Tagg: AC Milan

AC Milan 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Arrigo Sacchi från Parma över som tränare i Milan. Från Ajax respektive PSV Eindhoven värvades de två holländska landslagsspelarna Marco van Basten och Ruud Gullit som ersättare för engelsmännen Mark Hateley och Ray Wilkins. På mittfältet förstärkte man med Carlo Ancelotti från Roma och Angelo Colombo från Udinese och försvaret förstärktes med Roberto Mussi från Parma samt Alessandro Costacurta som kom tillbaka från lån i Monza och som gjorde ligadebut för Milan under säsongen. Marco van Basten gjorde mål i ligapremiären mot Pisa, men i matchen mot Sampdoria i femte omgången skadade han sig och blev borta från spel i sex månader. I UEFA-cupen fick Milan inte spela på sin hemmaplan Giuseppe Meazza på grund av en incident i matchen mot Waregem i december 1985. Istället valde man att spela sina hemmamatcher på Via del Mare i Lecce. I första omgången mötte man Sporting Gijón och efter förlust på bortaplan kunde man vända och vinna med 3–0 i returen. I nästa omgång ställdes man återigen mot spanskt motstånd, denna gång i form av Espanyol. Här blev det dock förlust med 0–2 hemma och efter en mållös returmatch var Milan utslaget. I ligamatchen hemma mot Roma den 13 december kastades en fyrverkeripjäs ner från läktaren och träffade Romas målvakt Tancredi. Milan dömdes därför till förlust med 0–2, men en vecka senare avslutade man året med att besegra lokalkonkurrenten Inter med 1–0. Vid årsskiftet låg Milan fem poäng efter serieledarna Napoli och i 1988 års första match möttes de två lagen. Milan vände underläge till seger med 4–1 och tog därmed in två poäng på Napolis försprång. I italienska cupens åttondelsfinal åkte Milan ut mot Ascoli efter straffsparksläggning, men i ligan förblev man obesegrade resten av säsongen. Den 10 april gjorde van Basten matchens enda mål mot Empoli i sin comeback efter skadeuppehållet. Segrar över Roma och Inter gjorde att Milan nu bara var en poäng efter Napoli inför mötet på San Paolo. Två mål av Virdis och ett av van Basten gav Milan segern med 3–2 och förde upp laget i serieledning. Oavgjort mot Juventus och Como i de två sista matcherna samtidigt som Napoli förlorade båda sina återstående matcher räckte för att Milan skulle ta sin första ligatitel på nio år. Pietro Paolo Virdis gjorde elva ligamål och blev lagets bäste målskytt och under säsongen tog Ruud Gullit emot Guldbollen som årets spelare i Europa 1987.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa, men sponsor var från och med denna säsong Mediolanum. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Torino och Roma.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

AC Milan 1988/89

Inför säsongen 1988/89 förstärkte regerande mästarna Milan laget med en tredje holländsk europamästare, Frank Rijkaard – sedan tidigare fanns Ruud Gullit och Marco van Basten i laget. Ändå inledde man ligaspelet trögt med fyra förluster på de tolv första matcherna. Trots att Milan förblev obesegrade de resterande 22 ligamatcherna kunde man inte utmana Inter om ligatiteln utan slutade på tredje plats. Marco van Basten gjorde 19 ligamål och delade andraplatsen i skytteligan med Napolis Careca. Holländaren blev även utsedd till årets spelare i Europa 1988 och hans landsmän Gullit och Rijkaard kom tvåa respektive trea i omröstningen. Anfallaren Pietro Paolo Virdis gjorde tio mål i sin sista säsong i Milan. En som spelade sin första säsong var 17-årige Demetrio Albertini som gjorde ligadebut i januari och som kom att spela i Milan fram till 2002.

