Etikett: Europacupen

AS Roma 1983/84

Regerande mästarna Roma slutade på andra plats i Serie A 1983/84, två poäng efter Juventus. Däremot blev det seger i italienska cupen efter 1–1 borta och 1–0 hemma i finalen mot Verona. I Europacupen slog Roma under hösten ut IFK Göteborg och CSKA Sofia. Under våren besegrades Dynamo Berlin i kvartsfinalen och Dundee United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Olympiastadion i Rom slutade 1–1 efter att Roberto Pruzzo kvitterat Phil Neals ledningsmål i första halvlek. En mållös förlängning innebar att matchen fick avgöras på straffsparkar. Bruno Conti och Francesco Graziani missade för Roma och Liverpool tog sin fjärde Europacuptitel.

Målvakten Franco Tancredi och brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo spelade samtliga 30 ligamatcher och Roberto Pruzzo blev bäste målskytt med åtta ligamål. Pruzzo gjorde även fem mål i Europacupen och blev tillsammans med Liverpools Ian Rush turneringens näst bäste målskytt. Tränare var Nils Liedholm som efter fem säsonger lämnade laget för att återigen ta över Milan.

Tröjorna tillverkades fram till januari av Patrick. Därefter tog Kappa över som leverantör. Sponsor var Barilla. Numren på Kappa-tröjorna fanns i tre varianter: en i 3D-stil (där nian var en uppochnedvänd sexa) och en med outlines. Den tredje varianten som förekom användes på den vita reservtröjan och var i samma stil som tidigare leverantören Patrick använde. I Europacupfinalen var inte reklam tillåten på tröjorna. Inte heller den italienska skölden, Lo Scudetto, fick vara med utan var ersatt av klubbmärket.

Juventus 1984/85

Juventus slutade på sjätte plats i Serie A 1984/85, den sämsta placeringen på 22 år. Luciano Favero, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Massimo Bonini och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher och Platini blev även skyttekung i Serie A med 18 mål. I Europacupen gick det betydligt bättre än i ligan. Under hösten slog man ut finska Ilves och schweiziska Grasshoppers. Under våren besegrade man Sparta Prag i kvartsfinalen och Bordeaux i semifinalen. I finalen mot Liverpool på Heyselstadion i Bryssel överskuggades Michel Platinis segermål på straff i andra halvlek av läktarkatastrofen där 39 människor miste livet.

Tröjorna var av samma modell som tidigare. Enda skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, återfanns på vänstra bröstet. Sponsor var precis som tidigare Ariston, men i Europacupfinalen var inte reklam tillåten på tröjorna.

Hamburger SV 1979/80

Hamburger SV slutade på andra plats i Bundesliga 1979/80, två poäng efter Bayern München. Laget var med sina 86 mål seriens målgladaste – i sexton av matcherna, alltså nästan hälften, gjorde man minst tre mål. I Europacupen slog man under hösten ut Valur från Reykjavik samt Dinamo Tbilisi. Under våren besegrades Hajduk Split i kvartsfinalen och Real Madrid i semifinalen, men i finalen blev det förlust med 0–1 mot Nottingham Forest.

Laguppställning: Rudi Kargus – Manfred Kaltz, Peter Nogly, Ditmar Jakobs, Peter Hidien – Ivan Buljan, Jimmy Hartwig, Felix Magath – Kevin Keegan, Horst Hrubesch, Willi Reimann. Jakobs och Hrubesch spelade samtliga 34 ligamatcher. Hrubesch blev även lagets bäste målskytt med 21 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan tillsammans med Dieter Müller, 1. FC Köln. Under säsongen blev Kevin Keegan för andra året i rad utsedd till Årets spelare i Europa.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var BP. Förutom den vita hemmatröjan fanns en röd och en blå bortatröja samt en ljusblå tröja av märket Erima. I Europacupen återfanns klubbens initialer HSV på bröstet istället för BP. I de flesta matcher i Europacupen spelade Hamburg i blå tröjor och svarta byxor, både hemma och borta. I semifinalen hemma mot Real Madrid användes en vit Erima-tröja och röda byxor och i finalen användes en vit tröja med blå krage och vita byxor.

1. FC Köln 1978/79

Köln lyckades inte försvara sin mästartitel utan slutade på sjätte plats i Bundesliga 1978/79. I Europacupen slog man under hösten ut isländska ÍA från Akraness och bulgariska Lokomotiv Sofia. I vårens kvartsfinaler besegrade man Glasgow Rangers, men i semifinalen blev det förlust mot blivande mästarna Nottingham Forest.

