Tagg: Leeds United

Leeds United 1977–1980

Säsongen 1977/78 slutade Leeds United på nionde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Manchester City, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1977/78: David Harvey – Paul Madeley, Gordon McQueen, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Peter Lorimer/Joe Jordan, Ray Hankin, Arthur Graham. Nya i laget var Arthur Graham (Aberdeen) och Brian Flynn (från Burnley i november). I januari 1978 såldes Joe Jordan till Manchester United och en månad senare såldes även Gordon McQueen till samma klubb. Trevor Cherry och Frank Gray missade bara en ligamatch var och Ray Hankin blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Stein över som tränare efter Jimmy Armfield. Stein sa dock upp sig redan efter 44 dagar för att bli förbundskapten för Skottland. In kom istället Jimmy Adamson från Sunderland som ledde laget till en femteplats i ligan vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I FA-cupen slog Leeds ut Hartlepool United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot West Bromwich Albion efter omspel. I Ligacupen tog man sig återigen till semifinal och denna gång blev det förlust mot Southampton.

Laget 1978/79: David Harvey – Paul Madeley, Paul Hart, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Carl Harris, John Hawley/Ray Hankin, Arthur Graham. Paul Hart och John Hawley hade värvats från Blackpool respektive Hull City i slutet av föregående säsong. I mars 1979 lämnade Peter Lorimer klubben för spel i NASL-laget Toronto Blizzard. Frank Gray och Brian Flynn missade bara en ligamatch och John Hawley blev bäste målskytt med sexton ligamål.

I UEFA-cupen hösten 1979 slog Leeds ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot rumänska Universitatea Craiova. I ligan slutade Leeds på elfte plats och i både FA-cupen och Ligacupen blev det förlust direkt mot Nottingham Forest respektive Arsenal.

Laget 1979/80: John Lukic – Kevin Hird, Paul Hart, Paul Madeley/Brian Greenhoff, Trevor Cherry – Eddie Gray, Brian Flynn, Byron Stevenson – Alan Curtis, Terry Connor, Arthur Graham. Kevin Hird blev bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med skillnaden att klubbmärket var placerat i en blå cirkel med klubbnamnet Leeds United AFC i vita bokstäver. Tröjnumren byttes 1978 ut mot en kantig modell.

Leeds United 1976/77

Under hösten 1976 lämnade tre stora profiler Leeds United: Billy Bremner gick till Hull City, Norman Hunter till Bristol City och Terry Yorath till Coventry City. Lagets storhetstid var nu över och säsongen slutade med en tiondeplats i ligan för Leeds. I FA-cupen lyckades man dock ta sig till semifinal, men förlorade mot Manchester United och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Stoke City.

Laget 1976/77: David Harvey – Paul Reaney, Gordon McQueen, Paul Madeley, Peter Hampton/Frank Gray – Trevor Cherry, Tony Currie, Eddie Gray – Peter Lorimer, Allan Clarke/David McNiven, Joe Jordan. Frank Gray spelade även flera matcher som mittfältare. Trevor Cherry spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tio ligamål.

Hemmatröjan var ny för året och hade blå krage med två gula ränder och med en blå rand med Admirals logga i gult längs ärmarna. Klubbmärket denna säsong var roterat 90 grader och hade färgerna inverterade jämfört med tidigare. Bortastället var likadant som tidigare förutom klubbmärket. Nummerlappar på strumporna förekom i vissa matcher.

Leeds United 1973–1976

Leeds United inledde säsongen 1973/74 med sju raka segrar. Det blev 29 ligamatcher utan förlust innan Stoke City vann med 3–2 den 23 februari. Laget förlorade tre matcher i rad i mars men förlorade sedan ingen av de återstående sex ligamatcherna. Leeds slutade fem poäng före tvåan Liverpool och blev engelska mästare för andra gången på fem år. I FA-cupen tog sig Leeds till femte omgången men föll mot Bristol City efter omspel och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Ipswich Town. Leeds var även med i UEFA-cupen och slog i första omgången ut norska Strømsgodset och därefter skotska Hibernian, men i tredje omgången blev det förlust mot portugisiska Vitória Setubal.

