Etikett: Cupvinnarcupen

3 november 2023

Arsenal 1993/94

Arsenal hade vunnit FA-cupen 1993 och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången mötte man danska Odense. Martin Keown gjorde självmål redan i artonde minuten, men Arsenal vände genom mål av Ian Wright och Paul Merson och vann med 2–1. Oavgjort, 1–1, i returen innebar att Londonlaget gick vidare till nästa omgång. Där väntade belgiska Standard Liège som inte vållade Arsenal några som helst bekymmer. Två mål av Wright och ett av Merson innebar i praktiken att matchen var avgjord redan efter första mötet på Highbury. Returen i Belgien slutade med total utklassning. 7–0 till Arsenal i en match med sex olika målskyttar (Kevin Campbell stod för två fullträffar) och sammanlagt alltså 10–0 på de två matcherna.

Cupvinnarcupen fortsatte sedan med kvartsfinaler i mars 1994. Italienska Torino stod för motståndet och första mötet på Stadio Delle Alpi slutade mållöst. I returen på Highbury nickade Tony Adams in matchens enda mål i andra halvlek och skickade Arsenal till semifinal. Där väntade Paris Saint-Germain och fransmännen inledde hemma på Parc des Princes. Ian Wright gav Arsenal ledningen tio minuter före halvtidsvilan, men David Ginola kvitterade fyra minuter efter densamma. Det blev inga fler mål i första mötet, men i returen gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det visade sig räcka för att Arsenal skulle ta sig till final mot Parma med Tomas Brolin i laget.

Final i Cupvinnarcupen

Finalen spelades på Parken i Köpenhamn den fjärde maj 1994. Arsenals bäste målskytt Ian Wright var avstängd och därför fick Alan Smith agera ensam längst fram i anfallet. I tjugonde minuten misslyckades Parmas libero Lorenzo Minotti med en rensning. Alan Smith höll sig framme och drog till på volley. Bollen gick i mål och Arsenal ledde med 1–0. Några fler mål blev det inte och Arsenal hade därmed vunnit en europeisk cuptitel för första gången sedan 1970.

Arsenals lag i Cupvinnarcupfinalen 1994: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 7 Kevin Campbell, 4 Paul Davis, 11 Ian Selley, 8 Steve Morrow, 10 Paul Merson (ut 86) – 9 Alan Smith; avbytare: 12 Andy Linighan, 13 Alan Miller (målvakt), 14 Eddie McGoldrick (in 86), 15 Ray Parlour, 16 Paul Dickov.

Se höjdpunkter från Cupvinnarcupfinalen:

Arsenal i Premier League 1993/94

Arsenal inledde Premier League-säsongen 1993/94 med en 0–3-förlust hemma mot Coventry City. Laget tog dock revansch genom att därefter vinna fyra matcher i rad. Bland annat besegrade man ärkerivalen Tottenham Hotspur med 1–0 på White Hart Lane i andra omgången. Efter 1–1 borta mot Blackburn Rovers i sjätte omgången gjorde sedan Kevin Campbell hattrick i 4–0-segern mot Ipswich Town. Arsenal avslutade september månad med en 1–0-förlust borta mot Manchester United samt seger hemma mot Southampton med samma siffror. I oktober månad spelade Arsenal fyra ligamatcher och samtliga slutade 0–0. Det blev sedan blandade resultat i årets tio sista ligamatcher – fem segrar, två oavgjorda och tre förluster. I en av segrarna, 4–0 borta mot Swindon Town, gjorde Kevin Campbell sitt andra hattrick för säsongen.

På nyårsdagen 1994 vann Arsenal med 3–0 i Londonderbyt mot Wimbledon på Selhurst Park. Det blev sedan fem oavgjorda matcher i rad – två gånger 0–0 och sedan tre gånger 1–1. Efter seger med 1–0 hemma mot Blackburn vann Arsenal sedan med 5–1 borta mot Ipswich och 4–0 borta mot Southampton. Både mot Ipswich och Southampton gjorde Ian Wright hattrick. På de nästkommande åtta matcherna blev det tre segrar och fem oavgjorda. Arsenal hade därmed spelat nitton raka ligamatcher utan förlust. Avslutningen av ligasäsongen blev dock mindre lyckad med 2–0-förluster både hemma mot West Ham United och borta mot Newcastle United. Arsenal vann arton matcher, spelade sjutton oavgjorda och förlorade sju gånger. Det gav 71 poäng och fjärde plats i Premier League-tabellen 1993/94. Laget hade ligans bästa försvar med endast 28 insläppta mål på 42 matcher vilket var tio färre än mästarlaget Manchester United.

Spelarna i Arsenal 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Andy Linighan/12 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 23 Ray Parlour/11 Eddie McGoldrick, 4 Paul Davis, 17 John Jensen, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 7 Kevin Campbell/9 Alan Smith.

Seaman och Wright spelade mest med 39 ligamatcher var. Wright blev även bäste målskytt med 23 ligamål medan Kevin Campbell stod för fjorton fullträffar. Irländaren Eddie McGoldrick var ny i klubben och hade värvats från Crystal Palace sommaren 1993. Hans ankomst ledde till att managern George Graham sålde Anders Limpar till Everton i mars 1994.

