Etikett: Leeds United

3 april 2024

Leeds United 1992/93

Leeds United var regerande ligamästare och deltog därför i Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man VfB Stuttgart och tyskarna vann första mötet med 3–0 på hemmaplan efter tre mål i andra halvlek. I returen på Elland Road två veckor senare vann Leeds med 4–1. Det sammanlagda resultatet var därmed 4–4 och Stuttgart var vidare tack vare fler gjorda bortamål. Tyskarna hade dock bytt in en fjärde utländsk spelare i matchen – man fick bara ha tre utlänningar i laget. UEFA ändrade därför resultatet till en 3–0-seger för Leeds vilket gjorde att det stod 3–3 sammanlagt. Ett tredje möte arrangerades på neutral plan i Barcelona och denna gång vann Leeds med 2–1 och gick vidare till andra omgången.

Där stod Glasgow Rangers för motståndet och trots att Gary McAllister gav Leeds ledningen redan i första minuten kunde skottarna vända till seger med 2–1 hemma på Ibrox. Rangers vann även returen i Leeds med samma siffror och gick därmed vidare till gruppspelet i Champions League.

Leeds United i Premier League 1992/93

En dryg månad innan Europaspelet drog igång hade Leeds United inlett säsongen 1992/93 med att mäta FA-cupvinnarna Liverpool i Charity Shield på Wembley. Leeds vann med 4–3 i en match där Eric Cantona stod för ett hattrick. En vecka senare startade den första upplagan av den nybildade Premier League. Det blev seger med 2–1 mot Wimbledon i premiären, men därefter hade laget svårt att vinna. Det blev bara ytterligare fyra segrar fram till nyår, och Leeds låg till och med på nedflyttningsplats under en period på hösten. Att man dessutom sålde den franske storstjärnan Cantona till Manchester United i november gjorde inte saken bättre. Det blev sex segrar på de avslutande tjugo matcherna efter nyår och Leeds höll sig åtminstone ovanför nedflyttningsstrecket. På de sex sista matcherna blev det dock inte en enda seger och Leeds United slutade på sjuttonde plats i Premier League 1992/93.

I FA-cupens tredje omgång fick Leeds bara 1–1 mot Charlton Athletic, men i omspelet vann man med 3–1. Det blev oavgjort även i nästa omgång, denna gång 2–2 mot Arsenal. Samma resultat blev det i omspelet, men i förlängningen gjorde Arsenal segermålet och Leeds var därmed utslaget. I Ligacupens andra omgång slog Leeds ut Scunthorpe United efter 4–2 hemma och 2–2 i returen. I nästa omgång förlorade man dock med 1–2 mot Watford.

Spelarna i Leeds United 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 John Lukic – 2 Jon Newsome, 5 Chris Fairclough, 6 Chris Whyte, 3 Tony Dorigo – 7 Gordon Strachan, 4 David Batty, 10 Gary McAllister, 11 Gary Speed – 8 Rod Wallace, 9 Lee Chapman.

Lee Chapman spelade mest med 53 matcher varav 40 i ligan (36 från start plus fyra inhopp). Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan. Sommaren 1992 värvade Leeds United mittfältarna Scott Sellars (Blackburn Rovers) och David Rocastle (Arsenal). Övergångssumman på två miljoner pund gjorde Rocastle till den dittills dyraste värvningen i Leeds historia. Han tog en ordinarie plats i laget, men lika bra gick det inte för Sellars. Det blev bara sju matcher för vänsteryttern innan han såldes till Newcastle United i mars 1993. I oktober 1992 värvade Leeds även Jamie Forrester och Kevin Sharp från franska Auxerre och i januari 1993 anlände norske anfallaren Frank Strandli från IK Start.

Tröjorna

Admiral var både tröjleverantör och huvudsponsor för Leeds United 1993/93. Den vita hemmatröjan hade blå V-hals med en vit och en gul linje samt ärmslut med blå och gula linjer. Samma mönster återfanns på nederdelen av byxorna.

Bortatröjan var blå med ett mönster i gult och vitt på axlarna och nedre delen av tröjan. Även byxorna hade detta mönster. Leeds var dock inte särskilt lyckosamma i denna blå tröja. Enda segern kom i en träningsmatch mot japanska Grampus Eight och efter en 4–0-förlust mot Tottenham Hotspur i februari 1993 kom den aldrig mer till användning. Därefter spelade Leeds i gula tröjor på bortaplan när man inte kunde använde sin ordinarie vita tröja. Denna gula tröja hade samma mönster som den blå, men de tillhörande byxorna var av enklare sort. Redan i oktober hade det gula matchstället kommit till användning, närmare bestämt i play-off-matchen mot Stuttgart på Camp Nou i Barcelona. På Museum of Jerseys kan du läsa mer om Leeds United 1992/93 och de olika kombinationerna av tröjor och byxor som laget använde.

