Etikett: Cupvinnarcupen

22 mars 2026

IFK Norrköping 1991

Inför säsongen 1991 satsade IFK Norrköping stort och värvade spelare för närmare tre miljoner kronor. Förutom landslagsbacken Janne Eriksson och anfallaren Niclas Kindvall kom även tränaren Sanny Åslund från AIK. Trots överflödet av kvalitetsspelare fick Åslund problem att hitta rätt uppställning när skadorna blev fler och fler. Det var med en hårsmån som IFK tog sig till Mästerskapsserien, men väl där visade laget sin styrka och tog sig upp till en slutlig andraplats. Under våren tog man även hem segern i svenska cupen.

Skador och ojämn vårform

IFK Norrköping inledde den allsvenska säsongen 1991 med en övertygande 3–0-seger borta mot Djurgården. En smolk i glädjebägaren var att anfallaren Patrik Andersson råkade ut för en skada och missade de kommande sex matcherna. In kom istället Janne Hellström som dock inte hittade målet när IFK åkte på två raka 0–1-förluster mot Öster (hemma) och AIK (borta). I nästa match ordnade nyförvärven Niclas Kindvall (två mål) och Göran Bergort målen när laget besegrade Malmö FF med 3–0 hemma på Idrottsparken. Norrköping fick sedan 3–3 mot IFK Göteborg på Ullevi i en match där samtliga mål kom till i andra halvlek. Formen var dock ojämn och det blev förlust med 0–2 hemma mot Örebro SK innan man vann med samma siffror mot GAIS, även det på hemmaplan.

I den tredje raka hemmamatchen blev det 1–1 mot Halmstad, men därefter släppte IFK in sex mål på två matcher: 1–3 borta mot Örebro och 0–3 hemma mot IFK Göteborg. Dessutom hade Niclas Kindvall råkat ut för en muskelbristning som kom att hålla honom borta från spel i tre månader. Laget kom dock tillbaka och besegrade nykomlingen GIF Sundsvall med 4–1 i en match där Janne Hellström stod för ett hattrick. IFK avslutade sedan vårsäsongen med tre raka bortamatcher. Det blev 1–1 mot GAIS och GIF Sundsvall och däremellan en 2–1-seger över Halmstad. Laget låg nu på femte plats i tabellen när Allsvenskan gjorde sommaruppehåll.

IFK Norrköping vinner Svenska Cupen 1990/91

Under våren hade IFK Norrköping tagit sig till final i svenska cupen säsongen 1990/91. I kvartsfinalen besegrade man Gefle IF med 2–0 och i semifinalen blev det 3–0 mot Helsingborgs IF. Finalen spelades på Råsunda den 26:e juni 1991 och motståndare var Östers IF. Norrköping vann med 4–1 och tog sin femte cuptitel efter segrarna 1943, -45, -69 och -88. Trots att det var cupfinal kom endast 1858 åskådare för att se matchen.

Till Mästerskapsserien med knapp marginal

Efter sommaruppehållet återstod fyra omgångar av Allsvenskan. IFK Norrköping fick 1–1 mot Malmö FF (borta) och AIK (hemma) och avslutade sedan med två förluster: 1–3 borta mot Öster och 0–1 hemma mot Djurgården. Tack vare att Halmstad förlorade med 1–2 mot AIK tog IFK den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien, men det var på håret! Både Norrköping och Halmstad slutade på 21 poäng och hade plus/minus noll i målskillnad, men IFK hade gjort två mål mer – 24–24 i målskillnad mot 22–22 för Halmstad.

Med Kindvall tillbaka i laget tog Norrköping en 2–1-seger hemma mot Örebro i första omgången av Mästerskapsserien. Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Jonny Rödlund matchens enda mål fem minuter före full tid hemma mot Malmö FF. Det blev sedan två 0–1-förluster borta mot AIK och IFK Göteborg, men sedan hittade Norrköpingskamraterna formen. Rödlund stod för två nya mål i 3–0-segern över IFK Göteborg och därefter fick man 3–3 mot Djurgården, båda matcherna på hemmaplan. ”Peking” avslutade sedan säsongen med tre raka segrar. Efter 2–0 borta mot Örebro slog man AIK med 2–1 hemma och till sist Malmö FF borta (3–1). Det innebar att IFK Norrköping klättrade upp till en slutlig andraplats i Mästerskapsserien 1991. Laget fick därmed en plats i UEFA-cupen 1991/92.

