Etikett: Queens Park Rangers

Queens Park Rangers 1994/95

Queens Park Rangers inledde säsongen 1994/95 med bara en seger på de elva första ligamatcherna. Laget låg då på nedflyttningsplats, men i slutet av oktober besegrade man både Aston Villa och Liverpool och klättrade upp över strecket. Den elfte november lämnade emellertid managern Gerry Francis klubben för att ta över Tottenham Hotspur. Ersättaren hette Ray Wilkins och antog rollen som spelande tränare. Wilkins hade lämnat QPR efter föregående säsong för att bli spelande tränare i Crystal Palace, men återvände alltså redan efter ett halvår. Under Wilkins ledning fortsatte laget klättringen uppåt i tabellen. Till slut kom Queens Park Rangers på åttonde plats i Premier League 1994/95, en placering bättre än föregående säsong.

Queens Park Rangers tog sig till kvartsfinal i FA-cupen genom att besegra Aylesbury United, West Ham United och Millwall utan att släppa in ett enda mål. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 0–2 mot Manchester United. I Ligacupen slog QPR ut Carlisle United i andra omgången, men förlorade sedan med 3–4 mot Manchester City.

Laguppställning: 1 Tony Roberts – 2 David Bardsley, 4 Steve Yates/16 Danny Maddix, 6 Alan McDonald, 3 Clive Wilson – 7 Andy Impey, 8 Ian Holloway, 14 Simon Barker, 11 Trevor Sinclair – 9 Les Ferdinand, 20 Kevin Gallen.

Andy Impey spelade mest med totalt 46 av de 49 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Les Ferdinand blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav 24 i ligan. De 24 ligamålen gav en tredjeplats i Premier Leagues skytteliga bakom Robbie Fowler (Liverpool) och Alan Shearer (Blackburn Rovers). Nya spelare i truppen var holländske målvakten Sieb Dijkstra (Motherwell) och tidigare landslagsmittfältaren Steve Hodge som kom från Leeds United i oktober. Dessa spelade dock bara tiotalet matcher under säsongen medan nye spelande tränaren Ray Wilkins bara deltog som spelare i två matcher.

Tröjorna

1994/95 var tredje och sista säsongen som Queens Park Rangers tillverkade sina egna tröjor under märket Clubhouse. Sponsor från och med denna säsong var amerikanska it-företaget Compaq. Den blåvita hemmatröjan fanns i två varianter där ordningen på ränderna på ärmarna skiljde sig. Byxorna var vanligtvis vita med en blå rand nertill, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade QPR i blå byxor med vit rand nertill. Även strumporna fanns i vitt eller blått utförande. Bortatröjan var röd med svart V-hals och svarta ärmslut. Till denna tröja använde man röda byxor med en svart rand nertill samt röda strumpor med svart överdel.

Queens Park Rangers 1985/86

Inför säsongen 1985/86 tog Jim Smith, tidigare i Oxford United, över som manager för Queens Park Rangers. Han ledde laget till trettonde plats i ligan, sex placeringar bättre än föregående säsong. I FA-cupens tredje omgång förlorade QPR mot division två-laget Carlisle United, men i Ligacupen gick det bättre. Först blev det seger över Hull City, även de hemmahörande i division två. Därefter besegrade man fyra division ett-klubbar i rad: Watford, Nottingham Forest, Chelsea (efter omspel) och Liverpool. I finalen på Wembley stod Oxford United för motståndet. Där vann Oxford med 3–0 och tog sin första stora cuptitel.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Alan McDonald, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen/Michael Robinson, 8 Robbie James/Wayne Fereday, 4 Gary Waddock/Warren Neill, 11 Wayne Fereday/Michael Robinson – 9 Gary Bannister, 10 John Byrne. I Ligacupfinalen spelade Warren Neill i tröja nummer 4, Martin Allen i nummer 7, Robbie James i nummer 8 och Michael Robinson i nummer 11. Avbytare var Leroy Rosenior. Alan McDonald och Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher och Gary Bannister blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna åt QPR och sponsor var Guinness. Årets modell hade tre röda ränder längs ärmarna och hals och muddar var röda med en blå och en vit rand. Tröjreklamen fanns i två storlekar. Den mindre varianten användes främst i tv-sända matcher. I Ligacupfinalen återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final / Wembley 1986” runt Adidas-loggan. Byxor och strumpor var vita med tre röda ränder. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor och/eller strumpor med tre vita ränder. Queens Park Rangers behöll samma reservställ som laget hade använt sedan 1983.

Queens Park Rangers 1983–1985

Queens Park Rangers hade vunnit division två och var nu tillbaka i högsta serien. Laget kom på femte plats i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen åkte man däremot ut direkt i tredje omgången mot Huddersfield och i Ligacupen slog man ut Crewe Alexandra, men förlorade sedan mot Ipswich. Målvakten Peter Hucker och vänsterbacken Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt totalt sett med sexton mål varav tretton i ligan medan Clive Allen gjorde fjorton ligamål.

Laguppställning 1983/84: 1 Peter Hucker – 2 Warren Neill, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Gary Micklewhite/Mike Fillery, 4 Gary Waddock, 11 John Gregory – 9 Clive Allen, 10 Simon Stainrod, 8 Ian Stewart/Mike Fillery.

