Tagg: Serie A

Inter 1986–1988

Efter att ha tagit sex ligatitlar på tio år med Juventus tog Giovanni Trapattoni över som tränare i Inter säsongen 1986/87. Nya spelare i laget var argentinske liberon Daniel Passarella (Fiorentina), mittfältarna Gianfranco Matteoli (Sampdoria) och Adriano Piraccini (Bari) samt anfallaren Oliviero Garlini (Lazio). Inter slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Juventus och fyra efter mästarna Napoli. Alessandro Altobelli gjorde elva mål och kom trea i skytteligan. I UEFA-cupen slog Inter ut AEK Aten, Legia Warszawa och Dukla Prag. I kvartsfinalen mötte man IFK Göteborg och efter 0–0 på Ullevi tog Inter ledningen i returen genom ett självmål av Stig Fredriksson, men drygt tio minuter före slutet kvitterade Stefan Pettersson. Inter var därmed utslaget och IFK Göteborg vann så småningom hela turneringen.

Efter säsongen lämnade Marco Tardelli och Karl-Heinz Rummenigge laget för varsin schweizisk klubb, Sankt Gallen respektive Servette. Även målvakten Walter Zenga och anfallaren Alessandro Altobelli ryktades vara på väg bort från klubben, men Inter valde att inte sälja dem. Istället förstärkte man laget med ytterbacken Salvatore Nobile (Lecce), belgiske mittfältaren Enzo Szifo (Anderlecht) och anfallaren Aldo Serena (Juventus). Laget tappade ett par placeringar i ligan och slutade på femte plats. Altobelli gjorde nio ligamål under sin elfte och sista säsong i Inter. Efter 317 ligamatcher och 128 mål gick han sommaren 1988 över till Juventus. I italienska cupen gick Inter till semifinal men förlorade mot Sampdoria. I UEFA-cupen slog Inter ut turkiska Beşiktaş och finska TPS Åbo, men åkte sedan ut mot spanska Espanyol.

Under åren 1986–1988 tillverkades Inters tröjor av Le Coq Sportif. Sedan 1982 var lagets sponsor Misura. Säsongen 1986/87 användes den vita reservtröjan i bortamatcherna mot Atalanta, Brescia, Como, Empoli, Fiorentina, Napoli, Sampdoria och Verona. Oftast användes svarta byxor och strumpor, men mot Empoli och Napoli spelade Inter i vita strumpor. 1987/88 användes den vita tröjan med svarta byxor och strumpor borta mot Como, Empoli, Verona, Pisa, Napoli, Fiorentina och Sampdoria.

Juventus 1989/90

Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.

Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.

Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.

Napoli 1987/88

Regerande mästarna Napoli förstärkte laget med brasilianske anfallaren Careca från São Paulo och vänsterbacken Giovanni Francini från Torino.

För första gången deltog Napoli i Europacupen och laget lottades mot Real Madrid i första omgången. Spanjorerna blev dock för svåra och vann med 2–0 i Madrid. Returen i Neapel slutade 1–1 sedan Emilio Butragueño kvitterat Giovanni Francinis ledningsmål strax före paus. Ligaspelet började däremot bättre. Napoli såg ut att försvara sin ligatitel efter att ha vunnit sexton av de tjugo första matcherna – första förlusten kom inte förrän den 3 januari då man föll med 4–1 borta mot Milan. I slutet av säsongen började det dock gå sämre och under de tio sista matcherna vann laget bara två matcher och förlorade fem. Därmed kunde Milan ta över serieledningen och ta hem ligatiteln.

Diego Maradona gjorde 15 mål och blev skyttekung i Serie A medan Careca kom på andra plats med tretton mål. Efter säsongen avslutade högerbacken Giuseppe Bruscolotti karriären efter att ha spelat över 500 matcher för Napoli under sexton säsonger. Även mittbacken Moreno Ferrario lämnade Napoli efter säsongen. Han gick över till Roma efter elva säsonger och över 300 ligamatcher för Napoli.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, men tack vare att laget hade vunnit både ligan och cupen under föregående säsong var den italienska skölden, Lo Scudetto, placerad på vänstra bröstet och den rödvitgröna cirkeln på högra bröstet. Klubbmärket var placerat på högra ärmen. I bortamatcherna mot Avellino, Como, Inter, Verona, Fiorentina och Sampdoria spelade Napoli i vita tröjor och blå byxor och i bortamatchen mot Pisa spelade man i helvitt. Den röda tröjan användes i bortamatcherna mot Empoli och Pescara.

