Etikett: Norwich City

Norwich City 1993/94

Norwich City hade slutat trea i Premier League och spelade därför i UEFA-cupen 1993/94. I första omgången mötte man holländska Vitesse Arnhem. Efter en 3–0-seger hemma på Carrow Road och en mållös retur var laget klart för andra omgången. Där mötte man Bayern München. I första mötet på Olympiastadion i München gick Norwich fram till en 2–0-ledning innan ens en halvtimme var spelad. Tyskarna reducerade fem minuter före paus, men några fler mål blev det inte och sensationen var ett faktum. I och med segern blev Norwich första engelska lag att besegra Bayern München på bortaplan. Returen slutade 1–1 och Norwich gick därmed vidare med sammanlagt 3–2.

Italienska Inter stod för motståndet i tredje omgången och Norwich inledde hemma. Matchen var länge mållös, men tio minuter för full tid fick italienarna straffspark. Dennis Bergkamp gjorde inget misstag utan satte bollen i nät. Returen i Milano blev snarlik. Bergkamp gjorde matchens enda mål två minuter för full tid och Norwich var utslaget.

Norwich City i Premier League 1993/94

I ligapremiären 1993/94 föll Norwich City med 0–2 hemma mot Manchester United. Trots förlusten skulle Norwich återigen göra en stark höst. Efter premiären blev det tre raka segrar följt av två oavgjorda innan man föll mot Wimbledon. Därefter spelade Norwich åtta matcher i rad utan förlust. Största segern kom den 25 september då man besegrade Everton med 5–1. Efter femton matcher hade man alltså bara förlorat två gånger och låg på tredje plats i tabellen. Nu började dock formen att svikta. Det blev bara två segrar, mot Leeds United respektive Tottenham Hotspur, på de sex sista matcherna före nyår.

På nyårsdagen besegrade man Southampton med 1–0, men sedan spelade Norwich tio raka matcher utan vinst. Efter 3–4-förlusten hemma mot Queens Park Rangers den tolfte mars hade Norwich sjunkit till nionde plats i tabellen. Managern Mike Walker hade dessutom lämnat klubben den sjätte januari för att ta över Everton. Assisterande managern John Deehan ledde därefter laget. Norwich slog faktiskt Mike Walkers nya lag Everton med 3–0, men segern var bara en tillfällighet. På de nio avslutande matcherna blev det fem förluster och bara en seger, 1–0 mot Liverpool i näst sista omgången. En av de fem förlusterna om hemma mot Southampton då Norwich föll med 4–5. Det var den målrikaste matchen i Premier League denna säsong. Laget avslutade säsongen med att spela oavgjort, 1–1, hemma mot Oldham Athletic. Norwich City slutade därmed på tolfte plats i Premier League 1993/94.

Norwich City i cuperna 1993/94

I FA-cupen slog Norwich ut division tre-laget Wycombe Wanderers (2–0), men sedan förlorade man med 0–2 mot Manchester United. Det gick inte bättre i Ligacupen. Det började med en 1–2-förlust borta mot division två-laget Bradford City, men Norwich vann returen med 3–0 och gick vidare med sammanlagt 4–2. I nästa omgång blev det 1–1 mot Arsenal. Londonlaget vann dock omspelet med 3–0 och gick vidare.

Spelarna i Norwich City 1993/94

Laguppställning: 1 Bryan Gunn – 5 Ian Culverhouse, 17 Ian Butterworth, 10 John Polston, 2 Mark Bowen – 14 Ruel Fox, 4 Ian Crook, 3 Rob Newman, 11 Jeremy Goss – 7 Efan Ekoku, 22 Chris Sutton.

Ian Culverhouse spelade samtliga 42 ligamatcher under säsongen. Chris Sutton gjorde 25 mål och kom delad trea i Premier Leagues skytteliga. Hans anfallskollega Efan Ekoku stod för tolv fullträffar i ligan.

