Etikett: Lazio

Lazio 1981/82

Lazio inledde säsongen 1981/82 med oavgjort mot Bologna i italienska cupens gruppspel. Sedan förlorade man de tre återstående matcherna mot Reggiana, Udinese och Pisa. Lazio kom därför sist i gruppen med bara två gjorda mål.

Under första hälften av Serie B-säsongen 1981/82 tog Lazio 20 poäng på nitton matcher och låg då på en delad åttondeplats i tabellen. Förlusten med 0–3 hemma mot Palermo i den nittonde omgången blev den sista för Ilario Castagner på tränarbänken. Castagner fick sparken och ungdomslagets tränare Roberto Clagluna tog över. Han lyckades dock inte bättre än sin företrädare. Det blev inte mer än sjutton poäng på de avslutande nitton matcherna och Lazio slutade på elfte plats i Serie B 1981/82.

Vincenzo Chiarenza, nyförvärv från Taranto, spelade mest med 41 av de 42 tävlingsmatcherna varav 37 i ligan och fyra i cupen. Vincenzo D’Amico, som hade kommit tillbaka till Lazio efter en säsong i Torino, blev lagets bäste målskytt med tio mål på 30 ligamatcher (inget i cupen).

Tröjorna

Tröjorna producerades av franska Ventex å Adidas vägnar. Precis som i Serie A blev det säsongen 1981/82 tillåtet med tröjreklam även i Serie B. Lazios första sponsor var Tonini som lät placera sin logotyp i rött på tröjorna. Den ljusblå hemmatröjan fanns i tre olika material: bomull, acetat och ylle (källa: S.S. Lazio Museum – 1981/82). I de sex första ligamatcherna spelade Lazio i kortärmade bomullströjor. Dessa hade vit V-hals och vita muddar samt tre vita ränder längs ärmarna. Numren var mörkblå och i samma stil som bland annat Manchester United använde vid denna tid.

I omgång sju till tolv spelade Lazio i långärmade tröjor av acetat. Dessa var i samma stil som den kortärmade varianten. I matchen mot Pescara i trettonde omgången dyker en tredje variant av tröjor upp. Dessa tröjor var långärmade ylletröjor i en mörkare blå nyans och hade blå krage med tre vita ränder samt blå muddar. Senare ändrade man till en ljusare blå nyans. Numren på dessa tröjor var vita i 3D-stil.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan med V-hals fast med omvända färger. Tonini-logotypen på den kortärmade varianten verkar dock ha varit svart eller mörkblå istället för röd. Den långärmade bortatröjan hade nummer i en annan, kantig stil.

Lazio 1982/83

Tre av Lazios spelare – Bruno Giordano, Lionello Manfredonia och Massimo Cacciatori – hade varit avstängda från spel sedan Totonero-skandalen 1980. Efter Italiens VM-seger 1982 hävdes avstängningarna och nämnda trio kunde återigen spela för Lazio. Laget inledde starkt och förlorade bara en match under hösten vilket innebar att man toppade tabellen efter halva säsongen. Under vårsäsongen gick det dock sämre och i maj fick tränaren Roberto Clagluna sparken. Han ersattes av argentinaren Juan Carlos Morrone (tränare) och Roberto Lovati (teknisk direktör). Dessa inledde med en 1–5-förlust mot Milan, men därefter avslutade de säsongen med två segrar och två oavgjorda matcher vilket räckte till en andraplats i tabellen och uppflyttning till Serie A. I italienska cupen blev Lazio utslaget i gruppspelet efter att ha slutat på tredje plats bakom Napoli och Avellino. Bruno Giordano spelade samtliga 43 tävlingsmatcher under säsongen och blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 18 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i Serie B. Även mittfältaren Enrico Vella spelade samtliga 38 ligamatcher och missade bara en match i cupen.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Sèleco. En unik design hade tagits fram till denna säsong med nedre halvan av tröjan i ljusblått och den övre i vitt. Över bröstet återfanns en stiliserad örn i mörkblått. Även numren hade en speciell utformning i 3D-stil. Från början var numren vita med mörkblå skugga, men detta visade sig synas dåligt varför man i oktober vände på färgerna. Samtidigt bytte man från ljusblå till vita muddar på den kortärmade varianten. Byxorna var ljusblå och strumporna vita med ljusblå överdel. Lazio kunde spela i sin hemmatröja i samtliga matcher utom en, borta mot Como då man spelade i gröna tröjor med en vit örn över bröstet. Det fanns också en röd variant av denna tröja med ljusblå örn, krage och muddar som dock endast användes i några vänskapsmatcher, bland annat mot Italiens U21-landslag.

