Etikett: Nottingham Forest

30 november 2022

Nottingham Forest 1994/95

Nottingham Forest var tillbaka i Premier League 1994/95 efter bara en säsong i division ett. Managern Frank Clark förstärkte laget med holländske yttern Bryan Roy som han värvade från italienska Foggia för 2,5 miljoner pund.

Nykomlingen Nottingham Forest fick en bättre start på ligaspelet 1994/95 än någon hade kunnat förvänta sig. Efter elva omgångar var laget obesegrat och låg på andra plats i tabellen. Första förlusten kom hemma mot blivande mästarna Blackburn Rovers då man föll med 0–2. Det blev inledningen på en period med blandade resultat, däribland nio förluster på arton matcher och Forest sjönk till femte plats. Uddamålsförlusten )1–0) borta mot Arsenal den 21 februari skulle emellertid visa sig bli den sista för säsongen. Nottingham Forest förlorade inte en enda av de tretton sista matcherna. Laget avslutade säsongen med nio segrar och fyra oavgjorda vilket gav en tredjeplats i tabellen och kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Den första april besegrade man för övrigt Sheffield Wednesday med 7–1 på Hillsborough. Det var den största bortasegern i Premier League denna säsong.

Det gick emellertid inte lika bra i cuperna för Nottingham Forest 1994/95. Laget besegrade Plymouth Argyle i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Crystal Palace. I Ligacupen slog Forest ut Hereford United och Wolverhampton Wanderers innan man åkte ut mot Millwall.

Laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 5 Steve Chettle, 4 Colin Cooper, 3 Stuart Pearce – 11 Steve Stone, 7 David Phillips, 9 Lars Bohinen, 14 Ian Woan – 10 Stan Collymore, 22 Bryan Roy.

Målvakten Crossley spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chettle och Stone missade en ligamatch var. Collymore gjorde 22 mål och kom fyra i Premier Leagues skytteliga medan anfallskollegan Roy stod för tretton fullträffar. Collymores målskytte ledde till att Liverpool värvade honom efter säsongen för rekordsumman 8,4 miljoner pund.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Nottingham Forest 1994/95 och sponsor var det kanadensiska bryggeriet Labatt’s. Den röda hemmatröjan hade två svarta paneler vid axlarna och hade svart krage med en röd och en vit rand. Byxorna var vita med röda fält på nederdelen av benens framsida samt en bred svart rand längs sidorna. I bortamatcher mot lag med vita byxor spelade Forest i svarta byxor. Strumporna var röda med svart överdel och vita Umbro-symboler.

Nottingham Forest behöll samma bortaställ som föregående säsong. Tröjan var blå med turkosfärgad krage och användes tillsammans med turkosfärgade byxor och blå strumpor med turkos överdel. Enda skillnaden var att årets tröjor hade Premier League-loggan på ärmarna samt spelarnas namn på ryggen.

Nottingham Forest 1994/95 (alternativ hemma)

21 februari 2022

Nottingham Forest 1985/86

Nottingham Forest inledde säsongen 1985/86 med sex förluster på de tio första ligamatcherna och i slutet av september låg man på sextonde plats i tabellen. Fem raka segrar gjorde dock att laget klättrade till sjunde plats. Därefter följde en period med blandade resultat – sex segrar, lika många förluster och tre oavgjorda. På de tolv avslutande matcherna förblev Nottingham Forest obesegrade, även om sju av dessa matcher slutade oavgjort. Det blev till slut en åttondeplats i tabellen, en placering bättre än året innan.

I FA-cupens tredje omgång blev det förlust med 2–3 efter omspel mot division två-laget Blackburn Rovers – första matchen hade slutat 1–1. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Bolton Wanderers och Derby County innan man förlorade mot Queens Park Rangers.

Laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Jim McInally/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Johnny Metgod/Gary Birtles, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 6 Ian Bowyer/Neil Webb, 8 Neil Webb/Johnny Metgod, 11 Brian Rice/Colin Walsh – 9 Nigel Clough, 10 Peter Davenport.
Holländske målvakten Hans Segers spelade de tio första ligamatcherna, men förlorade sin plats till Steve Sutton. Jim McInally var ordinarie högerback under hösten, men gick över till Coventry City i slutet av året. Gary Fleming tog då över tröja nummer 2. Manchester United värvade Peter Davenport i mars 1986 och i slutet av säsongen spelade oftast David Campbell i tröja nummer tio. Des Walker, Johnny Metgod och Nigel Clough spelade mest med 39 ligamatcher. Clough blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål plus tre i cuperna.

