Etikett: Europacupen

15 juli 2024

Olympique Marseille 1991/92

Olympique Marseille hade vunnit ligan tre år i rad och siktade på sin fjärde raka titel 1991/92. Det skulle också gå enligt planerna. Laget vann sju av de tio första ligamatcherna. Enda förlusten så långt kom borta mot Toulon (1–0) i åttonde omgången. Efter en 4–0-seger över Nantes i trettonde omgången gick man även upp i serieledning. Där skulle Olympique Marseille förbli resten av säsongen och under hösten blev det ytterligare en 4–0-seger, denna gång mot Nancy i sextonde omgången. Sex veckor senare kom nästa storseger. Jean-Pierre Papin gjorde hattrick när Marseille vann med 5–1 i en match där samtliga mål tillkom i första halvlek. Efter en mållös match borta mot Paris Saint-Germain avslutade Olympique Marseille året med att besegra Caen med 5–0 hemma på Stade Vélodrome.

När ligan drog igång igen efter vinteruppehållet blev det en 2–1-seger borta mot Nîmes, men en vecka senare åkte Marseille på sin andra förlust. Även denna gång var det Toulon som stod för motståndet och återigen slutade matchen 1–0. Tre veckor senare föll man även borta mot Lens (2–1). Det skulle visa sig bli säsongens sista förlust. På de nio sista matcherna blev det åtta segrar och en oavgjord. Olympique Marseille vann därmed ligan 1991/92 och blev franska mästare för åttonde gången. Laget slutade sex poäng före tvåan Monaco.

Läktarkatastrof i Bastia

Olympique Marseille tog sig även till semifinal i franska cupen 1991/92. På vägen dit besegrade man Bordeaux (2–0), Istres (2–1), Valenciennes (2–0) och Caen (3–1). Semifinalen borta mot Bastia blev dock aldrig spelad. Då Bastia ville kunna ta emot fler åskådare byggde man en tillfällig läktare på sin hemmaarena Stade Armand-Cesari (även känd som Stade Furiani). Strax före avspark kollapsade läktaren. Arton personer miste livet och över 2300 personer skadades. Matchen ställdes in och det blev därför heller ingen final eller vinnare av franska cupen denna säsong.

Olympique Marseille deltog även i Europacupen för mästarlag 1991/92. I första omgången blev det en enkel seger över Union Luxembourg. Marseille vann med 5–0 både hemma och borta och Jean-Pierre Papin stod för fem av de tio målen. Det skulle dock bli tuffare motstånd i andra omgången. Det blev seger med 3–2 hemma i första mötet med Sparta Prag, men i returen vann tjeckerna med 2–1. Olympique Marseille var därmed utslaget efter sammanlagt 4–4 och färre mål på bortaplan.

Spelarna i Olympique Marseille 1991/92

Ordinarie laguppställning: 1 Pascal Olmeta – 14 Jocelyn Angloma, 4 Basile Boli, 5 Carlos Mozer, 7 Bernard Casoni, 2 Manuel Amoros – 6 Franck Sauzée, 11 Didier Deschamps/Trevor Steven – 8 Chris Waddle, 9 Jean-Pierre Papin, 10 Abedi Pelé.

Målvakten Olmeta spelade samtliga 38 ligamatcher medan Jean-Pierre Papin missade en ligamatch. Papin gjorde även 27 ligamål och blev skyttekung för femte året i rad. Näst bäste målskytt var Abedi Pelé med tolv ligamål. Nya spelare i laget var försvararna Jocelyn Angloma (Paris Saint-Germain) och Pascal Baills (Montpellier), mittfältarna Jean-Philippe Durand (Bordeaux) och Trevor Steven (Glasgow Rangers) samt anfallarna Daniel Xuereb (Montpellier) och Alen Boksic (Hajduk Split). Kroaten Boksic lånades dock ut till Cannes och återvände till Marseille nästa säsong. Dessutom återvände mittfältarna Franck Sauzée (från Monaco), Didier Deschamps (Bordeaux) och Patrice Eyraud (Toulouse) till Marseille efter att ha varit utlånade under 1990/91. Kroaten Tomislav Ivic inledde säsongen som tränare, men i oktober återvände belgaren Raymond Goethals till klubben (han hade först kommit till Marseille i januari 1991).