Tack vare cupsegern över Öster fick IFK Norrköping en plats i Cupvinnarcupen hösten 1991. I första omgången mötte man Jeunesse Esch från Luxemburg. Efter en enkel 4–0-seger hemma vann IFK med 2–1 borta och tog sig till andra omgången. Där mötte man Monaco med spelare som George Weah och Youri Djorkaeff. En alltför svår nöt att knäcka, skulle det visa sig. Monegaskerna vann med 2–1 på Idrottsparken och i returen på Stade Louis II blev det 1–0 till hemmalaget. Europaäventyret var därmed över för Norrköpingskamraternas del.

Spelarna i IFK Norrköping 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Lars Eriksson – 12 Sulo Vaattovaara, 13 Jan Kalén, 14 Jan Eriksson, 5 Jonas Lind – 6 Tor-Arne Fredheim/19 Mikael Hansson, 22 Jevgenij Kuznetsov, 10 Jonny Rödlund, 15 Göran Holter/23 Magnus Samuelsson – 7 Patrik Andersson, 9 Niclas Kindvall/11 Jan Hellström – avbytare: 11 Jan Hellström/20 Jens Nilsson, 19 Mikael Hansson/6 Tor-Arne Fredheim.

Göran Bergort hade kommit från Brage och tog en ordinarie plats till en början, men skador gjorde att han missade en stor del av säsongen. Jonas Lind tog då plats på mittfältet (först bredvid Rödlund, sedan bredvid Kuznetsov), men i Mästerskapsserien flyttade han ner till vänsterbacksplatsen. Istället bildade Kuznetsov–Rödlund mittfältspar. På kanterna var Fredheim och Holter förstavalen till en början, men efterhand förlorade de sina platser till Hansson respektive Samuelsson. Målvakten Lasse Eriksson och backen Sulo Vaattovaara spelade från start i samtliga 28 seriematcher (Allsvenskan+Mästerskapsserien). Janne Hellström blev lagets bäste målskytt med åtta mål (sju i Allsvenskan och ett i Mästerskapsserien).

Förutom tidigare nämnda Bergort, Kindvall och Eriksson var även anfallaren Jens Nilsson från Kalmar FF ny i laget.

Matchställen

Adidas levererade nya matchställ till IFK Norrköping 1991. Huvudsponsor var precis som tidigare Holmen Paper. Årets tröjor var i samma stil som Kameruns tröjor i VM 1990 med en blå panel på underarmarna och två blåa fält över axlarna. I Cupvinnarcupen rådde striktare reklamregler och IFK hade därför endast Holmen Paper som sponsor i mindre format. Dessa tröjor hade också ett annat mönster i tyget än på de man använde i Allsvenskan. Reservstället var vanligtvis rött med vita detaljer, men borta mot Monaco spelade IFK i blå tröjor med vita paneler på ärmarna.

IFK Norrköping hemmaställ sommaren/hösten 1991

10 februari 2026

Djurgårdens IF 1990

Djurgården hade en ojämn säsong 1990. I Allsvenskan gjorde man bara två mål på de fem första matcherna innan första segern kom: 4–0 mot Öster. Det blev sedan förlust med 0–1 mot AIK inför säsongens högsta publiksiffra, 18 948 på Råsunda, innan man avslutade vårsäsongen med en 2–1-seger över GAIS. Djurgården låg då nia i tabellen. På grund av att Stockholms Stadion renoverades spelade Djurgården sina hemmamatcher på Råsunda.

Första matchen efter VM-uppehållet blev en mållös tillställning borta mot Halmstad, men sedan kom Djurgården igång ordentligt. Laget vann fyra raka matcher och gjorde hela nitton mål! Först blev det storseger med 7–1 mot Örgryte, men laget nöjde sig inte med det. Den trettonde augusti 1990 tog Djurgården sin största seger någonsin i Allsvenskan när man körde över Hammarby med hela 9–1.

På de nio sista matcherna blev resultaten sedan jämnt fördelade: tre segrar, tre oavgjorda och tre förluster. Djurgården slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1990, en placering bättre än året innan.

Djurgården vinner Svenska cupen 1990

Svenska cupen spelades höst/vår och i april 1990 hade Djurgården nått kvartsfinal. Där besegrade man Helsingborg med 3–2. Semifinalen mot IFK Göteborg slutade 2–2, men Djurgården tog sig till final efter straffsparksläggning. Finalen spelades på Råsunda den 22 maj 1990 och motståndare var BK Häcken. Mikael Martinsson gav stockholmarna ledningen tre minuter före paus. Krister Nordin ökade på till 2–0 elva minuter efter halvtidsvilan och i 74:e minuten fastställde Martinsson slutresultatet till 3–0 med sitt andra mål för dagen. Djurgården tog därmed sin första seger i Svenska cupen.

