Etikett: Sheffield Wednesday

Sheffield Wednesday 1987/88

Sheffield Wednesday inledde 1987/88 med fem förluster och tre oavgjorda på de åtta första ligamatcherna. Första segern kom den 26:e september då man besegrade Charlton Athletic med 2–0 hemma på Hillsborough. Laget tog sig då upp från sista till näst sista plats i tabellen, men sedan följde tre raka förluster. Vändningen kom den 24:e oktober då Sheffield Wednesday besegrade Norwich City med 1–0. Det var starten på en formtopp som gav tio segrar på fjorton matcher och laget klättrade upp till nionde plats. Sedan tog det tvärstopp och Wednesday förlorade fem matcher i rad och sjönk tre placeringar i tabellen.

Laget återhämtade sig dock och förlorade inte på åtta matcher – det blev fyra segrar och lika många oavgjorda. I säsongens sista match åkte man sedan på storstryk hemma mot Liverpool som vann med 5–1. Det innebar att Sheffield Wednesday slutade på elfte plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng vilket var lika många som Coventry City och Luton Town, men Wednesday hade sämre målskillnad.

Sheffield Wednesday mötte Everton i tredje omgången av FA-cupen 1987/88. Matchen slutade 1–1 och gick till omspel, men det skulle inte räcka med en omspelsmatch. Både första och andra omspelet slutade med samma siffror som i den ursprungliga matchen. I den tredje omspelsmatchen var Everton överlägsna och vann med 5–0. I Ligacupens andra omgång slog Sheffield Wednesday ut Shresbury Town efter 1–1 borta och 2–1 hemma. Sedan besegrade man även Barnsley och Aston Villa med 2–1, men i femte omgången blev det förlust med 0–1 mot Arsenal. I Full Members’ Cup (Simod Cup) slog Wednesday ut Bournemouthmed 2–0, men åkte sedan ut efter 0–1 mot Stoke City.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1987/88

Fem spelare deltog i 48 av de 51 liga- och cupmatcherna. Dessa var Nigel Worthington, Lawrie Madden, Mel Sterland, Gary Megson och Lee Chapman. Den sistnämnde blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav nitton i ligan. Bland nyförvärven sommaren 1987 fanns yttern Tony Galvin från Tottenham och mittfältaren Gary Owen som kom från grekiska Panionios. Under hösten anlände även försvararen Nigel Pearson (Shrewsbury Town), mittfältaren Mark Proctor (Sunderland) och anfallaren Colin West (Glasgow Rangers). West stod för tolv fullträffar varav sju i ligan och blev lagets näst bäste målskytt.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Umbro tröjorna till Sheffield Wednesday 1987/88 och sponsor var Finlux. Årets tröjor hade betydligt smalare blå ränder än tidigare och man spelade dessutom i vita byxor och strumpor. I vissa bortamatcher använde man dock blå byxor och/eller strumpor. Den grå bortatröjan med tillhörande lila byxor och strumpor från 1986/87 användes även 1987/88.

Sheffield Wednesday 1986/87

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1986/87 med att spela oavgjort 1–1 borta mot nykomlingen Charlton Athletic. Efter ytterligare en oavgjord, denna gång 2–2 hemma mot blivande mästarna Everton, tog laget sin första trepoängare när man besegrade Chelsea med 2–0 hemma på Hillsborough. Sheffield Wednesday fick en bra start på säsongen och förlusten borta mot Arsenal (0–2) i nästa omgång var lagets enda nederlag på de nio första matcherna. Efter storsegern med 6–1 mot Oxford United i nionde omgången var man uppe på fjärde plats i tabellen. Nu började dock formen att dala, och på de kommande elva matcherna blev resultaten blandade: fyra segrar, fyra oavgjorda och tre förluster. Laget avslutade sedan året med två 0–1-förluster mot Manchester City respektive Liverpool.

Det blev sedan ytterligare fem förluster och bara tre oavgjorda på de kommande åtta matcherna. På dessa matcher gjorde laget bara fyra mål och den tredje januari åkte man på säsongens största förlust när man föll med 1–6 borta mot Leicester City. I början av mars hade Wednesday sjunkit till femtonde plats, men därefter lyckades man äntligen vinna ett par matcher. Först blev det 1–0 hemma mot Manchester United och sedan 2–0 borta mot West Ham United. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade sedan fyra matcher i rad.

Det återstod nu sex matcher och man lyckades vinna tre gånger och spela oavgjort två gånger. I hemmamatchen mot Queens Park Rangers den andra maj vann Wednesday dessutom med hela 7–1. Det var den största hemmasegern i ligan denna säsong. Efter att ha besegrat Aston Villa med 2–1 borta blev det förlust med 0–2 hemma mot Wimbledon i sista matchen. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i division ett 1986/87.

