Etikett: Cupvinnarcupen

Juventus 1983/84

Juventus vann Serie A 1983/84 och tog sin 21:a ligatitel. Som regerande italienska cupvinnare deltog Juventus i Cupvinnarcupen där man under hösten besegrade polska Lechia Gdańsk och franska Paris Saint-Germain. Under våren besegrades finländska Haka i kvartsfinalen och sedan Manchester United i semifinalen. I finalen på St. Jakob-stadion i Basel vann Juventus med 2–1 över Porto efter mål av Beniamino Vignola och Zbigniew Boniek. I ligan spelade Gaetano Scirea och Paolo Rossi samtliga 30 ligamatcher. Michel Platini gjorde 20 mål och blev skyttekung i Serie A medan Rossi kom på fjärde plats med sina tretton mål. Under säsongen blev Platini även utsedd till Årets spelare i Europa.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med Kappa som tillverkare och Ariston som sponsor. På vänster bröst återfanns denna säsong den trefärgade ”piltavlan” som tecken på att man var regerande italienska cupvinnare. Ovanför denna satt de två stjärnorna som tecken på 20 ligatitlar. I början av säsongen var de placerade var för sig, men från och med elfte ligaomgången satt de i en vit rektangel. Bortatröjan var ny för säsongen och var gul med blå krage och blå muddar. Denna användes tillsammans med blå byxor och gula strumpor i bortamatcherna mot Ascoli och Udinese. Även i finalen av Cupvinnarcupen spelade Juventus i gula tröjor, men då utan reklam.

AS Roma 1984/85

Roma, med nye tränaren Sven-Göran Eriksson, slutade på sjunde plats i Serie A 1984/85. I Cupvinnarcupen slog man under hösten ut Steaua Bukarest och Wrexham, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Bayern München. Målvakten Franco Tancredi och mittbacken Ubaldo Righetti spelade samtliga 30 ligamatcher och Roberto Pruzzo blev bäste målskytt med åtta ligamål. Brasilianaren Falcão råkade ut för en allvarlig skada och spelade bara fyra ligamatcher. Efter säsongen upphävdes kontraktet och han flyttade tillbaka till Brasilien för att avsluta karriären i São Paulo.

Tröjorna tillverkades av Kappa och sponsor var Barilla. Hemmastället bestod av röda tröjor med gul krage och gula muddar, röda byxor och röda strumpor. Som tecken på segern i italienska cupen 1984 var den trefärgade ”piltavlan” placerad på vänster bröst och klubbmärket återfanns istället på höger ärm. Reservstället var i samma stil fast vitt med röda detaljer. I bortamatchen mot Wrexham i Cupvinnarcupen spelade Roma i den vita reservtröjan tillsammans med de röda hemmabyxorna.

Fortuna Düsseldorf 1979/80

Fortuna Düsseldorf slutade på elfte plats i Bundesliga 1979/80, fyra placeringar sämre än året innan. Laget hade seriens näst sämsta försvar (bara Werder Bremen var sämre) med 72 insläppta mål på 34 matcher – vid åtta tillfällen släppte man in fyra mål eller mer. Största förlusten kom borta mot Bayern München då man föll med 0–6 och i hemmamatchen mot Köln blev det förlust med 3–6 i en av säsongens målrikaste matcher. Det blev även ett antal storsegrar, bland annat 6–1 mot Kaiserslautern och 6–2 mot Stuttgart. I Cupvinnarcupen åkte man ut mot Glasgow Rangers i första omgången, men i tyska cupen tog man sig till final där det blev seger med 2–1 över Köln.

Laguppställning: Jörg Daniel – Josef Weikl, Gerd Zewe, Heiner Baltes, Egon Köhnen – Heinz Wirtz, Rüdiger Wenzel, Rudi Bommer – Thomas Allofs, Klaus Allofs, Wolfgang Seel. Rudi Bommer spelade samtliga 34 ligamatcher och Klaus Allofs blev bäste målskytt med sexton ligamål medan Rüdiger Wenzel gjorde elva och Thomas Allofs tio.

Tröjorna tillverkades av Puma och sponsor var Arag. Den långärmade varianten var likadan som 1978/79 medan den kortärmade hemmatröjan hade V-hals och en annan typ av tröjnummer. I tyska cupfinalen användes en vit tröja med röd krage och utan reklam.

