Etikett: Tottenham Hotspur

3 oktober 2024

Tottenham Hotspur 1987/88

Tottenham Hotspur mötte Coventry City i ligapremiären 1987/88, en repris på FA-cupfinalen några månader tidigare. Även denna gång blev det förlust för Spurs som föll med 1–2 borta på Highfield Road. Man återhämtade sig dock, vann fem matcher och spelade oavgjort två gånger på de följande sju matcherna. Efter segern mot West Ham (1–0) i åttonde omgången låg laget på andra plats i tabellen, två poäng bakom Queens Park Rangers. Men formen kom av sig och Tottenham förlorade därefter nio matcher och vann bara två gånger på tretton matcher. Den sista av dessa matcher var en 1–2-förlust borta mot Southampton på annandag jul.

Spurs hade då sjunkit till trettonde plats. Laget repade sig en aning efter det. Det blev fyra segrar, fem oavgjorda och två förluster fram till den nionde mars då man besegrade regerande ligamästarna Everton med 2–1 hemma på White Hart Lane. Tottenham låg nu åtta i tabellen, men avslutningen av säsongen blev mindre lyckosam. Det blev fem förluster och två oavgjorda innan man besegrade Luton Town med 2–1 i sista ligamatchen. Tottenham Hotspur slutade därmed på trettonde plats i division ett 1987/88. Laget hade problem med målskyttet denna säsong och man lyckades inte göra mer än 38 mål på de 40 ligamatcherna.

I FA-cupens tredje omgång slog Tottenham ut Oldham Athletic med 4–2. Tre veckor senare, i fjärde omgången, föll man dock med 1–2 mot division tre-laget Port Vale. Det gick inte bättre i Ligacupen. Man vände först en 0–1-förlust i första mötet med division fyra-laget Torquay United till seger med 3–0 i returen. Därefter åkte man ur turneringen efter 1–2 mot Aston Villa som denna säsong spelade i division två.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1987/88

Mittbacken Chris Fairclough, nyförvärv från Nottingham Forest spelade samtliga 45 liga- och cupmatcher. Clive Allen blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan. Dessutom stod belgaren Nico Claesen för tolv mål varav tio i ligan. Bland övriga nyförvärv fanns holländaren Johnny Metgod som även han kom från Nottingham Forest. Metgod spelade dock bara fjorton matcher totalt varav hälften som inhoppare.

Klubben värvade även några spelare under säsongen. Först anlände engelske landslagsmittbacken Terry Fenwick från Queens Park Rangers. Han tog en ordinarie plats och spelade sjutton av de arton sista ligamatcherna efter nyår. I februari värvades även målvakten Bobby Mimms från Everton samt anfallaren Paul Walsh från Liverpool. Bägge dessa gjorde debut borta mot Newcastle den 23:e februari och var ordinarie resten av säsongen (Walsh missade dock de två sista matcherna). Managern David Pleat avgick i oktober 1987 efter att tidningar påstått saker om hans privatliv. Han ersattes av Terry Venables som i september 1987 hade fått sparken från Barcelona.

Tröjorna

Hummel levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1987/88 och sponsor var Holsten. Hemmatröjan hade gjort debut i FA-cupfinalen 1987, men nu gick man tillbaka till marinblå byxor. Dessa hade samma design som de vita byxor Tottenham använde i FA-cupfinalen och även strumporna var likadana som i den matchen. Ibland hände det dock att man spelade i vita byxor eller marinblå strumpor. Den marinblå tredjetröjan från föregående säsong uppgraderades till bortatröja. Till denna tröja använde man oftast de marinblå hemmabyxorna, men borta mot Sheffield Wednesday spelade Tottenham i vita byxor. Även det ljusblå bortastället från föregående säsong kom till användning i ett antal bortamatcher 1987/88.

