Etikett: UEFA-cupen

Napoli 1985–1987

Säsongen 1985/86 tog Ottavio Bianchi, senast i Como, över som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var målvakten Claudio Garella (Verona), vänsterbacken Massimoi Filardi (Varese), liberon Alessandro Renica (Sampdoria), mittfältarna Eraldo Pecci (Fiorentina) och Ruben Buriani (Roma) samt anfallaren Bruno Giordano (Lazio). Napoli slutade på tredje plats i Serie A, två poäng efter Roma och sex efter mästarna Juventus. Garella spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Diego Maradona med elva ligamål och Giordano med tio.

Sommaren 1986 såldes Eraldo Pecci till Bologna och argentinaren Daniel Bertoni till Udinese. Ruben Buriani som under föregående säsong bara hade spelat fem ligamatcher på grund av skada avslutade karriären. In kom istället vänsterbacken Giuseppe Volpecina (Pisa), mittfältaren Fernando De Napoli (Avellino) och anfallaren Andrea Carnevale (Udinese). I UEFA-cupen åkte Napoli ut mot franska Toulouse redan i första omgången, men i ligan och italienska cupen gick det bättre. Napoli tog sin tredje cuptitel efter att ha besegrat Atalanta i finalen med 3–0 hemma och 1–0 i returen. I ligan var laget obesegrat under hela hösten. Första förlusten kom borta mot Fiorentina i början av januari. Det blev bara två förluster till, borta mot Inter och Verona, och Napoli kunde titulera sig italienska mästare för första gången i klubbens historia. Claudia Garella, Moreno Ferrario, Alessandro Renica och Diego Maradona var de som spelade flest matcher med 29 ligamatcher var. Maradona blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Buitoni. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och blå strumpor. I vissa matcher användes en annan tröjmodell som även Roma och Lazio hade. Bortastället bestod av vita tröjor, blå byxor och vita strumpor. I cupmatcherna mot SPAL och Lazio i augusti 1986 spelade Napoli i röda tröjor, mot SPAL med blå och vita ränder på krage och muddar och mot Lazio i en helröd tröja.

Inter 1985/86

Inför säsongen 1985/86 värvades försvararen Luciano Marangon och högeryttern Pietro Fanna från mästarlaget Verona. Marco Tardelli hämtades från Juventus i en bytesaffär med Aldo Serena. I november ersattes tränaren Ilario Castagner av Mario Corso. Under hösten slog Inter ut schweiziska Sankt Gallen, österrikiska LASK Linz och polska Legia Warszawa i UEFA-cupen. I kvartsfinalen i mars besegrades franska Nantes och i semifinalen mötte man precis som föregående säsong Real Madrid. Även denna gång blev det förlust. Trots 3–1 hemma i första matchen kunde inte Inter stå emot spanjorerna i returen utan föll med hela 5–1. I ligan slutade Inter på sjätte plats och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Roma. Walter Zenga och Giuseppe Bergomi spelade samtliga 30 ligamatcher och Karl-Heinz Rummenigge kom tvåa i Serie A:s skytteliga med tretton mål. Klubbens bäste målskytt totalt sett blev dock Alessandro Altobelli med nitton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare förutom att kragen hade an annan utformning.

Inter 1983–1985

Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.

Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika variante med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.

AC Milan 1985/86

Milan slutade på sjunde plats i Serie A 1985/86, två placeringar sämre än året innan. I italienska cupen blev det förlust mot Empoli i åttondelen och i UEFA-cupen slog man ut franska Auxerre och östtyska Lokomotive Leipzig, men åkte sedan ut mot belgiska Waregem. Bland de nya i laget fanns skyttekungen från VM 1982, Paolo Rossi från Juventus, som bildade ett tremannaanfall med Pietro Paolo Virdis och engelsmannen Mark Hateley. Virdis blev lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav sex i ligan medan Hateley gjorde åtta ligamål (totalt elva). Målvakten Giuliano Terraneo och mittfältaren Alberigo Evani spelade samtliga 30 ligamatcher. Tränare var Nils Liedholm som gjorde sin andra säsong i Milan. I februari 1986 köpte finansmannen Silvio Berlusconi klubben. Med hjälp av hans pengar kom Milan att nå stora framgångar under de kommande åren.

Tröjorna var av Gianni Riveras eget märke och sponsor var Fotorex U-Bix. Hemmastället bestod av rödsvartrandiga tröjor, vita byxor och svarta strumpor med röd överdel. I början av säsongen satt sponsorloggan direkt på de röda och svarta ränderna men senare satte man den på en svart tonplatta. Den kortärmade varianten användes i de sex första ligamatcherna samt i tre av de fyra sista medan den långärmade användes i arton ligamatcher. Bortatröjan var vit med smala röda och svarta ränder och användes tillsammans med vita byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Roma, Lecce och Torino.

