Etikett: Nottingham Forest

Nottingham Forest 1986/87

Nottingham Forest inledde säsongen 1986/87 med en 2–0-förlust borta mot Everton, men man tog revansch genom att besegra nykomlingen Charlton Athletic med 4–0 fyra dagar senare. Laget vann sedan fem matcher och spelade två oavgjorda på de följande sju matcherna. I mitten av september gjorde Forest dessutom sex mål två matcher i rad. Först 6–0 hemma mot Aston Villa och sedan 6–2 borta mot Chelsea en vecka senare. Från mitten av oktober och framåt var dock formen ojämn. På tio matcher blev det fem segrar och fem förluster. Laget avslutade sedan året med två oavgjorda och en förlust däremellan.

Nottingham Forest inledde 1987 med fyra oavgjorda och bara två segrar på de sex första matcherna. På de avslutande fjorton ligamatcherna blev det fem segrar, tre oavgjorda och sex förluster. Nottingham Forest slutade därmed på åttonde plats i division ett 1986/87, samma placering som föregående säsong. Laget kom två poäng före Watford och en poäng efter Luton Town.

Det blev förlust med 1–0 mot Crystal Palace direkt i tredje omgången av FA-cupen. Något bättre gick det i Ligacupen. Nottingham Forest slog ut Brighton i andra omgången efter 0–0 borta och 3–0 hemma. Därefter blev det 2–2 mot Crystal Palace, men Forest vann med 1–0 efter omspel. I fjärde omgången blev det en enkel seger med 5–0 mot Bradford City innan man föll med 2–0 mot Arsenal i femte omgången.

Spelarna i Nottingham Forest 1986/87

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Johnny Metgod/Chris Fairclough, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 8 Neil Webb/Johnny Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Gary Mills – 9 Nigel Clough, 10 Garry Birtles.

Nigel Clough spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher för Nottingham Forest under 1986/87. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav fjorton i ligan. Även Garry Birtles och Neil Webb stod för fjorton ligamål. Bland de nya spelarna som anlände under säsongen fanns mittbacken Colin Foster (Leyton Orient), norske mittfältaren Kjetil Osvold (Lillestrøm) och mittfältaren Calvin Plummer (Barnsley). Dessa tog dock ingen ordinarie plats och den sistnämnde fick inte spela en minut. Holländske målvakten Hans Segers förlorade sin plats till Steve Sutton och lånades ut till Stoke City i februari 1987.

Tröjorna

Inför säsongen 1986/87 tog Umbro över som tröjleverantör till Nottingham Forest. Tidigare sponsorn Skol hade tackat för sig och klubben var därför utan sponsor de fem första ligamatcherna innan Home Ales gick in som ny sponsor. Hemmatröjan hade ett rutmönster i två nyanser av rött. De tillhörande vita byxorna hade en röd triangel på vänster ben och strumporna var röda med vit överdel. Bortatröjan var vit med samma mönster som på Tottenhams Hummel-tröjor från 1987. De tillhörande byxorna var röda med en vit triangel i samma stil som hemmabyxorna och strumporna var vita med röd överdel. Umbro-märket var dock placerat längre ner på de vita strumporna.

Vit tröja–röda byxor–vita strumpor var det officiella reservstället, men denna kombination kom man aldrig att använda i någon tävlingsmatch. När Nottingham Forest spelade i sin vita bortatröja använde man istället olika kombinationer av vita eller röda byxor och strumpor. Till exempel spelade laget i vit tröja–röda byxor–röda strumpor borta mot West Ham och Aston Villa. Andra kombinationer som förekom var vit–vit–röd (borta mot Southampton) och helvitt mot Bradford i Ligacupen. I ligapremiären borta mot Everton spelade Forest i röda byxor och strumpor tillsammans med den röda hemmatröjan. Senare, i januari, introducerade man svarta byxor som komplement till den vita bortatröjan. Borta mot Arsenal spelade Forest i vita strumpor tillsammans med den vita tröjan och de svarta byxorna och mot Charlton använde man röda strumpor. Läs mer om Nottingham Forest 1986–1989 på Museum of Jerseys.

