Leicester City skulle få en tuff säsong 1986/87. Efter 1–1 mot Luton Town i ligapremiären föll man med 0–1 borta mot nykomlingen Wimbledon. I tredje omgången kom dock en av säsongens höjdpunkter när man besegrade regerande mästarna Liverpool med 2–1 hemma på Filbert Street. Efter fyra matcher utan vinst blev det sedan tre segrar i rad. Först två bortavinster mot Queens Park Rangers (1–0) och Manchester City (2–1) och sedan en 3–1-seger hemma mot Nottingham Forest. Laget låg då på nionde plats i tabellen. Sviten kom dock av sig och Leicester tog bara två poäng på följande åtta matcherna innan man besegrade Oxford United med 2–0 hemma. Det blev lagets sista seger 1986. Leicester avslutade året med två förluster och däremellan en oavgjord (1–1) hemma mot Arsenal och hade nu sjunkit till sista plats i tabellen.

På nyårsdagen 1987 blev det ännu en förlust, denna gång 1–4 borta mot West Ham United. Två dagar senare tog man dock sin största seger för säsongen när man besegrade Sheffield Wednesday med 6–1. I denna match stod Steve Moran för ett hattrick. Efter 0–1 borta mot Luton slog man sedan Wimbledon med 3–1 och klättrade upp till artonde plats. Lyckan blev dock kortvarig och Leicester förlorade sedan fyra raka matcher. Fyra segrar på sju matcher gjorde ändå att man såg ut att kunna undvika nedflyttning. Segrarna, samtliga på hemmaplan, kom mot Charlton Athletic (1–0), Queens Park Rangers (4–1), Manchester City (4–0) och West Ham United (2–0). Segern mot West Ham skulle dock visa sig bli lagets sista. Leicester avslutade därefter säsongen med tre raka förluster och två oavgjorda. Nedflyttningen var därmed ett faktum och Leicester City slutade på tjugonde plats i division ett 1986/87.

I FA-cupen åkte Leicester ut direkt i tredje omgången efter 2–5 mot Queens Park Rangers. I Ligacupens andra omgång slog man ut Swansea City efter seger med 2–0 borta och 4–2 hemma, men i nästa omgång föll man med 1–4 mot Liverpool.

Spelarna i Leicester City 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Ian Andrews – 2 Simon Morgan, 4 Russell Osman, 5 Steve Walsh/John O’Neill, 3 Mark Venus – 7 Ali Mauchlen, 6 Gary McAllister, 10 Paul Ramsey, 11 Ian Wilson – 8 Steve Moran, 9 Alan Smith.

Alan Smith och Ian Andrews spelade samtliga 42 ligamatcher. I mars såldes Smith till Arsenal för 800 000 pund, men han lånades tillbaka till Leicester säsongen ut och blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål. Bredvid Smith i anfallet tog nyförvärvet Steve Moran plats. Han anlände från Southampton i september. Dessutom lånades Steve Lynex ut till Birmingham City i november/december innan han i mars 1987 såldes till West Bromwich Albion. Manager var nordirländaren Bryan Hamilton som var ny i klubben. Han ersatte Gordon Milne som hade lämnat klubben efter fyra år.

Tröjorna

Leicester City behöll samma tröjmodell 1986/87 som föregående säsong, men sponsorn gjorde nu reklam för ölmärket John Bull. Även tröjnumren skiljde sig en aning jämfört med tidigare.

Sommaren 1985 sålde Leicester skyttekungen Gary Lineker till Everton för klubbrekordet 800 000 pund. Nya i laget inför säsongen 1985/86 var de två skotska mittfältarna Gary McAllister och Ally Mauchlen som båda kom från Motherwell. Managern Gordon Milne kom att göra sin fjärde och sista säsong i klubben. Leicester City inledde ligaspelet 1985/86 med seger över regerande mästarna Everton. På de fjorton första matcherna blev det dock bara ytterligare en seger, hemma mot Ipswich. Laget var inblandat i bottenstriden ända till slutet, men i säsongens sista match lyckades man besegra Newcastle United och klättra upp till 19:e plats i tabellen, precis ovanför nedflyttningsstrecket.

