Sheffield Wednesday inledde säsongen 1994/95 med två förluster (mot Tottenham och Queens Park Rangers) och sju insläppta mål. Se ligapremiären mot Tottenham i sin helhet på YouTube. Efter åtta omgångar hade laget bara vunnit en match (mot Wimbledon i tredje omgången) och låg på nedflyttningsplats. Wednesday lyckades sedan vinna ett par matcher och ta sig över strecket, men under hösten fortsatte man att varva segrar med förluster och oavgjorda.

På annandag jul 1994 besegrade man dock Everton med 4–1 och två dagar senare blev det 5–1 mot Coventry. På dessa två matcher gjorde nyförvärvet Guy Whittingham fyra mål. Det blev sedan ytterligare sex raka matcher utan förlust och laget klättrade upp till åttonde plats i tabellen. Formtoppen varade dock inte längre än så. På de följande nio matcherna blev det sju förluster. Den första april 1995 åkte Sheffield Wednesday dessutom på säsongens största hemmaförlust i Premier League – 1–7 mot Nottingham Forest. På de avslutande sex matcherna blev det två segrar, två oavgjorda och två förluster. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i Premier League 1994/95, sex placeringar sämre än föregående säsong. Det var inte tillräckligt för att managern Trevor Francis skulle få behålla jobbet. Sommaren 1995 fick han sparken och ersattes av David Pleat från Luton Town.

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Gillingham i tredje omgången. Efter en mållös match mot Wolverhampton Wanderers i fjärde omgången förlorade man sedan på straffar i omspelsmatchen. Laget besegrade Bradford City och Southampton i Ligacupen, men förlorade sedan mot Arsenal.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1994/95

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Peter Atherton/5 Dan Petrescu, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Ian Nolan – 16 Graham Hyde, 14 Chris Bart-Williams, 11 John Sheridan, 15 Andy Sinton/8 Chris Waddle – 10 Mark Bright, 9 David Hirst/19 Guy Whittingham.

Under sommaren 1994 värvade managern Trevor Francis försvararna Peter Atherton (Coventry City), Ian Nolan (Tranmere Rovers), och rumänen Dan Petrescu (Genoa) samt mittfältaren Ian Taylor (Port Vale). I september anlände svenske mittfältaren Klas Ingesson från PSV Eindhoven och i december fyllde man på med anfallaren Guy Whittingham från Aston Villa. Whittingham kom som en del i en bytesaffär med Ian Taylor som alltså inte blev kvar i klubben mer än fem månader. Nolan spelade samtliga 49 matcher under säsongen och Atherton spelade alla utom en ligamatch. Bright blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Sheffield Wednesday behöll samma hemmatröja som 1993/94. Även den svarta bortatröjan fanns kvar, men man introducerade också en ny bortatröja. Denna var gul med smala lila ränder och lila krage. Byxor fanns både i lila och gult och strumporna var lila med gul överdel. En skillnad på årets tröjor var numren och namnen på ryggen som hade ett annat typsnitt. Namnen var placerade i en ruta och på den svarta tröjan tog man bort rutan som numren satt på.

Sheffield Wednesday fick en minst sagt dålig start på säsongen 1993/94. Det blev fem förluster, fyra oavgjorda och bara en seger – hemma mot Southampton – på de tio första ligamatcherna. På de fyra första matcherna gjorde man dessutom inte ett enda mål.

Efter förlusten mot Manchester United den 2 oktober började emellertid resultaten att bli bättre. Sheffield Wednesday radade upp nio matcher utan förlust innan man föll med matchens enda mål mot Arsenal den 12 december. Det skulle visa sig blå sista förlusten före nyår och efter en uddamålsseger över Tottenham den 3 januari var laget uppe på femte plats i tabellen. Tre förluster i mars månad gjorde att man sjönk till nionde plats, men laget avslutade säsongen med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio sista matcherna. Sheffield Wednesday upprepade därmed förra säsongens sjundeplats i Premier League. Denna gång tog man dock fem poäng mer (64) och gjorde hela 21 mål mer (76). Bara mästarna Manchester United och trean Newcastle gjorde fler mål än Sheffield Wednesday denna säsong.

