Etikett: West Ham United

22 september 2024

West Ham United 1987–1989

West Ham United 1987/88

West Ham United fick inte den bästa starten på säsongen 1987/88. Det blev fyra förluster och bara en seger på de åtta första ligamatcherna. Laget låg då på nittonde plats i tabellen. Den enda segern så långt kom i den tredje omgången då man slog Norwich City med 2–0 hemma på Boleyn Ground. Därefter började dock resultaten att bli bättre, åtminstone under en period. Från början av oktober till strax före jul vann West Ham fem av tretton ligamatcher och förlorade bara två gånger. Det gjorde att man klättrade upp till nionde plats. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade tre matcher i rad.

På de sjutton sista matcherna blev det bara tre segrar. Dessa kom mot Queens Park Rangers (1–0), Watford (1–0) och Chelsea (4–1). West Ham United slutade därmed på sextonde plats i ligan 1987/88, en placering sämre än föregående säsong. De 42 poängen laget skrapade ihop var lika många som Charlton Athletic och Chelsea, men West Ham hade bäst målskillnad av dessa tre.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic efter en 2–0-seger. I nästa omgång blev det dock förlust med 1–3 mot Queens Park Rangers. Inte gick det bättre i Ligacupen. De båda matcherna i andra omgångens dubbelmöte med Barnsley slutade 0–0. Returen avgjordes genom förlängning där Barnsley till slut vann med hela 5–2. West Ham deltog även i Full Members’ Cup, men åkte ut direkt i första omgången efter förlust med 1–2 mot Millwall.

Spelarna i West Ham United 1987/88

Ordinarie laguppställning 1987/88: 1 Tom McAllister – 2 Ray Stewart, 4 Gary Strodder/Billy Bonds, 5 Alvin Martin/Gary Strodder, 3 George Parris – 7 Mark Ward, 9 Paul Ince, 11 Stewart Robson, 6 Liam Brady/Kevin Keen/Tony Gale – 8 Alan Dickens, 10 Tony Cottee.

Tony Cottee spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna under säsongen. Enda matchen han inte var med i var den mot Millwall i Full Members’ Cup. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan och två i FA-cupen. Alan Dickens var egentligen mittfältare, men fick spela anfallare efter att Frank McAvennie sålts till Celtic. Senare under säsongen, i mars 1988, värvade managern John Lyall en anfallare i form av Leroy Rosenior från Fulham. Han hann med fem mål på nio ligamatcher i slutet av säsongen. I samma veva värvade Lyall även vänsterbacken Julian Dicks från Birmingham City. Efter säsongen lade klubblegendaren Billy Bonds skorna på hyllan efter att ha spelat totalt 799 matcher för klubben under 21 säsonger.

West Ham United 1988/89

West Ham United befann sig i nedre delen av tabellen under hela 1988/89. Under första hälften av säsongen blev det elva förluster och bara tre segrar på nitton matcher. Det blev två 1–0-segrar på bortaplan i Londonderbyna mot Wimbledon och Millwall samt en 2–0-seger hemma mot Newcastle. På de tolv första matcherna efter nyår åkte West Ham på ytterligare sju förluster. Hoppet om överlevnad tändes i och med att laget vann fyra raka matcher, men det blev sedan två förluster på de tre sista matcherna. Det blev förlust med 1–5 mot Liverpool i sista matchen och West Ham United slutade på nittonde plats vilket innebar nedflyttning till division två.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Arsenal efter omspel (2–2 i första matchen följt av seger med 1–0). Även i fjärde omgången vann West Ham efter omspel. Efter en mållös match mot Swindon Town vann man med 1–0 i omspelet. Det blev sedan ytterligare en 1–0-seger över Charlton Athletic. Kvartsfinalen mot Norwich City slutade 0–0. Återigen blev det alltså omspel, men denna gång föll West Ham med 1–3.

I höstens Ligacupmatcher gick det dock riktigt bra för West Ham. Laget slog ut Sunderland (3–0 borta och 2–1 hemma), Derby County (5–0) och Liverpool (4–1). Man fortsatte sedan med att besegra Aston Villa med 2–1 i kvartsfinalen i januari. I semifinalerna blev det dock förlust i dubbelmötet med Luton Town efter 0–3 hemma och 0–2 borta. West Ham deltog även i Full Members’ Cup. Där log man ut West Bromwich Albion med 5–2, men åkte sedan ut på straffar mot Watford efter 1–1 vid full tid och förlängning.