Leicester City åkte ut direkt i de båda cuperna. I FA-cupens tredje omgång förlorade man mot division tre-laget Bristol Rovers och i Ligacupens andra omgång blev det förlust mot Derby County, även de hemmahörande i division tre.

Laguppställning: 1 Ian Andrews – 2 Andy Feeley, 5 Russell Osman, 6 John O’Neill, 3 Simon Morgan – 7 Steve Lynex, 4 Gary McAllister, 10 Ally Mauchlen, 11 Ian Banks/Ian Wilson – 8 Mark Bright/Tony Sealy, 9 Alan Smith.
Mittbacken John O’Neill spelade mest med totalt 43 av de 45 tävlingsmatcherna varav 41 i ligan. Alan Smith blev bäste målskytt med nitton mål, samtliga i ligan.

Admiral levererade tröjorna åt Leicester City 1985/86 och sponsor var Ind Coope. Hemmatröjan var kritstrecksrandig och hade en något ljusare blå nyans än tidigare. Tröjan var försedd med vit V-hals och muddar med en blå rand. Den långärmade varianten verkar dock ha haft helt vita muddar. Vid axlarna återfanns ett vitt fält med blå Admiral-loggor. Byxorna var vita med blå Admiral-loggor längs sidorna och strumporna var vita med två blå ränder upptill. Reservtröjan var i samma stil fast röd och användes tillsammans med svarta byxor och strumpor. Byxorna hade en vit rand med röda Admiral-loggor längs sidorna och strumporna hade två röda ränder upptill.

Leicester City var tillbaka i division ett, men inledningen på säsongen blev mindre lyckad. Efter sex raka förluster låg man sist i tabellen, men efter att ha åkt ur Ligacupen efter straffsparksläggning mot Chelsea i oktober blev det bara två förluster på de kommande femton ligamatcherna. Leicester säkrade kontraktet genom seger över Nottingham Forest den 5 maj och slutade till slut på femtonde plats, på samma poäng som Norwich, Luton och West Bromwich. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Crystal Palace. Ian Wilson spelade mest med totalt 44 matcher varav 41 i ligan och Gary Lineker blev lagets bäste målskytt med 22 mål, samtliga i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Mark Wallington – 2 Bobby Smith, 5 Bob Hazell, 6 John O’Neill, 3 Ian Wilson – 7 Steve Lynex, 4 Kevin MacDonald, 10 Paul Ramsey, 11 Ian Banks/Andy Peake – 8 Gary Lineker, 9 Alan Smith.

Nästa säsong, 1984/85, slutade Leicester återigen på femtonde plats i ligan, faktiskt med lika många poäng (51) som 1983/84. I FA-cupen slog man ut Burton Albion (efter omspel) och Carlisle United, men åkte sedan ut mot Millwall. I Ligacupen slog Leicester ut Brentford Town, men förlorade sedan mot Luton Town. Steve Lynex och John O’Neill spelade samtliga 49 tävlingsmatcher och Gary Lineker blev återigen bäste målskytt med totalt 29 mål varav 24 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung tillsammans med Chelseas Kerry Dixon.

Tröjorna tillverkades av Admiral och sponsor var Ind Coope. Hemmatröjan var blå med smala vita ränder i par och med vit V-hals och vita muddar med två blå ränder. Byxorna var vita med tre blå ränder på sidorna och strumporna var vita med två par blå ränder på överdelen. Reservstället var i samma stil fast grönt med gula detaljer. Sponsorloggan fanns i två varianter. Från början var den inbäddad i tröjans design med bokstäverna på blå botten, men senare gjorde man loggan mer utdragen på längden och placerade den ovanpå de vita ränderna, utan blå botten.