Tröjorna

Norwich City behöll samma matchställ 1993/94 som föregående säsong. En skillnad var att man hade en annan typ av tröjnummer samt hade spelarnas namn på ryggen. Ribero levererade med andra ord tröjorna och sponsor var Norwich and Peterborough Building Society. Tröjleverantören Ribero fick dock ekonomiska svårigheter och någon gång runt årsskiftet tog Mitre över. Man behöll samma matchställ men täckte över Ribero-loggan med en Mitre-logga.

I UEFA-cupen var spelarna numrerade 1–11 och man hade inge namn på ryggen. Dessutom gjorde UEFA:s begränsningar gällande tröjreklam att man tog bort symbolen på sponsorloggan och enbart hade företagets namn på mörkblå botten. Ovanför klubbmärket återfanns texten ”U.E.F.A.” och under detsamma fanns en banderoll med innevarande säsong, ”1993 – 94”.

Norwich spelade för det mesta i sina ordinarie gula tröjor och gröna byxor. I bortamatchen mot Vitesse Arnhem spelade dock Norwich i marinblå tröjor som var snarlika Wimbledons hemmatröjor. Byxorna skiljde sig dock och hade en gul rand nedtill medan Wimbledon hade gult på sidorna. Den vita bortatröjan med lila ärmar från 1992/93 fanns också kvar. Den kom till användning i Ligacupmatchen mot Bradford City.

Norwich City 1992/93

Norwich City hade inga höga förväntningar på sig inför den första upplagan av Premier League 1992/93. Laget hade kommit på artonde plats i den gamla division ett 1991/92. Sommaren 1992 tog Mike Walker över som manager för klubben. Han hade varit reservlagstränare för Norwich sedan 1987 och tog sig nu an sitt första uppdrag som manager för en klubb i högsta serien.

I första omgången av Premier League 1992/93 reste Norwich City till London för att möta Arsenal. Trots underläge 2–0 i paus lyckades Norwich sensationellt vända till seger med 4–2. Fyra dagar senare besegrade man dessutom Chelsea med 2–0 hemma på Carrow Road. Efter 1–1 mot Everton kom sedan första förlusten, 1–3 borta mot Manchester City. Laget lät sig emellertid inte nedslås utan vann därefter fem matcher i rad följt av en oavgjord match mot Coventry. I slutet av september, efter tio spelade omgångar, toppade Norwich City tabellen. En bättre start hade ingen kunnat drömma om, men oktober månad skulle visa sig bli tyngre. Norwich åkte på förlust med hela 7–1 borta mot nykomlingen Blackburn Rovers. Efter seger över Queens Park Rangers (2–1) blev det ytterligare en förlust, denna gång 1–4 borta mot Liverpool. Norwich avslutade månaden med oavgjort mot Middlesbrough och hade vid det laget tappat serieledningen till Blackburn.

Laget återhämtade sig dock, vann fyra raka matcher och återtog ledningen. Avståndet till lagen närmast bakom var faktiskt åtta poäng, men därefter spelade man sex matcher i rad utan seger. Norwich varvade sedan segrar med oavgjorda och förluster vilket innebar att Manchester United och Aston Villa kunde passera laget i tabellen. I mitten av mars vann man dock tre matcher i rad utan att släppa in ett enda mål och gick återigen upp på första plats. Efter en 3–0-förlust borta mot Wimbledon besegrade man tvåan Aston Villa.

Norwich City trea i Premier League 1992/93

Norwich hade chans att bli ligamästare, men förhoppningarna grusades i april då man förlorade tre av fyra matcher. Enda segern kom hemma mot Leeds United då man vann med 4–2 i en match där Chris Sutton gjorde hattrick. Efter att ha besegrat Liverpool med 1–0 avslutade Norwich säsongen med oavgjort, 3–3, borta mot Middlesbrough. Norwich City slutade därmed på tredje plats i Premier League 1992/93 och kvalificerade sig för UEFA-cupen.

Tredjeplaceringen i ligan var klubbens bästa någonsin, men i cuperna gick det inte lika bra. Norwich slog ut Coventry (1–0) i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Tottenham (0–2). I Ligacupen spelade Norwich oavgjort, 2–2, mot division tre-laget Carlisle United, men i returen vann man med 2–0. I nästa omgång åkte man dock ut efter att ha förlorat med 2–0 mot Blackburn Rovers.

