Etikett: Europacupen

Juventus 1981/82

Juventus förstärkte mittfältet inför 1981/82 med Massimo Bonini från Cesena. Pietro Paolo Virdis var tillbaka i anfallet efter att ha varit utlånad till Cagliari under föregående säsong. Även Paolo Rossi var tillbaka i Juventus, även om debuten fick vänta till maj månad på grund av att han fortfarande var avstängd från spel till följd av inblandning i Totonero-skandalen 1980.

Tidig sorti i cuperna

Juventus inledde säsongen med spel i italienska cupens gruppspel. Det blev seger över Rimini och Cavese samt oavgjort mot Perugia, men i sista matchen föll man mot lokalkonkurrenten Torino. Juventus kom därmed tvåa i gruppen medan Torino gick vidare till kvartsfinal. I Europacupens första omgång ställdes Juventus mot Celtic. Skottarna vann första matchen med 1–0 hemma på Celtic Park, men Juventus vände och vann med 2–0 i returen. Anderlecht stod för motståndet i nästa omgång och belgarna vann med 3–1 i Bryssel. Returen i Turin slutade 1–1 och Juventus var därmed utslaget även ur Europacupen. I denna match kolliderade Roberto Bettega med den belgiske målvakten Munaron och skadade knäet så illa att han blev borta resten av säsongen.

Juventus vinner Serie A 1981/82

I ligaspelet 1981/82 inledde Juventus med en 6–1-seger över Cesena. Det blev tre förluster under hösten, mot Roma, Genoa och Ascoli, vilket gjorde att Fiorentina kunde ta över serieledningen. Under vårsäsongen förblev dock Juventus obesegrat och laget kunde gå upp i topp och snuva Fiorentina på guldet. Juventus försvarade därmed sin ligatitel och blev italienska mästare för tjugonde gången. Laget hade både seriens bästa anfall med 48 gjorda mål och bästa försvar med endast fjorton insläppta mål. Målvakten Dino Zoff och liberon Gaetano Scirea spelade samtliga 38 tävlingsmatcher under säsongen. Även Pietro Paolo Virdis spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade en match i Europacupen. Virdis blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan.

Tröjorna

Tröjorna från Kappa som Juventus använde under 1981/82 liknade de tidigare årgångarna med några skillnader. Hemmatröjans framsida hade nu vit rand i mitten istället för svart, men i Europacupen hade man den gamla modellen med svart rand i mitten. Från och med denna säsong var tröjreklam tillåtet i Italien. Juventus första sponsor var Ariston vars logotyp var placerad på tröjan med vit text på en svart ruta. I Europacupen var dock tröjreklam fortfarande bannlyst. Som regerande ligamästare bar spelarna även den italienska skölden, ”lo scudetto”, på vänster bröst. I bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese samt borta mot Celtic och Anderlecht i Europacupen spelade Juventus i sitt blå reservställ.

Halmstads BK 1980

Regerande mästarna Halmstads BK förstärkte laget inför 1980 med Glenn Martinsson och Stefan Hermansson. Dessutom gjorde Bengt-Göran Svensson comeback efter att ha varit borta i några år på grund av en knäskada. Den allsvenska premiären slutade emellertid med förlust mot Djurgården hemma på Örjans Vall. Det blev bara fyra segrar på de fjorton första matcherna och Halmstad låg på sjunde plats efter halva säsongen.

Under höstsäsongen fick laget klara sig utan flera spelare på grund av skador, däribland Rutger Backe som missade hela hösten. I omgång 23 tog Halmstad sin största seger för säsongen när man besegrade Landskrona BoIS med 5–1 borta. En vecka senare lämnade tränaren Roy Hodgson klubben för att ta över Bristol City tillsammans med Bob Houghton. Assisterande tränaren Rolf Andersson ledde laget i de två sista matcherna, mot Djurgården och Elfsborg. Det blev fyra segrar även under höstsäsongen och totalt åtta segrar, nio oavgjorda och nio förluster. Halmstads BK slutade därmed på åttonde plats i Allsvenskan 1980. Vänsteryttern Sigge Johansson spelade samtliga 26 matcher och blev även lagets bäste målskytt med sju mål. Läs mer: HBK kunde inte följa upp guldet (om HBK:s säsong 1980 på hbk.se).