Nottingham Forest 1993/94

Säsongen 1993/94 spelade Nottingham Forest i division ett efter att ha åkt ur Premier League. Frank Clark tog över som manager efter Brian Clough som hade avgått efter arton år i klubben. Inledningen på ligaspelet gav blandade resultat. På de fjorton första matcherna blev det fyra segrar, fyra oavgjorda och sex förluster. Efter 1–3-förlusten hemma mot Millwall den tredje november låg Nottingham Forest på sjuttonde plats i tabellen.

Sedan hittade man dock formen och spelade tretton raka matcher utan förlust – nio segrar och fyra oavgjorda. Den sista matchen i denna svit var en 4–0-seger över Leicester City, lagets största seger denna säsong. Forest hade då klättrat upp till tredje plats i tabellen. Därefter blev det två förluster samt en oavgjord mot topplaget Crystal Palace däremellan. Formsvackan var dock bara tillfällig och laget vann sedan fem matcher i rad innan det blev en 1–2-förlust borta mot Portsmouth. Detta skulle visa sig bli lagets sista förlust för säsongen. På de tio sista matcherna blev det fem segrar och fem förluster. Det räckte för att Nottingham Forest skulle sluta på andra plats i division ett 1993/94 och ta steget tillbaka till Premier League. Laget slutade sju poäng bakom seriesegrarna Crystal Palace och nio poäng före trean Millwall.

Nottingham Forest i cuperna 1993/94

I FA-cupens tredje omgång spelade Nottingham Forest 1–1 mot Sheffield Wednesday, men i omspelet blev det förlust med 0–2. I Ligacupen tog det dock inte slut lika snabbt. Laget slog först ut Wrexham efter 3–3 borta och 3–1 hemma. Efter seger med 2–1 mot West Ham blev det en mållös match mot Manchester City. Forest vann omspelet med 2–1 och mötte sedan Tranmere Rovers i femte omgången. Matchen slutade 1–1 och återigen blev det omspel. Denna gång blev det dock förlust med 0–2 och Forest var därmed utslaget.

Nottingham Forest deltog även i Anglo-italienska cupen 1993/94. Där åkte man dock ut redan i första gruppspelet efter förlust med 2–3 mot Derby County och oavgjort, 1–1, mot lokalkonkurrenten Notts County.

Spelarna i Nottingham Forest 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 4 Colin Cooper, 5 Steve Chettle, 3 Stuart Pearce – 7 Steve Stone, 6 David Phillips, 8 Scot Gemmill, 9 Lars Bohinen/Robert Rosario, 11 Kingsley Black/Ian Woan – 10 Stan Collymore.

Efter nedflyttningen 1993 försvann tongivande spelare som Roy Keane (Manchester United) och Nigel Clough (Liverpool), men i övrigt fick man behålla de flesta spelare. Man värvade också ett antal nya spelare såsom anfallaren Stan Collymore (Southend United), kantspringaren David Phillips (Norwich City) samt försvararna Des Lyttle (Swansea City) och Colin Cooper (Millwall). I november värvade man även norske mittfältaren Lars Bohinen från schweiziska Young Boys och i december anlände hans landsman Alf-Inge Håland från Bryne. Mittbacken Steve Chettle spelade samtliga 46 ligamatcher. Samtidigt etablerade sig högeryttern Steve Stone i laget och spelade 45 ligamatcher. Stan Collymore blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Nottingham Forest behöll samma hemmatröja 1993/94 som föregående säsong. Umbro tillverkade tröjorna och precis som 1992/93 alternerade man mellan två olika ölmärken som sponsorer, Shipstones och Labatt’s. En skillnad på årets tröjor var att de hade loggan för Football League på ärmarna istället för Premier League. En annan skillnad var att man denna säsong inte använde de röda byxorna som alternativ till de vita hemmabyxorna. Istället återanvände man de svarta bortabyxorna från 1991 när så krävdes.

