Juventus var den dominerande klubben i Italien under stora delar av 1980-talet. Klubben blev italienska mästare fyra gånger och gick till final i Europacupen två gånger. Det blev förlust mot Hamburg 1983 och seger över Liverpool 1985.
När Serie A åter öppnade upp för utländska spelare 1980 värvade Juventus den irländske mittfältaren Liam Brady från Arsenal. Två år senare bytte man ut honom mot fransmannen Michel Platini som blev den stora stjärnan i Turin-klubben under fem säsonger. Juventus värvade även polacken Zbigniew Boniek och senare dansken Michael Laudrup. I laget fanns dessutom flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Dino Zoff, försvararna Claudio Gentile, Gaetano Scirea och Antonio Cabrini, mittfältaren Marco Tardelli och anfallaren Paolo Rossi. Samtliga dessa blev världsmästare med Italien 1982.
I slutet av 1980-talet befann sig Juventus i en generationsväxling. Efter ligatiteln 1986 lämnade även tränaren Giovanni Trapattoni klubben efter tio säsonger. Framgångarna uteblev och laget avslutade decenniet med en sjätteplats och två fjärdeplatser i ligan.
Juventus på 1980-talet: Tröjorna
Här är Juventus hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Juventus tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Juventus förstärkte laget inför 1980/81 med Arsenals irländske mittfältare Liam Brady. Detta var möjligt tack vare att man till denna säsong återigen öppnade upp för utländska spelare i Serie A. Nya i truppen var också försvararna Carlo Osti från Udinese och Massimo Storgato som kom tillbaka efter att ha varit utlånad till Atalanta. Även 17-årige anfallaren Giuseppe Galderisi, som kom från juniorlaget, spelade sin första ligamatch denna säsong.
I italienska cupens gruppspel i augusti/september spelade Juventus först oavgjort (2–2) mot Udinese. Sedan besegrade man Taranto (2–0), Brescia (1–0) och Genoa (3–1). Laget vann därmed gruppen och avancerade till vårens kvartsfinaler. Där slog man ut Avellino efter seger med 3–1 borta och 3–2 hemma. I semifinalen mot Roma förlorade man dock med 0–1 hemma. Returen slutade 1–1 och Juventus var utslaget.
Juventus hade kommit tvåa i ligan 1979/80 och fick därför spela i UEFA-cupen 1980/81. I första matchen besegrade man Panathinaikos med 4–0. Grekerna vann returen med 4–2 men Juventus gick alltså vidare med sammanlagt 6–4. I andra omgången mötte man polska Widzew Lodz. Lagen vann varsin match med 3–1 och efter en mållös förlängning gick matchen till straffsparksläggning. Franco Causio och Antonio Cabrini missade för Juventus medan polackerna inte gjorde något misstag. 4–1 på straffar till Widzew Lodz som gick vidare till tredje omgången.
Juventus italienska mästare 1980/81
Inledningen på Serie A-säsongen 1980/81 gick trögt för Juventus. Det blev bara en seger, hemma mot Como, på de sju första matcherna. Dessutom förlorade man hemma mot Bologna och derbyt mot Torino. En mållös match borta mot Perugia i sjunde omgången var dock starten på en sexton matcher lång förlustfri svit. Mellan 15 februari och 22 mars radade laget upp sex raka segrar. Efter förlust borta mot Inter avslutade Juventus säsongen med sex segrar och en oavgjord på de sju sista matcherna. På dessa sju matcher släppta man bara in ett enda mål. Segern med 1–0 över Fiorentina i sista omgången innebar att Juventus säkrade sin nittonde ligatitel. Laget hade såväl seriens bästa anfall med 46 gjorda mål som bästa försvar med endast femton insläppta på de 30 ligamatcherna.
Juventus deltog även i Torneo di Capodanno (nyårsturneringen) som anordnades för att de sexton Serie A-lagen skulle ha matcher att spela under landslagsturneringen Mundialito 1980. Turneringen spelades i januari 1981, men finalen avgjordes inte förrän i juni samma år. Juventus vann sin grupp genom att besegra Como (3–1) och spela 2–2 mot Udinese. Efter en mållös semifinal mot Bologna vann Juventus på straffar och tog sig till final. Där blev det dock förlust med 2–1 mot Ascoli.
Ordinarie laguppställning: 1 Dino Zoff – 2 Antonello Cuccureddu, 5 Claudio Gentile, 6 Gaetano Scirea, 3 Antonio Cabrini – 4 Giuseppe Furino, 8 Marco Tardelli, 10 Liam Brady – 7 Franco Causio/Domenico Marocchino, 9 Roberto Bettega, 11 Pietro Fanna.