Tottenham Hotspur 1987/88 (alternativ hemma)

15 januari 2023

Tottenham Hotspur 1994/95

Inför 1994/95 värvade Tottenham Hotspur den tyske anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Monaco för två miljoner pund. Man värvade också den rumänske yttern och VM-spelaren Ilie Dumitrescu från Steaua Bukarest för 2,6 miljoner pund. Säsongens tredje stora nyförvärv, rumänske liberon Gheorghe Popescu, anlände från PSV Eindhoven i september och kostade 2,9 miljoner pund. Tidigare under året hade Tottenham befunnits skyldiga för ekonomiska oegentligheter begångna under klubbens tidigare ägare på 80-talet. Straffet blev 600 000 pund i böter, tolv poängs avdrag i ligan och uteslutning ur FA-cupen. Bötesbeloppet höjdes senare till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdrag och fick även delta i FA-cupen.

Ny offensiv taktik

Tottenhams manager Osvaldo Ardiles presenterade en ny taktik med fem spelare i offensiva positioner, något man inte sett i engelsk fotboll på flera decennier. I början av säsongen satte han mittbacken Colin Calderwood som defensiv mittfältare. Framför honom spelade Darren Anderton, Nick Barmby och Ilie Dumitrescu samt Teddy Sheringham och Jürgen Klinsmann längst fram. Det började bra med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Laget gjorde mycket mål, men man släppte också in mycket mål. I premiären mot Sheffield Wednesday blev det till exempel seger med 4–3. Se matchen på YouTube. Men det blev också en del förluster, bland annat 1–4 mot Nottingham Forest och 2–5 mot Manchester City. Skador gjorde att man fick stuva om i laget och Dumitrescu spelade bara elva ligamatcher från start under säsongen.

Osvaldo Ardiles får sparken

I början av november fick Ardiles sparken. Steve Perryman tog över tillfälligt innan Gerry Francis tillträdde permanent ett par veckor senare. Francis inledde med en 3–4-förlust mot Aston Villa, men sedan fick han ordning på försvaret. Tottenham spelade tio raka ligamatcher utan att förlora innan man återigen föll mot Aston Villa, denna gång med 1–0. På de tio förlustfria matcherna släppte man bara in fem mål och höll dessutom nollan fem matcher i rad. Laget klättrade också från femtonde till sjätte plats i tabellen. På de avslutande arton matcherna blev det fem segrar, åtta oavgjorda och fem förluster och Tottenham Hotspur slutade på sjunde plats i Premier League 1994/95. Det var klubbens bästa placering på fem år.

Tottenham Hotspur till semifinal i FA-cupen 1994/95

I FA-cupens tredje omgång slog Tottenham ut Altrincham som höll till i Football Conference, femte nivån i seriesystemet. Man besegrade sedan Sunderland och i femte omgången blev det oavgjort, 1–1, mot Southampton. I omspelet tog Southampton ledningen med 2–0, men Ronny Rosenthal kom in och gjorde två mål inom loppet av två minuter i andra halvlek. Matchen gick till förlängning och där fullbordade Rosenthal sitt hattrick. Tottenham gjorde sedan ytterligare tre mål och vann med hela 6–2. Det blev sedan seger även över Liverpool (2–1) i kvartsfinalen, men i semifinalen föll man med 1–4 mot Everton. I Ligacupen slog Tottenham ut Watford, men åkte sedan ut mot Notts County, bottenlag i division ett.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1994/95

Laguppställning: 13 Ian Walker – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 9 Darren Anderton, 4 Gheorghe Popescu, 15 David Howells, 7 Nick Barmby – 10 Teddy Sheringham, 18 Jürgen Klinsmann.

Anfallarna Sheringham och Klinsmann deltog i 50 av de 51 liga- och cupmatcherna under säsongen. Klinsmann gjorde totalt 29 mål varav 20 i ligan medan Sheringham stod för 23 fullträffar varav 18 i ligan. Klinsmann blev även utsedd till årets spelare i England av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association). Se spelarstatistik på Wikipedia.

Tröjorna

Hemmatröjan som Tottenham Hotspur använde 1994/95 var densamma som föregående säsong. Man hade även kvar det gula bortastället som nu blev tredjeställ. Tottenham introducerade ett nytt marinblått bortaställ med lila Umbro-mönster i samma stil som på Evertons bortatröja och Ipswich’ hemmatröja.