Halmstads BK deltog även i Europacupen 1980/81, men åkte ut redan i första omgången efter 0–0 hemma och 2–3 borta mot danska Esbjerg.

Adidas levererade tröjorna åt Halmstads BK 1980. Hemmatröjan var blå med tre vita ränder längs ärmarna. Den långärmade varianten hade vit krage och vita muddar medan den kortärmade hade blå V-hals och blå muddar. Byxorna var vita med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var vita med två blå ränder upptill. Sponsor var ICA som hade sin logotyp fram och bak på tröjan samt på byxorna.

Halmstads BK 1980 (hemma)

Bayern München 1980/81

Bayern München inledde säsongen 1980/81 med att vinna elva av de tolv första ligamatcherna. På de följande fjorton matcherna blev det emellertid bara tre segrar vilket gjorde att Hamburger SV kunde gå upp i serieledning. Trots det kunde Bayern försvara sin ligatitel genom att vinna de åtta avslutande matcherna. Laget slutade fyra poäng före Hamburg och blev därmed Bundesligamästare för sjätte gången och tyska mästare för sjunde gången.

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1980/81. I första omgången slog man ut grekiska Olympiakos efter 4–2 borta och 3–0 hemma. Det blev en enkel seger även över Ajax i andra omgången. Seger med 5–1 hemma innebar att förlusten med 2–1 i returen inte hade någon betydelse. I vårens kvartsfinaler mot tjeckoslovakiska Banik Ostrava tog sig Bayern vidare genom att vinna med 2–0 hemma och 4–2 borta. Engelska mästarna Liverpool stod för motståndet i semifinalerna. Första mötet på Anfield slutade mållöst och i returen på Olympiastadion i München blev det 1–1. Detta innebar att engelsmännen gick till final på bortamålsregeln.

Laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Hans Weiner/Wolfgang Dremmler, Kurt Niedermayer/Hans Weiner, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.
Horsmann och Rummenigge spelade samtliga 34 ligamatcher. Rummenigge gjorde 29 ligamål och blev skyttekung i Bundesliga för andra året i rad. I december 1980 fick han även utmärkelsen Ballon d’Or, priset till årets bästa spelare i Europa.

Tröjorna från Adidas var av samma modell som tidigare. Man behöll även sponsorn Magirus Deutz. I Europacupen var det dock inte tillåtet med reklam på tröjorna. Bayern använde flera olika tröjmodeller i de europeiska cupmatcherna. Mot Olympiakos i första omgången spelade man i röda kortärmade tröjor med vit krage. I mötena med Banik Ostrava spelade Bayern i kritstrecksrandiga tröjor med krage i samma färg och med en vit ifylld trekant vid halsen. I hemmamatcherna mot Ajax och Liverpool spelade Bayern i röda tröjor med rund hals. Borta mot Ajax spelade man i ett ljusblått matchställ med mörkblå detaljer och borta mot Liverpool spelade man i helvitt med röda detaljer. På tröjorna i den sistnämnda matchen var dessutom klubbmärket placerat på ena bröstet, något som sällan förekommit tidigare.

Östers IF 1980–1981

Östers IF 1980

Östers IF vann Allsvenskan 1980 och blev svenska mästare för tredje gången. Laget var obesegrat hemma på Värendsvallen och på bortaplan blev det bara två förluster, mot Djurgården och IFK Göteborg. Öster hade dessutom seriens bästa försvar med bara sexton insläppta mål på 26 matcher. Av spelarna i truppen deltog hela sju stycken i samtliga 26 allsvenska matcher. Dessa var Håkan Arvidsson, Karl-Gunnar Björklund, Johnny Gustavsson, Andreas Ravelli, Thomas Ravelli, Peter Svensson och Teitur Tordarsson. Dessutom spelade Peter Nilsson och Mats Nordgren 25 matcher och Peo Bild 24. Tordarsson blev lagets bäste målskytt med elva mål. Tränare var Bosse Johansson som gjorde sin andra säsong i klubben.

