Etikett: Coppa Italia

Lazio 1999/00

Lazio firade sitt 100-årsjubileum säsongen 1999/2000 och man inledde med att besegra Manchester United med 1–0 i europeiska supercupen. Matchen spelades på Stade Louis II i Monaco och Marcelo Salas gjorde matchens enda mål i 35:e minuten. Laget var förstärkt med tre argentinare: Roberto Sensini och Juan Sebastián Verón värvades från Parma medan Diego Simeone hämtades från Inter. Man värvade också anfallarna Simone Inzaghi (Piacenza) och Kennet Andersson (Bologna). Den senare spelade dock bara två ligamatcher innan han återvände till Bologna i november.

I ligan slogs Lazio med Juventus om seriesegern. Juventus ledde länge, men Lazio avslutade säsongen med att vinna sju av de åtta sista matcherna och i näst sista omgången tog man över förstaplatsen. Seriesegern säkrades genom en 3–0-seger över Reggina i sista omgången. Lazio slutade en poäng före Juventus och tog sin andra ligatitel i historien. I italienska cupen slog Lazio ut Ravenna, Juventus och Venezia innan man ställdes mot Inter i finalen. Första finalmatchen i Rom slutade 2–1 till Lazio efter att hemmalaget vänt underläge till seger genom mål av Pavel Nedvěd och Diego Simeone. Returen i Milano blev mållös och Lazio tog sin tredje cuptitel.

Lazio var även tack vare andraplaceringen i ligan förra säsongen kvalificerade för Champions League. Där ställdes man mot Bayer Leverkusen, Dynamo Kiev och Maribor. Båda matcherna mot Leverkusen slutade oavgjort, men man vann mot Dynamo Kiev och Maribor, både hemma och borta, och toppade tabellen. I det andra gruppspelet ställdes Lazio mot Olympique Marseille, Chelsea och Feyenoord. Lazio kom återigen etta i gruppen efter tre segrar, två oavgjorda och en förlust. I kvartsfinalen tog det stopp efter förlust med 5–2 mot Valencia. I returen gjorde Verón matchens enda mål men det räckte inte och spanjorerna tog sig vidare till semifinal.

Under hösten och fram till och med matchen mot Venezia den 5 januari användes samma hemma- och bortatröja som under 1998/99. Från och med matchen mot Bologna den 9 januari (datumet då klubben bildades 100 år tidigare) spelade man i vita tröjor och som reservtröja hade man en ny svart tröja. I de europeiska cupmatcherna användes en ljusblåvitrandig tröja och precis som föregående säsong hade man Del Monte som sponsor. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Olympique Marseille, Chelsea och Valencia.

Parma 1998/99

Inför säsongen 1998/99 anlitade Parma Alberto Malesani som ny tränare. Nya spelare i laget var ytterbackarna Luigi Sartor (Inter) och Paolo Vanoli (Verona), mittfältarna Juan Sebastián Verón (Sampdoria) och Raffaele Longo (Napoli), högeryttern Diego Fuser (Lazio) och anfallaren Abel Balbo (Roma). Hernán Crespo blev bäste målskytt med 16 ligamål medan målvakten Gianluigi Buffon och mittbacken Lilian Thuram deltog i samtliga 34 ligamatcher. Två som spelade sin sista säsong i klubben var försvarsveteranerna Luigi Apolloni och Roberto Mussi. Laget hade en mycket framgångsrik säsong med seger i både italienska cupen och UEFA-cupen samt en fjärdeplats i ligan, vilket gav en kvalplats till nästa säsongs Champions League. I italienska cupen slog Parma ut Genoa, Bari, Udinese och Inter innan man ställdes mot Fiorentina i finalen. Båda finalmatcherna slutade oavgjort, 1–1 på Ennio Tardini-stadion och 2–2 i returen på Artemio Franchi-stadion i Florens, och Parma tog därmed hem pokalen tack vare fler gjorda mål på bortaplan. I UEFA-cupen slog Parma ut Fenerbahçe, Wisła Kraków, Glasgow Rangers, Bordeaux och Atlético Madrid på vägen mot finalen. I finalen, som spelades på Lužniki-stadion i Moskva, besegrades Olympique Marseille med 3–0 efter mål av Hernán Crespo, Paolo Vanoli och Enrico Chiesa. Den sistnämnde blev turneringens skyttekung med åtta mål medan Crespo stod för sex fullträffar.