Till 1993/94 tog man fram ett nytt reservställ. Tröjan var mörkblå med turkos krage och turkosa Umbro-märken längs ärmarna. Tillhörande byxor var turkosa med blå ränder upptill och nedtill. Strumporna var mörkblå med turkos överdel.

Nottingham Forest 1992/93

Nottingham Forest inledde säsongen 1992/93 med att besegra Liverpool med 1–0 hemma på City Ground. Teddy Sheringham gjorde målet, men det skulle bli hans sista för klubben. Tolv dagar senare såldes han till Tottenham Hotspur för 2,1 miljoner pund. Sommaren 1992 hade Nottingham Forest dessutom sålt mittbacken Des Walker till Sampdoria. Med två såpass viktiga spelare borta skulle laget få en tuff säsong. Efter segern i premiären förlorade Forest sex matcher i rad och släppte in arton mål. Det blev sedan tre oavgjorda matcher samt en 0–1-förlust hemma mot Arsenal innan man lyckades vinna med 1–0 mot Middlesbrough. Laget hade det dock fortsatt kämpigt och på de nio sista matcherna före nyår vann man bara en gång, med 4–1 mot Leeds United den femte december. Vid årsskiftet 1992/93 låg Nottingham Forest sist i tabellen med fem poäng upp till närmaste lag.

Efter nyår kom dock laget in i en formtopp. Det blev fem segrar på sju matcher och efter 1–0 mot Queens Park Rangers den 24:e februari hade Forest klättrat upp över nedflyttningsstrecket. Tre dagar senare föll man dock med 0–2 hemma mot Manchester City och formkurvan började nu peka neråt. Det blev ytterligare fyra matcher utan seger innan man besegrade Southampton med 2–1 på The Dell. Efter tre raka förluster lyckades man vinna med 2–1 mot Tottenham. Detta skulle visa sig bli lagets sista seger för säsongen.

Nottingham Forest åker ur Premier League 1992/93

På de fyra återstående matcherna tog man bara en poäng, 1–1 borta mot Arsenal. I nästa match, hemma mot Sheffield United den första maj, förlorade Forest med 0–2 och hade därmed ingen chans att hänga kvar. Laget avslutade säsongen med ytterligare en förlust, 1–2 borta mot Ipswich Town. Nottingham Forest slutade därmed sist i Premier League-tabellen 1992/93 och åkte ner i division ett. Managern Brian Clough drog sig tillbaka efter arton säsonger i klubben och Frank Clark fick i uppdrag att försöka ta tillbaka Nottingham Forest till högsta serien.

Nottingham Forest i cuperna 1992/93

I FA-cupens tredje omgång slog Nottingham Forest ut Southampton genom en 2–1-seger. Sedan blev det 1–1 mot Middlesbrough, men Forest vann med 3–0 efter omspel. Det tog dock stopp i femte omgången efter förlust med 0–2 mot Arsenal. I Ligacupens andra omgång besegrade Nottingham Forest division två-laget Stockport County med 3–2 borta och 2–1 i returen. Därefter slog man division tre-laget Crewe Alexandra med 1–0 och sedan Tottenham Hotspur med 2–0. I kvartsfinalen blev det förlust, och precis som i FA-cupen föll man med 0–2 mot Arsenal.

Spelarna i Nottingham Forest 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Brian Laws, 4 Steve Chettle, 5 Carl Tiler, 3 Stuart Pearce – 7 Gary Crosby/Kingsley Black, 6 Roy Keane, 8 Scot Gemmill, 11 Ian Woan – 9 Nigel Clough, 10 Gary Bannister.