Östers IF 1981

Seriesegern innebar att Öster kvalificerade sig för Europacupen 1981/82. I första omgången mötte man Bayern München. Det första mötet på Värendsvallen slutade med förlust efter att Karl-Heinz Rummenigge gjort matchens enda mål på straff en kvart från slutet. I returen på Olympiastadion i München var tyskarna överlägsna och vann med 5–0.

I Allsvenskan gick det desto bättre för Östers IF 1981. Laget försvarade mästartiteln genom att vinna 19 av 26 matcher och sluta fyra poäng före tvåan IFK Göteborg i tabellen. Peter Nilsson och Thomas Ravelli spelade samtliga 26 seriematcher. Bäste målskytt med elva fullträffar blev Jan ”Lill-Damma” Mattsson som var tillbaka i Öster efter sex år i Västtyskland där han spelade för Fortuna Düsseldorf (1975/76) och Bayer Uerdingen (1976–81).

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Östers IF även 1980 och 1981. Sponsor var ICA som hade sin logotyp både fram och bak på tröjan samt på byxorna. Hemmatröjan som Öster använde var röd med blå krage och tre blå ränder längs ärmarna. Samma modell fast i vitt och grönt använde för övrigt även Hammarby i början av 80-talet. Byxorna var röda med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var röda.

Östers IF 1980–1981 (hemma)

Malmö FF 1979–1980

Malmö FF i Europacupen 1979

Malmö FF inledde säsongen 1979 med bortamatch mot polska Wisła Kraków i Europacupens kvartsfinal. Tommy Hansson gav MFF en tidig ledning men polackerna vände och vann med 2–1. I returen två veckor senare tog Wisła Kraków ledningen i andra halvlek, men Malmö FF gav inte upp. Under matchens sista 25 minuter gjorde Anders ”Puskas” Ljungberg tre mål varav två på straff. Tore Cervin gjorde också han ett mål och matchen slutade 4–1 och sammanlagt 5–3 till MFF som var i semifinal. Efter en mållös tillställning mot Austria Wien på Praterstadion kunde Tommy Hansson göra matchens enda mål i returen på Malmö Stadion.

Finalen spelades på Olympiastadion i München den 30 maj 1979. Motståndare var engelska mästarna Nottingham Forest. Förutsättningarna var dock inte de bästa för Malmö FF. Två av lagets viktigaste spelare, Bo Larsson och Roy Andersson, var skadade och kunde inte följa med till München. Dessutom bröt Staffan Tapper en tå på träningen innan match. Tapper startade matchen men var tvungen att kliva av efter en dryg halvtimme. Malmö FF kämpade på men i slutet av första halvlek kunde Trevor Francis nicka bollen i mål. Några fler mål blev det inte och Malmö fick nöja sig med att som första svenska lag ha tagit sig till final i en stor europeisk turnering.

Laguppställning Europacupfinalen 1979: 1 Jan Möller – 2 Roland Andersson, 4 Kent Jönsson, 5 Magnus Andersson, 3 Ingemar Erlandsson – 8 Robert Prytz, 6 Staffan Tapper, 7 Anders Ljungberg, 11 Jan-Olov Kinnvall – 10 Tore Cervin, 9 Tommy Hansson; avbytare: 12 Mats Arvidsson, 13 Tommy Andersson, 15 Claes Malmberg, 16 Arne Åkesson. Tränare var Bob Houghton som kom till klubben 1974.
I Europacupen var startelvan numrerad 1–11, men i allsvenska matcher hade varje spelare sitt eget nummer. Där hade Kent Jönsson 12, Robert Prytz 17 och Tommy Hansson 19. För laguppställningar och spelartrupp, se MFF-statistik: 1979.

Malmö FF i Allsvenskan och UEFA-cupen 1979

I Allsvenskan 1979 upprepade Malmö FF sin tabellrad från föregående säsong – 12 segrar, 8 oavgjorda och 6 förluster. Det räckte denna gång till fjärde plats i tabellen, fyra poäng efter mästarna Halmstad. Hösten 1979 spelade Malmö FF i UEFA-cupen. Det blev seger över finländska KPT från Kuopio i första omgången (2–1 borta och 2–0 hemma), men i andra omgången fick man storstryk med 4–0 borta mot Feyenoord. Returen i Malmö slutade 1–1 vilket innebar att holländarna gick vidare. Malmö FF deltog även i Interkontinentalcupen 1979. Laget fick chansen då Nottingham Forest valde att inte ställa upp. Motståndare var Olimpia från Paraguay och första matchen spelades på Malmö Stadion i november 1979. Sydamerikanerna gjorde matchens enda mål några minuter före paus. Returen i Asunción kom inte att spelas förrän nästan tre månader senare, i mars 1980. Olimpia vann även denna match som slutade 2–1 till hemmalaget.

