Etikett: Europacupen

Juventus 1982/83

Sommaren 1982 sålde Juventus Liam Brady (Sampdoria), Pietro Fanna (Verona) och Pietro Paolo Virdis (Udinese). Dessa ersattes med två av stjärnorna från VM i Spanien, nämligen fransmannen Michel Platini (Saint-Étienne) och polacken Zbigniew Boniek (Widzew Łódź). Sedan tidigare fanns flera spelare som precis blivit världsmästare med Italien: Dino Zoff, Claudio Gentile, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Marco Tardelli och Paolo Rossi. Denna säsong kom för övrigt att bli målvakten Dino Zoffs sista i karriären. Efter 22 säsonger som proffs, varav elva i Juventus, lade 41-åringen målvaktshandskarna på hyllan. Även anfallaren Roberto Bettega lämnade klubben efter säsongen för att avsluta karriären i Toronto Blizzard.

Säsongen 1982/83 inleddes med gruppspelet i italienska cupen där Juventus vann sin grupp före Milan och tog sig till åttondelsfinalerna som spelades i februari 1983. Där besegrade man Bari. Cupspelet fortsatte i juni månad då Juventus besegrade först Roma i kvartsfinal och sedan Inter i semifinal. I finalen ställdes man mot Verona. Förlust med 0–2 borta följdes av seger på hemmaplan. Mål av Paolo Rossi och Michel Platini innebar sammanlagt 2–2 och förlängning. Med en minut kvar av förlängningen avgjorde Platini med sitt andra mål för dagen och gav segern till Juventus.

Som regerande ligamästare deltog Juventus i Europacupen. Under hösten slog man ut danska Hvidovre och belgiska Standard Liège. I vårens kvartsfinaler besegrades 1982 års Europacupvinnare Aston Villa och i semifinalen slog Juventus ut Bonieks tidigare klubb Widzew Łódź. I finalen, som spelades på Atens Olympiastadion, ställdes Juventus mot Hamburger SV. Där blev det dock förlust efter att Felix Magath gjort matchens enda mål i nionde minuten.

I ligan låg Juventus på fjärde plats efter halva säsongen, fyra poäng efter Roma. Under andra halvan närmade sig Juventus toppen, men man fick till slut nöja sig med andra plats bakom mästarlaget Roma. Michel Platini spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen (även Gaetano Scirea spelade samtliga 30 ligamatcher och missade bara en cupmatch). Platini blev även bäste målskytt med totalt 28 mål varav 16 i ligan vilket gav honom segern i Serie A:s skytteliga.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa och sponsor var Ariston. Tack vare att Juventus under föregående säsong hade tagit sin tjugonde ligatitel återfanns nu två stjärnor ovanför den italienska skölden. I ligamatcherna var stjärnorna placerade i en vit ruta, men i Europacupen var de placerade direkt på tröjan. I höstens Europacupmatcher samt i hemmamatchen mot Widzew Łódź hade Juventus tröjor svart rand i mitten på framsidan. I semifinalerna och finalen hade tröjorna vit rand i mitten. I bortamatchen mot Aston Villa och i finalen mot Hamburg spelade Juventus i tröjor utan reklam. Reservtröjan var blå med svartvita muddar och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese. I bortamatchen mot Widzew Łódź i Europacupens semifinal spelade Juventus i tröjor med en något ljusare blå nyans.

Bayern München 1976–1978

Säsongen 1976/77 var Bayern München ute efter sin fjärde raka seger i Europacupen. Under hösten slog laget också ut danska Køge och tjeckiska Banik Ostrava. I november/december mötte man brasilianska Cruzeiro i Interkontinentalcupen. Seger med 2–0 hemma följdes av en mållös retur i Belo Horizonte. Europacupspelet fortsatte i mars med kvartsfinal mot Dynamo Kiev. Bayern vann första mötet hemma, men det sovjetiska laget vände och vann hemma i Kiev. I Bundesliga slutade Bayern bara på sjunde plats, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Målvakten Sepp Maier spelade samtliga 34 ligamatcher och Gerd Müller blev tvåa i Bundesligas skytteliga med sina 28 mål. Detta kom att bli Franz Beckenbauers sista säsong I Bayern. Efter 424 matcher i Bundesliga (44 mål) flyttade han till den nordamerikanska ligan NASL för spel i New York Cosmos.