Utslagna ur cuperna

I de båda inhemska cuperna gick det inte lika bra som föregående säsong. Arsenal slog ut Millwall i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Bolton Wanderers efter omspel. I Ligacupen slog Arsenal först ut Huddersfield Town och sedan Norwich City efter omspel. Därefter blev det förlust mot Aston Villa.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Arsenal 1993/94 och sponsor var JVC. Hemmastället var av samma modell som 1992/93, men bortastället var nytt för säsongen. Det bestod av gula tröjor med tre marinblå diagonala ränder som delades av på mitten för att göra plats för sponsorloggan. Till denna tröja använde man marinblå byxor med tre gula diagonala ränder på vänster ben samt gula strumpor med tre marinblå ränder på mitten. En nyhet i Premier League 1993/94 var att spelarna hade personliga tröjnummer och namn på ryggen. Numren var kantiga med Adidas-märket nedtill till skillnad från 1992/93 då man använde en mer traditionell typ av nummer.

I Cupvinnarcupen var startelvan fortfarande numrerad 1–11 och man hade heller inte spelarnas namn på ryggen. Dessutom spelade man i tröjor utan reklam i finalen. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final 1994”. Vad gäller bortatröjan under Europaäventyret kom den till användning borta mot Standard Liège, hemma mot Torino och borta mot PSG. En skillnad mot den bortatröja man använde i ligan var att muddarna var helt marinblå istället för trefärgade.

15 september 2023

Eintracht Frankfurt 1981/82

Eintracht Frankfurt var regerande västtyska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1981/82. I första matchen besegrade man grekiska PAOK från Thessaloniki med 2–0 hemma på Waldstadion. Grekerna vann dock returen med samma siffror och efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Efter nio straffsparkar hade samtliga spelare gjort mål, men PAOK:s Dimopoulos missade den sista straffen och därmed hade tyskarna vunnit. I andra omgången mötte Eintracht Frankfurt det sovjetiska laget SKA Rostov. Ryssarna vann med 1–0 hemma, men Eintracht vände underläget i returen till seger med 2–0 och sammanlagt 2–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Eintracht Frankfurt mötte Tottenham Hotspur. Engelsmännen vann första matchen med 2–0 i London. Eintracht vann returmötet med 2–1 vilket innebar att Tottenham gick vidare med sammanlagt 3–2.

Eintracht Frankfurt i Bundesliga 1981/82

Under höstsäsongen av Bundesliga 1981/82 tog Eintracht Frankfurt nio segrar, spelade två oavgjorda och förlorade sex matcher. Största segern kom i fjortonde omgången då man besegrade Werder Bremen med hela 9–2. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Efter halva säsongen låg Eintracht på sjätte plats i tabellen.

Vårsäsongen började illa med fyra förluster på de fem första matcherna. Bland annat förlorade man med 6–2 borta mot Kaiserslautern. Det fortsatte sedan med två segrar och tre förluster på de följande fem matcherna, men avslutningen av säsongen blev betydligt bättre. Laget tog fem segrar och spelade en oavgjord på de sju sista matcherna. Det innebar att Eintracht Frankfurt slutade på åttonde plats i Bundesliga 1981/82. Trots den blygsamma tabellplaceringen gjorde man inte mindre än 83 mål på de 34 matcherna. Endast mästarlaget Hamburg gjorde fler mål. Samtidigt hade man ett av de sämre försvaren i ligan med 72 insläppta mål.

Ordinarie laguppställning: Jürgen Pahl – Michael Sziedat, Bruno Pezzey, Karl-Heinz Körbel, Willi Neuberger – Werner Lorant, Stefan Lottermann, Bernd Nickel, Norbert Nachtweih/Ralf Falkenmayer – Ronald Borchers, Cha Bum-Kun.

Karl-Heinz ”Charly” Körbel spelade samtliga 34 ligamatcher. Norbert Nachtweih samt koreanen Cha Bum-Kun blev bästa målskyttar med elva ligamål var.

I västtyska cupen 1981/82 slog Eintracht Frankfurt ut BSC Brunsbüttel med 6–1 i första omgången. Det tog dock stopp redan i andra omgången då man förlorade med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Eintracht Frankfurt 1981/82. Den rödsvarta hemmatröjan var likadan som föregående säsong förutom att Infotec var ny sponsor och att tröjnumren var i en annan stil. Man introducerade även två nya matchställ. Det ena var helvitt med orange detaljer. Det andra bestod av orange tröja med svart krage, svarta byxor med tre orange ränder längs sidorna samt orange strumpor med tre svarta ränder upptill. I Cupvinnarcupen spelade man i tröjor utan reklam. Mot PAOK i första omgången spelade Eintracht i ett helrött matchställ med vita detaljer. Sedan använde man det vita (med orange detaljer) i andra omgången mot Rostov. Slutligen, mot Tottenham, spelade Eintracht i röda tröjor med vita kritstrecksränder och med röd krage med en vit trekant vid halsen.

27 maj 2023

AS Roma 1980/81

Inför 1980/81 värvade Roma den brasilianske mittfältaren Falcão från Internacional. Det var klubbens första utländska värvning efter att Serie A åter öppnat upp för utlänningar. Bland övriga nyförvärv fanns försvararna Dario Bonetti och Vincenzo Romano från Brescia respektive Avellino. Tränare var svensken Nils Liedholm som gjorde sin andra säsong i Roma efter återkomsten från Milan.

