Etikett: Cupvinnarcupen

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

7 januari 2025

CF Barcelona 1970–1974

Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.

Laguppställning spanska cupfinalen 1971: 1 Reina, 2 Rifé, 3 Eladio, 4 Torres, 5 Gallego, 6 Costas, 7 Rexach, 8 Marcial (Fusté, 30), 9 Dueñas (Alfonseda, 63), 10 Zabalza, 11 Asensi; avbytare: Sadurni (målvakt), Paredes.

1971: Rinus Michels ny tränare

Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.

1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona

Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.

Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.

Tröjorna

Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.

23 december 2024

Borussia Mönchengladbach 1995/96

Borussia Mönchengladbach var regerande tyska cupvinnare och inledde därför säsongen 1995/96 med tyska supercupen. På Rheinstadion i Düsseldorf mötte man ligamästarna Borussia Dortmund. Det blev förlust för Gladbach efter att Dortmunds mittback Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Åtta dagar senare, den 13:e augusti, inledde man ligaspelet genom att besegra Freiburg med 1–0 hemma på Bökelbergstadion. Under hösten blev det nio segrar, sju förluster och bara en oavgjord. Efter de sjutton första matcherna låg Mönchengladbach på fjärde plats i tabellen, tolv poäng bakom serieledarna Dortmund. Som sagt blev det bara en oavgjord match under hösten, men efter vinteruppehållet skulle det bli fler. Laget inledde nämligen vårsäsongen med fyra raka oavgjorda matcher! Det blev sex segrar, sju oavgjorda och fyra förluster under andra hälften av säsongen. Borussia Mönchengladbach slutade på fjärde plats i Bundesliga 1995/96, tre poäng bakom trean Schalke 04 och femton poäng bakom Borussia Dortmund som försvarade sin ligatitel.

Kvartsfinal i Cupvinnarcupen

I tyska cupens första omgång slog Mönchengladbach ut Nürnbergs andralag med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 2–0 mot Bayer Leverkusen. Som regerande tyska cupvinnare deltog Borussia Mönchengladbach även i den europeiska Cupvinnarcupen 1995/96. I första omgången mötte man FK Sileks från Makedonien. Tyskarna tog sig vidare efter seger med 3–0 hemma och 3–2 borta. Grekiska AEK Aten stod för motståndet i andra omgången. Gladbach vann med 4–1 hemma efter bland annat två mål av Martin Dahlin. Man vann sedan även returen med 1–0 och tog sig vidare till kvartsfinal. Kvartsfinalerna avgjordes i mars 1996 och motståndare var Feyenoord. Första mötet spelades i Düsseldorf och matchen slutade 2–2. Returen slutade 1–0 till Feyenoord efter ett sent mål av Orlando Trustfull och Mönchengladbach var därmed utslagna.

Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1995/96

Ordinarie laguppställning (4–1–3–2): 1 Uwe Kamps – 19 Thomas Kastenmaier/2 Thomas Hoersen, 3 Michael Klinkert, 4 Patrik Andersson, 6 Jörg Neun – 5 Christian Hochstätter – 13 Martin Schneider/7 Karlheinz Pflipsen, 10 Stefan Effenberg, 8 Peter Wynhoff – 11 Michael Sternkopf/24 Jörgen Pettersson, 9 Martin Dahlin.

Bland de nya spelarna inför säsongen fanns backen Michael Frontzeck (Bochum), mittfältaren Michael Sternkopf (Bayern München) och holländske anfallaren Max Huiberts (Roda JC). I november anlände även svenske anfallaren Jörgen Pettersson från Malmö FF. Frontzeck såldes dock till Manchester City i januari 1996. Mittbacken Patrik Andersson och mittfältaren Peter Wynhoff spelade mest med 33 ligamatcher var. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tre mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Reebok över efter Asics som tröjleverantör åt Borussia Mönchengladbach. Man valde en helvit hemmatröja med klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen var svart med gröna romber och två vita linjer. På ryggen återfanns stadens namn Mönchengladbach ovanför numret och därunder spelarnas namn. Byxor och strumpor var helt vita med undantag för den svarta Reebok-loggan. Bortatröjan var grönsvart-randig och hade likadan krage som på hemmatröjan. På denna tröja placerade man Reebok-loggan nedanför kragen istället för på bröstet. Byxorna var svarta med en grön rand på höger ben och strumporna var helt svarta. I Cupvinnarcupen använde man likadana tröjor som i ligan förutom att man tog bort stadens och spelarnas namn från ryggen.