Malmö FF 1980

Säsongen 1980 kom Malmö FF på andra plats i Allsvenskan, två poäng efter mästarlaget Öster. Under sommaren lämnade Bob Houghton klubben för att ta över grekiska Ethikos Piraeus. Houghton ersattes av en annan engelsman, Keith Blunt. Tidigare på våren hade laget tagit sig till final i svenska cupen. I finalen på Råsunda mötte man Brage. Matchen slutade 3–3 efter förlängning (2–2 vid full tid). Malmö vann sedan straffsparksläggningen med 4–3 och tog sin elfte cuptitel. Segern innebar att laget kvalificerade sig för Cupvinnarcupen 1980/81. Hösten 1980 slog man ut albanska Partizani Tirana i första omgången efter 1–0 hemma och 0–0 borta. I andra omgången besegrade man portugisiska storlaget Benfica med 1–0 hemma, men i Lissabon vände portugiserna underläget till seger med 2–0.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till Malmö FF 1979 och 1980. Hemmatröjan var ljusblå med vit krage, vita muddar och en vit rand med Admiral-loggor längs ärmarna. På ryggen ovanför tröjnumret hade ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sin logotyp på en vit ruta. Till säsongen 1980 lade man även till logotypen i mindre format på ena bröstet. Byxorna var vita och strumporna ljusblå med två vita ränder upptill. Bortatröjan var rödvitrandig och likadan som Southamptons hemmatröja.

Juventus 1982/83

Sommaren 1982 sålde Juventus Liam Brady (Sampdoria), Pietro Fanna (Verona) och Pietro Paolo Virdis (Udinese). Dessa ersattes med två av stjärnorna från VM i Spanien, nämligen fransmannen Michel Platini (Saint-Étienne) och polacken Zbigniew Boniek (Widzew Łódź). Sedan tidigare fanns flera spelare som precis blivit världsmästare med Italien: Dino Zoff, Claudio Gentile, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Marco Tardelli och Paolo Rossi. Denna säsong kom för övrigt att bli målvakten Dino Zoffs sista i karriären. Efter 22 säsonger som proffs, varav elva i Juventus, lade 41-åringen målvaktshandskarna på hyllan. Även anfallaren Roberto Bettega lämnade klubben efter säsongen för att avsluta karriären i Toronto Blizzard.

Säsongen 1982/83 inleddes med gruppspelet i italienska cupen där Juventus vann sin grupp före Milan och tog sig till åttondelsfinalerna som spelades i februari 1983. Där besegrade man Bari. Cupspelet fortsatte i juni månad då Juventus besegrade först Roma i kvartsfinal och sedan Inter i semifinal. I finalen ställdes man mot Verona. Förlust med 0–2 borta följdes av seger på hemmaplan. Mål av Paolo Rossi och Michel Platini innebar sammanlagt 2–2 och förlängning. Med en minut kvar av förlängningen avgjorde Platini med sitt andra mål för dagen och gav segern till Juventus.

Som regerande ligamästare deltog Juventus i Europacupen. Under hösten slog man ut danska Hvidovre och belgiska Standard Liège. I vårens kvartsfinaler besegrades 1982 års Europacupvinnare Aston Villa och i semifinalen slog Juventus ut Bonieks tidigare klubb Widzew Łódź. I finalen, som spelades på Atens Olympiastadion, ställdes Juventus mot Hamburger SV. Där blev det dock förlust efter att Felix Magath gjort matchens enda mål i nionde minuten.