I december 1977 ersattes tränaren Dettmar Cramer av ungraren Gyula Lorant från Eintracht Frankfurt. Samtidigt gick Cramer motsatt väg och tog över Frankfurt-laget. Det blev dock ingen lyckad säsong. I UEFA-cupen slog man ut norska Mjøndalen och bulgariska Marek Dupnitsa, men i åttondelsfinalen blev det förlust mot ligakonkurrenten Eintracht Frankfurt. I ligan sjönk laget ytterligare fem placeringar och slutade först på tolfte plats.

Laguppställning 1977/78: Sepp Maier – Kurt Niedermayer, Georg Schwarzenbeck, Wolfgang Rausch/Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Bernd Dürnberger/Wolfgang Rausch, Jupp Kapellmann, Branko Oblak – Uli Hoeneß, Gerd Müller, Karl-Heinz Rummenigge. Under första halvan av säsongen spelade Rausch mittback, men under andra halvan tog Augenthaler över som mittback och Rausch flyttades till mittfältet. Maier, Rausch och Schwarzenbeck spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller gjorde 24 ligamål och blev skyttekung tillsammans med Kölns Dieter Müller.

Tröjorna tillverkades av Adidas (som även var lagets huvudsponsor) och fanns i två varianter: en med rund hals som hade använts sedan 1974 samt en med krage. I inhemska matcher återfanns texten ”adidas” på tröjorna, men i de europeiska cupmatcherna där reklam inte var tillåten hade man istället tillverkarens emblem i mindre format på ena bröstet.

Borussia Mönchengladbach 1976–1978

Borussia Mönchengladbach fortsatte sin dominans och tog 1976/77 sin tredje Bundesligatitel i rad. Det hela avgjordes i sista omgången då Gladbach klarade oavgjort, 2–2, borta mot Bayern München. Laget tog därmed en poäng mer än tvåan Schalke 04. I Europacupen besegrade man under hösten Austria Wien och Torino. Under våren slog Gladbach ut Club Brügge i kvartsfinalen samt Dynamo Kiev i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i Rom blev det däremot förlust med 3–1 mot Liverpool. Målvakten Wolfgang Kneib samt dansken Allan Simonsen spelade samtliga 34 ligamatcher under säsongen. Bästa målskyttar blev Jupp Heynckes med femton ligamål och Simonsen med tolv.

Nästa säsong, 1977/78, stod kampen om ligatiteln mellan Mönchengladbach och Köln. Inför sista ligaomgången stod lagen på lika många poäng, men Gladbachs målskillnad var tio mål sämre. Gladbach öste på för fullt och besegrade Borussia Dortmund med hela 12–0, men det räckte ändå inte eftersom Köln vann sin match med 5–0 mot St. Pauli. I Europacupen slog Mönchengladbach under hösten ut Vasas Budapest samt Röda Stjärnan från Belgrad. I vårens kvartsfinaler besegrades österrikiska Wacker Innsbruck, men i semifinalen tog det stopp mot förra årets finalmotståndare Liverpool.

Laguppställning 1977/78: Wolfgang Kleff – Berti Vogts, Hans-Jürgen Wittkamp, Rainer Bonhof/Wilfried Hannes, Hans Klinkhammer/Rainer Bonhof – Horst Wohlers/Winfried Schäfer, Herbert Wimmer, Christian Kulik – Allan Simonsen, Carsten Nielsen, Jupp Heynckes/Ewald Lienen. Vogts spelade samtliga 34 ligamatcher och bästa målskyttar blev Heynckes med arton ligamål och Simonsen med sjutton.

Tröjorna tillverkades av Puma och sponsor var Erdgas men i de europeiska cuperna var inte reklam tillåten på tröjorna. Däremot återfanns texten ”Puma” på vänstra ärmen i Europacupfinalen 1977. Hemmatröjan var vit med en grön och svart linje längs ärmarna och användes tillsammans med byxor i samma stil samt vita strumpor. Reservtröjan var röd med två svarta linjer längs ärmarna och användes tillsammans med röda byxor och strumpor.

