Tagg: Coppa Italia

Juventus 1989/90

Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.

Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.

Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

Napoli 1988/89

För andra året i rad slutade Napoli på andra plats i Serie A, denna gång elva poäng efter Inter. Laget gick även till final i italienska cupen där man mötte Sampdoria. En 1–0-seger i första finalmatchen räckte inte utan Sampdoria kunde vända och vinna med 4–0 i returen. I höstens UEFA-cupmatcher slog Napoli ut grekiska PAOK, östtyska Lokomotiv Leipzig och franska Bordeaux. I vårens kvartsfinaler besegrade man Juventus efter förlängning och i semifinalen slog Napoli Bayern München med sammanlagt 4–2. Även i finalen blev det tyskt motstånd i form av VfB Stuttgart. Mål av Diego Maradona (på straff) och Careca i andra halvlek gjorde att Napoli kunde vände underläge till seger. Returen i Stuttgart slutade 3–3 efter att Alemão, Ciro Ferrara och Careca gjort Napolis mål. Napoli tog därmed sin första europeiska cuptitel.

i ligan gjorde Careca 19 mål och kom tvåa i skytteligan medan anfallskollegan Andrea Carnevale gjorde 13 mål. Nya spelare i laget denna säsong var målvakten Giuliano Giuliani (Verona), försvararna Antonio Carannante (tillbaka från lån i Ascoli) och Giancarlo Corradini (Torino), mittfältarna Alemão (Atlético Madrid), Massimo Crippa (Torino) och Luca Fusi (Sampdoria) samt anfallaren Maurizio Neri (Ancona).

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Ennerre, men sponsor var från och med denna säsong Mars. Sponsorloggan var från början vit, men ändrades under våren till svart. Den vita bortatröjan med blå byxor användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Inter och Sampdoria. I bortamatchen mot Como spelade Napoli i helvitt. Den vita tröjan användes även i cupfinalen borta mot Sampdoria, och då tillsammans med vita byxor och röda strumpor. Den röda reservtröjan med blåvita ränder på kragen användes i bortamatcherna mot Atalanta, Pescara, Lazio, Verona och Pisa. I cupmatchen mot Pisa spelade Napoli i helröda tröjor.

Inter 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 anlitade Inter den tidigare Juventustränaren Marcello Lippi. Den största värvningen på spelarfronten var anfallaren Christian Vieri från Lazio för 90 miljarder lire, vilket gjorde honom till världens dyraste spelare. Målvakten Angelo Peruzzi värvades från Juventus för att ersätta Gianluca Pagliuca som såldes till Bologna. Bland de övriga nyförvärven fanns högerbacken Christian Panucci (Real Madrid), franske mittbacken Laurent Blanc (Olympique Marseille) samt mittfältarna Vladimir Jugović (Atlético Madrid) och Luigi Di Biagio (Roma). Under vintern värvades ytterbacken Michele Serena (lån från Parma i en bytesaffär med Paulo Sousa), colombianske försvararen Iván Córdoba (San Lorenzo), holländske mittfältaren Clarence Seedorf (Real Madrid) och rumänske anfallaren Adrian Mutu (Dinamo Bukarest).

Anfallsparet Ronaldo–Vieri drabbades av skador vilket hindrade Inter från att utmana om ligatiteln. I matchen mot Lecce den 21 november skadade Ronaldo sitt högra knä och blev borta till april. Han gjorde comeback i cupmatchen mot Lazio den 12 april men redan efter sex minuters spel skadade han samma knä och blev borta från fotbollen i över ett år. Inter slutade på fjärde plats i ligan, på samma poäng som Parma. De två lagen fick spela en omspelsmatch om en plats i Champions League, en match som Inter vann med 3–1. I italienska cupen slog Inter ut Bologna, Milan och Cagliari på väg mot finalen där man mötte Lazio. Första finalmatchen i Rom slutade med en 2–1-seger för Lazio medan returen i Milano blev mållös.

Årets hemmatröja hade rund hals och något bredare ränder än tidigare. Som reservställ användes antingen vita tröjor med vita eller svarta byxor eller gula tröjor med svarta byxor.

Lazio 1999/00

Lazio firade sitt 100-årsjubileum säsongen 1999/2000 och man inledde med att besegra Manchester United med 1–0 i europeiska supercupen. Matchen spelades på Stade Louis II i Monaco och Marcelo Salas gjorde matchens enda mål i 35:e minuten. Laget var förstärkt med tre argentinare: Roberto Sensini och Juan Sebastián Verón värvades från Parma medan Diego Simeone hämtades från Inter. Man värvade också anfallarna Simone Inzaghi (Piacenza) och Kennet Andersson (Bologna). Den senare spelade dock bara två ligamatcher innan han återvände till Bologna i november.

I ligan slogs Lazio med Juventus om seriesegern. Juventus ledde länge, men Lazio avslutade säsongen med att vinna sju av de åtta sista matcherna och i näst sista omgången tog man över förstaplatsen. Seriesegern säkrades genom en 3–0-seger över Reggina i sista omgången. Lazio slutade en poäng före Juventus och tog sin andra ligatitel i historien. I italienska cupen slog Lazio ut Ravenna, Juventus och Venezia innan man ställdes mot Inter i finalen. Första finalmatchen i Rom slutade 2–1 till Lazio efter att hemmalaget vänt underläge till seger genom mål av Pavel Nedvěd och Diego Simeone. Returen i Milano blev mållös och Lazio tog sin tredje cuptitel.

