Tagg: Manchester United

Manchester United 1978–1980

Manchester United slutade på nionde plats i ligan 1978/79, en placering bättre än året innan. I Ligacupen åkte man ut mot Watford redan i tredje omgången, men i FA-cupen tog man sig till final efter att ha besegrat Liverpool i en omspelsmatch i semifinalen. I finalen mötte man Arsenal och Londonlaget gjorde två mål i första halvlek, men i slutet av matchen kom United tillbaka till 2–2 genom mål av Gordon McQueen och Sammy McIlroy. Precis efteråt gjorde dock Alan Sunderland segermålet, 3–2 till Arsenal.

Nästa säsong, 1979/80, var laget med i toppen av tabellen, men slutade till sist på andra plats, två poäng efter Liverpool. I FA-cupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut samma lag i andra omgången, men förlorade sedan mot Norwich.

Laget 1978/79: 1 Gary Bailey – 2 Brian Greenhoff/Jimmy Nicholl, 5 Gordon McQueen, 6 Martin Buchan, 3 Arthur Albiston – 4 Sammy McIlroy, 10 Lou Macari, 11 Mickey Thomas – 7 Steve Coppell, 8 Jimmy Greenhoff, 9 Joe Jordan. Mickey Thomas värvades från Wrexham i november 1978. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskytt blev Jimmy Greenhoff med totalt sjutton mål varav elva i ligan. Även Coppell gjorde elva ligamål (plus ett i FA-cupen).

Sommaren 1979 värvades mittfältaren Ray Wilkins från Chelsea för klubbrekordet 750 000 pund och Brian Greenhoff såldes till Leeds United. Jämfört med 1978/79 tog Wilkins plats i laget istället för Jimmy Greenhoff som bara spelade fem ligamatcher på grund av skada. Gary Bailey, Jimmy Nicholl, Martin Buchan och Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tretton mål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, men under 1978/79 hade man ett speciellt klubbmärke för att fira klubbens 100-årsjubileum (detta klubbmärke användes även i några matcher 1979/80). Tröjnumren var också av en annan modell än tidigare.

Manchester United 1975–1978

Efter en säsong i tvåan var Manchester United tillbaka i högsta serien. Laget gjorde en stark säsong, vann fem av de sex första ligamatcherna och slutade på tredje plats i tabellen, tre poäng efter överraskningslaget Queens Park Rangers och fyra efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Oxford United, Peterborough United, Leicester City, Wolverhampton Wanderers (efter omspel) samt Derby County i semifinalen. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 0–1 mot division två-laget Southampton. I Ligacupen slog man ut Brentford och Aston Villa, men förlorade med 0–4 mot Manchester City i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Alex Stepney – Alex Forsyth, Brian Greenhoff, Martin Buchan, Stewart Houston – Gerry Daly, Sammy McIlroy – Steve Coppell, Stuart Pearson, Lou Macari, Gordon Hill. Martin Buchan och Stewart Houston spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Lou Macar med totalt femton mål (varav tolv i ligan), Stuart Pearson med fjorton (tretton i ligan) och Sammy McIlroy med tretton (tio i ligan).

1976/77 tog Jimmy Nicholl över som högerback, Jimmy Greenhoff värvades från Stoke City och tog en plats i anfallet och Gerry Daly såldes till Derby County. I UEFA-cupen lottades Manchester United mot Ajax i första omgången. Förlust med 0–1 borta vändes till seger med 2–0 hemma. I andra omgången mot Juventus tog man ledningen med 1–0 hemma, men åkte sedan ut efter att ha förlorat med 0–3 i returen. I ligan slutade Manchester United på sjätte plats och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton. För andra året i rad tog man sig till final i FA-cupen. På vägen slog man ut Walsall, Queens Park Rangers, Southampton (efter omspel), Aston Villa samt Leeds United i semifinalen. I finalen väntade Liverpool och efter en mållös första halvlek avgjordes matchen inom några minuter av andra halvlek, Stuart Pearson gav United ledningen i 51:a minuten, Jimmy Case kvitterade ett par minuter senare och ytterligare två minuter senare gjorde Jimmy Greenhoff segermålet som gav United dess första stora titel på nio år. Säsongens bästa målskyttar blev Gordon Hill med totalt 22 mål varav femton i ligan och Stuart Pearson med nitton mål varav femton i ligan.

