Etikett: Arsenal

Arsenal 1984–1986

Arsenal kom på sjunde plats i ligan 1984/85, en placering sämre än året innan. I FA-cupens tredje omgång fick man bara oavgjort 1–1 mot division fyra-laget Hereford United, men Arsenal vann omspelet med hela 7–2. I fjärde omgången blev det förlust mot division tre-laget York City. Inte heller i Ligacupen gick det något vidare: seger över Bristol Rovers följdes av förlust mot Oxford United. Viv Anderson deltog i 47 av de 48 tävlingsmatcherna och bäste målskytt blev Tony Woodcock med totalt tretton mål varav tio i ligan. Även Ian Allinson och Brian Talbot gjorde tio ligamål.

Laguppställning 1984/85: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Brian Talbot, 8 Paul Davis/Graham Rix – 9 Paul Mariner, 10 Tony Woodock, 11 Charlie Nicholas. I december 1984 värvades mittfältaren Steve Williams från Southampton. Han spelade från start i fjorton av de nitton sista ligamatcherna, oftast i nummer 4. Detta kom att bli Brian Talbots sista säsong i Arsenal. Sommaren 1985 lämnade han klubben för spel i Watford.

Även 1985/86 slutade Arsenal på sjunde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town och Rotherham United, men förlorade mot Luton Town efter två omspelsmatcher. I Ligacupen tog sig Arsenal till kvartsfinal genom att besegra Hereford United, Manchester City och Southampton. Där blev det dock förlust mot Aston Villa efter omspel. I mars 1986 avgick managern Don Howe. Steve Burtenshaw ledde laget under återstoden av säsongen. Charlie Nicholas spelade 53 av de 54 tävlingsmatcherna och blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan medan Tony Woodcock stod för elva ligamål men inget i cuperna.

Laguppställning 1985/86: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton/Martin Keown, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Paul Davis, 8 Ian Allinson, 11 Graham Rix – 9 Charlie Nicholas, 10 Tony Woodcock.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Hemmatröjan var röd med smala ränder och vita ärmar. Byxor och strumpor var av samma modell som 1983/84. Reservstället var likadant som tidigare. Under säsongen 1985/86 återfanns inskriptionen ”Centenary Year 1985” runt klubbmärket för att fira klubbens 100-årsjubileum. Det märkliga med detta är att man var ute ett år för tidigt – Arsenal bildades ju inte förrän hösten 1886.

Arsenal 1983/84

Arsenal kom på sjätte plats i ligan 1983/84, fyra placeringar bättre än året innan. I Ligacupen slog man ut Plymouth Argyle och Tottenham Hotspur, men åkte sedan ut mot Walsall och i FA-cupen blev det förlust mot Middlesbrough i tredje omgången. Anfallaren Charlie Nicholas, nyförvärv från skotska Celtic, spelade mest med totalt 46 matcher varav 41 i ligan och Tony Woodcock blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav 21 i ligan. Nya i laget var, förutom Nicholas, målvakten John Lukic (Leeds United), mittbacken Tommy Caton (från Manchester City i december 1983), yttern Ian Allinson (Colchester United) och centern Paul Mariner (från Ipswich Town i februari 1984). I samband med att Mariner anlände lånades Alan Sunderland ut till Ipswich. Dessutom spelade 17-årige mittbacken Tony Adams i november 1983 sin första av 504 ligamatcher.

Laguppställning: 1 Pat Jennings – 2 Stewart Robson/Colin Hill, 5 David O’Leary, 6 Colin Hill/Tommy Caton, 3 Kenny Sansom – 7 Alan Sunderland/Raphael Meade/Stewart Robson, 4 Brian Talbot, 8 Paul Davis, 11 Graham Rix – 9 Tony Woodcock, 10 Charlie Nicholas. I de femton sista ligamatcherna spelade Paul Mariner i tröja nummer 9 med Woodcock i nummer 10 och Nicholas i nummer 8.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Hemmatröjan och byxorna var likadana som 1982/83, men strumporna var nu helt röda med marinblå Umbro-markering på överdelen. Reservstället var helt nytt för säsongen och bestod av randiga tröjor i två gula nyanser och med marinblå V-hals och muddar med två röda linjer samt marinblå byxor och gula strumpor. I tv-sända matcher var JVC-loggan mindre än normalt.