3 januari 2023

Leeds United 1994/95

Leeds United inledde säsongen 1994/95 med blandade resultat. På de sjutton första ligamatcherna blev det åtta segrar, tre oavgjorda och sex förluster. I mitten av säsongen kom laget in i en period med många oavgjorda matcher. Mellan 10 december och 25 februari blev det sju oavgjorda på elva matcher. Av dessa slutade fem matcher 0–0. Men man noterade också säsongens största seger när man slog Queens Park Rangers med 4–0 den 24 januari. Detta resultat upprepade man sedan mot Ipswich Town den 5 april. I slutet av säsongen kom Leeds igång ordentligt. Laget vann nio av de tretton sista matcherna och förblev obesegrade de nio sista matcherna. Leeds United slutade därmed på femte plats i Premier League 1994/95, samma placering som föregående säsong. Laget fick dessutom en plats i nästa säsongs UEFA-cup tack vare UEFA:s fair-play-ranking.

Leeds United mötte Walsall i FA-cupens tredje omgång. Matchen slutade 1–1 och samma resultat blev det i omspelet. Efter förlängning kunde emellertid Leeds vinna med 5–2 efter ett hattrick av Phil Masinga. Leeds besegrade sedan Oldham Athletic med 3–2, men i femte omgången blev det förlust med 1–3 mot Manchester United. Leeds åkte ut direkt i Ligacupens andra omgång efter 0–1 hemma och 0–0 borta mot division tre-laget Mansfield Town.

Spelarna i Leeds United 1994/95

Laguppställning: 1 John Lukic – 2 Gary Kelly, 12 John Pemberton, 6 David Wetherall, 3 Tony Dorigo/15 Nigel Worthington – 8 Rod Wallace/14 David White, 10 Gary McAllister, 4 Carlton Palmer, 11 Gary Speed – 19 Noel Whelan/21 Anthony Yeboah, 9 Brian Deane.

Nya i laget denna säsong var mittbacken Carlton Palmer och vänsterbacken/vänstermittfältaren Nigel Worthington som båda kom från Sheffield Wednesday. Worthington inledde säsongen som ordinarie vänsterback, men förlorade sin plats till Tony Dorigo. Leeds värvade även de två sydafrikanerna Lucas Radebe (mittback, Kaizer Chiefs) och Philemon Masinga (anfallare, Mamelodi Sundowns). I januari 1995 värvade Leeds United den ghananske anfallaren Anthony Yeboah från Eintracht Frankfurt. Övergångssumman på 3,4 miljoner pund gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning. Yeboah spelade från start i de sexton sista ligamatcherna på bekostnad av Noel Whelan och hann till och med att bli lagets bäste målskytt. Det blev tolv ligamål och ett i FA-cupen på de sammanlagt tjugo matcher som han spelade (sexton från start plus fyra inhopp). Målvakten John Lukic och högerbacken Gary Kelly spelade samtliga 48 matcher under säsongen medan Gary McAllister missade en ligamatch.

Tröjorna

Leeds United behöll samma hemmatröja som föregående säsong. Den blågula reservtröjan lade man undan sommaren 1994. Däremot kom de tillhörande blå byxorna till användning i bortamatcher mot lag med vita byxor. Man kompletterade även med ett par blå strumpor. Den blågröna tredjetröjan från 93/94 visade vara så populär att man uppgraderade den till andratröja, dock med några justeringar. Kragen fick en annan utformning och man ändrade ordningen på ränderna. Dessutom fick både tröjan och byxorna den nya Asics-loggan med ett kursivt ”a” vid sidan av företagsnamnet. Leeds använde även de marinblå byxorna tillsammans med hemmatröjan i ligamatchen mot Manchester United på Old Trafford i april 1995.

