Etikett: 1991/92

28 mars 2026

Östers IF 1991

Östers IF hade ekonomiska problem 1991. Med skulder på sju miljoner kronor gick man miste om värvningen av Thomas Johansson från Mjällby som istället gick till Malmö FF. Tränare Hasse Backe fick förlita sig på en tunn spelartrupp som dessutom drabbades av skador. Laget kom näst sist i Allsvenskan och fick försöka hänga kvar i högsta serien via spel i Kvalsvenskan. Trots allt tog man sig till final i svenska cupen under våren där det dock blev förlust mot IFK Norrköping.

Östers IF i Allsvenskan 1991

Öster spelade 1–1 mot Örebro i den allsvenska premiären hemma på Värendsvallen. Efter en 1–0-seger borta mot IFK Norrköping blev det återigen 1–1 hemma, nu mot Djurgården. Första förlusten kom i fjärde omgången då Öster föll med 2–0 borta mot GAIS. 1–1 mot Halmstad (borta) och 2–2 mot IFK Göteborg (hemma) innebar att Öster hade spelat oavgjort i fyra av de sex första matcherna. En 1–2-förlust mot AIK på Råsunda följdes av ännu en oavgjord, 1–1 hemma mot Malmö FF. I nionde omgången tog Öster sin andra seger när man slog nykomlingen GIF Sundsvall med 3–0 i Växjö.

När hälften av matcherna var spelade låg Öster på sjätte plats i tabellen. Det hade inneburit en plats i Mästerskapsserien, men det skulle dröja innan nästa seger kom. Öster förlorade borta mot IFK Göteborg (0–2) och Malmö FF (1–2) och däremellan spelade man 2–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan tre oavgjorda i rad mot AIK (0-0 hemma), GIF Sundsvall (1–1 borta) och GAIS (2–2 hemma). Istället för att klättra i tabellen hade laget nu tappat två placeringar. Inte blev det bättre av att man förlorade med 2–4 borta mot Djurgården. Laget tog dock sin tredje seger i näst sista omgången när man slog IFK Norrköping med 3–1. I sista matchen blev det återigen förlust, 1–2 borta mot Örebro. Östers IF slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1991. Laget fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Final i Svenska cupen, utslaget ur UEFA-cupen

Även om det inte gick något vidare i Allsvenskan kunde Öster åtminstone glädja sig åt en finalplats i Svenska cupen säsongen 1990/91. Under våren besegrade man IFK Eskilstuna med 3–1 i kvartsfinalen och i semifinalen blev det seger med 3–0 mot Brommapojkarna. I finalen på ett regnigt Råsunda den 26:e juni 1991 möttes Öster och IFK Norrköping. Sulo Vaattovaara gav Norrköping ledningen, men Öster kvitterade genom Erkka Petäjä. Norrköpingskamraterna var dock numret större och gjorde ytterligare tre mål. Slutresultatet blev således 4–1 till IFK Norrköping.

Den artonde september gick Öster in i första omgången av UEFA-cupen där man mötte franska Lyon. Fransmännen gjorde matchens enda mål genom Rémi Garde på Stade de Gerland i Lyon. Returen på Värendsvallen två veckor senare slutade 1–1 och Lyon gick därmed vidare med sammanlagt 2–1. Janne Jansson gav Öster ledningen i fjortonde minuten, men Stéphane Roche kvitterade i 54:e.

Östers IF obesegrat i Kvalsvenskan 1991

En vecka efter sista omgången av Allsvenskan drog Kvalsvenskan igång. Första matchen borta mot GIF Sundsvall slutade 2–2. Efter en 3–1-seger hemma mot GAIS spelade Öster oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 borta mot Trelleborg och 2–2 hemma mot Hammarby. Den tredje matchen, hemma mot Halmstad, blev en minst sagt målrik historia. Slutresultatet blev 5–5 och Östers Janne Jansson gjorde tre av målen i första halvlek.

Efter tre oavgjorda tog Öster tre segrar i rad. En 3–1-seger borta mot Västra Frölunda följdes av två möten med Kiruna FF. Öster vann med 4–0 på Lombia IP i Kiruna och returen på Värendsvallen fyra dagar senare slutade 2–0 till hemmalaget. Det blev sedan två 1–1-matcher mot Hammarby (borta) och GIF Sundsvall (hemma) och däremellan en 2–1-seger över Västra Frölunda hemma.

Laget avslutade sedan serien med ytterligare tre raka segrar. Det blev 1–0 borta mot Halmstad, 6–2 hemma mot Trelleborg och 3–0 borta mot GAIS. Östers IF tog därmed hem segern i Kvalsvenskan 1991 utan att förlora en enda match. Seriesegern innebar att man var klara för allsvenskt spel även 1992.