Roma i Cupvinnarcupen 1980/81

Roma hade vunnit italienska cupen föregående säsong och deltog därför i Cupvinnarcupen 1980/81. I första matchen besegrade man östtyska Carl Zeiss Jena med 3–0 på hemmaplan. Trots den klara ledningen kunde inte Roma hålla undan i returen. Tyskarna vände underläget och vann returmötet med 4–0 och gick vidare till andra omgången.

Seger i italienska cupen

I årets upplaga av italienska cupen var Roma som regerande mästare direktkvalificerat till kvartsfinalerna som inleddes i mars. Alberto Di Chiara gjorde matchens enda mål i första mötet med Fiorentina och efter en mållös retur var Roma i semifinal. Även i första semifinalmötet blev det seger med 1–0, denna gång mot Juventus efter mål av Carlo Ancelotti. I returen gjorde Juventus första målet genom Antonio Cabrini, men Agostino Di Bartolomei kvitterade på straff och tog Roma till final.

Torino stod för motståndet och även denna match slutade 1–1. Ancelotti gav Roma ledningen efter en halvtimme och Torino kvitterade genom ett självmål av Sergio Santarini i andra halvlek. Samma siffror blev det i finalreturen. Agatino Cuttone gav Torino ledningen i första halvlek, men återigen kvitterade Di Bartolomei på straff i andra halvlek. Efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Torino missade två av sina straffar medan Roma satte fyra av sina fem. Laget från huvudstaden tog därmed hem segern för andra året i rad. Det var klubbens fjärde inteckning i italienska cupen.

Roma tvåa i Serie A 1980/81

Under första hälften av Serie A-säsongen 1980/81 tog Roma sju segrar, spelade sex oavgjorda och förlorade två matcher. Förlusten med 4–0 borta mot Napoli var lagets största under säsongen. Man förlorade även med 1–0 borta mot Cagliari. Största segern under hösten kom borta mot nykomlingen Pistoiese då Roma vann med 4–0. Roma gjorde även fyra mål borta mot Inter (4–2) och hemma mot Ascoli (4–1). I matchen mot Inter i sjätte omgången stod för övrigt Roberto Pruzzo för ett hattrick. Han gjorde även lagets samtliga tre mål i 3–1-segern över Udinese i nionde omgången.

Roma toppade tabellen efter halva säsongen. Poängtapp mot några av de mindre laget gjorde dock att Juventus kunde passera under våren trots att Roma förblev obesegrade. Det blev sju segrar och åtta oavgjorda under vårsäsongen vilket räckte till en andraplats i tabellen, två poäng efter Juventus. Lagets största seger kom i 27:e omgången då man besegrade Perugia med 5–0. Detta var enda gången under vårsäsongen som Roma gjorde mer än två mål i en match.

Ordinarie laguppställning: 1 Franco Tancredi – 2 Luciano Spinosi/Vincenzo Romano, 4 Maurizio Turone, 6 Vincenzo Romano/Dario Bonetti, 3 Domenico Maggiora – 7 Bruno Conti, 5 Falcão, 8 Agostino Di Bartolomei, 10 Carlo Ancelotti, 11 Roberto Scarnecchia – 9 Roberto Pruzzo.

Målvakten Tancredi spelade samtliga 38 liga- och cupmatcher under säsongen. Även mittfältaren Di Bartolomei spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade två i cupen. Roberto Pruzzo gjorde arton ligamål och vann skytteligan i Serie A. Därtill gjorde han ett mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Playground var leverantör av tröjor till Roma 1980/81. Hemmatröjan var mörkröd med orange krage och mörkröda muddar med en orange rand. På vänster bröst återfanns symbolen som visar att man är regerande cupvinnare – en cirkel i grönt, vitt och rött. Klubbmärket placerade man på höger ärm. Tröjnumren fanns i två varianter, dels en orange, dels en vit i 3D-stil. Byxorna var mörkröda och strumporna mörkröda med en orange rand på mitten.

Reservtröjan var vit med röd-orange krage och muddar. Till denna tröja använde man vita byxor samt vita strumpor med en röd-orange rand på mitten. Se bilder på tröjorna på Questa maglia storica.

11 oktober 2022

Arsenal 1994/95

Inför säsongen 1994/95 värvade Arsenal den svenske mittfältaren Stefan Schwarz från Benfica för 1,8 miljoner pund. Under säsongen kom han dock att bli alltmer frustrerad över managern George Grahams taktik och efter bara en säsong lämnade han klubben för spel i Fiorentina.

I februari 1995 fick George Graham sparken efter att det uppdagats att han tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med övergångarna av John Jensen och Pål Lydersen 1992. Det engelska fotbollsförbundet stängde därför av Graham från fotboll i ett år. Hans assistent Stewart Houston tog över som manager för resten av säsongen. Arsenal hade haft en svag säsong och låg i mitten av Premier League-tabellen. Houston vann sina två första matcher, men därefter blev det sex förluster på sju matcher. Det blev till slut en tolfteplats för Arsenal, vilket var klubbens sämsta placering sedan 1976.