6 november 2022

Leeds United 1993/94

Leeds United och deras manager Howard Wilkinson hade som ambition att 1993/94 skulle bli betydligt bättre än föregående säsong. Laget hade slutat på sjuttonde plats och inte vunnit en enda bortamatch under 1992/93. Därför betalade man 2,7 miljoner pund – nytt klubbrekord – för Sheffield Uniteds anfallare Brian Deane. Därtill förstärkte man försvaret med Arsenals 35-årige mittback David O’Leary. I november anslöt Deanes tidigare lagkamrat i Sheffield United, högerbacken John Pemberton, och i slutet av december betalade Wilkinson ytterligare två miljoner pund för Manchester Citys mittfältare David White. En vecka tidigare hade man sålt David Rocastle till just City för samma summa.

Leeds United i Premier League 1993/94

Leeds United inledde säsongen 1993/94 med blandade resultat, inklusive tre raka förluster, på de fem första ligamatcherna. Därefter hittade laget formen och vann fem raka matcher följt av ytterligare nio matcher utan förlust. Leeds var då uppe på andra plats i tabellen, men på Luciadagen förlorade man borta mot Norwich. Förlusten innebar starten på en formsvacka med endast två segrar på tolv matcher och laget sjönk till åttonde plats. Leeds reste sig dock och avslutade säsongen med sex segrar och tre oavgjorda på de elva sista matcherna. Det blev därmed en femteplats i tabellen, en poäng efter Arsenal och fem före Wimbledon.

Det gick inget vidare för Leeds United i de båda cuperna under 1993/94. I FA-cupen besegrade man Crewe Alexandra i tredje omgången, men sedan fick man bara oavgjort mot Oxford United. Matchen gick till omspel och trots hemmaplan förlorade Leeds med 2–3 mot laget som höll till i botten av division ett. I Ligacupen åkte Leeds ut direkt i andra omgången efter två stycken 1–2-förluster i dubbelmötet med Sunderland, även de hemmahörande i division ett.

Laguppställning: 13 Mark Beeney/1 John Lukic – 22 Gary Kelly, 5 Chris Fairclough, 16 Jon Newsome, 18 David Wetherall, 3 Tony Dorigo – 7 Gordon Strachan, 10 Gary McAllister, 11 Gary Speed – 8 Rod Wallace, 9 Brian Deane.

Lukic stod i mål de fem första och de femton sista ligamatcherna. Däremellan var Beeney förstavalet mellan stolparna. Kelly och McAllister spelade samtliga 42 ligamatcher. Wallace blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål medan anfallskollegan Deane stod för elva fullträffar och Speed för tio.

Tröjorna

Från och med 1993/94 levererade japanska Asics tröjorna till Leeds United. Sponsor var hotellkedjan Thistle Hotels. Den vita hemmatröjan hade blå krage ned knäppning i halsen och ett blågult band runt magen och ryggen. Det blågula bandet återkom på byxornas sidor samt på överdelen av strumporna.

Bortatröjan hade breda ränder i blått och gult samt blå krage. Byxorna var blå med två gula ränder längs sidorna och strumporna var gula med blå överdel. I vissa bortamatcher använde man delar av bortastället tillsammans med den vita hemmatröjan. Borta mot Ipswich spelade Leeds i blå byxor tillsammans med vita tröjor och vita strumpor. Mot Chelsea och Sheffield Wednesday använde man de gula strumporna tillsammans med vita tröjor och vita byxor. Ytterligare en kombination, bestående av vita tröjor, blå byxor och gula strumpor, användes i bortamatcherna mot Aston Villa, West Ham och Manchester United. Det fungerade även åt andra hållet, det vill säga att man tog in delar av hemmastället i kombination med den blågula bortatröjan. I bortamatchen mot Tottenham spelade Leeds i blågula tröjor, vita byxor och gula strumpor.

Varken hemma- eller bortatröjan var emellertid lämpliga alternativ i bortamatchen mot Blackburn Rovers. Därför tog man fram ett nytt matchställ i mörkblått och grönt. Tröjan hade mörkblå och gröna ränder samt mörkblå krage med knäppning i halsen. Denna kombinerades med mörkblå byxor med gröna fält på sidorna och gröna strumpor med mörkblå överdel. Detta matchställ visade sig bli populärt varför man uppgraderade det till ordinarie bortaställ till nästa säsong, dock med vissa justeringar. Läs mer om Leeds Uniteds matchställ 1993/94 på Museum of Jerseys.

6 februari 2021

Leeds United 1981–1983

Leeds United hade en tung säsong 1981/82. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Ipswich. Målvakten John Lukic spelade samtliga 42 ligamatcher och Arthur Graham och Frank Worthington blev bästa målskyttar med nio ligamål var. Nästa säsong, 1982/83, slutade med en åttondeplats i division två.