I ligan låg Juventus på fjärde plats efter halva säsongen, fyra poäng efter Roma. Under andra halvan närmade sig Juventus toppen, men man fick till slut nöja sig med andra plats bakom mästarlaget Roma. Michel Platini spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen (även Gaetano Scirea spelade samtliga 30 ligamatcher och missade bara en cupmatch). Platini blev även bäste målskytt med totalt 28 mål varav 16 i ligan vilket gav honom segern i Serie A:s skytteliga.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa och sponsor var Ariston. Tack vare att Juventus under föregående säsong hade tagit sin tjugonde ligatitel återfanns nu två stjärnor ovanför den italienska skölden. I ligamatcherna var stjärnorna placerade i en vit ruta, men i Europacupen var de placerade direkt på tröjan. I höstens Europacupmatcher samt i hemmamatchen mot Widzew Łódź hade Juventus tröjor svart rand i mitten på framsidan. I semifinalerna och finalen hade tröjorna vit rand i mitten. I bortamatchen mot Aston Villa och i finalen mot Hamburg spelade Juventus i tröjor utan reklam. Reservtröjan var blå med svartvita muddar och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese. I bortamatchen mot Widzew Łódź i Europacupens semifinal spelade Juventus i tröjor med en något ljusare blå nyans.

Bayern München 1976–1978

Säsongen 1976/77 var Bayern München ute efter sin fjärde raka seger i Europacupen. Under hösten slog laget också ut danska Køge och tjeckiska Banik Ostrava. I november/december mötte man brasilianska Cruzeiro i Interkontinentalcupen. Seger med 2–0 hemma följdes av en mållös retur i Belo Horizonte. Europacupspelet fortsatte i mars med kvartsfinal mot Dynamo Kiev. Bayern vann första mötet hemma, men det sovjetiska laget vände och vann hemma i Kiev. I Bundesliga slutade Bayern bara på sjunde plats, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Målvakten Sepp Maier spelade samtliga 34 ligamatcher och Gerd Müller blev tvåa i Bundesligas skytteliga med sina 28 mål. Detta kom att bli Franz Beckenbauers sista säsong I Bayern. Efter 424 matcher i Bundesliga (44 mål) flyttade han till den nordamerikanska ligan NASL för spel i New York Cosmos.

I december 1977 ersattes tränaren Dettmar Cramer av ungraren Gyula Lorant från Eintracht Frankfurt. Samtidigt gick Cramer motsatt väg och tog över Frankfurt-laget. Det blev dock ingen lyckad säsong. I UEFA-cupen slog man ut norska Mjøndalen och bulgariska Marek Dupnitsa, men i åttondelsfinalen blev det förlust mot ligakonkurrenten Eintracht Frankfurt. I ligan sjönk laget ytterligare fem placeringar och slutade först på tolfte plats.

Laguppställning 1977/78: Sepp Maier – Kurt Niedermayer, Georg Schwarzenbeck, Wolfgang Rausch/Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Bernd Dürnberger/Wolfgang Rausch, Jupp Kapellmann, Branko Oblak – Uli Hoeneß, Gerd Müller, Karl-Heinz Rummenigge. Under första halvan av säsongen spelade Rausch mittback, men under andra halvan tog Augenthaler över som mittback och Rausch flyttades till mittfältet. Maier, Rausch och Schwarzenbeck spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller gjorde 24 ligamål och blev skyttekung tillsammans med Kölns Dieter Müller.

Tröjorna tillverkades av Adidas (som även var lagets huvudsponsor) och fanns i två varianter: en med rund hals som hade använts sedan 1974 samt en med krage. I inhemska matcher återfanns texten ”adidas” på tröjorna, men i de europeiska cupmatcherna där reklam inte var tillåten hade man istället tillverkarens emblem i mindre format på ena bröstet.

Borussia Mönchengladbach 1976–1978

Borussia Mönchengladbach fortsatte sin dominans och tog 1976/77 sin tredje Bundesligatitel i rad. Det hela avgjordes i sista omgången då Gladbach klarade oavgjort, 2–2, borta mot Bayern München. Laget tog därmed en poäng mer än tvåan Schalke 04. I Europacupen besegrade man under hösten Austria Wien och Torino. Under våren slog Gladbach ut Club Brügge i kvartsfinalen samt Dynamo Kiev i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i Rom blev det däremot förlust med 3–1 mot Liverpool. Målvakten Wolfgang Kneib samt dansken Allan Simonsen spelade samtliga 34 ligamatcher under säsongen. Bästa målskyttar blev Jupp Heynckes med femton ligamål och Simonsen med tolv.