Tröjorna

Inför 1991/92 tog Adidas fram nya tröjor till Olympique Marseille. Tröjorna hade tre diagonala ränder på höger axel och byxorna hade motsvarande ränder på vänster ben. Sponsor var japanska elektronikföretaget Panasonic. I ligamatcherna återfanns sponsorns logotyp både fram och bak på tröjorna, men i Europacupen var endast en sponsorlogga tillåten.

Olympique Marseille 1991/92 (hemma, Europacupen)

5 april 2024

Hamburger SV 1982/83

Hamburger SV inledde säsongen 1982/83 på samma sätt som man avslutat föregående säsong, det vill säga med arton ligamatcher utan förlust. Mellan den 30:e januari 1982 och 22:a januari 1983 spelade laget 36 ligamatcher utan en enda förlust. Sviten bestod av 20 segrar och sexton oavgjorda och var rekord i Bundesliga ända till 2013 då Bayern München övertog rekordet. Säsongens första förlust kom den 29:e januari 1983 då Hamburg föll med 3–2 borta mot Werder Bremen. Det blev även förlust med 2–0 borta mot Arminia Bielefeld den femte mars, men på de tolv avslutande matcherna förblev laget obesegrat. Precis som 1981/82 förlorade laget alltså inte en enda match på hemmaplan. Därmed vann Hamburger SV Bundesliga 1982/83 och försvarade sin ligatitel. Laget tog 52 poäng, lika många som Werder Bremen, men hade bättre målskillnad.

Ordinarie laguppställning: Uli Stein – Manfred Kaltz, Holger Hieronymus, Ditmar Jakobs, Bernd Wehmeyer – Jimmy Hartwig, Jürgen Groh, Wolfgang Rolff, Felix Magath – Jürgen Milewski/Lars Bastrup, Horst Hrubesch.

Nya i laget var mittfältaren Wolfgang Rolff från Fortuna Köln och danske anfallaren Allan Hansen från Odense. Den senare spelade dock bara tretton ligamatcher denna säsong. Målvakten Uli Stein, vänsterbacken Wehmeyer och mittfältaren Magath spelade samtliga 34 ligamatcher. Horst Hrubesch blev lagets bäste målskytt med arton ligamål.

I tyska cupen fick Hamburg oavgjort, 1–1, mot MSV Duisburg, men i omspelet blev det en klar seger med 5–0. Därefter besegrade man Werder Bremen med 3–2, men i åttondelsfinalen föll Hamburg med 2–1 mot Hertha Berlin.

Hamburger SV vinner Europacupen 1982/83

Desto bättre gick det för Hamburger SV i Europacupen 1982/83. Första omgången bjöd på ett heltyskt möte mot Dynamo Berlin som representerade Östtyskland. Det blev 1–1 i första mötet i Berlin, och i returen segrade Hamburg med 2–0. I nästa omgång väntade grekiska Olympiakos från Pireus. Efter en 1–0-seger hemma följt av 4–0 borta tog sig Hamburg vidare till kvartsfinal. Dessa spelades i mars 1983 och motståndare var Dynamo Kiev. I första mötet i Kiev vann tyskarna med 3–0 efter ett hattrick av dansken Lars Bastrup. Även i returen blev det seger för bortalaget. Det sovjetiska laget vann med 2–1, men Hamburg gick alltså vidare med sammanlagt 4–2.

Real Sociedad stod för motståndet i semifinalerna och första matchen i San Sebastian slutade 1–1. Hamburg vann sedan returen med 2–1 och tog sig till final mot Juventus. Redan i matchens nionde minut fick Hamburgs mittfältsstjärna Felix Magath på ett kanonskott som letade sig in i bortre krysset. Några fler mål blev det inte och Hamburger SV kunde titulera sig Europacupvinnare 1982/83.

Laguppställning Europacupfinalen 1983: 1 Uli Stein – 2 Manfred Kalts, 4 Ditmar Jakobs, 5 Holger Hieronymus, 3 Bernd Wehmeyer – 8 Jürgen Groh, 6 Wolfgang Rolff, 10 Felix Magath, 7 Jürgen Milewski – 11 Lars Bastrup (ut 55), 9 Horst Hrubesch; avbytare: 12 Thomas von Heesen (in 55).

