Etikett: UEFA-cupen

28 mars 2026

Östers IF 1991

Östers IF hade ekonomiska problem 1991. Med skulder på sju miljoner kronor gick man miste om värvningen av Thomas Johansson från Mjällby som istället gick till Malmö FF. Tränare Hasse Backe fick förlita sig på en tunn spelartrupp som dessutom drabbades av skador. Laget kom näst sist i Allsvenskan och fick försöka hänga kvar i högsta serien via spel i Kvalsvenskan. Trots allt tog man sig till final i svenska cupen under våren där det dock blev förlust mot IFK Norrköping.

Östers IF i Allsvenskan 1991

Öster spelade 1–1 mot Örebro i den allsvenska premiären hemma på Värendsvallen. Efter en 1–0-seger borta mot IFK Norrköping blev det återigen 1–1 hemma, nu mot Djurgården. Första förlusten kom i fjärde omgången då Öster föll med 2–0 borta mot GAIS. 1–1 mot Halmstad (borta) och 2–2 mot IFK Göteborg (hemma) innebar att Öster hade spelat oavgjort i fyra av de sex första matcherna. En 1–2-förlust mot AIK på Råsunda följdes av ännu en oavgjord, 1–1 hemma mot Malmö FF. I nionde omgången tog Öster sin andra seger när man slog nykomlingen GIF Sundsvall med 3–0 i Växjö.

När hälften av matcherna var spelade låg Öster på sjätte plats i tabellen. Det hade inneburit en plats i Mästerskapsserien, men det skulle dröja innan nästa seger kom. Öster förlorade borta mot IFK Göteborg (0–2) och Malmö FF (1–2) och däremellan spelade man 2–2 hemma mot Halmstad. Det blev sedan tre oavgjorda i rad mot AIK (0-0 hemma), GIF Sundsvall (1–1 borta) och GAIS (2–2 hemma). Istället för att klättra i tabellen hade laget nu tappat två placeringar. Inte blev det bättre av att man förlorade med 2–4 borta mot Djurgården. Laget tog dock sin tredje seger i näst sista omgången när man slog IFK Norrköping med 3–1. I sista matchen blev det återigen förlust, 1–2 borta mot Örebro. Östers IF slutade därmed på nionde och näst sista plats i Allsvenskan 1991. Laget fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Final i Svenska cupen, utslaget ur UEFA-cupen

Även om det inte gick något vidare i Allsvenskan kunde Öster åtminstone glädja sig åt en finalplats i Svenska cupen säsongen 1990/91. Under våren besegrade man IFK Eskilstuna med 3–1 i kvartsfinalen och i semifinalen blev det seger med 3–0 mot Brommapojkarna. I finalen på ett regnigt Råsunda den 26:e juni 1991 möttes Öster och IFK Norrköping. Sulo Vaattovaara gav Norrköping ledningen, men Öster kvitterade genom Erkka Petäjä. Norrköpingskamraterna var dock numret större och gjorde ytterligare tre mål. Slutresultatet blev således 4–1 till IFK Norrköping.

Den artonde september gick Öster in i första omgången av UEFA-cupen där man mötte franska Lyon. Fransmännen gjorde matchens enda mål genom Rémi Garde på Stade de Gerland i Lyon. Returen på Värendsvallen två veckor senare slutade 1–1 och Lyon gick därmed vidare med sammanlagt 2–1. Janne Jansson gav Öster ledningen i fjortonde minuten, men Stéphane Roche kvitterade i 54:e.

Östers IF obesegrat i Kvalsvenskan 1991

En vecka efter sista omgången av Allsvenskan drog Kvalsvenskan igång. Första matchen borta mot GIF Sundsvall slutade 2–2. Efter en 3–1-seger hemma mot GAIS spelade Öster oavgjort tre gånger i rad. Det blev 1–1 borta mot Trelleborg och 2–2 hemma mot Hammarby. Den tredje matchen, hemma mot Halmstad, blev en minst sagt målrik historia. Slutresultatet blev 5–5 och Östers Janne Jansson gjorde tre av målen i första halvlek.

Efter tre oavgjorda tog Öster tre segrar i rad. En 3–1-seger borta mot Västra Frölunda följdes av två möten med Kiruna FF. Öster vann med 4–0 på Lombia IP i Kiruna och returen på Värendsvallen fyra dagar senare slutade 2–0 till hemmalaget. Det blev sedan två 1–1-matcher mot Hammarby (borta) och GIF Sundsvall (hemma) och däremellan en 2–1-seger över Västra Frölunda hemma.

Laget avslutade sedan serien med ytterligare tre raka segrar. Det blev 1–0 borta mot Halmstad, 6–2 hemma mot Trelleborg och 3–0 borta mot GAIS. Östers IF tog därmed hem segern i Kvalsvenskan 1991 utan att förlora en enda match. Seriesegern innebar att man var klara för allsvenskt spel även 1992.

Spelarna i Östers IF 1991

Vanligaste laguppställning i Allsvenskan (4–4–2): Pål Lundin – Tonny Westring, Jesper Jansson/Urban Westerberg, Erkka Petäjä, Urban Westerberg/Nicklas Persson – Peter Wibrån, Stefan Landberg, Ulrik Jansson, Jan Jansson – Nicklas Persson/Andreas Bild, Hans Eklund – avbytare: Morgan Hansson, Stefan Paldan.

Wibrån och Eklund deltog i samtliga 32 matcher i Allsvenskan och Kvalsvenskan. Hur många det var från start respektive som inhoppare är oklart då jag inte har hittat laguppställningar från Kvalsvenskan. I Allsvenskan gjorde i alla fall Eklund fyra av de arton matcherna som inhoppare. Lundin, Westring och Wibrån spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Andreas Bild blev bäste målskytt med femton mål (sju i Allsvenskan och åtta i Kvalsvenskan). Därefter följde Janne Jansson med tio fullträffar (två i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan).

