Tagg: Tottenham Hotspur

Tottenham Hotspur 1977–1980

Tottenham slutade på tredje plats i division två 1977/78 och tog sig tillbaka till ettan direkt. Inför återkomsten värvade man två nyblivna argentinska världsmästare i Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa. Trots det fick laget en tuff start på den nya säsongen, bland annat förlorade man med 7–0 mot Liverpool. Det blev även förlust mot Swansea City i Ligacupens andra omgång. Tottenham kom till slut på elfte plats i ligan och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel.

1979/80 slutade Tottenham på fjortonde plats i ligan. I FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester United i andra omgången.

Laget 1978/79: 1 Barry Daines/Mark Kendall – 2 Terry Naylor, 4 Jimmy Holmes, 5 John Lacy, 3 Don McAllister – 6 Steve Perryman, 7 John Pratt, 8 Osvaldo Ardiles – 9 Colin Lee/Chris Jones, 10 Glenn Hoddle, 11 Peter Taylor/Ricardo Villa. Steve Perryman spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Peter Taylor och Colin Lee med totalt elva mål (Taylor gjorde 10 i ligan/1 i FA-cupen, Lee gjorde 8 i ligan/3 i FA-cupen).

I augusti 1979 värvades mittfältaren Terry Yorath från Coventry City. I januari 1980 såldes Colin Lee till Chelsea och i april gick John Pratt över till NASL-laget Portland Timbers. Ytterbacken Chris Hughton tog plats i laget istället för Terry Neylor, Yorath tog plats på mittfältet och Gerry Armstrong i anfallet. Glenn Hoddle blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med vit krage och med en marinblå rand med vita Admiralmärken längs ärmarna, marinblå byxor och vita strumpor. Bortatröjan var gul med marinblå krage och två marinblå fält på framsidan.

Tottenham Hotspur 1975–1977

Säsongen 1975/76 slutade Tottenham på nionde plats i ligan, tio placeringar bättre än föregående säsong. I augusti gjorde 17-årige mittfältaren Glenn Hoddle sin första ligamatch när han kom in som avbytare i matchen mot Norwich City. Totalt kom han att spela 377 ligamatcher för klubben fram till 1987. I FA-cupen åkte Tottenham ut mot Stoke City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Newcastle United. Efter säsongen lämnade tränaren Terry Neill klubben för att ta över Arsenal. Han ersattes av Keith Burkinshaw.

1976/77 gick det betydligt sämre. Tottenham slutade sist i tabellen och åkte ner i division två för första gången sedan 1935. Laget släppte in flest mål i serien, 72 stycken, bland annat förlorade man med hela 8–2 mot Derby County. Tottenham åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången mot Cardiff City respektive Wrexham.

Laget 1975/76: Pat Jennings – Terry Naylor, Willie Young, Keith Osgood, Don McAllister – Ralph Coates, John Pratt, Steve Perryman – Jimmy Neighbour, Martin Chivers/Chris Jones, John Duncan. Keith Osgood spelade samtliga 42 ligamatcher och John Duncan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Under hösten 1976 värvades anfallaren Ian Moores (Stoke City), vänsteryttern Peter Taylor (Crystal Palace) och vänsterbacken John Gorman (Carlisle United). Jimmy Neighbour såldes till Norwich City i september och i mars 1977 såldes Willie Young till Arsenal. Glenn Hoddle etablerade sig på mittfältet och i samband med Willie Youngs övergång flyttades Steve Perryman ner till försvaret.

Hemmatröjan var till största delen likadan som tidigare. Skillnaderna var att Umbro-loggan var placerat på ena bröstet och att klubbmärket var större. Bortatröjan var gul med marinblå krage och muddar.