Tröjorna

Hamburger SV behöll samma tröjor 1982/83 som föregående säsong. I sista ligamatchen, borta mot Schalke 04 den fjärde juni 1983, använde man dock en annan tröjmodell. Denna hade tre vågräta ränder i olika tjocklek över bröstet. Numren på ryggen var också i en annan stil än på de andra tröjorna. I Europacupfinalen var inte tröjreklam tillåtet och Hamburg ersatte därför BP-logotypen med klubbens initialer HSV.

Hamburger SV 1981–1983 (alternativ hemma)

23 september 2023

Bayern München 1981/82

Bayern München fick en flygande start på Bundesliga-säsongen 1981/82. Seger med 6–2 mot Bayer Leverkusen i premiären följdes av ytterligare fyra raka segrar. Första förlusten kom borta mot Eintracht Braunschweig (3–1) i sjätte omgången. Under höstsäsongen vann Bayern elva matcher, spelade två oavgjorda och förlorade fyra. Efter halva säsongen låg laget tvåa i tabellen på samma poäng som Köln, men med sämre målskillnad.

Bayern fick en perfekt start även på vårsäsongen med tre raka segrar. Mot Fortuna Düsseldorf den sjätte februari blev det seger med hela 7–0. Under våren blev det ytterligare sex segrar, en oavgjord och åtta förluster. Framförallt tappade laget formen i slutet av säsongen då man förlorade tre av de fyra sista ligamatcherna. Laget hade problem med försvarsspelet och i april månad förlorade man två ligamatcher i rad med 4–3, borta mot Eintracht Frankfurt och hemma mot Hamburg. Bayern München fick därmed nöja sig med tredje plats i Bundesliga 1981/82, två poäng efter Köln och fem poäng efter mästarna Hamburg.

Ordinarie laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Hans Weiner/Bertram Beierlorzer, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Kurt Niedermayer/Wolfgang Dremmler, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.

Walter Junghans vaktade målet i de flesta matcher under hösten, men under våren tog Manfred Müller över som förstemålvakt. Mittfältaren Wolfgang Kraus spelade samtliga 34 ligamatcher medan liberon Klaus Augenthaler och anfallaren Dieter Hoeneß missade en ligamatch var. Den senare gjorde 21 ligamål och kom trea i skytteligan. Hans anfallspartner Karl-Heinz Rummenigge gjorde fjorton ligamål, men han var faktiskt bara lagets tredje bäste målskytt. Mittfältaren Paul Breitner gjorde inte mindre än arton mål varav fem på straff.

Bayern München i Europacupen 1981/82

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1981/82. I första omgången mötte man Öster från Växjö och tyskarna vann första mötet med 1–0 på Värendsvallen. Det svenska laget var chanslöst i returen på Olympiastadion och Bayern vann med 5–0. I andra omgången mötte man portugisiska Benfica. Efter en mållös match i Lissabon kunde Bayern vinna returen med 4–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Bayern München mötte Universitatea Craiova från Rumänien. Efter en 2–0-seger på bortaplan räckte 1–1 i returen till avancemang för tyskarna. I första semifinalmatchen borta mot CSKA Sofia i april vann bulgarerna med 4–3. Bayern tog dock revansch i returen och vann med 4–0 och gick till final. I finalen i Rotterdam stod Aston Villa för motståndet. Peter Withe gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek och gav därmed segern till Aston Villa.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Wolfgang Dremmler, 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Reinhold Mathy (ut 51), 6 Wolfgang Kraus (ut 78), 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 13 Kurt Niedermayer (in 78), 16 Günther Güttler (in 51).

Bayern München vinner DFB-Pokal 1981/82

Det blev alltså andra plats i Europacupen och tredje plats i ligan, men Bayern München skulle åtminstone vinna en pokal 1981/82. I tyska cupen besegrade man under hösten SC Jülich (8–0), SV Neckargerach (5–1) och Borussia Dortmund (4–0). Det fortsatte sedan med 3–0 mot Freiburg i åttondelsfinalen i januari 1982. Därefter krävdes det förlängning för att besegra Werder Bremen med 2–1 i kvartsfinalen. Samma siffror blev det i semifinalen mot Bochum, fast denna gång efter ordinarie speltid. I finalen på Waldstadion i Frankfurt mötte man 1. FC Nürnberg. Efter första halvlek ledde Nürnberg med 2–0, men i andra halvlek vände Bayern till seger med 4–2. Bayern München tog därmed sin sjätte cuptitel i historien. Här nedan kan du se ett sammandrag av finalen.