I Svenska cupen säsongen 1990/91 gick det dock inte lika bra. Efter seger över Alnö IF och Gimo IF förlorade Djurgården sensationellt med 2–1 mot division tre-laget BK Zeros från Motala.

Utslaget ur Cupvinnarcupen

Finalsegern över Häcken gav Djurgården en plats i Cupvinnarcupen 1990/91. Det europeiska cupäventyret tog dock slut redan efter första omgången. Isländska Fram vann med 3–0 i Reykjavik och returen på Råsunda slutade 1–1.

Spelarna i Djurgården 1990

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Anders Almgren – 2 Glenn Schiller, 3 Stephan Kullberg, 4 Jan Andersson, 5 Leif Nilsson – 6 Thomas Lundmark, 9 Jens Fjellström, 7 Niklas Karlström, 8 Ken Burwall – 10 Mikael Martinsson, 11 Peter Skoog – avbytare: 12 Peter Mörk, 13 Krister Nordin.

Lars Lundborg spelade mittback bredvid Kullberg i de fem första allsvenska matcherna. Efter en dispyt med tränaren Lennart Wass tog Jan Andersson över som mittback. På grund av ett armbrott tvingades dock Andersson vila i fem matcher (omgång 17–21) och Kenneth Bergqvist vikarierade då på hans position. Tränare Wass var för övrigt ny i klubben och kom från Visby Gute.

Glenn Schiller och Stephan Kullberg spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher. Även Karlström, Martinsson och Skoog deltog i 22 matcher – 21 från start plus ett inhopp. Karlström och Skoog blev även lagets bästa målskyttar med åtta mål vilket gav en delad andraplats i den allsvenska skytteligan.

Nya spelare i Djurgården 1990 var Jan Andersson (IFK Västerås), Ken Burwall (Kalmar AIK), Thomas Lundmark (IFK Eskilstuna) och reservmålvakten Kjell Frisk (Åtvidabergs FF).

Matchställen

Djurgårdens matchställ 1990 var i stort sett likadant som 1989 trots att man bytt tröjleverantör från Nike till Adidas. Den enda skillnaden på tröjan var att Nike-märket på bröstet var ersatt av ett Adidas-märke på kragen. Shortsen var av den vanliga Adidas-typen med tre ränder längs sidorna. Även strumporna hade de tre ränderna upptill.

Djurgårdens IF 1990 till maj 1991 (hemma)

28 april 2025

Valencia 1980/81

Under höstsäsongen 1980/81 vann Valencia elva av sjutton ligamatcher. Därtill blev det två oavgjorda och fyra förluster. Det gjorde att man bara hade Atlético Madrid före sig i tabellen efter halva säsongen. De största segrarna kom mot Barcelona och Salamanca (båda 3–0) samt mot Osasuna och Las Palmas (båda 4–1). Under vårsäsongen tappade emellertid Valencia formen en aning. På de fyra första matcherna efter nyår blev det en förlust och tre oavgjorda. Efter två segrar (1–0 mot Salamanca och 3–0 mot Zaragoza) spelade laget fem matcher utan att vinna – tre förluster och två oavgjorda. På de sex avslutande matcherna blev det sedan fyra segrar samt en oavgjord och en förlust. Det innebar att Valencia slutade på fjärde plats i La Liga 1980/81 och fick en plats i UEFA-cupen 1981/82.

Valencia åkte ur tidigt i de cuper som laget deltog i 1980/81. Efter segern i Cupvinnarcupen 1980 fick man chansen att försvara titeln och i första omgången slog Valencia ut Monaco efter seger med 2–0 och sedan oavgjort 3–3 i returen. I andra omgången mötte man Carl Zeiss Jena och östtyskarna vann med första matchen med 3–1 hemma. Valencia vann returen med 1–0 vilket innebar att det östtyska laget gick vidare med sammanlagt 3–2.

Efter att ha blivit utslaget ur Cupvinnarcupen gick Valencia in i spanska cupens andra omgång. Där förlorade man första matchen mot Albacete med 1–0, men Valencia vände till seger med 2–0 i returen. Det blev sedan 2–2 hemma mot Sevilla, men efter förlust med 1–0 borta var Valencia utslaget.