Arsenal 1982/83

Arsenal var kvalificerade för UEFA-cupen 1982/83, men åkte ut mot Spartak Moskva redan i första omgången. Däremot tog man sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen, där det dock blev förlust mot Manchester United båda gångerna. I ligan slutade Arsenal på tionde plats, fem placeringar sämre än året innan. Brian Talbot och Kenny Sansom spelade mest med 58 matcher var (varav 42 respektive 40 i ligan) samt Paul Davis med 57 matcher varav 41 i ligan. Tony Woodcock, nyförvärv från FC Köln, blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav fjorton i ligan. Övriga nyförvärv var centern Lee Chapman från Stoke City och jugoslaviske mittfältaren Vladimir Petrović som kom från Röda Stjärnan i december.

Laguppställning: 1 George Wood/Pat Jennings, 2 John Hollins, 3 Kenny Sansom, 4 Brian Talbot, 5 David O’Leary, 6 Chris Whyte/Peter Nicholas, 7 Paul Davis, 8 Alan Sunderland, 9 Lee Chapman/Stewart Robson/Vladimir Petrović, 10 Tony Woodcock, 11 Graham Rix.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Efter femton år med samma tröjor var det dags för förnyelse. Årets tröja hade röd V-hals och en marinblå linje vid axlarna. Även byxorna hade en marinblå linje längs sidorna och strumporna var röd- och marinblå-randiga. Reservtröjan var grön med marinblå ärmar och kompletterades av marinblå byxor samt grön- och marinblå-randiga strumpor.

Arsenal 1981/82

Arsenal slutade på femte plats i ligan 1981/82, på samma poäng som Tottenham Hotspur, och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot just Tottenham och i Ligacupen åkte man ut mot Liverpool i fjärde omgången. Arsenal deltog även i UEFA-cupen 1981/82 och besegrade först grekiska Panathinaikos, men åkte sedan ut mot belgiska Winterslag. Kenny Sansom och Brian Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och Alan Sunderland blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Laguppställning: 1 Pat Jennings/George Wood – 2 John Hollins, 5 David O’Leary, 6 Chris Whyte, 3 Kenny Sansom – 7 Paul Davis/John Hollins/Paul Vaessen, 4 Brian Talbot, 10 Peter Nicholas, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Paul Davis/John Hawley/Brian McDermott.

Tröjorna tillverkades av Umbro och både hemma- och bortatröjorna var av samma modell som tidigare. Skillnaden var att klubben nu hade en sponsor i form av JVC. Reklam på tröjorna var dock inte tillåtet i tv-sända matcher.

Arsenal 1978–1981

Säsongerna 1978/79–1980/81 var Arsenals tabellplaceringar 7–4–3. Laget gick till final i FA-cupen 1979 och 1980 (man gick även till final 1978). 1979 krävdes det fyra omspelsmatcher för att besegra Sheffield Wednesday i tredje omgången. I finalen blev det seger över Manchester United med 3–2. Brian Talbot och Frank Stapleton gav Arsenal en 2–0-ledning i första halvlek, men under matchens fem sista minuter gjordes tre mål. Manchester United kom tillbaka till 2–2, men precis efteråt gjorde Arsenal 3–2 genom Alan Sunderland som gav klubben dess femte FA-cuptitel. 1980 gick Arsenal till final efter att ha besegrat Liverpool i semifinalen, men inte förrän efter tre omspelsmatcher. I finalen blev det förlust med 0–1 mot West Ham och 1981 åkte man ut mot Everton i tredje omgången.

