Etikett: AC Milan

AC Milan 1980–1990

Milan fick inleda 1980-talet med spel i Serie B. Detta som straff för att ha varit inblandat i den stora spelskandalen Totonero 1980. Laget tog sig tillbaka direkt till högsta serien, men åkte ur igen, denna gång beroende på resultaten på plan. Efter att återigen vunnit Serie B etablerade man sig som ett mittenlag i Serie A. Några av profilerna i Milan under första hälften av 1980-talet var engelsmännen Ray Wilkins, Mark Hateley och Luther Blissett.

1986 köpte mediemogulen Silvio Berlusconi klubben. Nu skulle Milan återigen bli ett storlag att räkna med. Året efter värvade man de två holländska stjärnorna Ruud Gullit och Marco van Basten. Även tränaren Arrigo Sacchi var ny i klubben. Framgångarna lät inte vänta på sig uran Milan blev italienska mästare 1988. Förutom de två holländarna fanns spelare som försvararna Franco Baresi och Paolo Maldini, mittfältarna Roberto Donadoni och Carlo Ancelotti samt anfallaren Pietro Paolo Virdis. 1988 fyllde Milan på med en tredje holländare, Frank Rijkaard. Samtliga tre hade blivit Europamästare med Holland 1988. Milan följde upp ligatiteln med att vinna Europacupen både 1989 och 1990.

Milan på 1980-talet: Tröjorna

Här är Milans hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Milans tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1982/83 spelade Milan i Serie B.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1980/81 1 (B) 38 18 14 6 49 29 50
1981/82 14 30 7 10 13 21 31 24
1982/83 1 (B) 38 19 16 3 77 36 54
1983/84 8 30 10 12 8 37 40 32
1984/85 5 30 12 12 6 31 25 36
1985/86 7 30 10 11 9 26 24 31
1986/87 5 30 13 9 8 31 21 35
1987/88 1 30 17 11 2 43 14 45
1988/89 3 34 16 14 4 61 25 46
1989/90 2 34 22 5 7 56 27 49

AC Milan 1980/81

Som straff för sin inblandning i spelskandalen Totonero fick Milan spela i Serie B 1980/81. Bland de nya spelarna i laget fanns målvakten Ottorino Piotti (Avellino), högerbacken Mauro Tassotti (Lazio), mittfältaren Stefano Cuoghi (Modena) och anfallaren Francesco Vincenzi (Monza). Innan ligaspelet drog igång spelade man gruppspelet i italienska cupen. Där spelade Milan först oavgjort, 1–1, mot Avellino. Sedan besegrade man Catania med 1–0, men i de två sista matcherna blev det förlust med 0–1 mot Palermo och Inter. Milan slutade näst sist i gruppen och var därmed utslaget.

AC Milan vinner Serie B 1980/81

Milan inledde Serie B-säsongen 1980/81 med sex segrar och sex oavgjorda på de tolv första matcherna. Första förlusten kom borta mot Taranto i trettonde omgången. Laget avslutade första hälften av säsongen med ytterligare fyra segrar och två oavgjorda. Under vårsäsongen gick det sämre med fem förluster samt sex oavgjorda och åtta segrar. Det gav 50 poäng och serieseger, två poäng före Genoa och Cesena. Milan var därmed tillbaka i högsta serien redan efter en säsong. Efter att uppflyttningen säkrats genom en 1–0-seger över Monza i näst sista omgången avgick tränaren Massimo Giacomini. Detta till följd av motsättningar inom klubben i eftermälet av Totonero-skandalen. I sista matchen mot Pescara (förlust med 1–0) ledde därför ungdomslagets tränare Italo Galbiati laget.

Ordinarie laguppställning: 1 Ottorino Piotti – 2 Mauro Tassotti, 5 Fulvio Collovati, 6 Franco Baresi, 3 Aldo Maldera – 7 Ruben Buriani, 4 Walter De Vecchi, 8 Walter Novellino, 10 Sergio Battistini – 9 Roberto Antonelli, 11 Francesco Vincenzi/Stefano Cuoghi.

Ruben Buriani spelade samtliga 38 ligamatcher och fyra cupmatcher under säsongen. Roberto Antonelli gjorde femton ligamål och blev skyttekung i Serie B.

Tröjorna

Milan behöll samma tröjor 1980/81 som hade gjort debut under föregående säsong. Tröjorna var av märket Linea Milan och var unika på så sätt att de hade spelarnas namn på ryggen, dock inte i alla matcher. Enda skillnaden mot 1979/80 års tröjor var att man inte hade den italienska skölden (scudetton) på bröstet.