Laguppställning tyska cupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Bertram Beierlorzer (ut 25), 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Wolfgang Dremmler, 6 Wolfgang Kraus, 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 14 Kurt Niedermayer (in 25).

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Bayern München 1981/82. Tröjorna var av samma modell som tidigare, men som sponsor stod nu Iveco Magirus. Man hade också en ny typ av kantiga tröjnummer. Där fanns siffran ett i två olika varianter, med eller utan seriff nertill. Reservstället var i samma stil som hemmastället fast med omvända färger. Åtminstone i bortamatcherna mot Eintracht Frankfurt och Kaiserslautern spelade Bayern i sina röda hemmabyxor tillsammans med den vita bortatröjan. Tröjnumren i de matcherna hade de runda formerna som man använt under föregående säsong. I Europacupen var inte reklam på tröjorna tillåtet och i finalen mot Aston Villa spelade Bayern i röda tröjor med vit istället för röd hals.

17 maj 2023

Inter 1980/81

Inter var regerande italienska mästare och deltog därför i Europacupen 1980/81. Under hösten besegrade man rumänska Universitatea Craiova och franska Nantes. I kvartsfinalerna i mars 1981 slog Inter ut Röda Stjärnan från Belgrad efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Det tog dock stopp i semifinalerna mot Real Madrid. Inter föll med 2–0 borta och en 1–0-seger hemma var därför inte tillräckligt för att nå finalen.

Inter inledde Serie A-säsongen 1980/81 med två storsegrar: 4–0 borta mot Udinese och 4–1 hemma mot Cagliari. Under höstsäsongen blev det ytterligare fem segrar, fem oavgjorda och tre förluster. Det blev lika många segrar under vårsäsongen, sju stycken. Därtill blev det tre oavgjorda och fem förluster. Inter tog därmed 36 poäng och slutade på fjärde plats i Serie A 1980/81, vilket gav en plats i UEFA-cupen nästa säsong.

I italienska cupens gruppspel i augusti/september 1980 fick Inter bara oavgjort mot Catania (0–0) och Avellino (1–1). Däremellan förlorade man med 1–2 mot Palermo och enda segern kom i sista matchen då man besegrade lokalkonkurrenten Milan med 1–0. Inter kom därmed trea i gruppen och var utslaget.

Spelarna i Inter 1980/81

Målvakten Ivano Bordon spelade samtliga 42 liga- och cupmatcher under säsongen. Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tolv i ligan. De tolv ligamålen gav en tredjeplats i Serie A:s skytteliga efter Romas Roberto Pruzzo (arton mål) och Catanzaros Massimo Palanca (tretton mål). Från och med denna säsong blev det återigen tillåtet att värva utländska spelare och från Austria Wien hämtade Inter den österrikiske landslagsmittfältaren Herbert Prohaska. Nya i truppen var också försvararen Antonio Tempestilli och anfallaren Angelo Crialesi från Banco di Roma, men dessa tog ingen ordinarie plats. Crialesi lånades dessutom ut till Brescia under säsongen. Försvararen Giuseppe Bergomi hade gjort a-lagsdebut för Inter i italienska cupen föregående säsong och nu fick han även chansen i ligan Det blev tolv ligamatcher denna säsong och totalt kom han att spela 519 ligamatcher fram till 1999.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Inter 1980/81, precis som tidigare. Årets hemmatröja fanns i två varianter: med fyra eller fem svarta ränder. Eftersom Inter var regerande mästare placerade man den italienska skölden (”Lo Scudetto”) på vänster bröst. Samtidigt flyttade man klubbmärket till höger ärm. En nyhet för säsongen var att både byxor och strumpor var blå istället för svarta. Den vita bortatröjan var av samma modell som 1979/80, men man introducerade även ett gult reservställ med blå och svarta detaljer.

19 juni 2022

Juventus 1981/82

Juventus förstärkte mittfältet inför 1981/82 med Massimo Bonini från Cesena. Pietro Paolo Virdis var tillbaka i anfallet efter att ha varit utlånad till Cagliari under föregående säsong. Även Paolo Rossi var tillbaka i Juventus, även om debuten fick vänta till maj månad på grund av att han fortfarande var avstängd från spel till följd av inblandning i Totonero-skandalen 1980.

