Etikett: 1993/94

12 augusti 2024

AS Monaco 1993/94

Monaco hade tillhört toppklubbarna i Frankrike i flera år, men 1993/94 blev ett mellanår. Laget vann fjorton matcher, spelade tretton oavgjorda och förlorade elva gånger. Det gav 41 poäng vilket bara räckte till nionde plats i ligan. Största segern kom hemma mot Martigues då Monaco vann med 7–0. Största förlusten kom borta mot Auxerre. Den matchen slutade 4–0. Youri Djorkaeff gjorde 20 ligamål och delade segern i skytteligan med Roger Boli (Lens) och Nicolas Ouédec (Nantes). Tysken Jürgen Klinsmann blev lagets näst bäste målskytt med tio mål.

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff, 10 Enzo Scifo – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Victor Ikpeba.

Monaco i Champions League 1993/94

På grund av att regerande mästarna Olympique Marseille uteslöts ur Champions League fick Monaco chansen att representera Frankrike. I första omgången slog man ut AEK Aten efter 1–0 hemma och 1–1 borta. Därefter besegrade man Steaua Bukarest med 4–1. Rumänerna vann sedan returen med 1–0, men Monaco gick alltså vidare till Champions Leagues gruppspel med sammanlagt 4–2. Där mötte man Barcelona, Spartak Moskva och Galatasaray. Det blev förlust både hemma (0–1) och borta (0–2) mot Barcelona, men i de andra matcherna gick det bättre. Monaco vann med 4–1 hemma mot Spartak Moskva och fick 0–0 på bortaplan. Mot Galatasaray vann Monaco med 3–0 hemma och 2–0 borta. Fransmännen kom därmed tvåa i gruppen bakom Barcelona och fick möta Milan i semifinal. Semifinalerna i årets upplaga avgjordes i enkelmöten där gruppvinnarna hade hemmaplan. Monaco hade ingen chans mot de italienska mästarna utan föll med 3–0 på Giuseppe Meazza-stadion i Milano.

I franska cupen besegrade Monaco först division tre-laget Muret (1–0) och sedan Toulouse (2–0). Åttondelsfinalen mot Olympique Marseille var mållös efter full tid och förlängning. Efter straffsparksläggning tog sig Marseille vidare till kvartsfinal.

Tröjorna

Monaco spelade 1993/94 i tröjor som i stort sett var likadana som föregående säsong, men med några skillnader. Mönstret i tyget bestod tidigare av smala ränder, men till denna säsong ändrade man till bredare ränder i grupper om tre. En annan skillnad var att man inte längre hade Canal+ som sponsor på ryggen. Kvarvarande sponsorer var Tamoil på framsidan och Diesel Jeans på ärmarna. På höger byxben hade man Charlet som sponsor. I Europacupens två inledande omgångar rådde striktare reklamregler och därför hade Monaco endast Tamoil som sponsor på tröjorna och ingen reklam på byxorna. Och i Champions Leagues gruppspel och slutspel hade man ingen reklam alls. Även i franska cupen hade man speciella reklamregler. Monaco spelade då i tröjor med TF1-logotypen både fram och bak.

Monaco hade tre olika bortaställ 1993/94: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel. I Europa använde Monaco det vita matchstället borta mot Steaua Bukarest och Barcelona. Borta mot Spartak Moskva spelade fransmännen i sitt ljusblå reservställ.

21 juli 2024

Paris Saint-Germain 1993/94

Paris Saint-Germain inledde säsongen 1993/94 med en 1–0-förlust borta mot Bordeaux. Efter två segrar och en oavgjord kom ytterligare en 1–0-förlust, denna gång borta mot Olympique Marseille. Laget låg nu på tionde plats i tabellen, men formen skulle förbättras avsevärt. Mellan den 28:e augusti 1993 och den andra april 1994 spelade PSG 27 raka ligamatcher utan förlust – rekord i franska ligan. Det blev arton segrar och nio oavgjorda. Efter 1–0-segern hemma mot Lens den sjätte oktober tappade man aldrig serieledningen. Sviten bröts den femte april då Nantes vann med 3–0, men efter 1–1 mot Monaco avslutade PSG sedan säsongen med fyra raka segrar. Paris Saint-Germain tog sin andra ligatitel och blev därmed franska mästare 1993/94. Laget slutade åtta poäng före tvåan Olympique Marseille.

I franska cupen noterade Paris Saint-Germain sin största seger någonsin när man slog Côte Chaude med hela 10–0. Mot Avion i nästa omgång blev det tuffare. Ställningen var 1–1 vid full tid, men i förlängningen gjorde PSG tre mål och vann med 4–1. Det blev sedan 1–0 mot Guingamp i åttondelen, men i kvartsfinalen tog det stopp när man föll med 1–2 mot Lens.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Paris Saint-Germain var regerande franska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången slog man ut cypriotiska Apoel från Nicosia efter 1–0 borta och 2–0 hemma. Därefter besegrade man rumänska Universitatea Craiova med sammanlagt 6–0 – 4–0 hemma och 2–0 borta. Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler mot Real Madrid i mars 1994. Efter ett mål av George Weah i första halvlek lyckades PSG vinna borta på Santiago Bernabéu-stadion. Returen på Parc des Princes slutade 1–1 och laget var nu framme i semifinal. Där väntade Arsenal och första matchen spelades i Paris. Ian Wright gav engelsmännen ledningen i första halvlek, men David Ginola kvitterade strax efter paus. I returen i London gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det blev matchens enda mål och PSG var därmed utslaget.