Nigel Clough spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tio ligamål. Nya spelare inför säsongen var skotske mittfältaren Roy McKinnon från Dundee United och anfallaren Gary Bannister från West Bromwich Albion. I november 1992 återvände även mittfältaren Neil Webb till Nottingham Forest efter att ha tillbringat tre år i Manchester United. En annan som värvades under säsongen var anfallaren Robert Rosario från Coventry City. Han anlände i mars 1993 och spelade från start i tio av de tretton sista ligamatcherna.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och sponsor var lokala bryggeriet Shipstones. Tröjor med Shipstones logotyp använde man dock bara i hemmamatcher. På bortaplan samt i tv-sända matcher hade man det kanadensiska ägarbolaget Labatt’s logotyp på tröjorna. Detta för att märket Labatt’s var mer känt för den breda publiken. Hemmatröjan var röd med smala vita ränder. Till denna tröja använde man i första hand vita byxor med en röd rand nedtill. I vissa bortamatcher använde man dock röda byxor med en vit rand nedtill. Strumporna var röda med vita Umbro-markeringar på överdelen.

Bortatröjan var vit med röd krage samt ett par röd-svarta fält på höger ärm. Tillhörande byxor var svarta med röd-vita former på vänster ben. Strumporna var vita och ett svart fält på överdelen med röda Umbro-markeringar.

Nottingham Forest 1994/95

Nottingham Forest var tillbaka i Premier League 1994/95 efter bara en säsong i division ett. Managern Frank Clark förstärkte laget med holländske yttern Bryan Roy som han värvade från italienska Foggia för 2,5 miljoner pund.

Nykomlingen Nottingham Forest fick en bättre start på ligaspelet 1994/95 än någon hade kunnat förvänta sig. Efter elva omgångar var laget obesegrat och låg på andra plats i tabellen. Första förlusten kom hemma mot blivande mästarna Blackburn Rovers då man föll med 0–2. Det blev inledningen på en period med blandade resultat, däribland nio förluster på arton matcher och Forest sjönk till femte plats. Uddamålsförlusten )1–0) borta mot Arsenal den 21 februari skulle emellertid visa sig bli den sista för säsongen. Nottingham Forest förlorade inte en enda av de tretton sista matcherna. Laget avslutade säsongen med nio segrar och fyra oavgjorda vilket gav en tredjeplats i tabellen och kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Den första april besegrade man för övrigt Sheffield Wednesday med 7–1 på Hillsborough. Det var den största bortasegern i Premier League denna säsong.

Det gick emellertid inte lika bra i cuperna för Nottingham Forest 1994/95. Laget besegrade Plymouth Argyle i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Crystal Palace. I Ligacupen slog Forest ut Hereford United och Wolverhampton Wanderers innan man åkte ut mot Millwall.

Laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 5 Steve Chettle, 4 Colin Cooper, 3 Stuart Pearce – 11 Steve Stone, 7 David Phillips, 9 Lars Bohinen, 14 Ian Woan – 10 Stan Collymore, 22 Bryan Roy.

Målvakten Crossley spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chettle och Stone missade en ligamatch var. Collymore gjorde 22 mål och kom fyra i Premier Leagues skytteliga medan anfallskollegan Roy stod för tretton fullträffar. Collymores målskytte ledde till att Liverpool värvade honom efter säsongen för rekordsumman 8,4 miljoner pund.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Nottingham Forest 1994/95 och sponsor var det kanadensiska bryggeriet Labatt’s. Den röda hemmatröjan hade två svarta paneler vid axlarna och hade svart krage med en röd och en vit rand. Byxorna var vita med röda fält på nederdelen av benens framsida samt en bred svart rand längs sidorna. I bortamatcher mot lag med vita byxor spelade Forest i svarta byxor. Strumporna var röda med svart överdel och vita Umbro-symboler.

Nottingham Forest behöll samma bortaställ som föregående säsong. Tröjan var blå med turkosfärgad krage och användes tillsammans med turkosfärgade byxor och blå strumpor med turkos överdel. Enda skillnaden var att årets tröjor hade Premier League-loggan på ärmarna samt spelarnas namn på ryggen.

