Newcastle United hade åkt ur högsta serien och spelade därför i division två 1989/90. Managern Jim Smith sålde flera spelare under sommaren 1989, däribland Kenny Sansom (QPR), John Hendrie (Leeds) och Dave McCreery (GIF Sundsvall). In kom istället Wayne Fereday (QPR), John Gallacher (Falkirk), Mark Stimson (Tottenham), Mark McGhee (Aberdeen) samt Kevin Dillon och Micky Quinn (båda Portsmouth).

Det började bra med en 5–2-seger över Leeds United hemma på St. James’ Park. Fram till slutet av november blev det sedan ytterligare nio segrar på arton matcher, bland annat 5–1 borta mot West Bromwich Albion. Newcastle låg trea i tabellen, men i december förlorade man tre raka matcher och avslutade sedan 1989 med oavgjort mot Swindon Town. På nyårsdagen 1990 blev det sedan ännu en förlust, 1–4 mot Wolverhampton, och Newcastle hade nu sjunkit till sjunde plats.

I mitten av januari kom dock laget igång igen. På tio matcher blev det fem segrar och lika många oavgjorda. Laget spelade för övrigt fyra raka 1–1-matcher, men innan dess hade man besegrat Leicester City med 5–4 i en av säsongens målrikaste matcher. Efter ett par förluster i mars vann Newcastle sedan sex matcher i rad och gick upp till andra plats. På de avslutande sex matcherna blev det dock bara en seger och Newcastle United kom därmed på tredje plats i division två 1989/90. Det innebar kval till division ett mot sjätteplacerade Sunderland. Första matchen blev mållös och Sunderland vann sedan returen med 2–0 och gick till kvalfinal mot Swindon.

Cupspel

Newcastle besegrade Hull City med 1–0 i FA-cupens tredje omgång. Efter 3–3 mot Reading tog man sig vidare genom att vinna med 4–1 i omspelet. I femte omgången blev det dock förlust med 3–2 mot Manchester United. Även i Ligacupen mötte man Reading, denna gång i andra omgången som avgjordes i ett dubbelmöte. Reading vann första mötet med 3–1, men Newcastle vände till seger med 4–0 i returen. Det blev sedan förlust med 1–0 mot West Bromwich i tredje omgången. I den tredje cupturneringen, Zenith Data Systems Cup, slog Newcastle ut Oldham Athletic (2–0) och Derby County (3–2) innan man åkte ut mot Middlesbrough (0–1).

Spelarna i Newcastle United 1989/90

Vanligaste laguppställning augusti–december 1989: 1 John Burridge – 2 Ray Ranson/John Anderson, 5 Kevin Scott, 6 Andy Thorn/Bjørn Kristensen, 3 Mark Stimson – 7 John Gallacher, 4 Kevin Dillon, 8 Kevin Brock, 11 Wayne Fereday/Liam O’Brien – 9 Micky Quinn, 10 Mark McGhee.

Vanligaste laguppställning januari–maj 1990: 1 John Burridge/Tommy Wright – 2 Kevin Scott, 5 John Anderson, 6 Ray Ranson, 3 Mark Stimson/Paul Sweeney – 7 Kevin Brock, 4 Roy Aitken, 8 Kevin Dillon, 11 Wayne Fereday/John Gallacher/Bjørn Kristensen – 9 Micky Quinn, 10 Mark McGhee.

Tommy Wright vaktade målet i de fem första ligamatcherna. Därefter stod Gary Kelly i mål i fyra matcher innan John Burridge värvades från Southampton i början av oktober. I samband med detta sålde man Kelly till Bury. Burridge spelade sedan 28 ligamatcher, men i februari–mars missade han nio matcher varvid Tommy Wright återigen ryckte in. I mittförsvaret spelade Andy Thorn de tio första matcherna innan dansken Bjørn Kristensen tog över tröja nummer sex. Thorn såldes sedan till Crystal Palace i december. I januari 1990 värvade managern Jim Smith skotten Roy Aitken från Celtic som tog över tröja nummer fyra.

Anfallaren Mark McGhee spelade samtliga 58 liga- och cupmatcher. Han gjorde också 25 mål varav nitton i ligan, men lagets bäste målskytt blev Micky Quinn. Han stod för 36 fullträffar varav 32 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Matchställen

Newcastle United behöll samma matchställ från Umbro som 1988/89. En skillnad var sponsorloggan från Greenall’s som var lite plattare och satt med vit text på svart botten på hemmatröjan. På bortatröjan stod Greenall’s med svarta bokstäver.