Spelarna i Östers IF 1991

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Pål Lundin – Tonny Westring, Jesper Jansson/Urban Westerberg, Erkka Petäjä, Urban Westerberg/Nicklas Persson – Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jan Jansson – Nicklas Persson/Andreas Bild, Hans Eklund – avbytare: Morgan Hansson, Stefan Paldan.

Wibrån och Eklund deltog i samtliga 32 matcher i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Hur många det var från start respektive som inhoppare är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. I Allsvenskan gjorde i alla fall Eklund fyra av de arton matcherna som inhoppare. Lundin, Westring och Wibrån spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Andreas Bild blev bäste målskytt med femton mål (sju i Allsvenskan och åtta i Kvalsvenskan). Därefter följde Janne Jansson med tio fullträffar (två i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan).

Torbjörn Rampeltin (Mönsterås GIF), Andreas Bild (Växjö BK 1987), Jörgen Moberg (Veberöds AIF 1988) och Stavros Papadopoulos (Forsby IF 1990) var nya i A-laget. Urban Westerberg lånades under säsongen ut till Umeå FC. Orsaken lär ha varit att han rök ihop med Erkka Petäjä kvällen efter cupfinalen mot Norrköping. Under hösten kom dessutom Andreas Ravelli tillbaka till Öster. Han hade lämnat klubben för IFK Göteborg inför 1988 och hade nu en och en halv säsong som spelande tränare i division fyra-laget Lenhovda bakom sig.

Matchställen

Öster behöll samma matchställ från Puma som man använde 1990, dock med två skillnader. Klubbmärket prydde nu tröjorna och på ryggen hade man en annan stil på numren än tidigare. I UEFA-cupmatcherna mot Lyon spelade Öster i helrött och utan reklam på vare sig tröjor eller shorts.

26 mars 2026

Örebro SK 1991

Örebro SK med tränaren Rolf Zetterlund förstärkte truppen inför 1991 med anfallarna Hasse Holmqvist och Miroslaw Kubisztal. Dessa hade dock dåligt understöd och polacken Kubisztal blev ofta lämnad ensam på topp. Försvaret höll tätt bakåt och laget tog därigenom tillräckligt många poäng för att komma på andra plats i Allsvenskan – klubbens bästa placering någonsin. Spel i sommarens Tipscup samt matcherna mot Ajax i UEFA-cupen bidrog dock till att ÖSK tröttnade under hösten. I Mästerskapsserien kom därför förlusterna allt oftare och laget fick nöja sig med en tredjeplats.

Tvåa i Allsvenskan och gruppseger i Tipscupen

Örebro SK fick 1–1 borta mot Öster i den allsvenska premiären 1991. Hemma på Eyravallen blev sedan nye polacken Kubisztal tvåmålsskytt i 4–1-segern över GAIS, men en vecka senare föll man med 0–1 borta mot det andra göteborgslaget IFK. Det skulle dock dröja länge till nästa förlust. ÖSK tog tre raka segrar, hemma mot AIK (1–0) och GIF Sundsvall (3–1) samt borta mot IFK Norrköping (2–0). Laget toppade nu tabellen även om man tappade ledningen tillfälligt efter 1–1 hemma mot Djurgården.

Därefter följde två bortamatcher, men det gjordes bara ett mål. ÖSK besegrade Halmstad med 1–0 på Örjans Vall och spelade sedan en mållös match mot Malmö FF på Malmö Stadion. Två nya mål av Kubisztal samt ett av Hasse Holmqvist ordnade en 3–1-seger hemma mot Norrköping. Efter 1–1 borta mot GIF Sundsvall besegrade man Halmstad för andra gången, nu med 3–0.

Den förlustfria sviten sprack den andra juni då Djurgården vann med 4–1 på Råsunda. Det innebar att ÖSK tappade serieledningen till IFK Göteborg. Det blev sedan två mållösa matcher mot Malmö FF (hemma) och AIK (borta). Däremellan deltog Örebro SK i Intertotocupen eller Tipscupen som den också kallades. Där mötte man tyska Saarbrücken samt de två israeliska lagen Maccabi Haifa och Hapoel Petah Tikva. ÖSK besegrade israelerna både hemma och borta samt tyskarna på bortaplan. Hemmamatchen mot Saarbrücken slutade 2–2. Fem segrar och en oavgjord innebar att man vann gruppen, men där tog turneringen ändå slut. Detta år spelade man nämligen inget slutspel och ingen vinnare av turneringen utsågs.

Tillbaka till Allsvenskan. Tre dagar efter mötet med AIK gick ÖSK mållöst av planen för tredje matchen i rad när man föll med 0–4 hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock två stycken 2–1-segrar mot GAIS (borta) och Öster (hemma) i de två sista matcherna. Örebro SK slutade därmed på andra plats i Allsvenskan 1991 vilket var klubbens bästa resultat någonsin.

