Etikett: Inter

Inter 1985/86

Inför säsongen 1985/86 värvades försvararen Luciano Marangon och högeryttern Pietro Fanna från mästarlaget Verona. Marco Tardelli hämtades från Juventus i en bytesaffär med Aldo Serena. I november ersattes tränaren Ilario Castagner av Mario Corso. Under hösten slog Inter ut schweiziska Sankt Gallen, österrikiska LASK Linz och polska Legia Warszawa i UEFA-cupen. I kvartsfinalen i mars besegrades franska Nantes och i semifinalen mötte man precis som föregående säsong Real Madrid. Även denna gång blev det förlust. Trots 3–1 hemma i första matchen kunde inte Inter stå emot spanjorerna i returen utan föll med hela 5–1. I ligan slutade Inter på sjätte plats och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Roma. Walter Zenga och Giuseppe Bergomi spelade samtliga 30 ligamatcher och Karl-Heinz Rummenigge kom tvåa i Serie A:s skytteliga med tretton mål. Klubbens bäste målskytt totalt sett blev dock Alessandro Altobelli med nitton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare förutom att kragen hade an annan utformning.

Inter 1983–1985

Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.

Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika variante med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.

Inter 1986–1988

Efter att ha tagit sex ligatitlar på tio år med Juventus tog Giovanni Trapattoni över som tränare i Inter säsongen 1986/87. Nya spelare i laget var argentinske liberon Daniel Passarella (Fiorentina), mittfältarna Gianfranco Matteoli (Sampdoria) och Adriano Piraccini (Bari) samt anfallaren Oliviero Garlini (Lazio). Inter slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Juventus och fyra efter mästarna Napoli. Alessandro Altobelli gjorde elva mål och kom trea i skytteligan. I UEFA-cupen slog Inter ut AEK Aten, Legia Warszawa och Dukla Prag. I kvartsfinalen mötte man IFK Göteborg och efter 0–0 på Ullevi tog Inter ledningen i returen genom ett självmål av Stig Fredriksson, men drygt tio minuter före slutet kvitterade Stefan Pettersson. Inter var därmed utslaget och IFK Göteborg vann så småningom hela turneringen.

Efter säsongen lämnade Marco Tardelli och Karl-Heinz Rummenigge laget för varsin schweizisk klubb, Sankt Gallen respektive Servette. Även målvakten Walter Zenga och anfallaren Alessandro Altobelli ryktades vara på väg bort från klubben, men Inter valde att inte sälja dem. Istället förstärkte man laget med ytterbacken Salvatore Nobile (Lecce), belgiske mittfältaren Enzo Szifo (Anderlecht) och anfallaren Aldo Serena (Juventus). Laget tappade ett par placeringar i ligan och slutade på femte plats. Altobelli gjorde nio ligamål under sin elfte och sista säsong i Inter. Efter 317 ligamatcher och 128 mål gick han sommaren 1988 över till Juventus. I italienska cupen gick Inter till semifinal men förlorade mot Sampdoria. I UEFA-cupen slog Inter ut turkiska Beşiktaş och finska TPS Åbo, men åkte sedan ut mot spanska Espanyol.

Under åren 1986–1988 tillverkades Inters tröjor av Le Coq Sportif. Sedan 1982 var lagets sponsor Misura. Säsongen 1986/87 användes den vita reservtröjan i bortamatcherna mot Atalanta, Brescia, Como, Empoli, Fiorentina, Napoli, Sampdoria och Verona. Oftast användes svarta byxor och strumpor, men mot Empoli och Napoli spelade Inter i vita strumpor. 1987/88 användes den vita tröjan med svarta byxor och strumpor borta mot Como, Empoli, Verona, Pisa, Napoli, Fiorentina och Sampdoria.

Inter 1989/90

Regerande mästarna Inter värvade tyske landslagsanfallaren Jürgen Klinsmann från Stuttgart som ersättare för Ramón Díaz som hade varit i klubben på lån från Fiorentina under föregående säsong. I Europacupens första omgång ställdes Inter mot Malmö FF. I första matchen på Malmö Stadion gjorde Malmös Håkan Lindman enda målet en kvart från slutet och i returen i Milano fick Inter bara oavgjort. Aldo Serena gav hemmalaget ledningen men Leif Engqvist kvitterade tio minuter före slutet och Inter var därmed utslaget. Två månader senare kunde Inter trösta sig med att besegra Sampdoria med 2–0 i italienska supercupen. I ligan slutade laget på tredje plats, fem poäng efter Milan och sju poäng efter Napoli. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med 13 mål medan landsmannen Lothar Matthäus gjorde elva.

Tröjorna var av samma modell som 1988/89, fast med den italienska skölden på ena bröstet. Klubbmärket var också nytt och var placerat på ena ärmen. Till skillnad mot föregående säsong var sponsorloggan inte placerad på en svart tonplatta. Den vita reservtröjan hade en ny typ av nummer och användes i bortamatcherna mot Bologna, Sampdoria, Napoli, Verona, Atalanta, Genoa och Fiorentina.

Inter 1988/89

Inför säsongen 1988/89 värvade inter två tyskar från Bayern München, Andreas Brehme och Lothar Matthäus. Man värvade också mittfältarna Nicola Berti från Fiorentina och Alessandro Bianchi från Cesena. Det var även tänkt att man skulle värva algeriern Rabah Madjer från Porto, men övergången stoppades då han inte klarade den medicinska undersökningen på grund av en skada. Istället lånade man argentinaren Ramón Díaz från Fiorentina. I UEFA-cupen ställdes Inter mot svenska lag i de inledande omgångarna. Först besegrade man Brage. Det blev 2–1 till Inter både hemma och borta, först på Giuseppe Meazza-stadion och sedan på Domnarvsvallen i Borlänge. I nästa omgång gjorde Aldo Serena matchens enda mål mot Malmö FF på Malmö Stadion och i returen i Milano blev det 1–1 sedan Joakim Nilsson kvitterat Ramón Díaz ledningsmål. I tredje omgången mötte Inter Bayern München, men trots en 2–0-seger på bortaplan (mål av Serena och Berti) åkte Inter ur turneringen efter att ha förlorat med 1–3 i returen. I ligan gick det däremot bättre. Inter inledde säsongen med att vinna åtta av de nio första matcherna och första förlusten kom inte förrän i 17:e omgången då man föll med 4–3 mot Fiorentina. Därefter vann  Inter åtta matcher i rad och med fem omgångar kvar att spela hade laget säkrat sin trettonde ligatitel. Inter vann 26 matcher, spelade sex oavgjorda och förlorade bara två matcher vilket gav 58 poäng, fler än något lag i Italien hade lyckats med tidigare i en serie med 18 lag och två poäng för seger. Aldo Serena blev skyttekung i Serie A med 22 mål medan Ramón Díaz stod för tolv mål.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Uhlsport. Sponsor var precis som tidigare Misura. Den blåsvarta tröjan användes i 26 av de 34 ligamatcherna medan den vita reservtröjan användes i åtta bortamatcher i ligan (mot Pisa, Verona, Sampdoria, Como, Bologna, Napoli, Atalanta och Fiorentina) samt borta mot Bayern München i UEFA-cupen.

Inter 1990–2000

Inter inledde 90-talet med att Giovanni Trapattoni gjorde sin sista säsong som tränare för klubben. Laget kom trea i ligan och tog sin första UEFA-cuptitel efter finalseger över Roma. I laget fanns de tre tyska världsmästarna Andreas Brehme, Lothar Matthäus och Jürgen Klinsmann samt flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Därefter pendlade Inter mellan toppen och mitten av tabellen i flera år. Som bäst slutade man på andra plats 1992/93 och 1997/98 och som sämst slutade Inter på trettonde plats 1993/94 då man bara var en poäng från nedflyttning. Samma säsong tog dock Inter sin andra UEFA-cuptitel efter att ha besegrat Casino Salzburg i finalen. Stor profil i laget var holländska nyförvärvet Dennis Bergkamp som blev turneringens skyttekung. 1997 nådde Inter sin tredje UEFA-cupfinal, denna gång med argentinaren Javier Zanetti, fransmannen Youri Djorkaeff och engelsmannen Paul Ince som några av lagets profiler. Den här gången blev det dock förlust mot Schalke 04 efter straffsparksläggning. Inför påföljande säsong värvades brasilianaren Ronaldo från Barcelona i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Samma år blev han även utsedd till världens bästa spelare av både FIFA och France Football. Med Ronaldo i laget vann Inter UEFA-cupen för tredje gången efter seger över Lazio i ännu en helitaliensk final. 1998 värvade Inter en pånyttfödd Roberto Baggio från Bologna och året efter slog man återigen transferrekordet när man värvade Christian Vieri från Lazio. Skador på Ronaldo och Vieri bidrog till att Inter inte hade möjlighet att utmana om ligatiteln i slutet av 90-talet.

Här är Inters hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Inters hemmaställ på 1990-talet

Och här är Inters bortatröjor på 90-talet:

Inters bortaställ på 1990-talet

Inters tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 3 34 18 10 6 56 31 46
1991/92 8 34 10 17 7 28 28 37
1992/93 2 34 17 12 5 59 36 46
1993/94 13 34 11 9 14 46 45 31
1994/95 6 34 14 10 10 39 34 52
1995/96 7 34 15 9 10 51 30 54
1996/97 3 34 15 14 5 51 35 59
1997/98 2 34 21 6 7 62 27 69
1998/99 8 34 13 7 14 59 54 46
1999/00 4 34 17 7 10 58 36 58

Inter 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 anlitade Inter den tidigare Juventustränaren Marcello Lippi. Den största värvningen på spelarfronten var anfallaren Christian Vieri från Lazio för 90 miljarder lire, vilket gjorde honom till världens dyraste spelare. Målvakten Angelo Peruzzi värvades från Juventus för att ersätta Gianluca Pagliuca som såldes till Bologna. Bland de övriga nyförvärven fanns högerbacken Christian Panucci (Real Madrid), franske mittbacken Laurent Blanc (Olympique Marseille) samt mittfältarna Vladimir Jugović (Atlético Madrid) och Luigi Di Biagio (Roma). Under vintern värvades ytterbacken Michele Serena (lån från Parma i en bytesaffär med Paulo Sousa), colombianske försvararen Iván Córdoba (San Lorenzo), holländske mittfältaren Clarence Seedorf (Real Madrid) och rumänske anfallaren Adrian Mutu (Dinamo Bukarest).

Anfallsparet Ronaldo–Vieri drabbades av skador vilket hindrade Inter från att utmana om ligatiteln. I matchen mot Lecce den 21 november skadade Ronaldo sitt högra knä och blev borta till april. Han gjorde comeback i cupmatchen mot Lazio den 12 april men redan efter sex minuters spel skadade han samma knä och blev borta från fotbollen i över ett år. Inter slutade på fjärde plats i ligan, på samma poäng som Parma. De två lagen fick spela en omspelsmatch om en plats i Champions League, en match som Inter vann med 3–1. I italienska cupen slog Inter ut Bologna, Milan och Cagliari på väg mot finalen där man mötte Lazio. Första finalmatchen i Rom slutade med en 2–1-seger för Lazio medan returen i Milano blev mållös.

Årets hemmatröja hade rund hals och något bredare ränder än tidigare. Som reservställ användes antingen vita tröjor med vita eller svarta byxor eller gula tröjor med svarta byxor.

Inter 1998/99

Inför säsongen 1998/99 värvade Inter Roberto Baggio från Bologna. Baggio hade haft en av sina bästa säsonger i karriären och skulle nu göra Ronaldo sällskap i Inters anfall. Brasilianaren hade dock skadeproblem och spelade bara 19 ligamatcher, men blev ändå lagets bäste målskytt med 15 mål varav 14 i ligan. Man värvade också de unga talangerna Andrea Pirlo och Nicola Ventola från Brescia respektive Bari. En som spelade sin sista säsong i karriären var lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Vid säsongens slut hade han spelat totalt 756 matcher för Inter sedan debuten i januari 1980.

Laget inledde säsongen med att besegra Skonto Riga i kvalet till Champions League. Det blev 4–0 hemma och 3–1 i returen. I gruppspelet lottades Inter mot Real Madrid, Sturm Graz och Spartak Moskva. Det blev förlust med 2–0 i premiären borta mot Real Madrid, men sedan vann man hemma mot Sturm Graz (1–0) och Spartak Moskva (2–1). Returen borta mot Spartak slutade 1–1 och sedan vann man med 3–1 hemma mot Real Madrid efter två sena mål av Baggio. Inter avslutade gruppspelet med en 2–0-seger över Sturm Graz, men vid det laget hade tränaren Luigi Simoni fått sparken efter flera svaga resultat i ligaspelet, bland annat förlorade man tre matcher i rad: 3–5 mot Lazio, 0–1 mot Juventus och 2–3 mot Bari. Rumänen Mircea Lucescu tog över, men efter en 0–4-förlust mot Sampdoria fick även han lämna laget. Inter hade då spelat sex raka ligamatcher utan seger och dessutom åkt ur Champions League i kvartsfinalen mot Manchester United efter 0–2 borta och 1–1 hemma. Ersättaren Luciano Castellini inledde med seger över Fiorentina, men förlorade sedan mot Salernitana. Efter oavgjort mot Vicenza och förlust mot Udinese kom Roy Hodgson tillbaka och ledde laget under de fyra sista ligamatcherna. Inter slutade till sist på åttonde plats och säsongen avslutades med ett omspel mot Bologna om den sista UEFA-cupplatsen. Bologna vann dubbelmötet efter ha vunnit med 2–1 både borta och hemma.

Från och med denna säsong tillverkades Inters tröjor av Nike. Den blåsvarta hemmatröjan kompletterades av en vit och en mörkblå reservtröja. På hemmatröjan hade numren en svart outline under hösten och en silverfärgad outline under våren. Denna säsong fick Ronaldo sitt favoritnummer 9 (under 1997/98 hade han haft nummer 10). Iván Zamorano bytte till 18, men satte ett litet plustecken emellan så att det stod 1+8.

Inter 1997/98

Inter satsade stort inför säsongen 1997/98. Tränaren Luigi Simoni hämtades från Napoli och brasilianaren Ronaldo värvades från Barcelona för världsrekordsumman 19,5 miljoner pund. 1997 blev han utsedd till årets spelare i världen av både FIFA och France Football. Med sina 25 mål kom han tvåa i Serie A:s skytteliga och bidrog till att Inter slutade på andra plats i tabellen, fem poäng bakom Juventus. I UEFA-cupen slog Inter ut Neuchâtel Xamax, Olympique Lyonnais, Racing Strasbourg, Schalke 04 och Spartak Moskva. I finalen besegrade man Lazio med 3–0 efter mål av Iván Zamorano, Javier Zanetti och Ronaldo. Förutom Ronaldo förstärkte man även laget med försvararna Luigi Sartor (Vicenza) och nigerianen Taribo West (Auxerre), mittfältarna Benoît Cauet (Paris Saint-Germain), Francesco Moriero (från Milan i en bytesaffär med André Cruz), argentinaren Diego Simeone (Atlético Madrid) och brasilianaren Zé Elias (Bayer Leverkusen) samt uruguayanske anfallaren Álvaro Recoba (Nacional). Under säsongen värvades även försvararna Francesco Colonnese (Napoli), Mauro Milanese (lån från Parma) och uruguayanen Martín Rivas (Danubio) samt portugisiske mittfältaren Paulo Sousa från Borussia Dortmund.

Inters hemmatröja var nästan likadan som föregående säsong, men med en annan typ av krage samt att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Även tröjnumren hade ett annat utseende denna säsong. Den vita bortatröjan var helt ny och i UEFA-cupen användes en tröja med grå och svarta tvärränder.

Inter 1996/97

Inter slutade på tredje plats i Serie A 1996/97 och gick till final i UEFA-cupen där man mötte Schalke 04. Belgaren Marc Wilmots gav tyskarna segern i första mötet och Inters nye chilenare Iván Zamorano kvitterade i returmötet. Efter en mållös förlängning avgjordes matchen genom straffsparksläggning. Tyskarna satte samtliga sina straffar medan Zamorano och Aron Winter (också han nyförvärv från Lazio) missade för Inter. Två dagar efter finalen avgick tränaren Roy Hodgson. Luciano Castellini ledde laget i de två sista ligamatcherna. Fransmannen Youri Djorkaeff, som hade värvats från Paris Saint-Germain, blev lagets bäste målskytt i ligan med 14 mål, medan Maurizio Ganz tack vare sina åtta mål i UEFA-cupen blev bäste målskytt totalt sett med 20 mål. Några av de övriga nyförvärven inför säsongen var franske ytterbacken Jocelyn Angloma (Torino), schweiziske mittfältaren Ciriaco Sforza (Bayern München) och nigerianske anfallaren Nwankwo Kanu från Ajax.

Tröjorna tillverkades fortfarande av Umbro men årets modell hade något smalare ränder än de två senaste säsongerna och med Umbro-loggan och klubbmärket placerat i mitten ovanför Pirelli-loggan. Umbro-loggan var också placerad i ena hörnet på numren (förutom i UEFA-cupen där det var hårdare regler gällande reklam på tröjorna). Som reservställ användes antingen vita eller gula tröjor.