Torbjörn Rampeltin (Mönsterås GIF), Andreas Bild (Växjö BK 1987), Jörgen Moberg (Veberöds AIF 1988) och Stavros Papadopoulos (Forsby IF 1990) var nya i A-laget. Urban Westerberg lånades under säsongen ut till Umeå FC. Orsaken lär ha varit att han rök ihop med Erkka Petäjä kvällen efter cupfinalen mot Norrköping. Under hösten kom dessutom Andreas Ravelli tillbaka till Öster. Han hade lämnat klubben för IFK Göteborg inför 1988 och hade nu en och en halv säsong som spelande tränare i division fyra-laget Lenhovda bakom sig.

Matchställen

Öster behöll samma matchställ från Puma som man använde 1990, dock med två skillnader. Klubbmärket prydde nu tröjorna och på ryggen hade man en annan stil på numren än tidigare. I UEFA-cupmatcherna mot Lyon spelade Öster i helrött och utan reklam på vare sig tröjor eller shorts.

26 mars 2026

Örebro SK 1991

Örebro SK med tränaren Rolf Zetterlund förstärkte truppen inför 1991 med anfallarna Hasse Holmqvist och Miroslaw Kubisztal. Dessa hade dock dåligt understöd och polacken Kubisztal blev ofta lämnad ensam på topp. Försvaret höll tätt bakåt och laget tog därigenom tillräckligt många poäng för att komma på andra plats i Allsvenskan – klubbens bästa placering någonsin. Spel i sommarens Tipscup samt matcherna mot Ajax i UEFA-cupen bidrog dock till att ÖSK tröttnade under hösten. I Mästerskapsserien kom därför förlusterna allt oftare och laget fick nöja sig med en tredjeplats.

Tvåa i Allsvenskan och gruppseger i Tipscupen

Örebro SK fick 1–1 borta mot Öster i den allsvenska premiären 1991. Hemma på Eyravallen blev sedan nye polacken Kubisztal tvåmålsskytt i 4–1-segern över GAIS, men en vecka senare föll man med 0–1 borta mot det andra göteborgslaget IFK. Det skulle dock dröja länge till nästa förlust. ÖSK tog tre raka segrar, hemma mot AIK (1–0) och GIF Sundsvall (3–1) samt borta mot IFK Norrköping (2–0). Laget toppade nu tabellen även om man tappade ledningen tillfälligt efter 1–1 hemma mot Djurgården.

Därefter följde två bortamatcher, men det gjordes bara ett mål. ÖSK besegrade Halmstad med 1–0 på Örjans Vall och spelade sedan en mållös match mot Malmö FF på Malmö Stadion. Två nya mål av Kubisztal samt ett av Hasse Holmqvist ordnade en 3–1-seger hemma mot Norrköping. Efter 1–1 borta mot GIF Sundsvall besegrade man Halmstad för andra gången, nu med 3–0.

Den förlustfria sviten sprack den andra juni då Djurgården vann med 4–1 på Råsunda. Det innebar att ÖSK tappade serieledningen till IFK Göteborg. Det blev sedan två mållösa matcher mot Malmö FF (hemma) och AIK (borta). Däremellan deltog Örebro SK i Intertotocupen eller Tipscupen som den också kallades. Där mötte man tyska Saarbrücken samt de två israeliska lagen Maccabi Haifa och Hapoel Petah Tikva. ÖSK besegrade israelerna både hemma och borta samt tyskarna på bortaplan. Hemmamatchen mot Saarbrücken slutade 2–2. Fem segrar och en oavgjord innebar att man vann gruppen, men där tog turneringen ändå slut. Detta år spelade man nämligen inget slutspel och ingen vinnare av turneringen utsågs.

Tillbaka till Allsvenskan. Tre dagar efter mötet med AIK gick ÖSK mållöst av planen för tredje matchen i rad när man föll med 0–4 hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock två stycken 2–1-segrar mot GAIS (borta) och Öster (hemma) i de två sista matcherna. Örebro SK slutade därmed på andra plats i Allsvenskan 1991 vilket var klubbens bästa resultat någonsin.

Dalande formkurva och möte med Ajax

När Mästerskapsserien drog igång den 25:e augusti var den tidigare så goda formen som bortblåst. ÖSK inledde med tre förluster och sex insläppta mål. Det blev 1–2 både mot IFK Norrköping (hemma) och AIK (borta) och sedan 0–2 borta mot Djurgården. Efter två oavgjorda mot IFK Göteborg (1–1 hemma) och Malmö FF (0–0 borta) tog ÖSK två raka segrar. Returmötet mot Malmö på Eyravallen slutade 2–1 och sedan besegrade man även AIK med 1–0 på Råsunda. Formen var dock ojämn och det blev två nya förluster, nu mot kamratlagen från Norrköping (0–2 hemma) och Göteborg (0–3 borta). I sista matchen besegrade man dock Djurgården med 1–0 hemma. Örebro SK kom därmed på tredje plats i Mästerskapsserien 1991 vilket gav en plats i UEFA-cupen 1992/93.

ÖSK spelade i UEFA-cupen även hösten 1991. I första omgången mötte man Ajax som var en alltför stark motståndare. Ajax började hemma, men på grund av huliganproblem vid en tidigare match var man tvungna att spela minst tjugo mil från Amsterdam. Valet föll på Rheinstadion i Düsseldorf, men det bekom inte holländarna som efter en mållös första halvlek gjorde tre mål i andra. Eftersom Örebro inte gjorde något mål var det i praktiken avgjort. Returen på Eyravallen slutade 1–0 till Ajax efter mål av Aron Winter i andra halvlek. Därmed var ÖSK:s Europaäventyr över för den här gången.

Spelarna i Örebro SK 1991

Vanligaste laguppställning Allsvenskan (3–5–2): 1 Anders Karlsson – 2 Tommy Andersson, 5 Sven Dahlkvist, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark, 6 Per Blohm, 7 Tommy Ståhl, 3 Richard Larsson/Lennart Sjögren, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Peter Nilsson, 13 Lennart Sjögren/Richard Larsson.

I de fem första matcherna spelade Sjögren högerforward i en 3–4–3-uppställning. Larsson började då på bänken. I de fyra sista matcherna bytte man till fyrbackslinje med Tommy Ståhl som extra mittback bredvid Dahlkvist.