Newcastle United fick en usel start på säsongen 1988/89 med nio förluster på de tretton första ligamatcherna. Man slog visserligen Liverpool med 2–1 den första oktober, men en vecka senare föll man med 0–3 hemma mot Coventry City. Det blev droppen för styrelsen som gav managern Willie McFaul sparken. Colin Suggett ledde tillfälligt laget till den fjortonde december när Jim Smith från Queens Park Rangers tog över permanent. De svaga resultaten fortsatte emellertid. Efter oavgjort (3–3) mot Southampton och seger över Sheffield Wednesday (2–1) förlorade Newcastle fyra matcher i rad. I februari och mars hade man en bättre period med tre segrar och bara en förlust på sju matcher, men avslutningen av säsongen blev mindre lyckad. På de nio sista matcherna blev det sju förluster och två oavgjorda. Det innebar att Newcastle United slutade sist i division ett 1988/89 och åkte ner i tvåan.

Watford stod för motståndet i FA-cupens tredje omgång. Det blev inga mål och matchen gick till omspel, men även här blev det oavgjort, 2–2. Efter ytterligare en mållös match kunde Watford ta sig vidare genom att göra matchens enda mål i den tredje omspelsmatchen. Även i Ligacupen åkte Newcastle ut direkt. I andra omgångens dubbelmöte med Sheffield United blev det förlust med sammanlagt 2–3 (0–3, 2–0).

Newcastle United deltog även i ytterligare två turneringar under 1988/89: Full Members’ Cup och Football League Centenary Trophy. I den förstnämnda åkte man ut direkt mot Watford efter förlust med 2–1. I den andra turneringen slog Newcastle ut Wimbledon med 1–0 efter förlängning, men i semifinalen föll man med 2–1 mot Manchester United, också det efter förlängning.

Spelarna i Newcastle United 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Dave Beasant – 2 John Anderson/Ray Ranson, 5 Kevin Scott, 6 Andy Thorn/Glenn Roeder, 3 Kenny Sansom – 4 David McCreery, 10 Liam O’Brien/Michael O’Neill/Darren Jackson, 11 Kevin Brock – 7 John Hendrie, 8 John Hendrie/Frank Pingel, 9 Mirandinha.

Den nordirländske mittfältaren David McCreery deltog i 42 av de 47 matcherna varav 36 i ligan. Brasilianaren Mirandinha blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan. Under sommaren 1988 värvade Newcastle Dave Beasant och Andy Thorn från Wimbledon samt John Hendrie från Bradford City. Målvakten Beasant såldes dock till Chelsea redan i januari 1989. Därefter vaktade Gary Kelly eller Tommy Wright målet. Senare under säsongen anlände även Liam O’Brien (Manchester United), Kevin Brock (QPR), Ray Ransom (Birmingham), Kenny Sansom (Arsenal) och dansken Frank Pingel från Århus.

Tröjorna

Newcastle behöll samma matchställ från Umbro som 1987/88. Sponsorloggan Greenalls hade dock ett nytt utseende och klubben introducerade även ett nytt klubbmärke. Bortatröjan var ny för säsongen och hade gula och gröna ränder med smala vita ränder. Till denna tröja använde man gröna byxor och gula strumpor med grön överdel.

Newcastle United fick en trög start på 1987/88 med bara tre segrar på de femton första ligamatcherna. Efter den inledningen befann sig laget på sextonde plats i tabellen. I slutet av november började dock resultaten att bli bättre och Newcastle vann sex av tolv matcher fram till slutet av februari. Det gjorde att man klättrade upp till elfte plats. Efter fyra segerlösa matcher avslutade man sedan säsongen med fem segrar på de nio sista matcherna. Det innebar att Newcastle United kom upp i 56 poäng vilket räckte till åttonde plats i division ett 1987/88. Det var klubbens bästa placering sedan 1976/77 då man slutade femma.

I FA-cupen slog Newcastle ut Crystal Palace (1–0) och Swindon Town (5–0) innan man förlorade med 3–1 mot Wimbledon. Newcastle slog ut Blackpool i Ligacupens andra omgång efter att ha vänt ett 0–1-underläge från första mötet till seger med 4–1 i returen. I nästa omgång blev det dock förlust med 1-2 och även här stod Wimbledon för motståndet. Laget deltog även i Full Members’ Cup. Där slog man ut Shrewsbury Town med 2–1, men förlorade sedan med samma siffror mot Bradford City.

Spelarna i Newcastle United 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Gary Kelly – 2 Neil McDonald/John Anderson, 5 Peter Jackson, 6 Glenn Roeder, 3 Kenny Wharton/Brian Tinnion – 7 Darren Jackson/Neil McDonald, 4 David McCreery, 8 Paul Gascoigne, 11 John Cornwell/Michael O’Neill – 9 Paul Goddard, 10 Mirandinha.