Tröjorna från Adidas som Nottingham Forest använde 1985/86 var likadana som under föregående säsong. En skillnad var att tröjnumren hade en ny design – samma stil använde de andra engelska klubbarna med tröjor från Adidas. En annan skillnad var att man hade ökat storleken på Skol-reklamen. Den gula bortatröjan verkar ha varit likadan som föregående säsong.

25 maj 2021

Nottingham Forest 1984/85

Nottingham Forest slutade på nionde plats i ligan 1984/85, sex placeringar sämre än året innan. I FA-cupen slog man ut Newcastle United efter omspel i tredje omgången innan man åkte ut mot division två-laget Wimbledon, även det efter omspel. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Portsmouth efter förlängning i andra omgången, men förlorade sedan mot Sunderland efter förlängning i omspelsmatchen. Forest deltog även i UEFA-cupen där man i första omgången ställdes mot belgiska Club Brügge. Första matchen blev mållös och i returen gjorde belgarna matchens enda mål bara en minut före full tid. Steve Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och Peter Davenport blev bäste målskytt med sexton ligamål. Nya i laget var Jim McInally (högerback, Celtic), Trevor Christie (anfallare, Notts County, men såld till Derby County i februari 1985) och Nigel Clough (anfallare och managern Brian Cloughs son, Heanor Town) samt de två holländarna Hans Segers (målvakt, PSV Eindhoven) och John Metgod (mittback/mittfältare, Real Madrid).

Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Jim McInally, 4 Chris Fairclough, 5 Paul Hart, 3 Kenny Swain – 7 Steve Wigley, 8 John Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Steve Hodge – 9 Trevor Christie/Garry Birtles/Nigel Clough, 10 Peter Davenport.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Skol. Hemmatröjan var röd med smala ränder på tvären och med tre vita ränder på axlarna samt vit V-hals och vita muddar med två röda linjer. Byxor och strumpor var av samma modell som tidigare. Även det gula reservstället var likadant som tidigare fast med den nya sponsorn.

20 mars 2021

Nottingham Forest 1982–1984

Säsongen 1982/83 klättrade Nottingham Forest fem placeringar i tabellen jämfört med året innan och slutade på femte plats vilket gav dem en plats i 1983/84 års UEFA-cup. I FA-cupen åkte man ut mot direkt i tredje omgången mot Derby County och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United. Ian Wallace spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Hans van Breukelen – 2 Viv Anderson/Kenny Swain, 4 Colin Todd/Bryn Gunn, 5 Willie Young, 3 Bryn Gunn/Kenny Swain – 7 Mark Proctor/Steve Hodge, 6 Ian Bowyer, 10 Steve Hodge/Colin Walsh, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Garry Birtles. Nya i laget var Hans van Breukelen (FC Utrecht), Kenny Swain (Aston Villa), Colin Todd (Birmingham City) samt Garry Birtles som kom tillbaka efter en sejour i Manchester United.

I UEFA-cupen 1983/84 slog Nottingham Forest under hösten ut Vorwärts Frankfurt, PSV Eindhoven och Celtic. Våren 1984 besegrade man Sturm Graz i kvartsfinalen, men i semifinalen blev det förlust mot Anderlecht i en match där belgarna tilldömdes en tveksam straff och Forest fick ett mål underkänt i slutminuterna. Senare visade det sig att Anderlechts ordförande Constant Vanden Stock hade mutat domaren. I ligan kom Nottingham Forest på tredje plats efter Southampton och mästarna Liverpool. I FA-cupen åkte man återigen ut direkt i tredje omgången, denna gång mot Southampton och även i Ligacupen blev det förlust direkt mot Wimbledon. Ian Bowyer spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garry Birtles och Peter Davenport med femton ligamål var.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Wrangler. Utseendet var i stort sett likadant som 1981/82, fast avståndet mellan de tunna vita ränderna var något mindre. Under 1982/83 användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher, men 1983/84 var reklam tillåten, fast då i mindre format.