Vanligaste laguppställning Mästerskapsserien (4–4–2): 1 Anders Karlsson – 3 Lennart Sjögren, 5 Sven Dahlkvist/9 Magnus Erlingmark, 2 Tommy Andersson, 8 Magnus Sköldmark – 9 Magnus Erlingmark/6 Per Blohm, 6 Per Blohm/10 Hans Holmqvist, 7 Tommy Ståhl, 4 Christer Fursth – 10 Hans Holmqvist/Mikael Andersson, 11 Miroslaw Kubisztal – avbytare: 12 Richard Larsson, 13 Pär Millqvist.

Magnus Sköldmark spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien (18+10). Även Dahlkvist, Blohm och Kubisztal startade de arton matcherna i Allsvenskan, men missade några i Mästerskapsserien. I Mästerskapsserien spelade förutom Sköldmark även Erlingmark och Fursth från start i samtliga tio matcher. Kubisztal blev bäste målskytt med åtta mål (fem i Allsvenskan och tre i Mästerskapsserien). Hans anfallskollega Holmqvist stod också för fem fullträffar i Allsvenskan, men gjorde inget i Mästerskapsserien.

Hans Holmqvist (Cesena), Miroslaw Kubisztal (GKS Katowice), Richard Larsson (Vivalla IF 1987), Magnus Powell (Arnäs IF), Thomas Johansson (Laxå IF 1990) och Mikael Lindgren (Gefle IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Inför 1991 bytte Örebro SK från Adidas till Puma. Hemmatröjan var till en början helvit, men till Mästerskapsserien tog man fram en ny design med olika färgfält i svart, gult och grönt på ärmarna. Denna design, fast med andra färger, kom sedan Helsingborgs IF att använde 1992 och 1993. Shortsen var svarta och strumporna vita med tre ränder upptill. Bortatröjan var röd och hade samma design som bland annat AIK, Malmö FF och Öster använde. Några av sponsorerna som förekom på tröjorna var NeH, ASG och Yxhult. Under hösten hade man även Sparbanken med sin nya logotyp på tröjorna. I hemmamatchen mot Ajax i UEFA-cupen spelade ÖSK i helvita tröjor med en mindre Sparbanken-logga. Borta mot Ajax ställde ÖSK upp i svarta tröjor och shorts samt röda strumpor.

Örebro SK hemmaställ i Mästerskapsserien 1991

22 februari 2026

IFK Norrköping 1990

IFK Norrköping var regerande svenska mästare, men 1990 blev en turbulent säsong präglad av tränarbråk. Nye tränaren Jörgen Augustsson hann både med att få sparken och bli återinstallerad på tränarbänken. Det var också den nya stjärnan Tomas Brolins genombrott som efter en imponerande vår såldes till Parma under sommaren. Trots alla turer gick laget återigen till SM-final där det dock blev förlust mot IFK Göteborg.

Vårsäsongen: Tomas Brolins genombrott

IFK Norrköping mötte IFK Göteborg hemma på Idrottsparken i den allsvenska premiären 1990. Hemmalaget stod för en imponerande insats och vann med hela 6–0. Nye anfallaren Tomas Brolin från GIF Sundsvall stod för ett äkta hattrick i andra halvlek. Han gjorde även ett mål i 2–0-segern borta mot Djurgården i nästa match. I tredje omgången blev det dock förlust med 0–2 borta mot GAIS, men IFK kom igen och vann tre raka matcher.

I 4–1-segern hemma mot AIK var det Patrik Anderssons tur att göra hattrick. Brolin gjorde sedan matchens enda mål hemma mot Malmö FF och därefter gjorde de båda anfallarna varsitt mål när man besegrade Halmstad med 2–0 borta. Anfallsparet Andersson–Brolin hade därmed svarat för tretton av lagets femton mål på de sex första matcherna. ”Peking” avslutade sedan vårsäsongen med två oavgjorda: 2–2 hemma mot Örebro och 1–1 borta möt Örgryte.

Sommaren 1990: Missnöje och miljonförsäljning

IFK Norrköping låg tvåa i serien, men under ytan bubblade missnöjet. Tränare Augustsson hade valt slitvargen Jonas Lind som komplement till ryssen Kuznetsov på innermittfältet. Den store talangen Jonny Rödlund började tröttna på att agera inhoppare och hotade med att lämna klubben.

Tack vare den succéartade våren samt insatserna i VM i Italien fick utländska klubbar upp ögonen för Tomas Brolin. Brolin hade kostat Norrköping 350 000 kronor och nu sålde man honom till Parma för tretton miljoner. Ersättaren fanns dock redan i klubben. 1989 års skyttekung Janne Hellström var nu tillbaka efter sitt benbrott och klubben hade därmed en garant för fortsatt målproduktion.

Höstsäsongen: Augustsson får sparken… eller inte?

I första matchen efter VM-uppehållet var Janne Hellström tillbaka i anfallet och Brolin fick börja på bänken i sin sista match för klubben. Hellström ordnade två mål när IFK Norrköping besegrade Hammarby med 3–1 på Idrottsparken. Formkurvan var dock i dalande och man fick bara oavgjort borta mot Brage (1–1) och hemma mot Öster (2–2). Nu började Jonny Rödlund äntligen få spela från start medan Jonas Lind flyttades ner som vänsterback. Det blev sedan två raka 0–2-förluster borta mot Hammarby och Malmö FF. Tor-Arne Fredheim blev sedan tredje Norrköpingsspelare att göra hattrick när man besegrade Halmstad med 3–1 hemma. Laget åkte dock på två nya förluster, hemma mot Örgryte (1–2) och borta mot Örebro (0–1).

Efter förlusten mot ÖIS fick styrelsen nog och sparkade Jörgen Augustsson. Styrelseledamoten Håkan Pettersson satte sig på tränarbänken, men spelarna var oeniga med styrelsen. Assisterande tränaren Stefan Hellberg sa upp sig i protest och spelarna ville ha tillbaka Augustsson. Så blev det och Jörgen Augustsson kom tillbaka medan Håkan Pettersson blev lagledare.

Till nästa match, hemma mot GAIS, hittade IFK återigen segerreceptet. Det blev seger med 3–0 efter bland annat två nya mål av Hellström. Laget var nu på gång ordentligt och tog därefter ytterligare fyra raka segrar. Två bortasegrar mot AIK (3–1) och Öster (2–0) följdes av två hemmasegrar mot Brage (2–1) och Djurgården (3–2).

