Etikett: Europacupen

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

11 januari 2025

Real Madrid 1971–1974

1971/72: Real Madrid spanska mästare

Inför säsongen 1971/72 föryngrade Real Madrid sin spelartrupp. Gento hade avslutat karriären och flera andra spelare såldes. In kom istället målvakten Mariano García Remón, backen Juan Verdugo och anfallaren Santillana. Remón hade tillhört klubbens juniorlag, men varit utlånad till Oviedo under 1970/71. Verdugo kom från Córdoba och Santillana värvades från Racing Santander.

Laget fick en perfekt start på den nya säsongen med tre raka segrar vilket gjorde att man tidigt gick upp i serieledning. På de tjugotre första matcherna blev det bara en förlust, 2–0 borta mot Las Palmas den fjärde december. Det blev sedan fem förluster på de elva sista matcherna, men trots det kunde varken Valencia eller Barcelona komma ikapp. Real Madrid blev därmed spanska mästare 1971/72 och tog sin femtonde ligatitel.

I spanska cupen, eller Copa del Generalísimo som den hette under Franco-regimens tid, slog Real Madrid ut San Andrés (1–1 borta, 5–1 hemma) och Español (3–0 hemma, förlust 1–3 borta). I semifinalerna åkte man emellertid ut mot Valencia efter en 1–0-förlust borta och sedan en mållös retur. Laget deltog även i den första upplagan av UEFA-cupen 1971/72. Där slog Real ut schweiziska Basel (seger med 2–1 både hemma och borta), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot PSV Eindhoven. Spanjorerna vann med 3–1 hemma medan holländarna vann med 2–0 i returen.

Ordinarie laguppställning: García Remón – Juan Verdugo, Gregorio ”Goyo” Benito, Ignacio Zoco, Juan Carlos Touriño – Manuel Velázquez, Ramón Grosso, Pirri – Amancio, Santillana, Francisco Aguilar.

Verdugo och Santillana spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher. Den senare blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan. Dessutom stod mittfältaren Pirri för fjorton fullträffar varav elva i ligan.

1972/73: Semifinal i Europacupen

Som regerande ligamästare deltog Real Madrid i Europacupen för mästarlag 1972/73. I första omgången slog man ut isländska Keflavik efter seger med 3–0 hemma och 1–0 borta. Därefter blev det förlust med 2–1 i första mötet med rumänska Arges Pitesti, men Real Madrid vände till seger med 3–1 hemma. I kvartsfinalerna mot Dynamo Kiev i mars 1973 blev det först en mållös match i Odessa innan spanjorerna tog sig vidare genom en 3–0-seger på hemmaplan. Anledningen till att första matchen spelades i Odessa var att planen i Kiev var frusen. Motståndare i semifinalerna var Ajax som hade vunnit turneringen två år i rad. Holländarna visade sig bli för svåra. De tog sig till sin tredje raka final efter seger med 2–1 i Amsterdam och 1–0 i Madrid.

Det gick inte lika bra i ligan för Real Madrid 1972/73 som föregående säsong. Laget fick nöja sig med fjärde plats vilket åtminstone gav en plats i UEFA-cupen. I spanska cupen åkte man ut direkt i åttondelsfinal mot Sporting Gijón som vann med 1–0 hemma och spelade 1–1 borta.

De som spelade mest denna säsong var Goyo, Zoco, Pirri och Velázquez. Samtliga spelade totalt 39 liga- och cupmatcher. Santillana blev återigen lagets bäste målskytt med femton mål varav tio i ligan och fem i Europacupen.

1973/74: Utländska förstärkningar

Sommaren 1973 fick spanska klubbar återigen möjlighet att värva utländska spelare. Real Madrid utnyttjade detta genom att värva tyske mittfältaren Günter Netzer från Borussia Mönchengladbach samt argentinske anfallaren Oscar Más från River Plate. Nya i laget var också 18-årige vänsterbacken José Antonio Camacho (Albacete), försvararen Benito Rubiñán (Deportivo La Coruña) samt mittfältaren Vicente del Bosque som kom tillbaka till klubben efter att ha varit utlånad till Castellón.