20 december 2022

Tottenham Hotspur 1993/94

Inför säsongen 1993/94 kom Osvaldo Ardiles tillbaka till Tottenham Hotspur för att ta över som manager. Argentinaren Ardiles hade första gången kommit till Tottenham som spelare efter VM 1978 och var under många år oerhört populär i klubben. Han fick också en bra start som manager i Tottenham med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Teddy Sheringham, som 1992/93 hade vunnit skytteligan, gjorde nio mål på de tio första matcherna. En skada på Sheringham bidrog dock till att formen dalade och på de följande 23 matcherna blev det bara två segrar. Bland annat förlorade laget sju raka matcher under januari och februari. På de nio sista matcherna vann Tottenham fyra och förlorade fem. Detta gav en femtondeplats i tabellen, sju placeringar sämre än föregående säsong.

I FA-cupen besegrade Tottenham Peterborough United efter straffsparksläggning. Både första matchen och omspelsmatchen slutade 1–1. Det blev dock förlust med 0–3 mot Ipswich Town i nästa omgång. I Ligacupen 1993/94 slog Tottenham Hotspur ut Burnley, Derby County och Blackburn Rovers, men i femte omgången föll man med 1–2 mot blivande cupvinnarna Aston Villa.

De spelmässiga resultaten var dock inte det värsta för Tottenham denna säsong. Engelska fotbollsförbundet gjorde en utredning angående ekonomiska oegentligheter som klubben hade varit inblandad i under 80-talet. Resultatet av utredningen blev att Tottenham fick betala 600 000 pund i böter. Man fick även tolv poängs avdrag i 1994/95 års ligatabell samt blev avstängda från FA-cupen. Senare höjdes bötesbeloppet till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdraget och fick även vara med i FA-cupen.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1993/94

Laguppställning: 1 Erik Thorstvedt – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 4 Vinny Samways, 12 Jason Dozzell, 14 Steve Sedgley – 9 Darren Anderton, 10 Teddy Sheringham, 7 Nick Barmby.

I början av säsongen spelade Sol Campbell vänsterback istället för Justin Edinburgh som var skadad. Edinburgh kom dock tillbaka och när sedan Dean Austin blev skadad flyttade Campbell över som högerback. Steve Sedgley spelade mest med 49 av de 50 tävlingsmatcherna under säsongen. Han missade bara en av matcherna i Ligacupen. Sheringham hade problem med skador och deltog bara i 21 matcher (sjutton plus två inhopp i ligan) men blev ändå lagets bäste målskytt med femton mål varav tretton i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1993/94 och sponsor var tyska ölmärket Holsten. Den vita hemmatröjan hade marinblå krage med en vit rand samt marinblå muddar med en vit och en gul rand. Muddarna på den långärmade varianten hade dock ingen gul rand. Byxorna var marinblå med två vita ränder upptill samt en vit rand nedtill med en gul kant. Strumporna var vita med marinblå Umbro-markeringar upptill.

Tottenham använde två olika reservställ, ett gult och ett ljusblått. Båda dessa hade hängt med sedan 1991 och var alltså nu inne på sin tredje säsong. Skillnaden på 1993/94 års variant var att spelarnas namn återfanns på ryggen.

3 mars 2022

Tottenham Hotspur 1985–1987

1985/86

Peter Shreeves andra säsong som huvudansvarig i Tottenham blev mindre lyckad. Laget följde upp tredjeplatsen 1984/85 med en tiondeplats i ligan 1985/86. I FA-cupen krävdes det omspel för att slå ut både Oxford United och Notts County, men i femte omgången blev det förlust mot Everton. I Ligacupen slog Tottenham ut Orient och Wimbledon, men förlorade sedan mot Portsmouth efter två omspelsmatcher. Tottenham deltog även i ScreenSport Super Cup, som hade skapats som kompensation för att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen 1985. Laget kom tvåa i sin grupp efter Liverpool och tog sig till semifinal där det blev förlust mot Everton efter förlängning i returmötet (båda mötena hade slutat oavgjort vid full tid).