Kvartsfinal i FA-cupen

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Derby County (1–0) i tredje omgången. Därefter fick man bara 1–1 mot division tre-laget Chester City, men i omspelet blev det seger med 3–1. Det blev sedan återigen 1–1, denna gång mot West Ham, men seger med 2–0 i omspelet tog laget till kvartsfinal. Där blev det dock förlust med 1–3 mot Coventry City. I Ligacupens andra omgång blev det en enkel seger över division fyra-laget Stockport County – 3–0 hemma och hela 7–0 i returen. Det blev dock storförlust med 4–0 mot Everton i nästa omgång. Sheffield Wednesday deltog även i Full Members’ Cup 1986/87, men åkte ut direkt i tredje omgången efter 0–1 mot division två-laget Portsmouth.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 4 Paul Hart/Mark Smith/Larry May, 5 Lawrie Madden, 3 Nigel Worthington/Glynn Snodin – 7 Brian Marwood, 6 Mark Chamberlain/Nigel Worthington, 8 Gary Megson, 11 Gary Shelton – 9 Lee Chapman, 10 Carl Shutt/David Hirst.

Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 52 liga- och cupmatcher under säsongen. Av utespelarna var anfallaren Lee Chapman den som spelade mest med totalt 49 matcher varav 41 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med 22 mål varav 19 i ligan. Bland de nya spelarna i laget fanns anfallarna David Hirst (Barnsley) och Carl Bradshaw (egen produkt). I februari anlände även mittbacken Larry May från Barnsley. Han ersatte Paul Hart som i slutet av december hade sålts till Birmingham City.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och sponsor var Finlux. Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong, men den kortärmade varianten hade något smalare ränder. Till 1986/87 fick Sheffield Wednesday ett nytt bortaställ. Tröjan var silverfärgad med smala lila och vita diagonala ränder på framsidan. Tillhörande byxor och strumpor var lila.

Sheffield Wednesday 1994/95

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1994/95 med två förluster (mot Tottenham och Queens Park Rangers) och sju insläppta mål. Se ligapremiären mot Tottenham i sin helhet på YouTube. Efter åtta omgångar hade laget bara vunnit en match (mot Wimbledon i tredje omgången) och låg på nedflyttningsplats. Wednesday lyckades sedan vinna ett par matcher och ta sig över strecket, men under hösten fortsatte man att varva segrar med förluster och oavgjorda.

På annandag jul 1994 besegrade man dock Everton med 4–1 och två dagar senare blev det 5–1 mot Coventry. På dessa två matcher gjorde nyförvärvet Guy Whittingham fyra mål. Det blev sedan ytterligare sex raka matcher utan förlust och laget klättrade upp till åttonde plats i tabellen. Formtoppen varade dock inte längre än så. På de följande nio matcherna blev det sju förluster. Den första april 1995 åkte Sheffield Wednesday dessutom på säsongens största hemmaförlust i Premier League – 1–7 mot Nottingham Forest. På de avslutande sex matcherna blev det två segrar, två oavgjorda och två förluster. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i Premier League 1994/95, sex placeringar sämre än föregående säsong. Det var inte tillräckligt för att managern Trevor Francis skulle få behålla jobbet. Sommaren 1995 fick han sparken och ersattes av David Pleat från Luton Town.

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Gillingham i tredje omgången. Efter en mållös match mot Wolverhampton Wanderers i fjärde omgången förlorade man sedan på straffar i omspelsmatchen. Laget besegrade Bradford City och Southampton i Ligacupen, men förlorade sedan mot Arsenal.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1994/95

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Peter Atherton/5 Dan Petrescu, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Ian Nolan – 16 Graham Hyde, 14 Chris Bart-Williams, 11 John Sheridan, 15 Andy Sinton/8 Chris Waddle – 10 Mark Bright, 9 David Hirst/19 Guy Whittingham.

Under sommaren 1994 värvade managern Trevor Francis försvararna Peter Atherton (Coventry City), Ian Nolan (Tranmere Rovers), och rumänen Dan Petrescu (Genoa) samt mittfältaren Ian Taylor (Port Vale). I september anlände svenske mittfältaren Klas Ingesson från PSV Eindhoven och i december fyllde man på med anfallaren Guy Whittingham från Aston Villa. Whittingham kom som en del i en bytesaffär med Ian Taylor som alltså inte blev kvar i klubben mer än fem månader. Nolan spelade samtliga 49 matcher under säsongen och Atherton spelade alla utom en ligamatch. Bright blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Sheffield Wednesday behöll samma hemmatröja som 1993/94. Även den svarta bortatröjan fanns kvar, men man introducerade också en ny bortatröja. Denna var gul med smala lila ränder och lila krage. Byxor fanns både i lila och gult och strumporna var lila med gul överdel. En skillnad på årets tröjor var numren och namnen på ryggen som hade ett annat typsnitt. Namnen var placerade i en ruta och på den svarta tröjan tog man bort rutan som numren satt på.