AC Milan 1981/82

Efter en säsong i Serie B var Milan tillbaka i Serie A 1981/82. Inför återkomsten anlitade klubben Luigi Radice som ny tränare. Han kom närmast från Bologna och hade under 50- och 60-talen spelat i bland annat Milan. Bland de nya spelarna i laget fanns skotske centern Joe Jordan från Manchester United. Han skulle dock inte göra mer än två ligamål under sin första säsong i Italien.

Milan inledde säsongen 1981/82 med spel i italienska cupens gruppspel. Det blev förlust i första matchen mot Verona, men sedan besegrade man Pescara och SPAL. I sista matchen blev det oavgjort, 2–2, mot lokalkonkurrenten Inter. Milan blev därmed inte bättre än trea i gruppen medan Inter gick vidare till kvartsfinal.

Degradering till Serie B

Milan inledde ligaspelet med två mållösa matcher och speciellt under första hälften av säsongen hade man svårt med målskyttet. Laget gjorde bara sex mål på de femton första matcherna. Det blev inte heller mer än tre segrar under hösten och efter ytterligare en förlust hemma mot Udinese i första matchen av andra säsongshalvan fick Radice sparken. Ungdomslagets tränare Italo Galbiato tog över, men lyckades bara leda laget till fyra segrar under vårsäsongen. Milan slutade därför på fjortonde plats i tabellen och åkte återigen ner i Serie B. Laget gjorde inte mer än 21 mål på de 30 ligamatcherna vilket var näst sämst i serien – endast Como gjorde färre mål.

Milan deltog även i Mitropa Cup 1981/82. Under hösten mötte man Vitkovice från Tjeckoslovakien (förlust 2–1), Haladás från Ungern (seger 2–0) och Osijek från Jugoslavien (1–1). Under våren besegrade Milan samtliga lag – 1–0 mot Haladás, 2–1 mot Osijek och 3–0 mot Vitkovice. Milan vann därmed turneringen och fick åtminstone något att glädjas åt denna säsong.

Målvakten Ottorino Piotti spelade samtliga 40 tävlingsmatcher under säsongen. Även mittfältaren Sergio Battistini spelade samtliga 30 ligamatcher, men missade en match i Mitropa Cup. Roberto Antonelli och Joe Jordan blev bästa målskyttar med totalt sex mål var varav fyra respektive två i ligan.

Tröjorna

Precis som föregående säsong levererade Linea Milan tröjorna även 1981/82. Tröjorna var likadana som under 1980/81 med skillnaden att dräktreklam nu var tillåtet. Milans första sponsor hette Pooh Jeans. Denna tröjmodell hade bredare röda och svarta ränder än vad som var fallet under 60- och 70-talen. Kragen var också tvåfärgad – svart upptill och röd nedtill. Byxorna var vita och strumporna svarta med röd överdel. I januari och februari 1982 spelade dock Milan i röda byxor. Reservtröjan var vit med ett rött och svart fält vid axlarna och hade krage i samma färger som hemmatröjan. Till denna tröja använde man vita byxor samt vita strumpor med röd och svart överdel.

AC Milan 1982/83

Efter nedflyttningen till Serie B 1982 försvann flera av Milans spelare till andra klubbar. Dessa ersattes av målvakten Giulio Nuciari (Ternana), mittfältarna Tiziano Manfrin (Genoa) och Vinicio Verza (Cesena) samt yttern Oscar Damiani (Napoli). Man lånade även tre spelare från Inter: Nazzareno Canuti (försvarare), Giancarlo Pasinato (mittfältare) och Aldo Serena (anfallare). Även tränaren Ilario Castagner, som närmast kom från Lazio, var ny för säsongen. Bland spelarna som fanns kvar sedan tidigare fanns Franco Baresi, som 22 år gammal utsågs till ny lagkapten, samt Mauro Tassotti, Alberigo Evani och skotten Joe Jordan.

