Djurgården säsongen 1991 var ett lag som blandade och gav. Precis som föregående säsong varvade man storspel med bottennapp. Lagets starkaste del var mittfältet som var ett av seriens bästa. Däremot var försvaret osäkert och anfallarna hade en förmåga att missa målchanser.

Djurgården i Allsvenskan 1991: Stark avslutning efter tveksam inledning

Blåränderna hade svårt få igång spelet under våren. Man tog faktiskt inte en enda seger på de sju första matcherna. I premiären föll man med 0–3 mot IFK Norrköping ”hemma” på Råsunda. Det blev sedan även förlust (1–2) borta mot nykomlingen GIF Sundsvall innan man tog sin första poäng, 1–1 borta mot Öster. Tredje förlusten på fyra matcher kom när man föll med 1–2 hemma mot IFK Göteborg. Djurgården låg sist i tabellen, men därefter tog laget åtminstone poäng i tre raka 1–1-matcher mot Malmö FF (borta), Halmstad (hemma) och Örebro SK (borta).

Den sextonde maj 1991 var det dags för Stockholmsderby mellan Djurgården och AIK på Råsunda. Tack vare Thomas Lundmarks två mål i första halvlek tog DIF årets första trepoängare. Matchen slutade 2–1 inför 10 384 åskådare vilket var Djurgårdens bästa hemmasiffra denna säsong. Fyra dagar tog man ännu en seger, nu med 4–2 hemma mot GAIS vilket förde upp laget till sjunde plats. Som jag nämnde i inledningen var dock laget ojämnt och i nästa match förlorade Djurgården med 3–0 borta mot Halmstad.

Efter 1–1 hemma mot Malmö FF slutade det andra derbyt mot AIK mållöst inför årets högsta publiksiffra, 24 049. Djurgården tog sedan sin tredje seger när man hemmaslog Örebro med 4–1. 1–1 borta mot GAIS innebar femte raka matchen utan förlust. Den sviten bröts dock när man föll med 1–2 borta mot det andra göteborgslaget IFK. Laget avslutade sedan den allsvenska grundserien med tre raka segrar. Först gjorde man sju mål på två hemmamatcher mot Öster (4–2) och GIF Sundsvall (3–1). Till matchen mot Sundsvall var Djurgården för övrigt tillbaka på Stockholms Stadion. I sista matchen blev det seger med 1–0 borta mot Norrköping.

Djurgården slutade därmed på femte plats i Allsvenskan 1991 och kvalificerade sig för Mästerskapsserien. Det var samma placering som 1990, men nu fick man alltså möjligheten att kämpa om SM-guldet.

Mästerskapsserien: Guldchansen försvann

Djurgården fick en flygande start på Mästerskapsserien 1991. Efter tjugo minuter ledde laget med 3–0 borta mot IFK Göteborg i en match som slutade 3–2. Man fick sedan 2–2 hemma mot IFK Norrköping innan man tog sin andra seger, 2–0 mot Örebro, även det hemma på Stadion. Efter 1–1 borta mot Malmö FF spelade Djurgården två derbyn mot AIK. På Råsunda blev det förlust med 3–0, men Blåränderna tog revansch elva dagar senare. Mikael Martinsson stod för ett hattrick när DIF besegrade Gnaget med 4–1 på Stadion.

Det blev sedan ännu en målrik match när Djurgården spelade 3–3 med IFK Norrköping på Idrottsparken. Laget låg tvåa i tabellen och nosade på SM-guldet. Mot slutet tappade man dock formen och chansen försvann. Förlust med 1–2 hemma mot IFK Göteborg gjorde att man sjönk till fjärde plats samtidigt som göteborgarna drog ifrån i täten. Efter en mållös match hemma mot Malmö FF avslutade man sedan med ännu en förlust, 0–1 borta mot Örebro. Det innebar att Djurgården slutade på femte plats av de sex lagen i Mästerskapsserien 1991.

Djurgården i Svenska cupen och Intertotocupen 1991

Förutom Allsvenskan och Mästerskapsserien deltog Djurgården även i Svenska cupen och Intertotocupen sommaren 1991. Den 23:e juni gick laget in i tredje omgången av Svenska cupen där man mötte Mjölby. Efter 2–2 vann stockholmarna på straffar. Det blev sedan 3–0 mot Helsingborg innan man åkte ur cupen efter 0–2 mot IFK Göteborg i åttondelsfinalen.

I juni och juli spelade Djurgården i Intertotocupen. Där mötte man Austria Wien, RH Cheb (Tjeckoslovakien) och B 1903 från Köpenhamn. DIF vann dock bara en av matcherna, 3–2 borta mot B 1903. Man spelade också en oavgjord match, 0–0 hemma mot Cheb. Övriga matcher slutade med förlust vilket innebar att Djurgården kom på tredje plats i gruppen.

