Blackburn Rovers inledde Premier League-säsongen 1993/94 med att besegra Chelsea med 2–1 på Stamford Bridge. Stjärnanfallaren Alan Shearer stod dock fortfarande utanför laget. Han hade missat hela vårsäsongen 1993 på grund av en korsbandsskada, men i nästa match, hemma mot Norwich City, gjorde han comeback som inhoppare. Det blev förlust med 2–3, men därefter tog Blackburn tre segrar och spelade två oavgjorda. Efter en andra hemmaförlust, 0–2 mot West Ham, gjorde Shearer comeback i startelvan mot Sheffield Wednesday den 25 september. Han stod för kvitteringen till 1–1 och därefter gjorde han sju mål på tio ligamatcher. Bland annat stod Shearer för ett hattrick i 3–3-matchen borta mot Leeds United.

Därutöver blev det fyra segrar, två oavgjorda samt en 0–1-förlust borta mot Queens Park Rangers. Efter säsongens fjärde förlust, 0–1 borta mot Ipswich Town, spelade Blackburn tolv raka ligamatcher utan nederlag mellan den femte december och 22 februari. Alan Shearer stod för övrigt för tretton mål på dessa tolv matcher. En 1–1-match borta mot serieledarna Manchester United den 26 december följdes av sju raka segrar.

Avslutningen av säsongen blev dock något ojämn. På de tretton sista ligamatcherna blev det sju segrar, två oavgjorda och fyra förluster. Blackburn Rovers kunde därför inte komma ifatt Manchester United utan fick nöja sig med andra plats i Premier League 1993/94. Totalt blev det 25 segrar, nio oavgjorda och åtta förluster vilket gav 84 poäng, åtta poäng efter mästarna.

I FA-cupen slog Blackburn Rovers ut Portsmouth i tredje omgången. Det blev oavgjort 3–3, men Blackburn vann omspelet med 3–1. Även i nästa omgång blev det oavgjort, denna gång en mållös match mot Charlton Athletic. Omspelet slutade med en 0–1-förlust och Blackburn var därmed utslaget. I Ligacupen 1993/94 slog Blackburn Rovers ut Bournemouth efter 1–0 hemma och 0–0 borta. Även nästa match mot Shrewsbury Town slutade mållös, men Blackburn vann omspelet med 4–3. Blackburn åkte sedan ur Ligacupen efter 0–1 mot Tottenham Hotspur i fjärde omgången.

Spelarna i Blackburn Rovers 1993/94

Ordinarie laguppställning: 26 Tim Flowers – 20 Henning Berg, 2 David May, 5 Colin Hendry/21 Kevin Moran, 6 Graeme Le Saux – 7 Stuart Ripley, 4 Tim Sherwood, 23 David Batty, 11 Jason Wilcox – 9 Alan Shearer, 10 Mike Newell/8 Kevin Gallacher.

Le Saux, May och Ripley spelade 40 ligamatcher från start. Alan Shearer gjorde 31 mål och kom tvåa i skytteligan, tre mål bakom Newcastles Andy Cole. Dessutom gjorde han två mål i FA-cupen (båda mot Portsmouth) och ett i Ligacupen (mot Bournemouth). Bobby Mimms inledde säsongen som ordinarie målvakt, men den fjärde november 1993 värvades Tim Flowers från Southampton för 2,4 miljoner pund. Övergångssumman gjorde honom till Storbritanniens dyraste målvakt. En annan nykomling var mittfältaren David Batty som Blackburn värvade från Leeds United för 2,75 miljoner pund den 26 oktober. Svenske mittbacken Patrik Andersson hann vara spela en match (mot Newcaslte den 29 augusti) innan han såldes till Borussia Mönchengladbach.

Tröjorna

Blackburn Rovers behöll samma matchställ 1993/94 som föregående säsong. En skillnad på hemmatröjan var att logotypen för sponsorn McEwan’s Lager nu satt på en vit bakgrund. En annan skillnad gällde numren på ryggen. I början av säsongen använde man samma typ av nummer som Aston Villa, Leeds och Newcastle som också hade tröjor av märket Asics. Liksom sponsorloggan satt dessa nummer på en vit bakgrund.

En nymodighet denna säsong var att spelarna hade personliga nummer och namn på ryggen. Namnen var på den första versionen av tröjan röda med svarta kanter. Efter matchen mot Liverpool den tolfte september ändrade man på numren och namnen. Man gick tillbaka till de kantiga siffrorna från 92/93 men med vita inre kanter istället för genomskinliga. Även Asics-märket på siffrorna blev vita. Samtidigt tog man bort den vita panelen som de runda siffrorna satt på. Färgen på namnen ändrades också och blev nu vita med röda kanter. Byxorna var oftast vita med blå fält på sidorna, men i vissa bortamatcher spelade Blackburn i blå byxor med vita fält på sidorna.

Den röd-svart-randiga bortatröjan från 1992/93 var kvar även 1993/94 med skillnaden att man nu hade namn på ryggen. Formen på siffran ett ändrades också till att bli helt rak. Efter nyår fick siffrorna ett Asics-märke i nederkant. Bortabyxorna var precis som tidigare svarta med röda fält på sidorna, men borta mot Tottenham i februari 1994 spelade Blackburn i vita byxor med röda fält på sidorna.

I Ligacupmatchen mot Tottenham i december 1993 spelade Blackburn i gult och svart. Tröja och byxor var gula med svarta sidopaneler. De tillhörande strumporna var gula med svart överdel. Denna match var enda gången som detta matchställ kom till användning. En orsak kan ha varit att domarna i Ligacupen bar svarta kläder och att Blackburns röd-svarta bortaställ därför inte var ett alternativ.