Valencia deltog även i den europeiska supercupen i november och december 1980. Där mötte man Nottingham Forest som hade vunnit Europacupen ett halvår tidigare. Engelsmännen vann med 2–1 hemma på City Ground, men Valencia gjorde matchens enda mål i returen på Luis Casanova-stadion. Dubbelmötet slutade därmed 2–2 och Valencia tog hem titeln tack vare fler gjorda bortamål.

Spelarna i Valencia 1980/81

Ordinarie laguppställning: José Manuel Sempere – José Carrete, Ricardo Arias, Miguel Tendillo, Manuel Botubot – Enrique Saura, Ángel Castellanos, Daniel Solsona, Javier Subirats – Fernando Morena, Darío Felman.

Målvakten Sempere var tillbaka i klubben efter att ha varit utlånad till Español under 1979/80. Även uruguayanske anfallaren Morena var ny i klubben och kom från Rayo Vallecano. Han blev lagets bäste målskytt med totalt 24 mål varav 16 i ligan. Saura, Castellanos och Subirats spelade flest matcher, totalt 42 av de 44 tävlingsmatcherna. Den argentinske skyttekungen från VM 1978, Mario Kempes, var också kvar i klubben, men han spelade bara arton matcher denna säsong varav tolv i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Valencia 1980/81. Hemmatröjan var helt vit (med undantag för klubbmärket och ett svart Adidas-märke på bröstet) och fanns i två varianter. Den fanns både med krage och rund hals. Även byxorna var helt vita och strumporna var vita med tre svarta ränder upptill. Bortatröjan var röd- och gul-randig och hade ett blått fält upptill samt blå krage. Tillhörande byxor och strumpor var blå.

5 april 2025

FC Barcelona 1979/80

Barcelona fick en trög start på säsongen 1979/80 med bara tre segrar på de elva första ligamatcherna. Laget låg då tia i tabellen, men fyra segrar på sju matcher i december och januari gjorde att man klättrade till femte plats. De svaga resultaten fortsatte dock, och i början av mars fick tränaren Joaquim Rifé lämna klubben. In kom istället den legendariske argentinske tränaren Helenio Herrera som hade lett italienska Inter till stora framgångar under 1960-talet. Han kom närmast från ett tränaruppdrag i Rimini i Italien. På de elva sista ligamatcherna vann Barcelona sex gånger och förlorade bara en gång. Barcelona slutade därmed fyra i Primera División 1979/80, en placering bättre än föregående säsong.

Barcelona åkte ur spanska cupen direkt i åttondelsfinal efter förlust med sammanlagt 2–4 mot Real Sociedad (seger 2–1 hemma, förlust 0–3 borta). I Cupvinnarcupen slog man först ut isländska ÍA från Akranes efter seger med 1–0 borta och 5–0 hemma. Det blev en enkel seger även i andra omgången då man mötte Aris Bonnevoie från Luxemburg. Katalanerna vann med 4–1 borta och 7–1 hemma. I kvartsfinalerna stötte man dock på svårare motstånd i form av Valencia. Det blev förlust både hemma (0–1) och borta (3–4) och Valencia gick därmed till semifinal.

Barcelona deltog även i Europeiska Supercupen 1979/80, ett dubbelmöte mellan vinnarna av föregående säsongs Cupvinnarcup och Europacup. Dessa matcher spelades i januari och februari 1980 och motståndare var Nottingham Forest. Engelsmännen vann första mötet med 1–0 på City Ground och returen på Camp Nou slutade 1–1.

Spelarna i Barcelona 1979/80

Mittfältaren Jesús Landaburo, nyförvärv från Rayo Vallecano, deltog i 43 av de 44 tävlingsmatcherna. Han missade bara returmötet med Nottingham Forest. Dansken Allan Simonsen blev lagets bäste målskytt med totalt fjorton mål varav tio i ligan. Även han var ny i klubben denna säsong och kom från Borussia Mönchengladbach där han hade tillbringat sju säsonger. Ett annat nyförvärv var brasilianaren Roberto Dinamite från Vasco da Gama. Han spelade dock bara elva matcher och återvände efter säsongen till sin förra klubb.

Tröjorna

Från och med 1979/80 levererade Meyba tröjorna till Barcelona. Denna säsong var de likadana som tidigare förutom tröjnumren som var fetare. Även strumporna var en aning modifierade och hade färre röda ränder än tidigare. Den gula reservtröjan var kvar och användes i hemmamatchen (!) mot Nottingham Forest i Europeiska Supercupen.