Milan tog enkelt hem seriesegern genom att vinna 19 matcher, spela 16 oavgjorda och bara förlora tre matcher. Laget slutade därmed åtta poäng före tvåan Lazio och man gjorde dessutom hela 77 mål på de 38 matcherna, 33 mer än Lazio. I italienska cupen kom Milan tvåa i sin grupp efter Juventus och tog sig till åttondelsfinal. Där blev det seger över Cagliari, men i kvartsfinalen åkte man ut mot Verona på färre gjorda bortamål efter två oavgjorda matcher. Sergio Battistini spelade mest med totalt 46 matcher varav 37 i ligan. Battistini blev även lagets bäste målskytt i ligan med elva mål, men med cupen inräknad gjorde Joe Jordan och Aldo Serena 14 mål varav tio respektive åtta i ligan. Även Vinicio Verza och Oscar Damiani gjorde tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Hitachi. Hemmatröjan var rödsvartrandig med svarta muddar. Den kortärmade varianten hade V-hals medan den långärmade hade krage. Byxorna var vita och strumporna svarta med röd överdel. Den kortärmade reservtröjan var vit med röd och svart V-hals och muddar. Den långärmade varianten var även den övervägande vit men med röda och svarta kritstrecksränder samt vit krage. Reservtröjorna användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

AC Milan 1983/84

Efter att ha vunnit Serie B var Milan tillbaka i högsta serien. Laget kom på åttonde plats och var tre poäng efter lokalkonkurrenten Inter som tog den sista UEFA-cupplatsen. Bland de nya spelarna i laget fanns belgiske högerbacken Eric Gerets från Standard Liège och engelske anfallaren Luther Blissett från Watford. Blissett och Mauro Tassotti spelade samtliga 30 ligamatcher och Oscar Damiano blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Cuore. Hemmatröjan var rödsvartrandig med svart krage och användes tillsammans med vita byxor och svarta strumpor med röd överdel. Reservstället bestod av vita tröjor med tre röda och svarta ränder på tvären samt vita byxor och strumpor.

AC Milan 1984/85

Milan slutade på femte plats i Serie A 1984/85 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I italienska cupen tog man sig till final där det blev förlust mot Sampdoria efter 0–1 hemma och 1–2 borta. Klubben gjorde flera värvningar inför säsongen för att förstärka laget, däribland målvakten Giuliano Terraneo (Torino), mittfältarna Agostino Di Bartolomei (Roma) och Ray Wilkins (Manchester United) samt anfallarna Mark Hateley (Portsmouth) och Pietro Paolo Virdis (Udinese). Dessutom var tränaren Nils Liedholm tillbaka i laget efter fem år i Roma. Terraneo spelade samtliga 30 ligamatcher och Virdis blev bäste målskytt med nio ligamål. Och i bortamatchen mot Udinese i januari spelade 16-årige Paolo Maldini sin första av 647 ligamatcher för Milan.

Tröjorna tillverkades av Rolly Go. Sponsor var till en början Retequattro och användes i italienska cupens gruppspel i augusti och september 1984. Därefter byttes sponsorn till Oscar Mondadori. Hemmatröjan var rödsvartrandig med svart krage och användes tillsammans med vita byxor och svarta strumpor med rödsvart överdel. Reservtröjan var vit med röda och svarta ränder på tvären och användes i bortamatcherna mot Cremonese, Fiorentina, Roma och Torino i ligan samt mot Triestina i cupen (då med Retequattro som sponsor). Den kortärmade varianten hade röda nummer medan den långärmade hade svarta.

AC Milan 1986/87

Inför 1986/87 värvades målvakten Giovanni Galli (Fiorentina), försvararen Dario Bonetti (Roma), mittfältaren Roberto Donadoni (Atalanta) samt anfallarna Giuseppe Galderisi (Verona) och Daniele Massaro (Fiorentina). Tränaren Nils Liedholm fick sparken i april och Fabio Capello ledde laget under de fem sista ligaomgångarna. Milan slutade på femte plats på samma poäng som Sampdoria vilket innebar omspel om den sista UEFA-cupplatsen. Milan vann med 1–0 efter mål av Massaro i förlängningen. I italienska cupen åkte man ut mot Parma i åttondelen. Agostino Di Bartolomei spelade samtliga 30 ligamatcher och Pietro Paolo Virdis blev skyttekung i Serie A med 17 mål.

Tröjtillverkare från och med denna säsong var Kappa och sponsor var som tidigare Fotorex U-Bix fast med en uppdaterad logga. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och strumporna var vita istället för svarta. I de åtta första ligamatcherna användes tröjor med svarta muddar och med nummer i samma stil som 1985/86. Mellan november och januari spelade Milan i tjockare långärmade tröjor med bredare ränder och med samma typ av nummer som Juventus. Därefter bytte man till en långärmad tröja med samma ränder som i början av säsongen och i slutet användes en kortärmad tröja utan muddar.