Lazio 1989/90

Lazio slutade på nionde plats i Serie A 1989/90, en placering bättre än året innan. På grund av att Olympiastadion i Rom renoverades inför VM 1990 spelade Lazio sina hemmamatcher på Stadio Flaminio. Bland de nya spelarna i laget fanns högerbacken Cristiano Bergodi (Pescara), vänsterbacken Raffaele Sergio (Mantova), liberon Roberto Soldà (Verona), argentinske mittfältaren Pedro Troglio (Verona) samt anfallarna Alessandreo Bertoni (Avellino) och brasilianaren Amarildo (Celta Vigo). Roberto Soldà spelade mest med 33 ligamatcher och bästa målskyttar blev Amarildo och Rubén Sosa med åtta ligamål var.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Umbro och sponsor var som tidigare Cassa Risparmio Roma. Hemmatröjan var ljusblå med ett mönster i tyget och med vit krage med knäppning i halsen. Reservtröjan var i samma stil fast gul med mörkblå krage. Numren var till en början randiga, men på grund av att de syntes för dåligt ändrades de efter några matcher och fick en svart fyllning.

Lazio 1988/89

Efter tre säsonger i Serie B var Lazio tillbaka i högsta serien. Laget vann bara fem ligamatcher men klarade sig ändå kvar tack vare nitton oavgjorda, flest i serien tillsammans med Verona. Lazio slutade på tionde plats, på lika många poäng som Verona, Ascoli, Cesena och Bologna, bara två poäng före Torino och Pescara som åkte ur. Bland de nya i laget fanns två uruguayaner i form av Nelson Gutiérrez (försvarare, River Plate) och Rubén Sosa (anfallare, Real Zaragoza) samt argentinske anfallaren Gustavo Dezotti (Newell’s Old Boys). Rubén Sosa var den som spelade mest med 33 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna tillverkades av Kappa och sponsor var Cassa Risparmio Roma. Hemmastället bestod av ljusblå tröjor med vit krage, vita byxor och vita strumpor. Oftast användes samma typ av nummer som Juventus hade, men i några matcher användes nummer i 3D-stil. Reservstället gick helt i gult och användes i bortamatcherna mot Napoli, Como, Pescara, Pisa, Juventus, Sampdoria och Ascoli.

Lazio 1984/85

Lazio inledde säsongen med Paolo Carosi som tränare, men efter 0–5 mot Udinese i andra omgången ersattes han av argentinaren Juan Carlos Lorenzo som hade tränat klubben under två perioder på 60-talet. Lorenzo lyckades dock bara vinna två ligamatcher och under de tio sista omgångarna leddes laget av andretränaren Giancarlo Oddi tillsammans med Roberto Lovati. Det blev ändå ingen mer seger och Lazio slutade näst sist i tabellen och åkte ner i Serie B med bara två segrar och sexton gjorda mål på hela säsongen. Michael Laudrup och målvakten Fernando Orsi spelade samtliga 30 ligamatcher och Bruno Giordano blev bäste målskytt med fem ligamål. Efter tio år i Lazio såldes Giordano efter säsongen till Napoli.

Tröjorna var sig ganska lika från föregående säsong med skillnaden att klubbens sponsor valde att pryda dem med varumärket Castor. Även klubbmärket ändrades något. I några matcher användes tröjor i ett exklusivare material kallat Filo di Scozia som hade en annan typ av krage och muddar.