Lazio var även tack vare andraplaceringen i ligan förra säsongen kvalificerade för Champions League. Där ställdes man mot Bayer Leverkusen, Dynamo Kiev och Maribor. Båda matcherna mot Leverkusen slutade oavgjort, men man vann mot Dynamo Kiev och Maribor, både hemma och borta, och toppade tabellen. I det andra gruppspelet ställdes Lazio mot Olympique Marseille, Chelsea och Feyenoord. Lazio kom återigen etta i gruppen efter tre segrar, två oavgjorda och en förlust. I kvartsfinalen tog det stopp efter förlust med 5–2 mot Valencia. I returen gjorde Verón matchens enda mål men det räckte inte och spanjorerna tog sig vidare till semifinal.

Under hösten och fram till och med matchen mot Venezia den 5 januari användes samma hemma- och bortatröja som under 1998/99. Från och med matchen mot Bologna den 9 januari (datumet då klubben bildades 100 år tidigare) spelade man i vita tröjor och som reservtröja hade man en ny svart tröja. I de europeiska cupmatcherna användes en ljusblåvitrandig tröja och precis som föregående säsong hade man Del Monte som sponsor. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Olympique Marseille, Chelsea och Valencia.

Parma 1998/99

Inför säsongen 1998/99 anlitade Parma Alberto Malesani som ny tränare. Nya spelare i laget var ytterbackarna Luigi Sartor (Inter) och Paolo Vanoli (Verona), mittfältarna Juan Sebastián Verón (Sampdoria) och Raffaele Longo (Napoli), högeryttern Diego Fuser (Lazio) och anfallaren Abel Balbo (Roma). Hernán Crespo blev bäste målskytt med 16 ligamål medan målvakten Gianluigi Buffon och mittbacken Lilian Thuram deltog i samtliga 34 ligamatcher. Två som spelade sin sista säsong i klubben var försvarsveteranerna Luigi Apolloni och Roberto Mussi. Laget hade en mycket framgångsrik säsong med seger i både italienska cupen och UEFA-cupen samt en fjärdeplats i ligan, vilket gav en kvalplats till nästa säsongs Champions League. I italienska cupen slog Parma ut Genoa, Bari, Udinese och Inter innan man ställdes mot Fiorentina i finalen. Båda finalmatcherna slutade oavgjort, 1–1 på Ennio Tardini-stadion och 2–2 i returen på Artemio Franchi-stadion i Florens, och Parma tog därmed hem pokalen tack vare fler gjorda mål på bortaplan. I UEFA-cupen slog Parma ut Fenerbahçe, Wisła Kraków, Glasgow Rangers, Bordeaux och Atlético Madrid på vägen mot finalen. I finalen, som spelades på Lužniki-stadion i Moskva, besegrades Olympique Marseille med 3–0 efter mål av Hernán Crespo, Paolo Vanoli och Enrico Chiesa. Den sistnämnde blev turneringens skyttekung med åtta mål medan Crespo stod för sex fullträffar.

Tröjorna var nya för året och tillverkades av Lotto. En nyhet var att hemmatröjan var gul och blå istället för som tidigare vit. Reservtröjorna som användes var antingen vita eller mörkblå med blå och gula tvärränder. I UEFA-cupmatcherna var symbolen på sponsorloggan borttagen och man hade endast texten Parmalat. I finalen hade tröjorna Lotto-loggan på båda ärmarna samt UEFA-cuploggan på högra ärmen.

Fiorentina 1998/99

Giovanni Trapattoni, som närmast kom från Bayern München, tog över som tränare för Fiorentina säsongen 1998/99. Laget inledde säsongen med fyra raka segrar och man ledde också serien under större delen av höstsäsongen. Under våren gick det sämre och Fiorentina fick se sig passerade av både Milan och Lazio och man slutade på tredje plats, som från och med denna säsong gav en kvalplats till nästa års Champions League. I UEFA-cupen slog Fiorentina ut Hajduk Split i första omgången, men i hemmamatchen mot Grasshoppers i andra omgången kastade en åskådare in en hemmagjord bomb som träffade linjemannen. Fiorentina dömdes till förlust med 0–3 och uteslutning ur turneringen. I italienska cupen tog sig Fiorentina till final efter att ha besegrat Padova, Lecce och Atalanta samt Bologna i semifinalen. I finalen mot Parma blev det oavgjort i båda matcherna, 1–1 i första mötet och 2–2 i returen, och Parma tog därmed hem pokalen tack vare fler gjorda bortamål.