Efter säsongen fick tränaren Tommy Docherty sparken på grund av en affär med frun till klubbens fysioterapeut. Dave Sexton från Queens Park Rangers tog över som tränare och ledde laget till en tiondeplats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot West Bromwich Albion redan i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I Cupvinnarcupen slog United ut Saint-Étienne i första omgången (1–1 borta och seger med 2–0 hemma) men åkte sedan ut mot Porto efter förlust med 0–4 borta och seger med 5–2 hemma. Under säsongen etablerade sig vänsterbacken Arthur Albiston i laget. I januari värvades centern Joe Jordan från Leeds United och strax därefter anslöt även mittbacken Gordon McQueen från samma klubb. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Gordon Hill och Stuart Pearson blev återigen lagets bästa målskyttar. Hill gjorde totalt nitton mål varav sjutton i ligan och Pearson gjorde femton varav tio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Admiral. Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage med röda ränder, vita byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Bortastället bestod av vita tröjor med tre svarta ränder på ena sidan, svarta byxor och svarta strumpor. En tvist med Adidas angående de tre ränderna på tröjan gjorde att bortatröjan under en del av säsongen 1975/76 istället hade fyra ränder. Admiral fick rätt till slut och återinförde de tre ränderna. Till Charity Shield-matchen 1977 var klubbmärket flyttat till höger sida och under det återfanns texten ”F.A. Charity Shield 1977”. Denna variant användes sedan även i ett antal ligamatcher under säsongen. I bortamatcherna mot Southampton och Sunderland 1976/77 spelade Manchester United i blå tröjor med vita byxor och svarta strumpor. En variant av detta tredjeställ användes i UEFA-cupmatchen borta mot Ajax hösten 1976, fast då med blå byxor och röda strumpor. Under klubbmärket på tröjan i FA-cupfinalen 1977 återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och texten ”Silver Jubilee 1977”.

Manchester United 1972–1974

Manchester United inledde säsongen 1972/73 med nio ligamatcher utan seger och bara fyra gjorda mål. Tränaren Frank O’Farrell förstärkte därför laget med anfallarna Wyn Davies (Manchester City) och Ted MacDougall (Bournemouth). Resultaten förblev dock svaga och efter att ha förlorat med 5–0 mot Crystal Palace den 16 december fick O’Farrell sparken. George Best sattes på transferlistan, men kom senare tillbaka när nye tränaren Tommy Docherty omformade laget. Docherty förstärkte laget med fem spelare inom några veckor – George Graham, Alex Forsyth, Jim Holton, Lou Macari och Mick Martin. Han sålde också Ted MacDougall till West Ham. Under våren förbättrades resultaten och United klarade sig undan nedflyttning efter att ha slutat på artonde plats i tabellen. I FA-cupen åkte man ut mot Wolverhampton i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Bristol Rovers efter omspel i tredje omgången. United gjorde bara 44 mål på 42 ligamatcher och Bobby Charlton blev bäste målskytt med sex ligamål i sin sista säsong som spelare. Även Denis Law lämnade laget efter säsongen och gick över till Manchester City.

Manchester Uniteds startelva 1972/73: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tony Young/Tommy O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 George Graham (mittfältare), 5 Jim Holton/Steve James/David Sadler (mittback), 6 Martin Buchan (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Ted MacDougall/Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Lou Macari/George Best (anfallare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter).

Nästa säsong gick det ännu sämre. Laget vann bara fem ligamatcher under hösten och på nyårsdagen 1974 spelade George Best sin sista match för klubben. Ett antal segrar under våren gjorde att hoppet om förnyat kontrakt tändes, men laget avslutade säsongen med tre raka förluster, bland annat derbyt mot Manchester City där Denis Law gjorde matchens enda mål för City. Manchester United slutade därmed på 21:a plats och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i fjärde omgången och i Ligacupen förlorade man mot Middlesbrough i andra omgången. Bästa målskyttar blev Sammy McIlroy och Lou Macari med sex mål var.

Både hemma- och bortaställen var likadana som 1971/72 med skillnaden att klubbmärket för första gången återfanns på tröjorna.

Manchester United 1971/72

Inför säsongen 1971/72 tog Frank O’Farrell över som tränare i Manchester United. O’Farrell hade precis fört upp Leicester City i högsta divisionen efter seriesegern i division två. På grund av huliganbråk under en match i slutet av föregående säsong fick Manchester United spela sina två första hemmamatcher på Anfield i Liverpool och Victoria Ground i Stoke. Laget inledde säsongen starkt och förlorade bara två av de 23 första ligamatcherna, men efter nyår vände det. Sju raka förluster gjorde att laget föll i tabellen och för att förstärka det ihåliga försvaret värvades mittbacken Martin Buchan från Aberdeen i mars. Man värvade också Nottingham Forests vänsterytter Ian Storey-Moore. Manchester United kom till slut på åttonde plats i tabellen, samma placering som de två senaste säsongerna. Både i FA-cupen och Ligacupen åkte man ut i kvartsfinal mot Stoke City efter omspel. I Ligacupen krävdes det två omspelsmatcher innan Stoke lyckades vinna. George Best blev lagets bäste målskytt med totalt 26 mål varav 18 i ligan. Denis Law gjorde tretton mål, Brian Kidd tio och Bobby Charlton tolv varav åtta i ligan.

Manchester Uniteds startelva 1971/72: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tom O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 Alan Gowling (mittfältare), 5 Steve James (mittback), 6 David Sadler (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Denis Law (anfallare), 11 George Best (vänsterytter). I slutet av säsongen tog Martin Buchan över tröja nummer fyra och Gowling och Sadler turades om att ha nummer sex. Samtidigt tog Ian Storey-Moore över nummer elva och Best bytte då till nummer sju.