Nottingham Forest 1985/86

Nottingham Forest inledde säsongen 1985/86 med sex förluster på de tio första ligamatcherna och i slutet av september låg man på sextonde plats i tabellen. Fem raka segrar gjorde dock att laget klättrade till sjunde plats. Därefter följde en period med blandade resultat – sex segrar, lika många förluster och tre oavgjorda. På de tolv avslutande matcherna förblev Nottingham Forest obesegrade, även om sju av dessa matcher slutade oavgjort. Det blev till slut en åttondeplats i tabellen, en placering bättre än året innan.

I FA-cupens tredje omgång blev det förlust med 2–3 efter omspel mot division två-laget Blackburn Rovers – första matchen hade slutat 1–1. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Bolton Wanderers och Derby County innan man förlorade mot Queens Park Rangers.

Laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Jim McInally/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Johnny Metgod/Gary Birtles, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 6 Ian Bowyer/Neil Webb, 8 Neil Webb/Johnny Metgod, 11 Brian Rice/Colin Walsh – 9 Nigel Clough, 10 Peter Davenport.
Holländske målvakten Hans Segers spelade de tio första ligamatcherna, men förlorade sin plats till Steve Sutton. Jim McInally var ordinarie högerback under hösten, men gick över till Coventry City i slutet av året. Gary Fleming tog då över tröja nummer 2. Manchester United värvade Peter Davenport i mars 1986 och i slutet av säsongen spelade oftast David Campbell i tröja nummer tio. Des Walker, Johnny Metgod och Nigel Clough spelade mest med 39 ligamatcher. Clough blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål plus tre i cuperna.

Tröjorna från Adidas som Nottingham Forest använde 1985/86 var likadana som under föregående säsong. En skillnad var att tröjnumren hade en ny design – samma stil använde de andra engelska klubbarna med tröjor från Adidas. En annan skillnad var att man hade ökat storleken på Skol-reklamen. Den gula bortatröjan verkar ha varit likadan som föregående säsong.

Nottingham Forest 1984/85

Nottingham Forest slutade på nionde plats i ligan 1984/85, sex placeringar sämre än året innan. I FA-cupen slog man ut Newcastle United efter omspel i tredje omgången innan man åkte ut mot division två-laget Wimbledon, även det efter omspel. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Portsmouth efter förlängning i andra omgången, men förlorade sedan mot Sunderland efter förlängning i omspelsmatchen. Forest deltog även i UEFA-cupen där man i första omgången ställdes mot belgiska Club Brügge. Första matchen blev mållös och i returen gjorde belgarna matchens enda mål bara en minut före full tid. Steve Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och Peter Davenport blev bäste målskytt med sexton ligamål. Nya i laget var Jim McInally (högerback, Celtic), Trevor Christie (anfallare, Notts County, men såld till Derby County i februari 1985) och Nigel Clough (anfallare och managern Brian Cloughs son, Heanor Town) samt de två holländarna Hans Segers (målvakt, PSV Eindhoven) och John Metgod (mittback/mittfältare, Real Madrid).

Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Jim McInally, 4 Chris Fairclough, 5 Paul Hart, 3 Kenny Swain – 7 Steve Wigley, 8 John Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Steve Hodge – 9 Trevor Christie/Garry Birtles/Nigel Clough, 10 Peter Davenport.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Skol. Hemmatröjan var röd med smala ränder på tvären och med tre vita ränder på axlarna samt vit V-hals och vita muddar med två röda linjer. Byxor och strumpor var av samma modell som tidigare. Även det gula reservstället var likadant som tidigare fast med den nya sponsorn.