12 februari 2021

Nottingham Forest 1981/82

Nottingham Forest sjönk fem placeringar i tabellen jämfört med föregående säsong och slutade på tolfte plats i ligan 1981/82. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot division två-laget Wrexham och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Tottenham. Målvakten Peter Shilton spelade mest med 41 ligamatcher och Ian Wallace blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Viv Anderson, 5 Willie Young, 6 Bryn Gunn/Einar Aas/Ian Bowyer, 3 Stuart Gray/Bryn Gunn – 7 Jürgen Röber/Gary Mills, 4 John McGovern, 10 Mark Proctor, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Justin Fashanu. Nya i laget var mittfältaren Mark Proctor (Middlesbrough) och anfallaren Justin Fashanu (Norwich City). Under säsongen värvades även mittbacken Willie Young från Arsenal och tyske mittfältaren Jürgen Röber från kanadensiska Calgary Boomers (han hade dessförinnan tillbringat säsongen 1980/81 i Bayern München).

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Panasonic. Största skillnaderna mot 1980/81 års tröjor var att dessa var kritstrecksrandiga och att numren var i en annan stil.

19 januari 2021

Nottingham Forest 1980/81

Nottingham Forest kom på sjunde plats i ligan 1980/81, två placeringar sämre än året innan. Som regerande Europacupvinnare deltog man i såväl Europacupen och Europeiska Supercupen som Interkontinentalcupen (Toyota Cup). I Europacupen åkte man ut mot CSKA Sofia redan i första omgången och i Europeiska Supercupen blev det förlust mot Valencia på grund av färre gjorda mål på bortaplan (2–1 hemma och 0–1 borta). I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i februari 1981 blev det förlust med 1–0 mot Nacional från Uruguay. I ligan spelade Peter Shilton och Frank Gray mest med 40 matcher var och bäste målskytt blev Ian Wallace (nyförvärv från Coventry City) med elva ligamål.

Laguppställning: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd/Bryn Gunn, Kenny Burns, Frank Gray – Martin O’Neill/Gary Mills, John McGovern, Ian Bowyer, John Robertson – Ian Wallace, Trevor Francis/Raimondo Ponte.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som tidigare. Den största skillnaden var att klubben nu hade en sponsor i form av Panasonic. Reklam var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979 1980” som tecken på att man hade vunnit Europacupen de två senaste säsongerna. I en del matcher, däribland hemmamatchen mot CSKA Sofia i Europacupen samt i Interkontinentalcupen mot Nacional, spelade Forest i röda byxor tillsammans med den röda tröjan. Reservstället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

22 maj 2018

Nottingham Forest 1977–1980

1977 var Nottingham Forest tillbaka i division ett. Under hösten blev det bara tre förluster, men återstoden av säsongen blev ännu bättre. Laget förblev obesegrat de resterande 26 ligamatcherna och tog hem ligatiteln för första gången i klubbens historia. Det blev även seger i Ligacupen. Under hösten besegrade man Notts County och Aston Villa och under våren fortsatte man med att slå ut Bury i kvartsfinalen och Leeds United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Wembley blev mållös, men i omspelet på Old Trafford i Manchester gjorde John Robertson matchens enda mål på straff i 52:a minuten. I FA-cupen tog sig Nottingham Forest till kvartsfinal där det blev förlust mot West Bromwich Albion.

Laget 1977/78: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Colin Barrett – Martin O’Neill, John McGovern/Ian Bowyer, Archie Gemmill – Tony Woodcock, Peter Withe, John Robertson. Nya i laget var målvakten Peter Shilton (Stoke City), mittbacken Kenny Burns (Birmingham City) och mittfältaren Archie Gemmill (Derby County). Vänsteryttern John Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Robertson och Peter Withe med tolv ligamål var och Tony Woodcock med elva.

I augusti 1978 såldes Peter Withe till Newcastle och Garry Birtles tog plats i anfallet. Istället för Colin Barrett var Frank Clark den som oftast spelade vänsterback under 1978/79. I februari 1979 värvades dessutom anfallaren Trevor Francis från Birmingham för en miljon pund vilket var brittiskt transferrekord.