Spelarna i West Ham United 1988/89

Ordinarie laguppställning 1988/89: 1 Allen McKnight – 2 Steve Potts/George Parris, 4 Tony Gales, 5 Alvin Martin, 3 Julian Dicks – 7 Mark Ward, 6 Alan Dickens, 11 Paul Ince, 10 Liam Brady – 8 David Kelly, 9 Leroy Rosenior.

Sommaren 1988 förstärkte West Ham laget med nordirländske målvakten Allen McKnight från Celtic samt irländske anfallaren David Kelly från Walsall. Samtidigt sålde man Tony Cottee till Everton. Övergångssumman på 2,2 miljoner pund gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. I mars 1989 återvände Frank McAvennie från Celtic för klubbrekordet 1,1 miljoner pund.

Vänsterbacken Julian Dicks och mittfältaren Paul Ince spelade mest med totalt 49 av de 54 matcherna. Leroy Rosenior blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav sju i ligan.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 levererade Scoreline tröjorna till West Ham United. Precis som tidigare var AVCO klubbens sponsor. Den enda skillnaden mellan de båda säsongernas tröjor var numren på ryggen. 1987/88 hade man kantiga nummer och 1988/89 hade man nummer med runda former.Hemmatröjan hade smala ränder i två nyanser av vinrött samt ljusblå sidopaneler på framsidan. Hals och muddar var vita med två ljusblå ränder. Byxorna var vita med ljusblå fält på sidorna och strumporna var vita med två vinröda ränder upptill. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vitrandig och med vinröd hals och muddar med två vita ränder. Tillhörande byxor var ljusblå med vinröda fält på sidorna, men i vissa bortamatcher använde man de vita hemmabyxorna.

17 januari 2023

West Ham United 1994/95

Strax före starten av säsongen 1994/95 tog Harry Redknapp över som manager för West Ham United. Han var tidigare assisterande manager och ersatte Billy Bonds efter att denne avgått. Redknapp fick en tung start med två oavgjorda och tre förluster på de fem första ligamatcherna. På dessa fem matcher gjorde man dessutom bara ett mål, en straffspark av Don Hutchison i förlustmatchen mot Newcastle United (1–3). Första segern kom i sjätte omgången då Tony Cottee gjorde matchens enda mål mot Aston Villa. Efter ännu en förlust, 0–2 hemma mot Arsenal, vann West Ham sedan tre av fem matcher i oktober.

Under de följande månaderna, från november till februari, förlorade West Ham tio av sjutton ligamatcher och sjönk under nedflyttningsstrecket. Laget tog sig emellertid samman och på de avslutande tretton matcherna blev det bara två förluster. Sakta men säkert klättrade West Ham United i tabellen och man slutade på fjortonde plats i Premier League 1994/95.

West Ham slog ut division två-laget Wycombe Wanderers i FA-cupens tredje omgång, men därefter åkte man ut mot Queens Park Rangers. I Ligacupen slog West Ham ut division tre-laget Walsall samt Chelsea innan man förlorade mot Bolton Wanderers.

Spelarna i West Ham United 1994/95

Laguppställning: 1 Ludek Miklosko – 2 Tim Breacker, 5 Alvin Martin, 4 Steve Potts, 3 Julian Dicks – 7 Ian Bishop, 6 Martin Allen, 26 Don Hutchison, 10 John Moncur, 11 Matty Holmes – 27 Tony Cottee.

David Burrows inledde säsongen som vänsterback, men såldes till Everton i september. I affären ingick anfallaren Tony Cottee som gick motsatt väg. Julian Dicks, som hade återvänt till klubben efter ett år i Liverpool, tog då över vänsterbacksplatsen. På mittfältet var John Moncur från Swindon Rown och Don Hutchison från Liverpool nya i laget. Målvakten Miklosko och mittbacken Potts spelade samtliga 48 liga- och cupmatcher under säsongen. Tony Cottee blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan. Se statistik på westhamstats.info.