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma)

Borussia Mönchengladbach 1995/96 (hemma, Cupvinnarcupen)

16 augusti 2024

AS Monaco 1992/93

Monaco tillhörde återigen topplagen i franska ligan 1992/93. Laget vann 21 matcher, spelade nio oavgjorda och förlorade åtta gånger. Det gav 51 poäng (lika många som Paris Saint-Germain) och en tredjeplats i tabellen. De största segrarna kom i hemmamatcherna mot Auxerre, Toulon och Toulouse som alla slutade 4–0 till Monaco. Bortamatchen mot Toulon slutade 5–4 till Monaco och var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Trots tredjeplatsen fick Monaco chansen i Champions League nästa säsong. Detta på grund av att ligamästarna Olympique Marseille uteslöts ur turneringen och blev av med ligatiteln efter mutskandalen våren 1993. Tvåan i ligan PSG avböjde att ta emot ligatiteln och kom istället att spela i Cupvinnarcupen 1993/94.

Monaco deltog även i Cupvinnarcupen 1992/93. Laget hade tagit sig till final i franska cupen 1992, men den matchen blev aldrig spelad. Orsaken var att den andra semifinalen mellan Bastia och Olympique Marseille ställdes in i samband med en läktarkatastrof. I första omgången mötte Monaco det polska laget Miedz Legnica. Fransmännen vann med 1–0 i första matchen på bortaplan och returen blev mållös. Grekiska Olympiakos stod för motståndet i andra omgången. Monaco föll ned 0–1 hemma och även denna gång blev returen utan mål. Grekerna gick därmed vidare och Monaco var utslaget.

I franska cupen slog Monaco först ut division tre-laget Stade Poitevin med 6–2. Sextondelsfinalen mot division två-laget Niort var mållös efter full tid och förlängning, men Monaco vann med 4–2 på straffar. I åttondelsfinalen blev det förlust med 0–1 mot Paris Saint-Germain.

Spelarna i AS Monaco 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Luc Sonor/Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff/Marcel Dib, 10 Christian Pérez – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Luís Henrique.

Målvakten Ettori spelade flest matcher (37 av 38 ligamatcher) och Klinsmann blev bäste målskytt med 20 ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan. Tyske anfallaren Jürgen Klinsmann var det stora nyförvärvet inför denna säsong. Han kom närmast från italienska Inter där han hade tillbringar tre säsonger. Även brasilianaren Luís Henrique var ny i klubben och kom från Palmeiras.

Tröjorna

Monaco behöll samma hemmatröja 1992/93 som föregående säsong. En skillnad var att man inte längre hade Lada som sponsor ovanför klubbmärket. Istället tillkom Diesel Jeans som sponsor på ärmarna. I Cupvinnarcupen spelade man dock i tröjor med endast huvudsponsorn Tamoil på bröstet. Reservställ fanns i tre olika varianter: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel.

AS Monaco 1992/93 (hemma Cupvinnarcupen)

21 juli 2024

Paris Saint-Germain 1993/94

Paris Saint-Germain inledde säsongen 1993/94 med en 1–0-förlust borta mot Bordeaux. Efter två segrar och en oavgjord kom ytterligare en 1–0-förlust, denna gång borta mot Olympique Marseille. Laget låg nu på tionde plats i tabellen, men formen skulle förbättras avsevärt. Mellan den 28:e augusti 1993 och den andra april 1994 spelade PSG 27 raka ligamatcher utan förlust – rekord i franska ligan. Det blev arton segrar och nio oavgjorda. Efter 1–0-segern hemma mot Lens den sjätte oktober tappade man aldrig serieledningen. Sviten bröts den femte april då Nantes vann med 3–0, men efter 1–1 mot Monaco avslutade PSG sedan säsongen med fyra raka segrar. Paris Saint-Germain tog sin andra ligatitel och blev därmed franska mästare 1993/94. Laget slutade åtta poäng före tvåan Olympique Marseille.