Lagets bäste målskytt blev Gabriel Batistuta som gjorde 21 mål och kom på andra plats i skytteligan, ett mål efter Udineses Márcio Amoroso. Rui Costa stod för tio ligamål och gjorde sin målmässigt bästa säsong i karriären. Bland nyförvärven fanns tyske vänsterbreddaren Jörg Heinrich från Borussia Dortnund, tjeckiske mittbacken Tomáš Řepka från Sparta Prag, spanske mittfältaren Guillermo Amor från Barcelona samt ytterbacken Moreno Torricelli från Juventus.

Tröjorna tillverkades, liksom förra säsongen, av Fila och laget sponsrades av Nintendo. men denna säsong hade man ett annat mönster på ärmarna och byxbenen. Man hade också nummer på byxorna från och med denna säsong.

Lazio 1997/98

Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare för Lazio och han tog med sig Roberto Mancini från sitt gamla lag Sampdoria. Kroatiske anfallaren Alen Bokšić återvände till klubben efter ett år i Juventus och från samma klubb värvades serbiske mittfältaren Vladimir Jugović. Man värvade även försvararna Giuseppe Pancaro (Cagliari) och Giovanni Lopez (Vicenza) samt argentinske mittfältaren Matías Almeyda från Sevilla. Lazios bäste spelare under säsongen var tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd som blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Tidigare skyttekungen Giuseppe Signori kom inte överens med sin nye tränare och såldes därför till Sampdoria i december. Under hösten hann Signori med att göra sex mål på fyra matcher i italienska cupen, vilket räckte till seger i skytteligan.

Lazio slog ut Fidelis Andria, Napoli, Roma och Juventus innan man ställdes mot Milan i finalen. Första finalmötet slutade med en uddamålsförlust på San Siro, men hemma på Olympiastadion kunde Lazio vända och vinna med 3–1 efter mål av Guerino Gottardi, Vladimir Jugović och Alessandro Nesta. Lazio tog därmed sin andra italienska cuptitel i historien. Man gick även till final i UEFA-cupen efter att ha slagit ut portugisiska Vitória Guimarães, ryska Rotor Volgograd, franska Racing Strasbourg och Auxerre samt ryska Spartak Moskva i semifinalen. I den helitalienska finalen mot Inter blev det dock förlust med 0–3. I ligan var Lazio länge med och slog om seriesegern, men en förlust mot Juventus i 28:e omgången gjorde att laget helt tappade formen. Man avslutade ligaspelet med fem raka förluster och slutade på sjunde plats.

Hemmatröjan var ny för året medan både de gula och mörkblå bortatröjorna var samma som föregående säsong. Numren hade en annan stil än tidigare, men på den mörkblå tröjan användes oftast samma typ av nummer som tidigare.

Napoli 1996/97

Napoli inledde säsongen bra och låg på andra plats bakom Juventus vid juluppehållet. Under våren gick det dock sämre och laget spelade elva ligamatcher utan seger. Tränaren Luigi Simoni fick sparken och ersattes av juniorlagstränaren Vincenzo Montefusco som ledde laget till en trettondeplats i serien. Däremot gick det bättre i italienska cupen. Segrar över Monza, Pescara, Lazio och Inter tog Napoli till final mot Vicenza. I första finalmatchen gjorde Napolis Fabio Pecchia matchens enda mål, men i returen vann Vicenza med 3–0 och tog sin första cuptitel. I ligan hade man problem med målskyttet, och Alfredo Aglietti, nyförvärv från Reggina, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, medan anfallspartnern Nicola Caccia som hade värvats från Piacenza gjorde sju mål. Nya i laget var också Mauro Milanese (försvarare, Torino), belgaren Bertrand Crasson (försvarare, Anderlecht), Francesco Turrini (högerytter, Piacenza), Massimiliano Esposito (mittfältare/anfallare, Lazio), Luigi Panarelli (försvarare, Taranto) samt brasilianarna Beto (mittfältare, Botafogo) och Caio (anfallare, Inter).

Denna säsong var den sista som Napolis tröjor tillverkades av Lotto. Både hemma- och bortatröjorna hade ny design och laget hade även en ny sponsor i form av Centrale Latte di Napoli.

Vicenza 1996/97

Vicenza förbättrade sig ytterligare en placering och slutade på åttonde plats i Serie A 1996/97. Under säsongen besegrade man både Juventus, Inter och Milan. Segrar över Lucchese, Genoa, Milan och Bologna gjorde att laget även tog sig till final i italienska cupen. Första finalmötet med Napoli slutade med en uddamålsförlust, men i returen kvitterade Vicenza genom Giampiero Maini. I slutet av förlängningen gjorde Vicenza ytterligare två mål genom Maurizio Rossi och Alessandro Iannuzzi och laget kunde därmed titulera sig italienska cupvinnare för första gången. Lagets bäste målskytt under säsongen blev uruguayanen Marcelo Otero med 13 mål. Några av nyförvärven inför säsongen var försvararen Massimo Beghetto (Perugia), kamerunske mittfältaren Pierre Wome (Canon Yaoundé) samt anfallarna Giovanni Cornacchini (Bologna) och Alessandro Iannuzzi (Lazio).

Tröjorna, som tillverkades av Biemme, hade bredare ränder än förra säsongen. Som reservställ användes antingen vita eller svarta tröjor tillsammans med vita eller svarta byxor och strumpor.