I ligan spelade Milan i sitt vita reservställ vid tre tillfällen: borta mot Torino och Roma i en långärmad vintermodell samt borta mot Fiorentina i en ny modell, även den långärmad. Kortärmade bortatröjor användes i ett par cupmatcher i augusti samt mot Barcelona i en försäsongsmatch.

AC Milan 1985/86

Milan slutade på sjunde plats i Serie A 1985/86, två placeringar sämre än året innan. I italienska cupen blev det förlust mot Empoli i åttondelen och i UEFA-cupen slog man ut franska Auxerre och östtyska Lokomotive Leipzig, men åkte sedan ut mot belgiska Waregem. Bland de nya i laget fanns skyttekungen från VM 1982, Paolo Rossi från Juventus, som bildade ett tremannaanfall med Pietro Paolo Virdis och engelsmannen Mark Hateley. Virdis blev lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav sex i ligan medan Hateley gjorde åtta ligamål (totalt elva). Målvakten Giuliano Terraneo och mittfältaren Alberigo Evani spelade samtliga 30 ligamatcher. Tränare var Nils Liedholm som gjorde sin andra säsong i Milan. I februari 1986 köpte finansmannen Silvio Berlusconi klubben. Med hjälp av hans pengar kom Milan att nå stora framgångar under de kommande åren.

Tröjorna var av Gianni Riveras eget märke och sponsor var Fotorex U-Bix. Hemmastället bestod av rödsvartrandiga tröjor, vita byxor och svarta strumpor med röd överdel. I början av säsongen satt sponsorloggan direkt på de röda och svarta ränderna men senare satte man den på en svart tonplatta. Den kortärmade varianten användes i de sex första ligamatcherna samt i tre av de fyra sista medan den långärmade användes i arton ligamatcher. Bortatröjan var vit med smala röda och svarta ränder och användes tillsammans med vita byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Roma, Lecce och Torino.

AC Milan 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Arrigo Sacchi från Parma över som tränare i Milan. Från Ajax respektive PSV Eindhoven värvades de två holländska landslagsspelarna Marco van Basten och Ruud Gullit som ersättare för engelsmännen Mark Hateley och Ray Wilkins. På mittfältet förstärkte man med Carlo Ancelotti från Roma och Angelo Colombo från Udinese och försvaret förstärktes med Roberto Mussi från Parma samt Alessandro Costacurta som kom tillbaka från lån i Monza och som gjorde ligadebut för Milan under säsongen. Marco van Basten gjorde mål i ligapremiären mot Pisa, men i matchen mot Sampdoria i femte omgången skadade han sig och blev borta från spel i sex månader. I UEFA-cupen fick Milan inte spela på sin hemmaplan Giuseppe Meazza på grund av en incident i matchen mot Waregem i december 1985. Istället valde man att spela sina hemmamatcher på Via del Mare i Lecce. I första omgången mötte man Sporting Gijón och efter förlust på bortaplan kunde man vända och vinna med 3–0 i returen. I nästa omgång ställdes man återigen mot spanskt motstånd, denna gång i form av Espanyol. Här blev det dock förlust med 0–2 hemma och efter en mållös returmatch var Milan utslaget. I ligamatchen hemma mot Roma den 13 december kastades en fyrverkeripjäs ner från läktaren och träffade Romas målvakt Tancredi. Milan dömdes därför till förlust med 0–2, men en vecka senare avslutade man året med att besegra lokalkonkurrenten Inter med 1–0. Vid årsskiftet låg Milan fem poäng efter serieledarna Napoli och i 1988 års första match möttes de två lagen. Milan vände underläge till seger med 4–1 och tog därmed in två poäng på Napolis försprång. I italienska cupens åttondelsfinal åkte Milan ut mot Ascoli efter straffsparksläggning, men i ligan förblev man obesegrade resten av säsongen. Den 10 april gjorde van Basten matchens enda mål mot Empoli i sin comeback efter skadeuppehållet. Segrar över Roma och Inter gjorde att Milan nu bara var en poäng efter Napoli inför mötet på San Paolo. Två mål av Virdis och ett av van Basten gav Milan segern med 3–2 och förde upp laget i serieledning. Oavgjort mot Juventus och Como i de två sista matcherna samtidigt som Napoli förlorade båda sina återstående matcher räckte för att Milan skulle ta sin första ligatitel på nio år. Pietro Paolo Virdis gjorde elva ligamål och blev lagets bäste målskytt och under säsongen tog Ruud Gullit emot Guldbollen som årets spelare i Europa 1987.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa, men sponsor var från och med denna säsong Mediolanum. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Torino och Roma.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.