Laguppställning 1985/86: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas/Gary Stevens, 4 Graham Roberts, 5 Paul Miller/Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 3 Chris Hughton – 7 Osvaldo Ardiles/Gary Mabbutt, 10 Glenn Hoddle – 8 Mark Falco, 9 Clive Allen/Tony Galvin, 11 Chris Waddle.
Målvakten Ray Clemence spelade samtliga 42 ligamatcher och Mark Falco blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.

1986/87

I maj 1986 fick Peter Shreeves sparken och David Pleat tog över som manager inför säsongen 1986/87. Under sommaren 1986 förstärkte Tottenham laget med försvararna Mitchell Thomas (Luton Town) och Richard Gough (Dundee United). Samtidigt sålde man Mark Falco till Watford. I oktober värvades belgiske anfallaren Nico Claessen från Standard Liège och i december anlände mittfältaren Steve Hodge från Aston Villa.

En fin säsong för Tottenham slutade med en tredjeplats i tabellen, en poäng före Arsenal och sex poäng efter Liverpool. Tottenham tog sig även hela vägen till final i FA-cupen genom att besegra Scunthorpe United, Crystal Palace, Newcastle United, Wimbledon och Watford. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 3–2 mot Coventry City. I Ligacupen slog Tottenham ut Barnsley, Birmingham City, Cambridge United och West Ham United, men i semifinalen mot Arsenal blev det förlust efter omspel. Ray Clemence och Richard Gough spelade mest med 55 av de 57 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Clive Allen gjorde totalt 49 mål varav 33 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division ett. Allen blev även utsedd till årets spelare i England.

Tröjorna

1985 tog Hummel över efter Le coq sportif som tröjleverantör åt Tottenham. Sponsor var fortfarande Holsten. Den vita hemmatröjan hade marinblå diagonala ränder över bröstet samt Hummels karakteristiska sparrar (chevron) längs ärmarna. Byxorna var vita, vilket Tottenham tidigare bara använt i europeiska cupmatcher. Till säsongen 1986/87 introducerade Hummel marinblå byxor som alternativ i matcher mot lag med vita byxor. Bortatröjan hade diagonala ränder i två nyanser av ljusblått samt smala marinblå och vita ränder. Byxor och strumpor var även de ljusblå. Under 1985/86 använde Tottenham de ljusblå byxorna även tillsammans med den vita tröjan i vissa bortamatcher. Till 1986/87 tog man fram ett marinblått tredjeställ i samma stil som det ljusblå bortastället. I FA-cupfinalen 1987 presenterade Tottenham sitt nya matchställ som laget kom att använda under de följande två säsongerna. Av misstag kom dock hälften av spelarna ut på plan i tröjor utan Holsten-reklamen.

25 april 2021

Tottenham Hotspur 1983–1985

Tottenham Hotspur deltog i UEFA-cupen 1983/84. I första omgången slog man ut irländska Drogheda United med sammanlagt 14–0 (6–0 borta och 8–0 hemma). Därefter besegrade man Feyenoord med Johan Cruyff i laget samt Bayern München. Under våren slog Tottenham ut Austria Wien i kvartsfinalen och Hajduk Split i semifinalen. I finalen mötte man belgiska Anderlecht. Första matchen spelades på Constant Vanden Stock-stadion i Bryssel och Paul Miller gav Tottenham ledningen i andra halvlek, men dansken Morten Olsen kvitterade fem minuter före slutet. Även returen på White Hart Lane slutade 1–1 efter mål av belgarnas Alex Czerniatynski och kvittering av Graham Roberts. Förlängningen förblev mållös och matchen fick avgöras på straffsparkar. Morten Olsen och islänningen Arnor Gu∂johnsen missade för Anderlecht och Tottenham vann straffsparksläggningen med 4–3.