Arsenal deltog i UEFA-cupen 1978/79 och slog då ut östtyska Lokomotiv Leipzig och jugoslaviska Hajduk Split, men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Cupvinnarcupen hösten 1979 slog Arsenal ut turkiska Fenerbahçe och östtyska Magdeburg. I kvartsfinalen i mars 1980 besegrade man IFK Göteborg med 5–1 på Highbury medan returen på Ullevi blev mållös. I semifinalen fick man 1–1 hemma mot Juventus, men lyckades sedan vinna med 1–0 i Turin. Finalen mot Valencia, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev det spansk seger efter att Liam Brady och Graham Rix missat för Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Pat Jennings – 2 Pat Rice, 5 David O’Leary, 6 Willie Young, 3 Sammy Nelson – 10 David Price, 4 Brian Talbot, 7 Liam Brady, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Frank Stapleton. Brian Talbot värvades från Ipswich i januari 1979. Frank Stapleton blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav sjutton i ligan medan Liam Brady, som gjorde tretton ligamål, blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Sommaren 1979 värvades den rutinerade mittfältaren John Hollins från Queens Park Rangers. Han och David Price konkurrerade om en plats på mittfältet och de båda spelade ungefär hälften av matcherna 1979/80. Brian Talbot spelade samtliga 70 tävlingsmatcher under säsongen. Alan Sunderland blev bäste målskytt med totalt 29 mål varav fjorton i ligan och Frank Stapleton var näst bäst med totalt 24 mål varav fjorton i ligan.

Inför 1980/81 såldes Liam Brady till Juventus. Arsenal värvade målvakten George Wood från Everton och vänsterbacken Kenny Sansom från Crystal Palace. Sansom tog en ordinarie plats istället för Sammy Nelson och spelade samtliga 42 ligamatcher medan Wood inte kunde konkurrera ut Pat Jennings. Däremot tog John Devine över som högerback istället för Pat Rice som i november 1980 såldes till Watford. I mars 1981 såldes David Price till Crystal Palace och samtidigt gick mittfältaren Peter Nicholas åt motsatt håll.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Under kanonen på vänstra bröstet fanns också tre ”kanonkulor” med klubbens initialer AFC. Bortatröjan var gul med blå krage och med kanonen och Umbro-loggan på varsitt bröst. I FA-cupfinalen 1979 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1979” runt kanonen. I 1980 års final löd inskriptionen under kanonen ”78 Wembley 79 / 1980” för att visa att det var tredje året i rad som laget var i final. I Cupvinnarcupfinalen 1980 löd inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final / Brussels 1980”. I denna match användes även en annan typ av tröjnummer än vad laget hade haft tidigare.

Arsenal 1977/78

Arsenal slutade på femte plats i ligan 1977/78 och kvalificerade sig till UEFA-cupen. Laget tog sig till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Sheffield United, Wolverhampton Wanderers, Walsall, Wrexham och Orient. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Ipswich Town. I Ligacupen slog man ut Manchester United, Southampton, Hull City och Manchester City (efter omspel), men i semifinalen blev det förlust mot Liverpool.

Laget 1977/78: Pat Jennings – Pat Rice, David O’Leary, Willie Young, Sammy Nelson – David Price, Alan Sunderland, Liam Brady, Graham Rix – Malcolm Macdonald, Frank Stapleton. I FA-cupfinalen spelade Alan Hudson istället för Graham Rix. Pat Jennings spelade samtliga 42 ligamatcher och Malcolm Macdonald blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav femton i ligan.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att siffran 1 hade fått serifer. Bortatröjan var gul med blå krage och en stor kanon placerad mitt på tröjan. I FA-cupfinalen spelade Arsenal i gula tröjor med rund hals och med kanonen i mindre format placerad på ena bröstet. Över och under kanonen återfanns texten ”F.A. Cup Final / Wembley 1978”. Vid kanonen fanns också tre ”kanonkulor” med bokstäverna AFC. I finalen gjorde även Umbro-loggan debut på Arsenals tröjor och byxor.

Arsenal 1969–1977

1969 gjorde Charlie George och Ray Kennedy ligadebut för Arsenal vid 18 års ålder. I laget fanns sedan tidigare målvakten Bob Wilson, ytterbackarna Peter Storey och Bob McNab, mittbackarna Frank McLintock och Peter Simpson, mittfältarna George Graham och Jon Sammels, anfallaren John Radford och yttern George Armstrong. Tränare var Bertie Mee som ledde laget mellan 1966 och 1976.