1 april 2025

FC Barcelona 1977–1979

Barcelona 1977/78

Barcelona inledde säsongen 1977/78 med fyra segrar samt två mållösa matcher på de sex första ligamatcherna. Första förlusten kom i sjunde omgången då man föll med 2–1 borta mot Hércules. I nästa match tog Barcelona sin största seger för säsongen när man besegrade Las Palmas med 5–0. Under hösten blev det sedan ytterligare två förluster, 1–0 borta mot Salamanca och 2–3 mot Real Madrid på Camp Nou. I mitten av januari, efter halva säsongen, låg Barcelona på andra plats i tabellen. Laget hade då precis åkt på sin fjärde förlust, 1–0 borta mot Valencia. Under andra hälften av säsongen blev det åtta segrar, fyra oavgjorda och fem förluster. Barcelona slutade därmed på andra plats i Primera División 1977/78, sex poäng bakom Real Madrid.

Seger i spanska cupen

I spanska cupens åttondelsfinal fick Barcelona 3–3 i första mötet med Getafe. Katalanerna vann sedan returen med hela 8–0 efter bland annat tre mäl av Asensi. Det blev sedan förlust med 1–0 mot Alavés, men Barcelona vände till seger med 2–0 i returen. Den första semifinalen mot Real Sociedad blev mållös, men återigen vann Barcelona returmatchen, denna gång med 2–1. Finalen spelades på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid och motståndare var Las Palmas. Carles Rexach gav Barcelona ledningen på straff i nionde minuten och Asensi ökade på till 2–0 fem minuter senare. Ytterligare sex minuter senare, i den tjugonde minuten, reducerade Brindisi för Las Palmas. I den tjugosjunde minuten gjorde Rexach sitt andra mål för dagen och fastställde slutresultatet till 3–1. Andra halvleken blev mållös och Barcelona tog sin artonde spanska cuptitel.

Semifinal i UEFA-cupen

Barcelona deltog även i UEFA-cupen 1977/78. I första omgången besegrade man Steaua Bukarest med sammanlagt 8–2 efter 5–1 hemma och 3–1 borta. Det blev betydligt jämnare mot AZ Alkmaar i andra omgången. Båda mötena slutade 1–1, men Barcelona vann med 5–4 på straffar i returen. Det skulle bli straffsparksläggning även mot Ipswich Town i tredje omgången. Lagen vann varsin match med 3–0 och återigen var Barcelona bäst på straffar. Laget satte tre av sina straffar medan engelsmännen bara satte en.

Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler i mars 1978 och motståndare var ännu ett engelskt lag, Aston Villa. Barcelona tog ledningen med 2–0 på Villa Park, men det engelska laget gjorde två mål i slutminuterna och kvitterade till 2–2. Returen slutade med en 2–1-seger för Barcelona som tog sig till semifinal. Där väntade PSV Eindhoven som vann med 3–0 hemma på Philips-stadion. Barcelona vann returen med 3–1, men PSV gick till final med sammanlagt 4–3.

Försvararna Antonio de la Cruz och Antonio Olmo deltog i 50 av de 51 tävlingsmatcherna. Carles Rexach blev lagets bäste målskytt med sammanlagt arton mål varav nio i ligan. Även Asensi gjorde nio ligamål (sammanlagt sjutton).

Barcelona 1978/79

Sommaren 1978 flyttade tränaren Rinus Michels till USA för att ta hand om Los Angeles Aztecs. Även Johan Cruyff lämnade Barcelona och lade tillfälligt skorna på hyllan. Fransmannen Lucien Muller tog över som tränare för Barcelona 1978/79 och för att ersätta Cruyff värvade man österrikaren Hans Krankl från Rapid Wien. Krankl hade en strålande säsong och blev skyttekung i spanska ligan med sina 29 mål. I tre av matcherna gjorde han tre mål och mot Rayo Vallecano den fjortonde januari 1979 stod han för fem fullträffar när Barcelona vann med hela 9–0. För laget som helhet gick det dock sämre denna säsong. Barcelona slutade femma i ligan 1978/79, nio poäng bakom mästarna Real Madrid.

Seger i Cupvinnarcupen

I spanska cupen åkte Barcelona ut redan i åttondelsfinalen mot Valencia. Man vann visserligen första mötet med 4–1, men Valencia vann returen med 4–0. I Cupvinnarcupen gick det dock bättre för Barcelona 1978/79. Under hösten slog man ut Sjachtar Donetsk (3–0 hemma, 1–1 borta) och Anderlecht (förlust 3–0 borta, seger 3–0 hemma följt av 4–1 på straffar). I vårens kvartsfinaler föll man med 2–1 i första mötet borta mot Ipswich Town. Barcelona vann dock med 1–0 hemma och gick vidare på fler gjorda bortamål.