Tröjorna

West Ham United använde samma hemma- och bortatröja 1994/95 som föregående säsong. En skillnad på hemmatröjan var numren på ryggen som fick samma stil som Coventry City, som också hade tröjor från Pony. Namnen på ryggen fanns i två olika typsnitt, ett med seriffer och ett utan. Både varianterna kunde förekomma på olika tröjor i samma match. Pony tog också fram ett tredje matchställ bestående av vita tröjor med vinröda ärmar samt vinröda byxor och strumpor. Denna kombination använde West Ham borta mot Aston Villa i mars 1995. Tröjan kom även till användning i bortamatchen mot Crystal Palace i maj 1995 samt i FA-cupmatchen mot Wycombe Wanderers i januari. I dessa två matcher spelade West Ham i sina ordinarie vita byxor och strumpor.

24 december 2022

West Ham United 1993/94

West Ham United hade kommit tvåa i division ett och var därmed tillbaka i högsta divisionen 1993/94. Managern Billy Bonds förstärkte laget med försvararna Simon Webster (Charlton Athletic) och Keith Rowland (Bournemouth), mittfältaren Paul Mitchell (också han Bournemouth), högeryttern Dale Gordon (Glasgow Rangers) samt holländske anfallaren Jeroen Boere från Go Ahead Eagles. Webster bröt dock benet i en duell med Julian Dicks under en träning på försäsongen. Skadan höll honom borta från spel hela säsongen. Just Julian Dicks lämnade klubben i september när Liverpool värvade honom. Som delbetalning fick West Ham vänsterbacken David Burrows och mittfältaren Mike Marsh. Klubben passade även på att värva rutinerade anfallaren Lee Chapman från Portsmouth.

West Ham United i Premier League 1993/94

West Ham United inledde ligaspelet 1993/94 med fyra förluster på de sex första matcherna. Enda segern så långt kom i fjärde omgången då man besegrade Sheffield Wednesday med 2–0. I oktober/november gick det emellertid bättre för West Ham. Under denna period förlorade laget bara en match, borta mot Liverpool, och i slutet av november låg man på tionde plats i tabellen. Ett par segrar under första hälften av december gjorde att man klättrade ytterligare en placering, men därefter kom laget in i en formsvacka. Mellan 16 december och 28 mars vann West Ham bara en av tretton ligamatcher, hemma mot Everton på nyårsdagen. I mars 1994 förlorade man tre raka matcher och laget sjönk till femtonde plats. På de nio avslutande matcherna blev det fyra segrar och West Ham United slutade på trettonde plats i Premier League 1993/94.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Watford. Därefter besegrade man Notts County efter omspel och sedan Kidderminster Harriers. Kvartsfinalen mot Luton Town blev mållös och i omspelet föll West Ham med 2–3. West Ham slog ut Chesterfield i Ligacupens andra omgång, men åkte sedan ut efter förlust mot Nottingham Forest.

Spelarna

Laguppställning: 1 Ludek Miklosko – 2 Tim Breacker, 4 Steve Potts, 12 Tony Gale, 33 David Burrows – 8 Peter Butler, 14 Ian Bishop, 16 Matty Holmes, 34 Mike Marsh – 9 Trevor Morley, 25 Lee Chapman.

Tjeckiske målvakten Miklosko spelade samtliga 51 tävlingsmatcher under säsongen. Av utespelarna var mittbacken Steve Potts den som spelade mest med totalt 50 matcher varav 41 i ligan. Trevor Morley blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega Chapman stod för tolv fullträffar varav åtta i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Pony över som tröjleverantör åt West Ham United. Sponsor var precis som föregående säsong Dagenham Motors. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och vinröda muddar. Den hade rund hals med två vinröda och två ljusblå ränder. Över bröstet hade man placerat en stor Pony.logga i ljusblått. Denna återkom längre ner på vänster sida av tröjan. I början av säsongen var siffrorna på ryggen blå, men från och med matchen mot Aston Villa den 16 oktober bytte man till vita siffror. Byxorna var i samma stil som Southampton och var vita med två ljusblå och en vinröd stor Pony-logga. Strumporna var vita med vinröd överdel och två ljusblå ränder. I matcher mot lag med vita strumpor använde man dock vinröda strumpor med vit överdel.

Bortatröjan var ljusblå med två vinröda ränder tvärsöver bröstet/magen. Till denna tröja använda man ljusblå byxor och strumpor. West Ham använde även de ljusblå byxorna tillsammans med hemmatröjan i bortamatcher mot lag med vita byxor.

7 mars 2022

West Ham United 1985–1987

1985/86

West Ham United kom att göra sin bästa säsong i historien 1985/86. Under sommaren 1985 förstärkte man laget med högeryttern Mark Ward från Oldham och skotske centern Frank McAvennie från St Mirren.