Tröjorna var nya för året och tillverkades av Lotto. En nyhet var att hemmatröjan var gul och blå istället för som tidigare vit. Reservtröjorna som användes var antingen vita eller mörkblå med blå och gula tvärränder. I UEFA-cupmatcherna var symbolen på sponsorloggan borttagen och man hade endast texten Parmalat. I finalen hade tröjorna Lotto-loggan på båda ärmarna samt UEFA-cuploggan på högra ärmen.

Fiorentina 1998/99

Giovanni Trapattoni, som närmast kom från Bayern München, tog över som tränare för Fiorentina säsongen 1998/99. Laget inledde säsongen med fyra raka segrar och man ledde också serien under större delen av höstsäsongen. Under våren gick det sämre och Fiorentina fick se sig passerade av både Milan och Lazio och man slutade på tredje plats, som från och med denna säsong gav en kvalplats till nästa års Champions League. I UEFA-cupen slog Fiorentina ut Hajduk Split i första omgången, men i hemmamatchen mot Grasshoppers i andra omgången kastade en åskådare in en hemmagjord bomb som träffade linjemannen. Fiorentina dömdes till förlust med 0–3 och uteslutning ur turneringen. I italienska cupen tog sig Fiorentina till final efter att ha besegrat Padova, Lecce och Atalanta samt Bologna i semifinalen. I finalen mot Parma blev det oavgjort i båda matcherna, 1–1 i första mötet och 2–2 i returen, och Parma tog därmed hem pokalen tack vare fler gjorda bortamål.

Lagets bäste målskytt blev Gabriel Batistuta som gjorde 21 mål och kom på andra plats i skytteligan, ett mål efter Udineses Márcio Amoroso. Rui Costa stod för tio ligamål och gjorde sin målmässigt bästa säsong i karriären. Bland nyförvärven fanns tyske vänsterbreddaren Jörg Heinrich från Borussia Dortnund, tjeckiske mittbacken Tomáš Řepka från Sparta Prag, spanske mittfältaren Guillermo Amor från Barcelona samt ytterbacken Moreno Torricelli från Juventus.

Tröjorna tillverkades, liksom förra säsongen, av Fila och laget sponsrades av Nintendo. men denna säsong hade man ett annat mönster på ärmarna och byxbenen. Man hade också nummer på byxorna från och med denna säsong.

Lazio 1997/98

Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare för Lazio och han tog med sig Roberto Mancini från sitt gamla lag Sampdoria. Kroatiske anfallaren Alen Bokšić återvände till klubben efter ett år i Juventus och från samma klubb värvades serbiske mittfältaren Vladimir Jugović. Man värvade även försvararna Giuseppe Pancaro (Cagliari) och Giovanni Lopez (Vicenza) samt argentinske mittfältaren Matías Almeyda från Sevilla. Lazios bäste spelare under säsongen var tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd som blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Tidigare skyttekungen Giuseppe Signori kom inte överens med sin nye tränare och såldes därför till Sampdoria i december. Under hösten hann Signori med att göra sex mål på fyra matcher i italienska cupen, vilket räckte till seger i skytteligan.

Lazio slog ut Fidelis Andria, Napoli, Roma och Juventus innan man ställdes mot Milan i finalen. Första finalmötet slutade med en uddamålsförlust på San Siro, men hemma på Olympiastadion kunde Lazio vända och vinna med 3–1 efter mål av Guerino Gottardi, Vladimir Jugović och Alessandro Nesta. Lazio tog därmed sin andra italienska cuptitel i historien. Man gick även till final i UEFA-cupen efter att ha slagit ut portugisiska Vitória Guimarães, ryska Rotor Volgograd, franska Racing Strasbourg och Auxerre samt ryska Spartak Moskva i semifinalen. I den helitalienska finalen mot Inter blev det dock förlust med 0–3. I ligan var Lazio länge med och slog om seriesegern, men en förlust mot Juventus i 28:e omgången gjorde att laget helt tappade formen. Man avslutade ligaspelet med fem raka förluster och slutade på sjunde plats.

Hemmatröjan var ny för året medan både de gula och mörkblå bortatröjorna var samma som föregående säsong. Numren hade en annan stil än tidigare, men på den mörkblå tröjan användes oftast samma typ av nummer som tidigare.

