Inför säsongen 1983/84 valde Stokes manager Richie Barker att byta taktik och börja med långbollar. Det gick dock inte hem, vare sig hos spelare eller fans, och Stoke lyckades bara vinna tre av de 24 första ligamatcherna. I december 1983 fick Barker också sparken. Han ersattes av assisterande managern Bill Asprey som värvade tillbaka Alan Hudson från Chelsea och sålde samtidigt Mickey Thomas till samma klubb. Resultaten förbättrades och kontraktet säkrades i säsongens sista match när man besegrade redan nedflyttningsklara Wolves med 4–0. Stoke slutade på artonde plats, på samma poäng som Coventry och två poäng före Birmingham som åkte ur. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Everton och i Ligacupen besegrade man Peterborough United och Huddersfield Town, men förlorade sedan mot Sheffield Wednesday. Målvakten Peter Fox spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och Paul Maguire blev bäste målskytt med totalt tio mål varav nio i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Peter Fox – 2 Steve Bould, 5 Paul Dyson, 6 Dave McAughtrie/Brendan O’Callaghan, 3 Peter Hampton – 4 Robbie James, 8 Sammy McIlroy, 10 Mickey Thomas/Alan Hudson – 7 Ian Painter, 9 Brendan O’Callaghan/Paul Maguire/Colin Russell, 11 Mark Chamberlain.

Sommaren 1984 lät Asprey Paul Maguire och Peter Hampton lämna klubben, men man hade inga pengar att köpa spelare för och fick därför låna spelare från andra klubbar. Stoke lyckades bara vinna tre matcher på hela säsongen och tog inte mer än sjutton poäng, mindre än något lag tidigare hade gjort. Laget gjorde bara 24 mål i ligan och släppte in 91. Stoke kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot division tre-laget Rotherham United. Steve Bould och Ian Painter spelade mest med totalt 42 matcher varav 38 i ligan och Painter blev även lagets bäste målskytt med totalt nio mål varav sex i ligan.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Ricoh. Umbro hade tagit fram en helt ny design på tröjorna som var vita med röda kritstrecksränder och röda ärmar. Även byxorna och strumporna var röda. Reservstället var i samma stil fast ljusblått och marinblått.

• 

• 

Stoke City var under säsongen 1981/82 inblandat i bottenstriden, men man klarade sig kvar efter att ha slutat på artonde plats på lika många poäng som Birmingham, West Bromwich och Sunderland. Dessa fyra var bara två poäng före Leeds som åkte ur. I både FA-cupen och Ligacupen åkte man ur direkt mot Manchester City respektive Norwich. Paul Bracewell spelade samtliga 45 tävlingsmatcher och Lee Chapman blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav sexton i ligan. Under säsongen såldes unge talangen Adrian Heath och veteranen Mike Doyle till Everton respektive Bolton Wanderers. I samma veva värvades engelske landslagsmittbacken Dave Watson från Southampton och nordirländske mittfältaren Sammy McIlroy från Manchester United. Även vänsterbacken Derek Parkin anlände på fri transfer från Wolverhampton i mars 1982.

Laguppställning 1981/82: 1 Peter Fox, 2 Ray Evans, 3 Peter Hampton, 4 Alan Dodd, 5 Brendan O’Callaghan/Dave Watson, 6 Denis Smith/David McAughtrie, 7 Peter Griffiths/Sammy McIlroy, 8 Adrian Heath/Brendan O’Callaghan, 9 Lee Chapman, 10 Paul Bracewell, 11 Paul Maguire.

Sommaren 1982 lämnade mittbacken Denis Smith klubben efter fjorton säsonger för att bli spelande tränare i York City. Bland de nya i laget fanns mittbacken George Berry från Wolverhampton och yttrarna Mark Chamberlain och Mickey Thomas från Port Vale respektive Brighton. Stoke förbättrade sig och slutade på trettonde plats i tabellen, på samma poäng som West Bromwich och Southampton. I Ligacupen åkte man ut direkt mot West Ham i andra omgången och i FA-cupen besegrade man Sheffield United efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Liverpool. Bracewell, McIlroy och Thomas spelade mest och missade bara en match under säsongen. Mickey Thomas blev bäste målskytt med totalt tolv mål varav elva i ligan.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som tidigare, men klubben var nu sponsrad av Ricoh vars logga var placerad på tröjorna. Under 1981/82 satt loggan direkt på de röda och vita ränderna, men 1982/83 satt den på en vit ruta. Tröjnumren var i Umbros nya kantiga stil med outlines.

• 

• 

• 

• 

Efter en sjundeplats i division två 1977/78 kom Stoke City på tredje plats 1978/79 och tog sig tillbaka till division ett tillsammans med Brighton och Crystal Palace. Återkomsten i ettan 1979/80 slutade med en artondeplats, fem poäng före Bristol City som åkte ur och en före Everton. 1980/81 klättrade man till mitten av tabellen och slutade på elfte plats.