I franska cupen noterade Paris Saint-Germain sin största seger någonsin när man slog Côte Chaude med hela 10–0. Mot Avion i nästa omgång blev det tuffare. Ställningen var 1–1 vid full tid, men i förlängningen gjorde PSG tre mål och vann med 4–1. Det blev sedan 1–0 mot Guingamp i åttondelen, men i kvartsfinalen tog det stopp när man föll med 1–2 mot Lens.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Paris Saint-Germain var regerande franska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången slog man ut cypriotiska Apoel från Nicosia efter 1–0 borta och 2–0 hemma. Därefter besegrade man rumänska Universitatea Craiova med sammanlagt 6–0 – 4–0 hemma och 2–0 borta. Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler mot Real Madrid i mars 1994. Efter ett mål av George Weah i första halvlek lyckades PSG vinna borta på Santiago Bernabéu-stadion. Returen på Parc des Princes slutade 1–1 och laget var nu framme i semifinal. Där väntade Arsenal och första matchen spelades i Paris. Ian Wright gav engelsmännen ledningen i första halvlek, men David Ginola kvitterade strax efter paus. I returen i London gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det blev matchens enda mål och PSG var därmed utslaget.

Spelarna i Paris Saint-Germain 1993/94

Ordinarie laguppställning: Bernard Lama – Jean-Luc Sassus, Ricardo Gomes, Alain Roche, Patrick Colleter – Laurent Fournier, Paul Le Guen, Vincent Guérin, Valdo/Raí – George Weah, David Ginola.

Brasilianske mittfältaren Raí var ny i laget och kom från São Paulo. Lama och Ginola spelade mest med 49 av de 50 matcherna i ligan och cuperna. Ginola blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega, liberianen George Weah, stod för fjorton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Paris Saint-Germain 1993/94. Till denna säsong bytte man färg på hemmatröjan, från vitt till rödblått. Tröjan hade röda ränder i olika bredd i mitten med blått på sidorna. Byxorna var blå och strumporna röda. Bortatröjan var i samma stil fast vit med blå ränder i mitten. PSG hade flera olika sponsorer under säsongen. Till en början hade man Commodore och Tourtel på tröjorna och från och med sjätte ligaomgången även spanska biltillverkaren Seat på ärmarna. Mellan oktober och december hade man Amiga istället för Commodore och från och med artonde omgången även RAPT (Paris kollektivtrafik) bredvid klubbmärket. Efter årsskiftet försvann Commodore/Amiga från tröjorna och man flyttade upp Seat till fram- och baksidan. Samtidigt tillkom Cerruti 1881 på ärmarna. Även på byxorna fanns reklam i form av läkemedelsföretaget Pfizer.

I Cupvinnarcupen rådde begränsningar för hur mycket reklam man fick ha på tröjorna. Endast en sponsorlogotyp var tillåten, och för PSG:s del innebar det att man hade Seat på tröjorna. I bortamatchen mot Arsenal spelade PSG i den blå bortatröjan från 1992/93 fast med Seat som sponsor.

I franska cupen spelade samtliga lag i Adidas-tröjor med antingen RTL eller TF1 som sponsor. PSG spelade i blått och rött med RTL på tröjorna i samtliga cupmatcher. I de första omgångarna använde PSG sina vanliga blå byxor och röda strumpor från Nike, men i kvartsfinalen mot Lens ställde man upp i komplett Adidas-mundering. Byxorna var då vita och strumporna röda.

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma juli–september)

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma oktober–december)

3 november 2023

Arsenal 1993/94

Arsenal hade vunnit FA-cupen 1993 och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången mötte man danska Odense. Martin Keown gjorde självmål redan i artonde minuten, men Arsenal vände genom mål av Ian Wright och Paul Merson och vann med 2–1. Oavgjort, 1–1, i returen innebar att Londonlaget gick vidare till nästa omgång. Där väntade belgiska Standard Liège som inte vållade Arsenal några som helst bekymmer. Två mål av Wright och ett av Merson innebar i praktiken att matchen var avgjord redan efter första mötet på Highbury. Returen i Belgien slutade med total utklassning. 7–0 till Arsenal i en match med sex olika målskyttar (Kevin Campbell stod för två fullträffar) och sammanlagt alltså 10–0 på de två matcherna.