Real Madrid stod för en svag säsong i ligan 1973/74. Laget åkte på tretton förluster och tog lika många segrar vilket bara gav en åttondeplats i tabellen. De dåliga resultaten med bara fem segrar på de arton första matcherna gjorde att lagets tränare sedan 1960, Miguel Muñoz, fick sparken i januari 1974. Luis Molowny ledde därefter laget under resten av säsongen. I september 1973 hade Real Madrid dessutom åkt ur UEFA-cupen mot Ipswich Town i första omgången. Engelsmännen vann med 1–0 hemma och returen i Madrid blev mållös. Däremot gick det bättre i spanska cupen. Laget slog ut Real Betis (1–1, 7–1), Granada (0–0, 7–3) och Las Palmas (5–0, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion i Madrid besegrade man Barcelona med 4–0 efter mål av Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri.

Laguppställning spanska cupfinalen 1974: Miguel Ángel – José Luis (ut 84), Pirri, Goyo Benito, Benito Rubiñán – Vicente del Bosque, Manuel Velázquez, Ramón Grosso (ut 84) – Francisco Aguilar, Santillana, José Macanás; avbytare: Juan Carlos Touriño (in 84), Ignacio Zoco (in 84), Rafael Marañón, García Remón.

Tröjorna

Det katalanska företaget Mont-halt levererade tröjorna till Real Madrid mellan 1960 och 1981. Man gjorde inga förändringar avseende tröjornas utseende under denna period, vare sig på den vita hemmatröjan eller den blå bortatröjan. Det innebar en helt enfärgad tröja med rund hals på den långärmade varianten och V-hals på den kortärmade. Halsen på den långärmade fanns för övrigt i två varianter, en tunnare och en tjockare. Den enda utsmyckning på tröjorna var klubbmärket på vänster bröst. Tröjnumren fanns i två olika nyanser av blått. De mörkare var gjorda av textil medan de ljusare numren var gjorda av ett plastliknande material. Mont-halt levererade förresten tröjorna utan nummer eller klubbmärke. Dessa sydde man på själva i Madrid. En speciell detalj på tröjorna var en extra trekantig bit tyg i armhålan. Detta gjorde man tydligen för att spelarna skulle kunna röra sig bättre.

Vid sidan av den vita och den blå tröjan dök i början av 1970-talet en röd tröja upp. Den var i samma stil som de andra och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Här är en video (på spanska) där man berättar om detaljerna på Real Madrids Mont-halt-tröjor.

9 januari 2025

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

15 juli 2024

Olympique Marseille 1991/92

Olympique Marseille hade vunnit ligan tre år i rad och siktade på sin fjärde raka titel 1991/92. Det skulle också gå enligt planerna. Laget vann sju av de tio första ligamatcherna. Enda förlusten så långt kom borta mot Toulon (1–0) i åttonde omgången. Efter en 4–0-seger över Nantes i trettonde omgången gick man även upp i serieledning. Där skulle Olympique Marseille förbli resten av säsongen och under hösten blev det ytterligare en 4–0-seger, denna gång mot Nancy i sextonde omgången. Sex veckor senare kom nästa storseger. Jean-Pierre Papin gjorde hattrick när Marseille vann med 5–1 i en match där samtliga mål tillkom i första halvlek. Efter en mållös match borta mot Paris Saint-Germain avslutade Olympique Marseille året med att besegra Caen med 5–0 hemma på Stade Vélodrome.

När ligan drog igång igen efter vinteruppehållet blev det en 2–1-seger borta mot Nîmes, men en vecka senare åkte Marseille på sin andra förlust. Även denna gång var det Toulon som stod för motståndet och återigen slutade matchen 1–0. Tre veckor senare föll man även borta mot Lens (2–1). Det skulle visa sig bli säsongens sista förlust. På de nio sista matcherna blev det åtta segrar och en oavgjord. Olympique Marseille vann därmed ligan 1991/92 och blev franska mästare för åttonde gången. Laget slutade sex poäng före tvåan Monaco.

Läktarkatastrof i Bastia

Olympique Marseille tog sig även till semifinal i franska cupen 1991/92. På vägen dit besegrade man Bordeaux (2–0), Istres (2–1), Valenciennes (2–0) och Caen (3–1). Semifinalen borta mot Bastia blev dock aldrig spelad. Då Bastia ville kunna ta emot fler åskådare byggde man en tillfällig läktare på sin hemmaarena Stade Armand-Cesari (även känd som Stade Furiani). Strax före avspark kollapsade läktaren. Arton personer miste livet och över 2300 personer skadades. Matchen ställdes in och det blev därför heller ingen final eller vinnare av franska cupen denna säsong.

