Tagg: Ipswich Town

Ipswich Town 1978–1981

I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.

Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).

1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.

Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.

Ipswich Town 1977/78

Ipswich Town slutade på artonde plats i ligan 1977/78 vilket var lagets sämsta placering sedan 1970/71. I UEFA-cupen slog man ut Landskrona BoIS och Las Palmas. I tredje omgången slog man Barcelona med 3–0 hemma på Portman Road, men i returen hämtade spanjorerna in underläget till 3–3 och vann sedan på straffsparkar. Ipswich tog sig till final i FA-cupen genom att slå ut Cardiff City, Hartlepool United, Bristol Rovers (efter omspel), Millwall och West Bromwich Albion. I finalen på Wembley besegrade man Arsenal med 1–0 efter mål av Roger Osborne i 77:e minuten.

Laget 1977/78: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, Russell Osman, Mick Mills – Roger Osborne, Brian Talbot, Eric Gates/John Wark – David Geddis/Trevor Whymark, Paul Mariner, Clive Woods. Paul Cooper och Brian Talbot spelade flest matcher (40 ligamatcher var) och Paul Mariner blev bäste målskytt med elva ligamål.

Tröjorna tillverkades från och med 1977/78 av Adidas. Hemmatröjan var blå med vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med svart krage och tre svarta ränder längs ärmarna.

Ipswich Town 1975–1977

Ipswich lottades mot Feyenoord i första omgången av UEFA-cupen 1975/76. Det blev seger med 2–1 borta på De Kuip och sedan 2–0 i returen hemma på Portman Road. I nästa omgång slog man Club Brugge med 3–0 hemma, men åkte ändå ut efter att ha förlorat med 0–4 i returen. I ligan slutade Ipswich på sjätte plats, fjorton poäng efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Halifax Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot Wolverhampton efter omspel och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Leeds United.

1976/77 kom Ipswich på tredje plats, fyra poäng efter Manchester City och fem poäng efter Liverpool. Mellan september och januari spelade laget femton ligamatcher i rad utan förlust, bland annat besegrades West Bromwich med hela 7–0. I FA-cupen besegrade man Bristol City i tredje omgången, men förlorade återigen mot Wolverhampton efter omspel i fjärde omgången. Även i Ligacupen åkte man ur tidigt, denna gång mot Brighton efter omspel i andra omgången.

Laget 1975/76: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, John Peddelty, Mick Mills/Kevin Beattie – Bryan Hamilton/Clive Woods, Roger Osborne, Mick Mills – David Johnson, Trevor Whymark, Mick Lambert. Bryan Hamilton såldes till Everton i november 1975 och Clive Woods tog då över tröja nummer sju. Mick Mills spelade antingen vänsterback eller mittfältare och Kevin Beattie började som mittback men fick sedan spela vänsterback. Mills och George Burley spelade samtliga 42 ligamatcher och Trevor Whymark blev bäste målskytt med tretton ligamål.

I oktober 1976 värvades centern Paul Mariner från Plymouth Argyle i en bytesaffär där John Peddelty och Terry Austin gick andra vägen. Denna säsong etablerade sig Brian Talbot och John Wark på mittfältet. Clive Woods tog en ordinarie plats som vänsterytter på Mick Lamberts bekostnad. Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Trevor Whymark med fjorton ligamål samt Mariner och Wark med tio var.

Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage, vita byxor och blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

Ipswich Town 1972–1975

Ipswich Town slutade på fjärde plats i ligan 1972/73 vilket var deras bästa placering sedan 1961/62 då man blev mästare. I FA-cupen slog man ut amatörlaget Chelmsford City i tredje omgången men förlorade sedan mot Chelsea och i Ligacupen slog man ut Newport County i tredje omgången men förlorade sedan mot Stoke City.