Laguppställning 1981/82: 1 John Lukic, 2 Kevin Hird/Trevor Cherry, 3 Frank Gray, 4 Brian Flynn/Byron Stevenson, 5 Paul Hart, 6 Trevor Cherry/Kenny Burns, 7 Carl Harris/Eddie Gray, 8 Arthur Graham, 9 Frank Worthington/Aidan Butterworth, 10 Terry Connor/Gary Hamson, 11 Peter Barnes.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var RFW. Precis som andra lag användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher. Hemmatröjan var vit med tunna blå och gula ränder samt blå V-hals och muddar. Reservtröjan var gul med blå V-hals och muddar.

11 januari 2021

Leeds United 1980/81

Leeds United slutade på nionde plats i ligan 1980/81, två placeringar bättre än året innan. Målvakten John Lukic spelade samtliga 42 ligamatcher och Carl Harris blev bäste målskytt med tio mål.

Laguppställning: John Lukic – Brian Greenhoff, Paul Hart, Trevor Cherry, Eddie Gray – Brian Flynn, Kevin Hird, Alex Sabella/Byron Stevenson – Carl Harris, Terry Connor/Derek Parlane, Arthur Graham.

Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som tidigare. Klubbmärket var dock nytt för säsongen och hade en stiliserad påfågel i mitten.

18 maj 2018

Leeds United 1977–1980

Säsongen 1977/78 slutade Leeds United på nionde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Manchester City, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1977/78: David Harvey – Paul Madeley, Gordon McQueen, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Peter Lorimer/Joe Jordan, Ray Hankin, Arthur Graham. Nya i laget var Arthur Graham (Aberdeen) och Brian Flynn (från Burnley i november). I januari 1978 såldes Joe Jordan till Manchester United och en månad senare såldes även Gordon McQueen till samma klubb. Trevor Cherry och Frank Gray missade bara en ligamatch var och Ray Hankin blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Stein över som tränare efter Jimmy Armfield. Stein sa dock upp sig redan efter 44 dagar för att bli förbundskapten för Skottland. In kom istället Jimmy Adamson från Sunderland som ledde laget till en femteplats i ligan vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I FA-cupen slog Leeds ut Hartlepool United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot West Bromwich Albion efter omspel. I Ligacupen tog man sig återigen till semifinal och denna gång blev det förlust mot Southampton.

Laget 1978/79: David Harvey – Paul Madeley, Paul Hart, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Carl Harris, John Hawley/Ray Hankin, Arthur Graham. Paul Hart och John Hawley hade värvats från Blackpool respektive Hull City i slutet av föregående säsong. I mars 1979 lämnade Peter Lorimer klubben för spel i NASL-laget Toronto Blizzard. Frank Gray och Brian Flynn missade bara en ligamatch och John Hawley blev bäste målskytt med sexton ligamål.

I UEFA-cupen hösten 1979 slog Leeds ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot rumänska Universitatea Craiova. I ligan slutade Leeds på elfte plats och i både FA-cupen och Ligacupen blev det förlust direkt mot Nottingham Forest respektive Arsenal.

Laget 1979/80: John Lukic – Kevin Hird, Paul Hart, Paul Madeley/Brian Greenhoff, Trevor Cherry – Eddie Gray, Brian Flynn, Byron Stevenson – Alan Curtis, Terry Connor, Arthur Graham. Kevin Hird blev bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med skillnaden att klubbmärket var placerat i en blå cirkel med klubbnamnet Leeds United AFC i vita bokstäver. Tröjnumren byttes 1978 ut mot en kantig modell.

25 april 2018

Leeds United 1976/77

Under hösten 1976 lämnade tre stora profiler Leeds United: Billy Bremner gick till Hull City, Norman Hunter till Bristol City och Terry Yorath till Coventry City. Lagets storhetstid var nu över och säsongen slutade med en tiondeplats i ligan för Leeds. I FA-cupen lyckades man dock ta sig till semifinal, men förlorade mot Manchester United och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Stoke City.

Laget 1976/77: David Harvey – Paul Reaney, Gordon McQueen, Paul Madeley, Peter Hampton/Frank Gray – Trevor Cherry, Tony Currie, Eddie Gray – Peter Lorimer, Allan Clarke/David McNiven, Joe Jordan. Frank Gray spelade även flera matcher som mittfältare. Trevor Cherry spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tio ligamål.