Inledningen av säsongen blev dock mindre lyckad med tre förluster på de fyra första ligamatcherna. Därefter spelade West Ham upp sig avsevärt. Oavgjort 2–2 mot Liverpool följdes av ytterligare sjutton matcher utan förlust, däribland nio raka segrar från 19 oktober till 14 december. Efter halva säsongen låg West Ham trea i tabellen på samma poäng som tvåan Liverpool. McAvennie toppade dessutom skytteligan med arton mål.

Några förluster i början av det nya året gjorde att West Ham sjönk till femte plats i tabellen. Men den 22 mars inledde laget en period med elva segrar på tretton matcher – bland annat besegrade man Newcastle med hela 8–1. Inför säsongens sista match låg West Ham på andra plats, en poäng före Everton och fyra efter Liverpool. Den sista matchen stod just mellan Everton och West Ham på Goodison Park, en match som Everton vann med 3–1, vilket innebar att West Ham slutade på tredje plats i ligan 1985/86.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic. Därefter behövde man två omspelsmatcher för att besegra Ipswich Town. I femte omgången blev det oavgjort mot Manchester United och i omspelet lyckades West Ham vinna med 2–0, men i sjätte omgången blev det förlust mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen lyckades West Ham bara besegra Swansea City innan man föll mot Manchester United.

Laguppställning 1985/86: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Tony Gale, 5 Alvin Martin, 3 Steve Walford – 7 Mark Ward, 9 Alan Dickens, 11 Neil Orr, 6 Alan Devonshire – 8 Frank McAvennie, 10 Tony Cottee.
Parkes, Gale och Ward spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen. McAvennie gjorde totalt 28 mål varav 26 i ligan vilket gav en andraplats i skytteligan bakom Evertons Gary Lineker. Hans anfallskollega Tony Cottee gjorde totalt 26 mål varav 20 i ligan.

1986/87

Säsongen 1986/87 blev inte alls lika lyckad för West Ham. Laget slutade först på femtonde plats i ligan, på samma poäng som Chelsea, Sheffield Wednesday och Southampton men med sämre målskillnad. I FA-cupens tredje omgång krävdes omspel för att besegra division fyra-laget Orient. Därefter mötte West Ham de båda Sheffield-lagen. Först besegrade man Sheffield United, men i nästa omgång blev det förlust efter omspel mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen slog West Ham ut Preston North End, Watford och Oxford United, men i kvartsfinalen blev det förlust efter omspel mot Tottenham Hotspur.

Tröjorna

Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Adidas och sponsor var Avco. Årets tröjor hade kritstrecksränder på tvären och det klubbmärke som man använt 1980–83 fanns återigen på tröjorna. V-hals och muddar var både på hemma- och bortatröjan vita med en ljusblå och en vinröd linje. På hemmatröjan löpte tre ljusblå ränder längs ärmarna medan de var vinröda på bortatröjan. Hemmabyxor och -strumpor var vita med tre vinröda ränder längs sidorna respektive upptill. På ena byxbenet återfanns klubbens initialer WHUFC. Bortabyxorna och -strumporna var i samma stil fast blå.

2 juni 2021

West Ham United 1984/85

West Ham inledde säsongen 1984/85 starkt och var efter fem ligamatcher uppe på andra plats. Under vintern och våren blev dock förlusterna alltfler och laget slutade på sextonde plats. i FA-cupen slog West Ham ut Port Vale, Norwich City och Wimbledon (efter omspel), men i kvartsfinalen blev det förlust mot Manchester United. I Ligacupen besegrade man Bristol City, men förlorade därefter mot Manchester City efter omspel. Tony Cottee var den som spelade mest med 50 av 51 tävlingsmatcher (varav 40 plus ett inhopp i ligan) och blev även lagets bäste målskytt med totalt 24 mål varav 17 i ligan. Efter säsongen lämnade vänsterbacken Frank Lampard klubben efter 660 matcher sedan debuten 1967. Han gick till Southend United på fri transfer där han avslutade karriären.

Laguppställning: 1 Tom McAlister – 2 Ray Stewart, 5 Alvin Martin, 6 Tony Gale, 3 Steve Walford/Paul Brush – 7 Paul Allen/Bobby Barnes, 4 Paul Allen/Steve Walford, 8/10 Billy Bonds, 11 Geoff Pike/Alan Dickens – 8/9 Paul Goddard, 9/10 Tony Cottee. Ny i laget var mittbacken Tony Gale från Fulham.