Ipswich Towns startelva 1972/73: 1 David Best (målvakt), 2 Mick Mills (högerback), 3 Colin Harper (vänsterback), 4 Peter Morris (mittfältare), 5 Allan Hunter (mittback), 6 Kevin Beattie (mittback), 7 Bryan Hamilton (mittfältare), 8 Colin Viljoen (mittfältare), 9 David Johnson (anfallare), 10 Trevor Whymark (anfallare), 11 Mick Lambert (vänsterytter). Rod Belfitt inledde säsongen som ordinarie center, men såldes i november till Everton i utbyte mot David Johnson. Även mittbacken Derek Jefferson var ordinarie innan han i oktober såldes till Wolverhampton och 18-årige Kevin Beattie tog en plats i laget. Samma månad spelade 18-årige anfallaren Eric Gates sin första av 296 ligamatcher för Ipswich. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton och Trevor Whymark med elva ligamål var.

Tack vare fjärdeplatsen kvalificerade sig Ipswich för UEFA-cupen 1973/74. Laget besegrade Real Madrid, Lazio och FC Twente innan man föll på straffar i kvartsfinalen mot Lokomotiv Leipzig. I FA-cupen nådde Ipswich femte omgången (förlust mot Liverpool) och i Ligacupen blev det förlust mot Birmingham i fjärde omgången. Ipswich slutade återigen på fjärde plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I februari såldes målvakten David Best till Portsmouth och Laurie Sivell tog över mellan stolparna. Under säsongen etablerade sig också vänsteryttern Clive Woods och 17-årige högerbacken George Burley i laget. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton med sexton ligamål, David Johnson med tretton och Trevor Whymark med elva.

I UEFA-cupen 1974/75 åkte Ipswich ut redan i första omgången mot Twente men i ligan slutade man på tredje plats, på samma poäng som tvåan Liverpool och bara en poäng efter mästarna Derby County. I FA-cupens kvartsfinal lyckades Ipswich besegra Leeds efter tre omspelsmatcher, men i semifinalen förlorade man mot West Ham, återigen efter omspel efter att första matchen slutat mållös. Även i Ligacupen blev det förlust efter omspel, den här gången mot Norwich i kvartsfinalen. Denna säsong tog mittfältaren Brian Talbot en ordinarie plats i laget. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton och Trevor Whymark med tio ligamål var.

1972 introducerades ett nytt klubbmärke. Hemmatröjan var under hösten 1972 blå med blå krage och muddar. Sedan bytte man till vit krage och vita muddar. Den kortärmade tröjan fanns med två olika typer av krage. Strumporna var från början helt blå, men i november 1974 lades två vita ränder till på övre delen. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast gul med blå krage och muddar.

Ipswich Town 1969–1972

Bobby Robson hade tagit över som tränare för Ipswich i januari 1969 och inför säsongen 1969/70 förstärkte han laget med bland andra mittfältaren Ian Collard, anfallaren Trevor Whymark och vänsteryttern Clive Woods. De två sistnämnda kom att tillhöra klubben under hela 70-talet medan Collard spelade i Ipswich fram till 1975. Några av spelarna som fanns i klubben sedan tidigare var ytterbacken Mick Mills, mittbacken Billy Baxter, mittfältaren Colin Viljoen och vänsteryttern Mick Lambert. Ipswich slutade på artonde plats i tabellen, fem poäng från nedflyttning. Nästa säsong, 1970/71, blev inte bättre med en nittondeplats i ligan, men i FA-cupen tog man sig femte omgången där det blev förlust mot Stoke City efter omspel. 1971 värvades nordirländske mittbacken Allan Hunter från Blackburn. Hunter kom att spela 280 ligamatcher för Ipswich under tio år. Ipswich förbättrade sig något och slutade på trettonde plats i tabellen men i FA-cupen åkte man ut mot Birmingham i fjärde omgången.

Hemmastället bestod precis som tidigare av blå tröjor, vita byxor och vita strumpor, men från och med 1969 hade man nummer på byxorna (det verkar som om nummer bara fanns på de vita byxorna och inte på de svarta bortabyxorna). 1971 bytte man till blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor, svarta byxor och gula strumpor.