Målvakten Dino Zoff spelade samtliga 30 ligamatcher under säsongen. Liam Brady blev bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan. Även Antonio Cabrini gjorde elva mål varav sju i ligan.
Tröjorna
Kappa levererade tröjorna till Juventus 1980/81. De var till största delen likadana som föregående säsong förutom att man inte hade den röd-vit-gröna cirkeln på bröstet (symbolen som de regerande cupvinnarna bär). Halsen var också V-formad istället för, som tidigare, U-formad. Två typer av byxor förekom, en helvit modell samt en med en svart linje nertill. Den blå reservtröjan kom till användning i bortamatcherna mot Cagliari, Ascoli och Udinese. Läs mer om Juventus tröjor 1980/81 på OnlyJuve.
Juventus förstärkte mittfältet inför 1981/82 med Massimo Bonini från Cesena. Pietro Paolo Virdis var tillbaka i anfallet efter att ha varit utlånad till Cagliari under föregående säsong. Även Paolo Rossi var tillbaka i Juventus, även om debuten fick vänta till maj månad på grund av att han fortfarande var avstängd från spel till följd av inblandning i Totonero-skandalen 1980.
Tidig sorti i cuperna
Juventus inledde säsongen med spel i italienska cupens gruppspel. Det blev seger över Rimini och Cavese samt oavgjort mot Perugia, men i sista matchen föll man mot lokalkonkurrenten Torino. Juventus kom därmed tvåa i gruppen medan Torino gick vidare till kvartsfinal. I Europacupens första omgång ställdes Juventus mot Celtic. Skottarna vann första matchen med 1–0 hemma på Celtic Park, men Juventus vände och vann med 2–0 i returen. Anderlecht stod för motståndet i nästa omgång och belgarna vann med 3–1 i Bryssel. Returen i Turin slutade 1–1 och Juventus var därmed utslaget även ur Europacupen. I denna match kolliderade Roberto Bettega med den belgiske målvakten Munaron och skadade knäet så illa att han blev borta resten av säsongen.
Juventus vinner Serie A 1981/82
I ligaspelet 1981/82 inledde Juventus med en 6–1-seger över Cesena. Det blev tre förluster under hösten, mot Roma, Genoa och Ascoli, vilket gjorde att Fiorentina kunde ta över serieledningen. Under vårsäsongen förblev dock Juventus obesegrat och laget kunde gå upp i topp och snuva Fiorentina på guldet. Juventus försvarade därmed sin ligatitel och blev italienska mästare för tjugonde gången. Laget hade både seriens bästa anfall med 48 gjorda mål och bästa försvar med endast fjorton insläppta mål. Målvakten Dino Zoff och liberon Gaetano Scirea spelade samtliga 38 tävlingsmatcher under säsongen. Även Pietro Paolo Virdis spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade en match i Europacupen. Virdis blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan.
Tröjorna
Tröjorna från Kappa som Juventus använde under 1981/82 liknade de tidigare årgångarna med några skillnader. Hemmatröjans framsida hade nu vit rand i mitten istället för svart, men i Europacupen hade man den gamla modellen med svart rand i mitten. Från och med denna säsong var tröjreklam tillåtet i Italien. Juventus första sponsor var Ariston vars logotyp var placerad på tröjan med vit text på en svart ruta. I Europacupen var dock tröjreklam fortfarande bannlyst. Som regerande ligamästare bar spelarna även den italienska skölden, ”lo scudetto”, på vänster bröst. I bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese samt borta mot Celtic och Anderlecht i Europacupen spelade Juventus i sitt blå reservställ.
Sommaren 1982 sålde Juventus Liam Brady (Sampdoria), Pietro Fanna (Verona) och Pietro Paolo Virdis (Udinese). Dessa ersattes med två av stjärnorna från VM i Spanien, nämligen fransmannen Michel Platini (Saint-Étienne) och polacken Zbigniew Boniek (Widzew Łódź). Sedan tidigare fanns flera spelare som precis blivit världsmästare med Italien: Dino Zoff, Claudio Gentile, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Marco Tardelli och Paolo Rossi. Denna säsong kom för övrigt att bli målvakten Dino Zoffs sista i karriären. Efter 22 säsonger som proffs, varav elva i Juventus, lade 41-åringen målvaktshandskarna på hyllan. Även anfallaren Roberto Bettega lämnade klubben efter säsongen för att avsluta karriären i Toronto Blizzard.