Sommaren 1984 lämnade managern Terry Venables klubben för att ta över Barcelona. Under hösten slog QPR ut KR Reykjavik ur UEFA-cupen, men åkte sedan ut på bortamålsregeln mot Partizan Belgrad efter 6–2 hemma och 0–4 borta. I ligan gick det inte alls lika bra som föregående säsong. Laget kom först på nittonde plats, en poäng före Norwich som åkte ur. QPR åkte även ur FA-cupen direkt i tredje omgången mot division tre-laget Doncaster Rovers. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Ipswich efter omspel.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Guinness. Hemmatröjan hade smala röda ränder mellan de blå och vita tvärränderna. Från början var Adidas-märket och klubbmärket röda, men så småningom bytte man till vita. Samtidigt blev Guinness-loggan något större. Under 1983/84 hade klubbmärket en banderoll med texten ”Div.2 Champions 1982 1983”. Till 1984/85 ändrades den till ”1st Division 1984 1985”. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor eller strumpor. Reservstället bestod av tröjor med röda och svarta ränder på tvären samt svarta eller röda byxor och strumpor.

Queens Park Rangers 1978/79

Queens Park Rangers slutade på tjugonde plats i ligan 1978/79 och åkte ner i division två tillsammans med Birmingham City och Chelsea. I FA-cupen åkte man ut mot Fulham i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Preston North End och Swansea City innan det blev förlust mot Leeds United i fjärde omgången.

Laget 1978/79: 1 Phil Parkes/Derek Richardson – 2 Dave Clement/Don Shanks, 5 Ernie Howe, 6 Glenn Roeder, 3 Ian Gillard – 8 Gerry Francis, 4 John Hollins, 10 Stan Bowles – 7 Peter Eastoe/Don Shanks, 9 Martin Busby/Rachid Harkouk/Billy Hamilton/Mickey Walsh, 11 Paul McGee/Paul Goddard. I februari 1979 såldes målvakten Phil Parkes till West Ham United för 565 000 pund vilket gjorde honom till världens dyraste målvakt. Peter Eastoe såldes till Everton i mars 1979 i utbyte mot Mickey Walsh. Bästa målskyttar blev Martin Busby och Paul Goddard med sex ligamål var.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och hade denna säsong vit hals och vita muddar. Bortastället var helt rött med tre vita ränder längs ärmarna och på byxorna och strumporna. Den rödvita tröjan fanns också kvar och användes som tredjeställ.

Queens Park Rangers 1977/78

Queens Park Rangers slutade på nittonde plats i ligan 1977/78, bara en poäng före West Ham som åkte ur. I FA-cupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Nottingham Forest efter två omspelsmatcher och i Ligacupen åkte man ut mot Aston Villa i tredje omgången.

Laget 1977/78: Phil Parkes – Dave Clement, Ernie Howe, Don Shanks, Ian Gillard – Martin Busby, John Hollins, Brian Williams – Stan Bowles, Don Givens, Leighton James/Peter Eastoe. Nya i laget var Ernie Howe (Fulham), Brian Williams (Bury), Martin Busby (Notts County) och Leighton James (Derby County). Stan Bowles och Peter Eastoe blev bästa målskyttar med sex ligamål var.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och hade nu blå hals och muddar. Bortastället var likadant som tidigare förutom att strumporna hade rödvit överdel. Den vita Umbro-tröjan från förra säsongen återkom i en FA-cupmatch mot West Ham.

Queens Park Rangers 1976/77

Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.

I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.

Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.

För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.

Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.

Queens Park Rangers 1975/76

Queens Park Rangers gjorde sin bästa säsong någonsin. Laget var nära att ta hem ligatiteln, men fick till sist ge sig i kampen mot Liverpool som slutade en poäng före. QPR vann sin sista match mot Leeds United och ledde då serien, men Liverpool hade en match kvar att spela, borta mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool vann med 3–1 och passerade QPR i tabellen. I FA-cupen åkte QPR ut i tredje omgången efter förlust i omspelsmatch mot Newcastle. I Ligacupen besegrade man Shrewsbury Town och Charlton Athletic (efter omspel), men förlorade även här mot Newcastle.

Laget 1975/76: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Gerry Francis, Don Masson – Dave Thomas, Stan Bowles, Don Givens. Phil Parkes och Don Masson spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Don Givens (13 ligamål), Gerry Francis (12) och Stan Bowles (10).

I början av säsongen hade hemmatröjan vit hals och vita muddar, men i oktober lanserades en ny variant med blå hals och blå muddar och med smalare ränder. Bortatröjan var likadan som i slutet av föregående säsong men hade nu klubbmärket placerat på ena bröstet.

Queens Park Rangers 1974/75

I oktober 1974 lämnade tränaren Gordon Jago klubben. Han ersattes av Dave Sexton som hade fått sparken från Chelsea. Sexton ledde Queens Park Rangers till elfte plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Southend United (efter omspel) och Notts County, men föll sedan mot West Ham i femte omgången. I Ligacupen slog man ut Orient efter omspel i andra omgången innan det blev förlust mot Newcastle.

Laget 1974/75: Phil Parkes (målvakt), Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard (försvarare), Gerry Francis, John Beck, Don Masson, Mick Leach, Dave Thomas (mittfältare), Don Givens, Stan Bowles, Don Rogers (anfallare). Don Rogers värvades från Crystal Palace i september i utbyte mot Terry Venables. Mittbacken Terry Mancini såldes till Arsenal i oktober och senare under hösten värvades Don Shanks och Don Masson från Luton Town respektive Notts County. Ian Gillard spelade samtliga 42 ligamatcher och Don Givens blev lagets bäste målskytt med sexton ligamål.

Under hösten 1974 tillverkades Queens Park Rangers tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Till en början användes samma bortatröja som tidigare (röd tröja med vit krage), men senare under hösten introducerades en tröja delad i fyra fält i rött och vitt. Denna variant byttes så småningom till en tvådelad tröja med en röd och en vit halva.

Queens Park Rangers 1964–1974

I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.

QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.

Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.

Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.