Tröjorna, som tillverkades av Adidas, var av samma modell som föregående säsong. Skillnaden var att klubbens sponsor förkortade sitt namn från Avco Trust till Avco för att kunna göra bokstäverna större. Dessutom fick bortatröjan nu det nya klubbmärket och samma typ av nummer som hemmatröjan.

1 maj 2021

West Ham United 1983/84

West Ham inledde säsongen 1983/84 med fem raka segrar och vid årets slut var laget uppe på tredje plats i tabellen. En formsvacka med bara två segrar de femton sista matcherna gjorde dock att man slutade på nionde plats. I Ligacupens andra omgång besegrades Bury med hela 10–0. Därefter slog West Ham ut Brighton innan man åkte ut mot Everton efter omspel. I FA-cupen slog West Ham ut Wigan Athletic och Crystal Palace, men åkte ut mot Birmingham City. Phil Parkes och Ray Stewart spelade samtliga 51 tävlingsmatcher och Tony Cottee blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav femton i ligan medan Dave Swindlehurst stod för femton mål varav tretton i ligan. Detta kom för övrigt att bli Trevor Brookings sista säsong i West Ham. Från debuten 1966 fram till ligaavslutningen mot Everton i maj 1984 spelade han totalt 647 matcher och gjorde 102 mål. Även Billy Bonds gick i pension efter säsongen, men skador på flera spelare fick honom att göra comeback säsongen 1984/85.

Laguppställning: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Alvin Martin, 3 Steve Walford/Frank Lampard – 10 Trevor Brooking, 6 Alan Devonshire, 11 Geoff Pike – 7 Steve Whitton/Paul Allen, 8 Tony Cottee, 9 Dave Swindlehurst. Dessutom spelade Neil Orr 28 ligamatcher från start, men på olika positioner i försvar, mittfält och anfall. Alan Devonshire åkte på en allvarlig knäskada i FA-cupmatchen mot Wigan i januari 1984 vilket ledde till att han missade resten av säsongen. Flera spelare användes därefter i tröja nummer 6, däribland Neil Orr. Nya i laget var Steve Walford från Norwich City och Steve Whitton från Coventry City.

Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och ett ljusblått band med vita bårder på bröstet samt tre ljusblå ränder på axlarna. Hals och muddar var vita med en ljusblå och en vinröd rand. På tröjan återfanns även ett nytt klubbmärke bestående av två korslagda hammare ovanför klubbens initialer WHUFC. Byxor och strumpor var likadana som 1980–1983. Reservtröjan var vit och liknade den förra modellen (och hade även kvar det gamla klubbmärket) bortsett från att den nya hade ljusblå kritstrecksränder. På bortaplan användes antingen vita eller ljusblå byxor och strumpor beroende på motståndarlagets färger. Under hösten 1983 var tröjorna fortfarande reklamfria, men mot slutet av året tillkom Avco Trust som sponsor.

West Ham United 1983/84 (hemma augusti–november)

24 februari 2021

West Ham United 1980–1983

Säsongen 1980/81 inleddes med Charity Shield-matchen mot Liverpool (förlust 0–1), dit West Ham var kvalificerat tack vare segern i 1980 års FA-cup. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten 1980 slog man ut Real Madrids reservlag Castilla samt rumänska Poli Timișoara, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Dinamo Tbilisi. Laget gick även till final i Ligacupen där man mötte Liverpool. Efter 90 mållösa minuter tog Liverpool ledningen med två minuter kvar av förlängningen, men precis före slutet kvitterade West Ham genom Ray Stewart och ordnade därmed omspel. Paul Goddard gav West Ham en tidig ledning i omspelet, men Liverpool vände och vann med 2–1. I årets FA-cup åkte West Ham ut efter två omspelsmatcher mot Wrexham i tredje omgången, men i ligan gick det desto bättre. Laget tog hem seriesegern i division två och tog därmed steget upp i högsta divisionen. Totalt spelade laget 61 tävlingsmatcher under säsongen. Målvakten Phil Parkes och mittfältaren Geoff Pike spelade samtliga 61 matcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 33 mål varav 22 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laget i Ligacupfinalerna 1981: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Alvin Martin, 3 Frank Lampard – 7 Jimmy Neighbour, 10 Trevor Brooking, 11 Geoff Pike, 6 Alan Devonshire – 8 Paul Goddard, 9 David Cross; avbytare: Stuart Pearson.