Liverpool 1983–1985

1983/84

Efter säsongen 1982/83 gick Liverpools manager Bob Paisley i pension efter nio framgångsrika år och ersattes av Joe Fagan. Säsongen 1983/84 inleddes med Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley, en match som United vann med 2–0. Som regerande ligamästare deltog Liverpool återigen i Europacupen och under hösten slog man ut danska Odense och spanska Athletic Bilbao. I vårens kvartsfinaler besegrades Benfica och i semifinalen blev det seger över Dinamo Bukarest. I finalen mötte man Roma på deras hemmaplan, Olympiastadion i Rom. Phil Neal gav Liverpool en tidig ledning, men Roberto Pruzzo kvitterade strax före paus. Det blev inga fler mål, inte heller i förlängningen, och matchen fick därför avgöras via straffsparksläggning. Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar psykade italienarna från sin mållinje vilket möjligtvis bidrog till att Bruno Conti och Francesco Graziani missade för italienarna. Liverpool vann därmed matchen och tog sin fjärde europacuptitel.

I FA-cupen åkte Liverpool ut mot Brighton i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot lokalkonkurrenten Everton. Matchen var mållös efter full tid och förlängning, men i omspelet tre dagar senare gjorde Liverpools Graeme Souness matchens enda mål i första halvlek. Liverpool vann därmed Ligacupen för fjärde året i rad. Även i ligan tog Liverpool hem segern. Laget slutade tre poäng före Southampton och blev engelska mästare för tredje året i rad, klubbens femtonde ligatitel.

Bruce Grobbelaar, Alan Hansen, Alan Kennedy och Sammy Lee spelade samtliga 67 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 47 mål varav 32 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division ett.

Laguppställning Ligacupfinalen 1984: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 12 Michael Robinson. I Europacupfinalen var startelvan densamma med följande avbytare: 12 Michael Robinson, 13 Bob Bolder (målvakt), 14 Steve Nicol, 15 David Hodgson, 16 Gary Gillespie.

1984/85

Sommaren 1984 såldes Graeme Souness till Sampdoria. In kom istället danske mittfältaren Jan Mølby från Ajax. Även säsongen 1984/85 inleddes för Liverpools del med Charity Shield, denna gång mot Everton som vann med 1–0 efter ett självmål av Grobbelaar. Liverpool inledde ligaspelet svagt med bara två segrar de elva första matcherna, men laget spelade upp sig och kom till slut på andra plats, tretton poäng efter Everton. Som regerande Europacupvinnare deltog Liverpool i såväl Interkontinentalcupen som Europeiska Supercupen. I den förstnämnda blev det förlust med 1–0 mot argentinska Independiente, en match som spelades i Tokyo i december. I januari föll Liverpool med 2–0 mot Juventus i Europeiska Supercupen som spelades i Turin.

I Ligacupen åkte Liverpool ut mot Tottenham Hotspur i fjärde omgången, men i FA-cupen tog man sig till semifinal mot Manchester United. Matchen slutade 2–2 efter att Paul Walsh kvitterat med en minut kvar av förlängningen. I omspelsmatchen förlorade dock Liverpool med 2–1. I Europacupen slog Liverpool under hösten ut polska Lech Poznan och portugisiska Benfica. Under våren fortsatte det med segrar över Austria Wien i kvartsfinalen och Panathinaikos i semifinalen. Finalen mot Juventus på Heyselstadion i Bryssel kom att bli ihågkommen för allt annat än fotbollen. Läktarbråk ledde till att 39 människor miste livet och engelska klubbar blev bannlysta från europeiskt cupspel i fem år. Matchen slutade 1–0 till Juventus efter ett straffsparksmål av Michel Platini i andra halvlek.

Bruce Grobbalaar och Phil Neal spelade samtliga 64 tävlingsmatcher och John Wark blev lagets bäste målskytt med totalt 27 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning Europacupfinalen 1985: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Jim Beglin – 5 Steve Nicol, 8 Ronnie Whelan, 11 John Wark, 10 Paul Walsh – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 13 Sammy Lee, 14 Gary Gillespie, 15 Jan Mølby, 16 Craig Johnston, 17 Chris Pile (målvakt). Alan Kennedy var från början ordinarie vänsterback, men skadade sig i slutet av mars 1985 vilket gav Jim Beglin chansen att etablera sig i startelvan.