Dalande formkurva och möte med Ajax

När Mästerskapsserien drog igång den 25:e augusti var den tidigare så goda formen som bortblåst. ÖSK inledde med tre förluster och sex insläppta mål. Det blev 1–2 både mot IFK Norrköping (hemma) och AIK (borta) och sedan 0–2 borta mot Djurgården. Efter två oavgjorda mot IFK Göteborg (1–1 hemma) och Malmö FF (0–0 borta) tog ÖSK två raka segrar. Returmötet mot Malmö på Eyravallen slutade 2–1 och sedan besegrade man även AIK med 1–0 på Råsunda. Formen var dock ojämn och det blev två nya förluster, nu mot kamratlagen från Norrköping (0–2 hemma) och Göteborg (0–3 borta). I sista matchen besegrade man dock Djurgården med 1–0 hemma. Örebro SK kom därmed på tredje plats i Mästerskapsserien 1991 vilket gav en plats i UEFA-cupen 1992/93.

ÖSK spelade i UEFA-cupen även hösten 1991. I första omgången mötte man Ajax som var en alltför stark motståndare. Ajax började hemma, men på grund av huliganproblem vid en tidigare match var man tvungna att spela minst tjugo mil från Amsterdam. Valet föll på Rheinstadion i Düsseldorf, men det bekom inte holländarna som efter en mållös första halvlek gjorde tre mål i andra. Eftersom Örebro inte gjorde något mål var det i praktiken avgjort. Returen på Eyravallen slutade 1–0 till Ajax efter mål av Aron Winter i andra halvlek. Därmed var ÖSK:s Europaäventyr över för den här gången.

Spelarna i Örebro SK 1991

Vanligaste laguppställning Allsvenskan (3–5–2): 1 Anders Karlsson – 2 Tommy Andersson, 5 Sven Dahlkvist, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark, 6 Per Blohm, 7 Tommy Ståhl, 3 Richard Larsson/Lennart Sjögren, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Peter Nilsson, 13 Lennart Sjögren/Richard Larsson.

I de fem första matcherna spelade Sjögren högerforward i en 3–4–3-uppställning. Larsson började då på bänken. I de fyra sista matcherna bytte man till fyrbackslinje med Tommy Ståhl som extra mittback bredvid Dahlkvist.

Vanligaste laguppställning Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Anders Karlsson – 3 Lennart Sjögren, 5 Sven Dahlkvist/9 Magnus Erlingmark, 2 Tommy Andersson, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark/6 Per Blohm, 6 Per Blohm/10 Hans Holmqvist, 7 Tommy Ståhl, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist/Mikael Andersson, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Richard Larsson, 13 Pär Millqvist.

Magnus Sköldmark spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien (18+10). Även Dahlkvist, Blohm och Kubisztal startade de arton matcherna i Allsvenskan, men missade några i Mästerskapsserien. I Mästerskapsserien spelade förutom Sköldmark även Erlingmark och Fursth från start i samtliga tio matcher. Kubisztal blev bäste målskytt med åtta mål (fem i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien). Hans anfallskollega Holmqvist stod också för fem fullträffar i Allsvenskan, men gjorde inget i Mästerskapsserien.

Hans Holmqvist (Cesena), Miroslaw Kubisztal (GKS Katowice), Richard Larsson (Vivalla IF 1987), Magnus Powell (Arnäs IF), Thomas Johansson (Laxå IF 1990) och Mikael Lindgren (Gefle IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Inför 1991 bytte Örebro SK från Adidas till Puma. Hemmatröjan var till en början helvit, men till Mästerskapsserien tog man fram en ny design med olika färgfält i svart, gult och grönt på ärmarna. Denna design, fast med andra färger, kom sedan Helsingborgs IF att använde 1992 och 1993. Shortsen var svarta och strumporna vita med tre ränder upptill. Bortatröjan var röd och hade samma design som bland annat AIK, Malmö FF och Öster använde. Några av sponsorerna som förekom på tröjorna var NeH, ASG och Yxhult. Under hösten hade man även Sparbanken med sin nya logotyp på tröjorna. I hemmamatchen mot Ajax i UEFA-cupen spelade ÖSK i helvita tröjor med en mindre Sparbanken-logga. Borta mot Ajax ställde ÖSK upp i svarta tröjor och shorts samt röda strumpor.

Örebro SK hemmaställ i Mästerskapsserien 1991

22 mars 2026

IFK Norrköping 1991

Inför säsongen 1991 satsade IFK Norrköping stort och värvade spelare för närmare tre miljoner kronor. Förutom landslagsbacken Janne Eriksson och anfallaren Niclas Kindvall kom även tränaren Sanny Åslund från AIK. Trots överflödet av kvalitetsspelare fick Åslund problem att hitta rätt uppställning när skadorna blev fler och fler. Det var med en hårsmån som IFK tog sig till Mästerskapsserien, men väl där visade laget sin styrka och tog sig upp till en slutlig andraplats. Under våren tog man även hem segern i svenska cupen.