Säsongen 1982/83 inleddes med gruppspelet i italienska cupen där Juventus vann sin grupp före Milan och tog sig till åttondelsfinalerna som spelades i februari 1983. Där besegrade man Bari. Cupspelet fortsatte i juni månad då Juventus besegrade först Roma i kvartsfinal och sedan Inter i semifinal. I finalen ställdes man mot Verona. Förlust med 0–2 borta följdes av seger på hemmaplan. Mål av Paolo Rossi och Michel Platini innebar sammanlagt 2–2 och förlängning. Med en minut kvar av förlängningen avgjorde Platini med sitt andra mål för dagen och gav segern till Juventus.
Som regerande ligamästare deltog Juventus i Europacupen. Under hösten slog man ut danska Hvidovre och belgiska Standard Liège. I vårens kvartsfinaler besegrades 1982 års Europacupvinnare Aston Villa och i semifinalen slog Juventus ut Bonieks tidigare klubb Widzew Łódź. I finalen, som spelades på Atens Olympiastadion, ställdes Juventus mot Hamburger SV. Där blev det dock förlust efter att Felix Magath gjort matchens enda mål i nionde minuten.
I ligan låg Juventus på fjärde plats efter halva säsongen, fyra poäng efter Roma. Under andra halvan närmade sig Juventus toppen, men man fick till slut nöja sig med andra plats bakom mästarlaget Roma. Michel Platini spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen (även Gaetano Scirea spelade samtliga 30 ligamatcher och missade bara en cupmatch). Platini blev även bäste målskytt med totalt 28 mål varav 16 i ligan vilket gav honom segern i Serie A:s skytteliga.
Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa och sponsor var Ariston. Tack vare att Juventus under föregående säsong hade tagit sin tjugonde ligatitel återfanns nu två stjärnor ovanför den italienska skölden. I ligamatcherna var stjärnorna placerade i en vit ruta, men i Europacupen var de placerade direkt på tröjan. I höstens Europacupmatcher samt i hemmamatchen mot Widzew Łódź hade Juventus tröjor svart rand i mitten på framsidan. I semifinalerna och finalen hade tröjorna vit rand i mitten. I bortamatchen mot Aston Villa och i finalen mot Hamburg spelade Juventus i tröjor utan reklam. Reservtröjan var blå med svartvita muddar och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese. I bortamatchen mot Widzew Łódź i Europacupens semifinal spelade Juventus i tröjor med en något ljusare blå nyans.
Juventus vann Serie A 1983/84 och tog sin 21:a ligatitel. Som regerande italienska cupvinnare deltog Juventus i Cupvinnarcupen där man under hösten besegrade polska Lechia Gdańsk och franska Paris Saint-Germain. Under våren besegrades finländska Haka i kvartsfinalen och sedan Manchester United i semifinalen. I finalen på St. Jakob-stadion i Basel vann Juventus med 2–1 över Porto efter mål av Beniamino Vignola och Zbigniew Boniek. I ligan spelade Gaetano Scirea och Paolo Rossi samtliga 30 ligamatcher. Michel Platini gjorde 20 mål och blev skyttekung i Serie A medan Rossi kom på fjärde plats med sina tretton mål. Under säsongen blev Platini även utsedd till Årets spelare i Europa.
Tröjorna var av samma modell som tidigare med Kappa som tillverkare och Ariston som sponsor. På vänster bröst återfanns denna säsong den trefärgade ”piltavlan” som tecken på att man var regerande italienska cupvinnare. Ovanför denna satt de två stjärnorna som tecken på 20 ligatitlar. I början av säsongen var de placerade var för sig, men från och med elfte ligaomgången satt de i en vit rektangel. Bortatröjan var ny för säsongen och var gul med blå krage och blå muddar. Denna användes tillsammans med blå byxor och gula strumpor i bortamatcherna mot Ascoli och Udinese. Även i finalen av Cupvinnarcupen spelade Juventus i gula tröjor, men då utan reklam.
Juventus slutade på sjätte plats i Serie A 1984/85, den sämsta placeringen på 22 år. Luciano Favero, Antonio Cabrini, Gaetano Scirea, Massimo Bonini och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher och Platini blev även skyttekung i Serie A med 18 mål. I Europacupen gick det betydligt bättre än i ligan. Under hösten slog man ut finska Ilves och schweiziska Grasshoppers. Under våren besegrade man Sparta Prag i kvartsfinalen och Bordeaux i semifinalen. I finalen mot Liverpool på Heyselstadion i Bryssel överskuggades Michel Platinis segermål på straff i andra halvlek av läktarkatastrofen där 39 människor miste livet.
Tröjorna var av samma modell som tidigare. Enda skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, återfanns på vänstra bröstet. Sponsor var precis som tidigare Ariston, men i Europacupfinalen var inte reklam tillåten på tröjorna.
