Etikett: Coppa Italia

Napoli 1985–1987

Säsongen 1985/86 tog Ottavio Bianchi, senast i Como, över som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var målvakten Claudio Garella (Verona), vänsterbacken Massimoi Filardi (Varese), liberon Alessandro Renica (Sampdoria), mittfältarna Eraldo Pecci (Fiorentina) och Ruben Buriani (Roma) samt anfallaren Bruno Giordano (Lazio). Napoli slutade på tredje plats i Serie A, två poäng efter Roma och sex efter mästarna Juventus. Garella spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Diego Maradona med elva ligamål och Giordano med tio.

Sommaren 1986 såldes Eraldo Pecci till Bologna och argentinaren Daniel Bertoni till Udinese. Ruben Buriani som under föregående säsong bara hade spelat fem ligamatcher på grund av skada avslutade karriären. In kom istället vänsterbacken Giuseppe Volpecina (Pisa), mittfältaren Fernando De Napoli (Avellino) och anfallaren Andrea Carnevale (Udinese). I UEFA-cupen åkte Napoli ut mot franska Toulouse redan i första omgången, men i ligan och italienska cupen gick det bättre. Napoli tog sin tredje cuptitel efter att ha besegrat Atalanta i finalen med 3–0 hemma och 1–0 i returen. I ligan var laget obesegrat under hela hösten. Första förlusten kom borta mot Fiorentina i början av januari. Det blev bara två förluster till, borta mot Inter och Verona, och Napoli kunde titulera sig italienska mästare för första gången i klubbens historia. Claudia Garella, Moreno Ferrario, Alessandro Renica och Diego Maradona var de som spelade flest matcher med 29 ligamatcher var. Maradona blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Buitoni. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och blå strumpor. I vissa matcher användes en annan tröjmodell som även Roma och Lazio hade. Bortastället bestod av vita tröjor, blå byxor och vita strumpor. I cupmatcherna mot SPAL och Lazio i augusti 1986 spelade Napoli i röda tröjor, mot SPAL med blå och vita ränder på krage och muddar och mot Lazio i en helröd tröja.

Torino 1987/88

Sommaren 1987 såldes brasilianaren Júnior till Pescara och Wim Kieft återvände till Nederländerna för spel i PSV Eindhoven. Dessa ersattes av danske mittfältaren Klaus Berggreen från Roma och österrikiske anfallaren Toni Polster från Austria Wien. I ligan slutade Torino på delad sjätteplats med Juventus vilket innebar omspel om den sista UEFA-cupplatsen. Matchen var mållös efter förlängning och Juventus vann sedan straffsparksläggningen med 4–2 efter att Antonio Comi och Silvano Benedetti missat för Torino. I italienska cupen tog sig laget till final mot Sampdoria men föll med sammanlagt 2–3 efter 0–2 borta och 2–1 hemma. Målvakten Fabrizio Lorieri och försvararen Ezio Rossi spelade samtliga 30 ligamatcher och Toni Polster blev bäste målskytt med totalt fjorton mål varav nio i ligan.

Hemmatröjan var vinröd med tre vita ränder längs ärmarna och bortatröjan var vit med vinröd krage och tre vinröda ränder längs ärmarna. Tröjtillverkare var Adidas och sponsor var Sweda.

Hellas Verona 1983/84

Inför säsongen 1983/84 värvade Verona ytterbacken Mauro Ferroni (Sampdoria), mittbackarna Silvano Fontolan (Como) och Massimo Storgato (Juventus), mittfältaren Luciano Bruni (Reggiana) samt anfallarna Giuseppe Galderisi (Juventus), Maurizio Iorio (Roma) och skotten Joe Jordan (Milan). Målvakten Claudio Garella och liberon och lagkaptenen Roberto Tricella kom att spela samtliga 30 ligamatcher och Iorio blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Verona slutade på sjätte plats i Serie A, två placeringar sämre än året innan, och i UEFA-cupen slog man ut Röda Stjärnan från Belgrad, men åkte sedan ut mot österrikiska Sturm Graz. I italienska cupen tog man sig till final där det blev förlust mot Roma efter 1–1 hemma och 0–1 borta i returen.

Den kortärmade hemmatröjan var blå med smala gula ränder och med gul V-hals och gula muddar. Under våren lades klubbmärket till på ena bröstet. Den långärmade varianten som användes i slutet av hösten till och med januari var helt blå med gul rund hals, men från och med februari fick även den långärmade tröjan smala gula ränder.

Den kortärmade bortatröjan var under hösten likadan som hemmatröjan fast med färgerna inverterade. Under våren användes en helgul variant med rund hals. Den långärmade bortatröjan var gul med blå rund hals och blå muddar.