Spelarna i Paris Saint-Germain 1993/94

Ordinarie laguppställning: Bernard Lama – Jean-Luc Sassus, Ricardo Gomes, Alain Roche, Patrick Colleter – Laurent Fournier, Paul Le Guen, Vincent Guérin, Valdo/Raí – George Weah, David Ginola.

Brasilianske mittfältaren Raí var ny i laget och kom från São Paulo. Lama och Ginola spelade mest med 49 av de 50 matcherna i ligan och cuperna. Ginola blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega, liberianen George Weah, stod för fjorton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Paris Saint-Germain 1993/94. Till denna säsong bytte man färg på hemmatröjan, från vitt till rödblått. Tröjan hade röda ränder i olika bredd i mitten med blått på sidorna. Byxorna var blå och strumporna röda. Bortatröjan var i samma stil fast vit med blå ränder i mitten. PSG hade flera olika sponsorer under säsongen. Till en början hade man Commodore och Tourtel på tröjorna och från och med sjätte ligaomgången även spanska biltillverkaren Seat på ärmarna. Mellan oktober och december hade man Amiga istället för Commodore och från och med artonde omgången även RAPT (Paris kollektivtrafik) bredvid klubbmärket. Efter årsskiftet försvann Commodore/Amiga från tröjorna och man flyttade upp Seat till fram- och baksidan. Samtidigt tillkom Cerruti 1881 på ärmarna. Även på byxorna fanns reklam i form av läkemedelsföretaget Pfizer.

I Cupvinnarcupen rådde begränsningar för hur mycket reklam man fick ha på tröjorna. Endast en sponsorlogotyp var tillåten, och för PSG:s del innebar det att man hade Seat på tröjorna. I bortamatchen mot Arsenal spelade PSG i den blå bortatröjan från 1992/93 fast med Seat som sponsor.

I franska cupen spelade samtliga lag i Adidas-tröjor med antingen RTL eller TF1 som sponsor. PSG spelade i blått och rött med RTL på tröjorna i samtliga cupmatcher. I de första omgångarna använde PSG sina vanliga blå byxor och röda strumpor från Nike, men i kvartsfinalen mot Lens ställde man upp i komplett Adidas-mundering. Byxorna var då vita och strumporna röda.

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma juli–september)

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma oktober–december)

19 juli 2024

Olympique Marseille 1993/94

Efter mutskandalen våren 1993 fick Olympique Marseille inte chansen att försvara sin Champions League-titel 1993/94. Man fick inte heller spela Interkontinentalcupen mot de sydamerikanska mästarna São Paulo. I ligan inledde Marseille med en 1–0-seger över Lens. Under första hälften av säsongen blev det tio segrar, fem oavgjorda och fyra förluster. Största segern så långt kom i nittonde omgången då man besegrade nykomlingen Martigues med 3–0 hemma på Stade Vélodrome. Det blev även två 0–3-förluster på hemmaplan, mot Metz i trettonde omgången och mot Auxerre i artonde omgången. Efter matchen mot Martigues avslutade man året med tre raka 3–1-segrar mot Cannes, Le Havre och Nantes.

Olympique Marseille inledde 1994 med att spela 1–1 borta mot Paris Saint-Germain följt av en 2–1-seger hemma mot Monaco. Två veckor senare tog man sin största seger för säsongen, 5–1 mot Toulouse. I nästa omgång åkte Marseille på sin första förlust för året när Bordeaux vann med 1–0. Den andra och sista förlusten under vårsäsongen kom i 34:e omgången då Caen vann med 1–0. Under andra hälften av säsongen blev det nio segrar, åtta oavgjorda och två förluster. Det innebar att Olympique Marseille slutade på andra plats i ligan 1993/94, åtta poäng efter Paris Saint-Germain. På grund av mutskandalen flyttades dock klubben ner till division två 1994/95. Andraplatsen i ligan innebar ändå att man fick spela UEFA-cupen nästa säsong.

I franska cupens 32-delsfinal mötte Olympique Marseille division tre-laget Brive. Matchen var mållös efter full tid och förlängning, men efter straffsparksläggning tog sig Marseille vidare till sextondelsfinal. Där blev det en 1–0-seger över Sochaux. I åttondelen mötte man Monaco och även denna match vann Marseille på straffar efter en mållös match. Likadant blev det i kvartsfinalen mot Montpellier: 0–0 efter full tid och förlängning, men denna gång var Marseille på den förlorande sidan i straffsparksläggningen.

Spelarna i Olympique Marseille 1993/94

Ordinarie laguppställning: Fabien Barthez – Jocelyn Angloma, William Prunier, Basile Boli, Éric Di Meco – Alain Boghossian, Didier Deschamps, Dragan Stojkovic – Rui Barros, Rudi Völler, Sonny Anderson.

Nya spelare i laget var mittbacken Prunier (Auxerre), mittfältarna Boghossian (tillbaka efter en säsong i division två-laget Istres) och Rui Barros (Monaco) samt brasilianske anfallaren Sonny Anderson. Den sistnämnde anlände från schweiziska Servette i november 1993. På sina tjugo ligamatcher hann han göra sexton mål och bli lagets bäste målskytt. Ny i laget var också portugisen Paulo Futre, men efter bara åtta matcher lämnade han klubben för italienska Reggiana i november. Samtidigt sålde man även mittbacken Marcel Desailly till Milan och anfallaren Alen Boksic till Lazio. Tränare för Olympique Marseille 1993/94 var Marc Bourrier som hade haft hand om det franska U21-landslaget 1988–1993.