Laget 1973/74: David Harvey (målvakt), Paul Reaney, Gordon McQueen, Norman Hunter, Trevor Cherry (försvarare), Billy Bremner, Terry Yorath, Paul Madeley, Peter Lorimer (mittfältare), Allan Clarke, Mick Jones (anfallare). Även centern Joe Jordan spelade över hälften av ligamatcherna. Norman Hunter blev förste spelare att ta emot priset som Årets spelare av spelarföreningen PFA. Hunter och lagkaptenen Billy Bremner deltog i samtliga 42 ligamatcher och Mick Jones blev lagets bäste målskytt med sjutton mål varav fjorton i ligan. Även Allan Clarke (totalt 16 mål/13 i ligan), Peter Lorimer (14/12), och Billy Bremner (11/10) gjorde över tio mål under säsongen. I oktober 1973 såldes målvakten Gary Sprake till Birmingham City för 100 000 pund och blev världens dyraste målvakt.

Efter säsongen lämnade tränaren Don Revie Leeds för att bli förbundskapten för engelska landslaget. Han ersattes av Brian Clough som tog med sig John O’Hare och John McGovern från sitt gamla lag Derby County. Även anfallaren Duncan McKenzie värvades från Nottingham Forest. Säsongen 1974/75 inleddes med att Leeds och Liverpool spelade 1–1 (Liverpool vann sedan på straffar) i Charity Shield i en match där både Billy Bremner och Liverpools Kevin Keegan blev utvisade. Efter en svag start på ligaspelet med bara en seger på de sju första matcherna fick Brian Clough sparken efter bara 44 dagar som tränare för Leeds. Jimmy Armfield tog över och ledde Leeds till en niondeplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i sjätte omgången efter tre omspelsmatcher och i Ligacupen blev det förlust mot Chester City i fjärde omgången. Som regerande ligamästare deltog Leeds även i Europacupen. Under hösten slog man ut FC Zürich och Újpesti Dózsa. I vårens kvartsfinaler slog man ut Anderlecht och i semifinalen blev det seger över Barcelona, men i finalen mot Bayern München föll man med 0–2.

Allan Clarke blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav 14 i ligan och Duncan McKenzie var näst bäst med tretton mål varav elva i ligan. De andra två nyförvärven, O’Hare och McGovern, såldes till Nottingham Forest i februari och i mars såldes Terry Cooper till Middlesbrough.

Sommaren 1975 lämnade Johnny Giles Leeds för att bli spelande tränare i West Bromwich Albion och under hösten tvingades Mick Jones lägga skorna på hyllan på grund av en knäskada. Leeds slutade på femte plats i ligan 1975/76, nio poäng efter mästarna Liverpool. I Ligacupen åkte Leeds ut mot Notts County i tredje omgången, men i FA-cupen tog man revansch genom att besegra samma lag i tredje omgången. I fjärde omgången blev det dock förlust mot Crystal Palace. Vänsterbacken Frank Gray tog en ordinarie plats i laget och spelade alla 42 ligamatcher. Duncan McKenzie blev bäste målskytt med sexton ligamål, Allan Clarke gjorde elva och Peter Lorimer tio.

1973 introducerades ett nytt klubbmärke bestående av bokstäverna LU i gult på en blå cirkel. Under hösten 1973 tillverkades tröjorna av Umbro, men i december tog Admiral över. Tröjorna var likadana som tidigare fast med Admirals logga på ena bröstet. Bortastället var till en början helt gult, men 1974 lade man till en blå och en vit rand längs ärmarna och på byxorna och strumporna. Bortatröjan fick även en annan typ av krage med knappar i halsen.

Leeds United 1972/73

I april 1972 hade vänsterbacken Terry Cooper brutit benet och inför säsongen 1972/73 förstärkte Leeds därför laget med Trevor Cherry som värvades från Huddersfield för 100 000 pund. I september värvades även skotske mittbacken Gordon McQueen från St Mirren. Leeds kom på tredje plats i ligan, fyra poäng efter tvåan Arsenal och sju poäng efter mästarna Liverpool. Laget tog sig till final i FA-cupen men förlorade överraskande med 0–1 mot division två-laget Sunderland. Leeds tog sig också till final i Cupvinnarcupen efter att ha slagit ut turkiska Ankaragücü, östtyska Carl Zeiss Jena, Rapid Bukarest från Rumänien och Hajduk Split från Jugoslavien. I finalen blev det förlust med 0–1 mot Milan. Efter säsongen avslutade 38-årige Jack Charlton karriären efter att ha spelat totalt 762 matcher för Leeds sedan debuten 1953. Charlton skadade sig i FA-cupsemifinalen mot Wolverhampton och kunde inte delta i de två finalerna som laget spelade. Lagets bäste målskytt blev Allan Clarke med totalt 26 mål varav 18 i ligan. Näst bäst var Peter Lorimer med 23 mål varav 15 i ligan.