Cupvinnarcupen fortsatte sedan med kvartsfinaler i mars 1994. Italienska Torino stod för motståndet och första mötet på Stadio Delle Alpi slutade mållöst. I returen på Highbury nickade Tony Adams in matchens enda mål i andra halvlek och skickade Arsenal till semifinal. Där väntade Paris Saint-Germain och fransmännen inledde hemma på Parc des Princes. Ian Wright gav Arsenal ledningen tio minuter före halvtidsvilan, men David Ginola kvitterade fyra minuter efter densamma. Det blev inga fler mål i första mötet, men i returen gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det visade sig räcka för att Arsenal skulle ta sig till final mot Parma med Tomas Brolin i laget.

Final i Cupvinnarcupen

Finalen spelades på Parken i Köpenhamn den fjärde maj 1994. Arsenals bäste målskytt Ian Wright var avstängd och därför fick Alan Smith agera ensam längst fram i anfallet. I tjugonde minuten misslyckades Parmas libero Lorenzo Minotti med en rensning. Alan Smith höll sig framme och drog till på volley. Bollen gick i mål och Arsenal ledde med 1–0. Några fler mål blev det inte och Arsenal hade därmed vunnit en europeisk cuptitel för första gången sedan 1970.

Arsenals lag i Cupvinnarcupfinalen 1994: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 7 Kevin Campbell, 4 Paul Davis, 11 Ian Selley, 8 Steve Morrow, 10 Paul Merson (ut 86) – 9 Alan Smith; avbytare: 12 Andy Linighan, 13 Alan Miller (målvakt), 14 Eddie McGoldrick (in 86), 15 Ray Parlour, 16 Paul Dickov.

Se höjdpunkter från Cupvinnarcupfinalen:

Arsenal i Premier League 1993/94

Arsenal inledde Premier League-säsongen 1993/94 med en 0–3-förlust hemma mot Coventry City. Laget tog dock revansch genom att därefter vinna fyra matcher i rad. Bland annat besegrade man ärkerivalen Tottenham Hotspur med 1–0 på White Hart Lane i andra omgången. Efter 1–1 borta mot Blackburn Rovers i sjätte omgången gjorde sedan Kevin Campbell hattrick i 4–0-segern mot Ipswich Town. Arsenal avslutade september månad med en 1–0-förlust borta mot Manchester United samt seger hemma mot Southampton med samma siffror. I oktober månad spelade Arsenal fyra ligamatcher och samtliga slutade 0–0. Det blev sedan blandade resultat i årets tio sista ligamatcher – fem segrar, två oavgjorda och tre förluster. I en av segrarna, 4–0 borta mot Swindon Town, gjorde Kevin Campbell sitt andra hattrick för säsongen.

På nyårsdagen 1994 vann Arsenal med 3–0 i Londonderbyt mot Wimbledon på Selhurst Park. Det blev sedan fem oavgjorda matcher i rad – två gånger 0–0 och sedan tre gånger 1–1. Efter seger med 1–0 hemma mot Blackburn vann Arsenal sedan med 5–1 borta mot Ipswich och 4–0 borta mot Southampton. Både mot Ipswich och Southampton gjorde Ian Wright hattrick. På de nästkommande åtta matcherna blev det tre segrar och fem oavgjorda. Arsenal hade därmed spelat nitton raka ligamatcher utan förlust. Avslutningen av ligasäsongen blev dock mindre lyckad med 2–0-förluster både hemma mot West Ham United och borta mot Newcastle United. Arsenal vann arton matcher, spelade sjutton oavgjorda och förlorade sju gånger. Det gav 71 poäng och fjärde plats i Premier League-tabellen 1993/94. Laget hade ligans bästa försvar med endast 28 insläppta mål på 42 matcher vilket var tio färre än mästarlaget Manchester United.

Spelarna i Arsenal 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Andy Linighan/12 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 23 Ray Parlour/11 Eddie McGoldrick, 4 Paul Davis, 17 John Jensen, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 7 Kevin Campbell/9 Alan Smith.

Seaman och Wright spelade mest med 39 ligamatcher var. Wright blev även bäste målskytt med 23 ligamål medan Kevin Campbell stod för fjorton fullträffar. Irländaren Eddie McGoldrick var ny i klubben och hade värvats från Crystal Palace sommaren 1993. Hans ankomst ledde till att managern George Graham sålde Anders Limpar till Everton i mars 1994.