Torino 1984–1987

Luigi Radice, som hade tagit Torino till ligatiteln 1976, var tillbaka på tränarbänken säsongen 1984/85. Laget förstärktes med målvakten Silvano Martina (Genoa), brasilianske mittfältaren/backen Júnior (Flamengo), mittfältaren Claudio Sclosa (tillbaka från lån i Bologna och Como) samt anfallaren Aldo Serena (lån från Inter). Laget slutade på andra plats i tabellen, fyra poäng efter överraskningslaget Verona, och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sampdoria. Målvakten Martina och mittfältaren Giuseppe Dossena spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Júnior med totalt tio mål varav sju i ligan och Serena med nio ligamål.

Hösten 1985 slog Torino ut grekiska Panathinaikos i UEFA-cupens första omgång men åkte sedan ut mot Hajduk Split. I ligan blev det en femteplats vilket återigen kvalificerade laget för UEFA-cupen och i italienska cupen gick det precis som föregående säsong med förlust mot Sampdoria i kvartsfinalen. Antonio Comi tog en ordinarie plats i laget och spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav sju i ligan.

Inför 1986/87 värvades målvakten Fabrizio Lorieri från Inter och holländske anfallaren Wim Kieft från Pisa. Under hösten slog Torino ut franska Nantes, ungerska Rába ETO och belgiska Beveren i UEFA-cupen. I kvartsfinalen som spelades i mars blev det förlust mot österrikiska Tirol Innsbruck. I Serie A sjönk laget till elfte plats i tabellen och i italienska cupen föll man mot Cagliari i åttondelen. Försvararen Giovanni Francini och Júnior spelade samtliga 30 ligamatcher och Wim Kieft blev bäste målskytt med totalt 16 mål varav åtta i ligan.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Sweda. Hemmastället bestod av en helt vinröd tröja med vinröd krage, vita byxor och vinröda strumpor. Bortastället bestod av en helt vit tröja med vit krage, vinröda byxor och vita strumpor. Under våren 1987 användes andra tröjmodeller med tre ränder längs ärmarna i några av matcherna. Numren var i engelsk stil, det vill säga den typ av nummer som de flesta engelska lag använde under 60- och 70-talen.

Hellas Verona 1983/84

Inför säsongen 1983/84 värvade Verona ytterbacken Mauro Ferroni (Sampdoria), mittbackarna Silvano Fontolan (Como) och Massimo Storgato (Juventus), mittfältaren Luciano Bruni (Reggiana) samt anfallarna Giuseppe Galderisi (Juventus), Maurizio Iorio (Roma) och skotten Joe Jordan (Milan). Målvakten Claudio Garella och liberon och lagkaptenen Roberto Tricella kom att spela samtliga 30 ligamatcher och Iorio blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Verona slutade på sjätte plats i Serie A, två placeringar sämre än året innan, och i UEFA-cupen slog man ut Röda Stjärnan från Belgrad, men åkte sedan ut mot österrikiska Sturm Graz. I italienska cupen tog man sig till final där det blev förlust mot Roma efter 1–1 hemma och 0–1 borta i returen.

Den kortärmade hemmatröjan var blå med smala gula ränder och med gul V-hals och gula muddar. Under våren lades klubbmärket till på ena bröstet. Den långärmade varianten som användes i slutet av hösten till och med januari var helt blå med gul rund hals, men från och med februari fick även den långärmade tröjan smala gula ränder.

Den kortärmade bortatröjan var under hösten likadan som hemmatröjan fast med färgerna inverterade. Under våren användes en helgul variant med rund hals. Den långärmade bortatröjan var gul med blå rund hals och blå muddar.

Fiorentina 1986/87

Säsongen 1986/87 hade Eugenio Bersellini ansvaret som tränare för Fiorentina. Han hade fört Inter till ligatiteln 1980, men hans enda säsong i Fiorentina blev mindre lyckad med en niondeplats i ligan, fyra poäng från nedflyttning. Man åkte även ur UEFA-cupen i första omgången mot Boavista. Lagkaptenen Giancarlo Antognoni spelade sin femtonde och sista säsong i Fiorentina. Efter säsongen flyttade han till Schweiz för att avsluta karriären i Lausanne. Målvakten Marco Landucci, som kommit tillbaka från lån i Parma, tog över som förstemålvakt efter Giovanni Galli (såld till Milan) och spelade samtliga 30 ligamatcher. Övriga nyförvärv var liberon Roberto Galbiati (Lazio), vänsteryttern/backen Alberto Di Chiara (Lecce) och argentinske anfallaren Ramón Díaz (Avellino). Díaz blev bäste målskytt med tio ligamål.