Återkomsten i division ett 1981/82 slutade med en niondeplats för West Ham. I Ligacupmatcherna hösten 1981 slog man ut Derby County, men förlorade sedan mot West Bromwich Albion efter två omspelsmatcher. I början av januari 1982 slog man ut Everton i FA-cupens tredje omgång, men därefter blev det förlust mot Watford. Samma månad värvade man ett par spelare: belgiske högeryttern François Van der Elst från New York Cosmos samt skotske försvararen Neil Orr från Greenock Morton. Ray Stewart spelade samtliga 49 tävlingsmatcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 20 mål varav sexton i ligan.

Inför säsongen 1982/83 såldes David Cross till Manchester City. In kom istället skotten Sandy Clark från Airdrieonians som dock bara stannade en säsong. I ligan kom West Ham på åttonde plats. I FA-cupen förlorade man mot Manchester United i tredje omgången, men i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det dock blev förlust mot Liverpool. Phil Parkes spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och bästa målskyttar blev Paul Goddard och François Van der Elst med totalt tolv mål var varav tio respektive nio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar med tre vinröda ränder. Dessa användes i första hand med vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade West Ham i ljusblå byxor och strumpor. De ljusblå byxorna och strumporna hörde normalt sett till reservstället som kompletterades av vita tröjor med tre vinröda och två ljusblå ränder längs ärmarna. Det förekom även att den vita tröjan användes tillsammans med de vita byxorna och strumporna.

6 maj 2018

West Ham United 1976–1980

West Ham inledde säsongen 1976/77 med bara en seger på de tolv första ligamatcherna. Under hösten förstärkte man laget med anfallarna Bryan ”Pop” Robson (Sunderland) och John Radford (Arsenal) samt mittfältaren Alan Devonshire (Southall). Robson gjorde fjorton mål och blev lagets bäste målskytt medan Radford inte gjorde ett enda mål innan han i februari 1978 såldes vidare till Blackburn Rovers. West Ham slutade på sjuttonde plats i ligan och klarade sig undan nedflyttning med två poängs marginal.

Laget 1976/77: Mervyn Day – Keith Coleman/Billy Bonds, Bill Green, Kevin Lock, Frank Lampard – Billy Bonds/Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Alan Taylor/John Radford, Bryan Robson, Billy Jennings. Trevor Brooking och Mervyn Day spelade samtliga 42 ligamatcher.

Under hösten 1977 värvades anfallarna Derek Hales (Derby County) och David Cross (West Bromwich). Inledningen på säsongen 1977/78 blev likadan som året innan med en seger på de tolv första matcherna, men denna gång slutade laget på tjugonde plats och åkte ner i division två trots en stark avslutning med sex segrar på de nio sista matcherna.

Laget 1977/78: Mervyn Day – Paul Brush, Tommy Taylor, Billy Bonds, Frank Lampard – Geoff Pike/Pat Holland, Alan Curbishley, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Bryan Robson, Derek Hales/David Cross. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Derek Hales och David Cross med tio ligamål var.

De två följande säsongerna slutade med en femte- respektive sjundeplats i division två. 1980 tog man sig till final i FA-cupen genom att slå ut West Bromwich Albion (efter omspel), Orient, Swansea City, Aston Villa och Everton (efter omspel). I finalen på Wembley mötte man Arsenal som var storfavoriter, men West Ham lyckades vinna tack vare Trevor Brookings mål i trettonde minuten.

Laget i FA-cupfinalen 1980: Phil Parkes – Ray Stewart, Billy Bonds, Alvin Martin, Frank Lampard – Paul Allen, Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Stuart Pearson, David Cross. Phil Parkes hade värvats från Queens Park Rangers 1979 för 565 000 pund, en summa som gjorde honom till världens dyraste målvakt.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, byggde på den modell som användes i Cupvinnarcupfinalen 1976 med några små justeringar. Byxorna hade under hösten 1976 en ljusblå och en vinröd rand på sidorna, men sedan bytte man till en modell med en ljusblå rand med vinröda Admiral-loggor på sidorna. Till säsongen 1977/78 inverterades färgerna. Strumporna var från början helt vita, men senare la man till ett vinrött fält med ljusblå Admiral-loggor på överdelen. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor och var av samma modell som bland andra Leeds och Norwich använde. I FA-cupfinalen 1980 spelade West Ham i helvitt. Under klubbmärket återfanns texten ”Wembley 1980” samt en silhuett av FA-cuppokalen.