Både hemma- och bortaställen var nya för säsongen och hade nu krage istället för rund hals. Strumporna var svarta med röd och vit överdel. En nyhet var också ett bortaställ bestående av gula tröjor och blå byxor.

Manchester United 1963–1971

Efter förra säsongens nittondeplats förbättrade sig Manchester United rejält och slutade på andra plats i ligan 1963/64. Laget gick också till semifinal i FA-cupen men förlorade mot West Ham. I Cupvinnarcupen slog United ut Willem II och Tottenham Hotspur men förlorade sedan mot Sporting Lissabon i kvartsfinalen. Under säsongen spelade 17-årige nordirländske yttern George Best sin första ligamatch för Manchester United. Även David Sadler spelade sina första ligamatcher denna säsong. Denis Law gjorde 30 ligamål och David Herd var lagets näst bäste målskytt med 20 ligamål. 1965 tog Manchester United sin sjätte ligatitel. Laget tog lika många poäng som Leeds United men blev mästare tack vare bättre målkvot. I FA-cupen tog man sig till semifinal men förlorade mot Leeds efter omspel och även i Mässcupen gick man till semifinal men föll mot ungerska Ferencváros. Fyra spelare – Shay Brennan, John Connelly,, Tony Dunne och Bill Foulkes – spelade samtliga 42 ligamatcher medan George Best, Bobby Charlton och Nobby Stiles bara missade en ligamatch. Övriga ordinarie spelare var Pat Crerand, David Herd, Denis Law och målvakten Pat Dunne. Denis Law tog för övrigt emot Guldbollen som Årets spelare i Europa 1964. Tränare var Matt Busby som ledde laget mellan 1945 och 1969.

1965/66 slutade United på fjärde plats i ligan och i både FA-cupen och Europacupen gick laget till semifinal men förlorade mot Everton respektive Partizan Belgrad. Bobby Charlton blev utsedd till Årets spelare i England och senare under året blev han även framröstad som Årets spelare i Europa 1966. Nästa säsong, 1966/67, blev United återigen ligamästare. Laget inledde med fyra förluster på de tio första matcherna men spelade sedan upp sig. Efter förlusten mot Sheffield United på annandag jul förblev laget obesegrat under de resterande tjugo ligamatcherna och slutade fyra poäng före tvåan Nottingham Forest. Ny i laget var målvakten Alex Stepney som hade värvats från Chelsea. Även backen Bobby Noble tog en ordinarie plats men en bilolycka under våren gjorde att han aldrig riktigt kom tillbaka och tre år senare avslutade han karriären.

Säsongen 1967/68 tog ytterbacken Francis Burns och anfallaren Brian Kidd plats i laget på bekostnad av Shay Brennan och David Herd. Laget kunde dock inte försvara ligatiteln utan slutade på andra plats, två poäng bakom lokalkonkurrenten Manchester City. Manchester United lyckades också vinna Europacupen för första gången, tio år efter flygolyckan i München. Efter att ha slagit ut Real Madrid i semifinalen mötte man Benfica i finalen på Wembley. Bobby Charlton gav United ledningen i andra halvlek men Graça kvitterade drygt tio minuter från slutet. United avgjorde genom att göra tre mål under de nio första minuterna av förlängningen. Målskyttar var George Best, Brian Kidd och Bobby Charlton.

George Best blev utsedd till Årets spelare i Europa 1968 men efter Europacupsegern började det gå sämre för Manchester United. Under hösten mötte man Estudiantes från Buenos Aires i Interkontinentalcupen. United föll med uddamålet i första matchen på bortaplan och i returen hemma på Old Trafford fick man bara oavgjort. Matcherna kännetecknades av hårt spel med utvisningar på Stiles och Best samt Estudiantes Medina som följd. I ligan blev United inte bättre än elva och i Europacupen föll man mot Milan i semifinalen. Bland de nya i laget denna säsong fanns mittbacken Steve James, mittfältaren Carlo Sartori och högeryttern Willie Morgan. Efter säsongen avgick tränaren Matt Busby och ersattes av Wilf McGuinness. Både 1969/70 och 1970/71 slutade United på åttonde plats i ligan och de svaga resultaten gjorde att McGuinness fick lämna klubben i slutet av december 1970. Matt Busby återvände och ledde laget under återstoden av säsongen.

Hemmastället bestod av röd tröja med vit hals och vita muddar, vita byxor och röda strumpor. Oftast användes långärmade tröjor men i början och slutet av säsongerna förekom även kortärmade tröjor. Bortatröjan var vit med röd hals och röda muddar men från och med 1965 fanns även en helvit tröja. Dessa användes tillsammans med vita byxor och antingen vita eller röda strumpor. 1964 introducerades en blå tröja som användes i bortamatcher mot lag med rödvita tröjor, bland annat Stoke och Southampton. Denna tröja användes från början tillsammans med vita byxor och vita strumpor, men från och med 1967 användes blå strumpor. I Europacupfinalen 1968 spelade United i helblått och på tröjan återfanns Manchesters stadsvapen med bokstäverna ”E.C.F.” över och ”Wembley 1968” under. Även i bortamatchen mot Estudiantes spelade United i helblått men då utan någon logga på tröjan.