Skador och ojämn vårform

IFK Norrköping inledde den allsvenska säsongen 1991 med en övertygande 3–0-seger borta mot Djurgården. En smolk i glädjebägaren var att anfallaren Patrik Andersson råkade ut för en skada och missade de kommande sex matcherna. In kom istället Janne Hellström som dock inte hittade målet när IFK åkte på två raka 0–1-förluster mot Öster (hemma) och AIK (borta). I nästa match ordnade nyförvärven Niclas Kindvall (två mål) och Göran Bergort målen när laget besegrade Malmö FF med 3–0 hemma på Idrottsparken. Norrköping fick sedan 3–3 mot IFK Göteborg på Ullevi i en match där samtliga mål kom till i andra halvlek. Formen var dock ojämn och det blev förlust med 0–2 hemma mot Örebro SK innan man vann med samma siffror mot GAIS, även det på hemmaplan.

I den tredje raka hemmamatchen blev det 1–1 mot Halmstad, men därefter släppte IFK in sex mål på två matcher: 1–3 borta mot Örebro och 0–3 hemma mot IFK Göteborg. Dessutom hade Niclas Kindvall råkat ut för en muskelbristning som kom att hålla honom borta från spel i tre månader. Laget kom dock tillbaka och besegrade nykomlingen GIF Sundsvall med 4–1 i en match där Janne Hellström stod för ett hattrick. IFK avslutade sedan vårsäsongen med tre raka bortamatcher. Det blev 1–1 mot GAIS och GIF Sundsvall och däremellan en 2–1-seger över Halmstad. Laget låg nu på femte plats i tabellen när Allsvenskan gjorde sommaruppehåll.

IFK Norrköping vinner Svenska Cupen 1990/91

Under våren hade IFK Norrköping tagit sig till final i svenska cupen säsongen 1990/91. I kvartsfinalen besegrade man Gefle IF med 2–0 och i semifinalen blev det 3–0 mot Helsingborgs IF. Finalen spelades på Råsunda den 26:e juni 1991 och motståndare var Östers IF. Norrköping vann med 4–1 och tog sin femte cuptitel efter segrarna 1943, -45, -69 och -88. Trots att det var cupfinal kom endast 1858 åskådare för att se matchen.

Till Mästerskapsserien med knapp marginal

Efter sommaruppehållet återstod fyra omgångar av Allsvenskan. IFK Norrköping fick 1–1 mot Malmö FF (borta) och AIK (hemma) och avslutade sedan med två förluster: 1–3 borta mot Öster och 0–1 hemma mot Djurgården. Tack vare att Halmstad förlorade med 1–2 mot AIK tog IFK den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien, men det var på håret! Både Norrköping och Halmstad slutade på 21 poäng och hade plus/minus noll i målskillnad, men IFK hade gjort två mål mer – 24–24 i målskillnad mot 22–22 för Halmstad.

Med Kindvall tillbaka i laget tog Norrköping en 2–1-seger hemma mot Örebro i första omgången av Mästerskapsserien. Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Jonny Rödlund matchens enda mål fem minuter före full tid hemma mot Malmö FF. Det blev sedan två 0–1-förluster borta mot AIK och IFK Göteborg, men sedan hittade Norrköpingskamraterna formen. Rödlund stod för två nya mål i 3–0-segern över IFK Göteborg och därefter fick man 3–3 mot Djurgården, båda matcherna på hemmaplan. ”Peking” avslutade sedan säsongen med tre raka segrar. Efter 2–0 borta mot Örebro slog man AIK med 2–1 hemma och till sist Malmö FF borta (3–1). Det innebar att IFK Norrköping klättrade upp till en slutlig andraplats i Mästerskapsserien 1991. Laget fick därmed en plats i UEFA-cupen 1991/92.

Tack vare cupsegern över Öster fick IFK Norrköping en plats i Cupvinnarcupen hösten 1991. I första omgången mötte man Jeunesse Esch från Luxemburg. Efter en enkel 4–0-seger hemma vann IFK med 2–1 borta och tog sig till andra omgången. Där mötte man Monaco med spelare som George Weah och Youri Djorkaeff. En alltför svår nöt att knäcka, skulle det visa sig. Monegaskerna vann med 2–1 på Idrottsparken och i returen på Stade Louis II blev det 1–0 till hemmalaget. Europaäventyret var därmed över för Norrköpingskamraternas del.

Spelarna i IFK Norrköping 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Lars Eriksson – 12 Sulo Vaattovaara, 13 Jan Kalén, 14 Jan Eriksson, 5 Jonas Lind – 6 Tor-Arne Fredheim/19 Mikael Hansson, 22 Jevgenij Kuznetsov, 10 Jonny Rödlund, 15 Göran Holter/23 Magnus Samuelsson – 7 Patrik Andersson, 9 Niclas Kindvall/11 Jan Hellström – avbytare: 11 Jan Hellström/20 Jens Nilsson, 19 Mikael Hansson/6 Tor-Arne Fredheim.