Juventus 1988/89

Inför säsongen 1988/89 tog Dino Zoff över som tränare för Juventus. Assisterande tränare var Gaetano Scirea som precis hade avslutat spelarkarriären. Antonio Cabrini fick rollen som lagkapten denna säsong som kom att bli hans trettonde och sista i Juventus. Ian Rush återvände till Liverpool efter bara en säsong i Italien och för att ersätta walesaren värvades Alessandro Altobelli och Rui Barros. Portugisen Rui Barros som kom från Porto blev lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. 33-årige Altobelli som kom till Juventus efter elva säsonger i Inter gjorde bara fyra ligamål men blev lagets bäste målskytt totalt sett med femton mål (sju i italienska cupen och fyra i UEFA-cupen). Från Dynamo Kiev värvades offensive mittfältaren Alexander Zavarov som blev den förste sovjetiske spelaren i italienska ligan. Även Roberto Galia (Verona) och Giancarlo Marocchi (Bologna) var nya i laget denna säsong.

I ligan slutade Juventus på fjärde plats, tre poäng efter Milan och fyra efter Napoli. Till mästarlaget Inter skiljde det femton poäng, men Juventus var trots det enda laget som inte förlorade mot dem. I UEFA-cupen slog Juventus ut Oțelul Galați från Rumänien, spanska Athletic Bilbao och belgiska RFC Liège. I kvartsfinalen mot Napoli vann Juventus första mötet med 2–0 men förlorade med 3–0 i returen.

Sommaren 1988 fick Juventus nya tröjor i syntetmaterial. Dessa användes i italienska cupens första gruppspel samt i första ligamatchen borta mot Como, men sedan återgick man till de gamla bomullströjorna som man hade haft sedan början av 80-talet. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Ascoli och Cesena i ligan samt borta mot Athletic Bilbao i UEFA-cupen.

AC Milan 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Arrigo Sacchi från Parma över som tränare i Milan. Från Ajax respektive PSV Eindhoven värvades de två holländska landslagsspelarna Marco van Basten och Ruud Gullit som ersättare för engelsmännen Mark Hateley och Ray Wilkins. På mittfältet förstärkte man med Carlo Ancelotti från Roma och Angelo Colombo från Udinese och försvaret förstärktes med Roberto Mussi från Parma samt Alessandro Costacurta som kom tillbaka från lån i Monza och som gjorde ligadebut för Milan under säsongen. Marco van Basten gjorde mål i ligapremiären mot Pisa, men i matchen mot Sampdoria i femte omgången skadade han sig och blev borta från spel i sex månader. I UEFA-cupen fick Milan inte spela på sin hemmaplan Giuseppe Meazza på grund av en incident i matchen mot Waregem i december 1985. Istället valde man att spela sina hemmamatcher på Via del Mare i Lecce. I första omgången mötte man Sporting Gijón och efter förlust på bortaplan kunde man vända och vinna med 3–0 i returen. I nästa omgång ställdes man återigen mot spanskt motstånd, denna gång i form av Espanyol. Här blev det dock förlust med 0–2 hemma och efter en mållös returmatch var Milan utslaget. I ligamatchen hemma mot Roma den 13 december kastades en fyrverkeripjäs ner från läktaren och träffade Romas målvakt Tancredi. Milan dömdes därför till förlust med 0–2, men en vecka senare avslutade man året med att besegra lokalkonkurrenten Inter med 1–0. Vid årsskiftet låg Milan fem poäng efter serieledarna Napoli och i 1988 års första match möttes de två lagen. Milan vände underläge till seger med 4–1 och tog därmed in två poäng på Napolis försprång. I italienska cupens åttondelsfinal åkte Milan ut mot Ascoli efter straffsparksläggning, men i ligan förblev man obesegrade resten av säsongen. Den 10 april gjorde van Basten matchens enda mål mot Empoli i sin comeback efter skadeuppehållet. Segrar över Roma och Inter gjorde att Milan nu bara var en poäng efter Napoli inför mötet på San Paolo. Två mål av Virdis och ett av van Basten gav Milan segern med 3–2 och förde upp laget i serieledning. Oavgjort mot Juventus och Como i de två sista matcherna samtidigt som Napoli förlorade båda sina återstående matcher räckte för att Milan skulle ta sin första ligatitel på nio år. Pietro Paolo Virdis gjorde elva ligamål och blev lagets bäste målskytt och under säsongen tog Ruud Gullit emot Guldbollen som årets spelare i Europa 1987.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa, men sponsor var från och med denna säsong Mediolanum. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Torino och Roma.