Lazio 1983/84

Lazio, som var nykomling i Serie A, inledde med argentinaren Juan Carlos Morrone som tränare, men efter sju förluster på de tolv inledande ligamatcherna ersattes han av Paolo Carosi. Laget slutade på trettonde plats och klarade sig kvar tack vare bättre resultat i de inbördes mötena med Genoa som åkte ur. Nya i laget var brasilianaren Batista från Palmeiras och dansken Michael Laudrup. Den senare hade värvats av Juventus men på grund av regeln om max två utlänningar per lag lånades han ut till Lazio. Laudrup spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även tillsammans med Bruno Giordano lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och klubbens sponsor var Sèleco. Hemmatröjan var ljusblå med vita muddar. Numren var till en början vita men ändrades efter ett par matcher till mörkblå. Bortatröjan var vit med ljusblå muddar.

Lazio 1990–2000

Lazio tillhörde mittenlagen i Serie A i början av 90-talet. Tränare var gamle stormålvakten Dino Zoff och lagets främsta profiler var de två anfallarna, uruguayanen Rubén Sosa och tysken Karl-Heinz Riedle. 1992 värvades engelsmannen Paul Gascoigne, holländaren Aron Winter och anfallaren Giuseppe Signori. Laget etablerade sig nu som ett topplag och under de kommande fem säsongerna var Lazio aldrig sämre än femma i serien. Signori var lagets stora målskytt och blev skyttekung i Serie A vid tre tillfällen (1993, 1994 och 1996). Under Dino Zoffs sista säsong, 1993/94, gjorde Alessandro Nesta debut i Serie A. Till följande säsong tog tjecken Zdeněk Zeman över som tränare och Zoff fick rollen som klubbpresident. Med Zemans offensiva 4–3–3-system kom laget tvåa i ligan och gick till kvartsfinal i UEFA-cupen. Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare och bland lagets profiler fanns tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd, chilenske anfallaren Marcelo Salas samt en av Svennis favoritspelare från tiden i Sampdoria, Roberto Mancini. I ligan föll Lazio till sjunde plats, men istället gick man till final både i italienska cupen och UEFA-cupen. Lazio slog Milan i italienska cupfinalen men förlorade mot Inter i UEFA-cupfinalen. 1998 förstärktes laget med ytterligare en spelare från Sampdoria, Siniša Mihajlović, samt anfallaren Christian Vieri från Atlético Madrid som efter säsongen såldes till Inter i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Laget ledde länge serien, men slutade tvåa efter att Milan tagit sig förbi i slutet av säsongen. Samma år vann Lazio den sista upplagan av Cupvinnarcupen efter finalseger över Real Mallorca. Inför seklets sista säsong tillika Lazios hundraårsjubileum fanns tre argentinare bland nyförvärven: Roberto Sensini, Diego Simeone och Juan Sebastián Verón. Laget firade genom att ta hem en dubbel: Lazio tog sin andra ligatitel i historien och vann även italienska cupen för tredje gången efter att ha besegrat Inter i finalen. Man gick dessutom till kvartsfinal i Champions League men åkte där ut mot spanska Valencia.

Här är Lazios hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Lazios hemmaställ på 1990-talet

Och här är Lazios bortatröjor på 90-talet:

Lazios bortaställ på 1990-talet

Lazios tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 11 34 8 19 7 33 36 35
1991/92 10 34 11 12 11 43 40 34
1992/93 5 34 13 12 9 65 51 38
1993/94 4 34 17 10 7 55 40 44
1994/95 2 34 19 6 9 69 34 63
1995/96 3 34 17 8 9 66 38 59
1996/97 4 34 15 10 9 54 37 55
1997/98 7 34 16 8 10 53 30 56
1998/99 2 34 20 9 5 65 31 69
1999/00 1 34 21 9 4 64 33 72

Lazio 1991/92

Lazio slutade på tionde plats i Serie A 1991/92, på samma poäng som Atalanta (även 1990/91 tog Lazio och Atalanta lika många poäng). Rubén Sosa och Karl-Heinz Riedle gjorde 13 mål var och slutade på delad femte plats i skytteligan. Nya spelare denna säsong var försvararna Luigi Corino (Triestina) och Rufo Emiliano Verga (Bologna), mittfältarna Giovanni Stroppa (Milan), Stefano Melchiori (Reggiana) och tysken Thomas Doll (Hamburg) samt anfallaren Maurizio Neri (Pisa).