Göran Bergort hade kommit från Brage och tog en ordinarie plats till en början, men skador gjorde att han missade en stor del av säsongen. Jonas Lind tog då plats på mittfältet (först bredvid Rödlund, sedan bredvid Kuznetsov), men i Mästerskapsserien flyttade han ner till vänsterbacksplatsen. Istället bildade Kuznetsov–Rödlund mittfältspar. På kanterna var Fredheim och Holter förstavalen till en början, men efterhand förlorade de sina platser till Hansson respektive Samuelsson. Målvakten Lasse Eriksson och backen Sulo Vaattovaara spelade från start i samtliga 28 seriematcher (Allsvenskan+Mästerskapsserien). Janne Hellström blev lagets bäste målskytt med åtta mål (sju i Allsvenskan och ett i Mästerskapsserien).

Förutom tidigare nämnda Bergort, Kindvall och Eriksson var även anfallaren Jens Nilsson från Kalmar FF ny i laget.

Matchställen

Adidas levererade nya matchställ till IFK Norrköping 1991. Huvudsponsor var precis som tidigare Holmen Paper. Årets tröjor var i samma stil som Kameruns tröjor i VM 1990 med en blå panel på underarmarna och två blåa fält över axlarna. I Cupvinnarcupen rådde striktare reklamregler och IFK hade därför endast Holmen Paper som sponsor i mindre format. Dessa tröjor hade också ett annat mönster i tyget än på de man använde i Allsvenskan. Reservstället var vanligtvis rött med vita detaljer, men borta mot Monaco spelade IFK i blå tröjor med vita paneler på ärmarna.

IFK Norrköping hemmaställ sommaren/hösten 1991

15 juli 2024

Olympique Marseille 1991/92

Olympique Marseille hade vunnit ligan tre år i rad och siktade på sin fjärde raka titel 1991/92. Det skulle också gå enligt planerna. Laget vann sju av de tio första ligamatcherna. Enda förlusten så långt kom borta mot Toulon (1–0) i åttonde omgången. Efter en 4–0-seger över Nantes i trettonde omgången gick man även upp i serieledning. Där skulle Olympique Marseille förbli resten av säsongen och under hösten blev det ytterligare en 4–0-seger, denna gång mot Nancy i sextonde omgången. Sex veckor senare kom nästa storseger. Jean-Pierre Papin gjorde hattrick när Marseille vann med 5–1 i en match där samtliga mål tillkom i första halvlek. Efter en mållös match borta mot Paris Saint-Germain avslutade Olympique Marseille året med att besegra Caen med 5–0 hemma på Stade Vélodrome.

När ligan drog igång igen efter vinteruppehållet blev det en 2–1-seger borta mot Nîmes, men en vecka senare åkte Marseille på sin andra förlust. Även denna gång var det Toulon som stod för motståndet och återigen slutade matchen 1–0. Tre veckor senare föll man även borta mot Lens (2–1). Det skulle visa sig bli säsongens sista förlust. På de nio sista matcherna blev det åtta segrar och en oavgjord. Olympique Marseille vann därmed ligan 1991/92 och blev franska mästare för åttonde gången. Laget slutade sex poäng före tvåan Monaco.

Läktarkatastrof i Bastia

Olympique Marseille tog sig även till semifinal i franska cupen 1991/92. På vägen dit besegrade man Bordeaux (2–0), Istres (2–1), Valenciennes (2–0) och Caen (3–1). Semifinalen borta mot Bastia blev dock aldrig spelad. Då Bastia ville kunna ta emot fler åskådare byggde man en tillfällig läktare på sin hemmaarena Stade Armand-Cesari (även känd som Stade Furiani). Strax före avspark kollapsade läktaren. Arton personer miste livet och över 2300 personer skadades. Matchen ställdes in och det blev därför heller ingen final eller vinnare av franska cupen denna säsong.

Olympique Marseille deltog även i Europacupen för mästarlag 1991/92. I första omgången blev det en enkel seger över Union Luxembourg. Marseille vann med 5–0 både hemma och borta och Jean-Pierre Papin stod för fem av de tio målen. Det skulle dock bli tuffare motstånd i andra omgången. Det blev seger med 3–2 hemma i första mötet med Sparta Prag, men i returen vann tjeckerna med 2–1. Olympique Marseille var därmed utslaget efter sammanlagt 4–4 och färre mål på bortaplan.

Spelarna i Olympique Marseille 1991/92

Ordinarie laguppställning: 1 Pascal Olmeta – 14 Jocelyn Angloma, 4 Basile Boli, 5 Carlos Mozer, 7 Bernard Casoni, 2 Manuel Amoros – 6 Franck Sauzée, 11 Didier Deschamps/Trevor Steven – 8 Chris Waddle, 9 Jean-Pierre Papin, 10 Abedi Pelé.