Tidig sorti i cuperna

Juventus inledde säsongen med spel i italienska cupens gruppspel. Det blev seger över Rimini och Cavese samt oavgjort mot Perugia, men i sista matchen föll man mot lokalkonkurrenten Torino. Juventus kom därmed tvåa i gruppen medan Torino gick vidare till kvartsfinal. I Europacupens första omgång ställdes Juventus mot Celtic. Skottarna vann första matchen med 1–0 hemma på Celtic Park, men Juventus vände och vann med 2–0 i returen. Anderlecht stod för motståndet i nästa omgång och belgarna vann med 3–1 i Bryssel. Returen i Turin slutade 1–1 och Juventus var därmed utslaget även ur Europacupen. I denna match kolliderade Roberto Bettega med den belgiske målvakten Munaron och skadade knäet så illa att han blev borta resten av säsongen.

Juventus vinner Serie A 1981/82

I ligaspelet 1981/82 inledde Juventus med en 6–1-seger över Cesena. Det blev tre förluster under hösten, mot Roma, Genoa och Ascoli, vilket gjorde att Fiorentina kunde ta över serieledningen. Under vårsäsongen förblev dock Juventus obesegrat och laget kunde gå upp i topp och snuva Fiorentina på guldet. Juventus försvarade därmed sin ligatitel och blev italienska mästare för tjugonde gången. Laget hade både seriens bästa anfall med 48 gjorda mål och bästa försvar med endast fjorton insläppta mål. Målvakten Dino Zoff och liberon Gaetano Scirea spelade samtliga 38 tävlingsmatcher under säsongen. Även Pietro Paolo Virdis spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade en match i Europacupen. Virdis blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan.

Tröjorna

Tröjorna från Kappa som Juventus använde under 1981/82 liknade de tidigare årgångarna med några skillnader. Hemmatröjans framsida hade nu vit rand i mitten istället för svart, men i Europacupen hade man den gamla modellen med svart rand i mitten. Från och med denna säsong var tröjreklam tillåtet i Italien. Juventus första sponsor var Ariston vars logotyp var placerad på tröjan med vit text på en svart ruta. I Europacupen var dock tröjreklam fortfarande bannlyst. Som regerande ligamästare bar spelarna även den italienska skölden, ”lo scudetto”, på vänster bröst. I bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese samt borta mot Celtic och Anderlecht i Europacupen spelade Juventus i sitt blå reservställ.

23 maj 2022

Halmstads BK 1980

Regerande mästarna Halmstads BK förstärkte laget inför 1980 med Glenn Martinsson och Stefan Hermansson. Dessutom gjorde Bengt-Göran Svensson comeback efter att ha varit borta i några år på grund av en knäskada. Den allsvenska premiären slutade emellertid med förlust mot Djurgården hemma på Örjans Vall. Det blev bara fyra segrar på de fjorton första matcherna och Halmstad låg på sjunde plats efter halva säsongen.

Under höstsäsongen fick laget klara sig utan flera spelare på grund av skador, däribland Rutger Backe som missade hela hösten. I omgång 23 tog Halmstad sin största seger för säsongen när man besegrade Landskrona BoIS med 5–1 borta. En vecka senare lämnade tränaren Roy Hodgson klubben för att ta över Bristol City tillsammans med Bob Houghton. Assisterande tränaren Rolf Andersson ledde laget i de två sista matcherna, mot Djurgården och Elfsborg. Det blev fyra segrar även under höstsäsongen och totalt åtta segrar, nio oavgjorda och nio förluster. Halmstads BK slutade därmed på åttonde plats i Allsvenskan 1980. Vänsteryttern Sigge Johansson spelade samtliga 26 matcher och blev även lagets bäste målskytt med sju mål. Läs mer: HBK kunde inte följa upp guldet (om HBK:s säsong 1980 på hbk.se).

Halmstads BK deltog även i Europacupen 1980/81, men åkte ut redan i första omgången efter 0–0 hemma och 2–3 borta mot danska Esbjerg.

Adidas levererade tröjorna åt Halmstads BK 1980. Hemmatröjan var blå med tre vita ränder längs ärmarna. Den långärmade varianten hade vit krage och vita muddar medan den kortärmade hade blå V-hals och blå muddar. Byxorna var vita med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var vita med två blå ränder upptill. Sponsor var ICA som hade sin logotyp fram och bak på tröjan samt på byxorna.