Det blev sedan två 1–0-segrar över Beveren innan man tog sig an Fortuna Düsseldorf i finalen på St. Jakob-stadion i Basel. Lagen gjorde två mål var i första halvlek. Efter en mållös andra halvlek gick matchen till förlängning. Rexach och Krankl gjorde varsitt mål i förlängningen innan Wolfgang Seel reducerade. Närmare än så kom dock inte tyskarna och Barcelona tog hem segern i Cupvinnarcupen med 4–3.

Laguppställning Cupvinnarcupfinalen 1979: 1 Pedro Artola – 2 Rafael Zuviría, 3 Migueli, 4 Quique Costas (14 Francisco Martínez, 68), 5 José Albaladejo (12 Antonio de la Cruz, 57) – 8 Tente Sánchez, 6 Johan Neeskens, 10 Juan Manuel Asensi – 7 Carles Rexach, 9 Hans Krankl, 11 Carrasco.

Tröjorna

Säsongerna 1977/78 och 1978/79 spelade Barcelona i likadana tröjor som man gjort tidigare under 1970-talet. Den enda skillnaden var tröjnumren som hade en ny kantig stil med en outline. Även den gula bortatröjan var likadan som tidigare, även om den sällan kom till användning. Ett tillfälle då Barcelona spelade i gult var bortamatchen mot Ipswich i UEFA-cupen i november 1977.

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

7 januari 2025

CF Barcelona 1970–1974

Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.

Laguppställning spanska cupfinalen 1971: 1 Reina, 2 Rifé, 3 Eladio, 4 Torres, 5 Gallego, 6 Costas, 7 Rexach, 8 Marcial (Fusté, 30), 9 Dueñas (Alfonseda, 63), 10 Zabalza, 11 Asensi; avbytare: Sadurni (målvakt), Paredes.

1971: Rinus Michels ny tränare

Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.

1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona

Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.

Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.

Tröjorna

Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.

23 december 2024

Borussia Mönchengladbach 1995/96

Borussia Mönchengladbach var regerande tyska cupvinnare och inledde därför säsongen 1995/96 med tyska supercupen. På Rheinstadion i Düsseldorf mötte man ligamästarna Borussia Dortmund. Det blev förlust för Gladbach efter att Dortmunds mittback Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Åtta dagar senare, den 13:e augusti, inledde man ligaspelet genom att besegra Freiburg med 1–0 hemma på Bökelbergstadion. Under hösten blev det nio segrar, sju förluster och bara en oavgjord. Efter de sjutton första matcherna låg Mönchengladbach på fjärde plats i tabellen, tolv poäng bakom serieledarna Dortmund. Som sagt blev det bara en oavgjord match under hösten, men efter vinteruppehållet skulle det bli fler. Laget inledde nämligen vårsäsongen med fyra raka oavgjorda matcher! Det blev sex segrar, sju oavgjorda och fyra förluster under andra hälften av säsongen. Borussia Mönchengladbach slutade på fjärde plats i Bundesliga 1995/96, tre poäng bakom trean Schalke 04 och femton poäng bakom Borussia Dortmund som försvarade sin ligatitel.

Kvartsfinal i Cupvinnarcupen

I tyska cupens första omgång slog Mönchengladbach ut Nürnbergs andralag med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 2–0 mot Bayer Leverkusen. Som regerande tyska cupvinnare deltog Borussia Mönchengladbach även i den europeiska Cupvinnarcupen 1995/96. I första omgången mötte man FK Sileks från Makedonien. Tyskarna tog sig vidare efter seger med 3–0 hemma och 3–2 borta. Grekiska AEK Aten stod för motståndet i andra omgången. Gladbach vann med 4–1 hemma efter bland annat två mål av Martin Dahlin. Man vann sedan även returen med 1–0 och tog sig vidare till kvartsfinal. Kvartsfinalerna avgjordes i mars 1996 och motståndare var Feyenoord. Första mötet spelades i Düsseldorf och matchen slutade 2–2. Returen slutade 1–0 till Feyenoord efter ett sent mål av Orlando Trustfull och Mönchengladbach var därmed utslagna.

Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1995/96

Ordinarie laguppställning (4–1–3–2): 1 Uwe Kamps – 19 Thomas Kastenmaier/2 Thomas Hoersen, 3 Michael Klinkert, 4 Patrik Andersson, 6 Jörg Neun – 5 Christian Hochstätter – 13 Martin Schneider/7 Karlheinz Pflipsen, 10 Stefan Effenberg, 8 Peter Wynhoff – 11 Michael Sternkopf/24 Jörgen Pettersson, 9 Martin Dahlin.

Bland de nya spelarna inför säsongen fanns backen Michael Frontzeck (Bochum), mittfältaren Michael Sternkopf (Bayern München) och holländske anfallaren Max Huiberts (Roda JC). I november anlände även svenske anfallaren Jörgen Pettersson från Malmö FF. Frontzeck såldes dock till Manchester City i januari 1996. Mittbacken Patrik Andersson och mittfältaren Peter Wynhoff spelade mest med 33 ligamatcher var. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tre mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Reebok över efter Asics som tröjleverantör åt Borussia Mönchengladbach. Man valde en helvit hemmatröja med klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen var svart med gröna romber och två vita linjer. På ryggen återfanns stadens namn Mönchengladbach ovanför numret och därunder spelarnas namn. Byxor och strumpor var helt vita med undantag för den svarta Reebok-loggan. Bortatröjan var grönsvart-randig och hade likadan krage som på hemmatröjan. På denna tröja placerade man Reebok-loggan nedanför kragen istället för på bröstet. Byxorna var svarta med en grön rand på höger ben och strumporna var helt svarta. I Cupvinnarcupen använde man likadana tröjor som i ligan förutom att man tog bort stadens och spelarnas namn från ryggen.

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma)

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma, Cupvinnarcupen)

16 augusti 2024

AS Monaco 1992/93

Monaco tillhörde återigen topplagen i franska ligan 1992/93. Laget vann 21 matcher, spelade nio oavgjorda och förlorade åtta gånger. Det gav 51 poäng (lika många som Paris Saint-Germain) och en tredjeplats i tabellen. De största segrarna kom i hemmamatcherna mot Auxerre, Toulon och Toulouse som alla slutade 4–0 till Monaco. Bortamatchen mot Toulon slutade 5–4 till Monaco och var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Trots tredjeplatsen fick Monaco chansen i Champions League nästa säsong. Detta på grund av att ligamästarna Olympique Marseille uteslöts ur turneringen och blev av med ligatiteln efter mutskandalen våren 1993. Tvåan i ligan PSG avböjde att ta emot ligatiteln och kom istället att spela i Cupvinnarcupen 1993/94.

Monaco deltog även i Cupvinnarcupen 1992/93. Laget hade tagit sig till final i franska cupen 1992, men den matchen blev aldrig spelad. Orsaken var att den andra semifinalen mellan Bastia och Olympique Marseille ställdes in i samband med en läktarkatastrof. I första omgången mötte Monaco det polska laget Miedz Legnica. Fransmännen vann med 1–0 i första matchen på bortaplan och returen blev mållös. Grekiska Olympiakos stod för motståndet i andra omgången. Monaco föll ned 0–1 hemma och även denna gång blev returen utan mål. Grekerna gick därmed vidare och Monaco var utslaget.

I franska cupen slog Monaco först ut division tre-laget Stade Poitevin med 6–2. Sextondelsfinalen mot division två-laget Niort var mållös efter full tid och förlängning, men Monaco vann med 4–2 på straffar. I åttondelsfinalen blev det förlust med 0–1 mot Paris Saint-Germain.

Spelarna i AS Monaco 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Luc Sonor/Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff/Marcel Dib, 10 Christian Pérez – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Luís Henrique.

Målvakten Ettori spelade flest matcher (37 av 38 ligamatcher) och Klinsmann blev bäste målskytt med 20 ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan. Tyske anfallaren Jürgen Klinsmann var det stora nyförvärvet inför denna säsong. Han kom närmast från italienska Inter där han hade tillbringar tre säsonger. Även brasilianaren Luís Henrique var ny i klubben och kom från Palmeiras.

Tröjorna

Monaco behöll samma hemmatröja 1992/93 som föregående säsong. En skillnad var att man inte längre hade Lada som sponsor ovanför klubbmärket. Istället tillkom Diesel Jeans som sponsor på ärmarna. I Cupvinnarcupen spelade man dock i tröjor med endast huvudsponsorn Tamoil på bröstet. Reservställ fanns i tre olika varianter: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel.