Olympique Marseille deltog även i Europacupen för mästarlag 1991/92. I första omgången blev det en enkel seger över Union Luxembourg. Marseille vann med 5–0 både hemma och borta och Jean-Pierre Papin stod för fem av de tio målen. Det skulle dock bli tuffare motstånd i andra omgången. Det blev seger med 3–2 hemma i första mötet med Sparta Prag, men i returen vann tjeckerna med 2–1. Olympique Marseille var därmed utslaget efter sammanlagt 4–4 och färre mål på bortaplan.

Spelarna i Olympique Marseille 1991/92

Ordinarie laguppställning: 1 Pascal Olmeta – 14 Jocelyn Angloma, 4 Basile Boli, 5 Carlos Mozer, 7 Bernard Casoni, 2 Manuel Amoros – 6 Franck Sauzée, 11 Didier Deschamps/Trevor Steven – 8 Chris Waddle, 9 Jean-Pierre Papin, 10 Abedi Pelé.

Målvakten Olmeta spelade samtliga 38 ligamatcher medan Jean-Pierre Papin missade en ligamatch. Papin gjorde även 27 ligamål och blev skyttekung för femte året i rad. Näst bäste målskytt var Abedi Pelé med tolv ligamål. Nya spelare i laget var försvararna Jocelyn Angloma (Paris Saint-Germain) och Pascal Baills (Montpellier), mittfältarna Jean-Philippe Durand (Bordeaux) och Trevor Steven (Glasgow Rangers) samt anfallarna Daniel Xuereb (Montpellier) och Alen Boksic (Hajduk Split). Kroaten Boksic lånades dock ut till Cannes och återvände till Marseille nästa säsong. Dessutom återvände mittfältarna Franck Sauzée (från Monaco), Didier Deschamps (Bordeaux) och Patrice Eyraud (Toulouse) till Marseille efter att ha varit utlånade under 1990/91. Kroaten Tomislav Ivic inledde säsongen som tränare, men i oktober återvände belgaren Raymond Goethals till klubben (han hade först kommit till Marseille i januari 1991).

Tröjorna

Inför 1991/92 tog Adidas fram nya tröjor till Olympique Marseille. Tröjorna hade tre diagonala ränder på höger axel och byxorna hade motsvarande ränder på vänster ben. Sponsor var japanska elektronikföretaget Panasonic. I ligamatcherna återfanns sponsorns logotyp både fram och bak på tröjorna, men i Europacupen var endast en sponsorlogga tillåten.

Olympique Marseille 1991/92 (hemma, Europacupen)

5 april 2024

Hamburger SV 1982/83

Hamburger SV inledde säsongen 1982/83 på samma sätt som man avslutat föregående säsong, det vill säga med arton ligamatcher utan förlust. Mellan den 30:e januari 1982 och 22:a januari 1983 spelade laget 36 ligamatcher utan en enda förlust. Sviten bestod av 20 segrar och sexton oavgjorda och var rekord i Bundesliga ända till 2013 då Bayern München övertog rekordet. Säsongens första förlust kom den 29:e januari 1983 då Hamburg föll med 3–2 borta mot Werder Bremen. Det blev även förlust med 2–0 borta mot Arminia Bielefeld den femte mars, men på de tolv avslutande matcherna förblev laget obesegrat. Precis som 1981/82 förlorade laget alltså inte en enda match på hemmaplan. Därmed vann Hamburger SV Bundesliga 1982/83 och försvarade sin ligatitel. Laget tog 52 poäng, lika många som Werder Bremen, men hade bättre målskillnad.

Ordinarie laguppställning: Uli Stein – Manfred Kaltz, Holger Hieronymus, Ditmar Jakobs, Bernd Wehmeyer – Jimmy Hartwig, Jürgen Groh, Wolfgang Rolff, Felix Magath – Jürgen Milewski/Lars Bastrup, Horst Hrubesch.

Nya i laget var mittfältaren Wolfgang Rolff från Fortuna Köln och danske anfallaren Allan Hansen från Odense. Den senare spelade dock bara tretton ligamatcher denna säsong. Målvakten Uli Stein, vänsterbacken Wehmeyer och mittfältaren Magath spelade samtliga 34 ligamatcher. Horst Hrubesch blev lagets bäste målskytt med arton ligamål.

