1984/85 slutade West Bromwich på tolfte plats i ligan, på samma poäng som Watford. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot division tre-laget Orient och i Ligacupen slog man ut Wigan Athletic och Birmingham City innan man åkte ut mot Watford. Garry Thompson spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 19 i ligan. Efter säsongen såldes Thompson till Sheffield Wednesday i utbyte mot Imre Varadi.

Laguppställning 1984/85: 1 Tony Godden – 2 Jimmy Nicholl, 5 Martyn Bennett, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Tony Grealish, 4 Steve Hunt, 9 Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 10 David Cross/Nicky Cross, 11 Carl Valentine.
Clive Whitehead inledde säsongen som ordinarie högerback, men förlorade sin plats när Jimmy Nicholl värvades från Glasgow Rangers i november 1984. Cyrille Regis inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Coventry i oktober. Han ersattes av David Cross som kom från Vancouver Whitecaps tillsammans med Carl Valentine. MacKenzie bytte då från nummer 10 till 9.

1985/86 lyckades West Bromwich bara vinna fyra ligamatcher och kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen blev det förlust mot Sheffield Wednesday efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Port Vale och Coventry City, men åkte sedan ut mot Aston Villa efter omspel. Laget deltog även i den nystartade turneringen Full Members’ Cup som hade skapats efter att engelska lag stängts av från europeiskt cupspel efter Heyselkatastrofen 1985. West Bromwich besegrade Brighton och Crystal Palace i gruppspelet, men förlorade sedan semifinalen mot Chelsea efter straffsparksläggning. Derek Statham var den som spelade mest med 47 av de 53 tävlingsmatcherna varav 37 i ligan. Imre Varadi blev bäste målskytt med totalt tretton mål varav nio i ligan.

Tröjorna, som tillverkades av Umbro, var av samma modell som tidigare. Klubben sponsrades nu av West Midlands hälsomyndighet som satte en rökning-förbjuden-skylt på tröjorna. Reservstället var nytt och bestod av gula tröjor med marinblå kritstrecksränder och marinblå hals och muddar med tre gula ränder samt gula byxor och strumpor.

Inför säsongen 1983/84 förstärkte West Bromwich laget med mittbacken Ken McNaught från Aston Villa. I december anlände även vänsteryttern Tony Morley från samma klubb och i mars 1984 värvades mittfältarna Steve Hunt (Coventry City) och Tony Grealish (Brighton). West Bromwich slutade på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Norwich, Leicester och Luton. Hotet om nedflyttning ledde till att managern Ron Wylie avgick i februari och ersattes av Johnny Giles. I FA-cupen slog man ut Rotherham United efter omspel och Scunthorpe United, men åkte sedan ut mot Plymouth Argyle, samtliga lag hemmahörandes i division tre. I Ligacupen besegrades Millwall och Chelsea (vinnare av division två denna säsong) innan man åkte ut mot Aston Villa. Målvakten Paul Barron och Ken McNaught spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Garry Thompson blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan medan Cyrille Regis stod för tretton mål (tio i ligan).

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 Ken McNaught, 6 Martyn Bennett, 3 Barry Cowdrill/Derek Statham – 7 Martin Jol/Mickey Lewis/Tony Grealish, 4 Romeo Zondervan/Steve Hunt, 10 Gary Owen/Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 9 Cyrille Regis, 11 Tony Morley. Nummer 11 bars i början av säsongen oftast av Nicky Cross eller Mick Perry.

Tröjorna som tillverkades av Umbro var i stort sett likadana som 1982/83 med skillnaden att halsen och muddarna hade vita linjer. Byxorna hade fått två marinblå ränder längs sidorna och strumporna hade marinblå Umbro-markering på överdelen. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i annat format. Reservtröjan var densamma som tidigare.

West Bromwich Albin slutade på elfte plats i ligan 1982/83, på samma poäng som Southampton och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Queens Park Rangers i tredje omgången, men förlorade sedan mot Tottenham i nästa omgång och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången efter 1–6 mot Nottingham Forest. Romeo Zondervan spelade mest med 41 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 John Wile, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Martin Jol, 4 Romeo Zondervan, 10 Gary Owen – 8 Nicky Cross, 9 Cyrille Regis, 11 Peter Eastoe. Målvakten Barron värvades från Crystal Palace i december 1982 och tidigare förstemålvakten Tony Godden lånades ut till Luton Town. Högerbacken Brendon Batson spelade de tolv första ligamatcherna, men skadades svårt i en match och tvingades avsluta karriären. I februari 1983 värvades anfallaren Garry Thompson från Coventry City och gjorde sju mål på tolv matcher. Anfallaren Ally Brown inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 8, men såldes i mars 1983 till Crystal Palace.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro och sponsor var Swan. Hemmatröjan hade tre breda marinblå ränder med en smal rand på varsin sida. Förutom det var den största skillnaden mot den tidigare modellen att årets tröja hade V-hals istället för krage. Reservtröjan var gul med marinblå V-hals och muddar samt tunna marinblå ränder i par på tvären.