16 april 2018

West Ham United 1975/76

West Ham inledde säsongen 1975/76 med förlust med 2–0 mot Derby County i Charity Shield-matchen på Wembley. I ligan var man dock obesegrade de nio första matcherna och efter femton matcher låg man etta i tabellen. Därefter gick det utför i ligaspelet och West Ham slutade på artonde plats, sex poäng från nedflyttning. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten slog man ut finländska Reipas Lahti och sovjetiska Ararat Jerevan. I vårens kvartsfinaler besegrade man nederländska FC Den Haag och i semifinalen slog man ut västtyska Eintracht Frankfurt. I finalen, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, mötte man Anderlecht och där vann belgarna med 4–2. I FA-cupen åkte West ham ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Mervyn Day – Keith Coleman, Tommy Taylor, John McDowell, Frank Lampard – Pat Holland, Billy Bonds, Graham Paddon, Trevor Brooking – Billy Jennings/Alan Taylor, Keith Robson. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Alan Taylor med tretton ligamål och Billy Jennings med elva.

Hemmastället var likadant som tidigare förutom att klubbmärket och tröjtillverkaren Buktas logga återfanns på tröjan. Bukta-loggan fanns både med och utan texten Bukta och under klubbmärket återfanns texten ”Charity Shield 1975” eller ”Cup Winners 1975”. I Cupvinnarcupfinalen introducerades en ny tröja tillverkad av Admiral som var en första variant av den tröja som laget kom att använda under nästa säsong. Bortastället bestod av vita tröjor och ljusblå byxor och strumpor.

25 januari 2018

West Ham United 1966–1975

West Hams bästa ligaplaceringar under perioden 1966–1975 var sjätteplatsen 1972/73 och åttondeplatsen 1968/69. Sämsta säsongen var 1970/71 då man kom på tjugonde plats. I FA-cupen nådde man femte omgången 1968, 1969 och 1972. 1975 vann West Ham FA-cupen för andra gången (första gången var 1964) efter att ha besegrat Fulham med 2–0 i finalen. Båda målen gjordes av Alan Taylor i andra halvlek. I Ligacupen tog sig West Ham som längst till semifinal 1967 och 1972.

I laget fanns tre spelare som var med om att ta VM-guld 1966: mittbacken och lagkaptenen Bobby Moore, mittfältaren Martin Peters och anfallaren Geoff Hurst. Bobby Moore spelade 544 ligamatcher för West Ham 1958–1974 innan han gick över till Fulham där han var med om att förlora FA-cupfinalen mot sitt gamla lag. Martin Peters spelade 302 ligamatcher för klubben innan han i mars 1970 såldes till Tottenham för den brittiska rekordsumman 200 000 pund. Som en del i affären gick Jimmy Greaves över till West Ham. Geoff Hurst gjorde 180 mål på 411 ligamatcher innan han såldes till Stoke City 1972.

1967 gjorde vänsterbacken Frank Lampard och mittfältaren Trevor Brooking debut för West Ham. Båda kom att spela över 500 ligamatcher för klubben fram till mitten av 80-talet. Samma år värvades målvakten Bobby Ferguson från Kilmarnock och försvararen Billy Bonds från Charlton Athletic. Ferguson spelade 240 ligamatcher fram till 1980 medan Bonds är innehavare av klubbrekordet på 663 ligamatcher 1967–1988. 1970 värvades försvararen Tommy Taylor (340 ligamatcher 1970–1979) från Leyton Orient och anfallaren Bryan ”Pop” Robson från Newcastle. Robson gjorde 94 mål på 227 ligamatcher för West Ham 1970–74 och 1976–79. Han blev även skyttekung 1972/73 med 28 mål. Tränare var Ron Greenwood som ledde laget mellan 1961 och 1974. John Lyall tog över som tränare 1974 och kom att inneha posten fram till 1989.

Hemmatröjan var densamma som hade använts sedan början av 60-talet, men 1966 tog man bort klubbmärket. Byxorna och strumporna var vita men i matcher mot lag med vita strumpor användes ljusblå eller vinröda strumpor. Bortastället var ljusblått med två vinröda tvärränder på tröjan.