Leeds Uniteds startelva 1972/73: 1 David Harvey (målvakt), 2 Paul Reaney/Paul Madeley (högerback), 3 Trevor Cherry (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton/Paul Madeley (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones/Joe Jordan (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Mick Bates/Eddie Gray (mittfältare).

Hemmastället var helt vitt med klubbens initialer LUFC på ena bröstet. Precis som i FA-cupfinalen året innan återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972” på tröjorna som en påminnelse om att laget var regerande mästare. Som reservställ användes oftast gula tröjor och byxor, men i FA-cupmatchen mot Derby County spelade Leeds i röda tröjor och byxor.

Leeds United 1971/72

Säsongen 1971/72 slutade Leeds United på andra plats i ligan för tredje året i rad. Med en match kvar att spela var laget en poäng efter Derby County som redan hade spelat sin sista match. Tack vare bättre målkvot hade det räckt med oavgjort för att gå förbi Derby, men Leeds förlorade borta mot Wolverhampton medan Liverpool som också hade chansen bara fick oavgjort mot Arsenal. Leeds, Liverpool och Manchester City slutade därmed på 57 poäng, en poäng efter Derby. Två dagar tidigare, den 6 maj 1972, hade Leeds besegrat Arsenal med 1–0 i FA-cupfinalen. Allan Clarke nickade in matchens enda mål i 53:e minuten och gav Leeds dess första FA-cuptitel någonsin. I Ligacupen förlorade Leeds mot West Ham 0–1 efter förlängning i omspelsmatchen (första matchen hade slutat 0–0). Leeds deltog också i UEFA-cupen men åkte ut mot belgiska Lierse redan i första omgången. Peter Lorimer blev lagets bäste målskytt med 23 ligamål medan Allan Clarke och Mick Jones gjorde elva var.

Leeds Uniteds startelva 1971/72: 1 Gary Sprake (målvakt), 2 Paul Reaney (högerback), 3 Terry Cooper (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Eddie Gray (vänsterytter). Dessutom hade man Paul Madeley i laget som kunde spela på alla platser. Han var en av tre spelare som deltog i samtliga 42 ligamatcher (de andra två var Lorimer och Hunter), oftast som ytterback eller mittfältare när någon var skadad. En skada på Gary Sprake gjorde att David Harvey kunde etablera sig som förstemålvakt i slutet av säsongen.

Hemmatröjan var helt vit med bokstäverna LUFC på ena bröstet. Från början hade tröjan rund hals, men i februari 1972 började man även använda en variant med krage. Samtidigt introducerades nummerlappar på strumporna. I FA-cupfinalen spelade de flesta i långärmade tröjor med rund hals, förutom lagkaptenen Billy Bremner som spelade i kortärmat. Nedanför bokstäverna LUFC återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972”. I denna match var också Umbro-loggan placerad på ena byxbenet. Bortastället bestod av gula tröjor och blå byxor. I bortamatchen mot Derby County användes gula tröjor med vita nummer och med det gamla klubbmärket med ugglan istället för klubbens initialer.

Leeds United 1964–1971

Efter seriesegern i division två 1964 var Leeds tillbaka i högsta divisionen. Laget var nära att ta hem ligatiteln men fick till sist ge sig i kampen mot Manchester United som slutade på samma poäng som Leeds men med bättre målkvot. I FA-cupen tog man sig till final men förlorade mot Liverpool efter förlängning. Leeds gjorde därmed sin dittills bästa säsong och lagkaptenen och mittfältaren Bobby Collins fick priset som Årets fotbollsspelare i England. I övrigt bestod laget av målvakten Gary Sprake, ytterbackarna Paul Reaney och Willie Bell, mittbackarna Jackie Charlton och Norman Hunter, mittfältarna Billy Bremner och Johnny Giles, vänsteryttern Albert Johanneson samt centrarna Jim Storrie och Alan Peacock. I truppen fanns också vänsterbacken Terry Cooper, högeryttern Peter Lorimer och allroundspelaren Paul Madeley som senare kom att få viktiga roller i laget. Tränare var Don Revie som ledde laget mellan 1961 och 1974.