I tyska cupen fick Hamburg oavgjort, 1–1, mot MSV Duisburg, men i omspelet blev det en klar seger med 5–0. Därefter besegrade man Werder Bremen med 3–2, men i åttondelsfinalen föll Hamburg med 2–1 mot Hertha Berlin.

Hamburger SV vinner Europacupen 1982/83

Desto bättre gick det för Hamburger SV i Europacupen 1982/83. Första omgången bjöd på ett heltyskt möte mot Dynamo Berlin som representerade Östtyskland. Det blev 1–1 i första mötet i Berlin, och i returen segrade Hamburg med 2–0. I nästa omgång väntade grekiska Olympiakos från Pireus. Efter en 1–0-seger hemma följt av 4–0 borta tog sig Hamburg vidare till kvartsfinal. Dessa spelades i mars 1983 och motståndare var Dynamo Kiev. I första mötet i Kiev vann tyskarna med 3–0 efter ett hattrick av dansken Lars Bastrup. Även i returen blev det seger för bortalaget. Det sovjetiska laget vann med 2–1, men Hamburg gick alltså vidare med sammanlagt 4–2.

Real Sociedad stod för motståndet i semifinalerna och första matchen i San Sebastian slutade 1–1. Hamburg vann sedan returen med 2–1 och tog sig till final mot Juventus. Redan i matchens nionde minut fick Hamburgs mittfältsstjärna Felix Magath på ett kanonskott som letade sig in i bortre krysset. Några fler mål blev det inte och Hamburger SV kunde titulera sig Europacupvinnare 1982/83.

Laguppställning Europacupfinalen 1983: 1 Uli Stein – 2 Manfred Kalts, 4 Ditmar Jakobs, 5 Holger Hieronymus, 3 Bernd Wehmeyer – 8 Jürgen Groh, 6 Wolfgang Rolff, 10 Felix Magath, 7 Jürgen Milewski – 11 Lars Bastrup (ut 55), 9 Horst Hrubesch; avbytare: 12 Thomas von Heesen (in 55).

Tröjorna

Hamburger SV behöll samma tröjor 1982/83 som föregående säsong. I sista ligamatchen, borta mot Schalke 04 den fjärde juni 1983, använde man dock en annan tröjmodell. Denna hade tre vågräta ränder i olika tjocklek över bröstet. Numren på ryggen var också i en annan stil än på de andra tröjorna. I Europacupfinalen var inte tröjreklam tillåtet och Hamburg ersatte därför BP-logotypen med klubbens initialer HSV.

Hamburger SV 1981–1983 (alternativ hemma)

23 september 2023

Bayern München 1981/82

Bayern München fick en flygande start på Bundesliga-säsongen 1981/82. Seger med 6–2 mot Bayer Leverkusen i premiären följdes av ytterligare fyra raka segrar. Första förlusten kom borta mot Eintracht Braunschweig (3–1) i sjätte omgången. Under höstsäsongen vann Bayern elva matcher, spelade två oavgjorda och förlorade fyra. Efter halva säsongen låg laget tvåa i tabellen på samma poäng som Köln, men med sämre målskillnad.

Bayern fick en perfekt start även på vårsäsongen med tre raka segrar. Mot Fortuna Düsseldorf den sjätte februari blev det seger med hela 7–0. Under våren blev det ytterligare sex segrar, en oavgjord och åtta förluster. Framförallt tappade laget formen i slutet av säsongen då man förlorade tre av de fyra sista ligamatcherna. Laget hade problem med försvarsspelet och i april månad förlorade man två ligamatcher i rad med 4–3, borta mot Eintracht Frankfurt och hemma mot Hamburg. Bayern München fick därmed nöja sig med tredje plats i Bundesliga 1981/82, två poäng efter Köln och fem poäng efter mästarna Hamburg.

Ordinarie laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Hans Weiner/Bertram Beierlorzer, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Kurt Niedermayer/Wolfgang Dremmler, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.

Walter Junghans vaktade målet i de flesta matcher under hösten, men under våren tog Manfred Müller över som förstemålvakt. Mittfältaren Wolfgang Kraus spelade samtliga 34 ligamatcher medan liberon Klaus Augenthaler och anfallaren Dieter Hoeneß missade en ligamatch var. Den senare gjorde 21 ligamål och kom trea i skytteligan. Hans anfallspartner Karl-Heinz Rummenigge gjorde fjorton ligamål, men han var faktiskt bara lagets tredje bäste målskytt. Mittfältaren Paul Breitner gjorde inte mindre än arton mål varav fem på straff.