Spelarna i Norwich City 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Bryan Gunn – 2 Ian Culverhouse, 4 Ian Butterworth, 5 John Polston, 3 Mark Bowen – 10 Ruel Fox, 6 Jeremy Goss, 7 Ian Crook, 11 David Phillips – 8 Chris Sutton, 9 Mark Robins.

Sommaren 1992 värvade Norwich anfallaren Mark Robins från Manchester United för 800 000 pund samt mittfältaren Gary Megson som kom på fri transfer från Manchester City. Samtidigt sålde man anfallaren Robert Fleck till Chelsea för klubbrekordet 2,1 miljoner pund. I mars 1993 värvade man även den nigerianske anfallaren Efan Ekoku från Bournemouth för 500 000 pund. Målvakten Bryan Gunn, vänsterbacken Mark Bowen och vänstermittfältaren David Phillips spelade samtliga 42 ligamatcher. Mark Robins blev bäste målskytt med femton ligamål medan Phillips stod för tio fullträffar.

Tröjorna

Säsongen 1992/93 tog Ribero över efter Asics som tröjleverantör åt Norwich City. Man fick också en ny sponsor i form av Norwich and Peterborough Building Society. Den gula hemmatröjan hade gröna och vita fläckar i samma mönster som på Coventrys hemmatröja. Tillsammans med denna tröja använde man gröna byxor som på sidan av vänster ben hade samma mönster som tröjan. Strumporna var gula med en grön linje upptill. Eftersom Norwich är ganska ensamma om att spela i gula tröjor behöver man sällan använda sitt reservställ. Det fanns dock en vit bortatröja med lila ärmar som inte verkar ha kommit till användning denna säsong. Ärmarna hade ett vitt mönster i samma stil som på Coventrys bortatröja.

Norwich City 1994/95

Inför 1994/95 sålde Norwich City sin anfallare Chris Sutton till Blackburn Rovers för det engelska transferrekordet fem miljoner pund. In kom istället försvararna Jon Newsome (Leeds United) och Carl Bradshaw (Sheffield United) samt anfallaren Mike Sheron (Manchester City). Trots avsaknaden av Sutton fick laget en bra start på säsongen. Det blev visserligen förlust mot Chelsea i premiären, men efter halva säsongen låg man på sjunde plats i tabellen.

Norwich City åker ur Premier League 1994/95

Efter segern över Newcastle på nyårsafton rasade dock allt samman för Norwich. Målvakten Bryan Gunn skadade sig och nästa seger kom inte förrän hemma mot Ipswich den 20 mars. Detta skulle visa sig bli lagets sista seger för säsongen och den 9 april avgick managern John Deehan. Spelande tränaren Gary Megson tog över, men Norwich förlorade sju raka matcher och spelade därefter oavgjort mot Aston Villa i sista matchen. Norwich City kom därmed på tjugonde plats i Premier League 1994/95 och åkte ner i division ett.

I FA-cupens tredje omgång slog Norwich ut Grimsby Town. Därefter blev det en mållös match mot Coventry City och i omspelet vann Norwich med 3–1 efter förlängning. I femte omgången blev det dock förlust med 0–5 mot Everton. Norwich City inledde Ligacupen 1994/95 med seger över Swansea City i andra omgången. Även här fick Norwich oavgjort i den påföljande omgången, denna gång mot Tranmere Rovers. Norwich vann omspelet med 4–2 och besegrade sedan Notts County. Precis som i FA-cupen åkte Norwich ur Ligacupen i femte omgången efter förlust med 0–1 mot Bolton Wanderers.

Laguppställning: 1 Bryan Gunn/24 Andy Marshall – 16 Carl Bradshaw, 5 Jon Newsome, 10 John Polston, 2 Mark Bowen – 8 Mike Milligan, 4 Ian Crook, 6 Neil Adams/11 Jeremy Goss, 18 Rob Ullathorne/20 Darren Eadie – 7 Ashley Ward, 22 Mike Sheron/9 Mark Robins.