Hemmatröjan var ny för säsongen medan den gula bortatröjan var densamma som föregående säsong med skillnaden att sponsorn nu hette Banco Santo Spirito och att numren hade en annan stil.

Lazio 1990/91

Efter två säsonger i Juventus tog Dino Zoff över som tränare i Lazio. Nya i laget var försvararna Roberto Bacci och Davide Lampugnani (båda från Mantova), mittfältaren Sergio Domini (Cesena), högeryttern Armando Madonna (Atalanta) och tyske anfallaren Karl-Heinz Riedle (Werder Bremen). Lazio slutade på elfte plats i Serie A 1990/91, två placeringar sämre än året innan. Uruguayanen Rubén Sosa blev lagets bäste målskytt med elva ligamål medan nye anfallspartnern Riedle stod för nio mål.

Både det ljusblå hemmastället och det gula bortastället var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att numren var i Umbros vanliga stil och att texten på sponsorloggan var något fetare.

Lazio 1999/00

Lazio firade sitt 100-årsjubileum säsongen 1999/2000 och man inledde med att besegra Manchester United med 1–0 i europeiska supercupen. Matchen spelades på Stade Louis II i Monaco och Marcelo Salas gjorde matchens enda mål i 35:e minuten. Laget var förstärkt med tre argentinare: Roberto Sensini och Juan Sebastián Verón värvades från Parma medan Diego Simeone hämtades från Inter. Man värvade också anfallarna Simone Inzaghi (Piacenza) och Kennet Andersson (Bologna). Den senare spelade dock bara två ligamatcher innan han återvände till Bologna i november.

I ligan slogs Lazio med Juventus om seriesegern. Juventus ledde länge, men Lazio avslutade säsongen med att vinna sju av de åtta sista matcherna och i näst sista omgången tog man över förstaplatsen. Seriesegern säkrades genom en 3–0-seger över Reggina i sista omgången. Lazio slutade en poäng före Juventus och tog sin andra ligatitel i historien. I italienska cupen slog Lazio ut Ravenna, Juventus och Venezia innan man ställdes mot Inter i finalen. Första finalmatchen i Rom slutade 2–1 till Lazio efter att hemmalaget vänt underläge till seger genom mål av Pavel Nedvěd och Diego Simeone. Returen i Milano blev mållös och Lazio tog sin tredje cuptitel.

Lazio var även tack vare andraplaceringen i ligan förra säsongen kvalificerade för Champions League. Där ställdes man mot Bayer Leverkusen, Dynamo Kiev och Maribor. Båda matcherna mot Leverkusen slutade oavgjort, men man vann mot Dynamo Kiev och Maribor, både hemma och borta, och toppade tabellen. I det andra gruppspelet ställdes Lazio mot Olympique Marseille, Chelsea och Feyenoord. Lazio kom återigen etta i gruppen efter tre segrar, två oavgjorda och en förlust. I kvartsfinalen tog det stopp efter förlust med 5–2 mot Valencia. I returen gjorde Verón matchens enda mål men det räckte inte och spanjorerna tog sig vidare till semifinal.

Under hösten och fram till och med matchen mot Venezia den 5 januari användes samma hemma- och bortatröja som under 1998/99. Från och med matchen mot Bologna den 9 januari (datumet då klubben bildades 100 år tidigare) spelade man i vita tröjor och som reservtröja hade man en ny svart tröja. I de europeiska cupmatcherna användes en ljusblåvitrandig tröja och precis som föregående säsong hade man Del Monte som sponsor. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Olympique Marseille, Chelsea och Valencia.