Målvakten Olmeta spelade samtliga 38 ligamatcher medan Jean-Pierre Papin missade en ligamatch. Papin gjorde även 27 ligamål och blev skyttekung för femte året i rad. Näst bäste målskytt var Abedi Pelé med tolv ligamål. Nya spelare i laget var försvararna Jocelyn Angloma (Paris Saint-Germain) och Pascal Baills (Montpellier), mittfältarna Jean-Philippe Durand (Bordeaux) och Trevor Steven (Glasgow Rangers) samt anfallarna Daniel Xuereb (Montpellier) och Alen Boksic (Hajduk Split). Kroaten Boksic lånades dock ut till Cannes och återvände till Marseille nästa säsong. Dessutom återvände mittfältarna Franck Sauzée (från Monaco), Didier Deschamps (Bordeaux) och Patrice Eyraud (Toulouse) till Marseille efter att ha varit utlånade under 1990/91. Kroaten Tomislav Ivic inledde säsongen som tränare, men i oktober återvände belgaren Raymond Goethals till klubben (han hade först kommit till Marseille i januari 1991).

Tröjorna

Inför 1991/92 tog Adidas fram nya tröjor till Olympique Marseille. Tröjorna hade tre diagonala ränder på höger axel och byxorna hade motsvarande ränder på vänster ben. Sponsor var japanska elektronikföretaget Panasonic. I ligamatcherna återfanns sponsorns logotyp både fram och bak på tröjorna, men i Europacupen var endast en sponsorlogga tillåten.

Olympique Marseille 1991/92 (hemma, Europacupen)

3 september 2020

Fiorentina 1991/92

Inför säsongen 1991/92 förstärkte Fiorentina laget med målvakten Alessandro Mannini (Pescara), mittfältaren Pietro Maiellaro (Bari) och anfallaren Marco Branca (Sampdoria) samt två sydamerikaner: brasilianske mittfältaren Mazinho från Lecce och argentinske anfallaren Gabriel Batistuta från Boca Juniors. Men bara en seger på de fem första ligamatcherna gjorde att tränaren Sebastião Lazaroni fick sparken och ersattes av Luigi Radice som ledde laget till en tolfteplats, samma placering som de två senaste säsongerna. Mario Faccenda spelade samtliga 34 ligamatcher och Batistuta blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Lotto och sponsor var Giocheria. Hemmatröjan var lila med vit krage och vita muddar och med Lotto-loggan i olika lila nyanser utspridda över hela tröjan. Bortatröjan var vit med smala lila ränder och med ett mönster i lila diagonalt över tröjan. Även klubbmärket var nytt för säsongen.

12 december 2017

Lazio 1990–2000

Lazio tillhörde mittenlagen i Serie A i början av 90-talet. Tränare var gamle stormålvakten Dino Zoff och lagets främsta profiler var de två anfallarna, uruguayanen Rubén Sosa och tysken Karl-Heinz Riedle. 1992 värvades engelsmannen Paul Gascoigne, holländaren Aron Winter och anfallaren Giuseppe Signori. Laget etablerade sig nu som ett topplag och under de kommande fem säsongerna var Lazio aldrig sämre än femma i serien. Signori var lagets stora målskytt och blev skyttekung i Serie A vid tre tillfällen (1993, 1994 och 1996). Under Dino Zoffs sista säsong, 1993/94, gjorde Alessandro Nesta debut i Serie A. Till följande säsong tog tjecken Zdeněk Zeman över som tränare och Zoff fick rollen som klubbpresident. Med Zemans offensiva 4–3–3-system kom laget tvåa i ligan och gick till kvartsfinal i UEFA-cupen. Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare och bland lagets profiler fanns tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd, chilenske anfallaren Marcelo Salas samt en av Svennis favoritspelare från tiden i Sampdoria, Roberto Mancini. I ligan föll Lazio till sjunde plats, men istället gick man till final både i italienska cupen och UEFA-cupen. Lazio slog Milan i italienska cupfinalen men förlorade mot Inter i UEFA-cupfinalen. 1998 förstärktes laget med ytterligare en spelare från Sampdoria, Siniša Mihajlović, samt anfallaren Christian Vieri från Atlético Madrid som efter säsongen såldes till Inter i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Laget ledde länge serien, men slutade tvåa efter att Milan tagit sig förbi i slutet av säsongen. Samma år vann Lazio den sista upplagan av Cupvinnarcupen efter finalseger över Real Mallorca. Inför seklets sista säsong tillika Lazios hundraårsjubileum fanns tre argentinare bland nyförvärven: Roberto Sensini, Diego Simeone och Juan Sebastián Verón. Laget firade genom att ta hem en dubbel: Lazio tog sin andra ligatitel i historien och vann även italienska cupen för tredje gången efter att ha besegrat Inter i finalen. Man gick dessutom till kvartsfinal i Champions League men åkte där ut mot spanska Valencia.