Utslagna ur cuperna

I de båda inhemska cuperna gick det inte lika bra som föregående säsong. Arsenal slog ut Millwall i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Bolton Wanderers efter omspel. I Ligacupen slog Arsenal först ut Huddersfield Town och sedan Norwich City efter omspel. Därefter blev det förlust mot Aston Villa.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Arsenal 1993/94 och sponsor var JVC. Hemmastället var av samma modell som 1992/93, men bortastället var nytt för säsongen. Det bestod av gula tröjor med tre marinblå diagonala ränder som delades av på mitten för att göra plats för sponsorloggan. Till denna tröja använde man marinblå byxor med tre gula diagonala ränder på vänster ben samt gula strumpor med tre marinblå ränder på mitten. En nyhet i Premier League 1993/94 var att spelarna hade personliga tröjnummer och namn på ryggen. Numren var kantiga med Adidas-märket nedtill till skillnad från 1992/93 då man använde en mer traditionell typ av nummer.

I Cupvinnarcupen var startelvan fortfarande numrerad 1–11 och man hade heller inte spelarnas namn på ryggen. Dessutom spelade man i tröjor utan reklam i finalen. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final 1994”. Vad gäller bortatröjan under Europaäventyret kom den till användning borta mot Standard Liège, hemma mot Torino och borta mot PSG. En skillnad mot den bortatröja man använde i ligan var att muddarna var helt marinblå istället för trefärgade.

15 september 2023

Eintracht Frankfurt 1981/82

Eintracht Frankfurt var regerande västtyska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1981/82. I första matchen besegrade man grekiska PAOK från Thessaloniki med 2–0 hemma på Waldstadion. Grekerna vann dock returen med samma siffror och efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Efter nio straffsparkar hade samtliga spelare gjort mål, men PAOK:s Dimopoulos missade den sista straffen och därmed hade tyskarna vunnit. I andra omgången mötte Eintracht Frankfurt det sovjetiska laget SKA Rostov. Ryssarna vann med 1–0 hemma, men Eintracht vände underläget i returen till seger med 2–0 och sammanlagt 2–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Eintracht Frankfurt mötte Tottenham Hotspur. Engelsmännen vann första matchen med 2–0 i London. Eintracht vann returmötet med 2–1 vilket innebar att Tottenham gick vidare med sammanlagt 3–2.

Eintracht Frankfurt i Bundesliga 1981/82

Under höstsäsongen av Bundesliga 1981/82 tog Eintracht Frankfurt nio segrar, spelade två oavgjorda och förlorade sex matcher. Största segern kom i fjortonde omgången då man besegrade Werder Bremen med hela 9–2. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Efter halva säsongen låg Eintracht på sjätte plats i tabellen.

Vårsäsongen började illa med fyra förluster på de fem första matcherna. Bland annat förlorade man med 6–2 borta mot Kaiserslautern. Det fortsatte sedan med två segrar och tre förluster på de följande fem matcherna, men avslutningen av säsongen blev betydligt bättre. Laget tog fem segrar och spelade en oavgjord på de sju sista matcherna. Det innebar att Eintracht Frankfurt slutade på åttonde plats i Bundesliga 1981/82. Trots den blygsamma tabellplaceringen gjorde man inte mindre än 83 mål på de 34 matcherna. Endast mästarlaget Hamburg gjorde fler mål. Samtidigt hade man ett av de sämre försvaren i ligan med 72 insläppta mål.

Ordinarie laguppställning: Jürgen Pahl – Michael Sziedat, Bruno Pezzey, Karl-Heinz Körbel, Willi Neuberger – Werner Lorant, Stefan Lottermann, Bernd Nickel, Norbert Nachtweih/Ralf Falkenmayer – Ronald Borchers, Cha Bum-Kun.

Karl-Heinz ”Charly” Körbel spelade samtliga 34 ligamatcher. Norbert Nachtweih samt koreanen Cha Bum-Kun blev bästa målskyttar med elva ligamål var.