Sheffield Wednesday 1993/94

Sheffield Wednesday fick en minst sagt dålig start på säsongen 1993/94. Det blev fem förluster, fyra oavgjorda och bara en seger – hemma mot Southampton – på de tio första ligamatcherna. På de fyra första matcherna gjorde man dessutom inte ett enda mål.

Efter förlusten mot Manchester United den 2 oktober började emellertid resultaten att bli bättre. Sheffield Wednesday radade upp nio matcher utan förlust innan man föll med matchens enda mål mot Arsenal den 12 december. Det skulle visa sig blå sista förlusten före nyår och efter en uddamålsseger över Tottenham den 3 januari var laget uppe på femte plats i tabellen. Tre förluster i mars månad gjorde att man sjönk till nionde plats, men laget avslutade säsongen med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio sista matcherna. Sheffield Wednesday upprepade därmed förra säsongens sjundeplats i Premier League. Denna gång tog man dock fem poäng mer (64) och gjorde hela 21 mål mer (76). Bara mästarna Manchester United och trean Newcastle gjorde fler mål än Sheffield Wednesday denna säsong.

Sheffield Wednesday till semifinal i Ligacupen 1993/94

I FA-cupens tredje omgång fick Sheffield Wednesday oavgjort, 1–1, mot Nottingham Forest, men i omspelet kunde man vinna med 2–0. Det blev 1–1 även mot Chelsea i fjärde omgången och denna gång vann Londonlaget med 3–1 efter förlängning i omspelet.

I Ligacupen slog Wednesday ut Bolton Wanderers i andra omgången och sedan Middlesbrough efter omspel (1–1 i första mötet). Laget fortsatte med att besegra Londonlagen Queens Park Rangers och Wimbledon i fjärde respektive femte omgången. Sheffield Wednesday var nu framme i semifinal mot Manchester United. I första mötet på Old Trafford gjorde dock Ryan Giggs matchens enda mål för hemmalaget. Returen på Hillsborough slutade även den med förlust för Wednesday. United vann med 4–1 och gick till final.

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Roland Nilsson, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Nigel Worthington – 21 Ryan Jones/8 Chris Waddle, 4 Carlton Palmer, 14 Chris Bart-Williams, 16 Graham Hyde, 15 Andy Sinton – 10 Mark Bright.

Mittbacken Des Walker spelade samtliga 54 tävlingsmatcher under säsongen. Mark Bright blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Puma över efter Umbro som tröjleverantör åt Sheffield Wednesday. Det var första gången som Puma skrev kontrakt med en engelsk ligaklubb. Sponsor var precis som föregående säsong Yorkshire-baserade mjukvaruföretaget Sanderson. Hemmatröjan var som vanligt blåvitrandig, men de blå ränderna på ärmarna var uppbrutna av vita kritstrecksränder. Tröjan hade även mönster i tyget i form av Puma-märket samt ugglan från klubbmärket. Mönstret med ugglorna återkom även på byxorna. Efter några år med svarta byxor gick man tillbaka till blå byxor, precis som under 70- och 80-talen. Strumporna var vita med blå överdel, men i bortamatcherna mot Sheffield United och Leeds spelade man i blå strumpor med gul överdel.

Bortatröjorna

Bortatröjan var svart med smala gula ränder och hade mönster i tyget i form av Puma King-märket. Till denna tröja använde Sheffield Wednesday svarta byxor med samma mönster i tyget som på tröjan samt svarta strumpor med gul överdel. Svarta ränder på bortatröjan och blåvita ränder på hemmatröjan fungerade emellertid inte när man skulle möta Newcastle på St. James’ Park i september. Puma tog därför fram en ny tröja, men denna var vit med smala svarta ränder i samma stil som bortatröjan. Byxorna var gula med en svart kant nedtill och strumporna tog man från det svarta bortastället. Domare Dilkes gick inte med på detta, utan beordrade hemmalaget Newcastle att byta till sitt blå bortaställ.

Åtta dagar efter matchen mot Newcastle var det dags för bortamatch mot Bolton Wanderers i Ligacupen. Varken hemmatröjan eller den man använde mot Newcastle var lämpliga mot Boltons vita tröjor, men man kunde inte heller använda den svarta bortatröjan. Orsaken var att domarna i Ligacupen fortfarande bar svarta tröjor (i Premier League hade domarna gröna tröjor). Sheffield Wednesday fick därför låna Boltons gula tredjetröjor från början av 90-talet.

