Säsongen 1989/90 var Manchester City tillbaka i högsta divisionen efter två säsonger i tvåan. Laget fick en tuff start med fyra förluster på de sex första ligamatcherna. Enda segern så lång kom hemma mot Queens Park Rangers (1–0) i femte omgången. Det blev även förlust med 2–1 mot division tre-laget Brentford i Ligacupens andra omgång, men City vände till seger med 4–1 i returen och tog sig vidare. Däremellan hade man vunnit två ligamatcher. Först krossade man lokalkonkurrenten Manchester United med 5–1 hemma på Maine Road den 23:e september. En vecka senare slog man även Luton Town med 3–1.

Storförluster och tränarbyte

Fram till slutet av december vann Manchester City emellertid bara ytterligare en ligamatch, 3–0 mot Crystal Palace den fjärde november. Man slog även ut Norwich City (3–1) i Ligacupen, men åkte sedan ut mot Coventry City (0–1). Det blev förlust även i första omgången av Full Members’ Cup (Zenith Data Systems Cup) där Nottingham Forest vann med 3–2. I ligan åkte City dessutom på flera storförluster, bland annat 0–4 borta mot Arsenal och 0–6 borta mot Derby County. Manchester City låg näst sist i tabellen och i slutet av november fick managern Mel Machin sparken. In kom istället Howard Kendall som hade fått sparken från spanska Athletic Bilbao.

Med Kendall på tränarbänken avslutade Manchester City kalenderåret 1989 med två hemmasegrar: Norwich City (1–0) och Millwall (2–0). Mötet med Millwall var faktiskt det första av fyra på sjutton dagar. I FA-cupens tredje omgång blev det mållöst lagen emellan och även omspelet slutade oavgjort, 1–1. Till slut vann Millwall med 3–1 i den andra omspelsmatchen.

Stark avslutning av Manchester City 1989/90

I ligan hade Manchester City svårt att vinna matcher i början av 1990. Det blev sex oavgjorda och bara en seger (1–0 mot Coventry) på de tio första ligamatcherna efter nyår. I april fick man dock till de avgörande målen och kunde därför vinna fem av sju matcher. Laget avslutade sedan säsongen med 2–2 borta mot Crystal Palace. Det innebar att Manchester City slutade på fjortonde plats i ligan 1989/90 med 48 poäng, lika många som Manchester United och Crystal Palace.

Spelarna i Manchester City 1989/90

Vanligaste laguppställning hösten 1989: 1 Andy Dibble – 2 Gary Fleming, 5 Brian Gayle, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 11 Paul Lake, 4 Ian Bishop, 10 Neil McNab – 7 David White, 8 Trevor Morley, 9 Clive Allen.

Vanligaste laguppställning våren 1990: 1 Andy Dibble – 2 Alan Harper, 5 Colin Hendry, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 11 Paul Lake, 4 Peter Reid, 10 Gary Megson, 8 Mark Ward – 7 David White, 9 Clive Allen.

Brian Gayle inledde säsongen som ordinarie mittback, men förlorade sin plats när skotten Colin Hendry anlände från Blackburn Rovers i oktober 1989. När Howard Kendall tog över som manager i december gjorde han flera förändringar i laget. Han sålde Morley och Bishop till West Ham i utbyte mot Mark Ward. Även högerbacken Gary Fleming, som i början av säsongen var ordinarie, förlorade sin plats när Alan Harper värvades från Sheffield Wednesday. Kendall sålde sedan Fleming till Barnsley. Dessutom såldes Neil McNab till Tranmere Rovers efter att Gary Megson tagit över hans plats i startelvan. Från Queens Park Rangers värvade Kendall den rutinerade (33 år) mittfältaren Peter Reid som tog över tröja nummer fyra. Senare, i februari och mars, förstärkte Kendall anfallet med Adrian Heath (Aston Villa) och Niall Quinn (Arsenal).

Mittbacken Steve Redmond spelade samtliga 46 liga- och cupmatcher medan David White bara missade en ligamatch. White blev även, tillsammans med Clive Allen, lagets bästa målskytt med totalt elva fullträffar. Allen gjorde tio av sina mål i ligan och ett i Ligacupen medan White gjorde åtta i ligan och tre i cuperna.

Matchställen

Umbro tog fram en ny hemmatröja till Manchester City 1989/90. Sponsor var precis som tidigare Brother. Den ljusblå hemmatröjan hade stora likheter med italienska Lazio som hade samma mönster i tyget. Shortsen hade samma design som de flesta andra engelska lag med matchställ från Umbro. Manchester Citys variant var vita med marinblå och ljusblå fält på sidorna. Man behöll däremot samma strumpor som föregående säsong. Dessa var marinblå och hade på överdelen två ljusblå ränder med vita romber emellan.