• 

• 

• 

• 

Leicester City vann division två 1979/80 och tog steget upp i ettan. Laget slutade dock näst sist i tabellen 1980/81 och åkte återigen ner i tvåan. En åttondeplats i division två följdes av en tredjeplats 1982/83 och ny uppflyttning till högsta serien. Bäste målskytt 1979/80 blev Alan Young (nyförvärv från Oldham Athletic) med fjorton ligamål och 1980/81 blev Jim Melrose (nyförvärv från Partick Thistle) bäste målskytt med åtta ligamål. 1981/82 tog Gary Lineker en fast plats i startelvan och blev lagets bäste målskytt med sjutton mål. Detta följdes upp av 26 mål nästa säsong vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laguppställning 1980/81: Mark Wallington – Tommy Williams, Larry May, John O’Neill, William Gibson/Geoff Scott – Mark Goodwin, Andy Peake, Ian Wilson, Bobby Smith/Kevin Macdonald – Jim Melrose, Alan Young.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvit krage och blåvita muddar, vita byxor och vita strumpor med två blå ränder upptill. Två olika bortaställ användes: en vit tröja med blå byxor och vita strumpor och ett helrött ställ med rödvit krage och rödvita muddar.

• 

• 

• 

Leicester City inledde säsongen 1976/77 med sex raka oavgjorda matcher. Därefter vann man en del matcher och låg på femte plats i tabellen. Avslutningen på säsongen blev mindre lyckad med bara en seger på de elva sista matcherna och Leicester slutade på elfte plats. Efter säsongen avgick tränaren Jimmy Bloomfield. Han ersattes av Frank McLintock som hade spelat i klubben på 60-talet.

Laget 1976/77: Mark Wallington – Steve Whitworth, Steve Sims, Alan Woollett, Dennis Rofe – Steve Kember, Jon Sammels, Keith Weller – Brian Alderson, Frank Worthington, Steve Earle. Wallington, Whitworth och Rofe spelade samtliga 42 ligamatcher och Frank Worthington blev bäste målskytt med fjorton ligamål.

Under hösten 1977 såldes Frank Worthington (Bolton Wanderers), Alan Birchenall (San José Earthquakes) och Steve Earle (Peterborough United). Bland nyförvärven fanns George Armstrong (Arsenal), Alan Waddle (Liverpool), David Webb (Queens Park Rangers) och Geoff Salmons (Stoke City).

McLintock fick ingen ordning på laget och lyckades bara vinna fyra ligamatcher innan han fick sparken i april 1978. Ian MacFarlane ledde laget under de fem sista matcherna men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Leicester slutade sist i tabellen och åkte ner i division två.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Wallace från Glasgow Rangers över som tränare. Hans första säsong i Leicester slutade med en sjuttondeplats i division två, men han kom senare att föra tillbaka klubben upp i ettan.

Hemmatröjan var blå med vit krage och med Admirals logga på ett vitt fält på övre delen av ärmarna. Som reservställ användes antingen vita tröjor och blå byxor eller röda tröjor och röda byxor.

Leicester City inledde med åtta matcher utan förlust, men de många oavgjorda matcherna gjorde att man fick nöja sig med nionde plats i ligan 1973/74. Laget tog sig till semifinal i FA-cupen efter att ha slagit ut Tottenham, Fulham (efter omspel), Luton Town och Queens Park Rangers. Semifinalen mot Liverpool blev mållös, men i omspelsmatchen vann Liverpool med 3–1. Under några år i början av 70-talet spelades även en match om tredje pris. Leicester mötte Burnley hemma på Filbert Street, men föll med uddamålet. I Ligacupen blev det förlust redan i andra omgången mot Hull City som vann efter omspel.

Laget 1973/74: Peter Shilton (målvakt), Steve Whitworth, Malcolm Munro, Graham Cross, Dennis Rofe (försvarare), Steve Earle, Jon Sammels, Alan Birchenall (mittfältare), Keith Weller, Frank Worthington, Len Glover (anfallare). Shilton, Rofe, Worthington och Weller spelade alla 42 ligamatcher och Worthington blev bäste målskytt med tjugo ligamål. Under hösten såldes John Farrington till Cardiff City och Malcolm Manley till Portsmouth.