Bayern München i Europacupen 1981/82

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1981/82. I första omgången mötte man Öster från Växjö och tyskarna vann första mötet med 1–0 på Värendsvallen. Det svenska laget var chanslöst i returen på Olympiastadion och Bayern vann med 5–0. I andra omgången mötte man portugisiska Benfica. Efter en mållös match i Lissabon kunde Bayern vinna returen med 4–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Bayern München mötte Universitatea Craiova från Rumänien. Efter en 2–0-seger på bortaplan räckte 1–1 i returen till avancemang för tyskarna. I första semifinalmatchen borta mot CSKA Sofia i april vann bulgarerna med 4–3. Bayern tog dock revansch i returen och vann med 4–0 och gick till final. I finalen i Rotterdam stod Aston Villa för motståndet. Peter Withe gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek och gav därmed segern till Aston Villa.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Wolfgang Dremmler, 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Reinhold Mathy (ut 51), 6 Wolfgang Kraus (ut 78), 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 13 Kurt Niedermayer (in 78), 16 Günther Güttler (in 51).

Bayern München vinner DFB-Pokal 1981/82

Det blev alltså andra plats i Europacupen och tredje plats i ligan, men Bayern München skulle åtminstone vinna en pokal 1981/82. I tyska cupen besegrade man under hösten SC Jülich (8–0), SV Neckargerach (5–1) och Borussia Dortmund (4–0). Det fortsatte sedan med 3–0 mot Freiburg i åttondelsfinalen i januari 1982. Därefter krävdes det förlängning för att besegra Werder Bremen med 2–1 i kvartsfinalen. Samma siffror blev det i semifinalen mot Bochum, fast denna gång efter ordinarie speltid. I finalen på Waldstadion i Frankfurt mötte man 1. FC Nürnberg. Efter första halvlek ledde Nürnberg med 2–0, men i andra halvlek vände Bayern till seger med 4–2. Bayern München tog därmed sin sjätte cuptitel i historien. Här nedan kan du se ett sammandrag av finalen.

Laguppställning tyska cupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Bertram Beierlorzer (ut 25), 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Wolfgang Dremmler, 6 Wolfgang Kraus, 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 14 Kurt Niedermayer (in 25).

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Bayern München 1981/82. Tröjorna var av samma modell som tidigare, men som sponsor stod nu Iveco Magirus. Man hade också en ny typ av kantiga tröjnummer. Där fanns siffran ett i två olika varianter, med eller utan seriff nertill. Reservstället var i samma stil som hemmastället fast med omvända färger. Åtminstone i bortamatcherna mot Eintracht Frankfurt och Kaiserslautern spelade Bayern i sina röda hemmabyxor tillsammans med den vita bortatröjan. Tröjnumren i de matcherna hade de runda formerna som man använt under föregående säsong. I Europacupen var inte reklam på tröjorna tillåtet och i finalen mot Aston Villa spelade Bayern i röda tröjor med vit istället för röd hals.

17 maj 2023

Inter 1980/81

Inter var regerande italienska mästare och deltog därför i Europacupen 1980/81. Under hösten besegrade man rumänska Universitatea Craiova och franska Nantes. I kvartsfinalerna i mars 1981 slog Inter ut Röda Stjärnan från Belgrad efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Det tog dock stopp i semifinalerna mot Real Madrid. Inter föll med 2–0 borta och en 1–0-seger hemma var därför inte tillräckligt för att nå finalen.

Inter inledde Serie A-säsongen 1980/81 med två storsegrar: 4–0 borta mot Udinese och 4–1 hemma mot Cagliari. Under höstsäsongen blev det ytterligare fem segrar, fem oavgjorda och tre förluster. Det blev lika många segrar under vårsäsongen, sju stycken. Därtill blev det tre oavgjorda och fem förluster. Inter tog därmed 36 poäng och slutade på fjärde plats i Serie A 1980/81, vilket gav en plats i UEFA-cupen nästa säsong.

I italienska cupens gruppspel i augusti/september 1980 fick Inter bara oavgjort mot Catania (0–0) och Avellino (1–1). Däremellan förlorade man med 1–2 mot Palermo och enda segern kom i sista matchen då man besegrade lokalkonkurrenten Milan med 1–0. Inter kom därmed trea i gruppen och var utslaget.