Juventus 1987/88

1987 la Michel Platini skorna på hyllan och Aldo Serena återvände till Inter. Inför säsongen 1987/88 ersatte Juventus dessa med mittfältarna Angelo Alessio från Avellino och Marino Magrin från Atalanta samt Liverpools skyttekung Ian Rush. Försvaret förstärktes med Pasquale Bruno (Como), Nicolò Napoli (Messina), Luigi De Agostini och Roberto Tricella (båda från Verona). Efter säsongen avslutade lagkaptenen Gaetano Scirea spelarkarriären för att bli tränare. Ian Rush hade svårt att acklimatisera sig i Italien och gjorde bara sju ligamål, men blev ändå lagets bäste målskytt. I ligan blev Juventus inte bättre än sexa och fick spela en omspelsmatch mot Torino om den sista UEFA-cupplatsen, en match som Juventus vann efter straffsparksläggning. I UEFA-cupen slog man ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot grekiska Panathinaikos.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, fast utan scudetton på bröstet. Sponsorloggan var också större än tidigare. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Pescara, Cesena och Ascoli i ligan samt borta mot Valletta i UEFA-cupen. För att fira klubbens 90-årsjubileum spelade Juventus i rosa tröjor och svarta byxor i matchen mot Avellino den 1 november 1987.

Inter 1989/90

Regerande mästarna Inter värvade tyske landslagsanfallaren Jürgen Klinsmann från Stuttgart som ersättare för Ramón Díaz som hade varit i klubben på lån från Fiorentina under föregående säsong. I Europacupens första omgång ställdes Inter mot Malmö FF. I första matchen på Malmö Stadion gjorde Malmös Håkan Lindman enda målet en kvart från slutet och i returen i Milano fick Inter bara oavgjort. Aldo Serena gav hemmalaget ledningen men Leif Engqvist kvitterade tio minuter före slutet och Inter var därmed utslaget. Två månader senare kunde Inter trösta sig med att besegra Sampdoria med 2–0 i italienska supercupen. I ligan slutade laget på tredje plats, fem poäng efter Milan och sju poäng efter Napoli. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med 13 mål medan landsmannen Lothar Matthäus gjorde elva.

Tröjorna var av samma modell som 1988/89, fast med den italienska skölden på ena bröstet. Klubbmärket var också nytt och var placerat på ena ärmen. Till skillnad mot föregående säsong var sponsorloggan inte placerad på en svart tonplatta. Den vita reservtröjan hade en ny typ av nummer och användes i bortamatcherna mot Bologna, Sampdoria, Napoli, Verona, Atalanta, Genoa och Fiorentina.