Neil McDonald spelade samtliga 48 tävlingsmatcher under säsongen. Michael O’Neill och Mirandinha blev bästa målskyttar med tretton mål var. Av dessa gjorde O’Neill tolv i ligan och Mirandinha elva. Under sommaren 1987 sålde Newcastle anfallaren Peter Beardsley till Liverpool för klubbrekordet 1,9 miljoner pund. In kom istället mittfältarna John Cornwell (Orient) och Glyn Hodges (Wimbledon). Den senare försvann dock till Watford redan efter ett par månader. I början av hösten anslöt även nordirländaren Michael O’Neill från Coleraine och brasilianaren Mirandinha från Palmeiras.

Tröjorna

Umbro var kvar som tröjleverantör åt Newcastle United 1987/88 och sponsor var precis som tidigare Greenalls. Årets hemmatröja hade framförallt en annan form på halsen som hade en rundare form och var dessutom övervägande vit med svarta ränder. Byxorna var av Umbros nya variant som flera andra lag använde. Newcastle hade ett vitt och ett grått fält på vardera sida. Bortatröjan var av samma modell som 1986/87. Den grå bortatröjan funkade dock inte så bra mot alla lag och borta mot Luton Town spelade Newcastle i blå tröjor. Det verkar dock inte finnas bilder från den matchen så jag är inte säker på alla detaljer.

Newcastle United fick en miserabel start på 1986/87 med fyra förluster och bara två oavgjorda på de sex första ligamatcherna. Första segern kom i sjunde omgången då man besegrade Wimbledon med 1–0. Efter femton matcher hade laget bara vunnit två matcher och låg sist i tabellen. Den andra segern kom mot Manchester City (3–1) i tionde omgången. Newcastle lyckades sedan vinna tre av fyra matcher och klättra upp till femtonde plats. Formtoppen var dock bara tillfällig och laget förlorade därefter sex raka matcher och befann sig återigen sist i tabellen.

Det blev ytterligare tre matcher utan seger innan vändningen kom. I mars 1987 kom nyförvärvet Paul Goddard in i ett målstimm och gjorde mål sju matcher i rad. Samtidigt kom Paul Gascoigne tillbaka efter ett nästan fem månader långt skadeuppehåll. Från början av mars till mitten av april vann Newcastle sex matcher och spelade tre oavgjorda. Efter en 2–1-seger över Manchester United den artonde april låg laget på sextonde plats i tabellen. Det blev sedan en 0–3-förlust mot blivande mästarna Everton innan man besegrade Chelsea med 1–0. Newcastle United avslutade sedan säsongen med en oavgjord och två förluster och slutade på sjuttonde plats i division ett 1986/87.

I FA-cupen slog Newcastle ut Northampton Town (2–1) och Preston North End (2–0) innan man föll med 1–0 mot Tottenham Hotspur i femte omgången. Newcastle åkte ur Ligacupen direkt i andra omgången efter att ha förlorat mot Bradford City. Det blev förlust med 2–0 borta och då räckte inte 1–0-segern i returen. Newcastle United deltog även i Full Members’ Cup 1986/87. Även där blev det uttåg direkt efter förlust med 5–2 mot Everton.

Spelarna i Newcastle United 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Martin Thomas – 2 John Anderson/Neil McDonald, 5 Jeff Clarke/Peter Jackson, 6 Glenn Roeder, 3 John Bailey/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald/Paul Stephenson, 4 David McCreery, 8 Paul Gascoigne/Andy Thomas, 11 Ian Stewart/Darren Jackson/John Anderson – 9 Billy Whitehurst/Paul Goddard, 10 Peter Beardsley.

Under hösten värvade Newcastle försvararen Peter Jackson (Bradford City), mittfältaren Andy Thomas (Oxford United) samt anfallarna Darren Jackson (Meadowbank Thistle) och Paul Goddard (West Ham). I februari anlände även skotske mittfältaren Albert Craig från Hamilton Academical. I oktober såldes anfallaren Billy Whitehurst till Oxford United. Neil McDonald var den som spelade mest med totalt 45 av de 48 liga- och cupmatcherna varav 40 i ligan. Paul Goddard blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Newcastle United behöll samma tröjor från Umbro 1986/87 som föregående säsong. Man hade dock en ny sponsor i form av öltillverkaren Greenalls. I början av säsongen bestod loggan av texten Greenalls Beers med en ram runtom, men senare tog man bort ramen och ändrade texten till bara Greenalls. På hemmatröjan gick man tillbaka till de traditionella tröjnumren med runda former, men bortatröjans nummer hade kvar de kantiga formerna.