I västtyska cupen 1981/82 slog Eintracht Frankfurt ut BSC Brunsbüttel med 6–1 i första omgången. Det tog dock stopp redan i andra omgången då man förlorade med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Eintracht Frankfurt 1981/82. Den rödsvarta hemmatröjan var likadan som föregående säsong förutom att Infotec var ny sponsor och att tröjnumren var i en annan stil. Man introducerade även två nya matchställ. Det ena var helvitt med orange detaljer. Det andra bestod av orange tröja med svart krage, svarta byxor med tre orange ränder längs sidorna samt orange strumpor med tre svarta ränder upptill. I Cupvinnarcupen spelade man i tröjor utan reklam. Mot PAOK i första omgången spelade Eintracht i ett helrött matchställ med vita detaljer. Sedan använde man det vita (med orange detaljer) i andra omgången mot Rostov. Slutligen, mot Tottenham, spelade Eintracht i röda tröjor med vita kritstrecksränder och med röd krage med en vit trekant vid halsen.

27 maj 2023

AS Roma 1980/81

Inför 1980/81 värvade Roma den brasilianske mittfältaren Falcão från Internacional. Det var klubbens första utländska värvning efter att Serie A åter öppnat upp för utlänningar. Bland övriga nyförvärv fanns försvararna Dario Bonetti och Vincenzo Romano från Brescia respektive Avellino. Tränare var svensken Nils Liedholm som gjorde sin andra säsong i Roma efter återkomsten från Milan.

Roma i Cupvinnarcupen 1980/81

Roma hade vunnit italienska cupen föregående säsong och deltog därför i Cupvinnarcupen 1980/81. I första matchen besegrade man östtyska Carl Zeiss Jena med 3–0 på hemmaplan. Trots den klara ledningen kunde inte Roma hålla undan i returen. Tyskarna vände underläget och vann returmötet med 4–0 och gick vidare till andra omgången.

Seger i italienska cupen

I årets upplaga av italienska cupen var Roma som regerande mästare direktkvalificerat till kvartsfinalerna som inleddes i mars. Alberto Di Chiara gjorde matchens enda mål i första mötet med Fiorentina och efter en mållös retur var Roma i semifinal. Även i första semifinalmötet blev det seger med 1–0, denna gång mot Juventus efter mål av Carlo Ancelotti. I returen gjorde Juventus första målet genom Antonio Cabrini, men Agostino Di Bartolomei kvitterade på straff och tog Roma till final.

Torino stod för motståndet och även denna match slutade 1–1. Ancelotti gav Roma ledningen efter en halvtimme och Torino kvitterade genom ett självmål av Sergio Santarini i andra halvlek. Samma siffror blev det i finalreturen. Agatino Cuttone gav Torino ledningen i första halvlek, men återigen kvitterade Di Bartolomei på straff i andra halvlek. Efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Torino missade två av sina straffar medan Roma satte fyra av sina fem. Laget från huvudstaden tog därmed hem segern för andra året i rad. Det var klubbens fjärde inteckning i italienska cupen.

Roma tvåa i Serie A 1980/81

Under första hälften av Serie A-säsongen 1980/81 tog Roma sju segrar, spelade sex oavgjorda och förlorade två matcher. Förlusten med 4–0 borta mot Napoli var lagets största under säsongen. Man förlorade även med 1–0 borta mot Cagliari. Största segern under hösten kom borta mot nykomlingen Pistoiese då Roma vann med 4–0. Roma gjorde även fyra mål borta mot Inter (4–2) och hemma mot Ascoli (4–1). I matchen mot Inter i sjätte omgången stod för övrigt Roberto Pruzzo för ett hattrick. Han gjorde även lagets samtliga tre mål i 3–1-segern över Udinese i nionde omgången.

Roma toppade tabellen efter halva säsongen. Poängtapp mot några av de mindre laget gjorde dock att Juventus kunde passera under våren trots att Roma förblev obesegrade. Det blev sju segrar och åtta oavgjorda under vårsäsongen vilket räckte till en andraplats i tabellen, två poäng efter Juventus. Lagets största seger kom i 27:e omgången då man besegrade Perugia med 5–0. Detta var enda gången under vårsäsongen som Roma gjorde mer än två mål i en match.

Ordinarie laguppställning: 1 Franco Tancredi – 2 Luciano Spinosi/Vincenzo Romano, 4 Maurizio Turone, 6 Vincenzo Romano/Dario Bonetti, 3 Domenico Maggiora – 7 Bruno Conti, 5 Falcão, 8 Agostino Di Bartolomei, 10 Carlo Ancelotti, 11 Roberto Scarnecchia – 9 Roberto Pruzzo.