Arsenal till final i Cupvinnarcupen 1994/95

Arsenal hade vunnit Cupvinnarcupen föregående säsong och var därför med även i 1994/95 års upplaga. Under hösten slog man ut cypriotiska Omonia Nicosia och danska Brøndby. I kvartsfinalerna i mars 1995 slog Arsenal ut franska Auxerre efter 1–1 hemma och 1–0 borta. Italienska Sampdoria stod för motståndet i semifinalerna och båda mötena slutade 3–2 till respektive hemmalag. Efter en mållös förlängning gick matchen till straffsparksläggning. Målvakten David Seaman blev stor hjälte för Arsenal genom att rädda tre straffar och ta sitt lag till final. Finalen på Parc des Princes i Paris stod mellan Arsenal och spanska Real Zaragoza. Juán Esnaider gav spanjorerna ledningen i mitten av andra halvlek, men med kvarten kvar kvitterade John Hartson för Arsenal. Med bara en minut kvar av förlängningen slog Zaragozas mittfältare Nayim till med en lobb från halva plan som seglade över David Seaman i Arsenals mål.

Inte heller i de inhemska cuperna lyckades Arsenal 1994/95. Laget åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat en omspelsmatch mot Millwall. I Ligacupen besegrade man Hartlepool United, Oldham Athletic (efter omspel) och Sheffield Wednesday, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Liverpool.

Arsenal deltog även i Europeiska Supercupen där man mötte Milan som 1994 hade vunnit Champions League. Matcherna spelades i februari 1995 och första mötet på Highbury slutade 0–0. I returen på San Siro vann dock italienarna med 2–0 efter mål av Boban och Massaro.

Spelarna i Arsenal 1994/95

Laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 12 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 23 Ray Parlour, 17 John Jensen, 15 Stefan Schwarz, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 9 Alan Smith/16 John Hartson. Hartson värvades från Luton Town i januari 1995 och tog en plats i anfallet på bekostnad av den skadedrabbade Alan Smith. Skadorna gjorde att Smith avslutade karriären efter säsongen.

Arsenal spelade 61 matcher under säsongen 1994/95. Ytterbackarna Dixon och Winterburn spelade mest med 55 matcher varav 39 i ligan. Ian Wright blev bäste målskytt med 30 mål varav arton i ligan och tre i Ligacupen. Därtill gjorde han nio mål i Cupvinnarcupen och blev turneringens skyttekung.

Tröjorna

Från och med 1994/95 levererade Nike tröjorna till Arsenal. Den röda hemmatröjan hade ett zick-zack-mönster i tyget vid sidan av klubbens smeknamn ”Gunners”. Kragen var vit och de klassiska vita ärmarna var bara vita på övre halvan. De vita byxorna hade ett zick-zack-mönster i vitt på röd botten på sidorna. Strumporna hade röda och vita ränder med Nike-loggan och texten Gunners på varsin röd rand. I Cupvinnarcupen var spelarna numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen i omgångarna före finalen. Till finalen gjorde man några förändringar. Man tog bort sponsorn JVC och nedanför klubbmärket lade man till inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final 1995”. På ryggen tog man dessutom bort Nike-loggan från numren och lade till spelarnas namn ovanför.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast mörkblå med turkosfärgade ärmar och krage. Byxorna var mörkblå och strumporna mörkblå- och turkosfärgade. I Ligacupmatchen mot Liverpool spelade Arsenal i gula tröjor (med samma mönster som på de andra) med mörkblå ärmar och krage. Byxor och strumpor var desamma som på bortastället.

3 oktober 2022

Chelsea 1994/95

Glenn Hoddle gjorde 1994/95 sin andra säsong som spelande tränare för Chelsea. Han förstärkte laget med vänsterbacken Scott Minto (Charlton Athletic), mittfältaren David Rocastle (Manchester City) och anfallaren Paul Furlong (Watford). Den sistnämnde kostade Chelsea 2,3 miljoner pund vilket gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Tack vare förra säsongens finalplats i FA-cupen fick Chelsea chansen i Cupvinnarcupen 1994/95 (FA-cupvinnarna Manchester United hade även vunnit ligan och därför kvalificerat sig för spel i Champions League). I första omgången slog Chelsea ut Viktoria Žižkov från Tjeckien efter seger med 4–2 hemma och en mållös returmatch. I andra omgången fick Chelsea bara 0–0 hemma mot Austria Wien, men 1–1 i returen innebar att engelsmännen gick vidare tack vare bortamålsregeln. Belgiska Club Brugge stod för motståndet i kvartsfinalerna. Belgarna gjorde matchens enda mål i första matchen, men i returen på Stamförd Bridge vände Chelsea underläget till seger med sammanlagt 2–1. Chelsea förlorade även den första semifinalmatchen då Real Zaragoza vann med 3–0. Engelsmännen vann returen med 3–1, vilket innebar att spanjorerna gick till final med sammanlagt 4–3.

Chelsea elva i Premier League 1994/95

I Premier League 1994/95 vann Chelsea sina tre första matcher, men därefter gick det sämre med fyra förluster på de kommande sex matcherna. I mitten av säsongen spelade laget tio matcher i rad utan att vinna. Chelsea sjönk därför till mitten av tabellen och efter 33:e omgången låg man på femtonde plats efter tre raka förluster. Avslutningen av säsongen blev bättre med tre segrar och tre oavgjorda på de sex sista matcherna. Chelsea slutade därmed på elfte plats i Premier League 1994/95, tre placeringar bättre än föregående säsong.