Laguppställning: Harald Schumacher – Harald Konopka, Roland Gerber, Gerhard Strack/Bernd Schuster, Herbert Zimmermann – Bernhard Cullmann, Jürgen Glowacz, Herbert Neumann – Roger van Gool, Dieter Müller, Yasuhiko Okudera. Schumacher och Konopka deltog i samtliga 34 ligamatcher och Dieter Müller blev lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var åtminstone under hösten 1978 likadana som föregående säsong. I Europacupmatcherna under våren 1979 användes en annan modell av märket Erima.

Juventus 1986/87

Sommaren 1986 lämnade tränaren Giovanni Trapattoni klubben för att ta över Inter. Hans ersättare i Juventus blev Rino Marchesi som hämtades från Como. Nya spelare var försvararen Roberto Soldà från Atalanta och mittfältaren Beniamino Vignola som köptes tillbaka efter en säsong i Verona. Laget kom på andra plats i ligan, tre poäng efter Napoli och i italienska cupen åkte man ut i kvartsfinal på bortamålsregeln mot Cagliari (1–1 borta och 2–2 hemma). I Europacupens första omgång besegrades isländska Valur med 7–0 hemma och 4–0 borta men i nästa omgång blev det förlust mot Real Madrid efter straffsparksläggning.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, men tack vare föregående säsongs ligaseger var den italienska skölden tillbaka på ena bröstet. En annan skillnad var att Ariston-logon var betydligt större än tidigare. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Ascoli och Udinese i ligan samt mot Real Madrid i Europacupen.

Juventus 1985/86

Som regerande Europacupvinnare deltog Juventus i Europacupen 1985/86. Hösten 1985 slog man ut Jeunesse Esch från Luxemburg och italienska mästarna Verona men i kvartsfinalen i mars 1986 blev det förlust mot Barcelona. I december mötte man Argentinos Juniors i Interkontinentalcupen i Tokyo. Matchen slutade 2–2 (mål av Michel Platini på straff och Michael Laudrup) och Juventus vann därefter straffsparksläggningen med 4–2. Juventus vann även Serie A fyra poäng före Roma och tog sin 22:a ligatitel. Nya spelare i laget denna säsong var mittfältarna Ivano Bonetti (Genoa), Renato Buso (Montebelluna), Lionello Manfredonia (Lazio), Massimo Mauro (Udinese), Gabriele Pin (Parma) och dansken Michael Laudrup som kom tillbaka från lån i Lazio samt anfallarna Marco Pacione (Atalanta) och Aldo Serena (Torino). Stefano Tacconi, Antonio Cabrini, Luciano Favero och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Serena med totalt 20 mål varav elva i ligan och Platini med totalt 17 mål varav tolv i ligan. Tränare var Giovanni Trapattoni som gjorde sin tionde säsong i Juventus.

Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Kappa och sponsor var Ariston. Skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, saknades och att Ariston-logon var något bredare. I Europacupen användes en variant med svart rand i mitten. I hemmamatchen mot Jeunesse Esch spelade Juventus i kortärmade tröjor där de två stjärnorna på bröstet var placerade direkt på tröjan istället för i en rektangel. I Interkontinentalcupen användes tröjor utan reklam. Den gula reservtröjan användes i ligamatchen borta mot Udinese och i Europacupmatchen borta mot Jeunesse Esch.

Hellas Verona 1985/86

Regerande ligamästarna Verona ställdes mot grekiska PAOK i Europacupens första omgång. Laget tog sig vidare genom att vinna med 3–1 hemma och 2–1 borta efter fyra mål av Preben Elkjær, men i andra omgången blev det förlust mot Juventus efter 0–0 hemma och 0–2 borta. I ligan fick Verona nöja sig med en tiondeplats och i italienska cupen åkte man ut mot Como i kvartsfinalen. Roberto Tricella spelade samtliga 30 ligamatcher och Preben Elkjær blev bäste målskytt med totalt 14 mål varav nio i ligan. Nya i laget var målvakten Giuliano Giuliani (Como), ytterbacken Gianluigi Galbagini (Cremonese), samt mittfältarna Beniamino Vignola (Juventus) och Vinicio Verza (Milan).

Två olika hemmatröjor användes under säsongen, dels den modell som använts under föregående säsong, dels en ny modell med en annan typ av V-hals och med tillhörande blårandiga byxor. Klubbmärket hade flyttats ner under Canon-logon för att ge plats åt den italienska skölden som visade att man var regerande mästare.