Nästa säsong, 1977/78, stod kampen om ligatiteln mellan Mönchengladbach och Köln. Inför sista ligaomgången stod lagen på lika många poäng, men Gladbachs målskillnad var tio mål sämre. Gladbach öste på för fullt och besegrade Borussia Dortmund med hela 12–0, men det räckte ändå inte eftersom Köln vann sin match med 5–0 mot St. Pauli. I Europacupen slog Mönchengladbach under hösten ut Vasas Budapest samt Röda Stjärnan från Belgrad. I vårens kvartsfinaler besegrades österrikiska Wacker Innsbruck, men i semifinalen tog det stopp mot förra årets finalmotståndare Liverpool.

Laguppställning 1977/78: Wolfgang Kleff – Berti Vogts, Hans-Jürgen Wittkamp, Rainer Bonhof/Wilfried Hannes, Hans Klinkhammer/Rainer Bonhof – Horst Wohlers/Winfried Schäfer, Herbert Wimmer, Christian Kulik – Allan Simonsen, Carsten Nielsen, Jupp Heynckes/Ewald Lienen. Vogts spelade samtliga 34 ligamatcher och bästa målskyttar blev Heynckes med arton ligamål och Simonsen med sjutton.

Tröjorna tillverkades av Puma och sponsor var Erdgas men i de europeiska cuperna var inte reklam tillåten på tröjorna. Däremot återfanns texten ”Puma” på vänstra ärmen i Europacupfinalen 1977. Hemmatröjan var vit med en grön och svart linje längs ärmarna och användes tillsammans med byxor i samma stil samt vita strumpor. Reservtröjan var röd med två svarta linjer längs ärmarna och användes tillsammans med röda byxor och strumpor.

Liverpool 1983–1985

1983/84

Efter säsongen 1982/83 gick Liverpools manager Bob Paisley i pension efter nio framgångsrika år och ersattes av Joe Fagan. Säsongen 1983/84 inleddes med Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley, en match som United vann med 2–0. Som regerande ligamästare deltog Liverpool återigen i Europacupen och under hösten slog man ut danska Odense och spanska Athletic Bilbao. I vårens kvartsfinaler besegrades Benfica och i semifinalen blev det seger över Dinamo Bukarest. I finalen mötte man Roma på deras hemmaplan, Olympiastadion i Rom. Phil Neal gav Liverpool en tidig ledning, men Roberto Pruzzo kvitterade strax före paus. Det blev inga fler mål, inte heller i förlängningen, och matchen fick därför avgöras via straffsparksläggning. Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar psykade italienarna från sin mållinje vilket möjligtvis bidrog till att Bruno Conti och Francesco Graziani missade för italienarna. Liverpool vann därmed matchen och tog sin fjärde europacuptitel.

I FA-cupen åkte Liverpool ut mot Brighton i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot lokalkonkurrenten Everton. Matchen var mållös efter full tid och förlängning, men i omspelet tre dagar senare gjorde Liverpools Graeme Souness matchens enda mål i första halvlek. Liverpool vann därmed Ligacupen för fjärde året i rad. Även i ligan tog Liverpool hem segern. Laget slutade tre poäng före Southampton och blev engelska mästare för tredje året i rad, klubbens femtonde ligatitel.

Bruce Grobbelaar, Alan Hansen, Alan Kennedy och Sammy Lee spelade samtliga 67 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 47 mål varav 32 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division ett.

Laguppställning Ligacupfinalen 1984: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 12 Michael Robinson. I Europacupfinalen var startelvan densamma med följande avbytare: 12 Michael Robinson, 13 Bob Bolder (målvakt), 14 Steve Nicol, 15 David Hodgson, 16 Gary Gillespie.