Spelarna i Inter 1980/81

Målvakten Ivano Bordon spelade samtliga 42 liga- och cupmatcher under säsongen. Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tolv i ligan. De tolv ligamålen gav en tredjeplats i Serie A:s skytteliga efter Romas Roberto Pruzzo (arton mål) och Catanzaros Massimo Palanca (tretton mål). Från och med denna säsong blev det återigen tillåtet att värva utländska spelare och från Austria Wien hämtade Inter den österrikiske landslagsmittfältaren Herbert Prohaska. Nya i truppen var också försvararen Antonio Tempestilli och anfallaren Angelo Crialesi från Banco di Roma, men dessa tog ingen ordinarie plats. Crialesi lånades dessutom ut till Brescia under säsongen. Försvararen Giuseppe Bergomi hade gjort a-lagsdebut för Inter i italienska cupen föregående säsong och nu fick han även chansen i ligan Det blev tolv ligamatcher denna säsong och totalt kom han att spela 519 ligamatcher fram till 1999.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Inter 1980/81, precis som tidigare. Årets hemmatröja fanns i två varianter: med fyra eller fem svarta ränder. Eftersom Inter var regerande mästare placerade man den italienska skölden (”Lo Scudetto”) på vänster bröst. Samtidigt flyttade man klubbmärket till höger ärm. En nyhet för säsongen var att både byxor och strumpor var blå istället för svarta. Den vita bortatröjan var av samma modell som 1979/80, men man introducerade även ett gult reservställ med blå och svarta detaljer.

19 juni 2022

Juventus 1981/82

Juventus förstärkte mittfältet inför 1981/82 med Massimo Bonini från Cesena. Pietro Paolo Virdis var tillbaka i anfallet efter att ha varit utlånad till Cagliari under föregående säsong. Även Paolo Rossi var tillbaka i Juventus, även om debuten fick vänta till maj månad på grund av att han fortfarande var avstängd från spel till följd av inblandning i Totonero-skandalen 1980.

Tidig sorti i cuperna

Juventus inledde säsongen med spel i italienska cupens gruppspel. Det blev seger över Rimini och Cavese samt oavgjort mot Perugia, men i sista matchen föll man mot lokalkonkurrenten Torino. Juventus kom därmed tvåa i gruppen medan Torino gick vidare till kvartsfinal. I Europacupens första omgång ställdes Juventus mot Celtic. Skottarna vann första matchen med 1–0 hemma på Celtic Park, men Juventus vände och vann med 2–0 i returen. Anderlecht stod för motståndet i nästa omgång och belgarna vann med 3–1 i Bryssel. Returen i Turin slutade 1–1 och Juventus var därmed utslaget även ur Europacupen. I denna match kolliderade Roberto Bettega med den belgiske målvakten Munaron och skadade knäet så illa att han blev borta resten av säsongen.

Juventus vinner Serie A 1981/82

I ligaspelet 1981/82 inledde Juventus med en 6–1-seger över Cesena. Det blev tre förluster under hösten, mot Roma, Genoa och Ascoli, vilket gjorde att Fiorentina kunde ta över serieledningen. Under vårsäsongen förblev dock Juventus obesegrat och laget kunde gå upp i topp och snuva Fiorentina på guldet. Juventus försvarade därmed sin ligatitel och blev italienska mästare för tjugonde gången. Laget hade både seriens bästa anfall med 48 gjorda mål och bästa försvar med endast fjorton insläppta mål. Målvakten Dino Zoff och liberon Gaetano Scirea spelade samtliga 38 tävlingsmatcher under säsongen. Även Pietro Paolo Virdis spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade en match i Europacupen. Virdis blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan.

Tröjorna

Tröjorna från Kappa som Juventus använde under 1981/82 liknade de tidigare årgångarna med några skillnader. Hemmatröjans framsida hade nu vit rand i mitten istället för svart, men i Europacupen hade man den gamla modellen med svart rand i mitten. Från och med denna säsong var tröjreklam tillåtet i Italien. Juventus första sponsor var Ariston vars logotyp var placerad på tröjan med vit text på en svart ruta. I Europacupen var dock tröjreklam fortfarande bannlyst. Som regerande ligamästare bar spelarna även den italienska skölden, ”lo scudetto”, på vänster bröst. I bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese samt borta mot Celtic och Anderlecht i Europacupen spelade Juventus i sitt blå reservställ.