Newcastle kom på tredje plats i division två 1983/84 och tog därmed steget tillbaka till högsta serien. Kevin Keegan, som blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål, valde efter säsongen att avsluta karriären. Inför 1984/85 kom Jack Charlton in som ny manager för att ersätta den avgående Arthur Cox. Efter att ha inlett den nya säsongen med tre raka segrar började det gå sämre och laget sjönk i tabellen. För att hejda fallet värvade Charlton i februari 1985 de två anfallarna Tony Cunningham (Manchester City) och George Reilly (Watford). Med dessa två i laget förändrades lagets spelstil till att handla mer om långbollar. Newcastle slutade så småningom på fjortonde plats i tabellen, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. I Ligacupen slog Newcastle ut Bradford City i andra omgången, men åkte därefter ut mot Ipswich Town efter omspel. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot Nottingham Forest efter omspel. Malcolm Brown spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev Peter Beardsley med sjutton mål (samtliga i ligan) och Chris Waddle med sexton mål varav tretton i ligan. En spelare som gjorde sin första seniormatch var Paul Gascoigne, ännu inte fyllda arton år, som fick hoppa in i hemmamatchen mot Queens Park Rangers i april 1985. Bortamatchen mot samma lag i september 1984 slutade för övrigt 5–5 vilket gjorde den till den målrikaste under hela säsongen.

Laguppställning 1984/85: 1 Kevin Carr/Martin Thomas – 2 Malcolm Brown, 5 John Anderson/Jeff Clarke, 6 Glenn Roeder, 3 Wes Saunders/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald, 4 Pat Heard/David McCreery, 8 Kenny Wharton, 11 David McCreery/Pat Heard – 9 Chris Waddle, 10 Peter Beardsley.

I juli 1985 såldes Chris Waddle till Tottenham Hotspur. Detta ledde till att Jack Charlton hamnade i dispyt med supportrar under en träningsmatch mot Sheffield United. Bråket fick Charlton att avgå sex dagar före säsongsstart. Willie McFaul (målvakt i Newcastle 1966–75) tog över som tillförordnad manager. Säsongen inleddes med två oavgjorda (Southampton och Luton) följt av seger över Liverpool vilket var tillräckligt för att McFaul skulle få jobbet permanent. Han värvade till en början yttrarna Ian Stewart (Millwall) och Alan Davies (Manchester United) och i december anlände centern Billy Whitehurst (Hull City). Newcastle lyckades ta elva poäng mer än under föregående säsong och slutade på elfte plats. I Ligacupen slog man ut Barnsley i andra omgången, men åkte sedan ut mot Oxford United och i FA-cupen blev det förlust mot Brighton i tredje omgången. Glenn Roeder spelade samtliga 46 tävlingsmatcher (även Peter Beardsley spelade alla 42 ligamatcher). Peter Beardsley blev bäste målskytt med nitton mål (samtliga i ligan). Dessutom tog Paul Gascoigne en ordinarie plats i laget.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Newcastle Breweries. Hemmatröjan var svartvit-randig med svart V-hals och svarta muddar med tre vita ränder. Byxorna var svarta med två vita ränder längs sidorna. Strumporna var 1983–85 svarta med vit överdel, men 1985/86 bytte man till strumpor med vit Umbro-markering på överdelen. Reservtröjan 1983–85 var grå med svarta kritstrecksränder. Denna användes tillsammans med grå byxor med två svarta ränder längs sidorna samt grå strumpor med svart Umbro-markering på överdelen. 1985/86 introducerades en ny bortatröja. Även denna var övervägande grå men hade ett svart och vitt band över bröstet.

Inför säsongen 1975/76 tog Gordon Lee över som tränare för Newcastle. Newcastle gjorde näst flest mål i serien, 71 stycken, men man släppte också in 62 mål och slutade på femtonde plats för tredje året i rad. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal efter att ha slagit ut Queens Park Rangers, Coventry City och Bolton Wanderers. I alla tre omgångar krävdes det omspel (mot Bolton till och med två omspelsmatcher) för att Newcastle skulle ta sig vidare, men i kvartsfinalen blev det förlust med 2–4 mot Derby County. I höstens Ligacupmatcher slog Newcastle ut Southport, Bristol Rovers (efter omspel), Queens Park Rangers och Notts County. I semifinalerna, som spelades i januari, mötte man Tottenham Hotspur. Efter förlust med 0–1 borta kunde Newcastle ta sig till final genom att vinna med 3–1 på hemmaplan. Finalen på Wembley slutade dock med flest med 1–2 mot Manchester City.

Laget 1975/76: Mike Mahoney – Irving Nattrass, John Bird, Pat Howard, Alan Kennedy – Stewart Barrowclough, Geoff, Nulty, Tommy Craig – Mickey Burns, Malcolm Macdonald, Alan Gowling. I Ligacupfinalen spelade Glenn Keeley mittback istället för Bird och Tommy Cassidy spelade på mittfältet istället för Nulty. Alan Kennedy spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Malcolm Macdonald med nitton ligamål och Alan Gowling med sexton.

Hemmastället bestod av svartvitrandiga tröjor med svart krage, svarta byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och orange strumpor. I bortamatchen mot Wolverhampton i april 1976 spelade Newcastle i blå tröjor med vit krage, blå byxor och vita strumpor.