I ligan gick det inte lika bra, bara en åttondeplats. I FA-cupen slog man ut Fulham efter omspel, men åkte sedan ut mot Norwich City, även det efter omspel. I Ligacupen slog Tottenham ut Lincoln City, men förlorade sedan mot Arsenal. Steve Perryman var den som spelade mest med totalt 59 matcher varav 41 i ligan och Steve Archibald blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav 21 i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas, 4 Graham Roberts, 5 Gary Stevens/Paul Miller, 3 Chris Hughton – 7 Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 10 Glenn Hoddle – 8 Steve Archibald, 9 Mark Falco, 11 Tony Galvin. I UEFA-cupfinalerna stod Tony Parks i mål istället för den skadade Ray Clemence, Micky Hazard spelade i nummer 7 istället för Mabbutt och Gary Stevens spelade i nummer 10 istället för Hoddle. I finalreturen spelade dessutom Mabbutt i nummer 6 istället för Perryman.

Sommaren 1984 såldes Steve Archibald och Alan Brazil till Barcelona respektive Manchester United. In kom istället Clive Allen från Queens Park Rangers och John Chiedozie från Notts County.

Som regerande UEFA-cupvinnare deltog Tottenham även i 1984/85 års upplaga. Under hösten besegrades Sporting Braga, Club Brügge och Bohemians Prag. I vårens kvartsfinaler blev det dock förlust mot Real Madrid efter ett självmål av Steve Perryman. Tottenham kom på tredje plats i ligan vilket skulle gett dem en plats i UEFA-cupen 1985/86, men katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus ledde till att engelska lag stängdes av från europeiskt cupspel. I FA-cupen slog man ut Charlton Athletic, men åkte sedan ut mot Liverpool. I Ligacupen blev det segrar över Halifax Town och Liverpool innan man åkte ut mot Sunderland efter omspel. Ray Clemence, Steve Perryman och Mark Falco spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och Falco blev även lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav 22 i ligan.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var av samma modell som 1982/83. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men i december klev Holsten in som sponsor. I UEFA-cupen och i tv-sända ligamatcher var Holstens logga i mindre format än annars. Till säsongen 1983/84 introducerade Tottenham ett nytt klubbmärke. Tuppen var kvar sen tidigare, men under den återfanns klubbens initialer THFC inuti en cirkel med två lejon på vardera sidan. Därunder fanns en banderoll med klubbens latinska motto ”Audere est facere” (”Att våga är att göra”). I UEFA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. 1983–84 Final” nedanför klubbmärket (i bortamatchen mot Anderlecht, då Tottenham spelade i ljusblått, saknades dock ordet ”Final”). I ligamatcher var klubbmärket centralt placerat medan tröjtillverkarens logotyp återfanns på ärmarna. I UEFA-cupen valde man dock att placera klubbmärket och Le coq sportif-loggan på varsitt bröst. Och precis som tidigare spelade Tottenham i vita byxor i det europeiska cupspelet.

Tottenham Hotspur 1983/84 (hemma augusti–december)

22 mars 2021

Tottenham Hotspur 1982/83

Som regerande FA-cupvinnare deltog Tottenham i Cupvinnarcupen 1982/83. Laget slog ut nordirländska Coleraine i första omgången, men åkte sedan ut mot Bayern München. I såväl FA-cupen som Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton respektive Burnley. Ligaspelet slutade med en fjärdeplats för Tottenham och därmed kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Målvakten Ray Clemence spelade mest med 41 ligamatcher och Steve Archibald blev bäste målskytt med elva ligamål.

Laguppställning: 1 Ray Clemence – 2 Chris Hughton, 3 Gary O’Reilly/John Lacy, 4 Graham Roberts/John Lacy, 5 Paul Miller/Gary Brooke/Riccardo Villa, 6 Steve Perryman, 7 Gary Mabbutt, 8 Steve Archibald, 9 Tony Galvin, 10 Glenn Hoddle/Riccardo Villa, 11 Garth Crooks.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och hade glansiga ränder i samma nyans som tröjans huvudfärg – vit på hemmatröjan och ljusblå på bortatröjan. Hemmatröjan hade två smala marinblå ränder på halsen och muddarna medan bortatröjan hade enfärgad hals och muddar. Strumporna hade två par marinblå ränder på överdelen. Även på byxorna återfanns de glansiga ränderna och i Cupvinnarcupen fortsatte man med traditionen att spela i vita byxor i Europaspelet. För att fira klubbens 100-årsjubileum kompletterades klubbmärket av texten ”Centenary Year 1882 1982” och en banderoll med klubbens namn.