I ligan kom Arsenal bara på tolfte plats 1969/70, men istället tog man sin första europeiska cuptitel när man besegrade Anderlecht i finalen av Mässcupen (föregångaren till UEFA-cupen). Nästa säsong, 1970/71, skolades Peter Storey om till mittfältare och Pat Rice tog en ordinarie plats som högerback. Arsenal slogs med Leeds United om ligatiteln och kampen avgjordes inte förrän i sista omgången. Arsenal besegrade lokalkonkurrenten Tottenham Hotspur efter ett sent mål av Ray Kennedy och tog sin första ligatitel på arton år. Laget hade också tagit sig till final i FA-cupen och fem dagar senare, den åttonde maj 1971, mötte man Liverpool på Wembley. Det var mållöst efter nittio minuter och i förlängningen tog Liverpool ledningen genom Steve Heighway, men Eddie Kelly kvitterade och med tio minuter kvar gjorde Charlie George segermålet, ett skott från tjugo meter. Arsenal blev därmed andra klubb på 1900-talet att vinna ”dubbeln” – Tottenham hade gjort samma sak tio år tidigare.

I december 1971 värvades Alan Ball från Everton för den brittiska rekordsumman 220 000 pund. Laget kunde trots det inte försvara ligatiteln utan slutade på femte plats, men man gick ännu en gång till final i FA-cupen. Den här gången blev det dock förlust med 0–1 mot Leeds. I Europacupen slog Arsenal ut norska Strømsgodset och schweiziska Grasshoppers men åkte sedan ut mot blivande mästarna Ajax. 1973 kom Arsenal på andra plats i ligan, men sedan började det gå sämre. Under de tre följande säsongerna slutade laget på tionde, sextonde och sjuttonde plats. Bertie Mee avgick 1976 och ersattes av Terry Neill som under sin första säsong 1976/77 ledde laget till en åttondeplats i ligan. I takt med att guldlaget från 1971 splittrades etablerade sig flera unga spelare i laget i mitten av 70-talet. Bland de nya spelarna fanns mittbacken David O’Leary, mittfältarna Liam Brady och Graham Rix samt anfallaren Frank Stapleton. 1976 värvade man dessutom centern Malcolm Macdonald från Newcastle och mittfältaren Alan Hudson från Stoke. Macdonald, som hade värvats för den ovanliga summan 333 333 pund och 34 pence, gjorde 25 mål och blev skyttekung under sin första säsong i Arsenal.

Hemmatröjan på 70-talet var samma som tidigare, men från och med 1969 var strumporna röda med en vit rand. Som reservställ användes i första hand gula tröjor, blå byxor och gula strumpor. De långärmade tröjorna var helt gula medan de kortärmade hade blå hals och muddar. Säsongen 1976/77 användes helt gula strumpor utan blå rand.

I FA-cupmatchen mot Blackpool i januari 1970 spelade Arsenal i helvitt. Matchen slutade 1–1 och i omspelet hade Arsenal återigen vita tröjor, men byxorna var blå och strumporna röda. Den vita tröjan användes även i bortamatchen mot Luton Town i mars 1975 och då tillsammans med vita byxor och röda strumpor. Mörkblå tröjor hade förbjudits 1968 då de ansågs vara för lika domarnas svarta tröjor, men i november 1970 gjorde Arsenals marinblå tröja comeback i ligamatchen borta mot Blackpool. Arsenal hade ansökt om dispens att använda dessa tröjor då både deras ordinarie rödvita och de gula bortatröjorna krockade med Blackpools mandarinfärgade tröjor.

I FA-cupfinalen 1971 spelade Arsenal i gula tröjor. Ovanför kanonen på ena bröstet återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och under kanonen årtalet 1971. I 1972 års FA-cupfinal spelade Arsenal i sina ordinarie rödvita tröjor. FA-cupen fyllde 100 år och för att markera detta återfanns årtalen 1872 och 1972 på varsin sida om FA-cupsilhuetten på bröstet.