i finalen på Ullevi i Göteborg. Bland de nya spelarna i slutet av 1980-talet fanns målvakten Gianluca Pagliuca, mittfältaren Giuseppe Dossena och högeryttern Attilio Lombardo. I ligan slutade Sampdoria på femte plats både 1988/89 och 1989/90.

Sampdoria på 1980-talet: Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Sampdoria i början av 1980-talet, men vintern 1980/81 tog Ennerre över. Man behöll dock Pumas byxor ett tag. Ennerre var tröjleverantör fram till 1988 då Kappa tog över. Tröjreklam blev tillåtet i början av 1980-talet och mellan 1982 och 1988 var Phonola sponsor åt Sampdoria. Från och med 1988 hette sponsorn ERG.

Här är Sampdorias hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Sampdorias tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1981/82 spelade Sampdoria i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 5 (B) 38 11 21 6 39 33 43
1981/82 2 (B) 38 17 13 8 41 25 47
1982/83 7 30 8 15 7 31 30 31
1983/84 7 30 12 8 10 36 30 32
1984/85 4 30 12 13 5 36 21 37
1985/86 12 30 8 11 11 27 25 27
1986/87 6 30 13 9 8 37 21 35
1987/88 4 30 13 11 6 41 30 37
1988/89 5 34 14 11 9 43 25 39
1989/90 5 34 16 11 7 46 26 43

AS Roma 1980–1990

Roma var ett topplag i Serie A under stora delar av 1980-talet, framförallt under första hälften av decenniet. Höjdpunkten var säsongen 1982/83 då laget blev italienska mästare under ledning av svenske tränaren Nils Liedholm. Året efter gick Roma till final i Europacupen, men förlorade mot Liverpool efter straffsparksläggning. Romas store målskytt under denna period var Roberto Pruzzo som blev skyttekung i Serie A tre gånger. Några andra profiler i laget var mittfältarna Carlo Ancelotti och brasilianaren Falcão samt yttern Bruno Conti.

Mellan 1984 och 1987 var en annan svensk tränare i Roma, Sven-Göran Eriksson. Han nådde dock inte samma framgångar som sin företrädare med en andraplats och två sjundeplatser i ligan. Han lyckades dock föra laget till seger i italienska cupen 1986. Under ”Svennis” ledning tog mittfältaren Giuseppe Giannini en plats i startelvan. Han kom att bli en av lagets stora profiler under andra hälften av 80-talet och första hälften av 90-talet. Även polacken Zbigniew Boniek spelade i Roma i mitten av 1980-talet.

1987 kom Nils Liedholm tillbaka till Roma. Första säsongen slutade med en tredjeplats i ligan, men Roma avslutade 1980-talet med att komma åtta och sexa (sista säsongen med Luigi Radice på tränarbänken). Ny stor målskytt i laget i slutet av decenniet var den tyske anfallaren Rudi Völler.

Roma på 1980-talet: Tröjorna

Playground levererade tröjorna till Roma i början av 1980-talet. Mellan sommaren 1982 och januari 1984 var Patrick tröjleverantör. Därefter tog Kappa över fram till 1987. Från och med 1987 levererade Ennerre tröjorna. När tröjreklam blev tillåtet 1981 satte pastatillverkaren Barilla sin logotyp på tröjorna. Barilla var klubbens sponsor fram till 1994.

Här är Romas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Romas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 2 30 14 14 2 43 20 42
1981/82 3 30 15 8 7 40 29 38
1982/83 1 30 16 11 3 47 24 43
1983/84 2 30 15 11 4 48 28 41
1984/85 7 30 10 14 6 33 25 34
1985/86 2 30 19 3 8 51 27 41
1986/87 7 30 12 9 9 37 31 33
1987/88 3 30 15 8 7 39 26 38
1988/89 8 34 11 12 11 33 40 34
1989/90 6 34 14 13 7 45 40 41

Napoli 1980–1990

Napoli var ett topplag i Serie A i början av 1980-talet med en tredje- och en fjärdeplats 1980/81 respektive 1981/82. I laget fanns bland andra den holländske liberon Ruud Krol som spelat två VM-finaler på 70-talet.

Efter ett par sämre säsonger (tia och elva i ligan) värvade Napoli 1984 den argentinske stjärnan Diego Maradona från Barcelona. Under åtta säsonger kom det mesta att handla om Maradona. Första säsongen slutade visserligen bara med en åttondeplats, men därefter höll klubben till i toppen av Serie A. Efter en tredjeplats 1985/86 tog Napoli sin första ligatitel 1986/87. Laget vann även italienska cupen genom att finalbesegra Atalanta. I laget fanns, förutom Maradona, spelare som försvararen Ciro Ferrara, mittfältarna Fernando De Napoli och Salvatore Bagni samt anfallarna Bruno Giordano och Andrea Carnevale.

Till 1987/88 förstärkte Napoli anfallet med brasilianaren Careca. Efter att länge ha varit i ledningen tappade laget på slutet och fick nöja sig med andra plats bakom Milan. Napoli kom på andra plats även 1988/89, men istället lyckades man vinna UEFA-cupen efter att ha besegrat Stuttgart i finalen. Till denna säsong värvade man ytterligare en brasilianare, mittfältaren Alemão. Säsongen 1989/90 blev Napoli återigen italienska mästare, denna gång efter att ha slutat två poäng före Milan.

Napoli på 1980-talet: Tröjorna

Här är Napolis hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Napolis tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 3 30 14 10 6 31 21 38
1981/82 4 30 10 15 5 31 21 35
1982/83 10 30 7 14 9 22 29 28
1983/84 11 30 7 12 11 28 38 26
1984/85 8 30 10 13 7 34 29 33
1985/86 3 30 14 11 5 35 21 39
1986/87 1 30 15 12 3 41 21 42
1987/88 2 30 18 6 6 55 27 42
1988/89 2 34 18 11 5 57 28 47
1989/90 1 34 21 9 4 57 31 51