Sommaren 1986 lämnade tränaren Giovanni Trapattoni klubben för att ta över Inter. Hans ersättare i Juventus blev Rino Marchesi som hämtades från Como. Nya spelare var försvararen Roberto Soldà från Atalanta och mittfältaren Beniamino Vignola som köptes tillbaka efter en säsong i Verona. Laget kom på andra plats i ligan, tre poäng efter Napoli och i italienska cupen åkte man ut i kvartsfinal på bortamålsregeln mot Cagliari (1–1 borta och 2–2 hemma). I Europacupens första omgång besegrades isländska Valur med 7–0 hemma och 4–0 borta men i nästa omgång blev det förlust mot Real Madrid efter straffsparksläggning.
Tröjorna var av samma modell som tidigare, men tack vare föregående säsongs ligaseger var den italienska skölden tillbaka på ena bröstet. En annan skillnad var att Ariston-logon var betydligt större än tidigare. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Ascoli och Udinese i ligan samt mot Real Madrid i Europacupen.
Som regerande Europacupvinnare deltog Juventus i Europacupen 1985/86. Hösten 1985 slog man ut Jeunesse Esch från Luxemburg och italienska mästarna Verona men i kvartsfinalen i mars 1986 blev det förlust mot Barcelona. I december mötte man Argentinos Juniors i Interkontinentalcupen i Tokyo. Matchen slutade 2–2 (mål av Michel Platini på straff och Michael Laudrup) och Juventus vann därefter straffsparksläggningen med 4–2. Juventus vann även Serie A fyra poäng före Roma och tog sin 22:a ligatitel. Nya spelare i laget denna säsong var mittfältarna Ivano Bonetti (Genoa), Renato Buso (Montebelluna), Lionello Manfredonia (Lazio), Massimo Mauro (Udinese), Gabriele Pin (Parma) och dansken Michael Laudrup som kom tillbaka från lån i Lazio samt anfallarna Marco Pacione (Atalanta) och Aldo Serena (Torino). Stefano Tacconi, Antonio Cabrini, Luciano Favero och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Serena med totalt 20 mål varav elva i ligan och Platini med totalt 17 mål varav tolv i ligan. Tränare var Giovanni Trapattoni som gjorde sin tionde säsong i Juventus.
Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Kappa och sponsor var Ariston. Skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, saknades och att Ariston-logon var något bredare. I Europacupen användes en variant med svart rand i mitten. I hemmamatchen mot Jeunesse Esch spelade Juventus i kortärmade tröjor där de två stjärnorna på bröstet var placerade direkt på tröjan istället för i en rektangel. I Interkontinentalcupen användes tröjor utan reklam. Den gula reservtröjan användes i ligamatchen borta mot Udinese och i Europacupmatchen borta mot Jeunesse Esch.
Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.
Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.
Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.
Inför säsongen 1988/89 tog Dino Zoff över som tränare för Juventus. Assisterande tränare var Gaetano Scirea som precis hade avslutat spelarkarriären. Antonio Cabrini fick rollen som lagkapten denna säsong som kom att bli hans trettonde och sista i Juventus. Ian Rush återvände till Liverpool efter bara en säsong i Italien och för att ersätta walesaren värvades Alessandro Altobelli och Rui Barros. Portugisen Rui Barros som kom från Porto blev lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. 33-årige Altobelli som kom till Juventus efter elva säsonger i Inter gjorde bara fyra ligamål men blev lagets bäste målskytt totalt sett med femton mål (sju i italienska cupen och fyra i UEFA-cupen). Från Dynamo Kiev värvades offensive mittfältaren Alexander Zavarov som blev den förste sovjetiske spelaren i italienska ligan. Även Roberto Galia (Verona) och Giancarlo Marocchi (Bologna) var nya i laget denna säsong.
I ligan slutade Juventus på fjärde plats, tre poäng efter Milan och fyra efter Napoli. Till mästarlaget Inter skiljde det femton poäng, men Juventus var trots det enda laget som inte förlorade mot dem. I UEFA-cupen slog Juventus ut Oțelul Galați från Rumänien, spanska Athletic Bilbao och belgiska RFC Liège. I kvartsfinalen mot Napoli vann Juventus första mötet med 2–0 men förlorade med 3–0 i returen.
Sommaren 1988 fick Juventus nya tröjor i syntetmaterial. Dessa användes i italienska cupens första gruppspel samt i första ligamatchen borta mot Como, men sedan återgick man till de gamla bomullströjorna som man hade haft sedan början av 80-talet. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Ascoli och Cesena i ligan samt borta mot Athletic Bilbao i UEFA-cupen.