Nottingham Forest förblev obesegrade i ligan fram till 9 december 1978 då man förlorade med 0–2 mot Liverpool. Laget hade då spelat 42 ligamatcher i rad utan förlust. Det blev sedan ytterligare två förluster under säsongen och laget slutade på andra plats, åtta poäng efter mästarna Liverpool. I Europacupen slog Nottingham ut regerande mästarna Liverpool i första omgången och därefter grekiska AEK Aten. Under våren slog man ut schweiziska Grasshoppers och sedan västtyska FC Köln i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i München besegrade man Malmö FF med 1–0 efter att Trevor Francis nickat in ett inlägg från John Robertson. I FA-cupen åkte Nottingham ut mot Arsenal i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där det blev seger med 3–2 över Southampton efter två mål av Birtles och ett av Woodcock.

Inför 1979/80 värvades vänsterbacken Frank Gray från Leeds United och mittfältaren Asa Hartford från Manchester City. Den senare såldes dock nästan omgående till Everton. Även Archie Gemmill såldes till Birmingham och i november såldes Tony Woodcock till FC Köln. Under vintern värvades Stan Bowles från Queens Park Rangers och Charlie George på lån från Southampton.

I Europacupen 1979/80 slog Nottingham Forest ut Öster från Växjö, rumänska Argeș Pitești, östtyska Dynamo Berlin samt Ajax från Amsterdam i semifinalen. I finalen på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid mötte man Hamburger SV och Nottingham lyckades försvara sin Europacuptitel efter att John Robertson gjort matchens enda mål i 20:e minuten. I ligan slutade laget på femte plats, tolv poäng efter mästarna Liverpool. Även i FA-cupen blev det förlust mot Liverpool i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final för tredje året i rad. Denna gång blev det dock förlust med 1–0 mot Wolverhampton Wanderers.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och med vit V-hals. Byxorna var oftast vita, men i vissa matcher användes röda byxor, bland annat i de båda Europacupfinalerna. Under 1979/80 återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979” nedanför klubbmärket. Bortastället var i samma stil fast gult med blå detaljer.

8 februari 2018

Nottingham Forest 1971/72

Nottingham Forest slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. Laget hade seriens sämsta försvar med 81 insläppta mål och i tretton matcher släppte man in tre mål eller mer. Största förlusterna var 1–6 borta mot Leeds och Tottenham. I FA-cupen åkte laget ut mot Millwall i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust efter omspel mot Chelsea i tredje omgången.

Nottingham Forests startelva 1971/72: 1 Jim Barron (målvakt), 2 Peter Hindley (högerback), 3 John Winfield/Tommy Gemmell (vänsterback), 4 Bob Chapman (mittback), 5 Liam O’Kane/John Cottam (mittback), 6 Doug Fraser/Paul Richardson (mittfältare), 7 Barry Lyons (högerytter), 8 Duncan McKenzie (center), 9 Neil Martin (center), 10 Peter Cormack/Paul Richardson (mittfältare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter). I oktober förstärktes laget med nordirländske mittfältaren Martin O’Neill från Distillery och i december värvades skotske vänsterbacken Tommy Gemmell från Celtic. I januari såldes yttern Ronnie Rees till Swansea och i mars såldes vänsteryttern Ian Storey-Moore till Manchester United. Han blev trots det lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Under första hälften av säsongen användes samma tröja som tidigare med skillnaden att klubbmärket var sytt direkt på tröjan och inte på en vit ruta. Senare introducerades en helröd tröja med krage. Bortastället bestod av vita tröjor och marinblå byxor.

20 januari 2018

Nottingham Forest 1970/71

Nottingham Forest slutade på sextonde plats i division ett 1970/71. I FA-cupen tog man sig till femte omgången men förlorade mot Tottenham och i Ligacupen blev det förlust mot Birmingham i tredje omgången. Vänsteryttern Ian Storey-Moore blev lagets bäste målskytt med 18 ligamål. Målvakten Jim Barron, ytterbackarna Peter Hindley och John Winfield samt mittbackarna Sammy Chapman och Liam O’Kane deltog i samtliga 42 ligamatcher medan mittfältaren Peter Cormack bara missade en ligamatch.

Hemmatröjan var precis som tidigare röd med vita och röda ränder på hals och muddar, men strumporna var denna säsong helt röda. Bortastället bestod av vita tröjor och svarta byxor.