John Polston spelade mest med totalt 46 av de 52 tävlingsmatcherna under säsongen varav 38 i ligan. Ashley Ward, som anlände från Crewe Alexandra i december, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, samtliga i ligan. Ward tog för övrigt över tröja nummer sju från Efan Ekoku som hade sålts till Wimbledon i oktober.

Tröjorna

Mitre tog över som tröjleverantör åt Norwich City inför 1994/95. Sponsor var Norwich and Peterborough. Den gula hemmatröjan med grön krage var i samma stil som den tröja Kamerun använde i VM 1994. Till denna tröjan använde man som vanligt gröna byxor och gula strumpor. Bortatröjan hade ett rutmönster med blå, vita och gröna rutor samt mörkblå krage.

Norwich City 1984/85

Norwich City kom på tjugonde plats i ligan 1984/85 och åkte därmed ner i division två tillsammans med Sunderland och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Birmingham efter tre omspelsmatcher i tredje omgången, men åkte därefter ut mot West Ham. Däremot gick det betydligt bättre i Ligacupen. Laget tog sig hela vägen till final, bland annat genom att besegra ärkerivalen Ipswich i semifinalen. I finalen mötte man Sunderland och matchen avgjordes genom att Sunderlands Gordon Chisholm styrde ett skott av Asa Hartford i eget mål. Norwich tog därmed sin andra Ligacuptitel i historien – den första kom 1962.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 4 Steve Bruce, 6 Dave Watson, 3 Dennis van Wijk – 7 John Devine/Louie Donowa/Mark Barham, 5 Peter Mendham, 10 Asa Hartford, 11 Louie Donowa/Dale Gordon – 8 Mick Channon, 9 John Deehan. I Ligacupfinalen spelade Barham i tröja nummer 7 och Donowa i nummer 11. Avbytare var John Devine.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Poll Withey. Hemmatröjan var gulrandig med grön V-hals och gröna muddar samt gröna sparrar längs ärmarna. Byxorna var grönrandiga med gula sparrar längs sidorna och strumporna gula med två gröna sparrar på överdelen. I Ligacupfinalen användes en modifierad variant av tröjan med sparrar även längs sidorna och med sponsorloggan i svart istället för rött. Även tröjnumren var svarta istället för röda och var dessutom i en annan kantig stil. Ovanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final 1985”.

Norwich City 1983/84

Norwich upprepade fjolårets ligaplacering och kom återigen på fjortonde plats i tabellen 1983/84. I FA-cupen slog man ut både Aston Villa och Tottenham, men åkte sedan ut mot division två-laget Derby County. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Aston Villa. Chris Woods och Greg Downs spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med femton ligamål.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Åge Hareide, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Louie Donowa/John Devine, 4 Peter Mendham, 11 Dennis van Wijk – 8 Mick Channon, 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83 fast med Poll Withey Windows som sponsor. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i mindre format.

Norwich City 1981–1983

Norwich City kom på tredje plats i division två 1981/82 och gick upp i högsta serien tillsammans med Luton Town och Watford. 1982/83 kom laget på fjortonde plats i division ett och klarade sig därmed kvar. Norwich tog sig även till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot blivande finalisterna Brighton. I Ligacupen åkte man ut mot Liverpool i fjärde omgången. Målvakten Chris Woods och högerbacken Paul Haylock spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Steve Walford, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Mark Barham, 4 Peter Mendham, 8 Martin O’Neill, 11 Dave Bennett/Dennis van Wijk – 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin. Mick McGuire var ordinarie i tröja nummer 4 under första halvan av säsongen, men såldes sedan till Barnsley.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var kritstrecksrandiga och med grön V-hals och gröna muddar. Under 1981/82 hade de gröna hemmabyxorna gula paneler med tre gröna ränder på sidorna, men 1982/83 bytte man till en standardmodell med tre gula ränder på sidorna.

Norwich City 1976–1981

I slutet av 70-talet höll Norwich City till strax under mitten av tabellen. Tabellplaceringarna 1977–1980 var 16–13–16–12, men 1980/81 slutade man på tjugonde plats och åkte ner i division två. I FA-cupen tog man sig vidare från tredje omgången 1980 och 1981, men åkte sedan ut i fjärde omgången. I Ligacupen gick man som längst till kvartsfinal 1979/80 där det blev förlust mot Liverpool.