Detta var det ordinarie hemmastället, men i vissa bortamatcher fick man använda andra shorts och strumpor. Borta mot Arsenal i oktober hade City kunnat spela i sina ljusblå tröjor, men båda lagen hade vita shorts. Några alternativa shorts som passade till hemmatröjan fanns inte tillgängliga vilket ledde till att City bytte matchställ helt och hållet. Man tog snabbt fram en gul uppsättning där tröjan var betydligt ljusare än shortsen och strumporna. Senare under säsongen, till bortamatcherna mot Manchester United och Nottingham Forest, hade Umbro tagit fram ljusblå shorts och strumpor som City använde tillsammans med hemmatröjan.

Den randiga vinröda och vita bortatröjan från 1988/89 kom till användning även 1989/90, åtminstone under första hälften av säsongen. Manchester City använde dessa tröjor bland annat borta mot Coventry, Chelsea och Everton samt mot Millwall i FA-cupen. Till bortamatchen mot Sheffield Wednesday på nyårsdagen 1990 tog man fram en ny vinröd tröja. Denna hade samma typ av krage som den randiga och samma mönster i tyget som hemmatröjan. Tröjan använde man även i ytterligare några matcher under våren, bland annat borta mot Tottenham och Millwall. I bortamatchen mot Aston Villa använde City sina ljusblå hemmatröjor tillsammans med de vinröda shortsen och strumporna från detta matchställ.

Manchester City fick ingen vidare start på säsongen 1988/89. Laget förlorade de två första matcherna och spelade sedan oavgjort två gånger. Därefter hade man dock en period med fem raka segrar innan resultaten återigen sviktade. Efter de fem segrarna blev det två förluster och bara en seger på sex matcher. Laget låg nu sexa i tabellen, men i november började man att komma i form ordentligt. Efter 0–1-förlusten borta mot West Bromwich Albion den 26:e oktober blev det bara en enda förlust (1–3 borta mot Stoke City på annandag jul) på arton matcher.

Under januari och februari vann Manchester City sex matcher i rad och gick upp i serieledning. Denna ledning tappade man dock efter 1–1 hemma mot West Bromwich och en 0–1-förlust borta mot Watford. Laget tog tillfälligt tillbaka serieledningen tack vare två 4–2-segrar över Leicester City och Sunderland Det blev sedan fyra förluster och tre segrar på de åtta följande matcherna. City avslutade därefter säsongen med en 4–2-seger borta mot Oxford United följt av tre oavgjorda i rad. Det innebar att Manchester City slutade på andra plats i division två 1988/89 och tog steget upp i ettan.

I FA-cupen slog Manchester City ut Leicester City med 1–0 i tredje omgången, men därefter föll man med 1–3 mot Brentford. Det blev seger över Plymouth Argyle i Ligacupens andra omgång efter segrar med 1–0 hemma och 6–3 borta. Efter att ha besegrat Sheffield United med 4–2 åkte man dock ur cupen efter förlust med 1–3 mot Luton Town. Manchester City deltog även i Full Members’ Cup 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 2–3 efter förlängning mot Blackburn Rovers.

Spelarna i Manchester City 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Andy Dibble – 2 Paul Lake/Mark Seagraves, 4 Brian Gayle, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 7 David White, 10 Neil McNab, 5 Ian Brightwell/Gary Megson, 11 Wayne Biggins – 8 Paul Moulden, 9 Trevor Morley/Nigel Gleghorn.

Andy Dibble värvades från Luton Town sommaren 1988 och blev lagets nye förstemålvakt. Även Brian Gayle (Wimbledon), Wayne Biggins (Norwich City) och Nigel Gleghorn (Ipswich Town) var nya i klubben denna säsong. Dessutom anlände Gary Megson från Sheffield Wednesday i januari 1989. Precis som 1987/88 spelade Steve Redmond samtliga liga- och cupmatcher även denna säsong, 53 till antalet. Paul Moulden blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan och fyra i Ligacupen.

Tröjorna

Manchester City behöll samma hemmaställ 1988/89 som föregående säsong. En skillnad var att Umbro-märket på tröjan nu var marinblått istället för vitt. Det rödsvartrutiga bortastället fanns också kvar, men fungerade nu som tredjeställ. Det nya bortastället gick i vinrött och vitt med ljusblå detaljer. Tröjan hade vinröda och vita ränder med smala ljusblå ränder emellan samt ljusblå krage. Tillhörande byxor var vinröda med en ljusblå och en vit rand längs sidorna. Strumporna var vinröda med ljusblå Umbro-markering upptill.