Chelsea åkte ut tidigt i de båda inhemska cuperna 1994/95. Laget slog ut Charlton i tredje omgången av FA-cupen, men åkte sedan ut mot Millwall efter straffsparksläggning i omspelsmatchen. I Ligacupen slog Chelsea ut Bournemouth, men förlorade sedan mot West Ham.

Laguppställning: 1 Dmitri Kharine – 2 Steve Clarke, 5 Erland Johnsen, 6 Frank Sinclair, 4 Jakob Kjeldbjerg/3 Scott Minto – 21 David Rocastle, 17 Nigel Spackman, 10 Gavin Peacock, 11 Dennis Wise/18 Eddie Newton – 8 Paul Furlong, 7 John Spencer/9 Mark Stein.

Gavin Peacock var den som spelade mest med 51 av de 56 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev John Spencer och Paul Furlong med tretton mål var varav elva respektive tio i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och hemmatröjan var likadan som 1993/94 fast med öltillverkaren Coors som ny sponsor. I Cupvinnarcupen använde man tröjor och byxor utan de röda Umbro-märkena på ärmar och ben samt helvita strumpor. Till skillnad från i Premier League var spelarna fortfarande numrerade 1–11 i de europeiska cuperna och man hade inga namn på ryggen. Till denna säsong tog Umbro fram ett reservställ i grått och orange.

25 juni 2022

AS Roma 1981/82

Roma, med Nils Liedholm på tränarbänken, förstärkte laget inför 1981/82 med försvararna Luciano Marangon (Napoli), Sebastiano Nela (Genoa) och Carlo Perrone (Lazio) samt mittfältarna Odoacre Chierico (Pisa) och Domenico Giacomarro (Juve Stabia).

I egenskap av regerande italienska cupvinnare deltog Roma i Cupvinnarcupen 1981/82. I första omgången mötte man Bellymena United från Nordirland. Italienarna tog sig vidare genom att vinna med 2–0 borta och 4–0 hemma. I andra omgången blev det förlust med 2–0 borta mot Porto. Returen blev mållös och Roma var därmed utslaget. Det gick inte heller något vidare i italienska cupen. Roma gick in i turneringen i kvartsfinalerna där man mötte Inter. Trots seger med 4–1 hemma på Olympiastadion kunde Inter vände underläget till seger med 3–0 i returen. Milanolaget gick därför till semifinal med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål.

I ligan förlorade Roma bara två av de femton första matcherna och efter tolv omgångar var laget i serieledning. Andra hälften av säsongen började dock sämre med fem förluster på åtta matcher vilket gjorde att laget sjönk till femte plats i tabellen. Avslutningen med fem segrar på de sju sista matcherna gjorde ändå att Roma slutade på tredje plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen.

Målvakten Franco Tancredi och försvararen Sebastiano Nela spelade samtliga 36 tävlingsmatcher under säsongen. Roberto Pruzzo blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan och två i Cupvinnarcupen. De femton ligamålen gjorde Pruzzo till skyttekung i Serie A 1981/82.

Tröjorna

Tröjorna av märket Playground var till största delen likadana som under 1980/81. Största skillnaden var att Barilla nu hade sin logotyp på tröjorna. Hemmatröjan var mörkröd med orange krage samt röda och orange muddar. På vänster bröst satt den trefärgade cirkeln som tecken på att laget vann italienska cupen föregående säsong. På höger ärm satt klubbmärket och tröjtillverkarens logotyp. De något överdimensionerade tröjnumren var i tredimensionell stil. Byxorna var röda men i en del matcher spelade Roma i vita byxor. Strumporna var röda med orange mittdel.

Reservtröjan var vit med mörkröd krage med en orange rand samt mörkröda och orange muddar. Den kortärmade tröjan hade tröjnummer och Barilla-reklam i en ljusare röd nyans medan de var mörkröda på den långärmade varianten. Byxorna var vita och strumporna var vita med ett mörkrött och orange fält på mitten. I Cupvinnarcupen 1981/82 spelade Roma i tröjor med en ljusare röd nyans. Dessa hade gul V-hals och gula muddar samt fyra gula ränder längs ärmarna. Bilder på tröjorna finns på Questa maglia storica – 1981/82.

21 april 2022

Fortuna Düsseldorf 1980/81

I egenskap av regerande tyska cupvinnare deltog Fortuna Düsseldorf i Cupvinnarcupen 1980/81. Under hösten slog man ut österrikiska Casino Salzburg och belgiska Waterschei Thor utan att släppa in ett enda mål. I vårens kvartsfinaler stötte man på tuffare motstånd i form av portugisiska Benfica. Första matchen på Rheinstadion i Düsseldorf slutade oavgjort, 2–2. I returen i Lissabon gjorde portugiserna matchens enda mål och tog sig vidare till semifinal.