Tröjorna

1993/94 var tredje och sista säsongen som Olympique Marseille spelade i Adidas Equipment-tröjor med tre ränder över höger axel. Denna säsong hade Eurest-logotypen en ljusare blå färg på hemmatröjan. Logotypen för Conseil Général 13 flyttade man från ärmen till framsidan av tröjan, bredvid halsen. I en del fall förekom det dock att den satt på vänster ärm, precis som tidigare. Ytterligare en förändring var att tröjtillverkaren valde att endast ha texten ”adidas” utan de tre ränderna i sin logotyp. Även på byxorna gjorde man några förändringar. Adidas-märket (med enbart texten) flyttade man över till höger ben. Ovanför det återfanns sponsorn RMC samt spelarens nummer.

I franska cupen hade samtliga lag, precis som tidigare, antingen TF1 eller RTL som sponsor. För Marseilles del innebar det att man spelade i sitt blå bortaställ med RTL på tröjorna i åttondelen mot Monaco. I kvartsfinalen mot Montpellier spelade Marseille i sitt vita hemmaställ med TF1 på tröjorna.

Olympique Marseille 1993/94 (hemma, franska cupen)

27 december 2023

Premier League 1993/94

Till säsongen 1993/94 fick Premier League en ny sponsor i form av bryggeriet Carling Breweries. Ligans officiella namn ändrades därför till FA Carling Premiership. Manchester United försvarade sin ligatitel och vann Premier League 1993/94. Det var nionde gången klubben blev engelska mästare. Laget slutade åtta poäng före tvåan Blackburn Rovers och femton poäng före trean Newcastle United. Dessa två lag kvalificerade sig för UEFA-cupen. Även tian Aston Villa fick en plats i UEFA-cupen tack vare 3–1-segern över Manchester United i Ligacupfinalen.

Manchester United vann även FA-cupen och blev fjärde klubb på 1900-talet att vinna den så kallade dubbeln. I finalen på Wembley besegrade man Chelsea med 4–0. Trots förlusten fick Chelsea en plats i nästa säsongs Cupvinnarcup eftersom Manchester United skulle spela i Champions League. Även ligafyran Arsenal kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Detta tack vare att man vann årets turnering genom att besegra Parma med 1–0 i finalen på Parken i Köpenhamn.

Sheffield United, Oldham Athletic och Swindon Town tog hand om de tre sista platserna i tabellen och åkte ner i division ett. Swindon skrev historia genom att som första och, när detta skrivs, hittills enda lag i Premier League att släppa in hundra mål på en säsong.

Laguppställningar Premier League 1993/94 (OpenOffice-kalkylblad)

Spelarprofiler i Premier League 1993/94

Inför säsongen blev irländaren Roy Keane den dyraste spelaren någonsin som en engelsk klubb värvat. Manchester United betalade 3,75 miljoner pund för den 22-årige mittfältaren från Nottingham Forest. En annan rekordvärvning var Tim Flowers som gick från Southampton till Blackburn Rovers för 2,5 miljoner pund. Han blev därmed den dyraste målvakten i engelsk fotboll.

Skytteligavinnare i Premier League 1993/94 blev Andy Cole, Newcastle United, med 34 mål. Han blev även utsedd till årets unga spelare av spelarföreningen PFA. Samma förening utsåg fransmannen Eric Cantona, Manchester United, till årets spelare i Premier League. Fotbollsskribenterna genom FWA (Football Writers’ Association) utsåg Alan Shearer, Blackburn Rovers, till årets spelare. Till årets manager valdes Alex Ferguson i Manchester United.

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i Premier League 1993/94. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sju olika tröjtillverkaren levererade tröjor till tjugoen av lagen i Premier League 1993/94. Mest förekommande var Umbro med åtta lag, Asics med fyra lag och Ribero med tre lag. Adidas och Pony hade två lag var medan Puma och Loki hade varsitt lag. Queens Park Rangers tillverkade sina egna tröjor under märket Clubhouse.

Umbro – Chelsea, Everton, Ipswich Town, Manchester City, Manchester United, Oldham Athletic, Sheffield United och Tottenham Hotspur
Asics – Aston Villa, Blackburn Rovers, Leeds United och Newcastle United
Ribero – Coventry City, Norwich City och Wimbledon
Adidas – Arsenal och Liverpool
Pony – Southampton och West Ham United
Puma – Sheffield Wednesday
Loki – Swindon Town
Clubhouse – Queens Park Rangers

Tabell Premier League 1993/94

Här är ligatabellen 1993/94. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Manchester United	42	27	11	4	80	38	92
2	Blackburn Rovers	42	25	9	8	63	36	84
3	Newcastle United	42	23	8	11	82	41	77
4	Arsenal	42	18	17	7	53	28	71
5	Leeds United	42	18	16	8	65	39	70
6	Wimbledon	42	18	11	13	56	53	65
7	Sheffield Wednesday	42	16	16	10	76	54	64
8	Liverpool	42	17	9	16	59	55	60
9	Queens Park Rangers	42	16	12	14	62	61	60
10	Aston Villa	42	15	12	15	46	50	57
11	Coventry City	42	14	14	14	43	45	56
12	Norwich City	42	12	17	13	65	61	53
13	West Ham United	42	13	13	16	47	58	52
14	Chelsea	42	13	12	17	49	53	51
15	Tottenham Hotspur	42	11	12	19	54	59	45
16	Manchester City	42	9	18	15	38	49	45
17	Everton	42	12	8	22	42	63	44
18	Southampton	42	12	7	23	49	66	43
19	Ipswich Town	42	9	16	17	35	58	43
20	Sheffield United	42	8	18	16	42	60	42
21	Oldham Athletic	42	9	13	20	42	68	40
22	Swindon Town	42	5	15	22	47	100	30

Läs mer om Premier League 1993/94 på Wikipedia.