Nottingham Forest 1982–1984

Säsongen 1982/83 klättrade Nottingham Forest fem placeringar i tabellen jämfört med året innan och slutade på femte plats vilket gav dem en plats i 1983/84 års UEFA-cup. I FA-cupen åkte man ut mot direkt i tredje omgången mot Derby County och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United. Ian Wallace spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Hans van Breukelen – 2 Viv Anderson/Kenny Swain, 4 Colin Todd/Bryn Gunn, 5 Willie Young, 3 Bryn Gunn/Kenny Swain – 7 Mark Proctor/Steve Hodge, 6 Ian Bowyer, 10 Steve Hodge/Colin Walsh, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Garry Birtles. Nya i laget var Hans van Breukelen (FC Utrecht), Kenny Swain (Aston Villa), Colin Todd (Birmingham City) samt Garry Birtles som kom tillbaka efter en sejour i Manchester United.

I UEFA-cupen 1983/84 slog Nottingham Forest under hösten ut Vorwärts Frankfurt, PSV Eindhoven och Celtic. Våren 1984 besegrade man Sturm Graz i kvartsfinalen, men i semifinalen blev det förlust mot Anderlecht i en match där belgarna tilldömdes en tveksam straff och Forest fick ett mål underkänt i slutminuterna. Senare visade det sig att Anderlechts ordförande Constant Vanden Stock hade mutat domaren. I ligan kom Nottingham Forest på tredje plats efter Southampton och mästarna Liverpool. I FA-cupen åkte man återigen ut direkt i tredje omgången, denna gång mot Southampton och även i Ligacupen blev det förlust direkt mot Wimbledon. Ian Bowyer spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garry Birtles och Peter Davenport med femton ligamål var.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Wrangler. Utseendet var i stort sett likadant som 1981/82, fast avståndet mellan de tunna vita ränderna var något mindre. Under 1982/83 användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher, men 1983/84 var reklam tillåten, fast då i mindre format.

Nottingham Forest 1981/82

Nottingham Forest sjönk fem placeringar i tabellen jämfört med föregående säsong och slutade på tolfte plats i ligan 1981/82. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot division två-laget Wrexham och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Tottenham. Målvakten Peter Shilton spelade mest med 41 ligamatcher och Ian Wallace blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Viv Anderson, 5 Willie Young, 6 Bryn Gunn/Einar Aas/Ian Bowyer, 3 Stuart Gray/Bryn Gunn – 7 Jürgen Röber/Gary Mills, 4 John McGovern, 10 Mark Proctor, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Justin Fashanu. Nya i laget var mittfältaren Mark Proctor (Middlesbrough) och anfallaren Justin Fashanu (Norwich City). Under säsongen värvades även mittbacken Willie Young från Arsenal och tyske mittfältaren Jürgen Röber från kanadensiska Calgary Boomers (han hade dessförinnan tillbringat säsongen 1980/81 i Bayern München).

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Panasonic. Största skillnaderna mot 1980/81 års tröjor var att dessa var kritstrecksrandiga och att numren var i en annan stil.

Nottingham Forest 1980/81

Nottingham Forest kom på sjunde plats i ligan 1980/81, två placeringar sämre än året innan. Som regerande Europacupvinnare deltog man i såväl Europacupen och Europeiska Supercupen som Interkontinentalcupen (Toyota Cup). I Europacupen åkte man ut mot CSKA Sofia redan i första omgången och i Europeiska Supercupen blev det förlust mot Valencia på grund av färre gjorda mål på bortaplan (2–1 hemma och 0–1 borta). I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i februari 1981 blev det förlust med 1–0 mot Nacional från Uruguay. I ligan spelade Peter Shilton och Frank Gray mest med 40 matcher var och bäste målskytt blev Ian Wallace (nyförvärv från Coventry City) med elva ligamål.