Sheffield Wednesday till semifinal i Ligacupen 1993/94

I FA-cupens tredje omgång fick Sheffield Wednesday oavgjort, 1–1, mot Nottingham Forest, men i omspelet kunde man vinna med 2–0. Det blev 1–1 även mot Chelsea i fjärde omgången och denna gång vann Londonlaget med 3–1 efter förlängning i omspelet.

I Ligacupen slog Wednesday ut Bolton Wanderers i andra omgången och sedan Middlesbrough efter omspel (1–1 i första mötet). Laget fortsatte med att besegra Londonlagen Queens Park Rangers och Wimbledon i fjärde respektive femte omgången. Sheffield Wednesday var nu framme i semifinal mot Manchester United. I första mötet på Old Trafford gjorde dock Ryan Giggs matchens enda mål för hemmalaget. Returen på Hillsborough slutade även den med förlust för Wednesday. United vann med 4–1 och gick till final.

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Roland Nilsson, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Nigel Worthington – 21 Ryan Jones/8 Chris Waddle, 4 Carlton Palmer, 14 Chris Bart-Williams, 16 Graham Hyde, 15 Andy Sinton – 10 Mark Bright.

Mittbacken Des Walker spelade samtliga 54 tävlingsmatcher under säsongen. Mark Bright blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Puma över efter Umbro som tröjleverantör åt Sheffield Wednesday. Det var första gången som Puma skrev kontrakt med en engelsk ligaklubb. Sponsor var precis som föregående säsong Yorkshire-baserade mjukvaruföretaget Sanderson. Hemmatröjan var som vanligt blåvitrandig, men de blå ränderna på ärmarna var uppbrutna av vita kritstrecksränder. Tröjan hade även mönster i tyget i form av Puma-märket samt ugglan från klubbmärket. Mönstret med ugglorna återkom även på byxorna. Efter några år med svarta byxor gick man tillbaka till blå byxor, precis som under 70- och 80-talen. Strumporna var vita med blå överdel, men i bortamatcherna mot Sheffield United och Leeds spelade man i blå strumpor med gul överdel.

Bortatröjorna

Bortatröjan var svart med smala gula ränder och hade mönster i tyget i form av Puma King-märket. Till denna tröja använde Sheffield Wednesday svarta byxor med samma mönster i tyget som på tröjan samt svarta strumpor med gul överdel. Svarta ränder på bortatröjan och blåvita ränder på hemmatröjan fungerade emellertid inte när man skulle möta Newcastle på St. James’ Park i september. Puma tog därför fram en ny tröja, men denna var vit med smala svarta ränder i samma stil som bortatröjan. Byxorna var gula med en svart kant nedtill och strumporna tog man från det svarta bortastället. Domare Dilkes gick inte med på detta, utan beordrade hemmalaget Newcastle att byta till sitt blå bortaställ.

Åtta dagar efter matchen mot Newcastle var det dags för bortamatch mot Bolton Wanderers i Ligacupen. Varken hemmatröjan eller den man använde mot Newcastle var lämpliga mot Boltons vita tröjor, men man kunde inte heller använda den svarta bortatröjan. Orsaken var att domarna i Ligacupen fortfarande bar svarta tröjor (i Premier League hade domarna gröna tröjor). Sheffield Wednesday fick därför låna Boltons gula tredjetröjor från början av 90-talet.

Till bortamatchen mot Queens Park Rangers i Ligacupen den 1 december hade Puma tagit fram en egen gul tröja åt Wednesday. Denna hade samma Puma King-mönster som den svarta och vita tröjan. Byxor och strumpor hämtade man från det svarta bortastället. Den gula tröjan kom till användning även mot Wimbledon i nästa omgång av Ligacupen, men då spelade Wednesday i gula byxor. I båda dessa matcher saknades namnen på ryggen och spelarna var numrerade 1–11. Bara fyra dagar senare, den 11 januari, mötte man återigen Wimbledon, denna gång i ligan. Nu valde man den vita tröjan tillsammans med svarta byxor och strumpor.

Läs mer om Sheffield Wednesday och deras tröjor 1993/94 på Museum of Jerseys.