Fortuna Düsseldorf inledde Bundesligasäsongen 1980/81 med tre raka segrar, men efter halva säsongen hade man bara lyckats vinna ytterligare en match. Laget låg då på sextonde plats i tabellen vilket skulle innebära nedflyttning. Under vårsäsongen lyckades man dock vinna sex matcher och ta sig upp till trettonde plats. I tyska cupen tog sig Fortuna till kvartsfinal där det blev förlust mot Hertha Berlin.

Laguppställning: Jörg Daniel – Josef Weikl, Gerd Zewe, Amand Theis, Peter Löhr/Egon Köhnen – Egon Köhnen, Rudolf Bommer, Rüdiger Wenzel, Thomas Allofs – Klaus Allofs, Wolfgang Seel.
Josef Weikl och Rüdiger Wenzel spelade samtliga 34 ligamatcher. Klaus Allofs blev bäste målskytt med nitton ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan.

Precis som tidigare levererade Puma tröjorna till Fortuna Düsseldorf även 1980/81. Även sponsorn Arag var densamma som förut, men i Cupvinnarcupen spelade man utan reklam på tröjorna. Under hösten 1980 använde Düsseldorf samma tröjmodell som 1979/80, men efter årsskiftet bytte man till en annan modell.

Fortuna Düsseldorf 1980/81 (hemma hösten 1980)

Fortuna Düsseldorf 1980/81 (hemma våren 1981)

29 mars 2022

Hammarby IF 1980–1984

Hammarby IF 1980 & 1981

Inför säsongen 1980 kom Billy Ohlsson tillbaka till Hammarby efter en sejour i västtyska Arminia Bielefeld. Nya i laget var också målvakten Anders Markström (Flarkens IF) och anfallaren Jonnie Efraimsson (IFK Motala). Tränare var Bengt ”Julle” Gustavsson som kom till klubben 1979. Hammarby slutade på femte plats i Allsvenskan 1980 och Billy Ohlsson blev skyttekung med nitton mål på 26 matcher. Även försvararna Klas Johansson och Björn Hedenström spelade samtliga 26 allsvenska matcher. 1981 började dåligt för Hammarby. Laget låg på nedflyttningsplats efter sexton omgångar, men man spelade upp sig och slutade på sjunde plats. Anders Markström stod i mål i samtliga 26 allsvenska matcher och Ulf Eriksson blev lagets bäste målskytt med nio fullträffar.

1982: SM-final

Säsongen 1982 minskade man antalet lag i Allsvenskan till tolv och införde ett SM-slutspel på hösten. Hammarby, med nye tränaren Bengt Persson, inledde återigen svagt och efter halva serien hade man bara vunnit tre matcher. Med hjälp av supportrarnas nya sambaorkester på läktarna kom dock laget igång och klättrade upp till andra plats i tabellen. Hammarby inledde slutspelet med att slå ut Örgryte i kvartsfinalen efter 1–0 borta och 5–1 hemma. I första semifinalen blev det förlust med 3–1 mot Elfsborg på Ryavallen, men i returen på Söderstadion vann Bajen med 3–0. IFK Göteborg stod för motståndet i SM-finalen. I första matchen på Nya Ullevi vände Hammarby underläge till seger med 2–1. Returen spelades på Söderstadion fyra dagar senare och denna gång tog de blåvita revansch och vann med 3–1 vilket räckte för att snuva Hammarby på SM-guldet.

Laguppställning SM-finalerna 1982: 1 Anders Forsberg – 19 Per Holmberg, 6 Björn Hedenström, 7 Sten-Ove ”Putte” Ramberg, 5 Klas Johansson – 4 Thomas Dennerby, 20 Mats Wahlberg, 8 Michael Andersson – 16 Peter Gerhardsson, 15 Jonnie Efraimsson, 11 Ulf Eriksson; avbytare: 3 Thom Åhlund, 9 Kenneth Ohlsson.

1983: Final i Svenska cupen

1983 förstärkte Hammarby laget med försvararen Sulo Vaattovaara från Gällivare SK. Laget nådde inte upp till samma nivå som föregående säsong utan slutade på femte plats i Allsvenskan. I SM-slutspelet blev det respass direkt efter förlust med 2–5 hemma mot AIK följt av 1–1 i returen. Däremot tog man sig till final i svenska cupen 1982/83. I finalen på Råsunda i juni vann IFK Göteborg efter att Dan Corneliusson gjort matchens enda mål i förlängningen. Eftersom göteborgarna var regerande svenska mästare och därför kvalificerade för Europacupen fick Hammarby en plats i Cupvinnarcupen hösten 1983. I första omgången slog Hammarby ut Nentori Tirana från Albanien efter 4–0 hemma följt av förlust med 2–1 borta. Därefter mötte man finländska Haka Valkeakoski. Bägge mötena slutade 1–1 efter 90 minuter och i förlängningen av returmatchen i Helsingfors gjorde finländarna mål och gick vidare till nästa omgång.