Laguppställning: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd/Bryn Gunn, Kenny Burns, Frank Gray – Martin O’Neill/Gary Mills, John McGovern, Ian Bowyer, John Robertson – Ian Wallace, Trevor Francis/Raimondo Ponte.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som tidigare. Den största skillnaden var att klubben nu hade en sponsor i form av Panasonic. Reklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979 1980” som tecken på att man hade vunnit Europacupen de två senaste säsongerna. I en del matcher, däribland hemmamatchen mot CSKA Sofia i Europacupen samt i Interkontinentalcupen mot Nacional, spelade Forest i röda byxor tillsammans med den röda tröjan. Reservstället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

Nottingham Forest 1977–1980

1977 var Nottingham Forest tillbaka i division ett. Under hösten blev det bara tre förluster, men återstoden av säsongen blev ännu bättre. Laget förblev obesegrat de resterande 26 ligamatcherna och tog hem ligatiteln för första gången i klubbens historia. Det blev även seger i Ligacupen. Under hösten besegrade man Notts County och Aston Villa och under våren fortsatte man med att slå ut Bury i kvartsfinalen och Leeds United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Wembley blev mållös, men i omspelet på Old Trafford i Manchester gjorde John Robertson matchens enda mål på straff i 52:a minuten. I FA-cupen tog sig Nottingham Forest till kvartsfinal där det blev förlust mot West Bromwich Albion.

Laget 1977/78: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Colin Barrett – Martin O’Neill, John McGovern/Ian Bowyer, Archie Gemmill – Tony Woodcock, Peter Withe, John Robertson. Nya i laget var målvakten Peter Shilton (Stoke City), mittbacken Kenny Burns (Birmingham City) och mittfältaren Archie Gemmill (Derby County). Vänsteryttern John Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Robertson och Peter Withe med tolv ligamål var och Tony Woodcock med elva.

I augusti 1978 såldes Peter Withe till Newcastle och Garry Birtles tog plats i anfallet. Istället för Colin Barrett var Frank Clark den som oftast spelade vänsterback under 1978/79. I februari 1979 värvades dessutom anfallaren Trevor Francis från Birmingham för en miljon pund vilket var brittiskt transferrekord.

Nottingham Forest förblev obesegrade i ligan fram till 9 december 1978 då man förlorade med 0–2 mot Liverpool. Laget hade då spelat 42 ligamatcher i rad utan förlust. Det blev sedan ytterligare två förluster under säsongen och laget slutade på andra plats, åtta poäng efter mästarna Liverpool. I Europacupen slog Nottingham ut regerande mästarna Liverpool i första omgången och därefter grekiska AEK Aten. Under våren slog man ut schweiziska Grasshoppers och sedan västtyska FC Köln i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i München besegrade man Malmö FF med 1–0 efter att Trevor Francis nickat in ett inlägg från John Robertson. I FA-cupen åkte Nottingham ut mot Arsenal i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där det blev seger med 3–2 över Southampton efter två mål av Birtles och ett av Woodcock.

Inför 1979/80 värvades vänsterbacken Frank Gray från Leeds United och mittfältaren Asa Hartford från Manchester City. Den senare såldes dock nästan omgående till Everton. Även Archie Gemmill såldes till Birmingham och i november såldes Tony Woodcock till FC Köln. Under vintern värvades Stan Bowles från Queens Park Rangers och Charlie George på lån från Southampton.

I Europacupen 1979/80 slog Nottingham Forest ut Öster från Växjö, rumänska Argeș Pitești, östtyska Dynamo Berlin samt Ajax från Amsterdam i semifinalen. I finalen på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid mötte man Hamburger SV och Nottingham lyckades försvara sin Europacuptitel efter att John Robertson gjort matchens enda mål i 20:e minuten. I ligan slutade laget på femte plats, tolv poäng efter mästarna Liverpool. Även i FA-cupen blev det förlust mot Liverpool i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final för tredje året i rad. Denna gång blev det dock förlust med 1–0 mot Wolverhampton Wanderers.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och med vit V-hals. Byxorna var oftast vita, men i vissa matcher användes röda byxor, bland annat i de båda Europacupfinalerna. Under 1979/80 återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979” nedanför klubbmärket. Bortastället var i samma stil fast gult med blå detaljer.