Liverpool 1979–1982

1979/80 försvarade Liverpool sin ligatitel och blev engelska mästare för tolfte gången. Laget var obesegrat på hemmaplan och slutade två poäng före Manchester City. I Europacupen mötte man Dinamo Tbilisi i första omgången, men efter seger med 2–1 hemma blev det förlust med 0–3 i returen. I de båda inhemska cuperna tog sig Liverpool till semifinal. I FA-cupens semifinal mötte man Arsenal som efter tre omspelsmatcher tog sig till final och i Ligacupens semifinal åkte Liverpool ut mot Nottingham Forest.

Laget 1979/80: Ray Clemence – Phil Neal, Phil Thompson, Alan Hansen, Alan Kennedy – Jimmy Case, Terry McDermott, Graeme Souness, Ray Kennedy – Kenny Dalglish, David Johnson. Neal, Thompson och Dalglish spelade samtliga 42 ligamatcher och David Johnson blev bäste målskytt med 21 ligamål. Terry McDermott blev utsedd till Årets spelare i England både av Football Writers’ Association och av Professional Footballers’ Association.

Liverpool hade slutat etta eller tvåa i ligan åtta säsonger i rad, men 1980/81 kom man först på femte plats och i FA-cupen åkte man ut mot Everton i fjärde omgången. Däremot tog man sig till final i Ligacupen där man mötte West Ham. Matchen på Wembley slutade 1–1, men i omspelet på Villa Park vann Liverpool med 2–1. I Europacupen lottades Liverpool mot finska Oulun Palloseura i första omgången. Efter 1–1 borta vann Liverpool med hela 10–1 hemma på Anfield. Därefter slog man ut Aberdeen och sedan CSKA Sofia i kvartsfinalen. I semifinalen slog man ut Bayern München på bortamålsregeln (0–0 hemma och 1–1 borta) och i finalen mot Real Madrid gjorde Alan Kennedy matchens enda mål i 82:a minuten. Segern var Liverpools tredje i Europacupen på fem år.

1981/82 blev Liverpool återigen ligamästare efter att ha slutat fyra poäng före Ipswich Town. I Europacupen lottades man återigen mot Oulu och denna gång blev det 7–0 hemma efter en 1–0-seger på bortaplan. Liverpool slog sedan ut nederländska AZ ’67 men i kvartsfinalen blev det förlust mot CSKA Sofia. I FA-cupen åkte man ut mot Chelsea i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där man mötte Tottenham. Det stod 1–1 vid full tid och i förlängningen gjorde Liverpool två mål genom Ronnie Whelan och Ian Rush och matchen slutade 3–1.

Matchställen var likadana som tidigare förutom att klubben sponsrades av Hitachi som hade sin logga på tröjorna. Tröjreklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher samt i FA-cupen och Europacupen. Så småningom började tröjreklam tillåtas även i tv-sända matcher, men då i mindre format. I Europacupfinalen 1981 fick inte heller Umbros logga synas på tröjorna och byxorna och man täckte därför över den med vit tejp.

Nottingham Forest 1977–1980

1977 var Nottingham Forest tillbaka i division ett. Under hösten blev det bara tre förluster, men återstoden av säsongen blev ännu bättre. Laget förblev obesegrat de resterande 26 ligamatcherna och tog hem ligatiteln för första gången i klubbens historia. Det blev även seger i Ligacupen. Under hösten besegrade man Notts County och Aston Villa och under våren fortsatte man med att slå ut Bury i kvartsfinalen och Leeds United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Wembley blev mållös, men i omspelet på Old Trafford i Manchester gjorde John Robertson matchens enda mål på straff i 52:a minuten. I FA-cupen tog sig Nottingham Forest till kvartsfinal där det blev förlust mot West Bromwich Albion.

Laget 1977/78: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Colin Barrett – Martin O’Neill, John McGovern/Ian Bowyer, Archie Gemmill – Tony Woodcock, Peter Withe, John Robertson. Nya i laget var målvakten Peter Shilton (Stoke City), mittbacken Kenny Burns (Birmingham City) och mittfältaren Archie Gemmill (Derby County). Vänsteryttern John Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Robertson och Peter Withe med tolv ligamål var och Tony Woodcock med elva.

I augusti 1978 såldes Peter Withe till Newcastle och Garry Birtles tog plats i anfallet. Istället för Colin Barrett var Frank Clark den som oftast spelade vänsterback under 1978/79. I februari 1979 värvades dessutom anfallaren Trevor Francis från Birmingham för en miljon pund vilket var brittiskt transferrekord.

Nottingham Forest förblev obesegrade i ligan fram till 9 december 1978 då man förlorade med 0–2 mot Liverpool. Laget hade då spelat 42 ligamatcher i rad utan förlust. Det blev sedan ytterligare två förluster under säsongen och laget slutade på andra plats, åtta poäng efter mästarna Liverpool. I Europacupen slog Nottingham ut regerande mästarna Liverpool i första omgången och därefter grekiska AEK Aten. Under våren slog man ut schweiziska Grasshoppers och sedan västtyska FC Köln i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i München besegrade man Malmö FF med 1–0 efter att Trevor Francis nickat in ett inlägg från John Robertson. I FA-cupen åkte Nottingham ut mot Arsenal i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där det blev seger med 3–2 över Southampton efter två mål av Birtles och ett av Woodcock.

Inför 1979/80 värvades vänsterbacken Frank Gray från Leeds United och mittfältaren Asa Hartford från Manchester City. Den senare såldes dock nästan omgående till Everton. Även Archie Gemmill såldes till Birmingham och i november såldes Tony Woodcock till FC Köln. Under vintern värvades Stan Bowles från Queens Park Rangers och Charlie George på lån från Southampton.

I Europacupen 1979/80 slog Nottingham Forest ut Öster från Växjö, rumänska Argeș Pitești, östtyska Dynamo Berlin samt Ajax från Amsterdam i semifinalen. I finalen på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid mötte man Hamburger SV och Nottingham lyckades försvara sin Europacuptitel efter att John Robertson gjort matchens enda mål i 20:e minuten. I ligan slutade laget på femte plats, tolv poäng efter mästarna Liverpool. Även i FA-cupen blev det förlust mot Liverpool i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final för tredje året i rad. Denna gång blev det dock förlust med 1–0 mot Wolverhampton Wanderers.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och med vit V-hals. Byxorna var oftast vita, men i vissa matcher användes röda byxor, bland annat i de båda Europacupfinalerna. Under 1979/80 återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979” nedanför klubbmärket. Bortastället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

Liverpool 1976–1979

1976/77 försvarade Liverpool sin ligatitel från 1976 och blev engelska mästare för tionde gången efter att ha slutat en poäng före Manchester City. Under hösten slog man ut nordirländska Crusaders och turkiska Trabzonspor i Europacupen. Kvartsfinalerna spelades i mars 1977 och Liverpool förlorade med 0–1 i första matchen borta mot franska Saint-Étienne, men hemma på Anfield vände man till seger med 3–1. I semifinalen blev det seger över schweiziska FC Zürich (3–1 borta, 3–0 hemma). I finalen på Roms Olympiastadion mötte man västtyska Borussia Mönchengladbach. Terry McDermott gav Liverpool ledningen i första halvlek. Danske Allan Simonsen kvitterade i andra halvlek, men Liverpool återtog ledningen genom Tommy Smith och Phil Neal säkrade segern genom att göra 3–1 på straff. Liverpool vann därmed Europacupen för första gången. Laget hade även chansen att ta hem FA-cupen, men i finalen som spelades på Wembley fyra dagar före Europacupfinalen blev det förlust med 1–2 mot Manchester United.

Laget 1976/77: Ray Clemence – Phil Neal, Phil Thompson, Emlyn Hughes, Joey Jones – Ian Callaghan, Jimmy Case/Terry McDermott, Ray Kennedy – Kevin Keegan, John Toshack/David Johnson, Steve Heighway. Ray Clemence, Phil Neal och Emlyn Hughes spelade samtliga 42 ligamatcher och bäste målskytt blev Kevin Keegan med totalt tjugo mål varav tolv i ligan.

Tröjorna hade från och med 1976 V-hals istället för som tidigare rund hals. Klubbmärket och Umbro-loggan var gula och den senare fanns i två olika storlekar. Klubbmärket på byxorna infördes 1978. I Europacupfinalen 1977 var fågeln från klubbmärket omgiven av en cirkel med texten ”European Cup Rome 1977 / Liverpool F.C.” I Europacupfinalen 1978 återfanns texten ”European Cup Final Wembley 1978” under klubbmärket. Bortastället bestod av vita tröjor med röd V-hals och röda muddar, svarta eller vita byxor och vita eller röda strumpor. Flera varianter av Umbro-loggan i olika färger och storlekar förekom på bortatröjan. I FA-cupfinalen 1977 användes en stor röd Umbro-logga och under klubbmärket återfanns texten ”F.A. Cup Final 1977”. I FA-cupsemifinalen mot Manchester United i mars 1979 spelade Liverpool i ett helgult reservställ som även kom att användas i vissa matcher under de kommande säsongerna.