AS Monaco 1992/93 (hemma Cupvinnarcupen)

21 juli 2024

Paris Saint-Germain 1993/94

Paris Saint-Germain inledde säsongen 1993/94 med en 1–0-förlust borta mot Bordeaux. Efter två segrar och en oavgjord kom ytterligare en 1–0-förlust, denna gång borta mot Olympique Marseille. Laget låg nu på tionde plats i tabellen, men formen skulle förbättras avsevärt. Mellan den 28:e augusti 1993 och den andra april 1994 spelade PSG 27 raka ligamatcher utan förlust – rekord i franska ligan. Det blev arton segrar och nio oavgjorda. Efter 1–0-segern hemma mot Lens den sjätte oktober tappade man aldrig serieledningen. Sviten bröts den femte april då Nantes vann med 3–0, men efter 1–1 mot Monaco avslutade PSG sedan säsongen med fyra raka segrar. Paris Saint-Germain tog sin andra ligatitel och blev därmed franska mästare 1993/94. Laget slutade åtta poäng före tvåan Olympique Marseille.

I franska cupen noterade Paris Saint-Germain sin största seger någonsin när man slog Côte Chaude med hela 10–0. Mot Avion i nästa omgång blev det tuffare. Ställningen var 1–1 vid full tid, men i förlängningen gjorde PSG tre mål och vann med 4–1. Det blev sedan 1–0 mot Guingamp i åttondelen, men i kvartsfinalen tog det stopp när man föll med 1–2 mot Lens.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Paris Saint-Germain var regerande franska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången slog man ut cypriotiska Apoel från Nicosia efter 1–0 borta och 2–0 hemma. Därefter besegrade man rumänska Universitatea Craiova med sammanlagt 6–0 – 4–0 hemma och 2–0 borta. Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler mot Real Madrid i mars 1994. Efter ett mål av George Weah i första halvlek lyckades PSG vinna borta på Santiago Bernabéu-stadion. Returen på Parc des Princes slutade 1–1 och laget var nu framme i semifinal. Där väntade Arsenal och första matchen spelades i Paris. Ian Wright gav engelsmännen ledningen i första halvlek, men David Ginola kvitterade strax efter paus. I returen i London gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det blev matchens enda mål och PSG var därmed utslaget.

Spelarna i Paris Saint-Germain 1993/94

Ordinarie laguppställning: Bernard Lama – Jean-Luc Sassus, Ricardo Gomes, Alain Roche, Patrick Colleter – Laurent Fournier, Paul Le Guen, Vincent Guérin, Valdo/Raí – George Weah, David Ginola.

Brasilianske mittfältaren Raí var ny i laget och kom från São Paulo. Lama och Ginola spelade mest med 49 av de 50 matcherna i ligan och cuperna. Ginola blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega, liberianen George Weah, stod för fjorton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Paris Saint-Germain 1993/94. Till denna säsong bytte man färg på hemmatröjan, från vitt till rödblått. Tröjan hade röda ränder i olika bredd i mitten med blått på sidorna. Byxorna var blå och strumporna röda. Bortatröjan var i samma stil fast vit med blå ränder i mitten. PSG hade flera olika sponsorer under säsongen. Till en början hade man Commodore och Tourtel på tröjorna och från och med sjätte ligaomgången även spanska biltillverkaren Seat på ärmarna. Mellan oktober och december hade man Amiga istället för Commodore och från och med artonde omgången även RAPT (Paris kollektivtrafik) bredvid klubbmärket. Efter årsskiftet försvann Commodore/Amiga från tröjorna och man flyttade upp Seat till fram- och baksidan. Samtidigt tillkom Cerruti 1881 på ärmarna. Även på byxorna fanns reklam i form av läkemedelsföretaget Pfizer.

I Cupvinnarcupen rådde begränsningar för hur mycket reklam man fick ha på tröjorna. Endast en sponsorlogotyp var tillåten, och för PSG:s del innebar det att man hade Seat på tröjorna. I bortamatchen mot Arsenal spelade PSG i den blå bortatröjan från 1992/93 fast med Seat som sponsor.

I franska cupen spelade samtliga lag i Adidas-tröjor med antingen RTL eller TF1 som sponsor. PSG spelade i blått och rött med RTL på tröjorna i samtliga cupmatcher. I de första omgångarna använde PSG sina vanliga blå byxor och röda strumpor från Nike, men i kvartsfinalen mot Lens ställde man upp i komplett Adidas-mundering. Byxorna var då vita och strumporna röda.