1984/85

Sommaren 1984 såldes Graeme Souness till Sampdoria. In kom istället danske mittfältaren Jan Mølby från Ajax. Även säsongen 1984/85 inleddes för Liverpools del med Charity Shield, denna gång mot Everton som vann med 1–0 efter ett självmål av Grobbelaar. Liverpool inledde ligaspelet svagt med bara två segrar de elva första matcherna, men laget spelade upp sig och kom till slut på andra plats, tretton poäng efter Everton. Som regerande Europacupvinnare deltog Liverpool i såväl Interkontinentalcupen som Europeiska Supercupen. I den förstnämnda blev det förlust med 1–0 mot argentinska Independiente, en match som spelades i Tokyo i december. I januari föll Liverpool med 2–0 mot Juventus i Europeiska Supercupen som spelades i Turin.

I Ligacupen åkte Liverpool ut mot Tottenham Hotspur i fjärde omgången, men i FA-cupen tog man sig till semifinal mot Manchester United. Matchen slutade 2–2 efter att Paul Walsh kvitterat med en minut kvar av förlängningen. I omspelsmatchen förlorade dock Liverpool med 2–1. I Europacupen slog Liverpool under hösten ut polska Lech Poznan och portugisiska Benfica. Under våren fortsatte det med segrar över Austria Wien i kvartsfinalen och Panathinaikos i semifinalen. Finalen mot Juventus på Heyselstadion i Bryssel kom att bli ihågkommen för allt annat än fotbollen. Läktarbråk ledde till att 39 människor miste livet och engelska klubbar blev bannlysta från europeiskt cupspel i fem år. Matchen slutade 1–0 till Juventus efter ett straffsparksmål av Michel Platini i andra halvlek.

Bruce Grobbalaar och Phil Neal spelade samtliga 64 tävlingsmatcher och John Wark blev lagets bäste målskytt med totalt 27 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning Europacupfinalen 1985: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Jim Beglin – 5 Steve Nicol, 8 Ronnie Whelan, 11 John Wark, 10 Paul Walsh – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 13 Sammy Lee, 14 Gary Gillespie, 15 Jan Mølby, 16 Craig Johnston, 17 Chris Pile (målvakt). Alan Kennedy var från början ordinarie vänsterback, men skadade sig i slutet av mars 1985 vilket gav Jim Beglin chansen att etablera sig i startelvan.

Tröjorna

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Fram till och med december 1983 användes samma tröjor som 1982/83, men i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. Den lilla Crown Paints-loggan på två rader syntes så dåligt att man ersatte den med ett enkelt typsnitt på en rad. I Europacupfinalen 1984 spelade man med tröjor utan reklam och med inskriptionen ”European Cup Final / Rome 1984” runt klubbmärket. Till säsongen 1984/85 introducerades en ny gulrandig bortatröja. Denna användes, utan reklam, i Interkontinentalcupen. Där var det tänkt att Mark Lawrenson skulle spelat i tröja nummer 4, men han skadade sig på träning och ersattes av Gary Gillespie i tröja nummer 15. Detta var sista säsongen med Umbro som leverantör, och i Europacupfinalen 1985 dök Liverpool upp i nya tröjor från Adidas. Denna modell kom sedan att användas de följande två säsongerna.

Liverpool 1982/83

Liverpool försvarade ligatiteln och blev engelska mästare för fjortonde gången. Laget tog elva poäng mer än tvåan, nykomlingen Watford, trots att man förlorade fem av de sju sista ligamatcherna. I Europacupen slog Liverpool ut irländska Dundalk och HJK från Helsingfors, men i kvartsfinalen blev det förlust mot polska Widzew Łódź. I FA-cupen åkte man överraskande ut mot Brighton i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot Manchester United. Norman Whiteside gav United en tidig ledning, men Alan Kennedy kvitterade en kvart före slutet, och i förlängningen gjorde Ronnie Whelan segermålet för Liverpool som därmed vann Ligacupen för tredje året i rad. Bruce Grobbelaar, Alan Kennedy och Phil Neal spelade samtliga 60 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 31 mål varav 24 i ligan medan Kenny Dalglish stod för 20 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson/Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston/David Hodgson, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush. Liverpool använde bara ytterligare tre spelare under säsongen: David Fairclough, Steve Nicol och Terry McDermott.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Reklam på tröjorna var dock inte tillåten i tv-sända matcher. Hemmatröjan var röd med vita kritstrecksränder på framsidan samt rödvit V-hals och muddar. Reservtröjan var gul med röda kritstrecksränder på både fram- och baksidan.