Mitt i den allsvenska segersviten gick IFK Norrköping in i UEFA-cupen 1990/91. Motståndare i första omgången var 1.FC Köln. Första matchen i Norrköping blev mållös och sedan vann tyskarna med 3–1 i returen.

Laget avslutade sedan den allsvenska grundserien med en 0–1-förlust borta mot serievinnarna IFK Göteborg. Det innebar andra plats i tabellen och kvalificering till SM-slutspelet.

IFK Norrköping till SM-final 1990

IFK Norrköping mötte den allsvenska fyran Öster i SM-semifinalen. Första matchen på Värendsvallen i Växjö slutade 4–3 till hemmalaget. IFK vände dock underläget till seger med 2–1 hemma. Det sammanlagda resultatet blev alltså 5–5 och IFK gick till final tack vare fler bortamål. Vänstermittfältaren Göran Holter blev stor hjälte med sina fyra mål på de två matcherna.

I finalen mötte man IFK Göteborg som visade sig vara en alltför stark motståndare. Göteborgarna avgjorde i princip finalen redan i första matchen då de vann med 3–0 på Idrottsparken. Returen på Ullevi blev mållös och IFK Göteborg var därmed svenska mästare.

Spelarna i IFK Norrköping 1990

Laguppställning omg. 1–8 (4–4–2): 1 Lars Eriksson – 2 Magnus Karlsson, 12 Sulo Vaattovaara, 13 Jan Kalén, 3 Jan Hedén – 6 Tor-Arne Fredheim, 21 Jevgenij Kuznetsov, 5 Jonas Lind, 15 Göran Holter – 7 Patrik Andersson, 14 Tomas Brolin – avbytare: 9 Ragnar Ericsson, 10 Jonny Rödlund.

Laguppställning omg. 9–22 (4–4–2): 1 Lars Eriksson – 2 Magnus Karlsson, 12 Sulo Vaattovaara, 13 Jan Kalén, 5 Jonas Lind/3 Jan Hedén – 6 Tor-Arne Fredheim, 21 Jevgenij Kuznetsov, 10 Jonny Rödlund, 15 Göran Holter – 7 Patrik Andersson, 11 Jan Hellström – avbytare: 8 Markus Törnvall, 9 Ragnar Ericsson.

I de sex sista allsvenska matcherna samt i SM-slutspelet spelade Kalén högerback och nr. 4 Mats Almgren på Kaléns tidigare mittbacksplats. Lasse Eriksson, Vaattovaara och Kuznetsov spelade från start i samtliga 22 seriematcher samt de fyra slutspelsmatcherna. Andersson och Hellström blev bästa målskyttar med åtta allsvenska mål var. Det räckte till en delad andraplats i skytteligan. Därtill stod Brolin och Fredheim för sju mål var. Även Holter kom upp i totalt sju mål tack vare sina fyra mål i slutspelet.

Jevgenij Kuznetsov (Spartak Moskva), Tomas Brolin (GIF Sundsvall), Magnus Samuelsson (Simonstorps IF), Georgios Karatanasis (Kalmar FF 1989) och Mikael Hansson (Söderköpings IS) var nya i A-laget.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till IFK Norrköping 1990. Hemmatröjan var vit med blå V-hals och muddar samt tre blå ränder längs ärmarna. Shortsen var blå med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre vita ränder upptill. Klubben hade flera sponsorer vars logotyper syntes på dräkterna. På framsidan av tröjorna var Holmen Paper huvudsponsor. Därbak hade man Domus nedanför numret och ovanför hade man antingen Leni, Cirkelkaffe eller Goman. På framsidan av shortsen hade man antingen Sparbankens logotyp eller Opel och på baksidan hade man Televerket. Även strumporna hade reklam i form av MoDo Cellkraft.

Reservstället hade stora likheter med hemmastället fast helrött med vita detaljer. Man använde dock samma bortaställ som 1989. Den kortärmade tröjan saknade muddar och hade en röd kant vid halsen och på den långärmade tröjans muddar.

12 februari 2026

GAIS 1990

GAIS fick en mycket bra start på den allsvenska säsongen 1990. I premiären mot Öster hemma på Ullevi stod Magnus Gustafsson för ett hattrick när de grönsvarta vann med 3–0. Efter oavgjort borta mot Brage (1–1) gjorde Gustafsson ytterligare två mål i 2–0-segern över IFK Norrköping. Därefter hände inte särskilt mycket framåt. Laget gick mållöst i fem raka matcher och sjönk från första till åttonde plats i tabellen.

Polskt nyförvärv och spel i Intertotocupen

Efter VM-uppehållet anslöt den polske liberon Piotr Piekarczyk från Katowice. Finansieringen av polacken löstes av den nye ordföranden Rune Svensson som betalade 100 000 kronor ur egen ficka. Samtidigt bytte tränare Bo Falk spelsystem från 4–4–2 till 3–5–2.

Sommaren 1990 deltog GAIS i Intertotocupen där man mötte Hansa Rostock, Bröndby och Karlsruhe. I första matchen vann GAIS med hela 6–0 borta mot Hansa. Därefter fick man 1–1 borta mot Bröndby följt av segrar hemma mot Bröndby och Hansa. Man fick även oavgjort mot Karlsruhe. Det innebar att GAIS vann gruppen och tog hem 150 000 kronor i prispengar.

GAIS i Allsvenskan och UEFA-cupen hösten 1990

I den allsvenska återstarten fick GAIS 2–2 borta mot AIK. Därefter blev det två segrar (Hammarby borta 2–0 och AIK hemma 1–0) och däremellan en mållös match hemma mot Halmstad. Laget hade dock fortfarande svårt med målskyttet. Efter 0–1 borta mot Örebro besegrade man åtminstone Örgryte med 2–0 i göteborgsderbyt. GAIS spelade sedan fem raka matcher utan att göra mål innan man besegrade Hammarby (1–0) och Brage (2–0).

Dessförinnan hade GAIS gått in i UEFA-cupen där man mötte Torpedo Moskva. Ryssarna vann enkelt med 4–1 i Moskva. Efter 1–1 i returen var GAIS utslaget.