I Europacupens första omgång slog Milan ut bulgariska Vitosha Sofia. En 2–0-seger borta följdes upp av 5–2 hemma efter fyra mål av van Basten. Efter att ha spelat 1–1 i båda matcherna mot Röda Stjärnan från Belgrad tog sig Milan vidare efter straffsparksläggning. I kvartsfinalen mot Werder Bremen gjorde van Basten det enda målet på straff i returmötet på hemmaplan. I semifinalen ställdes Milan mot Real Madrid och första mötet på Santiago Bernabéu-stadion slutade 1–1 efter att van Basten kvitterat spanjorernas ledning i andra halvlek. I returen på Giuseppe Meazza-stadion spelade Milan ut Real Madrid och ledde med 3–0 i paus efter mål av Ancelotti, Rijkaard och Gullit. I andra halvlek ökade van Basten och Donadoni på med varsitt mål och fastställde slutresultatet till 5–0. Även i finalen mot rumänska Steaua Bukarest var Milan överlägsna och vann med 4–0 efter två mål var av Gullit och van Basten. Milan tog därmed sin tredje europacuptitel och den första på tjugo år. Laget avslutade säsongen med att besegra Sampdoria med 3–1 i den första upplagan av italienska supercupen.

Tröjorna var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att man nu hade den italienska skölden på ena bröstet som tecken på att man var regerande mästare. I samtliga hemmamatcher i ligan spelade Milan i vita byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan, men i bortamatchen mot Real Madrid i Europacupen användes svarta byxor och strumpor. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Torino, Roma, Fiorentina, Lecce och Bologna samt i hemmamatchen mot Röda Stjärnan i Europacupen. I Europacupfinalen spelade Milan i en helvit tröja med rödsvart krage.

AC Milan 1990–2000

Milan var den dominerande klubben i Italien under 90-talet. Laget blev italienska mästare fem gånger (1992, 1993, 1994, 1996 och 1999) och gick till final i Champions League tre år i rad 1993–1995 (seger 1994). Säsongen 1991/92 gick Milan obesegrat genom Serie A – totalt spelade man 58 ligamatcher utan att förlora mellan maj 1991 och mars 1993. Tränare var Fabio Capello som 1991 tog över efter Arrigo Sacchi. Några av lagets största profiler under denna period var de tre holländarna Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Van Basten blev skyttekung i Serie A 1992 och tog samma år emot Guldbollen (priset till årets bästa spelare i Europa) för tredje gången – han hade fått priset även 1988 och -89. Dessutom bestod laget av flera italienska landslagsspelare, däribland Paolo Maldini, Roberto Donadoni och lagkaptenen Franco Baresi. Sommaren 1992 värvade Milan franske skyttekungen Jean-Pierre Papin för världsrekordsumman 10 miljoner pund. Bara ett par månader senare slog man rekordet då man värvade Torinos ytter Gianluigi Lentini. 1995 värvade Milan Paris Saint-Germains liberianske anfallare George Weah som samma år blev förste afrikan att vinna Guldbollen. Även Juventus stjärna Roberto Baggio (Guldbollen-vinnare 1993) värvades till Milan 1995. Efter ett par sämre säsonger 1996/97 och 1997/98 då man hamnade i mitten av tabellen tog Alberto Zaccheroni över som tränare och förde Milan till dess femte ligatitel på 90-talet. Några av profilerna i slutet av 90-talet var tyske skyttekungen Oliver Bierhoff, brasilianaren Leonardo, kroaten Zvonimir Boban samt ukrainaren Andrij Sjevtjenko som värvades från Dynamo Kiev 1999 och blev skyttekung i sin första säsong i Italien.