Till bortamatchen mot Queens Park Rangers i Ligacupen den 1 december hade Puma tagit fram en egen gul tröja åt Wednesday. Denna hade samma Puma King-mönster som den svarta och vita tröjan. Byxor och strumpor hämtade man från det svarta bortastället. Den gula tröjan kom till användning även mot Wimbledon i nästa omgång av Ligacupen, men då spelade Wednesday i gula byxor. I båda dessa matcher saknades namnen på ryggen och spelarna var numrerade 1–11. Bara fyra dagar senare, den 11 januari, mötte man återigen Wimbledon, denna gång i ligan. Nu valde man den vita tröjan tillsammans med svarta byxor och strumpor.

Läs mer om Sheffield Wednesday och deras tröjor 1993/94 på Museum of Jerseys.

Sheffield Wednesday 1985/86

Sheffield Wednesday stod för en stark inledning på säsongen 1985/86 och i mitten av november var man uppe på tredje plats i tabellen. I mitten av säsongen blev förlusterna något fler och i början av april hade man sjunkit till nionde plats. Sheffield Wednesday avslutade dock med fem segrar på de sex sista matcherna vilket innebar att laget slutade på femte plats. Det var klubbens bästa placering sedan början av 60-talet. Sheffield Wednesday nådde även framgångar i FA-cupen. I tredje omgången besegrade laget West Bromwich Albion efter omspel. Därefter slog man ut Orient, Derby County (även det efter omspel) och West Ham. I semifinalen på Villa Park blev det dock förlust med 2–1 mot Everton. I Ligacupen slog Sheffield Wednesday ut Brentford, men förlorade sedan mot Swindon Town.

Laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 4 Lawrie Madden, 5 Chris Morris/Paul Hart, 6 Paul Hart, 3 Glynn Snodin/Chris Morris – 7 Brian Marwood, 8 Andy Blair/Gary Megson, 11 Gary Shelton – 9 Lee Chapman, 10 Garry Thompson.
Mick Lyons inledde som ordinarie i tröja nummer 5, men såldes i november till Grimsby Town. Andy Blair lämnade klubben för spel i Aston Villa i mars 1986. Gary Megson, som tog över hans plats, hade värvats från Newcastle i december 1985. Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen. Brian Marwood och Lee Chapman blev lagets bästa målskyttar med femton mål var (tretton respektive tio i ligan).

Tröjorna, som var tillverkade av Umbro, var likadana som föregående säsong förutom att MHS inte längre var kvar som sponsor. Under större delen av 1985/86 spelade Sheffield Wednesday utan reklam på tröjorna, men i slutet av säsongen tillkom Finlux som sponsor. I matchen mot Manchester United den 13 april (länk till Youtube) kan man se att de flesta bär kortärmade tröjor med reklam, men ett par spelare har långärmade tröjor utan reklam. Reklamen på den gula bortatröjan fanns i två varianter, dels på en vit ruta, dels i mindre format utan vit ruta. Den mindre varianten användes i FA-cupsemifinalen mot Everton. Tröjorna i denna match hade inskriptionen ”Semi Final 1986” nedanför klubbmärket.

Sheffield Wednesday 1984/85

Sheffield Wednesday hade kommit på andra plats i division två 1983/84 och spelade nu i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget klarade sig riktigt bra i återkomsten och slutade på åttonde plats i ettan 1984/85. I FA-cupen slog man ut Fulham och Oldham Athletic innan det blev förlust mot Ipswich Town i femte omgången. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal mot Chelsea. Efter 1–1 och hela 4–4 i omspelsmatchen kunde Chelsea till slut vinna den andra omspelsmatchen med 2–1. Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Imre Varadi med sexton ligamål och Lee Chapman med femton.

Laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 3 Peter Shirtliff, 4 Mark Smith, 5 Mick Lyons, 6 Nigel Worthington – 7 Brian Marwood, 8 Andy Blair, 11 Gary Shelton – 9 Imre Varadi, 10 Lee Chapman.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var MHS. I början av säsongen saknades dock sponsor och i tv-sända matcher var loggan i mindre format. Hemmatröjan var blåvitrandig och i samma stil som Newcastles tröja. Byxorna, som var blå med två vita ränder på sidorna, hade en annorlunda utformning i stil med de byxor som användes i friidrott. Tröjnumren fanns i två varianter: dels Umbros kantiga modell som flera andra lag använde vid denna tid, dels den traditionella modellen. Den senare var placerad på en vit ruta. Reservtröjan var gulrandig på framsidan och enfärgat gul på baksidan och användes tillsammans med gula byxor med två blå ränder på sidorna.