Inter 1988/89

Inför säsongen 1988/89 värvade inter två tyskar från Bayern München, Andreas Brehme och Lothar Matthäus. Man värvade också mittfältarna Nicola Berti från Fiorentina och Alessandro Bianchi från Cesena. Det var även tänkt att man skulle värva algeriern Rabah Madjer från Porto, men övergången stoppades då han inte klarade den medicinska undersökningen på grund av en skada. Istället lånade man argentinaren Ramón Díaz från Fiorentina. I UEFA-cupen ställdes Inter mot svenska lag i de inledande omgångarna. Först besegrade man Brage. Det blev 2–1 till Inter både hemma och borta, först på Giuseppe Meazza-stadion och sedan på Domnarvsvallen i Borlänge. I nästa omgång gjorde Aldo Serena matchens enda mål mot Malmö FF på Malmö Stadion och i returen i Milano blev det 1–1 sedan Joakim Nilsson kvitterat Ramón Díaz ledningsmål. I tredje omgången mötte Inter Bayern München, men trots en 2–0-seger på bortaplan (mål av Serena och Berti) åkte Inter ur turneringen efter att ha förlorat med 1–3 i returen. I ligan gick det däremot bättre. Inter inledde säsongen med att vinna åtta av de nio första matcherna och första förlusten kom inte förrän i 17:e omgången då man föll med 4–3 mot Fiorentina. Därefter vann  Inter åtta matcher i rad och med fem omgångar kvar att spela hade laget säkrat sin trettonde ligatitel. Inter vann 26 matcher, spelade sex oavgjorda och förlorade bara två matcher vilket gav 58 poäng, fler än något lag i Italien hade lyckats med tidigare i en serie med 18 lag och två poäng för seger. Aldo Serena blev skyttekung i Serie A med 22 mål medan Ramón Díaz stod för tolv mål.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Uhlsport. Sponsor var precis som tidigare Misura. Den blåsvarta tröjan användes i 26 av de 34 ligamatcherna medan den vita reservtröjan användes i åtta bortamatcher i ligan (mot Pisa, Verona, Sampdoria, Como, Bologna, Napoli, Atalanta och Fiorentina) samt borta mot Bayern München i UEFA-cupen.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

AC Milan 1988/89

Inför säsongen 1988/89 förstärkte regerande mästarna Milan laget med en tredje holländsk europamästare, Frank Rijkaard – sedan tidigare fanns Ruud Gullit och Marco van Basten i laget. Ändå inledde man ligaspelet trögt med fyra förluster på de tolv första matcherna. Trots att Milan förblev obesegrade de resterande 22 ligamatcherna kunde man inte utmana Inter om ligatiteln utan slutade på tredje plats. Marco van Basten gjorde 19 ligamål och delade andraplatsen i skytteligan med Napolis Careca. Holländaren blev även utsedd till årets spelare i Europa 1988 och hans landsmän Gullit och Rijkaard kom tvåa respektive trea i omröstningen. Anfallaren Pietro Paolo Virdis gjorde tio mål i sin sista säsong i Milan. En som spelade sin första säsong var 17-årige Demetrio Albertini som gjorde ligadebut i januari och som kom att spela i Milan fram till 2002.

I Europacupens första omgång slog Milan ut bulgariska Vitosha Sofia. En 2–0-seger borta följdes upp av 5–2 hemma efter fyra mål av van Basten. Efter att ha spelat 1–1 i båda matcherna mot Röda Stjärnan från Belgrad tog sig Milan vidare efter straffsparksläggning. I kvartsfinalen mot Werder Bremen gjorde van Basten det enda målet på straff i returmötet på hemmaplan. I semifinalen ställdes Milan mot Real Madrid och första mötet på Santiago Bernabéu-stadion slutade 1–1 efter att van Basten kvitterat spanjorernas ledning i andra halvlek. I returen på Giuseppe Meazza-stadion spelade Milan ut Real Madrid och ledde med 3–0 i paus efter mål av Ancelotti, Rijkaard och Gullit. I andra halvlek ökade van Basten och Donadoni på med varsitt mål och fastställde slutresultatet till 5–0. Även i finalen mot rumänska Steaua Bukarest var Milan överlägsna och vann med 4–0 efter två mål var av Gullit och van Basten. Milan tog därmed sin tredje europacuptitel och den första på tjugo år. Laget avslutade säsongen med att besegra Sampdoria med 3–1 i den första upplagan av italienska supercupen.

Tröjorna var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att man nu hade den italienska skölden på ena bröstet som tecken på att man var regerande mästare. I samtliga hemmamatcher i ligan spelade Milan i vita byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan, men i bortamatchen mot Real Madrid i Europacupen användes svarta byxor och strumpor. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Torino, Roma, Fiorentina, Lecce och Bologna samt i hemmamatchen mot Röda Stjärnan i Europacupen. I Europacupfinalen spelade Milan i en helvit tröja med rödsvart krage.