Målvakten Tancredi spelade samtliga 38 liga- och cupmatcher under säsongen. Även mittfältaren Di Bartolomei spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade två i cupen. Roberto Pruzzo gjorde arton ligamål och vann skytteligan i Serie A. Därtill gjorde han ett mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Playground var leverantör av tröjor till Roma 1980/81. Hemmatröjan var mörkröd med orange krage och mörkröda muddar med en orange rand. På vänster bröst återfanns symbolen som visar att man är regerande cupvinnare – en cirkel i grönt, vitt och rött. Klubbmärket placerade man på höger ärm. Tröjnumren fanns i två varianter, dels en orange, dels en vit i 3D-stil. Byxorna var mörkröda och strumporna mörkröda med en orange rand på mitten.

Reservtröjan var vit med röd-orange krage och muddar. Till denna tröja använde man vita byxor samt vita strumpor med en röd-orange rand på mitten. Se bilder på tröjorna på Questa maglia storica.

11 oktober 2022

Arsenal 1994/95

Inför säsongen 1994/95 värvade Arsenal den svenske mittfältaren Stefan Schwarz från Benfica för 1,8 miljoner pund. Under säsongen kom han dock att bli alltmer frustrerad över managern George Grahams taktik och efter bara en säsong lämnade han klubben för spel i Fiorentina.

I februari 1995 fick George Graham sparken efter att det uppdagats att han tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med övergångarna av John Jensen och Pål Lydersen 1992. Det engelska fotbollsförbundet stängde därför av Graham från fotboll i ett år. Hans assistent Stewart Houston tog över som manager för resten av säsongen. Arsenal hade haft en svag säsong och låg i mitten av Premier League-tabellen. Houston vann sina två första matcher, men därefter blev det sex förluster på sju matcher. Det blev till slut en tolfteplats för Arsenal, vilket var klubbens sämsta placering sedan 1976.

Arsenal till final i Cupvinnarcupen 1994/95

Arsenal hade vunnit Cupvinnarcupen föregående säsong och var därför med även i 1994/95 års upplaga. Under hösten slog man ut cypriotiska Omonia Nicosia och danska Brøndby. I kvartsfinalerna i mars 1995 slog Arsenal ut franska Auxerre efter 1–1 hemma och 1–0 borta. Italienska Sampdoria stod för motståndet i semifinalerna och båda mötena slutade 3–2 till respektive hemmalag. Efter en mållös förlängning gick matchen till straffsparksläggning. Målvakten David Seaman blev stor hjälte för Arsenal genom att rädda tre straffar och ta sitt lag till final. Finalen på Parc des Princes i Paris stod mellan Arsenal och spanska Real Zaragoza. Juán Esnaider gav spanjorerna ledningen i mitten av andra halvlek, men med kvarten kvar kvitterade John Hartson för Arsenal. Med bara en minut kvar av förlängningen slog Zaragozas mittfältare Nayim till med en lobb från halva plan som seglade över David Seaman i Arsenals mål.

Inte heller i de inhemska cuperna lyckades Arsenal 1994/95. Laget åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat en omspelsmatch mot Millwall. I Ligacupen besegrade man Hartlepool United, Oldham Athletic (efter omspel) och Sheffield Wednesday, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Liverpool.

Arsenal deltog även i Europeiska Supercupen där man mötte Milan som 1994 hade vunnit Champions League. Matcherna spelades i februari 1995 och första mötet på Highbury slutade 0–0. I returen på San Siro vann dock italienarna med 2–0 efter mål av Boban och Massaro.

Spelarna i Arsenal 1994/95

Laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 12 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 23 Ray Parlour, 17 John Jensen, 15 Stefan Schwarz, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 9 Alan Smith/16 John Hartson. Hartson värvades från Luton Town i januari 1995 och tog en plats i anfallet på bekostnad av den skadedrabbade Alan Smith. Skadorna gjorde att Smith avslutade karriären efter säsongen.

Arsenal spelade 61 matcher under säsongen 1994/95. Ytterbackarna Dixon och Winterburn spelade mest med 55 matcher varav 39 i ligan. Ian Wright blev bäste målskytt med 30 mål varav arton i ligan och tre i Ligacupen. Därtill gjorde han nio mål i Cupvinnarcupen och blev turneringens skyttekung.