Spelarna i Djurgården 1991

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Anders Almgren – 2 Glenn Schiller, 3 Stephan Kullberg, 4 Jan Andersson, 5 Leif Nilsson – 6 Krister Nordin, 9 Jens Fjellström, 7 Thomas Lundmark, 8 Ken Burwall – 10 Mikael Martinsson, 11 Peter Skoog – avbytare: 12 Leif Strandh, 13 Per Ferm.

Målvakten Almgren var skadad i mitten av året och missade nio allsvenska matcher (omgång 6–14). Då vaktade Kjell Frisk målet. Nyförvärvet (Ulvåkers IF) Jonas Granath spelade mittback bredvid Kullberg i tolv av de fjorton första matcherna, men efter en skada tog Jan Andersson tillbaka sin plats. På vänsterbacken spelade, förutom Leif Nilsson, även Mikael Nilsson en hel del matcher. Precis som Granath var Mikael Nilsson ny i klubben och kom från Tyresö FF. Ett tredje nyförvärv var anfallaren Per Ferm från Brommapojkarna. Han spelade hälften av matcherna i Allsvenskan bredvid Martinsson, men missade målchanser gjorde att han tappade självförtroendet och ersattes av Peter Skoog. Leif Strandh kom från Hammarby, men tog ingen ordinarie plats utan satt oftast på bänken.

Mittfältsparet Fjellström och Lundmark spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien. Mikael Martinsson blev lagers bäste målskytt med nio mål – fem i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien. Fjellström kom tvåa i den interna skytteligan med tre mål i Allsvenskan och fem i Mästerskapsserien.

Matchställen

Adidas levererade matchställen till Djurgården 1991 och sponsor var Mita. Under våren använde man samma hemmaställ som 1990, men i slutet av maj fick man nya tröjor. De var snarlika de gamla, men med några skillnader. Längs ärmarna löpte de typiska tre smala Adidas-ränderna. Samtidigt försvann Adidas-märket från kragen och man gjorde Mita-logotypen mindre.

Bortastället var nytt för i år. Det var i samma stil som det Kamerun använde vid VM 1990 fast gult med mörkblå detaljer.

Inför säsongen 1980 anlitade Djurgården den norske tränaren Arve Mokkelbost. Han hade året innan lett Karlstad BK till serieseger i division tre. Det började bra med seger över IFK Göteborg i kvartsfinalen av svenska cupen 1979/80, men i semifinalen blev det förlust mot Brage.

Djurgården var under 1980 inblandat i den allsvenska bottenstriden. Laget vann sju matcher, spelade lika många oavgjorda och förlorade tolv. Det gav 21 poäng, lika många som Åtvidaberg, vilket räckte för att hänga kvar i Allsvenskan. Djurgården slutade på tolfte plats i tabellen, fyra poäng före Landskrona BoIS som åkte ur, trots att man förlorade de tre sista matcherna.

Målvakten Björn Alkeby samt Lars Sandberg spelade samtliga 26 allsvenska matcher under säsongen. Sandberg, son till djurgårdslegendaren Gösta ”Knivsta” Sandberg, var ny i laget och kom närmast från Brommapojkarna. Ny i laget var också tyske anfallaren Volker Tönsfeldt från Holstein Kiel, men han spelade bara sju matcher denna säsong. Anders Grönhagen och Hasse Holmqvist blev bästa målskyttar med fem mål var. Tommy Berggren som blev allsvensk skyttekung 1978 gjorde inte mer än fyra mål.

Adidas levererade ett annorlunda matchställ till Djurgården 1980. Borta var de traditionella randiga tröjorna och istället spelade man i mörkblå tröjor med ljusblå hals och tre ljusblå ränder längs ärmarna. Även byxor och strumpor var mörkblå med ljusblå detaljer. Sponsor denna säsong var Master Charge som hade sin logotyp fram och bak på tröjan samt på byxorna.

Djurgården var nykomlingar i Allsvenskan och inledde säsongen starkt med bland annat oavgjort mot regerande mästarna IFK Göteborg i premiären. Laget var med och slogs om medaljplaceringar, men tappade på slutet och slutade till sist sexa. Norske målvakten Thor André Olsen var en av seriens bästa. Några andra profiler i laget var 19-årige mittfältaren Magnus Pehrsson, gamle skyttekungen Kaj Eskelinen, jugoslaviske anfallaren Nebojša Novaković samt Bo Andersson som blev lagets bäste målskytt med elva mål.