Laget avslutade sedan säsongen med en 0–1-förlust borta mot Öster. GAIS slutade därmed på sjunde plats i Allsvenskan 1990, fyra placeringar sämre än 1989. Trots det hade man ett av seriens bästa försvar. Laget släppte bara in sjutton mål på de 22 allsvenska matcherna. Mittfältet jobbade hårt, men saknade kreativa spelare som kunde förse anfallarna Magnus Gustafsson och Jaokim Nåfors med bollar.. Därför hade GAIS seriens sämsta anfall med bara sjutton gjorda mål.

Spelarna i GAIS 1990

Laguppställning våren 1990 (4–4–2): 1 Sören Järelöv – 3 Pär Eriksson, 18 Jens Wålemark, 4 Erik Holmgren, 14 Jan Lundqvist – 7 Simon Hunt, 10 Samir Bakaou, 6 Lenna Kreivi, 20 Mikael Göransson – 9 Joakim Nåfors, 16 Magnus Gustafsson – avbytare: 5 Anders Björk, 17 Ulf Köhl.

Laguppställning sommaren/hösten 1990 (3–5–2): 1 Sören Järelöv – 18 Jens Wålemark, 12 Piotr Piekarczyk, 4 Erik Holmgren – 8 Morgan Nilsson, 20 Mikael Göransson, 7 Simon Hunt, 6 Lenna Kreivi, 14 Jan Lundqvist – 9 Joakim Nåfors, 16 Magnus Gustafsson – avbytare: 5 Anders Björk, 17 Ulf Köhl.

Målvakten Järelöv samt mittfältarna Hunt, Kreivi och Göransson spelade från start i samtliga 22 allsvenska matcher. Även Morgan Nilsson deltog i 22 matcher, men fyra av dessa var som inhoppare. Magnus Gustafsson blev lagets bäste målskytt med sju mål.

Pär Eriksson (Gefle IF), Anders Björk (Överås BK), Simon Hunt (IK Brage), Morgan Nilsson (Gnosjö IF), Mario Jadonic (Kortedala IF 1982) och Piotr Piekarczyk (GKS Katowice) var nya i GAIS A-lag 1990.

Matchställen

Puma levererade matchställen till GAIS 1990. Tröjan var likadan som 1989, men shortsen hade delvis annan reklam. I UEFA-cupen rådde striktare regler avseende dräktreklam. Där var det bara tillåtet med en sponsorlogotyp på tröjan. Man använde även en annan typ av tröjnummer samt gröna strumpor i matcherna mot Torpedo Moskva.

2 maj 2025

Real Sociedad 1980/81

Real Sociedad inledde säsongen 1980/81 med en 3–2-förlust borta mot Valencia. Under höstsäsongen blev det ytterligare fyra förluster, men man vann också åtta matcher och spelade fyra oavgjorda. Det gjorde att laget låg på fjärde plats i tabellen efter halva säsongen. Efter nyår vann Real Sociedad tre raka matcher, men därefter blev det tre förluster och en oavgjord på de följande fyra matcherna. På grund av den fyra matcher långa formsvackan sjönk laget till sjunde plats, men sedan kom man igång ordentligt. Det blev åtta segrar och två oavgjorda på de tio sista ligamatcherna. Den starka avslutningen gjorde att Real Sociedad gick upp i topp och kunde titulera sig ligamästare 1980/81, klubbens första ligatitel någonsin. Laget tog lika många poäng (45) som Real Madrid, men Real Sociedad hade bättre resultat i de inbördes mötena.

I UEFA-cupens första omgång 1980/81 slog Real Sociedad ut ungerska Újpesti Dózsa efter 1–1 borta och seger med 1–0 hemma. Det blev sedan 1–1 även borta mot Zbrojovka Brno från Tjeckoslovakien, men baskerna vann returen på hemmaplan med 2–1. Det europeiska äventyret tog dock slut i åttondelsfinalerna mot belgiska Lokeren. Belgarna vann med 1–0 hemma och returen i San Sebastián slutade 2–2.

Efter uttåget ur UEFA.cupen gick Real Sociedad in i tredje omgången av spanska cupen, Copa del Rey. Där slog man ut Cádiz efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. I nästa omgång blev det dock förlust med 2–1 borta mot Sevilla följt av 1–1 i returen.

Spelarna i Real Sociedad 1980/81

Ordinarie laguppställning: Luis Arconada – Genaro Celayeta, Alberto Górriz, Ignacio Kortabarría, Julio Olaizola – Perico Alonso, José Diego, Jesús María Zamora – Roberto López Ufarte, Jesús María Satrústegui, Santiago Idígoras.

Målvakten Arconada spelade samtliga 44 tävlingsmatcher under säsongen. Även mittfältaren Zamora spelade alla 34 ligamatcher men missade en match i UEFA-cupen. Bästa målskytt blev Satrústegui med totalt nitton mål varav sexton i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Real Sociedad 1980/81. Hemmatröjan var blåvitrandig med vit krage, vita ärmar samt tre blå ränder längs ärmarna. Byxorna var vita med tre blå ränder längs sidorna och strumporna var helt blå.

21 april 2025

Sporting Gijón 1980/81

Sporting Gijón besegrade Real Betis med 2–0 hemma på El Molinón i ligapremiären 1980/81. Efter 1–1 borta mot Hércules slog man även Barcelona med 2–1. Fram till mitten av december blev det dock bara ytterligare två segrar, 4–1 mot Valladolid och 2–0 mot Murcia, båda på hemmaplan. Laget låg då nia i tabellen, men man avslutade höstsäsongen med två stycken 2–1-segrar, hemma mot Las Palmas och borta mot Real Sociedad.

Sporting Gijón inledde vårsäsongen 1981 med en 2–0-förlust borta mot Betis, men sedan tog man sex segrar på nio matcher och klättrade upp till tredje plats. Under denna period vann laget tre raka matcher i februari. Bland annat besegrade man Real Madrid med 4–0. I slutet av säsongen tappade man dock formen och förlorade fyra av de sju sista matcherna. Det innebar att Sporting Gijón slutade på sjunde plats i La Liga 1980/81, fyra placeringar sämre än föregående säsong.