Napoli 1996/97

Napoli inledde säsongen bra och låg på andra plats bakom Juventus vid juluppehållet. Under våren gick det dock sämre och laget spelade elva ligamatcher utan seger. Tränaren Luigi Simoni fick sparken och ersattes av juniorlagstränaren Vincenzo Montefusco som ledde laget till en trettondeplats i serien. Däremot gick det bättre i italienska cupen. Segrar över Monza, Pescara, Lazio och Inter tog Napoli till final mot Vicenza. I första finalmatchen gjorde Napolis Fabio Pecchia matchens enda mål, men i returen vann Vicenza med 3–0 och tog sin första cuptitel. I ligan hade man problem med målskyttet, och Alfredo Aglietti, nyförvärv från Reggina, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, medan anfallspartnern Nicola Caccia som hade värvats från Piacenza gjorde sju mål. Nya i laget var också Mauro Milanese (försvarare, Torino), belgaren Bertrand Crasson (försvarare, Anderlecht), Francesco Turrini (högerytter, Piacenza), Massimiliano Esposito (mittfältare/anfallare, Lazio), Luigi Panarelli (försvarare, Taranto) samt brasilianarna Beto (mittfältare, Botafogo) och Caio (anfallare, Inter).

Denna säsong var den sista som Napolis tröjor tillverkades av Lotto. Både hemma- och bortatröjorna hade ny design och laget hade även en ny sponsor i form av Centrale Latte di Napoli.

Vicenza 1996/97

Vicenza förbättrade sig ytterligare en placering och slutade på åttonde plats i Serie A 1996/97. Under säsongen besegrade man både Juventus, Inter och Milan. Segrar över Lucchese, Genoa, Milan och Bologna gjorde att laget även tog sig till final i italienska cupen. Första finalmötet med Napoli slutade med en uddamålsförlust, men i returen kvitterade Vicenza genom Giampiero Maini. I slutet av förlängningen gjorde Vicenza ytterligare två mål genom Maurizio Rossi och Alessandro Iannuzzi och laget kunde därmed titulera sig italienska cupvinnare för första gången. Lagets bäste målskytt under säsongen blev uruguayanen Marcelo Otero med 13 mål. Några av nyförvärven inför säsongen var försvararen Massimo Beghetto (Perugia), kamerunske mittfältaren Pierre Wome (Canon Yaoundé) samt anfallarna Giovanni Cornacchini (Bologna) och Alessandro Iannuzzi (Lazio).

Tröjorna, som tillverkades av Biemme, hade bredare ränder än förra säsongen. Som reservställ användes antingen vita eller svarta tröjor tillsammans med vita eller svarta byxor och strumpor.

Atalanta 1995/96

Atalanta, som var tillbaka i Serie A efter ett år i Serie B, inledde säsongen bra och efter fyra raka segrar låg laget trea i tabellen i början av december. Därefter följde dock sex raka förluster och så småningom slutade man på trettonde plats. Domenico Morfeo blev lagets bäste målskytt med elva mål och den då 22-årige Christian Vieri, som hade värvats från Venezia, gjorde nio mål. Några av de andra nyförvärven var försvararen Gianluca Luppi (Fiorentina), mittfältarna José Oscar Herrera (Cagliari), Antonio Paganin (Inter), Fabio Gallo (Brescia) och Marco Sgrò (tillbaka från lån i Ancona) samt anfallaren Sandro Tovalieri från Bari. Atalanta gick också till final i italienska cupen där det blev förlust mot Fiorentina efter 0–1 borta och 0–2 hemma.

Tröjorna, som tillverkades av Asics, var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att Somet var ny sponsor och att man hade spelarnas namn på ryggen.

Fiorentina 1995/96

Fiorentina gjorde sin bästa säsong sedan mitten av 80-talet och delade tredjeplatsen i Serie A 1995/96 med Lazio. Gabriel Batistuta var återigen lagets bäste målskytt. Han gjorde 19 ligamål och kom på fjärde plats i skytteligan. Några av nyförvärven denna säsong var mittbacken Lorenzo Amoruso och mittfältaren Emiliano Bigica från Bari, mittbacken Pasquale Padalino (Foggia), vänsterbacken Michele Serena (Sampdoria), mittfältaren Giovanni Piacentini (Roma) och svenske mittfältaren Stefan Schwarz från Arsenal. Laget tog även sin femte italienska cuptitel efter att ha besegrat Atalanta i finalen, 1–0 hemma (mål av Batistuta) och 2–0 borta (mål av Amoruso och Batistuta).

Tröjorna tillverkades av Reebok från och med denna säsong. Hemmatröjan var delad i två nyanser av lila med en stor lilja i mitten. Bortatröjan var vit och hade en lila lilja på vardera ärmen. Tredjetröjan var i samma stil som bortatröjan fast röd.