Laget 1979/80: Peter Fox/Roger Jones – Ray Evans, Denis Smith, Alan Dodd, Paul Johnson – Adrian Heath, Mike Doyle, Sammy Irvine, Paul Richardson – Brendan O’Callaghan, Garth Crooks. Garth Crooks blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Inför säsongen 1980/81 såldes Garth Crooks till Tottenham och Lee Chapman tog istället plats i anfallet och blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. 18-årige Paul Bracewell tog plats på mittfältet tillsammans med skotten Iain Munro från St Mirren. Som vänsterback spelade Peter Hampton som hade värvats från Leeds United. Mittbacken Denis Smith missade hela säsongen på grund av skada och ersattes av Mike Doyle. Målvakten Peter Fox tog över som ordinarie och spelade samtliga 42 ligamatcher.

Matchställen tillverkades av Umbro och hemmatröjan var rödvitrandig med röda Umbro-märken längs ärmarna. Bortastället var ljusblått med vita detaljer och tredjestället var gult med blå detaljer.

• 

• 

• 

Taket på en av Victoria Grounds läktare hade byggts om till en kostnad av 250 000 pund, en summa som gjorde att Stoke City var tvungna att sälja flera av sina bästa spelare. Under hösten 1976 såldes Ian Moores (Tottenham), Eric Skeels (Port Vale), Jimmy Greenhoff (Manchester United) och Alan Hudson (Arsenal). I februari 1977 såldes även Mike Pejic till Everton. Resultaten blev därefter och i mitten av säsongen spelade laget fem raka ligamatcher utan att göra ett enda mål. Tränaren Tony Waddington avgick i mars 1977 och ersattes av assisterande tränaren George Eastham som dock inte kunde rädda klubben från nedflyttning. Stoke slutade näst sist i tabellen med endast 28 gjorda mål på de 42 ligamatcherna.

Laget 1976/77: Peter Shilton – Alan Dodd, Dennis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic/Jackie Marsh – John Mahoney, Alan Hudson/Alan Dodd, Terry Conroy – John Tudor, Garth Crooks, Geoff Salmons. Alan Dodd spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garth Crooks med sex ligamål och Terry Conroy med fem.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro, men årets variant hade en annan krage. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor. Någon bild på årets bortatröja har jag inte hittat.

Stoke City inledde säsongen 1975/76 bra, men en storm i januari 1976 förstörde taket på en av Victoria Grounds läktare. Stoke fick därför spela hemmamatchen mot Middlesbrough på Port Vales arena Vale Park. Det blev seger med 1–0 men därefter började det gå sämre och Stoke slutade på tolfte plats. I FA-cupen slog man ut Tottenham Hotspur (efter omspel) och Manchester City, men åkte sedan ut mot Sunderland i femte omgången, återigen efter omspel efter en mållös första match. I Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Lincoln City.

Laget 1975/76: Peter Shilton – Jackie Marsh, Alan Dodd, Alan Bloor, Mike Pejic – John Mahoney, Alan Hudson, Sean Haslegrave – Jimmy Greenhoff, Ian Moores, Geoff Salmons. Peter Shilton spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Jimmy Greenhoff och Ian Moores med elva ligamål var.

Hemmatröjan fanns med två olika typer av krage. Bortatröjan var i stort sett likadan som föregående säsong fast med Umbros logga istället för Admirals. På bortaplan användes antingen svarta eller vita byxor och röda eller vita strumpor beroende på motståndarlagens färger.

Stoke City inledde säsongen 1973/74 med att vinna Watney Cup efter att ha besegrat Hull City i finalen. I ligan gick det dock trögt till en början. Det blev inte en enda seger på de åtta första matcherna och i januari låg laget på sjuttonde plats. Tränaren Tony Waddington värvade då Alan Hudson från Chelsea för 240 000 pund och laget började klättra i tabellen, bland annat besegrade man Leeds United som åkte på sin första förlust för säsongen. Stoke förlorade bara två av de 23 sista ligamatcherna och slutade på femte plats vilket gav en plats i nästa års UEFA-cup. I FA-cupen förlorade man mot Bolton Wanderers i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Coventry City i fjärde omgången.

Laget 1973/74: John Farmer (målvakt), Jackie Marsh, Alan Dodd, Denis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic (försvarare), John Mahoney, Jimmy Robertson, Sean Haslegrave, Alan Hudson (mittfältare), Jimmy Greenhoff, John Ritchie, Geoff Hurst (anfallare). Dodd tog plats som mittback när Bloor blev skadad och när Bloor kom tillbaka flyttades Dodd ut som högerback istället för Marsh. När Alan Hudson värvades hamnde Haslegrave utanför laget. Bästa målskyttar blev John Ritchie och Geoff Hurst med totalt femton mål var (Ritchie gjorde fjorton i ligan och Hurst tolv).

Tröjorna var rödvitrandiga med vit krage och vita muddar, ibland med röd rand i mitten och ibland med vit. Umbro-loggan lades till på tröjorna i mars 1974. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor.