Etikett: Inter

Inter 1980–1990

Under hela 1980-talet var Inter med och slogs om topplaceringar i Serie A. Det blev fyra tredjeplaceringar, två fjärdeplaceringar, två femteplaceringar och en sjätteplacering.

Inters stora målskytt under 1980-talet var Alessandro Altobelli som gjorde 128 mål på 317 ligamatcher 1977–1988. 1984 fick han sällskap i anfallet av den tyske storstjärnan Karl-Heinz Rummenigge som kom att tillbringa tre säsonger i klubben. Samtidigt värvade man irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus. I laget fanns också italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och försvararna Giuseppe Bergomi, Giuseppe Baresi och Fulvio Collovati.

Säsongen 1988/89 blev en stor triumf för Inter. Laget vann 26 av de 34 ligamatcherna och förlorade bara två gånger. Därmed blev Inter italienska mästare för trettonde gången. Lagets stora profiler var de två tyskarna Andreas Brehme och Lothar Matthäus samt anfallaren Aldo Serena som blev skyttekung med 22 mål. Till nästa säsong anslöt en tredje tysk, anfallaren Jürgen Klinsmann. Tränare var Giovanni Trapattoni som kom till klubben från Juventus 1986.

Inter på 1980-talet: Tröjorna

Här är Inters hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Inters tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 4 30 14 8 8 41 24 36
1981/82 5 30 11 13 6 39 34 35
1982/83 3 30 12 14 4 40 23 38
1983/84 4 30 12 11 7 37 23 35
1984/85 3 30 13 12 5 42 28 38
1985/86 6 30 12 8 10 36 33 32
1986/87 3 30 15 8 7 32 17 38
1987/88 5 30 11 10 9 42 35 32
1988/89 1 34 26 6 2 67 19 58
1989/90 3 34 17 10 7 55 32 44

Inter 1980/81

Inter var regerande italienska mästare och deltog därför i Europacupen 1980/81. Under hösten besegrade man rumänska Universitatea Craiova och franska Nantes. I kvartsfinalerna i mars 1981 slog Inter ut Röda Stjärnan från Belgrad efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Det tog dock stopp i semifinalerna mot Real Madrid. Inter föll med 2–0 borta och en 1–0-seger hemma var därför inte tillräckligt för att nå finalen.

Inter inledde Serie A-säsongen 1980/81 med två storsegrar: 4–0 borta mot Udinese och 4–1 hemma mot Cagliari. Under höstsäsongen blev det ytterligare fem segrar, fem oavgjorda och tre förluster. Det blev lika många segrar under vårsäsongen, sju stycken. Därtill blev det tre oavgjorda och fem förluster. Inter tog därmed 36 poäng och slutade på fjärde plats i Serie A 1980/81, vilket gav en plats i UEFA-cupen nästa säsong.

I italienska cupens gruppspel i augusti/september 1980 fick Inter bara oavgjort mot Catania (0–0) och Avellino (1–1). Däremellan förlorade man med 1–2 mot Palermo och enda segern kom i sista matchen då man besegrade lokalkonkurrenten Milan med 1–0. Inter kom därmed trea i gruppen och var utslaget.

Spelarna i Inter 1980/81

Målvakten Ivano Bordon spelade samtliga 42 liga- och cupmatcher under säsongen. Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tolv i ligan. De tolv ligamålen gav en tredjeplats i Serie A:s skytteliga efter Romas Roberto Pruzzo (arton mål) och Catanzaros Massimo Palanca (tretton mål). Från och med denna säsong blev det återigen tillåtet att värva utländska spelare och från Austria Wien hämtade Inter den österrikiske landslagsmittfältaren Herbert Prohaska. Nya i truppen var också försvararen Antonio Tempestilli och anfallaren Angelo Crialesi från Banco di Roma, men dessa tog ingen ordinarie plats. Crialesi lånades dessutom ut till Brescia under säsongen. Försvararen Giuseppe Bergomi hade gjort a-lagsdebut för Inter i italienska cupen föregående säsong och nu fick han även chansen i ligan Det blev tolv ligamatcher denna säsong och totalt kom han att spela 519 ligamatcher fram till 1999.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Inter 1980/81, precis som tidigare. Årets hemmatröja fanns i två varianter: med fyra eller fem svarta ränder. Eftersom Inter var regerande mästare placerade man den italienska skölden (”Lo Scudetto”) på vänster bröst. Samtidigt flyttade man klubbmärket till höger ärm. En nyhet för säsongen var att både byxor och strumpor var blå istället för svarta. Den vita bortatröjan var av samma modell som 1979/80, men man introducerade även ett gult reservställ med blå och svarta detaljer.

Inter 1981/82

Inför 1981/82 återvände anfallaren Aldo Serena till Inter efter att ha varit utlånad till Como och Bari. Från Perugia värvade man mittfältaren Salvatore Bagni och i försvaret tog 18-årige högerbacken Giuseppe Bergomi en ordinarie plats. Detta var också säsongen då mittbacken Riccardo Ferri gjorde ligadebut. Han kom att spela 290 ligamatcher för Inter fram till 1994. Tränare var Eugenio Bersellini som gjorde sin femte säsong i klubben.

Inter vinner Coppa Italia 1981/82

Inter inledde säsongen 1981/82 med italienska cupens gruppspel. Laget vann sin grupp efter att ha besegrat Pescara och Verona samt spelat oavgjort mot SPAL och Milan. Kvartsfinalerna spelades i december och första matchen slutade med 4–1 mot Roma på Olympiastadion. Inter hämtade dock upp underläget i returen två veckor senare. Det blev 3–0 till hemmalaget på Giuseppe Meazza-stadion och Inter gick därmed vidare med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål. I semifinalerna i mars/april mötte man Catanzaro. Inter vann med 2–1 hemma och i returen stod det 2–1 till Catanzaro vid full tid. I förlängningen gjorde lagen varsitt mål och Inter gick därför återigen vidare med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål.

Finalerna avgjordes i maj 1982 och där stod Torino för motståndet. I första finalmatchen gjorde Aldo Serena matchens och Inters enda mål fem minuter före paus. Returmatchen slutade 1–1 sedan Alessandro Altobelli kvitterat Agatino Cuttones ledningsmål. Inter vann därmed finalen med sammanlagt 2–1 och tog sin tredje cuptitel.

Femte plats i Serie A

I ligaspelet 1981/82 radade Inter upp tio matcher utan förlust innan man föll mot Napoli. Säsongens andra förlust kom mot Fiorentina i trettonde omgången. Under andra hälften av säsongen blev det ytterligare fyra förluster och Inter slutade på femte plats i tabellen. Det blev elva segrar, tretton oavgjorda (endast Ascoli och Napoli spelade fler oavgjorda matcher) och sex förluster vilket gav 35 poäng, lika många som Napoli.

Inter deltog även i UEFA-cupen 1981/82. I första omgången slog man ut turkiska Adanaspor, men sedan åkte man ut mot rumänska Dinamo Bukarest.

Anfallaren Alessandro Altobelli spelade mest med totalt 42 av de 44 tävlingsmatcherna varav 29 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav nio i ligan, nio i italienska cupen och tre i UEFA-cupen. Med sina nio cupmål blev han turneringens bäste målskytt.

Tröjorna

Från och med 1981/82 levererade Mec Sport tröjorna åt Inter. Sponsor var Inno-Hit som blev klubbens första tröjsponsor i och med att dräktreklam blev tillåtet från och med denna säsong. Precis som företrädaren Puma valde Mec Sport att förse Inter med blå byxor (med svarta fält på sidorna) och strumpor till den blåsvarta tröjan. Reservtröjan var vit med en blå och en svart rand längs ärmarna. Byxorna var vita med blå fält på sidorna och strumporna var helt vita.

Inter 1982/83

Inför säsongen 1982/83 förstärkte Inter laget med tyske mittfältaren Hansi Müller från VfB Stuttgart och brasilianske anfallaren Juary från Avellino. Man värvade även mittbacken Fulvio Collovati från Milan i en bytesaffär med bland andra Aldo Serena. På tränarbänken återfanns denna säsong Rino Marchesi som närmast kom från Napoli.

Inter hade föregående säsong vunnit italienska cupen och deltog därför i Cupvinnarcupen. Under hösten slog man ut Slovan Bratislava och AZ Alkmaar, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Real Madrid. I italienska cupen kom Inter tvåa i sin grupp efter Bari och tog sig till åttondelsfinal. Där besegrade man Varese och sedan Pisa i kvartsfinalen, men i semifinalen tog det stopp mot Juventus. I ligan slutade Inter på tredje plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Anfallaren Alessandro Altobelli spelade samtliga 46 tävlingsmatcher under säsongen och blev även lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav 15 i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan tillsammans med Veronas Domenico Penzo, ett mål mindre än Michel Platini i Juventus.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i två varianter med olika bredd på de blå och svarta ränderna. Byxorna var blå med ett svart fält på nedre delen av sidorna och strumporna var även de blå. Reservtröjan var vit med en blå och svart rand längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor med blå fält samt vita strumpor.

Inter 1985/86

Inför säsongen 1985/86 värvades försvararen Luciano Marangon och högeryttern Pietro Fanna från mästarlaget Verona. Marco Tardelli hämtades från Juventus i en bytesaffär med Aldo Serena. I november ersattes tränaren Ilario Castagner av Mario Corso. Under hösten slog Inter ut schweiziska Sankt Gallen, österrikiska LASK Linz och polska Legia Warszawa i UEFA-cupen. I kvartsfinalen i mars besegrades franska Nantes och i semifinalen mötte man precis som föregående säsong Real Madrid. Även denna gång blev det förlust. Trots 3–1 hemma i första matchen kunde inte Inter stå emot spanjorerna i returen utan föll med hela 5–1. I ligan slutade Inter på sjätte plats och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Roma. Walter Zenga och Giuseppe Bergomi spelade samtliga 30 ligamatcher och Karl-Heinz Rummenigge kom tvåa i Serie A:s skytteliga med tretton mål. Klubbens bäste målskytt totalt sett blev dock Alessandro Altobelli med nitton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare förutom att kragen hade an annan utformning.

Inter 1983–1985

Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.

Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika varianter med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.

Inter 1986–1988

Efter att ha tagit sex ligatitlar på tio år med Juventus tog Giovanni Trapattoni över som tränare i Inter säsongen 1986/87. Nya spelare i laget var argentinske liberon Daniel Passarella (Fiorentina), mittfältarna Gianfranco Matteoli (Sampdoria) och Adriano Piraccini (Bari) samt anfallaren Oliviero Garlini (Lazio). Inter slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Juventus och fyra efter mästarna Napoli. Alessandro Altobelli gjorde elva mål och kom trea i skytteligan. I UEFA-cupen slog Inter ut AEK Aten, Legia Warszawa och Dukla Prag. I kvartsfinalen mötte man IFK Göteborg och efter 0–0 på Ullevi tog Inter ledningen i returen genom ett självmål av Stig Fredriksson, men drygt tio minuter före slutet kvitterade Stefan Pettersson. Inter var därmed utslaget och IFK Göteborg vann så småningom hela turneringen.

Efter säsongen lämnade Marco Tardelli och Karl-Heinz Rummenigge laget för varsin schweizisk klubb, Sankt Gallen respektive Servette. Även målvakten Walter Zenga och anfallaren Alessandro Altobelli ryktades vara på väg bort från klubben, men Inter valde att inte sälja dem. Istället förstärkte man laget med ytterbacken Salvatore Nobile (Lecce), belgiske mittfältaren Enzo Szifo (Anderlecht) och anfallaren Aldo Serena (Juventus). Laget tappade ett par placeringar i ligan och slutade på femte plats. Altobelli gjorde nio ligamål under sin elfte och sista säsong i Inter. Efter 317 ligamatcher och 128 mål gick han sommaren 1988 över till Juventus. I italienska cupen gick Inter till semifinal men förlorade mot Sampdoria. I UEFA-cupen slog Inter ut turkiska Beşiktaş och finska TPS Åbo, men åkte sedan ut mot spanska Espanyol.

Under åren 1986–1988 tillverkades Inters tröjor av Le Coq Sportif. Sedan 1982 var lagets sponsor Misura. Säsongen 1986/87 användes den vita reservtröjan i bortamatcherna mot Atalanta, Brescia, Como, Empoli, Fiorentina, Napoli, Sampdoria och Verona. Oftast användes svarta byxor och strumpor, men mot Empoli och Napoli spelade Inter i vita strumpor. 1987/88 användes den vita tröjan med svarta byxor och strumpor borta mot Como, Empoli, Verona, Pisa, Napoli, Fiorentina och Sampdoria.

Inter 1989/90

Regerande mästarna Inter värvade tyske landslagsanfallaren Jürgen Klinsmann från Stuttgart som ersättare för Ramón Díaz som hade varit i klubben på lån från Fiorentina under föregående säsong. I Europacupens första omgång ställdes Inter mot Malmö FF. I första matchen på Malmö Stadion gjorde Malmös Håkan Lindman enda målet en kvart från slutet och i returen i Milano fick Inter bara oavgjort. Aldo Serena gav hemmalaget ledningen men Leif Engqvist kvitterade tio minuter före slutet och Inter var därmed utslaget. Två månader senare kunde Inter trösta sig med att besegra Sampdoria med 2–0 i italienska supercupen. I ligan slutade laget på tredje plats, fem poäng efter Milan och sju poäng efter Napoli. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med 13 mål medan landsmannen Lothar Matthäus gjorde elva.

Tröjorna var av samma modell som 1988/89, fast med den italienska skölden på ena bröstet. Klubbmärket var också nytt och var placerat på ena ärmen. Till skillnad mot föregående säsong var sponsorloggan inte placerad på en svart tonplatta. Den vita reservtröjan hade en ny typ av nummer och användes i bortamatcherna mot Bologna, Sampdoria, Napoli, Verona, Atalanta, Genoa och Fiorentina.