Juventus 1994/95

Säsongen 1994/95 tog Juventus sin 23:e ligatitel och den första sedan 1986. Laget slutade tio poäng före Lazio och Parma. Juventus tog sig även till final i både italienska cupen och UEFA-cupen. I båda finalerna mötte man Parma. Det blev seger för Juventus i den italienska cupen efter 1–0 hemma (mål av Sergio Porrini) och 2–0 borta (mål av Porrini och Fabrizio Ravanelli). I UEFA-cupens första omgång slog Juventus ut CSKA Sofia efter att ha vänt 2–3 till seger med 5–1 i returen i en match där Ravanelli gjorde fem mål. Därefter följd esegrar över portugisiska Maritimo och österrikiska Admira Wacker. I både kvarts- och semifinalerna blev det tyskt motstånd i form av Eintracht Frankfurt respektive Borussia Dortmund. I den helitalienska finalen vann Parma första mötet med 1–0. Returen slutade 1–1 vilket räckte till seger för Parma.

Lagkaptenen Roberto Baggio hade skadeproblem och spelade bara hälften av ligamatcherna, vilket gav Alessandro Del Piero chansen att spela in sig i startelvan. Lagets bästa målskyttar blev Gianluca Vialli (17 ligamål) och Fabrizio Ravanelli (15 ligamål). Nyförvärv inför säsongen var portugisiske mittfältaren Paulo Sousa från Sporting Lissabon, franske mittfältaren Didier Deschamps från Olympique Marseille, försvararen Ciro Ferrara från Napoli, mittfältaren Alessio Tacchinardi från Atalanta samt mittfältarna Luca Fusi och Robert Jarni från Torino. Under vintern värvades även Alessandro Orlando från Milan i utbyte mot Paolo Di Canio.

Både hemma- och bortatröjan var nya för säsongen. En skillnad mot tidigare var att sponsorn Danones logga nu var i företagets blåvita färger. På hemmatröjan var klubbmärket placerat nedanför halsen. Bortatröjan var blå med en gul stjärna på vardera axeln.

Parma 1993–1995

Parma slutade på femte plats i Serie A 1993/94 och kvalificerade sig därmed för nästa säsongs UEFA-cup. Tack vare segern i föregående säsongs Cupvinnarcup fick laget delta i europeiska supercupen som spelades i januari/februari 1994. Där mötte man Milan (som hade ersatt Champions League-vinnarna Olympique Marseille som var avstängda på grund av en korruptionsskandal) i ett dubbelmöte och efter att ha förlorat första matchen hemma med 0–1 lyckades Parma vända till seger med 2–0 efter förlängning (mål av Sensini och Crippa). Som regerande mästare deltog Parma även i Cupvinnarcupen. I första omgången slog man ut Degerfors (2–1 borta och 2–0 hemma). Därefter besegrade man Maccabi Haifa, Ajax och Benfica innan man förlorade finalen med 0–1 mot Arsenal. Några av nyförvärven inför denna säsong var målvakten Luca Bucci från Reggiana, argentinske landslagsspelaren Roberto Sensini från Udinese samt två spelare från Napoli: Massimo Crippa och Gianfranco Zola. Den sistnämnde kom tvåa i Serie A:s skytteliga med 18 mål.

Säsongen 1994/95 förbättrade sig Parma ett par placeringar och slutade på tredje plats i ligan. I italienska cupen tog sig laget till final där det blev förlust mot Juventus, 0–1 hemma och 0–2 borta. Även i UEFA-cupfinalen möttes Parma och Juventus. På vägen dit slog Parma bland annat ut AIK i andra omgången. Parma vann första finalmatchen med 1–0 efter mål av Dino Baggio. I returen tog Juventus ledningen genom Vialli, men Dino Baggio gjorde återigen mål och matchen slutade 1–1, totalt 2–1 till Parma som tog ännu en europeisk cuptitel. I ligan blev Gianfranco Zola återigen lagets bäste målskytt, denna gång med 19 mål. Nya spelare i laget var bland andra portugisiske försvararen Fernando Couto från Porto, ytterbacken Roberto Mussi från Torino, mittfältaren Dino Baggio från Juventus och anfallaren Marco Branca från Udinese.

Hemmatröjan som användes under dessa två säsonger var vit med blå krage. Bortatröjan var gul med blå ärmar och en blå halvcirkel nedanför halsen. Den hade också snörning i halsen. Klubbmärket var placerat i en sköld och i sidan på tröjan fanns en lapp med texten ”FOND 1913”, årtalet då klubben bildades. Två olika typer av nummer användes, även om skillnaderna inte var så stora. Den ena typen var något högre än den andra och ibland hade man Umbro-loggan i nedre delen på siffrorna. I Cupvinnarcupfinalen 1994 spelade Parma i det gula bortastället, men utan reklam på tröjan. Över och under klubbmärket fanns texten ”Copenhagen 94 / Finale Coppa delle Coppe”.