Norwich City kom på tjugonde plats i ligan 1984/85 och åkte därmed ner i division två tillsammans med Sunderland och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Birmingham efter tre omspelsmatcher i tredje omgången, men åkte därefter ut mot West Ham. Däremot gick det betydligt bättre i Ligacupen. Laget tog sig hela vägen till final, bland annat genom att besegra ärkerivalen Ipswich i semifinalen. I finalen mötte man Sunderland och matchen avgjordes genom att Sunderlands Gordon Chisholm styrde ett skott av Asa Hartford i eget mål. Norwich tog därmed sin andra Ligacuptitel i historien – den första kom 1962.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 4 Steve Bruce, 6 Dave Watson, 3 Dennis van Wijk – 7 John Devine/Louie Donowa/Mark Barham, 5 Peter Mendham, 10 Asa Hartford, 11 Louie Donowa/Dale Gordon – 8 Mick Channon, 9 John Deehan. I Ligacupfinalen spelade Barham i tröja nummer 7 och Donowa i nummer 11. Avbytare var John Devine.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Poll Withey. Hemmatröjan var gulrandig med grön V-hals och gröna muddar samt gröna sparrar längs ärmarna. Byxorna var grönrandiga med gula sparrar längs sidorna och strumporna gula med två gröna sparrar på överdelen. I Ligacupfinalen användes en modifierad variant av tröjan med sparrar även längs sidorna och med sponsorloggan i svart istället för rött. Även tröjnumren var svarta istället för röda och var dessutom i en annan kantig stil. Ovanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final 1985”.

Norwich upprepade fjolårets ligaplacering och kom återigen på fjortonde plats i tabellen 1983/84. I FA-cupen slog man ut både Aston Villa och Tottenham, men åkte sedan ut mot division två-laget Derby County. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Aston Villa. Chris Woods och Greg Downs spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med femton ligamål.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Åge Hareide, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Louie Donowa/John Devine, 4 Peter Mendham, 11 Dennis van Wijk – 8 Mick Channon, 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83 fast med Poll Withey Windows som sponsor. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i mindre format.

Norwich City kom på tredje plats i division två 1981/82 och gick upp i högsta serien tillsammans med Luton Town och Watford. 1982/83 kom laget på fjortonde plats i division ett och klarade sig därmed kvar. Norwich tog sig även till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot blivande finalisterna Brighton. I Ligacupen åkte man ut mot Liverpool i fjärde omgången. Målvakten Chris Woods och högerbacken Paul Haylock spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Steve Walford, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Mark Barham, 4 Peter Mendham, 8 Martin O’Neill, 11 Dave Bennett/Dennis van Wijk – 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin. Mick McGuire var ordinarie i tröja nummer 4 under första halvan av säsongen, men såldes sedan till Barnsley.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var kritstrecksrandiga och med grön V-hals och gröna muddar. Under 1981/82 hade de gröna hemmabyxorna gula paneler med tre gröna ränder på sidorna, men 1982/83 bytte man till en standardmodell med tre gula ränder på sidorna.

I slutet av 70-talet höll Norwich City till strax under mitten av tabellen. Tabellplaceringarna 1977–1980 var 16–13–16–12, men 1980/81 slutade man på tjugonde plats och åkte ner i division två. I FA-cupen tog man sig vidare från tredje omgången 1980 och 1981, men åkte sedan ut i fjärde omgången. I Ligacupen gick man som längst till kvartsfinal 1979/80 där det blev förlust mot Liverpool.

Laget 1976/77: Kevin Keelan – John Ryan, David Jones, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin, Billy Steele, Colin Suggett, Martin Peters – Jimmy Neighbour, Phil Boyer. Martin Peters och Tony Powell spelade samtliga 42 ligamatcher och Viv Busby, som värvades från Fulham i september, blev lagets bäste målskytt med elva ligamål trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Matchställen var i samma stil som Leeds United med Admirals logga längs ärmarna och på sidan av byxorna. Mönstret på strumporna varierade mellan säsongerna och tröjnumren ändrades från runda till kantiga 1978.

Efter tredjeplatsen i division två 1975 var Norwich City tillbaka i högsta serien. 1975/76 slutade laget på tionde plats i tabellen och nådde därmed sin dittills högsta placering. I FA-cupen slog man ut Rochdale (efter två omspelsmatcher) och Luton Town, men åkte sedan ut mot Bradford City i femte omgången. I Ligacupen blev det förlust i andra omgången mot Manchester City som vann med 6–1 i andra omspelsmatchen.

Laget 1975/76: Kevin Keelan – David Jones, Duncan Forbes, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin/Peter Morris, Mick McGuire, Colin Suggett, Martin Peters – Ted MacDougall, Phil Boyer. Kevin Keelan, Ted MacDougall och Martin Peters spelade samtliga 42 ligamatcher. Ted MacDougall gjorde 23 mål och blev skyttekung medan anfallskollegan Phil Boyer stod för elva ligamål och Martin Peters tio.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor med två ränder upptill.

Norwich hade vunnit division två 1972 och spelade nu för första gången i division ett. Laget kom på tjugonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal. I FA-cupen mötte man Leeds i tredje omgången. Matchen slutade 1–1. Omspelet slutade med samma siffror men i andra omspelsmatcher vann Leeds med 5–0. I höstens Ligacupmatcher slog Norwich ut Leicester, Hull, Stockport och Arsenal. I semifinalen mot Chelsea blev det seger med 2–0 borta och 1–0 hemma och i finalen mötte man ett tredje Londonlag, Tottenham. Den här gången blev det dock förlust med 1–0 efter ett mål av Ralph Coates i andra halvlek.

Norwich Citys startelva 1972/73: 1 Kevin Keelan (målvakt), 2 Clive Payne (högerback), 3 Alan Black/Geoff Butler (vänsterback), 4 Dave Stringer (mittback), 5 Duncan Forbes (mittback), 6 Max Briggs (mittfältare), 7 Doug Livermore (mittfältare), 8 Jimmy Bone (anfallare), 9 David Cross (anfallare), 10 Graham Paddon (mittfältare), 11 Terry Anderson (ytter). I februari värvades Trevor Hockey från Sheffield United i utbyte mot Jimmy Bone. Colin Suggett, som hade värvats från West Bromwich i januari, tog över tröja nummer nio i slutet av säsongen, Hockey tog över nummer sex och Ian Mellor, ny från Manchester City i mars, tog över nummer elva. Bäste målskytt blev David Cross med elva ligamål.

Säsongen 1973/74 slutade Norwich på sista plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen förlorade man mot Arsenal i tredje omgången. I Ligacupen besegrade man Wrexham, Everton, Southampton och Millwall, men i semifinalen blev det förlust mot Wolverhampton efter 1–1 hemma och 0–1 borta. I november 1973 lämnade tränaren Ron Saunders laget för att ta över Manchester City. Han ersattes av John Bond som i december värvade Ted MacDougall från West Ham. MacDougall hann med att göra elva mål på 25 ligamatcher och bli lagets bäste målskytt.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön hals och gröna muddar, gröna byxor med två gula ränder på sidorna och gula eller gröna strumpor. Ett nytt uppdaterat klubbmärke introducerades 1972, men i de första matcherna i augusti saknades klubbmärket på tröjorna.