Hammarby IF 1984

Inför säsongen 1984 värvade Hammarby målvakten Roger Skalleberg (IK Bele), försvararen Kjell Granqvist (Nyköpings BIS) och anfallaren Hasse Holmqvist (Djurgården). Holmqvist stannade dock bara fram till sommaren innan han blev proffs i västtyska Fortuna Düsseldorf. Hammarby slutade på fjärde plats i Allsvenskan. Första kvartsfinalmatchen slutade med en 2–3 förlust borta mot Kalmar, men Hammarby vände och vann med 3–0 på hemmaplan. Efter att båda semifinalmatcherna mot IFK Norrköping slutat 0–0 avgjordes det hela genom straffsparksläggning. Norrköpingmålvakten Mats Johansson räddade Per Holmbergs straff och tog sitt lag till final. Billy Ohlsson gjorde fjorton allsvenska mål och blev skyttekung för andra gången.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Hammarby under åren 1980 till 1984. Sponsor var Tipstjänst som valde att placera 1X2 på tröjorna och byxorna. Åtminstone från 1982 och framåt stod det 1X2 även på strumporna. Hemmatröjan var vit med grön krage och tre gröna ränder längs ärmarna. 1981 modifierade man klubbmärket en aning och man gjorde även Adidas-märket något större, åtminstone på vissa tröjor. Byxorna var gröna med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre gröna ränder upptill. Bortatröjan och -strumporna var i samma stil fast gröna med vita detaljer. De gröna byxorna användes både med hemma- och bortatröjan.

I Cupvinnarcupen hösten 1983 spelade Hammarby i gröna tröjor i tre av de fyra matcherna, alltså både hemma och borta mot Nentori samt hemma mot Haka. I bortamatchen mot Haka spelade Hammarby i vita tröjor. Till matcherna i Cupvinnarcupen ändrade man på tröjreklamen så att 1X2 stod på en rad istället för diagonalt. Man tog även bort reklamen från byxor och strumpor.

23 mars 2022

IFK Göteborg 1979–1980

IFK Göteborg 1979

Inför säsongen 1979 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare för IFK Göteborg. Han kom närmast från Degerfors och tränade nu ett allsvenskt lag för första gången. Ny i laget var också norske målvakten Odd Ivar Lindberg från Örebro SK. Till en början gick det lite knackigt med många oavgjorda matcher under våren, men man tog sig i alla fall till final i svenska cupen efter en uddamålsseger över Västerås SK I semifinalen. Finalen spelades på Råsunda den 24 maj 1979 och stod mellan IFK Göteborg och Årvidabergs FF. IFK var överlägsna och ledde med 6–0 i paus efter mål av Tommy Holmgren (2), Glenn Strömberg, Ralf Edström, Torbjörn Nilsson samt ett självmål av Åtvidaberg. I andra halvlek gjorde Åtvidaberg ett tröstmål och matchen slutade 6–1.

Laget i cupfinalen 1979: 1 Odd Ivar Lindberg – 10 Glenn Schiller, 12 Conny Karlsson, 19 Glenn Hysén, 2 Reine Olausson – 17 Glenn Strömberg, 8 Olle Nordin, 4 Ralf Edström, 14 Glenn Holm – 11 Torbjörn Nilsson, 15 Tommy Holmgren; avbytare: 6 Jerry Carlsson, 18 Anders Ahlberg. Under sommaren lämnade Ralf Edström klubben för att återigen bli utlandsproffs, denna gång i belgiska Standard Liège.

Cupsegern kvalificerade IFK Göteborg för Cupvinnarcupen 1979/80. Under hösten 1979 slog man ut irländska Waterford samt grekiska Panionios. Resultaten i Allsvenskan förbättrades även de under hösten. Laget avslutade serien med fyra raka segrar och klättrade upp till andra plats, en poäng bakom mästarlaget Halmstad. Målvakten Lindberg och mittbacken Conny Karlsson spelade samtliga 26 seriematcher och Torbjörn Nilsson blev lagets bäste målskytt med elva allsvenska mål.

IFK Göteborg 1980

Till säsongen 1980 bytte IFK Göteborg återigen målvakt. Odd Ivar Lindberg flyttade tillbaka till Örebro för spel i BK Forward och in kom islänningen Thorsteinn Ólafsson från Keflavik. IFK Göteborg inledde tävlingssäsongen med spel mot Arsenal i kvartsfinalen av Cupvinnarcupen i mars 1980. Engelsmännen avgjorde mötet redan i första matchen på Highbury i London genom att vinna med hela 5–1. Returen på Nya Ullevi två veckor senare blev mållös. Under föregående höst hade IFK Göteborg även tagit sig vidare till kvartsfinal i svenska cupen 1979/80. Även denna kvartsfinal som spelades i april 1980 slutade med förlust, nu mot Djurgården som vann med 2–1.

I Allsvenskan 1980 spelade IFK Göteborg oavgjort i tio av de 26 matcherna och förlorade fyra. De tolv segrarna bidrog dock till att laget slutade på tredje plats, en poäng efter Malmö FF och tre poäng efter mästarna Östers IF. Reine Olausson, Glenn Hysén, Tord Holmgren och Tommy Holmgren spelade samtliga 26 allsvenska matcher. Torbjörn Nilsson gjorde fjorton mål vilket gav en andraplats i skytteligan bakom Hammarbys Billy Ohlsson. IFK Göteborg tog sig till sjätte omgången i svenska cupen hösten 1980, men förlorade där mot Öster. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ur redan i första omgången mot nederländska FC Twente efter att ha förlorat med 5–1 borta följt av en 2–0-seger hemma.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till IFK Göteborg åren 1979 och 1980. Tröjorna fanns i olika varianter med bredare eller smalare ränder. Sponsor var ICA som från början hade sin logga på ryggen och på byxorna. 1980 placerade man loggan i rött även på framsidan av tröjan, först på högra bröstet, sedan mitt på tröjan. I de europeiska cupmatcherna spelade man i tröjor och byxor utan reklam.