Inter 1988/89

Inför säsongen 1988/89 värvade inter två tyskar från Bayern München, Andreas Brehme och Lothar Matthäus. Man värvade också mittfältarna Nicola Berti från Fiorentina och Alessandro Bianchi från Cesena. Det var även tänkt att man skulle värva algeriern Rabah Madjer från Porto, men övergången stoppades då han inte klarade den medicinska undersökningen på grund av en skada. Istället lånade man argentinaren Ramón Díaz från Fiorentina. I UEFA-cupen ställdes Inter mot svenska lag i de inledande omgångarna. Först besegrade man Brage. Det blev 2–1 till Inter både hemma och borta, först på Giuseppe Meazza-stadion och sedan på Domnarvsvallen i Borlänge. I nästa omgång gjorde Aldo Serena matchens enda mål mot Malmö FF på Malmö Stadion och i returen i Milano blev det 1–1 sedan Joakim Nilsson kvitterat Ramón Díaz ledningsmål. I tredje omgången mötte Inter Bayern München, men trots en 2–0-seger på bortaplan (mål av Serena och Berti) åkte Inter ur turneringen efter att ha förlorat med 1–3 i returen. I ligan gick det däremot bättre. Inter inledde säsongen med att vinna åtta av de nio första matcherna och första förlusten kom inte förrän i 17:e omgången då man föll med 4–3 mot Fiorentina. Därefter vann  Inter åtta matcher i rad och med fem omgångar kvar att spela hade laget säkrat sin trettonde ligatitel. Inter vann 26 matcher, spelade sex oavgjorda och förlorade bara två matcher vilket gav 58 poäng, fler än något lag i Italien hade lyckats med tidigare i en serie med 18 lag och två poäng för seger. Aldo Serena blev skyttekung i Serie A med 22 mål medan Ramón Díaz stod för tolv mål.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Uhlsport. Sponsor var precis som tidigare Misura. Den blåsvarta tröjan användes i 26 av de 34 ligamatcherna medan den vita reservtröjan användes i åtta bortamatcher i ligan (mot Pisa, Verona, Sampdoria, Como, Bologna, Napoli, Atalanta och Fiorentina) samt borta mot Bayern München i UEFA-cupen.

Inter 1990–2000

Inter inledde 90-talet med att Giovanni Trapattoni gjorde sin sista säsong som tränare för klubben. Laget kom trea i ligan och tog sin första UEFA-cuptitel efter finalseger över Roma. I laget fanns de tre tyska världsmästarna Andreas Brehme, Lothar Matthäus och Jürgen Klinsmann samt flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Därefter pendlade Inter mellan toppen och mitten av tabellen i flera år. Som bäst slutade man på andra plats 1992/93 och 1997/98 och som sämst slutade Inter på trettonde plats 1993/94 då man bara var en poäng från nedflyttning. Samma säsong tog dock Inter sin andra UEFA-cuptitel efter att ha besegrat Casino Salzburg i finalen. Stor profil i laget var holländska nyförvärvet Dennis Bergkamp som blev turneringens skyttekung. 1997 nådde Inter sin tredje UEFA-cupfinal, denna gång med argentinaren Javier Zanetti, fransmannen Youri Djorkaeff och engelsmannen Paul Ince som några av lagets profiler. Den här gången blev det dock förlust mot Schalke 04 efter straffsparksläggning. Inför påföljande säsong värvades brasilianaren Ronaldo från Barcelona i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Samma år blev han även utsedd till världens bästa spelare av både FIFA och France Football. Med Ronaldo i laget vann Inter UEFA-cupen för tredje gången efter seger över Lazio i ännu en helitaliensk final. 1998 värvade Inter en pånyttfödd Roberto Baggio från Bologna och året efter slog man återigen transferrekordet när man värvade Christian Vieri från Lazio. Skador på Ronaldo och Vieri bidrog till att Inter inte hade möjlighet att utmana om ligatiteln i slutet av 90-talet.

Här är Inters hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Inters hemmaställ på 1990-talet

Och här är Inters bortatröjor på 90-talet:

Inters bortaställ på 1990-talet

Inters tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 3 34 18 10 6 56 31 46
1991/92 8 34 10 17 7 28 28 37
1992/93 2 34 17 12 5 59 36 46
1993/94 13 34 11 9 14 46 45 31
1994/95 6 34 14 10 10 39 34 52
1995/96 7 34 15 9 10 51 30 54
1996/97 3 34 15 14 5 51 35 59
1997/98 2 34 21 6 7 62 27 69
1998/99 8 34 13 7 14 59 54 46
1999/00 4 34 17 7 10 58 36 58