25 januari 2021

Tottenham Hotspur 1980–1982

Säsongen 1980/81 slutade Tottenham på tionde plats i ligan, fyra placeringar bättre än året innan. Steve Archibald, nyförvärv från Aberdeen, gjorde 20 mål och blev skyttekung i ligan tillsammans med Aston Villas Peter Withe. I FA-cupen tog man sig till final mot Manchester City. Matchen slutade 1–1 efter att Tommy Hutchison gjort båda målen – i första halvlek gav han sitt Manchester City ledningen och i andra halvlek gjorde han självmål. En mållös förlängning innebar att matchen fick spelas om fem dagar senare. Denna gång vann Tottenham med 3–2 efter två mål av argentinaren Riccardo Villa och ett av Garth Crooks.

Laguppställning FA-cupfinalen 1981: 1 Milija Aleksic – 5 Steve Perryman, 3 Paul Miller, 4 Graham Roberts, 2 Chris Hughton – 6 Riccardo Villa, 7 Osvaldo Ardiles, 10 Glenn Hoddle, 9 Tony Galvin – 8 Steve Archibald, 11 Garth Crooks; avbytare 12 Garry Brooke. I omspelet var laguppställningen densamma förutom att Perryman och Villa bytte nummer med varandra.

Segern i FA-cupen gav Tottenham en plats i Cupvinnarcupen 1981/82. Under hösten slog man ut Ajax och Dundalk och i vårens kvartsfinaler besegrade man Eintracht Frankfurt, men i semifinalen tog det stopp mot Barcelona. I ligan slutade Tottenham på fjärde plats, den bästa placeringen på elva år. Precis som 1981 gick Tottenham till final i FA-cupen och även denna gång slutade matchen oavgjort, 1–1. Motståndare var Queens Park Rangers och i omspelsmatchen fem dagar senare gjorde Tottenhams Glenn Hoddle matchens enda mål på straff i sjätte minuten. Segern var klubbens sjunde i FA-cupens historia och därmed tangerade man Aston Villas rekord satt 25 år tidigare. Tottenham tog sig även till final i Ligacupen där det dock blev förlust mot Liverpool som vann med 3–1 efter förlängning.

Laguppställning FA-cupfinalen 1982: 1 Ray Clemence – 6 Steve Perryman, 3 Paul Miller, 4 Paul Price, 2 Chris Hughton – 5 Micky Hazard, 7 Graham Roberts, 10 Glenn Hoddle, 9 Tony Galvin – 8 Steve Archibald, 11 Garth Crooks; avbytare 12 Garry Brooke. Osvaldo Ardiles deltog inte i finalen då han hade fått tillstånd att ansluta till Argentinas VM-lag. Riccardo Villa valde att inte delta i finalen på grund av det pågående Falklandskriget mellan England och Argentina.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var vit med V-hals och centralt placerat klubbmärke. Tröjtillverkarens logga återfanns på ärmarna. Byxorna var vanligtvis mörkblå, men i Cupvinnarcupen 1981/82 spelade Tottenham i vita byxor. Reservstället bestod av gula tröjor med mörkblå fält över axlarna, gula byxor och gula strumpor. Under 1980/81 var numren av den gamla sorten, men nästa säsong användes en modernare typ i 3D-stil. Dessa nummer debuterade i FA-cupfinalen 1981, men i omspelsmatchen användes de gamla numren. På tröjorna i FA-cupfinalerna 1981 och 1982 återfanns en inskription under klubbmärket: ”F.A. Cup Final Wembley 1981” respektive ”F.A. Cup Final Wembley 1982”.