Här är Milans hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

AC Milans hemmaställ på 1990-talet

Och här är Milans bortatröjor på 90-talet:

AC Milans bortaställ på 1990-talet

Milans tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 2 34 18 10 6 46 19 46
1991/92 1 34 22 12 0 74 21 56
1992/93 1 34 18 14 2 65 32 50
1993/94 1 34 19 12 3 36 15 50
1994/95 4 34 17 9 8 53 32 60
1995/96 1 34 21 10 3 60 24 73
1996/97 11 34 11 10 13 43 45 43
1997/98 10 34 11 11 12 37 43 44
1998/99 1 34 20 10 4 59 34 70
1999/00 3 34 16 13 5 65 40 61

AC Milan 1999/00

Säsongen 1999/2000 firade Milan sitt 100-årsjubileum – klubben bildades i december 1899. Årets första stora värvning var ukrainske anfallaren Andrij Sjevtjenko från Dynamo Kiev. Redan under sin första säsong i Italien vann han skytteligan på 24 mål och han kom även på tredje plats i omröstningen om Årets spelare i Europa 1999. Några av de övriga nyförvärven var mittfältarna Diego De Ascentis (Bari), Gennaro Gattuso (Salernitana) och brasilianaren Serginho från São Paulo. Under vintern värvades mittbacken José Antonio Chamot och anfallaren José Mari (båda Atlético Madrid) samt försvararna Fabricio Coloccini (Boca Juniors) och Taribo West (Inter). Samtidigt lånades anfallarna George Weah och Maurizio Ganz ut till Chelsea respektive Venezia.

Milan inledde säsongen med förlust med 1–2 mot Parma i italienska supercupen. I Champions League lottades man mot Chelsea, Galatasaray och Hertha Berlin. En mållös premiär borta mot Chelsea följdes upp av en 2–1-seger hemma mot Galatasaray som visade sig bli lagets enda i turneringen. Mot Hertha Berlin fick man bara oavgjort, 1–1, på hemmaplan och i returen i Berlin gjorde tyskarna matchens enda mål. Även hemmamatchen mot Chelsea slutade 1–1 och gruppspelet avslutades med en 3–2-förlust borta mot Galatasaray efter att turkarna fått en straffspark i sista minuten. Milan slutade därmed sist i gruppen och fick rikta in sig på ligaspelet. Det blev dock ingen upprepning av förra säsongens ligatitel utan laget slutade på tredje plats, elva poäng efter Lazio.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, fast med den italienska skölden, scudetton, på ena bröstet och istället för det vanliga klubbmärket hade man en speciell logga på vänstra ärmen för att fira 100-årsjubileet. Denna tröja användes tillsammans med vita byxor och strumpor i de flesta matcher, men i ligamatchen borta mot Lazio och Champions League-matchen hemma mot Chelsea spelade Milan i svarta byxor och strumpor. En speciell tröja framtagen till 100-årsjubileet, som liknade den laget hade i början av 1900-talet, användes i samtliga matcher i december 1999 – ligamatcherna hemma mot Reggina och Torino och borta mot Fiorentina samt Champions League-matcherna hemma mot Hertha Berlin och borta mot Chelsea. Det vita reservstället användes i sju ligamatcher (mot Lecce, Piacenza, Bologna, Cagliari, Venezia, Torino och Reggina) samt båda Champions League-matcherna mot Galatasaray. Milan spelade i sitt helsvarta tredjeställ borta mot Bari och Perugia samt Roma fast då med vita strumpor.