Laget 1976/77: Kevin Keelan – John Ryan, David Jones, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin, Billy Steele, Colin Suggett, Martin Peters – Jimmy Neighbour, Phil Boyer. Martin Peters och Tony Powell spelade samtliga 42 ligamatcher och Viv Busby, som värvades från Fulham i september, blev lagets bäste målskytt med elva ligamål trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Matchställen var i samma stil som Leeds United med Admirals logga längs ärmarna och på sidan av byxorna. Mönstret på strumporna varierade mellan säsongerna och tröjnumren ändrades från runda till kantiga 1978.

Norwich City 1975/76

Efter tredjeplatsen i division två 1975 var Norwich City tillbaka i högsta serien. 1975/76 slutade laget på tionde plats i tabellen och nådde därmed sin dittills högsta placering. I FA-cupen slog man ut Rochdale (efter två omspelsmatcher) och Luton Town, men åkte sedan ut mot Bradford City i femte omgången. I Ligacupen blev det förlust i andra omgången mot Manchester City som vann med 6–1 i andra omspelsmatchen.

Laget 1975/76: Kevin Keelan – David Jones, Duncan Forbes, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin/Peter Morris, Mick McGuire, Colin Suggett, Martin Peters – Ted MacDougall, Phil Boyer. Kevin Keelan, Ted MacDougall och Martin Peters spelade samtliga 42 ligamatcher. Ted MacDougall gjorde 23 mål och blev skyttekung medan anfallskollegan Phil Boyer stod för elva ligamål och Martin Peters tio.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor med två ränder upptill.

Norwich City 1975/76 (hemma)

Norwich City 1972–1974

Norwich hade vunnit division två 1972 och spelade nu för första gången i division ett. Laget kom på tjugonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal. I FA-cupen mötte man Leeds i tredje omgången. Matchen slutade 1–1. Omspelet slutade med samma siffror men i andra omspelsmatcher vann Leeds med 5–0. I höstens Ligacupmatcher slog Norwich ut Leicester, Hull, Stockport och Arsenal. I semifinalen mot Chelsea blev det seger med 2–0 borta och 1–0 hemma och i finalen mötte man ett tredje Londonlag, Tottenham. Den här gången blev det dock förlust med 1–0 efter ett mål av Ralph Coates i andra halvlek.

Norwich Citys startelva 1972/73: 1 Kevin Keelan (målvakt), 2 Clive Payne (högerback), 3 Alan Black/Geoff Butler (vänsterback), 4 Dave Stringer (mittback), 5 Duncan Forbes (mittback), 6 Max Briggs (mittfältare), 7 Doug Livermore (mittfältare), 8 Jimmy Bone (anfallare), 9 David Cross (anfallare), 10 Graham Paddon (mittfältare), 11 Terry Anderson (ytter). I februari värvades Trevor Hockey från Sheffield United i utbyte mot Jimmy Bone. Colin Suggett, som hade värvats från West Bromwich i januari, tog över tröja nummer nio i slutet av säsongen, Hockey tog över nummer sex och Ian Mellor, ny från Manchester City i mars, tog över nummer elva. Bäste målskytt blev David Cross med elva ligamål.

Säsongen 1973/74 slutade Norwich på sista plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen förlorade man mot Arsenal i tredje omgången. I Ligacupen besegrade man Wrexham, Everton, Southampton och Millwall, men i semifinalen blev det förlust mot Wolverhampton efter 1–1 hemma och 0–1 borta. I november 1973 lämnade tränaren Ron Saunders laget för att ta över Manchester City. Han ersattes av John Bond som i december värvade Ted MacDougall från West Ham. MacDougall hann med att göra elva mål på 25 ligamatcher och bli lagets bäste målskytt.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön hals och gröna muddar, gröna byxor med två gula ränder på sidorna och gula eller gröna strumpor. Ett nytt uppdaterat klubbmärke introducerades 1972, men i de första matcherna i augusti saknades klubbmärket på tröjorna.

Norwich City 1972–1974 (hemma)