14 juni 2018

Tottenham Hotspur 1977–1980

Tottenham slutade på tredje plats i division två 1977/78 och tog sig tillbaka till ettan direkt. Inför återkomsten värvade man två nyblivna argentinska världsmästare i Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa. Trots det fick laget en tuff start på den nya säsongen, bland annat förlorade man med 7–0 mot Liverpool. Det blev även förlust mot Swansea City i Ligacupens andra omgång. Tottenham kom till slut på elfte plats i ligan och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel.

1979/80 slutade Tottenham på fjortonde plats i ligan. I FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester United i andra omgången.

Laget 1978/79: 1 Barry Daines/Mark Kendall – 2 Terry Naylor, 4 Jimmy Holmes, 5 John Lacy, 3 Don McAllister – 6 Steve Perryman, 7 John Pratt, 8 Osvaldo Ardiles – 9 Colin Lee/Chris Jones, 10 Glenn Hoddle, 11 Peter Taylor/Ricardo Villa. Steve Perryman spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Peter Taylor och Colin Lee med totalt elva mål (Taylor gjorde 10 i ligan/1 i FA-cupen, Lee gjorde 8 i ligan/3 i FA-cupen).

I augusti 1979 värvades mittfältaren Terry Yorath från Coventry City. I januari 1980 såldes Colin Lee till Chelsea och i april gick John Pratt över till NASL-laget Portland Timbers. Ytterbacken Chris Hughton tog plats i laget istället för Terry Neylor, Yorath tog plats på mittfältet och Gerry Armstrong i anfallet. Glenn Hoddle blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med vit krage och med en marinblå rand med vita Admiralmärken längs ärmarna, marinblå byxor och vita strumpor. Bortatröjan var gul med marinblå krage och två marinblå fält på framsidan.

15 april 2018

Tottenham Hotspur 1975–1977

Säsongen 1975/76 slutade Tottenham på nionde plats i ligan, tio placeringar bättre än föregående säsong. I augusti gjorde 17-årige mittfältaren Glenn Hoddle sin första ligamatch när han kom in som avbytare i matchen mot Norwich City. Totalt kom han att spela 377 ligamatcher för klubben fram till 1987. I FA-cupen åkte Tottenham ut mot Stoke City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Newcastle United. Efter säsongen lämnade tränaren Terry Neill klubben för att ta över Arsenal. Han ersattes av Keith Burkinshaw.

1976/77 gick det betydligt sämre. Tottenham slutade sist i tabellen och åkte ner i division två för första gången sedan 1935. Laget släppte in flest mål i serien, 72 stycken, bland annat förlorade man med hela 8–2 mot Derby County. Tottenham åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången mot Cardiff City respektive Wrexham.

Laget 1975/76: Pat Jennings – Terry Naylor, Willie Young, Keith Osgood, Don McAllister – Ralph Coates, John Pratt, Steve Perryman – Jimmy Neighbour, Martin Chivers/Chris Jones, John Duncan. Keith Osgood spelade samtliga 42 ligamatcher och John Duncan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Under hösten 1976 värvades anfallaren Ian Moores (Stoke City), vänsteryttern Peter Taylor (Crystal Palace) och vänsterbacken John Gorman (Carlisle United). Jimmy Neighbour såldes till Norwich City i september och i mars 1977 såldes Willie Young till Arsenal. Glenn Hoddle etablerade sig på mittfältet och i samband med Willie Youngs övergång flyttades Steve Perryman ner till försvaret.

Hemmatröjan var till största delen likadan som tidigare. Skillnaderna var att Umbro-loggan var placerat på ena bröstet och att klubbmärket var större. Bortatröjan var gul med marinblå krage och muddar.