25 december 2023

Nottingham Forest 1993/94

Säsongen 1993/94 spelade Nottingham Forest i division ett efter att ha åkt ur Premier League. Frank Clark tog över som manager efter Brian Clough som hade avgått efter arton år i klubben. Inledningen på ligaspelet gav blandade resultat. På de fjorton första matcherna blev det fyra segrar, fyra oavgjorda och sex förluster. Efter 1–3-förlusten hemma mot Millwall den tredje november låg Nottingham Forest på sjuttonde plats i tabellen.

Sedan hittade man dock formen och spelade tretton raka matcher utan förlust – nio segrar och fyra oavgjorda. Den sista matchen i denna svit var en 4–0-seger över Leicester City, lagets största seger denna säsong. Forest hade då klättrat upp till tredje plats i tabellen. Därefter blev det två förluster samt en oavgjord mot topplaget Crystal Palace däremellan. Formsvackan var dock bara tillfällig och laget vann sedan fem matcher i rad innan det blev en 1–2-förlust borta mot Portsmouth. Detta skulle visa sig bli lagets sista förlust för säsongen. På de tio sista matcherna blev det fem segrar och fem förluster. Det räckte för att Nottingham Forest skulle sluta på andra plats i division ett 1993/94 och ta steget tillbaka till Premier League. Laget slutade sju poäng bakom seriesegrarna Crystal Palace och nio poäng före trean Millwall.

Nottingham Forest i cuperna 1993/94

I FA-cupens tredje omgång spelade Nottingham Forest 1–1 mot Sheffield Wednesday, men i omspelet blev det förlust med 0–2. I Ligacupen tog det dock inte slut lika snabbt. Laget slog först ut Wrexham efter 3–3 borta och 3–1 hemma. Efter seger med 2–1 mot West Ham blev det en mållös match mot Manchester City. Forest vann omspelet med 2–1 och mötte sedan Tranmere Rovers i femte omgången. Matchen slutade 1–1 och återigen blev det omspel. Denna gång blev det dock förlust med 0–2 och Forest var därmed utslaget.

Nottingham Forest deltog även i Anglo-italienska cupen 1993/94. Där åkte man dock ut redan i första gruppspelet efter förlust med 2–3 mot Derby County och oavgjort, 1–1, mot lokalkonkurrenten Notts County.

Spelarna i Nottingham Forest 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 4 Colin Cooper, 5 Steve Chettle, 3 Stuart Pearce – 7 Steve Stone, 6 David Phillips, 8 Scot Gemmill, 9 Lars Bohinen/Robert Rosario, 11 Kingsley Black/Ian Woan – 10 Stan Collymore.

Efter nedflyttningen 1993 försvann tongivande spelare som Roy Keane (Manchester United) och Nigel Clough (Liverpool), men i övrigt fick man behålla de flesta spelare. Man värvade också ett antal nya spelare såsom anfallaren Stan Collymore (Southend United), kantspringaren David Phillips (Norwich City) samt försvararna Des Lyttle (Swansea City) och Colin Cooper (Millwall). I november värvade man även norske mittfältaren Lars Bohinen från schweiziska Young Boys och i december anlände hans landsman Alf-Inge Håland från Bryne. Mittbacken Steve Chettle spelade samtliga 46 ligamatcher. Samtidigt etablerade sig högeryttern Steve Stone i laget och spelade 45 ligamatcher. Stan Collymore blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Nottingham Forest behöll samma hemmatröja 1993/94 som föregående säsong. Umbro tillverkade tröjorna och precis som 1992/93 alternerade man mellan två olika ölmärken som sponsorer, Shipstones och Labatt’s. En skillnad på årets tröjor var att de hade loggan för Football League på ärmarna istället för Premier League. En annan skillnad var att man denna säsong inte använde de röda byxorna som alternativ till de vita hemmabyxorna. Istället återanvände man de svarta bortabyxorna från 1991 när så krävdes.

Till 1993/94 tog man fram ett nytt reservställ. Tröjan var mörkblå med turkos krage och turkosa Umbro-märken längs ärmarna. Tillhörande byxor var turkosa med blå ränder upptill och nedtill. Strumporna var mörkblå med turkos överdel.

Nottingham Forest 1993/94 (alternativ hemma)

21 december 2023

Swindon Town 1993/94

Säsongen 1993/94 spelade Swindon Town i Premier League för första gången. Med Glenn Hoddle som spelande manager hade laget tagit sig dit genom att besegra Leicester City i kvalfinalen. Hoddle lämnade klubben för Chelsea och hans assistent John Gorman fick uppdraget som huvudtränare för Swindon.

Livet i högsta serien skulle visa sig bli tufft för Swindon Town. Laget förlorade sina fyra första matcher och släppte in fjorton mål. Första segern kom inte förrän i sextonde omgången då man besegrade Queens Park Rangers med 1–0. Efter ytterligare fyra segerlösa matcher vann Swindon med 2–1 mot Southampton. Det blev sedan tre förluster och två oavgjorda innan man noterade två raka segrar. Swindon vann med 2–1 mot Tottenham Hotspur och sedan med 3–1 mot Coventry City, båda gångerna på hemmaplan. Mot Coventry stod för övrigt norrmannen Jan Åge Fjørtoft för ett hattrick.

Därefter blev det sju förluster och fem oavgjorda på tolv matcher. Den tolfte mats åkte man också på sin största förlust för säsongen, 1–7 borta mot Newcastle United. I näst sista omgången tog Swindon sin femte seger, och för andra gången var det Queens Park Rangers som stod för motståndet i en match som slutade 3–1. Det var för övrigt Swindons enda seger på bortaplan denna säsong. Laget avslutade sedan säsongen med att förlora med 0–5 hemma mot Leeds United.

