Sheffield United inledde säsongen 1993/94 med att besegra Swindon Town med 3–1 hemma på Bramall Lane. Efter att ha förlorat borta mot Manchester United (3–0) och Everton (4–2) tog man sin andra seger, 2–1 mot Wimbledon. Därefter spelade laget tolv matcher utan att vinna. Det blev bara ytterligare en seger före årsskiftet, 1–0 hemma mot Chelsea den 27 november. Laget avslutade året med tre mållösa matcher samt tre förluster. På dessa sex matcher gjorde laget inte ett enda mål.

Vid årsskiftet låg Sheffield United näst sist i tabellen, men på nyårsdagen besegrade man Oldham Athletic med 2–1. Därefter blev det inte en enda seger på tio matcher – tre förluster och sju oavgjorda. Anmärkningsvärt är att laget spelade fem oavgjorda matcher i rad mellan den femte och 26:e mars. Hoppet om fortsatt spel i Premier League tändes när laget sedan vann fyra av sex matcher och klättrade upp ovanför strecket. Oavgjort, 1–1 borta mot Oldham Athletic gjorde sedan att laget var uppe på artonde plats inför sista omgången. Det blev dock förlust med 3–2 borta mot Chelsea i sista matchen samtidigt som Ipswich spelade oavgjort och Everton vann. Det innebar att dessa lag gick förbi Sheffield United som slutade på tjugonde plats i Premier League 1993/94 och åkte ner i division ett.

Inte gick det bättre i cuperna. Sheffield United åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat med 0–1 mot Manchester United. I Ligacupens andra omgång förlorade man dessutom med 3–0 mot Blackpool i första mötet. Då hjälpte det inte att man vann returen med 2–0 utan Blackpool gick vidare med sammanlagt 3–2.

Spelarna i Sheffield United 1993/94

Ordinarie laguppställning: 1 Alan Kelly – 17 Carl Bradshaw, 14 Dave Tuttle, 16 Paul Beesley, 33 Roger Nilsen – 10 Glyn Hodges/11 Mitch Ward, 8 Paul Rogers, 19 Willie Falconer/4 John Gannon, 18 Dane Whitehouse – 12 Jostein Flo, 22 Andy Scott/9 Adrian Littlejohn.

I juni 1993 sålde Sheffield United sin stora målskytt Brian Deane till Leeds United för klubbrekordet 2,9 miljoner pund. Managern Dave Bassett ersatte honom med norrmannen Jostein Flo från Sogndal. Flo blev lagets bäste målskytt med nio ligamål på 33 matcher. I november 1993 anlände även Flos landsman Roger Nilsen från Viking för 500 000 pund. Sheffield United hade dessutom en tredje skandinav i laget denna säsong, nämligen svenske mittbacken Jonas Wirmola som värvades från Spårvägens FF för 50 000 pund. Han kom dock bara att spela åtta ligamatcher innan han återvände till hemlandet för spel i Malmö FF.

Nya i laget var också mittbacken Dave Tuttle från Tottenham Hotspur och skotten Willie Falconer från Middlesbrough. Den senare återvände dock till sitt hemland Skottland för spel i Celtic i februari 1994. I samband med det värvade Sheffield United walesaren Nathan Blake från Cardiff City för 300 000 pund. Carl Bradshaw var den som spelade mest med 43 av de 45 tävlingsmatcherna under säsongen.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Sheffield United 1993/94 och sponsor var Arnold Laver. Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Precis som 1992/93 använde man ibland svarta byxor och strumpor, men 1993/94 förekom även röda strumpor i vissa matcher. Man introducerade en ny bortatröja till 1993/94. Denna var marinblå med en turkos och lila diagonal över framsidan samt turkos krage. Tillhörande byxor och strumpor var även de marinblå med turkosa detaljer.

Sheffield United fick en kanonstart på den första upplagan av Premier League 1992/93. I första omgången besegrade man nämligen Manchester United med 2–1 hemma på Bramall Lane. Brian Deane gjorde mål redan i femte minuten och blev därmed den förste målskytten i Premier Leagues historia. På de följande sex matcherna blev det emellertid fem förluster innan man besegrade ännu ett storlag. Segern med 1-0 mot Liverpool var starten på en period med bara en förlust på åtta matcher Sheffield United avslutade sedan året med fyra förluster och bara en seger, 1–0 mot Everton den tolfte december, på de sex sista matcherna. Vid årsskiftet låg laget på tjugonde plats i tabellen, det vill säga på nedflyttningsplats.

Sheffield United inledde det nya året med oavgjort, 1–1 borta mot Arsenal, och sedan seger med 3–9 över Ipswich Town. Efter tre raka förluster varvade man segrar med förluster – tre segrar och två oavgjorda. En av segrarna kom den andra mars då man krossade Tottenham Hotspur med hela 6–0. Efter den storsegern kom dock ett bakslag med två raka 0–1-förluster på hemmaplan, mot Norwich City respektive Crystal Palace.