Final i Copa del Rey

Tack vare tredjeplatsen i ligan 1979/80 fick Sporting Gijón delta i UEFA-cupen 1980/81. Det gick dock inget vidare. I första omgångens första match förlorade man med 3–1 borta mot Bohemians från Prag. Spanjorerna vann returen med 2–1, men det tjeckoslovakiska laget gick alltså vidare med sammanlagt 4–3.

Desto bättre gick det i den inhemska cupen Copa del Rey. Eftersom laget deltog i UEFA-cupen stod man över första omgången i spanska cupen och gick direkt in i andra omgången. Där slog man ut Turón efter seger med 6–1 borta och 1–0 hemma. I andra omgången förlorade Sporting med 1–0 borta mot Ponferradina, men i returen blev det seger med hela 8–2. Därefter besegrade man Levante två gånger (2–0 borta och 3–0 hemma) innan man tog sig an Real Madrid i kvartsfinalerna. Första matchen på El Molinón slutade 1–1, men Sporting lyckades vinna returen på Santiago Bernabéu-stadion med 3–2 efter att Abel Díez svarat för ett hattrick.

I semifinalerna besegrade man sedan Sevilla efter 2–0 hemma följt av en mållös retur. Finalen spelades på Vicente Calderón-stadion i Madrid och motståndare var Barcelona. Sporting Gijón föll med 3–1 och katalanerna tog hem sin nittonde spanska cuptitel.

Spelarna i Sporting Gijón 1980/81

Laguppställning spanska cupfinalen 1981: 1 José Aurelio Rivero – 2 José Antonio Redondo, 5 Manuel Enrique Jiménez, 4 Antonio Maceda, 3 Cundi (15 Pedro, 46) – 9 Manuel Mesa, 6 Francisco Uría, 10 Ciriaco Cano, 8 Joaquín Alonso – 7 Abel, 11 Enzo Ferrero; avbytare: 12 Victor Doria, 13 Claudio (målvakt), 14 David, 16 Óscar Ferrero.

Rivero var egentligen reservmålvakt och spelade bara sex ligamatcher denna säsong. Istället var Jesús Castro González förstavalet mellan stolparna och spelade 28 ligamatcher. Uría, Jiménez och Joaquin spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Även Mesa spelade 34 matcher varav 33 från start och ett inhopp. Bland nyförvärven fanns portugisiske anfallaren Fernando Gomes från Porto, men han spelade bara fyra ligamatcher denna säsong. Tränare var Vicente Miera som hade kommit tillbaka till Sporting Gijón efter ett år i Español.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Sporting Gijón 1980/81. Hemmatröjan var rödvitrandig och hade krage i samma färger, åtminstone under höstsäsongen. Till vårsäsongen bytte man till tröjor med en helt röd krage och samtidigt flyttade man klubbmärket från vänster till höger. Även byxorna fick sig en uppgradering till våren. Från början var de helt blå, men så småningom lade man till tre vita ränder på sidorna med två röda ränder emellan. Strumporna var röda med tre vita ränder upptill.

Sporting Gijón 1980/81 (hemma hösten 1980)

Sporting Gijón 1980/81 (hemma våren 1981)

12 april 2025

FC Barcelona 1980/81

Inför 1980/81 tog László Kubala över som tränare för Barcelona. Under elva år hade han varit förbundskapten för det spanska landslaget som han förde till VM-slutspelet 1978 och EM-slutspelet 1980. Kubala blev en legendar som spelare i Barcelona under 1950-talet och tränade även klubben under ett par år i början av 1960-talet. Hans andra sejour som tränare i Barcelona blev dock inte långvarig. Det började bra med två segrar över Murcia (2–1) och Español (3–1), men sedan förlorade laget fem av de följande sex ligamatcherna. Barcelona var då nere på fjortonde plats i tabellen. Därefter blev det en 1–0-seger över Hércules, men tre dagar senare, den femte november 1980, åkte Barcelona ur UEFA-cupen efter att ha förlorat med 0–4 hemma mot Köln.

Det blev Kubalas sista match som tränare för Barcelona. Helenio Herrera, som hade tränat klubben under föregående säsong, kom tillbaka och fick genast ordning på spelet. Han inledde med fyra raka segrar i ligan och därefter blev det ytterligare åtta segrar på tretton ligamatcher. Bland annat vann man med 6–0 tre gånger om: mot Almeria, Osasuna och Hércules. Det gjorde att laget klättrade upp till andra plats i tabellen, men i slutet av säsongen hamnade laget i en formsvacka. På de åtta sista matcherna blev det fyra förluster och bara två segrar. Barcelona fick därför nöja sig med en slutlig femteplats i spanska ligan 1980/81.

Seger i Copa del Rey

Om ligan blev en besvikelse gick det desto bättre för Barcelona i den spanska cupen, Copa del Rey, 1980/81. Där började man med att slå ut Lleida efter seger med 2–1 borta och 5–1 hemma. Det fortsatte sedan med segrar över Baracaldo (2–0 borta, 1–1 hemma), Castilla (5–3 borta, 4–1 hemma) och Ray Vallecano (3–0 borta, 3–1 hemma). Laget var nu framme i semifinal där man mötte Athletic Bilbao. Även här vann katalanerna båda mötena: 2–0 hemma och 2–1 borta.

Finalen spelades på Vicente Calderón-stadion i Madrid och motståndare var Sporting Gijón. Anfallaren Quini gav Barcelona ledningen precis före paus, men Maceda kvitterade fem minuter efter densamma. Barcelona återtog ledningen i den 59:e minuten, återigen genom Quini och sju minuter senare fastställde Esteban slutresultatet till 3–1. Barcelona tog därmed hem spanska cupen för nittonde gången i historien. Se matchen i sin helhet på YouTube.

Spelarna i Barcelona 1980/81

Laguppställning spanska cupfinalen 1981: 1 Pedro Artola – 2 Pepito Ramos, 6 José Ramón Alexanko, 3 Antonio Olmo, 4 Rafael Zuviría – 10 Juan José Estella, 5 Paco Martínez (14 Tente Sánchez, 65), 8 Bernd Schuster, 11 Esteban – 7 Allan Simonsen, 9 Quini; avbytare: 12 Manolo, 13 Amador (målvakt), 15 Landaburo, 16 Carles Rexach.