Swindon Town slutade därmed sist i Premier League 1993/94 och åkte återigen ner i division ett. Laget släppte dessutom in 100 mål på de 42 ligamatcherna vilket är mer än något annat lag gjort i Premier Leagues historia. I högsta divisionen hade det inte hänt sedan 1963/64 då Ipswich Town släppte in 121 mål.

Swindon Town i cuperna 1993/94

Swindon Town spelade oavgjort, 1–1, mot Ipswich Town i FA-cupens tredje omgång. I omspelet blev det dock förlust med 1–2 efter förlängning. Laget vann sin enda cupmatch när man mötte Wolverhampton Wanderers i Ligacupens andra omgång. 2–0 i första mötet följdes av förlust med 1–2 i returen, men Swindon gick alltså vidare med sammanlagt 3–2. I nästa omgång föll man dock med 0–2 mot Portsmouth.

Spelarna i Swindon Town 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Fraser Digby – 2 Nicky Summerbee, 6 Shaun Taylor, 14 Adrian Whitbread, 3 Paul Bodin – 7 John Moncur, 5 Luc Nijholt, 16 Kevin Horlock, 10 Martin Ling – 9 Jan Åge Fjørtoft, 25 Andy Mutch.

Mittbacken Shaun Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher medan mittfältaren John Moncur bara missade en ligamatch. Norske anfallaren Jan Åge Fjørtoft värvades inför säsongen från Rapid Wien för klubbrekordet 500 000 pund. Han blev också lagets bäste målskytt med tolv ligamål. Detta trots att han till en början hade svårt att hitta målet och till slut förlorade sin plats i startelvan. Swindon bestämde till och med att låna ut honom till Lillestrøm, men just då blev Keith Scott skadad. Fjørtoft var tillbaka i startelvan till omspelet mot Ipswich i FA-cupen och gjorde då sitt första mål för klubben. Från och med den dagen var han ordinarie i startelvan och gjorde tolv mål på de återstående sexton ligamatcherna.

Bland övriga nyförvärv fanns holländske mittfältaren Luc Nijholt (Motherwell), mittbacken Adrian Whitbread (Leyton Orient) och anfallaren Andy Mutch (Wolverhampton Wanderers). I september anlände även rutinerade mittbacken Terry Fenwick från Tottenham.

Tröjorna

Loki hette tröjtillverkaren som levererade tröjorna till Swindon Town 1993/94. Sponsor var Glasgow-baserade oljeföretaget Burmah. Hemmatröjan var röd med vit krage och hade ett vågformat mönster. Samma mönster återfanns även på byxorna.

Reservstället var inspirerat av brasilianska landslaget. De bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och vita strumpor. De vita strumporna utgjorde dock ett problem redan i första ligamatchen borta mot Sheffield United som också hade vita strumpor. Swindon fick därför låna hemmalagets marinblå bortastrumpor. Även borta mot West Ham fick Swindon hitta på en ny kombination. I den matchen ställde laget upp i de röda hemmabyxorna och -strumporna tillsammans med den gula bortatröjan. Så småningom fick man en uppsättning ljusblå strumpor. Dessa kom till användning i bortamatcherna mot Arsenal och Aston Villa.

19 december 2023

Sheffield United 1993/94

Sheffield United inledde säsongen 1993/94 med att besegra Swindon Town med 3–1 hemma på Bramall Lane. Efter att ha förlorat borta mot Manchester United (3–0) och Everton (4–2) tog man sin andra seger, 2–1 mot Wimbledon. Därefter spelade laget tolv matcher utan att vinna. Det blev bara ytterligare en seger före årsskiftet, 1–0 hemma mot Chelsea den 27 november. Laget avslutade året med tre mållösa matcher samt tre förluster. På dessa sex matcher gjorde laget inte ett enda mål.

Vid årsskiftet låg Sheffield United näst sist i tabellen, men på nyårsdagen besegrade man Oldham Athletic med 2–1. Därefter blev det inte en enda seger på tio matcher – tre förluster och sju oavgjorda. Anmärkningsvärt är att laget spelade fem oavgjorda matcher i rad mellan den femte och 26:e mars. Hoppet om fortsatt spel i Premier League tändes när laget sedan vann fyra av sex matcher och klättrade upp ovanför strecket. Oavgjort, 1–1 borta mot Oldham Athletic gjorde sedan att laget var uppe på artonde plats inför sista omgången. Det blev dock förlust med 3–2 borta mot Chelsea i sista matchen samtidigt som Ipswich spelade oavgjort och Everton vann. Det innebar att dessa lag gick förbi Sheffield United som slutade på tjugonde plats i Premier League 1993/94 och åkte ner i division ett.

Inte gick det bättre i cuperna. Sheffield United åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat med 0–1 mot Manchester United. I Ligacupens andra omgång förlorade man dessutom med 3–0 mot Blackpool i första mötet. Då hjälpte det inte att man vann returen med 2–0 utan Blackpool gick vidare med sammanlagt 3–2.

Spelarna i Sheffield United 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Alan Kelly – 17 Carl Bradshaw, 14 Dave Tuttle, 16 Paul Beesley, 33 Roger Nilsen – 10 Glyn Hodges/11 Mitch Ward, 8 Paul Rogers, 19 Willie Falconer/4 John Gannon, 18 Dane Whitehouse – 12 Jostein Flo, 22 Andy Scott/9 Adrian Littlejohn.