Det var nu nio matcher kvar och Sheffield United låg fortfarande på nedflyttningsplats, men laget hittade formen lagom till säsongsavslutningen. På de nio sista matcherna blev det bara en förlust, 1–3 hemma mot Blackburn Rovers den sjuttonde april. Efter 1–1 i derbyt mot Sheffield Wednesday vann laget sina tre sista matcher. Det blev två stycken 2–0-segrar på bortaplan, mot Nottingham Forest respektive Everton, och sedan 4–2 hemma mot Chelsea i sista matchen. Tack vare den starka avslutningen kom Sheffield United på fjortonde plats i Premier League 1992/93. Laget tog 52 poäng, lika många som Coventry och Ipswich, men med bättre målskillnad.

Sheffield United i cuperna 1992/93

I FA-cupens tredje omgång spelade Sheffield United 2–2 mot Burnley, men man tog sig vidare genom att vinna med 4–2 i omspelet. Sheffield United slog sedan ut Hartlepool United (1–0) och Manchester United (2–1). Kvartsfinalen mot Blackburn Rovers blev mållös och omspelet slutade 2–2, men United vann på straffar och var nu framme i semifinal. Där mötte man lokalkonkurrenten Sheffield Wednesday. på Wembley i London. Chris Waddle gav Wednesday ledningen redan i andra minuten, men Alan Cork kvitterade strax före paus. Det blev inga mål i andra halvlek, men i förlängningen gjorde Mark Bright målet som tog Wednesday till final.

I Ligacupens andra omgång blev det förlust med 1–2 i första mötet med Bristol City, men Sheffield United vann returen 4–1 och gick vidare med sammanlagt 5–3. Efter en mållös match mot Liverpool blev det förlust med 0–3 i omspelet och Sheffield United var därmed utslaget.

Spelarna i Sheffield United 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Alan Kelly – 2 Kevin Gage/Mitch Ward, 5 Brian Gayle, 6 Paul Beesley, 3 Tom Cowan – 7 Carl Bradshaw/Mitch Ward, 4 John Gannon, 8 Paul Rogers, 11 Glyn Hodges/Dane Whitehouse – 9 Adrian Littlejohn, 10 Brian Deane.

Brian Deane var den som spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde dessutom fem mål på tio matcher i cuperna. Vänsteryttern Whitehouse bröt benet i Ligacupmatchen mot Bristol City och missade därför en stor del av säsongen. Målvakten Alan Kelly var ny för säsongen och värvades från Preston North End för 150 000 pund i juli 1992. Manager var Dave Bassett som blev utsedd till årets manager 1992/93.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Sheffield United 1992/93 och sponsor var Sheffield-baserade timmerhandlaren Arnold Laver. Den randiga hemmatröjan hade smala svarta ränder mellan de röda och vita ränderna, vilket gjorde att den påminde om de tröjor laget hade på 70-talet. En skillnad var att årets tröjor hade snörning i halsen. Placeringen av ränderna varierade. Vissa tröjor hade röd rand i mitten och på vissa tröjor var ränderna något förskjutna åt höger eller vänster.

Byxorna var i första hand vita med en röd och svart rand längs sidorna, men i vissa bortamatcher spelade man i svarta byxor med röd och vit rand längs sidorna. Även strumporna var vita och hade ett rött fält upptill med svarta Umbro-markeringar. Det förekom dock att man använde svarta strumpor i vissa bortamatcher, antingen i kombination med vita eller svarta byxor. De svarta strumporna var likadana som Manchester Uniteds hemmastrumpor. Sheffield United hade historiskt sett oftast spelat i svarta (eller ibland röda) strumpor, men vita strumpor hade varit förstavalet 1964–1981. Kombinationen vita byxor/vita strumpor hade dock inte var förstavalet sedan 1967/68.

Sheffield United hade två reservtröjor 1992/93: en gul och en vit. Båda var kvar sedan föregående säsong. Den gula tröjan hade tillhörande röda byxor och strumpor, men man använde den även tillsammans med svarta eller vita byxor och strumpor. Vad gäller den vita tröjan användes den oftast tillsammans med svarta byxor samt svarta eller vita strumpor. I FA-cupmatchen borta mot Burnley använde man dock de röda strumporna tillsammans med den vita tröjan och de svarta byxorna. Ytterligare en kombination förekom i Ligacupmatchen borta mot Liverpool, då Sheffield United spelade i helvitt. MuseumOfJerseys har en artikel där du kan se alla kombinationer av tröjor, byxor och strumpor som Sheffield United använde 1992/93.