Tottenham Hotspur 1967–1975

Tottenham slutade på sjunde plats i ligan 1967/68. I Cupvinnarcupen slog man ut Hajduk Split i första omgången men åkte sedan ut mot franska Lyon. Laget bestod av målvakten Pat Jennings, ytterbackarna Joe Kinnear och Cyril Knowles, mittbackarna Mike England och Dave Mackay, mittfältarna Alan Mullery och Terry Venables, yttrarna Jimmy Robertson och Cliff Jones samt centrarna Jimmy Greaves och Alan Gilzean. Under andra hälften av säsongen tog Martin Chivers en plats i anfallet bredvid Greaves. Tränare var Bill Nicholson som ledde laget mellan 1958 och 1974.

Sommaren 1968 lämnade Dave Mackay Tottenham efter nio år och gick över till Derby County. Istället tog Phil Beal plats i mittförsvaret. Säsongen slutade med en sjätteplats i ligan och i Ligacupen gick man till semifinal men förlorade mot Arsenal. Jimmy Greaves gjorde 27 ligamål och blev skyttekung för sjätte och sista gången. 1969/70 föll laget till elfte plats i ligan. I september gjorde 17-årige mittfältaren Steve Perryman debut för Tottenham – totalt kom han att spela 866 matcher för klubben fram till 1986. I mars värvades dessutom West Hams landslagsmittfältare Martin Peters för den brittiska rekordsumman 200 000 pund. Som en del i affären gick Jimmy Greaves över till West Ham.

Säsongen 1970/71 förbättrade man sig och kom trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Tottenham vann dessutom Ligacupen för första gången efter finalseger med 2–0 över Aston Villa. Tvåmålsskytten Martin Chivers var nu lagets bäste målskytt och gjorde totalt 34 mål under säsongen. Nästa säsong tog sig Tottenham till final i den första upplagan av UEFA-cupen. Där mötte man Wolverhampton Wanderers i ett helengelskt dubbelmöte. I första matchen på Molineux gjorde Chivers två mål och gav Tottenham en 2–1-ledning inför returen som slutade 1–1 vilket räckte till seger med sammanlagt 3–2. Martin Chivers gjorde sin målmässigt bästa säsong med totalt 44 mål. Ny i laget var yttern Ralph Coates från Burnley.

1972/73 gick Tottenham till semifinal i UEFA-cupen men föll mot blivande mästarna Liverpool efter sammanlagt 2–2 och färre gjorda bortamål. Däremot tog man sin andra seger i Ligacupen efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 (mål av inhopparen Ralph Coates) i finalen. Segern kvalificerade laget för spel i UEFA-cupen 1973/74. Tottenham tog sig återigen till final men föll mot Feyenoord efter 2–2 hemma och 0–2 borta. I ligan började det dock gå sämre. En elfteplats 1974 följdes upp av en nittondeplats 1975, bara en poäng från nedflyttning. Under säsongen avgick tränaren Bill Nicholson och ersattes av Terry Neill.

Hemmastället bestod av vita tröjor, marinblå byxor och vita strumpor. 1967 togs skölden från klubbmärket bort. Istället stod nu den berömda tuppen på en fotboll. Bortastället bestod från början av marinblå tröjor, vita byxor och marinblå strumpor, men i slutet av 60-talet förbjöds marinblå tröjor då de var svåra att skilja från domarnas svarta tröjor. Därför introducerades en gul bortatröja med vita muddar och nummer som användes tillsammans med vita eller mörkblå byxor samt gula strumpor. 1971 bytte man till en helgul tröja med mörkblå nummer.

I bortamatchen mot Lyon i Cupvinnarcupen hösten 1967 spelade Tottenham i gula byxor och blågula strumpor tillsammans med den marinblå bortatröjan. I flera UEFA-cupmatcher i början av 70-talet spelade Tottenham i helvitt. Även i Ligacupfinalen 1973 spelade man i helvitt, men byxorna hade då en mörkblå rand på sidorna samt Umbro-loggan placerad på ena byxbenet. Under klubbmärket på tröjan återfanns texten ”F.L. Cup / Wembley 1973”. I Ligacupfinalen 1971 användes blå byxor och gula strumpor tillsammans med den vita tröjan.