I juni 1993 sålde Sheffield United sin stora målskytt Brian Deane till Leeds United för klubbrekordet 2,9 miljoner pund. Managern Dave Bassett ersatte honom med norrmannen Jostein Flo från Sogndal. Flo blev lagets bäste målskytt med nio ligamål på 33 matcher. I november 1993 anlände även Flos landsman Roger Nilsen från Viking för 500 000 pund. Sheffield United hade dessutom en tredje skandinav i laget denna säsong, nämligen svenske mittbacken Jonas Wirmola som värvades från Spårvägens FF för 50 000 pund. Han kom dock bara att spela åtta ligamatcher innan han återvände till hemlandet för spel i Malmö FF.

Nya i laget var också mittbacken Dave Tuttle från Tottenham Hotspur och skotten Willie Falconer från Middlesbrough. Den senare återvände dock till sitt hemland Skottland för spel i Celtic i februari 1994. I samband med det värvade Sheffield United walesaren Nathan Blake från Cardiff City för 300 000 pund. Carl Bradshaw var den som spelade mest med 43 av de 45 tävlingsmatcherna under säsongen.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Sheffield United 1993/94 och sponsor var Arnold Laver. Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Precis som 1992/93 använde man ibland svarta byxor och strumpor, men 1993/94 förekom även röda strumpor i vissa matcher. Man introducerade en ny bortatröja till 1993/94. Denna var marinblå med en turkos och lila diagonal över framsidan samt turkos krage. Tillhörande byxor och strumpor var även de marinblå med turkosa detaljer.

Sheffield United 1993/94 (alternativ hemma)

15 december 2023

Queens Park Rangers 1993/94

Queens Park Rangers inledde Premier League-säsongen 1993/94 med två förluster: 1–4 borta mot Aston Villa och 1–3 hemma mot Liverpool. Första segern kom i tredje omgången då man besegrade Southampton med 2–1 hemma på Loftus Road. Därefter blev det lika många segrar, oavgjorda som förluster på de kommande sex matcherna. I början av oktober började dock Queens Park Rangers att hitta formen. Laget vann fem av sex matcher och efter att ha besegrat Everton med 3–0 den 20:e november låg man på fjärde plats i tabellen. I denna match stod Bradley Allen för ett hattrick. Formtoppen visade sig vara tillfällig och QPR spelade sedan fyra matcher utan att vinna. Laget avslutade dock året med två segrar, mot Southampton för andra gången (1–0 denna gång) och Oldham Athletic (2–0), samt en oavgjord mot Leeds United (1–1).

Queens Park Rangers nia i Premier League 1993/94

Queens Park Rangers inledde 1994 med en 1–2-förlust hemma mot Sheffield Wednesday på nyårsdagen följt av en mållös match mot Arsenal två dagar senare. Det blev sedan ytterligare två förluster på hemmaplan, mot Newcastle United (1–2) och Manchester United (2–3). Däremellan besegrade man Coventry City med 1–0 på bortaplan. Efter förlusten mot Manchester United hade QPR sjunkit till tionde plats i tabellen, men tre segrar och två oavgjorda på fem matcher gjorde att man klättrade tre placeringar. I en av dessa matcher besegrade man Norwich City med 4–3 vilket var den målrikaste match som laget var inblandat i denna säsong. Även denna formtopp var dock tillfällig.

I början av april förlorade Queens Park Rangers nämligen tre match på åtta dagar och släppte in elva mål. Spelschemat gjorde att laget fick spela åtta matcher under april månad. Det blev tre 1–1-matcher samt en 1–0-seger över Everton på de fyra följande matcherna. QPR avslutade sedan månaden med en 1–3-förlust hemma mot Swindon Town. Efter en mållös match i Londonderbyt mot West Ham United avslutade QPR säsongen med att besegra Tottenham Hotspur med 2–1 i ännu ett Londonderby. Queens Park Rangers slutade därmed på nionde plats i Premier League 1993/94, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Laget kom upp i 60 poäng, lika många som Liverpool, men med sämre målskillnad.

Queens Park Rangers i cuperna 1993/94

Queens Park Rangers åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat med 1–2 mot division två-laget Stockport County. Även i Ligacupens andra omgång mötte man ett division två-lag, nämligen Barnet. QPR vann med 2–1 borta och 4–0 hemma och tog sig vidare till tredje omgången. Där besegrade man Millwall med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 1–2 mot Sheffield Wednesday.

Spelarna i Queens Park Rangers 1993/94

Ordinarie laguppställning: 13 Jan Stejskal – 2 David Bardsley, 5 Darren Peacock, 24 Steve Yates, 3 Clive Wilson – 7 Andy Impey, 4 Ray Wilkins, 14 Simon Barker, 11 Trevor Sinclair – 9 Les Ferdinand, 12 Gary Penrice.

Clive Wilson spelade samtliga 42 ligamatcher och Les Ferdinand blev bäste målskytt med sexton ligamål. Tony Roberts stod i mål de sju första och åtta sista ligamatcherna samt i matchen mot Newcastle den 16:e januari. I övriga matcher vaktade tjecken Jan Stejskal målet. Nya spelare i laget denna säsong var mittbacken Steve Yates från Bristol Rovers och vänsteryttern Trevor Sinclair från Blackpool.

Tröjorna

Queens Park Rangers producerade sina tröjor själva under märket Clubhouse. Sponsor var Computer Solutions & Finance. I början av säsongen satt sponsorloggan på en vit ruta med företagets namn under en oval med initialerna CSF. Senare, i mitten av september, ersatte man den vita rutan med den ovala logotypen i större format.

Hemmatröjan hade som vanligt blå och vita ränder på tvären samt vit krage med blå ränder. Byxorna var vita med en blå rand längst ner och strumporna var helt vita. I vissa bortamatcher förekom det dock att QPR spelade i blå byxor och strumpor. I ligapremiären borta mot Aston Villa spelade QPR i svarta matchställ med röda detaljer. Den svarta tröjan användes även i nästa bortamatch mot Chelsea, men då med röda byxor. Därefter använde man ett rött matchställ med svarta detaljer i de bortamatcher man inte kunde använda sina ordinarie färger. Läs mer om Queens Park Rangers tröjor 1993/94 på History of QPR kits.