Även säsongen 1965/66 slutade Leeds på andra plats i ligan, denna gång sex poäng efter Liverpool. Laget var också med i Mässcupen där man tog sig till semifinal. Där blev det dock förlust mot spanska Real Zaragoza efter omspel. Bland årets debutanter fanns målvakten David Harvey, mittfältarna Mick Bates och Terry Hibbitt, vänsteryttern Eddie Gray samt högeryttern Mike O’Grady som värvades från Huddersfield. Peter Lorimer tog en ordinarie plats i laget och blev bäste målskytt med totalt nitton mål. Säsongerna 1966/67 och 1967/68 slutade båda med en fjärdeplats i ligan för Leeds. 1967 tog man sig till final i Mässcupen men förlorade mot Dinamo Zagreb. Ett år senare lyckades man äntligen vinna turneringen efter att ha besegrat ungerska Ferencváros i finalen. Våren 1968 tog man också hem segern i Ligacupen efter att Terry Cooper gjort matchens enda mål i finalen mot Arsenal. Nya i laget var mittfältaren Terry Yorath samt centern Mick Jones som värvades från Sheffield United.

Säsongen 1968/69 tog Leeds sin första ligatitel efter att ha tagit 67 poäng, sex poäng mer än tvåan Liverpool. Laget var obesegrat på hemmaplan och förlorade bara två bortamatcher, mot Burnley och Manchester City. I Mässcupen åkte Leeds ut mot ungerska Újpest i kvartsfinalen. Leeds kunde inte försvara ligatiteln 1969/70 utan slutade på andra plats, nio poäng efter Everton. Även i FA-cupen fick Leeds nöja sig med andra plats. Finalen mot Chelsea slutade 2–2 och i omspelet vann Londonlaget med 2–1 efter förlängning. I Europacupens första omgång slog Leeds norska Lyn med hela 10–0 och i returen i Oslo blev det 6–0. Sedan besegrade Leeds Ferencváros och Standard Liège innan det tog stopp i semifinalen mot Celtic. Leeds förlorade med 0–1 hemma och returen som Celtic vann med 2–1 spelades på Hampden Park inför 136 505 åskådare – den högsta publiksiffran någonsin i en europeisk cupmatch. Billy Bremner blev utsedd till Årets spelare i England och bland nyförvärven fanns anfallaren Allan Clarke från Leicester City som tillsammans med Mick Jones blev lagets bäste målskytt med totalt 26 mål. Säsongen 1970/71 slogs Leeds med Arsenal om ligatiteln, men Arsenal drog längsta strået och Leeds slutade återigen på andra plats. I FA-cupens femte omgång förlorade Leeds sensationellt mot division fyra-laget Colchester United. Däremot vann man Mässcupen för andra gången efter finalseger över Juventus. Första matchen i Turin slutade 2–2 och returen i Leeds slutade 1–1 – Leeds vann därmed tack vare fler gjorda bortamål. Ny i spelartruppen denna säsong var skotske centern Joe Jordan från Greenock Morton.

Hemmatröjan 1964–1971 var helt vit med en blå uggla i en cirkel på ena bröstet. I första finalmatchen av Mässcupen 1967 (borta mot Dinamo Zagreb) spelade Leeds i kortärmade tröjor med V-hals. Strumporna hade en gul och en blå rand högst upp. I returmötet spelade Leeds i sina vanliga långärmade tröjor. I Ligacupfinalen 1968 hade tröjorna ett guldfärgat klubbmärke. I 1968 års final av Mässcupen, hemma mot Ferencváros, spelade Leeds i blå tröjor och bärnstensfärgade byxor och strumpor (i returen i Budapest spelade man i sitt ordinarie vita matchställ). I FA-cupfinalen mot Chelsea 1970 användes röda strumpor tillsammans med de vita tröjorna och byxorna (i omspelet spelade Leeds i helvitt). I första finalmatchen borta mot Juventus i Mässcupen 1971 spelade Leeds i röda tröjor, vita byxor och röda strumpor. I returmötet på hemmaplan spelade Leeds i kortärmade tröjor med bokstäverna ”LUFC” istället för ugglan.