23 maj 2022

Halmstads BK 1980

Regerande mästarna Halmstads BK förstärkte laget inför 1980 med Glenn Martinsson och Stefan Hermansson. Dessutom gjorde Bengt-Göran Svensson comeback efter att ha varit borta i några år på grund av en knäskada. Den allsvenska premiären slutade emellertid med förlust mot Djurgården hemma på Örjans Vall. Det blev bara fyra segrar på de fjorton första matcherna och Halmstad låg på sjunde plats efter halva säsongen.

Under höstsäsongen fick laget klara sig utan flera spelare på grund av skador, däribland Rutger Backe som missade hela hösten. I omgång 23 tog Halmstad sin största seger för säsongen när man besegrade Landskrona BoIS med 5–1 borta. En vecka senare lämnade tränaren Roy Hodgson klubben för att ta över Bristol City tillsammans med Bob Houghton. Assisterande tränaren Rolf Andersson ledde laget i de två sista matcherna, mot Djurgården och Elfsborg. Det blev fyra segrar även under höstsäsongen och totalt åtta segrar, nio oavgjorda och nio förluster. Halmstads BK slutade därmed på åttonde plats i Allsvenskan 1980. Vänsteryttern Sigge Johansson spelade samtliga 26 matcher och blev även lagets bäste målskytt med sju mål. Läs mer: HBK kunde inte följa upp guldet (om HBK:s säsong 1980 på hbk.se).

Halmstads BK deltog även i Europacupen 1980/81, men åkte ut redan i första omgången efter 0–0 hemma och 2–3 borta mot danska Esbjerg.

Adidas levererade tröjorna åt Halmstads BK 1980. Hemmatröjan var blå med tre vita ränder längs ärmarna. Den långärmade varianten hade vit krage och vita muddar medan den kortärmade hade blå V-hals och blå muddar. Byxorna var vita med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var vita med två blå ränder upptill. Sponsor var ICA som hade sin logotyp fram och bak på tröjan samt på byxorna.

3 maj 2022

Bayern München 1980/81

Bayern München inledde säsongen 1980/81 med att vinna elva av de tolv första ligamatcherna. På de följande fjorton matcherna blev det emellertid bara tre segrar vilket gjorde att Hamburger SV kunde gå upp i serieledning. Trots det kunde Bayern försvara sin ligatitel genom att vinna de åtta avslutande matcherna. Laget slutade fyra poäng före Hamburg och blev därmed Bundesligamästare för sjätte gången och tyska mästare för sjunde gången.

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1980/81. I första omgången slog man ut grekiska Olympiakos efter 4–2 borta och 3–0 hemma. Det blev en enkel seger även över Ajax i andra omgången. Seger med 5–1 hemma innebar att förlusten med 2–1 i returen inte hade någon betydelse. I vårens kvartsfinaler mot tjeckoslovakiska Banik Ostrava tog sig Bayern vidare genom att vinna med 2–0 hemma och 4–2 borta. Engelska mästarna Liverpool stod för motståndet i semifinalerna. Första mötet på Anfield slutade mållöst och i returen på Olympiastadion i München blev det 1–1. Detta innebar att engelsmännen gick till final på bortamålsregeln.

Laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Hans Weiner/Wolfgang Dremmler, Kurt Niedermayer/Hans Weiner, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.
Horsmann och Rummenigge spelade samtliga 34 ligamatcher. Rummenigge gjorde 29 ligamål och blev skyttekung i Bundesliga för andra året i rad. I december 1980 fick han även utmärkelsen Ballon d’Or, priset till årets bästa spelare i Europa.

Tröjorna från Adidas var av samma modell som tidigare. Man behöll även sponsorn Magirus Deutz. I Europacupen var det dock inte tillåtet med reklam på tröjorna. Bayern använde flera olika tröjmodeller i de europeiska cupmatcherna. Mot Olympiakos i första omgången spelade man i röda kortärmade tröjor med vit krage. I mötena med Banik Ostrava spelade Bayern i kritstrecksrandiga tröjor med krage i samma färg och med en vit ifylld trekant vid halsen. I hemmamatcherna mot Ajax och Liverpool spelade Bayern i röda tröjor med rund hals. Borta mot Ajax spelade man i ett ljusblått matchställ med mörkblå detaljer och borta mot Liverpool spelade man i helvitt med röda detaljer. På tröjorna i den sistnämnda matchen var dessutom klubbmärket placerat på ena bröstet, något som sällan förekommit tidigare.