Mittbacken Alexanko, nyförvärv från Athletic Bilbao, spelade samtliga 34 ligamatcher. Bäste målskytt blev Quini som gjorde tjugo mål. Även han var ny i klubben och kom från Sporting Gijón. Hans danske anfallskollega Allan Simonsen stod för tio fullträffar och tyske mittfältaren Bernd Schuster gjorde elva ligamål.

Tröjorna

Meyba levererade nya tröjor till Barcelona 1980/81. Dessa hade en röd och blå krage istället för den V-hals man hade haft under 1970-talet. Strumporna hade också färre röda ränder än tidigare. Den gula bortatröjan kom också till användning, men inte av Barcelona. I försäsongsturneringen Trofeu Joan Gamper lånade argentinska River Plate de gula tröjorna i matchen mot PSV Eindhoven.

3 mars 2025

1. FC Kaiserslautern 1995/96

Säsongen 1995/96 skulle bli en sorglig historia för Kaiserslautern. I höstens UEFA-cupmatcher slog man först ut Slovan Bratislava efter att ha vänt en 2–1-förlust borta till seger med 3–0 hemma på Fritz-Walter-Stadion. Laget åkte emellertid ur turneringen i nästa omgång efter två förluster mot Real Betis, 1–3 hemma och 0–1 borta.

I Bundesliga vann Kaiserslautern bara tre matcher under hösten: 2–1 borta mot St. Pauli, 2–0 hemma mot Fortuna Düsseldorf och 1–0 hemma mot Bayer Leverkusen. Därutöver blev det åtta oavgjorda och sex förluster. Efter halva säsongen låg laget på fjortonde plats, en poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

Kaiserslautern nådde liknande resultat under vårsäsongen 1996 då man återigen vann tre matcher. Segrarna kom mot Köln (1–0 borta), Uerdingen (3–0 hemma) och Hansa Rostock (2–0 hemma). Därtill slutade tio matcher oavgjort och fyra med förlust. Laget var faktiskt obesegrat under de sju sista matcherna, men de många oavgjorda resultaten blev lagets fall. Sista matchen, borta mot Bayer Leverkusen, slutade 1–1. Samtidigt förlorade närmaste konkurrenten St. Pauli sin match. Vid seger hade Kaiserslautern gått förbi St. Pauli, men istället slutade man på sextonde plats och åkte ur Bundesliga 1995/96.

Allt var dock inte nattsvart. I tyska cupen 1995/96 slog Kaiserslautern under hösten ut Fortuna Köln (4–3 efter förlängning), Wattenscheid (3–0), Schalke 04 (1–0) och FC Homburg (4–3 efter förlängning). I semifinalen i februari slog man Bayer Leverkusen med 1–0 och tog sig till final. Den spelades på Olympiastadion i Berlin den 25:e maj 1996 och motståndare var Karlsruhe. Tre minuter före halvtidsvilan gjorde Kaiserslauterns Martin Wagner matchens enda mål. Det var klubbens andra cuptitel i historien och gav en plats i nästa säsongs Cupvinnarcup.

Spelarna i Kaiserslautern 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Andreas Reinke – 5 Miroslav Kadlec/6 Andreas Brehme – 20 Oliver Schäfer/4 Axel Roos, 21 Harry Koch – 2 Frank Greiner/4 Axel Roos, 15 Thomas Hengen, 6 Andreas Brehme/5 Miroslav Kadlec, 10 Claus-Dieter Wollitz/7 Uwe Wegmann, 8 Martin Wagner – 9 Pavel Kuka, 11 Olaf Marschall/18 Jürgen Rische.

Tjeckiske Miroslav Kadlec samt Andreas Brehme spelade libero i sexton ligamatcher var. Dessutom spelade båda ett flertal matcher som mittfältare. Kadlec samt backen Oliver Schäfer spelade mest med 31 ligamatcher var. Av dessa spelade Kadlec samtliga från start medan Schäfer gjorde nio inhopp. En annan tjeck, anfallaren Pavel Kuka, blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Kaiserslautern 1995/96 och sponsor var japanska telekommunikationsföretaget OKI. Hemmatröjan var röd med tre vita diagonala ränder längs sidorna, det vill säga samma modell som svenska landslaget (och många andra lag) använde vid VM 1994. Bortatröjan hade samma design men var vit röda ärmar samt svarta ränder längs sidorna. I UEFA-cupen använde man en annan tröjmodell inspirerad av tyska landslagets tröja från 1994 fast i klubbfärgerna rött, vitt och svart.

19 februari 2025

SC Freiburg 1995/96

Freiburg hade kommit trea i Bundesliga 1994/95, men säsongen 1995/96 skulle bli tuffare. Man inledde med tre raka förluster innan första segern kom, 2–0 mot Eintracht Frankfurt hemma på Dreisamstadion. Segern visade sig dock vara en tillfällighet, och på de kommande nio matcherna blev det fem förluster och fyra oavgjorda. Freiburg låg sist i tabellen, men i mitten av november började man att hitta formen. Det började med en 2–1-seger över Hansa Rostock och fortsatte sedan med ytterligare sju segrar på tio matcher. Laget hade nu klättrar upp till sjunde plats och befann sig på behörigt avstånd från nedflyttningsstrecket. Efter 2–0-segern över Köln i tjugofjärde omgången kom man emellertid in i en ny formsvacka. På de tio sista matcherna blev det fem förluster och bara två segrar. Freiburg slutade därmed på elfte plats i Bundesliga 1995/96.

Tack vare tredjeplatsen föregående säsong fick Freiburg delta i UEFA-cupen 1995/96. Man åkte dock ut turneringen redan i första omgången efter att ha förlorat med 1–2 hemma mot Slavia Prag följt av en mållös retur. I tyska cupen slog Freiburg ut Heider SV (6–1) och Arminia Bielefeld (1–0), men i tredje omgången föll man med 1–0 efter förlängning mot Borussia Dortmund.