Hemmatröjan var ny för året och hade blå krage med två gula ränder och med en blå rand med Admirals logga i gult längs ärmarna. Klubbmärket denna säsong var roterat 90 grader och hade färgerna inverterade jämfört med tidigare. Bortastället var likadant som tidigare förutom klubbmärket. Nummerlappar på strumporna förekom i vissa matcher.

2 mars 2018

Leeds United 1973–1976

Leeds United inledde säsongen 1973/74 med sju raka segrar. Det blev 29 ligamatcher utan förlust innan Stoke City vann med 3–2 den 23 februari. Laget förlorade tre matcher i rad i mars men förlorade sedan ingen av de återstående sex ligamatcherna. Leeds slutade fem poäng före tvåan Liverpool och blev engelska mästare för andra gången på fem år. I FA-cupen tog sig Leeds till femte omgången men föll mot Bristol City efter omspel och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Ipswich Town. Leeds var även med i UEFA-cupen och slog i första omgången ut norska Strømsgodset och därefter skotska Hibernian, men i tredje omgången blev det förlust mot portugisiska Vitória Setubal.

Laget 1973/74: David Harvey (målvakt), Paul Reaney, Gordon McQueen, Norman Hunter, Trevor Cherry (försvarare), Billy Bremner, Terry Yorath, Paul Madeley, Peter Lorimer (mittfältare), Allan Clarke, Mick Jones (anfallare). Även centern Joe Jordan spelade över hälften av ligamatcherna. Norman Hunter blev förste spelare att ta emot priset som Årets spelare av spelarföreningen PFA. Hunter och lagkaptenen Billy Bremner deltog i samtliga 42 ligamatcher och Mick Jones blev lagets bäste målskytt med sjutton mål varav fjorton i ligan. Även Allan Clarke (totalt 16 mål/13 i ligan), Peter Lorimer (14/12), och Billy Bremner (11/10) gjorde över tio mål under säsongen. I oktober 1973 såldes målvakten Gary Sprake till Birmingham City för 100 000 pund och blev världens dyraste målvakt.

Efter säsongen lämnade tränaren Don Revie Leeds för att bli förbundskapten för engelska landslaget. Han ersattes av Brian Clough som tog med sig John O’Hare och John McGovern från sitt gamla lag Derby County. Även anfallaren Duncan McKenzie värvades från Nottingham Forest. Säsongen 1974/75 inleddes med att Leeds och Liverpool spelade 1–1 (Liverpool vann sedan på straffar) i Charity Shield i en match där både Billy Bremner och Liverpools Kevin Keegan blev utvisade. Efter en svag start på ligaspelet med bara en seger på de sju första matcherna fick Brian Clough sparken efter bara 44 dagar som tränare för Leeds. Jimmy Armfield tog över och ledde Leeds till en niondeplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i sjätte omgången efter tre omspelsmatcher och i Ligacupen blev det förlust mot Chester City i fjärde omgången. Som regerande ligamästare deltog Leeds även i Europacupen. Under hösten slog man ut FC Zürich och Újpesti Dózsa. I vårens kvartsfinaler slog man ut Anderlecht och i semifinalen blev det seger över Barcelona, men i finalen mot Bayern München föll man med 0–2.

Allan Clarke blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav 14 i ligan och Duncan McKenzie var näst bäst med tretton mål varav elva i ligan. De andra två nyförvärven, O’Hare och McGovern, såldes till Nottingham Forest i februari och i mars såldes Terry Cooper till Middlesbrough.

Sommaren 1975 lämnade Johnny Giles Leeds för att bli spelande tränare i West Bromwich Albion och under hösten tvingades Mick Jones lägga skorna på hyllan på grund av en knäskada. Leeds slutade på femte plats i ligan 1975/76, nio poäng efter mästarna Liverpool. I Ligacupen åkte Leeds ut mot Notts County i tredje omgången, men i FA-cupen tog man revansch genom att besegra samma lag i tredje omgången. I fjärde omgången blev det dock förlust mot Crystal Palace. Vänsterbacken Frank Gray tog en ordinarie plats i laget och spelade alla 42 ligamatcher. Duncan McKenzie blev bäste målskytt med sexton ligamål, Allan Clarke gjorde elva och Peter Lorimer tio.

1973 introducerades ett nytt klubbmärke bestående av bokstäverna LU i gult på en blå cirkel. Under hösten 1973 tillverkades tröjorna av Umbro, men i december tog Admiral över. Tröjorna var likadana som tidigare fast med Admirals logga på ena bröstet. Bortastället var till en början helt gult, men 1974 lade man till en blå och en vit rand längs ärmarna och på byxorna och strumporna. Bortatröjan fick även en annan typ av krage med knappar i halsen.