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan säsongen 1976/77. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross anlände från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvade man yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Umbro tillverkade tröjorna och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten använde man det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

Uppdatering 2023-01-26: Jag har rättat till klubbmärket på tröjorna. Trasten i ”a”-märket är nu korrekt så som det såg ut på spelarnas tröjor från 70-talet. I den första versionen var märket det som finns på nyproducerade tröjor från TOFFS. Tack till Cliff som uppmärksammade felet! (se kommentarerna nedan)

West Bromwich slutade sist i tabellen och åkte ur högsta divisionen för första gången sedan 1938. I FA-cupens tredje omgång mötte man Nottingham Forest. Matchen slutade oavgjort och omspelet fick avbrytas på grund av dimma. Matchens spelades om sex dagar senare men slutade 0–0 efter förlängning. Efter ytterligare en omspelsmatch tog sig West Bromwich vidare efter seger med 3–1. Swindon Town besegrades i fjärde omgången men i femte omgången blev det förlust mot Leeds. I Ligacupen slog man ut Queens Park Rangers i andra omgången men förlorade sedan mot Liverpool efter omspel.

West Bromwich Albions startelva 1972/73: 1 Peter Latchford (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson/Alan Merrick (mittback), 7 Colin Suggett (mittfältare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Bobby Gould (anfallare), 10 Asa Hartford/Ally Brown (anfallare), 11 Willie Johnston/Asa Hartford (vänsterytter). Under första hälften av säsongen spelade Hartford i tröja nummer elva, men bytte till nummer tio i december när Willie Johnston värvades från Glasgow Rangers för klubbrekordet 138 000 pund. Samma månad såldes Bobby Gould till Bristol City och mot slutet av säsongen var Jeff Astle tillbaka i form och spelade de fjorton sista ligamatcherna i tröja nummer nio. Tony Brown blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Säsongen 1973/74 slutade West Bromwich på åttonde plats i division två. I FA-cupen slog man ut Notts County och Everton, men förlorade mot Newcastle i femte omgången. I Ligacupen blev det seger över Sheffield United i andra omgången men sedan förlust mot Exeter City. John Wile och målvakten Peter Latchford spelade alla 42 ligamatcher och Tony Brown blev återigen bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

West Bromwich Albion introducerade ett nytt klubbmärke 1972. Det bestod av bokstaven ”a” med en trast inuti. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och hade krage istället för rund hals. Byxorna och strumporna var antingen vita eller marinblå beroende på motståndarlagets färger. Under 1972/73 använde West Bromwich i första hand marinblå strumpor, men till 1973/74 blev vita strumpor förstavalet. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och gula strumpor.

West Bromwich Albion, med Don Howe som ny tränare, inledde säsongen 1971/72 med spel i Watney Cup, en turnering mellan de lag som gjort flest mål i de fyra högsta divisionerna. West Bromwich tog sig till final men förlorade efter straffsparksläggning mot Colchester United. Laget vann sedan de två första ligamatcherna men under resten av hösten gick det sämre, bland annat förlorade man sju raka ligamatcher i november och december. Laget låg då på nedflyttningsplats, men efter en seger över Liverpool i slutet av december vände det och West Bromwich slutade så småningom på sextonde plats i tabellen. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry i tredje omgången och i Ligacupen förlorade man mot Tottenham i andra omgången.

West Bromwich Albions startelva 1971/72: 1 John Osborne (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson (mittback), 7 Colin Suggett/Bobby Gould (mittfältare/anfallare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Jeff Astle/Bobby Gould (anfallare), 10 Bobby Hope/Colin Suggett (mittfältare), 11 Asa Hartford (mittfältare). Både målvakten Jim Cumbes och mittbacken John Kaye (i tröja nummer sex) spelade de elva första ligamatcherna innan de såldes till Aston Villa respektive Hull City. John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med 17 mål. Under säsongen värvades anfallarna Bobby Gould och Ally Brown från Wolverhampton respektive Leicester.

Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare och hade nu marinblå hals och vit rand i mitten. Bortastället bestod av gula tröjor med gröna muddar, ljusblå byxor och gula strumpor.

West Bromwich Albion slutade på sextonde plats i ligan 1969/70, men i Ligacupen tog man sig till final mot Manchester City. Jeff Astle gav Albion en tidig ledning men City vände och vann med 2–1 efter förlängning. Jeff Astle gjorde 25 ligamål och blev skyttekung. Nyförvärvet Colin Suggett från Sunderland spelade samtliga 42 ligamatcher och blev lagets näst bäste målskytt med tolv ligamål. Säsongen 1970/71 slutade West Bromwich på sjuttonde plats i ligan. Tony Brown blev skyttekung med 28 ligamål trots att han var mittfältare. I laget fanns också spelare som vänsterbacken Ray Wilson som tog VM-guld med England 1966 samt mittfältarna Asa Hartford och Bobby Hope.

Hemmastället bestod av marinblå- och vitrandiga tröjor med vita ärmar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor och strumpor samt mörkblå byxor. I Ligacupfinalen 1970 spelade West Bromwich i helvitt.