23 januari 2018

Tottenham Hotspur 1967–1975

Tottenham slutade på sjunde plats i ligan 1967/68. I Cupvinnarcupen slog man ut Hajduk Split i första omgången men åkte sedan ut mot franska Lyon. Laget bestod av målvakten Pat Jennings, ytterbackarna Joe Kinnear och Cyril Knowles, mittbackarna Mike England och Dave Mackay, mittfältarna Alan Mullery och Terry Venables, yttrarna Jimmy Robertson och Cliff Jones samt centrarna Jimmy Greaves och Alan Gilzean. Under andra hälften av säsongen tog Martin Chivers en plats i anfallet bredvid Greaves. Tränare var Bill Nicholson som ledde laget mellan 1958 och 1974.

Sommaren 1968 lämnade Dave Mackay Tottenham efter nio år och gick över till Derby County. Istället tog Phil Beal plats i mittförsvaret. Säsongen slutade med en sjätteplats i ligan och i Ligacupen gick man till semifinal men förlorade mot Arsenal. Jimmy Greaves gjorde 27 ligamål och blev skyttekung för sjätte och sista gången. 1969/70 föll laget till elfte plats i ligan. I september gjorde 17-årige mittfältaren Steve Perryman debut för Tottenham – totalt kom han att spela 866 matcher för klubben fram till 1986. I mars värvades dessutom West Hams landslagsmittfältare Martin Peters för den brittiska rekordsumman 200 000 pund. Som en del i affären gick Jimmy Greaves över till West Ham.

Säsongen 1970/71 förbättrade man sig och kom trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Tottenham vann dessutom Ligacupen för första gången efter finalseger med 2–0 över Aston Villa. Tvåmålsskytten Martin Chivers var nu lagets bäste målskytt och gjorde totalt 34 mål under säsongen. Nästa säsong tog sig Tottenham till final i den första upplagan av UEFA-cupen. Där mötte man Wolverhampton Wanderers i ett helengelskt dubbelmöte. I första matchen på Molineux gjorde Chivers två mål och gav Tottenham en 2–1-ledning inför returen som slutade 1–1 vilket räckte till seger med sammanlagt 3–2. Martin Chivers gjorde sin målmässigt bästa säsong med totalt 44 mål. Ny i laget var yttern Ralph Coates från Burnley.

1972/73 gick Tottenham till semifinal i UEFA-cupen men föll mot blivande mästarna Liverpool efter sammanlagt 2–2 och färre gjorda bortamål. Däremot tog man sin andra seger i Ligacupen efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 (mål av inhopparen Ralph Coates) i finalen. Segern kvalificerade laget för spel i UEFA-cupen 1973/74. Tottenham tog sig återigen till final men föll mot Feyenoord efter 2–2 hemma och 0–2 borta. I ligan började det dock gå sämre. En elfteplats 1974 följdes upp av en nittondeplats 1975, bara en poäng från nedflyttning. Under säsongen avgick tränaren Bill Nicholson och ersattes av Terry Neill.

Hemmastället bestod av vita tröjor, marinblå byxor och vita strumpor. 1967 togs skölden från klubbmärket bort. Istället stod nu den berömda tuppen på en fotboll. Bortastället bestod från början av marinblå tröjor, vita byxor och marinblå strumpor, men i slutet av 60-talet förbjöds marinblå tröjor då de var svåra att skilja från domarnas svarta tröjor. Därför introducerades en gul bortatröja med vita muddar och nummer som användes tillsammans med vita eller mörkblå byxor samt gula strumpor. 1971 bytte man till en helgul tröja med mörkblå nummer.

I bortamatchen mot Lyon i Cupvinnarcupen hösten 1967 spelade Tottenham i gula byxor och blågula strumpor tillsammans med den marinblå bortatröjan. I flera UEFA-cupmatcher i början av 70-talet spelade Tottenham i helvitt. Även i Ligacupfinalen 1973 spelade man i helvitt, men byxorna hade då en mörkblå rand på sidorna samt Umbro-loggan placerad på ena byxbenet. Under klubbmärket på tröjan återfanns texten ”F.L. Cup / Wembley 1973”. I Ligacupfinalen 1971 användes blå byxor och gula strumpor tillsammans med den vita tröjan.