Atalanta 1986/87

Atalanta slutade på femtonde plats i Serie A och åkte ner i Serie B. I italienska cupen tog man sig däremot till final mot Napoli, men föll med 0–3 borta och 0–1 hemma i returen. Men tack vare att Napoli även vann ligan och därmed en plats i Europacupen fick Atalanta en plats i Cupvinnarcupen 1987/88. Bland nyförvärven fanns mittfältaren Andrea Icardi från Milan och engelske anfallaren Trevor Francis från Sampdoria. Målvakten Ottorino Piotti spelade samtliga 30 ligamatcher och lagkaptenen Marino Magrin blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennedue (N2). Den kortärmade hemmatröjan hade smalare ränder än tidigare medan den långärmade hade något bredare ränder.

AS Roma 1985/86

Sven-Göran Erikssons andra säsong som tränare i Italien blev lyckad med en andraplats i ligan, fyra poäng efter Juventus, samt seger i italienska cupen. I finalen mot Sampdoria blev det förlust med 2–1 i första matchen, men i returen hemma på Stadio Olimpico vann Roma med 2–0 efter mål av Stefano Desideri (straff) och Toninho Cerezo. Roberto Pruzzo blev skyttekung i Serie A med 19 mål och för sjätte säsongen i rad spelade målvakten Franco Tancredi samtliga 30 ligamatcher. Nya i laget var mittfältaren Manuel Gerolin från Udinese och polacken Zbigniew Boniek från Juventus samt anfallaren Sandro Tovaliero som kom tillbaka från lån i Arezzo och Pescara. Bland de andra profilerna i laget fanns mittfältarna Giuseppe Giannini och Carlo Ancelotti samt yttern Bruno Conti.

Matchställen som tillverkades av Kappa var röda med gul krage och gula muddar. Bortastället var vitt med röd krage och röda muddar. Klubbens sponsor var Barilla.

Sampdoria 1988/89

Sampdoria gjorde sin dittills bästa säsong. Laget vann italienska cupen efter att i finalen ha vänt ett 0–1-underläge mot Napoli till seger med 4–0 i returen på hemmaplan. I Cupvinnarcupen slog Sampdoria ut IFK Norrköping, Carl Zeiss Jena, Dinamo Bukarest och Mechelen, men i finalen på Wankdorfstadion i Bern blev det förlust med 0–2 mot Barcelona. I ligan blev det en femteplats och Gianluca Vialli blev lagets bäste målskytt med 14 mål. Nya i laget var vänsterbacken Amedeo Carboni från Parma samt mittfältarna Giuseppe Dossena från Udinese och Víctor Muñoz från Barcelona. Målvakten Gianluca Pagliuca gjorde sin första säsong som ordinarie mellan stolparna och 18-årige anfallaren Enrico Chiesa spelade sin första ligamatch.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Kappa och ny sponsor var ERG. I Cupvinnarcupfinalen spelade Sampdoria i sitt vita bortaställ, fast utan reklam och klubbmärke.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.

Juventus 1989/90

Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.

Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.

Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

Napoli 1988/89

För andra året i rad slutade Napoli på andra plats i Serie A, denna gång elva poäng efter Inter. Laget gick även till final i italienska cupen där man mötte Sampdoria. En 1–0-seger i första finalmatchen räckte inte utan Sampdoria kunde vända och vinna med 4–0 i returen. I höstens UEFA-cupmatcher slog Napoli ut grekiska PAOK, östtyska Lokomotiv Leipzig och franska Bordeaux. I vårens kvartsfinaler besegrade man Juventus efter förlängning och i semifinalen slog Napoli Bayern München med sammanlagt 4–2. Även i finalen blev det tyskt motstånd i form av VfB Stuttgart. Mål av Diego Maradona (på straff) och Careca i andra halvlek gjorde att Napoli kunde vände underläge till seger. Returen i Stuttgart slutade 3–3 efter att Alemão, Ciro Ferrara och Careca gjort Napolis mål. Napoli tog därmed sin första europeiska cuptitel.

i ligan gjorde Careca 19 mål och kom tvåa i skytteligan medan anfallskollegan Andrea Carnevale gjorde 13 mål. Nya spelare i laget denna säsong var målvakten Giuliano Giuliani (Verona), försvararna Antonio Carannante (tillbaka från lån i Ascoli) och Giancarlo Corradini (Torino), mittfältarna Alemão (Atlético Madrid), Massimo Crippa (Torino) och Luca Fusi (Sampdoria) samt anfallaren Maurizio Neri (Ancona).

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Ennerre, men sponsor var från och med denna säsong Mars. Sponsorloggan var från början vit, men ändrades under våren till svart. Den vita bortatröjan med blå byxor användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Inter och Sampdoria. I bortamatchen mot Como spelade Napoli i helvitt. Den vita tröjan användes även i cupfinalen borta mot Sampdoria, och då tillsammans med vita byxor och röda strumpor. Den röda reservtröjan med blåvita ränder på kragen användes i bortamatcherna mot Atalanta, Pescara, Lazio, Verona och Pisa. I cupmatchen mot Pisa spelade Napoli i helröda tröjor.