Fortuna Düsseldorf 1978/79

Fortuna Düsseldorf slutade på sjunde plats i Bundesliga 1978/79, två placeringar sämre än året innan. För andra året i rad tog man sig till final i tyska cupen och denna gång blev det seger med 1–0 efter förlängning mot Hertha Berlin. Målskytt var Wolfgang Seel. Fortuna Düsseldorf hade förlorat 1978 års final men fick ändå en plats i Cupvinnarcupen 1978/79 tack vare att motståndarlaget Köln även vann Bundesliga och därmed kvalificerade sig för Europacupen. Under hösten 1978 slog Fortuna ut Universitatea Craiova från Rumänien och Aberdeen från Skottland. Under våren besegrade man schweiziska Servette i kvartsfinalen och tjeckoslovakiska Banik Ostrava i semifinalen. I finalen på St. Jakob-stadion i Basel mötte man Barcelona. Det stod 2–2 efter första halvlek och efter en mållös andra halvlek gick matchen till förlängning. Där var spanjorerna starkast och vann till slut med 4–3.

Laguppställning tyska cupfinalen: Jörg Daniel – Josef Weikl, Gerd Zewe, Reinhold Fanz, Heiner Baltes – Rudi Bommer, Hubert Schmitz, Egon Köhnen – Thomas Allofs, Klaus Allofs, Wolfgang Seel. Avbytare: Ralf Dusend.

Laguppställning Cupvinnarcupfinalen: Jörg Daniel – Heiner Baltes, Gerd Zewe, Gerd Zimmermann, Dieter Brei – Egon Köhnen, Hubert Schmitz, Rudi Bommer – Thomas Allofs, Klaus Allofs, Wolfgang Seel. Avbytare: Fleming Lund, Josef Weikl.

Tröjorna tillverkades av Puma och sponsor var Arag. Hemmatröjan var röd med vit krage och vita fält längs ärmarna. Reservstället var i samma stil fast med färgerna inverterade. I Cupvinnarcupen spelade man utan reklam på tröjorna och den långärmade varianten hade kantiga nummer. I finalen användes kortärmade tröjor med V-hals och med Puma-loggan i rött ovanför klubbmärket.

AS Roma 1986/87

En mindre lyckad säsong ledde till att Sven-Göran Eriksson avgick två omgångar från slutet. Roma slutade på sjunde plats i ligan och i Cupvinnarcupen föll man på straffsparksläggning mot Real Zaragoza redan i första omgången. Inför säsongen lämnade flera spelare klubben, däribland försvararen Dario Bonetti (Milan), mittfältaren Toninho Cerezo (Sampdoria) och anfallarna Francesco Graziani (Udinese) och Sandro Tovalieri (Avellino). Nya spelare i laget var försvararen Marco Baroni (Udinese), danske mittfältaren Klaus Berggreen (Pisa) och anfallaren Paolo Baldieri (Pisa). Förra säsongens skyttekung Roberto Pruzzo gjorde bara fyra mål och Berggreen och Stefano Desideri blev lagets bästa målskyttar med fem mål var.

Ennerre tillverkade från och med denna säsong Romas tröjor. Under hösten användes en kritstrecksrandig modell (som sedan återkom till våren), medan man under vintern använde en variant med en annan typ av krage.

Sampdoria 1989/90

Precis som föregående säsong slutade Sampdoria på femte plats i ligan. I Cupvinnarcupen slog man ut norska Brann, Borussia Dortmund, Grasshoppers och Monaco. Finalen mot Anderlecht på Nya Ullevi i Göteborg var mållös i 90 minuter, men i förlängningen gjorde Gianluca Vialli två mål och gav Sampdoria segern. Nya i laget denna säsong var mittfältarna Giovanni Invernizzi från Como och Srečko Katanec från Stuttgart samt högeryttern Attilio Lombardo från Cremonese. Lombardo, Giuseppe Dossena samt målvakten Gianluca Pagliuca spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Gianluca Vialli med totalt 21 mål varav tio i ligan och Roberto Mancini med elva ligamål.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare, fast numren var nu i vitt på blå botten. Strumporna var oftast vita, men i bortamatcher mot lag med vita strumpor spelade Sampdoria i blå strumpor. I Cupvinnarcupfinalen spelade man utan reklam på tröjorna.

