Inför säsongen 1985/86 tog Jim Smith, tidigare i Oxford United, över som manager för Queens Park Rangers. Han ledde laget till trettonde plats i ligan, sex placeringar bättre än föregående säsong. I FA-cupens tredje omgång förlorade QPR mot division två-laget Carlisle United, men i Ligacupen gick det bättre. Först blev det seger över Hull City, även de hemmahörande i division två. Därefter besegrade man fyra division ett-klubbar i rad: Watford, Nottingham Forest, Chelsea (efter omspel) och Liverpool. I finalen på Wembley stod Oxford United för motståndet. Där vann Oxford med 3–0 och tog sin första stora cuptitel.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Alan McDonald, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen/Michael Robinson, 8 Robbie James/Wayne Fereday, 4 Gary Waddock/Warren Neill, 11 Wayne Fereday/Michael Robinson – 9 Gary Bannister, 10 John Byrne. I Ligacupfinalen spelade Warren Neill i tröja nummer 4, Martin Allen i nummer 7, Robbie James i nummer 8 och Michael Robinson i nummer 11. Avbytare var Leroy Rosenior. Alan McDonald och Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher och Gary Bannister blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna åt QPR och sponsor var Guinness. Årets modell hade tre röda ränder längs ärmarna och hals och muddar var röda med en blå och en vit rand. Tröjreklamen fanns i två storlekar. Den mindre varianten användes främst i tv-sända matcher. I Ligacupfinalen återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final / Wembley 1986” runt Adidas-loggan. Byxor och strumpor var vita med tre röda ränder. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor och/eller strumpor med tre vita ränder. Queens Park Rangers behöll samma reservställ som laget hade använt sedan 1983.

Queens Park Rangers slutade på tjugonde plats i ligan 1978/79 och åkte ner i division två tillsammans med Birmingham City och Chelsea. I FA-cupen åkte man ut mot Fulham i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Preston North End och Swansea City innan det blev förlust mot Leeds United i fjärde omgången.

Laget 1978/79: 1 Phil Parkes/Derek Richardson – 2 Dave Clement/Don Shanks, 5 Ernie Howe, 6 Glenn Roeder, 3 Ian Gillard – 8 Gerry Francis, 4 John Hollins, 10 Stan Bowles – 7 Peter Eastoe/Don Shanks, 9 Martin Busby/Rachid Harkouk/Billy Hamilton/Mickey Walsh, 11 Paul McGee/Paul Goddard. I februari 1979 såldes målvakten Phil Parkes till West Ham United för 565 000 pund vilket gjorde honom till världens dyraste målvakt. Peter Eastoe såldes till Everton i mars 1979 i utbyte mot Mickey Walsh. Bästa målskyttar blev Martin Busby och Paul Goddard med sex ligamål var.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och hade denna säsong vit hals och vita muddar. Bortastället var helt rött med tre vita ränder längs ärmarna och på byxorna och strumporna. Den rödvita tröjan fanns också kvar och användes som tredjeställ.

Queens Park Rangers slutade på nittonde plats i ligan 1977/78, bara en poäng före West Ham som åkte ur. I FA-cupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Nottingham Forest efter två omspelsmatcher och i Ligacupen åkte man ut mot Aston Villa i tredje omgången.

Laget 1977/78: Phil Parkes – Dave Clement, Ernie Howe, Don Shanks, Ian Gillard – Martin Busby, John Hollins, Brian Williams – Stan Bowles, Don Givens, Leighton James/Peter Eastoe. Nya i laget var Ernie Howe (Fulham), Brian Williams (Bury), Martin Busby (Notts County) och Leighton James (Derby County). Stan Bowles och Peter Eastoe blev bästa målskyttar med sex ligamål var.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och hade nu blå hals och muddar. Bortastället var likadant som tidigare förutom att strumporna hade rödvit överdel. Den vita Umbro-tröjan från förra säsongen återkom i en FA-cupmatch mot West Ham.

Queens Park Rangers gjorde sin bästa säsong någonsin. Laget var nära att ta hem ligatiteln, men fick till sist ge sig i kampen mot Liverpool som slutade en poäng före. QPR vann sin sista match mot Leeds United och ledde då serien, men Liverpool hade en match kvar att spela, borta mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool vann med 3–1 och passerade QPR i tabellen. I FA-cupen åkte QPR ut i tredje omgången efter förlust i omspelsmatch mot Newcastle. I Ligacupen besegrade man Shrewsbury Town och Charlton Athletic (efter omspel), men förlorade även här mot Newcastle.

Laget 1975/76: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Gerry Francis, Don Masson – Dave Thomas, Stan Bowles, Don Givens. Phil Parkes och Don Masson spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Don Givens (13 ligamål), Gerry Francis (12) och Stan Bowles (10).

I början av säsongen hade hemmatröjan vit hals och vita muddar, men i oktober lanserades en ny variant med blå hals och blå muddar och med smalare ränder. Bortatröjan var likadan som i slutet av föregående säsong men hade nu klubbmärket placerat på ena bröstet.

I oktober 1974 lämnade tränaren Gordon Jago klubben. Han ersattes av Dave Sexton som hade fått sparken från Chelsea. Sexton ledde Queens Park Rangers till elfte plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Southend United (efter omspel) och Notts County, men föll sedan mot West Ham i femte omgången. I Ligacupen slog man ut Orient efter omspel i andra omgången innan det blev förlust mot Newcastle.

Laget 1974/75: Phil Parkes (målvakt), Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard (försvarare), Gerry Francis, John Beck, Don Masson, Mick Leach, Dave Thomas (mittfältare), Don Givens, Stan Bowles, Don Rogers (anfallare). Don Rogers värvades från Crystal Palace i september i utbyte mot Terry Venables. Mittbacken Terry Mancini såldes till Arsenal i oktober och senare under hösten värvades Don Shanks och Don Masson från Luton Town respektive Notts County. Ian Gillard spelade samtliga 42 ligamatcher och Don Givens blev lagets bäste målskytt med sexton ligamål.

Under hösten 1974 tillverkades Queens Park Rangers tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Till en början användes samma bortatröja som tidigare (röd tröja med vit krage), men senare under hösten introducerades en tröja delad i fyra fält i rött och vitt. Denna variant byttes så småningom till en tvådelad tröja med en röd och en vit halva.

I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.

QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.

Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.

Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.