Queens Park Rangers 1993/94 (hemma augusti–september)

9 december 2023

Oldham Athletic 1993/94

Säsongen 1993/94 spelade Oldham Athletic i högsta divisionen för tredje året i rad. Laget hade klarat sig kvar föregående säsong genom att vinna sina tre sista matcher. I ligapremiären 1993/94 blev det dock förlust med 0–3 hemma mot Ipswich Town. Oldham besegrade sedan Swindon Town med 1–0, men därefter spelade man tio raka matcher utan seger. I åttonde omgången föll Oldham med 0–5 borta mot Tottenham Hotspur, vilket var lagets största förlust denna säsong. Laget tog sin andra seger för säsongen den 30 oktober då man besegrade Chelsea med 1–0 på Stamford Bridge, men därefter blev det ytterligare tre förluster i rad.

Oldham låg då näst sist i tabellen, men efter att ha besegrat både Norwich City och Swindon Town med 2–1 samt spelat en mållös match mot Ipswich däremellan klättrade laget till sjuttonde plats. Fem förluster och två oavgjorda matcher senare var dock Oldham tillbaka på näst sista plats. Den sista av dessa matcher, 1–1 borta mot Arsenal, var ändå starten på en uppåtgående trend. Mellan den femte februari och andra april vann Oldham fem av åtta matcher och klättrade upp till artonde plats.

Segern ned 4–1 Queens Park Rangers den andra april kom dock att bli den sista för Oldham denna säsong. Därefter förlorade man fyra matcher i rad och på de fyra avslutande matcherna blev det tre oavgjorda och en förlust. Oldham Athletic slutade därmed näst sist i Premier League 1993/94 och åkte ner i division ett.

Oldham Athletic i cuperna 1993/94

I FA-cupens tredje omgång slog Oldham Athletic ut Derby County genom en 2–1-seger. Efter en mållös match mot Stoke City tog man sig vidare till femte omgången tack vare 1–0 i omspelet. Oldham besegrade sedan både Barnsley och Bolton Wanderers med 1–0 och var nu framme i semifinal. Manchester United stod för motståndet och matchen var fortfarande mållös efter 90 minuter. Neil Pointon gav Oldham ledningen i förlängningen, men Mark Hughes kvitterade i sista minuten och ordnade omspel. I omspelet var Manchester United det starkare laget. Det blev till slut 4–1 och Oldham var utslaget.

Oldham inledde med en 1–2-förlust mot Swansea City i Ligacupens andra omgång. Laget vann dock returen med 2–0 och gick vidare med sammanlagt 3–2. Efter att ha besegrat Coventry City med 2–0 föll Oldham med 0–3 mot Tranmere Rovers i fjärde omgången.

Spelarna i Oldham Athletic 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Paul Gerrard/13 Jon Hallworth – 2 Craig Fleming/22 Chris Makin, 5 Richard Jobson, 6 Steve Redmond, 3 Neil Pointon – 7 Gunnar Halle/11 Paul Bernard, 4 Nick Henry, 10 Mike Milligan, 11 Paul Bernard/25 Rick Holden – 21 Sean McCarthy, 14 Graeme Sharp.

Lagkaptenen Mike Milligan spelade mest med 39 av de 42 ligamatcherna och Graeme Sharp blev bäste målskytt med nio ligamål. I början av säsongen utgjorde Andy Ritchie (tröja nummer 8) och Ian Olney (tröjan nummer 9) anfallspar. Det innebar att startelvan till en början oftast bestod av spelare med nummer mellan ett och elva. Efterhand förlorade dock Ritchie och Olney sina platser till McCarthy och Sharp. Även ytterbacken Chris Makin kom in i laget under hösten. Craig Fleming fick därefter spela på olika platser i försvaret när andra var skadade eller petade.

Yttern Rick Holden anlände från Manchester City i oktober 1993 och spelade sedan samtliga matcher. Han hade tidigare spelat i Oldham åren 1989–1992 och tillbringade sedan drygt ett år i Manchester City innan han kom tillbaka.

Även anfallaren Sean McCarthy värvades under säsongen. Han kom från Bradford City i december 1993 och spelade från start i nitton ligamatcher. McCarthy gjorde för övrigt Oldhams sista mål för säsongen i 1–1-matchen mot Norwich i sista omgången. När detta skrivs är det även Oldhams senaste mål i högsta serien.

I slutet av november anlände norske försvararen Tore Pedersen från SK Brann. Han spelade dock bara tio ligamatcher varav sju från start innan han i april 1994 återvände till Brann. Pedersen har också ett förflutet i IFK Göteborg där han tillbringade tre säsonger i början av 90-talet.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Oldham Athletic 1993/94 och sponsor var JD Sports. Hemmatröjan var randig och hade två blå nyanser samt smala röda ränder. Ärmarna var i den mörkare blå nyansen och kragen var vit med en blå och en röd rand. Tillsammans med denna tröja använde man vita byxor. Dessa hade en blå och en röd rand upptill samt ett rött fält längst ner med blå Umbro-märken. Strumporna var blå med röd överdel och vita Umbro-märken.

Bortatröjan var av samma modell som 1992/93. Den var vit i mitten och röd på sidorna och hade snörning i halsen. En skillnad mot föregående säsongs bortatröja var att numren hade ett annat typsnitt. Till denna tröja använde man vita byxor med två röda ränder på sidorna. Oftast var strumporna vita med röd överdel, men det förekom också att man använde röda strumpor med vit överdel.