Hösten 1974 vägrade Peter Shilton att skriva på ett nytt kontrakt och därför inledde Mark Wallington säsongen mellan stolparna. I november såldes Shilton till Stoke City för rekordsumman 325 000 pund. Ligaspelet gick inte lika bra som förra säsongen och mellan november och februari spelade man fjorton matcher i rad utan att vinna. I januari värvades mittbacken Jeff Blockley från Arsenal och i februari värvades anfallaren Chris Garland från Chelsea för 100 000 pund. Garland gjorde åtta mål på tio matcher och hjälpte Leicester att klara sig undan nedflyttning. Leicester slutade på artonde plats i tabellen, tre poäng från nedflyttning. I FA-cupen åkte man ut mot Arsenal efter två omspelsmatcher i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Middlesbrough i tredje omgången. Frank Worthington och Steve Whitworth spelade alla 42 ligamatcher och Worthington blev återigen bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1975/76 inleddes med femton matcher utan seger och Leicester låg då på nedflyttningsplats. Men efter en seger över Burnley i november spelade laget upp sig rejält och vann hälften av de återstående matcherna. Leicester klättrade till sjunde plats vilket var deras bästa placering på tio år. I FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Burnley i fjärde omgången. Mark Wallington, Dennis Rofe och Steve Whitworth spelade alla 42 ligamatcher och anfallaren Bob Lee tog en ordinarie plats och blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Nya spelare i laget var mittfältaren Steve Kember från Chelsea och anfallaren Brian Alderson från Coventry City.

Efter att ha spelat i vita tröjor under föregående säsong bytte Leicester tillbaka till blå tröjor med vit krage. Bortastället 1973/74 var samma vita som hade använts som hemmaställ 1972/73. I bortamatchen mot Manchester City i november 1974 spelade Leicester i röda tröjor, svarta byxor och svarta strumpor.

Leicester City förstärkte laget med anfallaren Frank Worthington från Huddersfield och vänsterbacken Dennis Rofe från Orient. I ligan slutade laget på sextonde plats efter att ha spelat upp sig i slutet av säsongen – i slutet av november låg man sist i tabellen. Leicester åkte ut mot Arsenal efter omspel i tredje omgången av FA-cupen och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Norwich. Frank Worthington blev bäste målskytt med tio ligamål.

Leicester Citys startelva 1972/73: 1 Peter Shilton (målvakt), 2 Steve Whitworth (högerback), 3 Dennis Rofe (vänsterback), 4 Alan Woollett/Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 5 Malcolm Manley (mittback), 6 Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 7 John Farrington (högerytter), 8 Alan Birchenall (mittfältare)/Frank Worthington (center), 9 Keith Weller (center), 10 Frank Worthington (center)/Alan Birchenall (mittfältare), 11 Len Glover (vänsterytter).

Säsongen 1972/73 spelade Leicester i vita tröjor med blå krage, vita byxor och vita strumpor. Ett reservställ bör ha använts åtminstone i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Derby County, men jag har inte hittat några bilder från de matcherna.

Efter seriesegern i division två var Leicester City tillbaka i högsta divisionen. Inför återkomsten anlitades Jimmy Bloomfield som ny tränare. Nya i spelartruppen var Jon Sammels (Arsenal), Alan Birchenall (Crystal Palace) och Keith Weller (Chelsea). På grund av att ligamästarna Arsenal var upptagna av spel i en försäsongsturné fick Leicester möta Liverpool i Charity Shield. Matchen spelades på Filbert Street i Leicester och Steve Whitworth gjorde matchens enda mål efter en kvarts spel. I ligan förlorade Leicester sex av de tio första matchens, men spelade sedan upp sig och slutade på tolfte plats. I FA-cupen slog man ut Wolverhampton efter omspel i tredje omgången men åkte sedan ut mot Orient och i Ligacupen blev det förlust mot Charlton i andra omgången.

Leicester Citys startelva 1971/72: 1 Peter Shilton (målvakt), 2 Steve Whitworth (högerback), David Nish (vänsterback), 4 Graham Cross (mittfältare/mittback), 5 John Sjoberg (mittback), 6 Graham Cross/Alistair Brown (mittback/mittfältare), 7 Keith Weller (högerytter), 8 Jon Sammels/Alistair Brown (mittfältare/anfallare), 9 Alan Birchenall/Rodney Fern (anfallare), 10 Jon Sammels (mittfältare), 11 Len Glover (vänsterytter). Bäste målskytt var Alistair Brown med sju ligamål.

Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvita muddar (den kortärmade tröjan hade helt vita muddar), vita byxor och blå strumpor med två vita ränder högst upp. Bortastället var helt vitt.