18 februari 2018

Leeds United 1972/73

I april 1972 hade vänsterbacken Terry Cooper brutit benet och inför säsongen 1972/73 förstärkte Leeds därför laget med Trevor Cherry som värvades från Huddersfield för 100 000 pund. I september värvades även skotske mittbacken Gordon McQueen från St Mirren. Leeds kom på tredje plats i ligan, fyra poäng efter tvåan Arsenal och sju poäng efter mästarna Liverpool. Laget tog sig till final i FA-cupen men förlorade överraskande med 0–1 mot division två-laget Sunderland. Leeds tog sig också till final i Cupvinnarcupen efter att ha slagit ut turkiska Ankaragücü, östtyska Carl Zeiss Jena, Rapid Bukarest från Rumänien och Hajduk Split från Jugoslavien. I finalen blev det förlust med 0–1 mot Milan. Efter säsongen avslutade 38-årige Jack Charlton karriären efter att ha spelat totalt 762 matcher för Leeds sedan debuten 1953. Charlton skadade sig i FA-cupsemifinalen mot Wolverhampton och kunde inte delta i de två finalerna som laget spelade. Lagets bäste målskytt blev Allan Clarke med totalt 26 mål varav 18 i ligan. Näst bäst var Peter Lorimer med 23 mål varav 15 i ligan.

Leeds Uniteds startelva 1972/73: 1 David Harvey (målvakt), 2 Paul Reaney/Paul Madeley (högerback), 3 Trevor Cherry (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton/Paul Madeley (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones/Joe Jordan (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Mick Bates/Eddie Gray (mittfältare).

Hemmastället var helt vitt med klubbens initialer LUFC på ena bröstet. Precis som i FA-cupfinalen året innan återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972” på tröjorna som en påminnelse om att laget var regerande mästare. Som reservställ användes oftast gula tröjor och byxor, men i FA-cupmatchen mot Derby County spelade Leeds i röda tröjor och byxor.

4 februari 2018

Leeds United 1971/72

Säsongen 1971/72 slutade Leeds United på andra plats i ligan för tredje året i rad. Med en match kvar att spela var laget en poäng efter Derby County som redan hade spelat sin sista match. Tack vare bättre målkvot hade det räckt med oavgjort för att gå förbi Derby, men Leeds förlorade borta mot Wolverhampton medan Liverpool som också hade chansen bara fick oavgjort mot Arsenal. Leeds, Liverpool och Manchester City slutade därmed på 57 poäng, en poäng efter Derby. Två dagar tidigare, den 6 maj 1972, hade Leeds besegrat Arsenal med 1–0 i FA-cupfinalen. Allan Clarke nickade in matchens enda mål i 53:e minuten och gav Leeds dess första FA-cuptitel någonsin. I Ligacupen förlorade Leeds mot West Ham 0–1 efter förlängning i omspelsmatchen (första matchen hade slutat 0–0). Leeds deltog också i UEFA-cupen men åkte ut mot belgiska Lierse redan i första omgången. Peter Lorimer blev lagets bäste målskytt med 23 ligamål medan Allan Clarke och Mick Jones gjorde elva var.

Leeds Uniteds startelva 1971/72: 1 Gary Sprake (målvakt), 2 Paul Reaney (högerback), 3 Terry Cooper (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Eddie Gray (vänsterytter). Dessutom hade man Paul Madeley i laget som kunde spela på alla platser. Han var en av tre spelare som deltog i samtliga 42 ligamatcher (de andra två var Lorimer och Hunter), oftast som ytterback eller mittfältare när någon var skadad. En skada på Gary Sprake gjorde att David Harvey kunde etablera sig som förstemålvakt i slutet av säsongen.

Hemmatröjan var helt vit med bokstäverna LUFC på ena bröstet. Från början hade tröjan rund hals, men i februari 1972 började man även använda en variant med krage. Samtidigt introducerades nummerlappar på strumporna. I FA-cupfinalen spelade de flesta i långärmade tröjor med rund hals, förutom lagkaptenen Billy Bremner som spelade i kortärmat. Nedanför bokstäverna LUFC återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972”. I denna match var också Umbro-loggan placerad på ena byxbenet. Bortastället bestod av gula tröjor och blå byxor. I bortamatchen mot Derby County användes gula tröjor med vita nummer och med det gamla klubbmärket med ugglan istället för klubbens initialer.