AC Milan 1998/99

Efter två misslyckade säsonger blev Milan återigen mästare och tog sin 16:e ligatitel. Laget var obesegrat under de elva sista ligamatcherna och i näst sista omgången kunde man passera Lazio i tabellen. Seriesegern säkrades med hjälp av en 2–1-seger över Perugia i sista omgången. Nye tränaren Alberto Zaccheroni fortsatte med sitt 3–4–3-system som han hade varit så framgångsrik med i Udinese. Zaccheroni tog även med sig två av spelarna från sitt gamla lag: skyttekungen Oliver Bierhoff som nu gjorde 19 mål och kom trea i skytteligan samt danske högerbacken Thomas Helveg. Inför säsongen värvades tyske målvakten Jens Lehmann från Schalke 04. Han spelade också de fem första ligamatcherna innan han ersattes av tidigare förstemålvakten Sebastiano Rossi och i januari 1999 såldes tysken till Borussia Dortmund. Men efter att Rossi blivit utvisad i slutminuten av matchen mot Perugia i 17:e omgången tog Christian Abbiati (nyförvärv från Monza) över och vaktade målet resten av säsongen. Andra nyförvärv var försvararna Roberto Ayala (Napoli), Bruno N’Gotty (Paris Saint-Germain) och Luigi Sala (Bari) samt argentinske mittfältaren Andrés Guglielminpietro (Gimnasia y Esgrima). Dessutom återvände Massimo Ambrosini från låneperioden i Vicenza och tog nu en ordinarie plats i laget. Övriga tongivande spelare som fanns i laget sedan tidigare var Paolo Maldini (som tog sin sjätte ligatitel och den första som lagkapten), Alessandro Costacurta, Demetrio Albertini, Zvonimir Boban, Leonardo (som gjorde sin målmässigt bästa säsong i Europa med tolv ligamål) och George Weah.

Efter fem år med Lotto var Adidas tillbaka som Milans tröjtillverkare. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och som reservtröja hade man en vit samt en svart med tre röda ränder över bröstet. Den rödsvarta tröjan med vita byxor och strumpor användes i samtliga hemmamatcher samt i de fem bortamatcherna mot Parma, Empoli, Inter, Udinese och Juventus. I bortamatcherna mot Bari, Sampdoria, Lazio och Vicenza användes svarta byxor och strumpor med den rödsvarta tröjan. Milan spelade i det helvita reservstället i bortamatcherna mot Salernitana, Venezia, Cagliari, Piacenza och Fiorentina. I bortamatcherna mot Bologna och Roma användes röda byxor tillsammans med den vita tröjan. Den svarta tröjan användes bara i en ligamatch, borta mot Perugia i sista omgången.

AC Milan 1997/98

Fabio Capello var tillbaka som tränare i Milan efter ett år i Real Madrid och Paolo Maldini tog över som lagkapten efter att Franco Baresi hade lagt skorna på hyllan. Man sålde Roberto Baggio samt flera av förra säsongens misslyckade nyförvärv såsom Edgar Davids, Christophe Dugarry, Michael Reiziger och Jesper Blomqvist. Under sommaren värvade man istället tyske vänsterbacken Christian Ziege (Bayern München), brasilianske mittbacken André Cruz (Napoli), franske högeryttern Ibrahim Ba (Bordeaux), mittfältaren Giampiero Maini (Vicenza) samt holländske anfallaren Patrick Kluivert (Ajax). Man värvade även holländske ytterbacken Winston Bogarde (Ajax) och svenske anfallaren Andreas Andersson (IFK Göteborg), men ingen av dessa lyckades något vidare utan såldes under säsongen till Barcelona respektive Newcastle United. Senare under sommaren värvades brasilianaren Leonardo från Paris Saint-Germain samt Roberto Donadoni som återkom efter ett år i New York MetroStars. Bland vinterns nyförvärv fanns anfallarna Maurizio Ganz (Inter) och Filippo Maniero (Parma).

Trots alla förändringar blev laget inte bättre. Milan slutade återigen i mitten av tabellen, denna gång på tionde plats, och man gjorde bara 37 mål på de 34 ligamatcherna. George Weah blev lagets bäste målskytt med tio mål medan Patrick Kluivert bara gjorde sex. I italienska cupen lyckades man dock ta sig till final efter att ha slagit ut Reggiana, Sampdoria, Inter och Parma. Säsongens höjdpunkt var 5–0-segern över Inter i kvartsfinalen och i första finalmatchen mot Lazio gjorde Weah matchens enda mål i slutminuten. Lazio vann dock returen med 3–1 och tog hem cuptiteln.