Här är Lazios hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Lazios bortatröjor på 90-talet:

Lazios tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	11	34	8	19	7	33	36	35
1991/92	10	34	11	12	11	43	40	34
1992/93	5	34	13	12	9	65	51	38
1993/94	4	34	17	10	7	55	40	44
1994/95	2	34	19	6	9	69	34	63
1995/96	3	34	17	8	9	66	38	59
1996/97	4	34	15	10	9	54	37	55
1997/98	7	34	16	8	10	53	30	56
1998/99	2	34	20	9	5	65	31	69
1999/00	1	34	21	9	4	64	33	72

11 december 2017

AS Roma 1990–2000

Under hela 90-talet tillhörde Roma lagen strax under toppen av tabellen. Som bäst blev det en fjärdeplats 1997/98 och som sämst slutade man tolva året innan. Däremot nådde man vissa framgångar i cuperna. Säsongen 1990/91 vann Roma italienska cupen efter finalseger över Sampdoria och samma år gick man till final i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot Inter i en helitaliensk final. Laget gick även till final i italienska cupen 1993, men förlorade då mot Torino. Några av lagets profiler under 90-talet var lagkaptenen Giuseppe Giannini som tillhörde klubben i femton år fram till 1996, Francesco Totti som gjorde Serie A-debut som 16-åring i mars 1993 och som spelade i Roma ända till 2017 samt brasilianske mittbacken Aldaír som värvades från Benfica 1990 och som kom att tillbringa tretton säsonger i Roma. I början av 90-talet spelade de tyska världsmästarna Rudi Völler och Thomas Hässler i Roma. 1993 värvades argentinske anfallaren Abel Balbo från Udinese och året efter värvades svenske mittfältaren Jonas Thern från Napoli. I slutet av decenniet tillhörde brasilianske högerbacken Cafú, italienske landslagsmittfältaren Luigi Di Biagio och anfallaren Marco Delvecchio lagets profiler.

Här är Romas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Romas bortatröjor på 90-talet:

Romas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	9	34	11	14	9	43	37	36
1991/92	5	34	13	14	7	37	31	40
1992/93	10	34	8	17	9	42	39	33
1993/94	7	34	10	15	9	35	30	35
1994/95	5	34	16	11	7	46	25	59
1995/96	5	34	16	10	8	51	34	58
1996/97	12	34	10	11	13	46	47	41
1997/98	4	34	16	11	7	67	42	59
1998/99	5	34	15	9	10	69	49	54
1999/00	6	34	14	12	8	57	34	54

10 december 2017

Parma 1990–2000

Parma gick upp i Serie A för första gången 1990 och laget etablerade sig snabbt som ett topplag. Första säsongen slutade man sexa i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget var ofta med och slogs om ligatiteln även om man aldrig nådde ända fram. Som bäst blev det en andraplcering 1996/97 och tredje plats 1992/93 och 1994/95. Däremot tog man flera cuptitlar. Parma vann italienska cupen 1992 och 1999, Cupvinnarcupen 1993 samt UEFA-cupen 1995 och 1999. Inför debutsäsongen i Serie A värvade man tre VM-spelare från 1990: Sveriges Tomas Brolin, Belgiens Georges Grün och brasilianske målvakten Taffarel. Sedan tidigare hade man spelare som försvararna Luigi Apolloni och Lorenzo Minotti och anfallaren Alessandro Melli. Tränare var Nevio Scala och under de följande åren förstärkte man med spelare som colombianske anfallaren Faustino Asprilla, argentinaren Roberto Sensini och Napolis anfallare Gianfranco Zola. Inför Scalas sista säsong i Parma 1995/96 värvade man Bulgariens skyttekung från VM 1994, Hristo Stoichkov från Barcelona, och samma säsong gjorde målvakten Gianluigi Buffon debut i Serie A. 1996 tog Carlo Ancelotti över som tränare och bland nyförvärven fanns franske försvararen Lilian Thuram och argentinske anfallaren Hernán Crespo. Två år senare ersattes Ancelotti av Alberto Malesani som förstärkte laget med två argentinska mittfältare från Sampdoria: först Juan Sebastián Verón (1998) och sedan Ariel Ortega (1999).