Ennerres dotterbolag Ennedue (N2) tog över tillverkningen av Fiorentinas tröjor. Tröjan var nu helt lila med nya sponsorn Crodino i gult. Bortatröjan var vit med lila krage och muddar.

Fiorentina 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 förstärkte tränaren Giancarlo De Sisti laget med mittfältarna Gabriele Oriali (Inter) och Pasquale Iachini (Genoa) samt anfallaren Paolo Pulici (Udinese). Fiorentina slutade på tredje plats i ligan, fem poäng efter Roma och sju efter mästarna Juventus. I italienska cupen åkte man ut mot Bari i kvartsfinalen. Giovanni Galli och Eraldo Pecci spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Paolo Monelli med tolv ligamål och Daniel Bertoni med tio. Giancarlo Antognoni bröt benet och missade en stor del av säsongen och även hela nästa säsong.

Som ersättare för Antognoni värvades brasilianaren Sócrates från Corinthians inför säsongen 1984/85. Bland övriga nyförvärv fanns försvararen Claudio Gentile från Juventus och liberon/mittfältaren Leonardo Occhipinti från Pisa. Giancarlo De Sisti lämnade laget på grund av sjukdom och ersattes i tolfte ligaomgången av Ferruccio Valcareggi som ledde laget till en niondeplats i ligan. I UEFA-cupens första omgång slog Fiorentina ut turkiska Fenerbahçe, men åkte sedan ut mot belgiska Anderlecht. I italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Sampdoria. Galli och Pecci spelade återigen samtliga 30 ligamatcher och Monelli blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var lila med ett vitt band över bröstet där sponsorn Opels logotyp var placerad. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade.

AS Roma 1987–1990

Inför säsongen 1987/88 återvände Nils Liedholm för tredje gången som tränare för Roma. Laget förstärktes med bland andra rutinerade mittbacken Fulvio Collovati från Udinese, mittfältaren Lionello Manfredonia från Juventus och tyske landslagscentern Rudi Völler från Werder Bremen. Mittfältarna Carlo Ancelotti och Klaus Berggreen såldes till Milan respektive Torino. Roma slutade på tredje plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Giuseppe Giannini blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Sommaren 1988 förstärktes laget ytterligare med anfallaren Ruggiero Rizzitelli från Cesena samt de två brasilianarna Andrade och Renato från Flamengo. Svaga resultat gjorde dock att Liedholm fick lämna laget i februari bara för att tas till nåder en månad senare. Det blev så småningom en åttondeplats i ligan och i UEFA-cupen slog man ut Nürnberg och Partizan Belgrad, men åkte sedan ut mot Dynamo Dresden.

Tidigare Torino-tränaren Luigi Radice tog över Roma inför 1989/90. På grund av renoveringen av Olympiastadion inför VM 1990 spelade Roma sina hemmamatcher på Stadio Flaminio. Bland nyförvärven fanns Veronas målvakt Giovanni Cervone och tyske högerbacken Thomas Berthold från samma klubb. Rizzitelli spelade samtliga 34 ligamatcher och Rudi Völler blev lagets bäste målskytt med 14 ligamål. Roma slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen och i italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Juventus.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var i samma stil som under vintern 1986/87.

Wolverhampton Wanderers 1979–1982

1979/80 slutade Wolves på sjätte plats i ligan, deras högsta ligaplacering sedan 1972/73. Man gick också till final i Ligacupen mot Nottingham Forest som besegrades med 1–0. Målskytten Andy Gray hade värvats från Aston Villa i september 1979 för den brittiska rekordsumman 1,5 miljoner pund. Ny i laget var också försvararen Emlyn Hughes från Liverpool.

De följande åren gick det sämre för Wolves. 1980/81 åkte man ut mot PSV Eindhoven i UEFA-cupens första omgång och i ligan slutade man på artonde plats. I FA-cupen tog sig Wolves till semifinal där det blev förlust mot Tottenham Hotspur efter omspel. 1981/82 slutade man näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Leeds United och Middlesbrough. I januari 1982 avgick tränaren John Barnwell och ersattes av Ian Greaves som 1978 hade fört upp Bolton Wanderers i division ett.

Laget 1979/80: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, George Berry, Emlyn Hughes, Derek Parkin – Peter Daniel, Kenny Hibbitt, Willie Carr, Mel Eves – Andy Gray, John Richards. Bästa målskyttar blev John Richards med tretton ligamål och Andy Gray med tolv.

Matchställen var under hösten 1979 likadana som tidigare, men i slutet av året introducerades ett nytt klubbmärke bestående av ett varghuvud med klubbens smeknamn ”Wolves” under.