Hemmatröjan var till största delen likadan som förra säsongen förutom att man hade klubbmärket istället för scudetton på ena bröstet samt att tröjtillverkaren hade texten Lotto bredvid symbolen istället för under. Från och med februari 1998 gjorde Opel reklam för sin modell Astra på tröjorna. Som reservställ användes vita, svarta eller röda tröjor. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Piacenza, Lecce, Roma och Fiorentina. Den svarta användes borta mot Vicenza, Bari och Bologna medan den röda bara användes i en match, borta mot Udinese. Vad gäller tröjnummer kan nämnas att när Kluivert värvades fick han sitt favoritnummer 9 och Weah fick då byta till 14. Ett av de andra nyförvärven, Ibrahim Ba, valde att ha sitt smeknamn ”Ibou” på ryggen.

AC Milan 1996/97

Milan gjorde sin sämsta säsong på många år och slutade på elfte plats i Serie A. Efter en förlust mot Piacenza i elfte omgången fick den för säsongen nye tränaren Óscar Tabárez sparken. Arrigo Sacchi, som hade lett laget till stora framgångar i slutet av 80-talet, återvände till Milan men inte heller han kunde förbättra resultaten. Sacchi inledde återkomsten med en 1–2-förlust hemma mot norska Rosenborg i Champions League, vilket gjorde att Milan åkte ur turneringen redan i gruppspelet. Tidigare hade man även förlorat mot Porto och IFK Göteborg på bortaplan. En orsak till de klena resultaten var att flera av nyförvärven inte nådde upp till förväntad nivå. Från Ajax värvades holländarna Michael Reiziger och Edgar Davids, från Bordeaux kom franske anfallaren Christophe Dugarry och från Perugia värvades veteranen Pietro Vierchowod. Efter Champions Leagues gruppspel värvades även Jesper Blomqvist från IFK Göteborg.

George Weah kom tvåa i FIFA:s omröstning om årets spelare i världen 1996 och.blev lagets bäste målskytt med 13 ligamål, medan Dugarry och Roberto Baggio inte gjorde mer än fem var. Istället blev Demetrio Albertini lagets näst bäste målskytt med åtta ligamål varav sju på straff. Efter säsongen avslutade lagkaptenen Franco Baresi karriären efter 20 år i klubben.

Hemmatröjan var till största delen likadan som föregående säsong, förutom att kragen var lite annorlunda. Byxorna hade denna säsong ett rött fält i nederkant. Den vita bortatröjan var likadan som tidigare och användes i bortamatcherna mot Bologna, Roma, Fiorentina, Piacenza, Reggiana, Cagliari, Perugia och Inter. Ett rött och ett svart reservställ introducerades till denna säsong. Det svarta användes i bortamatchen mot Sampdoria medan det röda användes i bortamatcherna mot Juventus och Napoli samt i Champions League-matchen hemma mot Rosenborg..

AC Milan 1995/96

Efter den misslyckade säsongen 1994/95 värvade Milan liberianen George Weah från Paris Saint-Germain och Roberto Baggio från Juventus. Milan blev återigen mästare och tog sin femtonde ligatitel. Weah blev lagets bäste målskytt med elva ligamål och blev också som förste icke-europé utsedd till Årets spelare i Europa 1995 av tidningen France Football. I UEFA-cupen slog Milan ut Zagłębie Lubin från Polen, Racing Strasbourg från Frankrike och tjeckiska Sparta Prag. I första kvartsfinalmatchen mot Bordeaux vann man med 2–0 på hemmaplan efter mål av Stefano Eranio och Roberto Baggio, men i returen vann fransmännen med 3–0. Christophe Dugarry gjorde två av målen vilket bidrog till att Milan värvade honom efter säsongen.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare förutom att den italienska skölden (Lo Scudetto) var utbytt mot klubbmärket. Denna säsong var också den första i Italien som varje spelare hade ett eget tröjnummer (tidigare hade startelvan varit numrerad 1–11) och namn på ryggen. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcherna mot Padova, Bari och Vicenza användes svarta. En vit tröja med en röd och en svart rand i mitten användes i bortamatcherna mot Roma, Fiorentina, Cremonese, Piacenza, Cagliari och Torino. I två bortamatcher i italienska cupen, mot Forli och Bologna, spelade Milan i gula tröjor. Det fanns också en blå tröja men den användes bara i ett par träningsmatcher under försäsongen.