3 maj 2022

Bayern München 1980/81

Bayern München inledde säsongen 1980/81 med att vinna elva av de tolv första ligamatcherna. På de följande fjorton matcherna blev det emellertid bara tre segrar vilket gjorde att Hamburger SV kunde gå upp i serieledning. Trots det kunde Bayern försvara sin ligatitel genom att vinna de åtta avslutande matcherna. Laget slutade fyra poäng före Hamburg och blev därmed Bundesligamästare för sjätte gången och tyska mästare för sjunde gången.

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1980/81. I första omgången slog man ut grekiska Olympiakos efter 4–2 borta och 3–0 hemma. Det blev en enkel seger även över Ajax i andra omgången. Seger med 5–1 hemma innebar att förlusten med 2–1 i returen inte hade någon betydelse. I vårens kvartsfinaler mot tjeckoslovakiska Banik Ostrava tog sig Bayern vidare genom att vinna med 2–0 hemma och 4–2 borta. Engelska mästarna Liverpool stod för motståndet i semifinalerna. Första mötet på Anfield slutade mållöst och i returen på Olympiastadion i München blev det 1–1. Detta innebar att engelsmännen gick till final på bortamålsregeln.

Laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Hans Weiner/Wolfgang Dremmler, Kurt Niedermayer/Hans Weiner, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.
Horsmann och Rummenigge spelade samtliga 34 ligamatcher. Rummenigge gjorde 29 ligamål och blev skyttekung i Bundesliga för andra året i rad. I december 1980 fick han även utmärkelsen Ballon d’Or, priset till årets bästa spelare i Europa.

Tröjorna från Adidas var av samma modell som tidigare. Man behöll även sponsorn Magirus Deutz. I Europacupen var det dock inte tillåtet med reklam på tröjorna. Bayern använde flera olika tröjmodeller i de europeiska cupmatcherna. Mot Olympiakos i första omgången spelade man i röda kortärmade tröjor med vit krage. I mötena med Banik Ostrava spelade Bayern i kritstrecksrandiga tröjor med krage i samma färg och med en vit ifylld trekant vid halsen. I hemmamatcherna mot Ajax och Liverpool spelade Bayern i röda tröjor med rund hals. Borta mot Ajax spelade man i ett ljusblått matchställ med mörkblå detaljer och borta mot Liverpool spelade man i helvitt med röda detaljer. På tröjorna i den sistnämnda matchen var dessutom klubbmärket placerat på ena bröstet, något som sällan förekommit tidigare.

Bayern München 1980/81 (Europacupen hemma)

25 mars 2022

Östers IF 1980–1981

Östers IF 1980

Östers IF vann Allsvenskan 1980 och blev svenska mästare för tredje gången. Laget var obesegrat hemma på Värendsvallen och på bortaplan blev det bara två förluster, mot Djurgården och IFK Göteborg. Öster hade dessutom seriens bästa försvar med bara sexton insläppta mål på 26 matcher. Av spelarna i truppen deltog hela sju stycken i samtliga 26 allsvenska matcher. Dessa var Håkan Arvidsson, Karl-Gunnar Björklund, Johnny Gustavsson, Andreas Ravelli, Thomas Ravelli, Peter Svensson och Teitur Tordarsson. Dessutom spelade Peter Nilsson och Mats Nordgren 25 matcher och Peo Bild 24. Tordarsson blev lagets bäste målskytt med elva mål. Tränare var Bosse Johansson som gjorde sin andra säsong i klubben.

Östers IF 1981

Seriesegern innebar att Öster kvalificerade sig för Europacupen 1981/82. I första omgången mötte man Bayern München. Det första mötet på Värendsvallen slutade med förlust efter att Karl-Heinz Rummenigge gjort matchens enda mål på straff en kvart från slutet. I returen på Olympiastadion i München var tyskarna överlägsna och vann med 5–0.

I Allsvenskan gick det desto bättre för Östers IF 1981. Laget försvarade mästartiteln genom att vinna 19 av 26 matcher och sluta fyra poäng före tvåan IFK Göteborg i tabellen. Peter Nilsson och Thomas Ravelli spelade samtliga 26 seriematcher. Bäste målskytt med elva fullträffar blev Jan ”Lill-Damma” Mattsson som var tillbaka i Öster efter sex år i Västtyskland där han spelade för Fortuna Düsseldorf (1975/76) och Bayer Uerdingen (1976–81).