21 mars 2022

Malmö FF 1979–1980

Malmö FF i Europacupen 1979

Malmö FF inledde säsongen 1979 med bortamatch mot polska Wisła Kraków i Europacupens kvartsfinal. Tommy Hansson gav MFF en tidig ledning men polackerna vände och vann med 2–1. I returen två veckor senare tog Wisła Kraków ledningen i andra halvlek, men Malmö FF gav inte upp. Under matchens sista 25 minuter gjorde Anders ”Puskas” Ljungberg tre mål varav två på straff. Tore Cervin gjorde också han ett mål och matchen slutade 4–1 och sammanlagt 5–3 till MFF som var i semifinal. Efter en mållös tillställning mot Austria Wien på Praterstadion kunde Tommy Hansson göra matchens enda mål i returen på Malmö Stadion.

Finalen spelades på Olympiastadion i München den 30 maj 1979. Motståndare var engelska mästarna Nottingham Forest. Förutsättningarna var dock inte de bästa för Malmö FF. Två av lagets viktigaste spelare, Bo Larsson och Roy Andersson, var skadade och kunde inte följa med till München. Dessutom bröt Staffan Tapper en tå på träningen innan match. Tapper startade matchen men var tvungen att kliva av efter en dryg halvtimme. Malmö FF kämpade på men i slutet av första halvlek kunde Trevor Francis nicka bollen i mål. Några fler mål blev det inte och Malmö fick nöja sig med att som första svenska lag ha tagit sig till final i en stor europeisk turnering.

Laguppställning Europacupfinalen 1979: 1 Jan Möller – 2 Roland Andersson, 4 Kent Jönsson, 5 Magnus Andersson, 3 Ingemar Erlandsson – 8 Robert Prytz, 6 Staffan Tapper, 7 Anders Ljungberg, 11 Jan-Olov Kinnvall – 10 Tore Cervin, 9 Tommy Hansson; avbytare: 12 Mats Arvidsson, 13 Tommy Andersson, 15 Claes Malmberg, 16 Arne Åkesson. Tränare var Bob Houghton som kom till klubben 1974.
I Europacupen var startelvan numrerad 1–11, men i allsvenska matcher hade varje spelare sitt eget nummer. Där hade Kent Jönsson 12, Robert Prytz 17 och Tommy Hansson 19. För laguppställningar och spelartrupp, se MFF-statistik: 1979.

Malmö FF i Allsvenskan och UEFA-cupen 1979

I Allsvenskan 1979 upprepade Malmö FF sin tabellrad från föregående säsong – 12 segrar, 8 oavgjorda och 6 förluster. Det räckte denna gång till fjärde plats i tabellen, fyra poäng efter mästarna Halmstad. Hösten 1979 spelade Malmö FF i UEFA-cupen. Det blev seger över finländska KPT från Kuopio i första omgången (2–1 borta och 2–0 hemma), men i andra omgången fick man storstryk med 4–0 borta mot Feyenoord. Returen i Malmö slutade 1–1 vilket innebar att holländarna gick vidare. Malmö FF deltog även i Interkontinentalcupen 1979. Laget fick chansen då Nottingham Forest valde att inte ställa upp. Motståndare var Olimpia från Paraguay och första matchen spelades på Malmö Stadion i november 1979. Sydamerikanerna gjorde matchens enda mål några minuter före paus. Returen i Asunción kom inte att spelas förrän nästan tre månader senare, i mars 1980. Olimpia vann även denna match som slutade 2–1 till hemmalaget.

Malmö FF 1980

Säsongen 1980 kom Malmö FF på andra plats i Allsvenskan, två poäng efter mästarlaget Öster. Under sommaren lämnade Bob Houghton klubben för att ta över grekiska Ethikos Piraeus. Houghton ersattes av en annan engelsman, Keith Blunt. Tidigare på våren hade laget tagit sig till final i svenska cupen. I finalen på Råsunda mötte man Brage. Matchen slutade 3–3 efter förlängning (2–2 vid full tid). Malmö vann sedan straffsparksläggningen med 4–3 och tog sin elfte cuptitel. Segern innebar att laget kvalificerade sig för Cupvinnarcupen 1980/81. Hösten 1980 slog man ut albanska Partizani Tirana i första omgången efter 1–0 hemma och 0–0 borta. I andra omgången besegrade man portugisiska storlaget Benfica med 1–0 hemma, men i Lissabon vände portugiserna underläget till seger med 2–0.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till Malmö FF 1979 och 1980. Hemmatröjan var ljusblå med vit krage, vita muddar och en vit rand med Admiral-loggor längs ärmarna. På ryggen ovanför tröjnumret hade ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sin logotyp på en vit ruta. Till säsongen 1980 lade man även till logotypen i mindre format på ena bröstet. Byxorna var vita och strumporna ljusblå med två vita ränder upptill. Bortatröjan var rödvitrandig och likadan som Southamptons hemmatröja.