AC Milan 1994/95

Efter tre raka ligatitlar slutade Milan på fjärde plats i Serie A, vilket var den sämsta placeringen sedan 1987. Klubben hade sålt en del av de mindre lyckade värvningarna såsom Brian Laudrup och Florin Raducioiu. Även Jean-Pierre Papin lämnade Milan efter två säsonger. Istället värvades Ruud Gullit tillbaka från Sampdoria, men han spelade bara åtta ligamatcher innan han återvände. Anfallaren Marco Simone gjorde sin bästa säsong i Milan och blev lagets bäste målskytt med 17 ligamål. En annan stor profil var Paolo Maldini som kom trea i omröstningen om årets spelare i Europa 1994. Som regerande Champions League-vinnare deltog Milan i Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo den 1 december 1994. Där blev det dock förlust med 0–2 mot argentinska Vélez Sarsfield. I början av februari 1995 deltog man även i Europeiska Supercupen där man mötte Arsenal. Efter 0–0 i London kunde Milan vinna returen med 2–0 på hemmaplan. Målskyttar var Zvonimir Boban och Daniele Massaro. I Champions Leagues gruppspel mötte Milan Ajax, Casino Salzburg och AEK Aten. Laget slutade på andra plats efter Ajax och fick möta Benfica i kvartsfinalen. Efter 2–0 hemma (båda målen av Marco Simone) och 0–0 borta tog sig Milan till semifinal mot Paris Saint-Germain. Zvonimir Boban gjorde matchens enda mål i första matchen på bortaplan och returen slutade 2–0 efter två mål av Dejan Savićević. I finalen väntade återigen Ajax, och för tredje gången i rad fick Milan stryk av holländarna, denna gång med 0–1 efter mål av inhopparen Patrick Kluivert i 85:e minuten.

Hemmatröjan var likadan som förra säsongen förutom att Opel var ny sponsor. Bortatröjan var ny och hade ett rött fält med en svart rand under på övre delen av tröjan. I ligan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor med vita byxor och strumpor i samtliga hemmamatcher samt i bortamatcherna mot Brescia, Parma, Inter och Napoli. I bortamatcherna mot Padova, Juventus, Bari, Lazio och Sampdoria användes svarta byxor och strumpor med den rödsvarta tröjan. Det vita reservstället användes i dessa åtta bortamatcher: Cagliari, Cremonese, Foggia, Roma, Torino, Genoa, Reggiana och Fiorentina.

I Champions League hade tröjorna bara texten Opel och inte symbolen ovanför. Den första gruppspelsmatchen, borta mot Ajax, var den enda där Milan spelade i sina rödsvartrandiga tröjor (tillsammans med svarta byxor och strumpor). I övriga gruppspelsmatcher användes den vita tröjan med det röda och svarta fältet. I vårens slutspelsmatcher spelade Milan i helvita tröjor med rödsvart krage, och i finalen hade man dessutom spelarnas namn på ryggen.

I Interkontinentalcupen spelade Milan i långärmade tröjor utan reklam. På ena bröstet hade man en bild av Champions League-pokalen och under den texten ”European-South American Cup / Tokyo Dec.1, 1994”.

I Europeiska Supercupen hade Milans tröjor, precis som i Champions League, enbart texten Opel. I första matchen på bortaplan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor, medan man i returen på hemmaplan använde ett gult tredjeställ.