Manchester City hade åkt ur högsta serien och spelade därför i division två 1987/88. Laget inledde den nya säsongen med att besegra Plymouth Argyle med 2–1 hemma på Maine Road. Efter tre oavgjorda och en 2–1-förlust hemma mot Blackburn Rovers tog man ytterligare två hemmasegrar mot Millwall (4–0) och Stoke City (3–0). I slutet av september kom laget dock in i en formsvacka med fyra förluster på fem matcher och sjönk från nionde till fjortonde plats i tabellen. City återfick därefter formen och spelade nio matcher i rad utan förlust – sex segrar och tre oavgjorda. En match som sticker ut under denna period är hemmamötet med Huddersfield Town den sjunde oktober. Manchester City vann med hela 10–1 efter tre mål var av David White, Paul Stewart och Tony Adcock samt ett av Neil McNab.

Efter dessa nio förlustfria matcher hade laget klättrat upp till sjätte plats, men i december tappade man återigen formen. På elva matcher blev det åtta förluster och bara tre segrar. Det gjorde att man sjönk till elfte plats i tabellen. I början av mars vann City tre raka matcher, men därefter blev det tre förluster och bara en seger på sex matcher. Efter segrar över Birmingham City borta (3–0) och West Bromwich Albion hemma (4–2) avslutade man säsongen med en 2–0-förlust borta mot Crystal Palace. Det innebar att Manchester City slutade på nionde plats i division två 1987/88. Laget gjorde trots det näst mest mål i serien, 80 stycken på 44 matcher – endast Crystal Palace gjorde fler (86).

Manchester City i cuperna 1987/88

Som tidigare nämnts blev det storseger över Huddersfield i ligan, men i FA-cupen fick man anstränga sig desto mer när lagen möttes i tredje omgången. Matchen slutade 2–2 och efter ett mållöst omspel fick man mötas en tredje gång. Denna gång kunde City vinna med klara 3–0. Även i nästa omgång fick man ta till omspel efter att matchen mot Blackpool slutat 1–1. Även här drog City det längsta strået och vann med 2–1. Det blev sedan seger med 3–1 över Plymouth, men i kvartsfinalen tog det stopp efter förlust med 4–0 mot Liverpool.

I Ligacupens andra omgång föll Manchester City med 2–1 hemma i första mötet med Wolverhampton Wanderers. City vände dock till seger med 2–0 i returen och sammanlagt 3–2. Laget slog sedan ut Nottingham Forest (3–0) och Watford (3–1), men i femte omgången förlorade man med 2–0 mot Everton. Manchester City deltog även i Full Members’ Cup 1987/88. Där besegrade man Plymouth Argyle med 6–2 i första omgången, men därefter blev det förlust med 2–0 mot Chelsea.

Spelarna i Manchester City 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Eric Nixon – 2 John Gidman, 4 Kenny Clements, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 5 Ian Brightwell/Paul Lake, 10 Neil McNab/Ian Scott, 11 Paul Simpson – 7 David White, 8 Paul Stewart, 9 Imre Varadi.

Mittbacken Steve Redmond och anfallaren David White spelade samtliga 58 liga- och cupmatcher denna säsong. Paul Stewart blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål varav 24 i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1987/88 fick Manchester City nya ljusblå hemmatröjor med ett vitt rutmönster. Man hade också en ny sponsor i form av det japanska elektronikföretaget Brother. Byxorna var vita med ett ljusblått och ett marinblått fält på sidorna. Strumporna var marinblå med ljusblå och vit Umbro-markering upptill. Klubben behöll emellertid samma rödsvarta bortaställ som 1986/87 fast med den nya sponsorn.

1985/86

Säsongen 1985/86 spelade Manchester City återigen i högsta serien efter två säsonger i division två. Laget hade det kämpigt i början av säsongen och vann bara två av de sexton första ligamatcherna. Manchester City låg då på 20:e plats i tabellen, men på de tretton kommande matcherna blev det nio segrar och laget klättrade upp till elfte plats. Avslutningen av säsongen blev dock mindre lyckad. På de tretton sista ligamatcherna blev det nio förluster och fyra oavgjorda vilket innebar att man slutade på femtonde plats.

I FA-cupen slog Manchester City ut division tre-laget Walsall i tredje omgången, men förlorade sedan mot Watford efter två omspelsmatcher. Även i Ligacupen stötte City på ett division tre-lag. Det blev seger över Bury, men i nästa omgång förlorade man mot Arsenal.

Manchester City deltog även i Full Members’ Cup som hade skapats som kompensation för att engelska klubbar var avstängda från europeiskt cupspel på grund av Heyselkatastrofen 1985. City vann sin grupp före Sheffield United och Leeds United. Semifinalen i turneringens norra sektion mot Sunderland blev mållös, men City kunde ta sig till final genom straffsparksläggning. I den norra finalen blev det seger över Hull City. Turneringen avgjordes på Wembley där Manchester City mötte segrarna av den södra sektionen, Chelsea. Steve Kinsey gav City en tidig ledning, men Chelsea vände och gick upp till en 5–1-ledning. Under matchens sista fem minuter gjorde dock City tre mål och snyggade till siffrorna till 5–4.