Här är Parmas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Parmas bortatröjor på 90-talet:

Parmas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	6	34	13	12	9	35	31	38
1991/92	7	34	11	16	7	32	28	38
1992/93	3	34	16	9	9	47	34	41
1993/94	5	34	17	7	10	50	35	41
1994/95	3	34	18	9	7	51	31	63
1995/96	6	34	16	10	8	44	31	58
1996/97	2	34	18	9	7	41	26	63
1997/98	6	34	15	12	7	55	39	57
1998/99	4	34	15	10	9	55	36	55
1999/00	5	34	16	10	8	52	37	58

9 december 2017

Inter 1990–2000

Inter inledde 90-talet med att Giovanni Trapattoni gjorde sin sista säsong som tränare för klubben. Laget kom trea i ligan och tog sin första UEFA-cuptitel efter finalseger över Roma. I laget fanns de tre tyska världsmästarna Andreas Brehme, Lothar Matthäus och Jürgen Klinsmann samt flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Därefter pendlade Inter mellan toppen och mitten av tabellen i flera år. Som bäst slutade man på andra plats 1992/93 och 1997/98 och som sämst slutade Inter på trettonde plats 1993/94 då man bara var en poäng från nedflyttning. Samma säsong tog dock Inter sin andra UEFA-cuptitel efter att ha besegrat Casino Salzburg i finalen. Stor profil i laget var holländska nyförvärvet Dennis Bergkamp som blev turneringens skyttekung. 1997 nådde Inter sin tredje UEFA-cupfinal, denna gång med argentinaren Javier Zanetti, fransmannen Youri Djorkaeff och engelsmannen Paul Ince som några av lagets profiler. Den här gången blev det dock förlust mot Schalke 04 efter straffsparksläggning. Inför påföljande säsong värvades brasilianaren Ronaldo från Barcelona i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Samma år blev han även utsedd till världens bästa spelare av både FIFA och France Football. Med Ronaldo i laget vann Inter UEFA-cupen för tredje gången efter seger över Lazio i ännu en helitaliensk final. 1998 värvade Inter en pånyttfödd Roberto Baggio från Bologna och året efter slog man återigen transferrekordet när man värvade Christian Vieri från Lazio. Skador på Ronaldo och Vieri bidrog till att Inter inte hade möjlighet att utmana om ligatiteln i slutet av 90-talet.

Här är Inters hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Inters bortatröjor på 90-talet:

Inters tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	3	34	18	10	6	56	31	46
1991/92	8	34	10	17	7	28	28	37
1992/93	2	34	17	12	5	59	36	46
1993/94	13	34	11	9	14	46	45	31
1994/95	6	34	14	10	10	39	34	52
1995/96	7	34	15	9	10	51	30	54
1996/97	3	34	15	14	5	51	35	59
1997/98	2	34	21	6	7	62	27	69
1998/99	8	34	13	7	14	59	54	46
1999/00	4	34	17	7	10	58	36	58

8 december 2017

Juventus 1990–2000

I början av 90-talet kunde Juventus inte rå på Milan som var nästintill oslagbara. Detta trots att man hade spelare som Roberto Baggio och Gianluca Vialli i laget. Baggio blev världens dyraste spelare när han värvades från Fiorentina 1990 och två år senare slog Juventus återigen transferrekordet när man värvade Vialli från Sampdoria. 1993 tog Juventus sin tredje UEFA-cuptitel efter finalseger över Borussia Dortmund och senare samma år blev Roberto Baggio utsedd till världens bästa spelare. I ligan blev det ett par andraplaceringar innan man 1995 lyckades bryta Milans dominans och ta sin första ligatitel på nio år. Samma år mötte Juventus Parma i två cupfinaler. Det blev seger för Juventus i italienska cupen, men förlust i UEFA-cupen. Marcello Lippi gjorde sin första säsong i Juventus efter att ha ersatt Giovanni Trapattoni som tränare. Alessandro Del Piero fick sitt stora genombrott och ansågs vara så bra att Juventus sålde Baggio till Milan efter säsongen. Några av de nya spelarna i laget var försvararen Ciro Ferrara, franske mittfältaren Didier Deschamps och portugisiske mittfältaren Paulo Sousa. Sedan tidigare fanns även tyske mittbacken Jürgen Kohler, mittfältarna Angelo Di Livio och Antonio Conte samt anfallaren Fabrizio Ravanelli i laget. Följande säsong gick Juventus till final i Champions League där man besegrade Ajax efter straffsparksläggning. 1996 värvades Zinedine Zidane och under fransmannens två första säsonger tog Juventus två raka ligatitlar och gick dessutom till final i Champions League ytterligare två gånger, men förlorade då mot Borussia Dortmund respektive Real Madrid. Efter en sämre säsong med en sjundeplats avslutade Juventus seklet med att för fjärde gången på 90-talet sluta på andra plats i ligan.

Här är Juventus hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Juventus bortatröjor på 90-talet:

Juventus tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	7	34	13	11	10	45	32	37
1991/92	2	34	18	12	4	45	22	48
1992/93	4	34	15	9	10	59	47	39
1993/94	2	34	17	13	4	58	25	47
1994/95	1	34	23	4	7	59	32	73
1995/96	2	34	19	8	7	58	35	65
1996/97	1	34	17	14	3	51	24	65
1997/98	1	34	21	11	2	67	28	74
1998/99	7	34	15	9	10	42	36	54
1999/00	2	34	21	8	5	46	20	71