Tröjorna

Från och med 1994/95 levererade Nike tröjorna till Arsenal. Den röda hemmatröjan hade ett zick-zack-mönster i tyget vid sidan av klubbens smeknamn ”Gunners”. Kragen var vit och de klassiska vita ärmarna var bara vita på övre halvan. De vita byxorna hade ett zick-zack-mönster i vitt på röd botten på sidorna. Strumporna hade röda och vita ränder med Nike-loggan och texten Gunners på varsin röd rand. I Cupvinnarcupen var spelarna numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen i omgångarna före finalen. Till finalen gjorde man några förändringar. Man tog bort sponsorn JVC och nedanför klubbmärket lade man till inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final 1995”. På ryggen tog man dessutom bort Nike-loggan från numren och lade till spelarnas namn ovanför.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast mörkblå med turkosfärgade ärmar och krage. Byxorna var mörkblå och strumporna mörkblå- och turkosfärgade. I Ligacupmatchen mot Liverpool spelade Arsenal i gula tröjor (med samma mönster som på de andra) med mörkblå ärmar och krage. Byxor och strumpor var desamma som på bortastället.

3 oktober 2022

Chelsea 1994/95

Glenn Hoddle gjorde 1994/95 sin andra säsong som spelande tränare för Chelsea. Han förstärkte laget med vänsterbacken Scott Minto (Charlton Athletic), mittfältaren David Rocastle (Manchester City) och anfallaren Paul Furlong (Watford). Den sistnämnde kostade Chelsea 2,3 miljoner pund vilket gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Tack vare förra säsongens finalplats i FA-cupen fick Chelsea chansen i Cupvinnarcupen 1994/95 (FA-cupvinnarna Manchester United hade även vunnit ligan och därför kvalificerat sig för spel i Champions League). I första omgången slog Chelsea ut Viktoria Žižkov från Tjeckien efter seger med 4–2 hemma och en mållös returmatch. I andra omgången fick Chelsea bara 0–0 hemma mot Austria Wien, men 1–1 i returen innebar att engelsmännen gick vidare tack vare bortamålsregeln. Belgiska Club Brugge stod för motståndet i kvartsfinalerna. Belgarna gjorde matchens enda mål i första matchen, men i returen på Stamförd Bridge vände Chelsea underläget till seger med sammanlagt 2–1. Chelsea förlorade även den första semifinalmatchen då Real Zaragoza vann med 3–0. Engelsmännen vann returen med 3–1, vilket innebar att spanjorerna gick till final med sammanlagt 4–3.

Chelsea elva i Premier League 1994/95

I Premier League 1994/95 vann Chelsea sina tre första matcher, men därefter gick det sämre med fyra förluster på de kommande sex matcherna. I mitten av säsongen spelade laget tio matcher i rad utan att vinna. Chelsea sjönk därför till mitten av tabellen och efter 33:e omgången låg man på femtonde plats efter tre raka förluster. Avslutningen av säsongen blev bättre med tre segrar och tre oavgjorda på de sex sista matcherna. Chelsea slutade därmed på elfte plats i Premier League 1994/95, tre placeringar bättre än föregående säsong.

Chelsea åkte ut tidigt i de båda inhemska cuperna 1994/95. Laget slog ut Charlton i tredje omgången av FA-cupen, men åkte sedan ut mot Millwall efter straffsparksläggning i omspelsmatchen. I Ligacupen slog Chelsea ut Bournemouth, men förlorade sedan mot West Ham.

Laguppställning: 1 Dmitri Kharine – 2 Steve Clarke, 5 Erland Johnsen, 6 Frank Sinclair, 4 Jakob Kjeldbjerg/3 Scott Minto – 21 David Rocastle, 17 Nigel Spackman, 10 Gavin Peacock, 11 Dennis Wise/18 Eddie Newton – 8 Paul Furlong, 7 John Spencer/9 Mark Stein.

Gavin Peacock var den som spelade mest med 51 av de 56 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev John Spencer och Paul Furlong med tretton mål var varav elva respektive tio i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och hemmatröjan var likadan som 1993/94 fast med öltillverkaren Coors som ny sponsor. I Cupvinnarcupen använde man tröjor och byxor utan de röda Umbro-märkena på ärmar och ben samt helvita strumpor. Till skillnad från i Premier League var spelarna fortfarande numrerade 1–11 i de europeiska cuperna och man hade inga namn på ryggen. Till denna säsong tog Umbro fram ett reservställ i grått och orange.