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Östers IF även 1980 och 1981. Sponsor var ICA som hade sin logotyp både fram och bak på tröjan samt på byxorna. Hemmatröjan som Öster använde var röd med blå krage och tre blå ränder längs ärmarna. Samma modell fast i vitt och grönt använde för övrigt även Hammarby i början av 80-talet. Byxorna var röda med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var röda.

21 mars 2022

Malmö FF 1979–1980

Malmö FF i Europacupen 1979

Malmö FF inledde säsongen 1979 med bortamatch mot polska Wisła Kraków i Europacupens kvartsfinal. Tommy Hansson gav MFF en tidig ledning men polackerna vände och vann med 2–1. I returen två veckor senare tog Wisła Kraków ledningen i andra halvlek, men Malmö FF gav inte upp. Under matchens sista 25 minuter gjorde Anders ”Puskas” Ljungberg tre mål varav två på straff. Tore Cervin gjorde också han ett mål och matchen slutade 4–1 och sammanlagt 5–3 till MFF som var i semifinal. Efter en mållös tillställning mot Austria Wien på Praterstadion kunde Tommy Hansson göra matchens enda mål i returen på Malmö Stadion.

Finalen spelades på Olympiastadion i München den 30 maj 1979. Motståndare var engelska mästarna Nottingham Forest. Förutsättningarna var dock inte de bästa för Malmö FF. Två av lagets viktigaste spelare, Bo Larsson och Roy Andersson, var skadade och kunde inte följa med till München. Dessutom bröt Staffan Tapper en tå på träningen innan match. Tapper startade matchen men var tvungen att kliva av efter en dryg halvtimme. Malmö FF kämpade på men i slutet av första halvlek kunde Trevor Francis nicka bollen i mål. Några fler mål blev det inte och Malmö fick nöja sig med att som första svenska lag ha tagit sig till final i en stor europeisk turnering.

Laguppställning Europacupfinalen 1979: 1 Jan Möller – 2 Roland Andersson, 4 Kent Jönsson, 5 Magnus Andersson, 3 Ingemar Erlandsson – 8 Robert Prytz, 6 Staffan Tapper, 7 Anders Ljungberg, 11 Jan-Olov Kinnvall – 10 Tore Cervin, 9 Tommy Hansson; avbytare: 12 Mats Arvidsson, 13 Tommy Andersson, 15 Claes Malmberg, 16 Arne Åkesson. Tränare var Bob Houghton som kom till klubben 1974.
I Europacupen var startelvan numrerad 1–11, men i allsvenska matcher hade varje spelare sitt eget nummer. Där hade Kent Jönsson 12, Robert Prytz 17 och Tommy Hansson 19. För laguppställningar och spelartrupp, se MFF-statistik: 1979.

Malmö FF i Allsvenskan och UEFA-cupen 1979

I Allsvenskan 1979 upprepade Malmö FF sin tabellrad från föregående säsong – 12 segrar, 8 oavgjorda och 6 förluster. Det räckte denna gång till fjärde plats i tabellen, fyra poäng efter mästarna Halmstad. Hösten 1979 spelade Malmö FF i UEFA-cupen. Det blev seger över finländska KPT från Kuopio i första omgången (2–1 borta och 2–0 hemma), men i andra omgången fick man storstryk med 4–0 borta mot Feyenoord. Returen i Malmö slutade 1–1 vilket innebar att holländarna gick vidare. Malmö FF deltog även i Interkontinentalcupen 1979. Laget fick chansen då Nottingham Forest valde att inte ställa upp. Motståndare var Olimpia från Paraguay och första matchen spelades på Malmö Stadion i november 1979. Sydamerikanerna gjorde matchens enda mål några minuter före paus. Returen i Asunción kom inte att spelas förrän nästan tre månader senare, i mars 1980. Olimpia vann även denna match som slutade 2–1 till hemmalaget.