Spelarna i Freiburg 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Jörg Schmadtke – 10 Maximilian Heidenreich – 21 Axel Sundermann, 2 Martin Spanring – 12 Ralf Kohl, 4 Andreas Zeyer, 9 Jens Todt, 25 Alain Sutter, 15 Oliver Freund – 7 Nikola Jurcevic, 27 Harry Decheiver.

Under hösten spelade Heidenreich ofta på mittfältet och Thomas Vogel gick då in som mittback. Målvakten Schmadtke och mittfältaren Zeyer spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Holländaren Harry Decheiver anlände från Go Ahead Eagles i november och blev bäste målskytt med elva ligamål. Tidigare under hösten hade klubben även värvat den schweiziske mittfältaren Alain Sutter från Bayern München. En spelare som lämnade Freiburg var vänsterbreddaren Jörg Heinrich som försvann till Dortmund under vintern.

Tröjorna

Uhlsport levererade tröjorna till Freiburg 1995/96 och sponsor var Zehnder som tillverkar luftrenare. Tröjorna – röd hemmatröja och vit bortatröja – var av samma modell som Hamburg använde denna säsong. En nymodighet i Bundesliga var spelarnas namn på ryggen, men Freiburg fick inte riktigt till det från början. På den första varianten som man använde fram till oktober hade man klämt in namnen mellan stadsnamnet och tröjnumret. Dessutom var numren svarta på den röda tröjan vilket inte ger den bästa läsbarheten. I oktober tog man dock bort stadsnamnet från tröjorna. Samtidigt bytte man till vita tröjnummer på den röda tröjan och röda på den vita bortatröjan.

SC Freiburg 1995/96 (hemma augusti–oktober)

9 februari 2025

Werder Bremen 1995/96

Inför säsongen 1995/96 tog holländaren Aad de Mos över som tränare för Werder Bremen. Han fick en ganska bra start med tre segrar och två oavgjorda på de sex första ligamatcherna. Dessutom slog man ut nordirländska Glenavon i UEFA-cupen efter seger med 2–0 borta och 5–0 hemma. I den senare matchen stod för övrigt Bernd Hobsch för tre av målen. Det blev även en 5–0-seger över Dinamo Minsk i nästa omgång, och då hade det ingen betydelse att man förlorade returen med 2–1. I tredje omgången blev det emellertid förlust med 2–1 borta mot PSV Eindhoven. Returen blev mållös och Werder Bremen var därmed utslaget. Man åkte även ur tyska cupen efter förlust med 3–2 mot Nürnberg i tredje omgången.

Werder Bremen hade alltså åkt ur två cuper under hösten och efter 1–0-segern borta mot Freiburg i sjätte ligaomgången blev det inga fler segrar innan vinteruppehållet. Tränare de Mos hamnade dessutom i blåsväder efter att, enligt tidningen Der Spiegel, ha sagt att det inte kommer att bli något av klubben. De Mos förnekade att han hade gjort uttalandet, men klubbledningen befarade att en eventuell rättstvist skulle sätta alltför stor press på tränaren och laget. I januari 1996 fick de Mos således lämna Werder Bremen. Som ersättare valde man Hans-Jürgen ”Dixie” Dörner som hade arbetat som ungdomstränare på tyska fotbollsförbundet.

När vårsäsongen 1996 startade låg Werder Bremen på femtonde plats i tabellen. ”Dixie” Dörners första match som huvudansvarig, borta mot Karlsruhe, slutade 1–1. Under våren blev det sedan ytterligare fem oavgjorda matcher samt sju segrar och fyra förluster. De sju segrarna bidrog till att Werder Bremen klättrade upp till en slutlig nionde plats i Bundesliga 1995/96. Det var sju placeringar sämre än föregående säsong då man slutade tvåa.

Spelarna i Werder Bremen 1995/96

Ordinarie laguppställning hösten 1995 (4–4–2): 20 Frank Rost – 2 Heiko Scholz/13 Andree Wiedener, 3 Júnior Baiano, 4 Hany Ramzy/8 Miroslav Votava/15 Thomas Wolter, 11 Marco Bode – 7 Mario Basler, 8 Miroslav Votava, 5 Dieter Eilts, 10 Rodolfo Cardoso – 9 Bernd Hobsch, 22 Vladimir Beschastnykh.

Ordinarie laguppställning våren 1996 (3–5–2 med libero): 1 Oliver Reck – 15 Thomas Wolter – 3 Júnior Baiano, 4 Hany Ramzy – 2 Heiko Scholz, 7 Mario Basler, 5 Dieter Eilts, 10 Rodolfo Cardoso/8 Miroslav Votava, 11 Marco Bode – 9 Bernd Hobsch, 28 Bruno Labbadia.

Under hösten stod Frank Rost i mål i fjorton av sjutton ligamatcher, men efter nyår tog tidigare förstemålvakten Oliver Reck återigen över och spelade hela vårsäsongen. Marco Bode spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Anfallaren Bernd Hobsch stod för nio fullträffar i ligan, men bäste målskytt var offensive mittfältaren Mario Basler som nätade elva gånger. Bland de nya spelarna denna säsong fanns brasilianske mittbacken Júnior Baiano från São Paulo, högermittfältaren Heiko Scholz från Bayer Leverkusen samt argentinske mittfältaren Rodolfo Cardoso från Freiburg. Under vinteruppehållet anlände även anfallaren Bruno Labbadia från Köln.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Werder Bremen 1995/96, något man hade gjort sedan 1978. Sponsor var försäkringsbolaget DBV (Deutsche Beamtenversicherung). Hemmatröjan var vit med gröna ärmar samt vit krage med en grön och grå bård. Denna säsong var den första med spelarnas namn på ryggen, men till matcherna i UEFA-cupen tog man bort både spelarnamn och klubbnamn. Byxorna var gröna och hade en vit rand på benen med gröna Puma-märken. Samma dekoration återfanns också på tröjärmarna. Strumporna var vita med två svarta ränder upptill.

Bortatröjan var blå med smala gula ränder samt gul krage med en blå och svart bård. Tröjmodellen var densamma som Sheffield Wednesday använde till sina bortatröjor 1994/95. Tillhörande byxor och strumpor var av samma modell som på hemmastället fast blå.