Till 1993/94 introducerade Umbro ett nytt tredjeställ i grönt och marinblått. Tröjan var av samma modell som Aston Villa använde 1992/93. Oldhams version var grön med marinblå ärmar och bars tillsammans med gröna byxor och strumpor. Detta matchställ kom till användning i bortamatcherna mot Blackburn Rovers, Manchester City, Queens Park Rangers och Sheffield Wednesday.

7 december 2023

Norwich City 1993/94

Norwich City hade slutat trea i Premier League och spelade därför i UEFA-cupen 1993/94. I första omgången mötte man holländska Vitesse Arnhem. Efter en 3–0-seger hemma på Carrow Road och en mållös retur var laget klart för andra omgången. Där mötte man Bayern München. I första mötet på Olympiastadion i München gick Norwich fram till en 2–0-ledning innan ens en halvtimme var spelad. Tyskarna reducerade fem minuter före paus, men några fler mål blev det inte och sensationen var ett faktum. I och med segern blev Norwich första engelska lag att besegra Bayern München på bortaplan. Returen slutade 1–1 och Norwich gick därmed vidare med sammanlagt 3–2.

Italienska Inter stod för motståndet i tredje omgången och Norwich inledde hemma. Matchen var länge mållös, men tio minuter för full tid fick italienarna straffspark. Dennis Bergkamp gjorde inget misstag utan satte bollen i nät. Returen i Milano blev snarlik. Bergkamp gjorde matchens enda mål två minuter för full tid och Norwich var utslaget.

Norwich City i Premier League 1993/94

I ligapremiären 1993/94 föll Norwich City med 0–2 hemma mot Manchester United. Trots förlusten skulle Norwich återigen göra en stark höst. Efter premiären blev det tre raka segrar följt av två oavgjorda innan man föll mot Wimbledon. Därefter spelade Norwich åtta matcher i rad utan förlust. Största segern kom den 25 september då man besegrade Everton med 5–1. Efter femton matcher hade man alltså bara förlorat två gånger och låg på tredje plats i tabellen. Nu började dock formen att svikta. Det blev bara två segrar, mot Leeds United respektive Tottenham Hotspur, på de sex sista matcherna före nyår.

På nyårsdagen besegrade man Southampton med 1–0, men sedan spelade Norwich tio raka matcher utan vinst. Efter 3–4-förlusten hemma mot Queens Park Rangers den tolfte mars hade Norwich sjunkit till nionde plats i tabellen. Managern Mike Walker hade dessutom lämnat klubben den sjätte januari för att ta över Everton. Assisterande managern John Deehan ledde därefter laget. Norwich slog faktiskt Mike Walkers nya lag Everton med 3–0, men segern var bara en tillfällighet. På de nio avslutande matcherna blev det fem förluster och bara en seger, 1–0 mot Liverpool i näst sista omgången. En av de fem förlusterna om hemma mot Southampton då Norwich föll med 4–5. Det var den målrikaste matchen i Premier League denna säsong. Laget avslutade säsongen med att spela oavgjort, 1–1, hemma mot Oldham Athletic. Norwich City slutade därmed på tolfte plats i Premier League 1993/94.

Norwich City i cuperna 1993/94

I FA-cupen slog Norwich ut division tre-laget Wycombe Wanderers (2–0), men sedan förlorade man med 0–2 mot Manchester United. Det gick inte bättre i Ligacupen. Det började med en 1–2-förlust borta mot division två-laget Bradford City, men Norwich vann returen med 3–0 och gick vidare med sammanlagt 4–2. I nästa omgång blev det 1–1 mot Arsenal. Londonlaget vann dock omspelet med 3–0 och gick vidare.

Spelarna i Norwich City 1993/94

Laguppställning: 1 Bryan Gunn – 5 Ian Culverhouse, 17 Ian Butterworth, 10 John Polston, 2 Mark Bowen – 14 Ruel Fox, 4 Ian Crook, 3 Rob Newman, 11 Jeremy Goss – 7 Efan Ekoku, 22 Chris Sutton.

Ian Culverhouse spelade samtliga 42 ligamatcher under säsongen. Chris Sutton gjorde 25 mål och kom delad trea i Premier Leagues skytteliga. Hans anfallskollega Efan Ekoku stod för tolv fullträffar i ligan.

Tröjorna

Norwich City behöll samma matchställ 1993/94 som föregående säsong. En skillnad var att man hade en annan typ av tröjnummer samt hade spelarnas namn på ryggen. Ribero levererade med andra ord tröjorna och sponsor var Norwich and Peterborough Building Society. Tröjleverantören Ribero fick dock ekonomiska svårigheter och någon gång runt årsskiftet tog Mitre över. Man behöll samma matchställ men täckte över Ribero-loggan med en Mitre-logga.

I UEFA-cupen var spelarna numrerade 1–11 och man hade inge namn på ryggen. Dessutom gjorde UEFA:s begränsningar gällande tröjreklam att man tog bort symbolen på sponsorloggan och enbart hade företagets namn på mörkblå botten. Ovanför klubbmärket återfanns texten ”U.E.F.A.” och under detsamma fanns en banderoll med innevarande säsong, ”1993 – 94”.

Norwich spelade för det mesta i sina ordinarie gula tröjor och gröna byxor. I bortamatchen mot Vitesse Arnhem spelade dock Norwich i marinblå tröjor som var snarlika Wimbledons hemmatröjor. Byxorna skiljde sig dock och hade en gul rand nedtill medan Wimbledon hade gult på sidorna. Den vita bortatröjan med lila ärmar från 1992/93 fanns också kvar. Den kom till användning i Ligacupmatchen mot Bradford City.