Laguppställning 1985/86: 1 Eric Nixon – 2 Nicky Reid, 4 Kenny Clements, 5 Mick McCarthy, 3 Paul Power – 6 David Phillips, 8 Andy May, 10 Neil McNab – 7 Mark Lillis, 9 Gordon Davies, 11 Paul Simpson. Mark Lillis och David Phillips spelade mest med totalt 51 av de 55 tävlingsmatcherna varav 39 i ligan. Gordon Davies blev lagets bästa målskytt totalt sett med femton mål varav nio i ligan. I ligan blev Mark Lillis lagets bästa målskytt med elva mål (totalt fjorton).

1986/87

I september 1986 lämnade managern Billy McNeill Manchester City för att ta över Aston Villa. Han ersattes av assisterande tränaren Jimmy Frizzell som tog över en klubb i ekonomisk kris. Resultaten på plan var även de svaga och laget slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Aston Villa och Leicester City. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust i derbyt mot Manchester United och i Ligacupen slog man ut Southend United innan man förlorade mot Arsenal. Manchester City deltog även denna säsong i Full Members’ Cup som numer var en ren utslagsturnering där division ett-klubbarna gick in i andra omgången. City besegrade Wimbledon och därefter Watford, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Ipswich Town.

Tröjorna

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Philips. Hemmatröjan var ljusblå med rund hals. Hals och muddar var vita med en ljusblå kant. Till säsongen 1986/87 ökade man storleken på tröjreklamen. Byxorna var vita med en blå rand längs sidorna och strumporna var ljusblå med vit överdel. I vissa bortamatcher mot lag med vita byxor spelade City i blå byxor.

Bortatröjorna var under denna period röda och svarta. 1985/86 var den randig och hade V-hals och muddar i övervägande svart med två röda och en vit linje. Byxorna, som var av samma modell som Sheffield Wednesday använde, var svarta med två breda röda ränder längs sidorna. Strumporna var svarta med röd Umbro-markering upptill. 1986/87 bytte man till en rutig bortatröja med rund hals och muddar i rött med en svart linje och små vita rutor. Byxorna var svarta och hade en röd triangel på vänster ben. Strumporna var svarta med röd överdel.

Ett Manchester City med stora ekonomiska problem sålde under sommaren 1982 Trevor Francis till Sampdoria. In kom istället mittfältaren Graham Baker från Southampton och anfallaren David Cross från West Ham. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Swansea och Brighton. I FA-cupen slog Manchester City ut Sunderland efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan med 4–0 mot Brighton. I Ligacupen slog man ut Wigan i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton efter omspel. Kevin Bond, Kevin Reeves och Ray Ranson spelade mest med totalt 47 matcher varav 40 i ligan. Bäste målskytt blev David Cross med tretton mål varav tolv i ligan.

Laguppställning: 1 Joe Corrigan/Alex Williams, 2 Ray Ranson, 3 Bobby McDonald, 4 Nicky Reid, 5 Kevin Bond, 6 Tommy Caton, 7 Dennis Tueart, 8 Kevin Reeves, 9 David Cross, 10 Asa Hartford, 11 Graham Baker/Paul Power.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1981/82 med skillnaden att klubben nu hade en sponsor i form av Saab vars logga var placerad på tröjorna. Från början var Saab-loggan svart, men i början av oktober bytte man till en vit. Reservtröjan var ny för säsongen och var vit med röda och svarta kritstrecksränder samt svart V-hals och muddar. Denna tröja användes tillsammans med svarta byxor och strumpor.

• 

• 

Manchester City slutade på tionde plats i ligan 1981/82, på samma poäng som West Ham. I FA-cupen åkte man ut mot Coventry i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot division två-laget Barnsley i fjärde omgången. Kevin Reeves spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål medan Trevor Francis gjorde tolv. Francis hade värvats från Nottingham Forest för 1,2 miljoner pund, men skadeproblem gjorde att han bara spelade 26 ligamatcher. Efter säsongen såldes han till Sampdoria.

Laguppställning: 1 Joe Corrigan, 2 Ray Ranson, 3 Bobby McDonald, 4 Nicky Reid, 5 Kevin Bond, 6 Tommy Caton, 7 John Ryan/Dennis Tueart, 8 Kevin Reeves, 9 Trevor Francis, 10 Asa Hartford, 11 Paul Power/Tommy Hutchison.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmatröjan var ljusblå med vit och blå V-hals och muddar. Till denna säsong återkom det klubbmärke som hade använts 1972–76. Byxorna och strumporna var av samma modell som tidigare. Reservstället var samma som tidigare förutom att det nygamla klubbmärket återfanns på tröjan.

• 

•