Tröjorna

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Fram till och med december 1983 användes samma tröjor som 1982/83, men i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. Den lilla Crown Paints-loggan på två rader syntes så dåligt att man ersatte den med ett enkelt typsnitt på en rad. I Europacupfinalen 1984 spelade man med tröjor utan reklam och med inskriptionen ”European Cup Final / Rome 1984” runt klubbmärket. Till säsongen 1984/85 introducerades en ny gulrandig bortatröja. Denna användes, utan reklam, i Interkontinentalcupen. Där var det tänkt att Mark Lawrenson skulle spelat i tröja nummer 4, men han skadade sig på träning och ersattes av Gary Gillespie i tröja nummer 15. Detta var sista säsongen med Umbro som leverantör, och i Europacupfinalen 1985 dök Liverpool upp i nya tröjor från Adidas. Denna modell kom sedan att användas de följande två säsongerna.

Liverpool 1982/83

Liverpool försvarade ligatiteln och blev engelska mästare för fjortonde gången. Laget tog elva poäng mer än tvåan, nykomlingen Watford, trots att man förlorade fem av de sju sista ligamatcherna. I Europacupen slog Liverpool ut irländska Dundalk och HJK från Helsingfors, men i kvartsfinalen blev det förlust mot polska Widzew Łódź. I FA-cupen åkte man överraskande ut mot Brighton i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot Manchester United. Norman Whiteside gav United en tidig ledning, men Alan Kennedy kvitterade en kvart före slutet, och i förlängningen gjorde Ronnie Whelan segermålet för Liverpool som därmed vann Ligacupen för tredje året i rad. Bruce Grobbelaar, Alan Kennedy och Phil Neal spelade samtliga 60 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 31 mål varav 24 i ligan medan Kenny Dalglish stod för 20 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson/Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston/David Hodgson, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush. Liverpool använde bara ytterligare tre spelare under säsongen: David Fairclough, Steve Nicol och Terry McDermott.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Reklam på tröjorna var dock inte tillåten i tv-sända matcher. Hemmatröjan var röd med vita kritstrecksränder på framsidan samt rödvit V-hals och muddar. Reservtröjan var gul med röda kritstrecksränder på både fram- och baksidan.

Aston Villa 1982/83

Aston Villa var regerande Europacupvinnare och deltog därför i Europacupen även 1982/83. Man slog ut Besiktas och Dinamo Bukarest, men föll sedan mot Juventus i kvartsfinalen. I januari 1983 mötte Aston Villa Barcelona i Europeiska Supercupen. I första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med matchens enda mål, och i returen på Villa Park tog Aston Villa ledningen genom Gary Shaw med tio minuter kvar. Den sammanlagda ställningen var därmed 1–1 och matchen gick till förlängning. Gordon Cowans och Ken McNaught gjorde ytterligare två mål för Villa som därmed vann med 3–0 och sammanlagt 3–1. I ligan slutade laget på sjätte plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I Ligacupen blev det förlust mot Notts County redan i andra omgången och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal, men föll där mot Arsenal. Gordon Cowans spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Gary Shaw med sjutton ligamål och Peter Withe med sexton.

Laguppställning: 1 Nigel Spink/Jimmy Rimmer – 2 Gary Williams/Mark Jones, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Colin Gibson/Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley.

Tröjorna var av samma modell som 1981/82, men hade nu en sponsorlogga i form av Davenports. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Champions of Europe” som en påminnelse om att laget hade vunnit Europacupen föregående säsong. I Europacupen var klubbmärket placerat på vänster bröst och Le coq sportif-loggan på höger bröst istället för på ärmarna. I Europacupmatcherna användes även en annan typ av tröjnummer.

Aston Villa 1981/82

Som regerande ligamästare var Aston Villa kvalificerade för Europacupen 1981/82. Under hösten slog man ut isländska Valur och östtyska BFC Dynamo. I vårens kvartsfinaler besegrades Dynamo Kiev och i semifinalen slog man ut Anderlecht. I finalen som spelades i Rotterdam mötte man Bayern München och det blev Aston Villas Peter Withe som gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek. Tränaren Ron Saunders var dock inte kvar i klubben längre. Han avgick i februari 1982 efter en kontraktsdispyt med styrelsen och ersattes av assisterande tränaren Tony Barton. I ligan slutade Aston Villa på elfte plats och i FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i femte omgången. Även i Ligacupen blev det respass i femte omgången, då West Bromwich blev för svåra.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Jimmy Rimmer – 2 Kenny Swain, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley. Reservmålvakten Nigel Spink fick hoppa in redan efter fem minuters spel då Jimmy Rimmer blev skadad.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och ljusblå fält längs sidorna. Byxorna var vita med två vinröda ränder längs sidorna och strumporna var ljusblå med två vinröda ränder upptill. Reservstället bestod av vita tröjor med tunna vinröda ränder, vinröda byxor och vita strumpor. I Europacupfinalen spelade Aston Villa i de vita hemmabyxorna tillsammans med den vita reservtröjan och de vita strumporna. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Final / Rotterdam / 1982”.