På MuseomOfJerseys kan du läsa mer om Blackburns olika stilar på nummer och namn under åren 1992–1994.

Säsongen 1992/93 var den första upplagan av Premier League och Blackburn Rovers var ett av de tjugotvå lagen i den nya ligan. Blackburn hade vunnit kvalfinalen mot Leicester City våren 1992 och spelade nu i högsta serien för första gången sedan 1966. Tack vare ägaren Jack Walkers pengar kunde Blackburn värva Southamptons anfallare Alan Shearer för den brittiska rekordsumman 3,6 miljoner pund. Nya i laget var också Stuart Ripley (yttermittfältare, Middlesbrough), Lee Makel (mittfältare, Newcastle United), norrmannen Henning Berg (försvarare, Lillestrøm), Nicky Marker (försvarare/mittfältare, Plymouth Argyle) samt australiensiske målvakten Frank Talia (Sunshine George Cross).

Blackburn Rovers i Premier League 1992/93

Nykomlingen Blackburn Rovers fick en bra start på Premier League-säsongen 1992/93 med bara en förlust på de fjorton första matcherna. Bland annat besegrade man Arsenal två gånger om och spelade oavgjort mot Manchester United. Man noterade även sin största seger för säsongen när man besegrade Norwich City med 7–1 den tredje oktober. I mitten av säsongen blev dock förlusterna fler och på de följande arton matcherna åkte Blackburn på åtta förluster. Största förlusten kom hemma mot Coventry City den 26 januari då man föll med 2–5. I matchen mot Leeds United på annandag jul 1992 slet dessutom Alan Shearer av främre korsbandet. Han hade dittills gjort sexton mål på tjugoen ligamatcher, men skadan höll honom borta från spel resten av säsongen.

Mot slutet av säsongen återfick Blackburn formen. Laget vann åtta av de tio sista ligamatcherna och Blackburn Rovers slutade på fjärde plats i Premier League 1992/93. Blackburn vann tjugo matcher, spelade elva oavgjorda och förlorade lika många. Detta gav 71 poäng, en mindre än Norwich City som tog den sista UEFA-cupplatsen.

I FA-cupen slog Blackburn Rovers ut Bournemouth (3–1), Crewe Alexandra (3–0) och Newcastle United (1–0). Kvartsfinalen mot Sheffield United blev mållös och även omspelet slutade oavgjort, denna gång 2–2. Sheffield United vann den påföljande straffsparksläggningen och gick till semifinal.

I Ligacupen 1992/93 slog Blackburn Rovers under hösten ut Huddersfield Town (1–1 hemma, 4–3 borta), Norwich City (2–0) och Watford (6–1). Blackburn fortsatte sedan med att besegra Cambridge United med 3–2 i kvartsfinalen i januari. Semifinalerna avgjordes genom dubbelmöten i februari och mars och motståndare var Sheffield Wednesday. Det blev förlust både hemma (2–4) och borta (1–2) och Sheffield Wednesday gick därmed till final.

Spelarna i Blackburn Rovers 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Bobby Mimms – 2 David May, 5 Colin Hendry, 6 Kevin Moran, 3 Alan Wright – 7 Stuart Ripley, 4 Tim Sherwood, 8 Mark Atkins/Gordon Cowans, 11 Jason Wilcox – 9 Alan Shearer, 10 Mike Newell.

Målvakten Bobby Mimms spelade samtliga 42 ligamatcher och Alan Shearer blev bäste målskytt med sexton ligamål trots att han missade halva säsongen. Hans anfallskollega Mike Newell stod för fjorton fullträffar. Under säsongen förstärkte Blackburn truppen med några spelare. I december 1992 anlände svenske mittbacken Patrik Andersson från Malmö FF. Senare, i mars månad 1993, värvade man även vänsterbacken Graeme Le Saux från Chelsea och anfallaren Kevin Gallacher från Coventry City. I dessa affärer ingick Steve Livingstone (till Chelsea) och amerikanen Roy Wegerle (till Coventry).

Tröjorna

Den japanska tröjtillverkaren Asics levererade matchställen till Blackburn Rovers 1992/93 och sponsor var ölmärket McEwan’s Lager. Hemmatröjan var som vanligt delad i en blå och en vit hälft. Efter ett par år med en ljusare blå nyans gick Blackburn nu tillbaka till en mörkare mellanblå nyans. Tröjnummer och reklam var röda. I hemmamatchen mot Nottingham Forest den femte september 1992 valde sponsorn Scottish and Newcastle att göra reklam för ölmärket Coors Extra Gold. Detta var en engångsföreteelse och orsaken var att man precis hade tillskansat sig rättigheterna att sälja just Coors i Storbritannien. Man satte Coors-logotypen på en vit bakgrund till skillnad från McEwan’s Lager som satt direkt på den blåvita tröjan. Till nästa säsong skulle även McEwan’s Lager få en vit bakgrund. MuseomOfJerseys har en artikel om reklambytet i matchen Blackburn Rovers–Nottingham Forest.

Blackburn Rovers bortatröja 1992/93 var rödsvart-randig med svart krage. Tillhörande byxor var svarta med röda fält på sidorna och strumporna var svarta med röd överdel. I bortamatchen mot Arsenal den tolfte september spelade Blackburn i gula tröjor med mörkblå krage. Byxorna var gula med mörkblå fält på sidorna och strumporna var helt gula.