Sampdoria 1988/89

Sampdoria gjorde sin dittills bästa säsong. Laget vann italienska cupen efter att i finalen ha vänt ett 0–1-underläge mot Napoli till seger med 4–0 i returen på hemmaplan. I Cupvinnarcupen slog Sampdoria ut IFK Norrköping, Carl Zeiss Jena, Dinamo Bukarest och Mechelen, men i finalen på Wankdorfstadion i Bern blev det förlust med 0–2 mot Barcelona. I ligan blev det en femteplats och Gianluca Vialli blev lagets bäste målskytt med 14 mål. Nya i laget var vänsterbacken Amedeo Carboni från Parma samt mittfältarna Giuseppe Dossena från Udinese och Víctor Muñoz från Barcelona. Målvakten Gianluca Pagliuca gjorde sin första säsong som ordinarie mellan stolparna och 18-årige anfallaren Enrico Chiesa spelade sin första ligamatch.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Kappa och ny sponsor var ERG. I Cupvinnarcupfinalen spelade Sampdoria i sitt vita bortaställ, fast utan reklam och klubbmärke.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.

Ipswich Town 1978–1981

I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.

Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).

1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.

Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.

Arsenal 1978–1981

Säsongerna 1978/79–1980/81 var Arsenals tabellplaceringar 7–4–3. Laget gick till final i FA-cupen 1979 och 1980 (man gick även till final 1978). 1979 krävdes det fyra omspelsmatcher för att besegra Sheffield Wednesday i tredje omgången. I finalen blev det seger över Manchester United med 3–2. Brian Talbot och Frank Stapleton gav Arsenal en 2–0-ledning i första halvlek, men under matchens fem sista minuter gjordes tre mål. Manchester United kom tillbaka till 2–2, men precis efteråt gjorde Arsenal 3–2 genom Alan Sunderland som gav klubben dess femte FA-cuptitel. 1980 gick Arsenal till final efter att ha besegrat Liverpool i semifinalen, men inte förrän efter tre omspelsmatcher. I finalen blev det förlust med 0–1 mot West Ham och 1981 åkte man ut mot Everton i tredje omgången.

Arsenal deltog i UEFA-cupen 1978/79 och slog då ut östtyska Lokomotiv Leipzig och jugoslaviska Hajduk Split, men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Cupvinnarcupen hösten 1979 slog Arsenal ut turkiska Fenerbahçe och östtyska Magdeburg. I kvartsfinalen i mars 1980 besegrade man IFK Göteborg med 5–1 på Highbury medan returen på Ullevi blev mållös. I semifinalen fick man 1–1 hemma mot Juventus, men lyckades sedan vinna med 1–0 i Turin. Finalen mot Valencia, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev det spansk seger efter att Liam Brady och Graham Rix missat för Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Pat Jennings – 2 Pat Rice, 5 David O’Leary, 6 Willie Young, 3 Sammy Nelson – 10 David Price, 4 Brian Talbot, 7 Liam Brady, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Frank Stapleton. Brian Talbot värvades från Ipswich i januari 1979. Frank Stapleton blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav sjutton i ligan medan Liam Brady, som gjorde tretton ligamål, blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Sommaren 1979 värvades den rutinerade mittfältaren John Hollins från Queens Park Rangers. Han och David Price konkurrerade om en plats på mittfältet och de båda spelade ungefär hälften av matcherna 1979/80. Brian Talbot spelade samtliga 70 tävlingsmatcher under säsongen. Alan Sunderland blev bäste målskytt med totalt 29 mål varav fjorton i ligan och Frank Stapleton var näst bäst med totalt 24 mål varav fjorton i ligan.

Inför 1980/81 såldes Liam Brady till Juventus. Arsenal värvade målvakten George Wood från Everton och vänsterbacken Kenny Sansom från Crystal Palace. Sansom tog en ordinarie plats istället för Sammy Nelson och spelade samtliga 42 ligamatcher medan Wood inte kunde konkurrera ut Pat Jennings. Däremot tog John Devine över som högerback istället för Pat Rice som i november 1980 såldes till Watford. I mars 1981 såldes David Price till Crystal Palace och samtidigt gick mittfältaren Peter Nicholas åt motsatt håll.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Under kanonen på vänstra bröstet fanns också tre ”kanonkulor” med klubbens initialer AFC. Bortatröjan var gul med blå krage och med kanonen och Umbro-loggan på varsitt bröst. I FA-cupfinalen 1979 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1979” runt kanonen. I 1980 års final löd inskriptionen under kanonen ”78 Wembley 79 / 1980” för att visa att det var tredje året i rad som laget var i final. I Cupvinnarcupfinalen 1980 löd inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final / Brussels 1980”. I denna match användes även en annan typ av tröjnummer än vad laget hade haft tidigare.