Malmö FF 1980

Säsongen 1980 kom Malmö FF på andra plats i Allsvenskan, två poäng efter mästarlaget Öster. Under sommaren lämnade Bob Houghton klubben för att ta över grekiska Ethikos Piraeus. Houghton ersattes av en annan engelsman, Keith Blunt. Tidigare på våren hade laget tagit sig till final i svenska cupen. I finalen på Råsunda mötte man Brage. Matchen slutade 3–3 efter förlängning (2–2 vid full tid). Malmö vann sedan straffsparksläggningen med 4–3 och tog sin elfte cuptitel. Segern innebar att laget kvalificerade sig för Cupvinnarcupen 1980/81. Hösten 1980 slog man ut albanska Partizani Tirana i första omgången efter 1–0 hemma och 0–0 borta. I andra omgången besegrade man portugisiska storlaget Benfica med 1–0 hemma, men i Lissabon vände portugiserna underläget till seger med 2–0.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till Malmö FF 1979 och 1980. Hemmatröjan var ljusblå med vit krage, vita muddar och en vit rand med Admiral-loggor längs ärmarna. På ryggen ovanför tröjnumret hade ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sin logotyp på en vit ruta. Till säsongen 1980 lade man även till logotypen i mindre format på ena bröstet. Byxorna var vita och strumporna ljusblå med två vita ränder upptill. Bortatröjan var rödvitrandig och likadan som Southamptons hemmatröja.

6 december 2021

Juventus 1982/83

Sommaren 1982 sålde Juventus Liam Brady (Sampdoria), Pietro Fanna (Verona) och Pietro Paolo Virdis (Udinese). Dessa ersattes med två av stjärnorna från VM i Spanien, nämligen fransmannen Michel Platini (Saint-Étienne) och polacken Zbigniew Boniek (Widzew Łódź). Sedan tidigare fanns flera spelare som precis blivit världsmästare med Italien: Dino Zoff, Claudio Gentile, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Marco Tardelli och Paolo Rossi. Denna säsong kom för övrigt att bli målvakten Dino Zoffs sista i karriären. Efter 22 säsonger som proffs, varav elva i Juventus, lade 41-åringen målvaktshandskarna på hyllan. Även anfallaren Roberto Bettega lämnade klubben efter säsongen för att avsluta karriären i Toronto Blizzard.

Säsongen 1982/83 inleddes med gruppspelet i italienska cupen där Juventus vann sin grupp före Milan och tog sig till åttondelsfinalerna som spelades i februari 1983. Där besegrade man Bari. Cupspelet fortsatte i juni månad då Juventus besegrade först Roma i kvartsfinal och sedan Inter i semifinal. I finalen ställdes man mot Verona. Förlust med 0–2 borta följdes av seger på hemmaplan. Mål av Paolo Rossi och Michel Platini innebar sammanlagt 2–2 och förlängning. Med en minut kvar av förlängningen avgjorde Platini med sitt andra mål för dagen och gav segern till Juventus.

Som regerande ligamästare deltog Juventus i Europacupen. Under hösten slog man ut danska Hvidovre och belgiska Standard Liège. I vårens kvartsfinaler besegrades 1982 års Europacupvinnare Aston Villa och i semifinalen slog Juventus ut Bonieks tidigare klubb Widzew Łódź. I finalen, som spelades på Atens Olympiastadion, ställdes Juventus mot Hamburger SV. Där blev det dock förlust efter att Felix Magath gjort matchens enda mål i nionde minuten.

I ligan låg Juventus på fjärde plats efter halva säsongen, fyra poäng efter Roma. Under andra halvan närmade sig Juventus toppen, men man fick till slut nöja sig med andra plats bakom mästarlaget Roma. Michel Platini spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen (även Gaetano Scirea spelade samtliga 30 ligamatcher och missade bara en cupmatch). Platini blev även bäste målskytt med totalt 28 mål varav 16 i ligan vilket gav honom segern i Serie A:s skytteliga.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa och sponsor var Ariston. Tack vare att Juventus under föregående säsong hade tagit sin tjugonde ligatitel återfanns nu två stjärnor ovanför den italienska skölden. I ligamatcherna var stjärnorna placerade i en vit ruta, men i Europacupen var de placerade direkt på tröjan. I höstens Europacupmatcher samt i hemmamatchen mot Widzew Łódź hade Juventus tröjor svart rand i mitten på framsidan. I semifinalerna och finalen hade tröjorna vit rand i mitten. I bortamatchen mot Aston Villa och i finalen mot Hamburg spelade Juventus i tröjor utan reklam. Reservtröjan var blå med svartvita muddar och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese. I bortamatchen mot Widzew Łódź i Europacupens semifinal spelade Juventus i tröjor med en något ljusare blå nyans.