Nottingham Forest 1980/81

Nottingham Forest kom på sjunde plats i ligan 1980/81, två placeringar sämre än året innan. Som regerande Europacupvinnare deltog man i såväl Europacupen och Europeiska Supercupen som Interkontinentalcupen (Toyota Cup). I Europacupen åkte man ut mot CSKA Sofia redan i första omgången och i Europeiska Supercupen blev det förlust mot Valencia på grund av färre gjorda mål på bortaplan (2–1 hemma och 0–1 borta). I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i februari 1981 blev det förlust med 1–0 mot Nacional från Uruguay. I ligan spelade Peter Shilton och Frank Gray mest med 40 matcher var och bäste målskytt blev Ian Wallace (nyförvärv från Coventry City) med elva ligamål.

Laguppställning: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd/Bryn Gunn, Kenny Burns, Frank Gray – Martin O’Neill/Gary Mills, John McGovern, Ian Bowyer, John Robertson – Ian Wallace, Trevor Francis/Raimondo Ponte.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som tidigare. Den största skillnaden var att klubben nu hade en sponsor i form av Panasonic. Reklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979 1980” som tecken på att man hade vunnit Europacupen de två senaste säsongerna. I en del matcher, däribland hemmamatchen mot CSKA Sofia i Europacupen samt i Interkontinentalcupen mot Nacional, spelade Forest i röda byxor tillsammans med den röda tröjan. Reservstället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

AS Roma 1983/84

Regerande mästarna Roma slutade på andra plats i Serie A 1983/84, två poäng efter Juventus. Däremot blev det seger i italienska cupen efter 1–1 borta och 1–0 hemma i finalen mot Verona. I Europacupen slog Roma under hösten ut IFK Göteborg och CSKA Sofia. Under våren besegrades Dynamo Berlin i kvartsfinalen och Dundee United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Olympiastadion i Rom slutade 1–1 efter att Roberto Pruzzo kvitterat Phil Neals ledningsmål i första halvlek. En mållös förlängning innebar att matchen fick avgöras på straffsparkar. Bruno Conti och Francesco Graziani missade för Roma och Liverpool tog sin fjärde Europacuptitel.

Målvakten Franco Tancredi och brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo spelade samtliga 30 ligamatcher och Roberto Pruzzo blev bäste målskytt med åtta ligamål. Pruzzo gjorde även fem mål i Europacupen och blev tillsammans med Liverpools Ian Rush turneringens näst bäste målskytt. Tränare var Nils Liedholm som efter fem säsonger lämnade laget för att återigen ta över Milan.

Tröjorna tillverkades fram till januari av Patrick. Därefter tog Kappa över som leverantör. Sponsor var Barilla. Numren på Kappa-tröjorna fanns i tre varianter: en i 3D-stil (där nian var en uppochnedvänd sexa) och en med outlines. Den tredje varianten som förekom användes på den vita reservtröjan och var i samma stil som tidigare leverantören Patrick använde. I Europacupfinalen var inte reklam tillåten på tröjorna. Inte heller den italienska skölden, Lo Scudetto, fick vara med utan var ersatt av klubbmärket.

Juventus 1984/85

Juventus slutade på sjätte plats i Serie A 1984/85, den sämsta placeringen på 22 år. Luciano Favero, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Massimo Bonini och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher och Platini blev även skyttekung i Serie A med 18 mål. I Europacupen gick det betydligt bättre än i ligan. Under hösten slog man ut finska Ilves och schweiziska Grasshoppers. Under våren besegrade man Sparta Prag i kvartsfinalen och Bordeaux i semifinalen. I finalen mot Liverpool på Heyselstadion i Bryssel överskuggades Michel Platinis segermål på straff i andra halvlek av läktarkatastrofen där 39 människor miste livet.

Tröjorna var av samma modell som tidigare. Enda skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, återfanns på vänstra bröstet. Sponsor var precis som tidigare Ariston, men i Europacupfinalen var inte reklam tillåten på tröjorna.