Etikett: West Bromwich Albion

West Bromwich Albion 1983/84

Inför säsongen 1983/84 förstärkte West Bromwich laget med mittbacken Ken McNaught från Aston Villa. I december anlände även vänsteryttern Tony Morley från samma klubb och i mars 1984 värvades mittfältarna Steve Hunt (Coventry City) och Tony Grealish (Brighton). West Bromwich slutade på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Norwich, Leicester och Luton. Hotet om nedflyttning ledde till att managern Ron Wylie avgick i februari och ersattes av Johnny Giles. I FA-cupen slog man ut Rotherham United efter omspel och Scunthorpe United, men åkte sedan ut mot Plymouth Argyle, samtliga lag hemmahörandes i division tre. I Ligacupen besegrades Millwall och Chelsea (vinnare av division två denna säsong) innan man åkte ut mot Aston Villa. Målvakten Paul Barron och Ken McNaught spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Garry Thompson blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan medan Cyrille Regis stod för tretton mål (tio i ligan).

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 Ken McNaught, 6 Martyn Bennett, 3 Barry Cowdrill/Derek Statham – 7 Martin Jol/Mickey Lewis/Tony Grealish, 4 Romeo Zondervan/Steve Hunt, 10 Gary Owen/Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 9 Cyrille Regis, 11 Tony Morley. Nummer 11 bars i början av säsongen oftast av Nicky Cross eller Mick Perry.

Tröjorna som tillverkades av Umbro var i stort sett likadana som 1982/83 med skillnaden att halsen och muddarna hade vita linjer. Byxorna hade fått två marinblå ränder längs sidorna och strumporna hade marinblå Umbro-markering på överdelen. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i annat format. Reservtröjan var densamma som tidigare.

West Bromwich Albion 1982/83

West Bromwich Albin slutade på elfte plats i ligan 1982/83, på samma poäng som Southampton och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Queens Park Rangers i tredje omgången, men förlorade sedan mot Tottenham i nästa omgång och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången efter 1–6 mot Nottingham Forest. Romeo Zondervan spelade mest med 41 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 John Wile, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Martin Jol, 4 Romeo Zondervan, 10 Gary Owen – 8 Nicky Cross, 9 Cyrille Regis, 11 Peter Eastoe. Målvakten Barron värvades från Crystal Palace i december 1982 och tidigare förstemålvakten Tony Godden lånades ut till Luton Town. Högerbacken Brendon Batson spelade de tolv första ligamatcherna, men skadades svårt i en match och tvingades avsluta karriären. I februari 1983 värvades anfallaren Garry Thompson från Coventry City och gjorde sju mål på tolv matcher. Anfallaren Ally Brown inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 8, men såldes i mars 1983 till Crystal Palace.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro och sponsor var Swan. Hemmatröjan hade tre breda marinblå ränder med en smal rand på varsin sida. Förutom det var den största skillnaden mot den tidigare modellen att årets tröja hade V-hals istället för krage. Reservtröjan var gul med marinblå V-hals och muddar samt tunna marinblå ränder i par på tvären.

West Bromwich Albion 1981/82

Efter några framgångsrika år började det gå sämre för West Bromwich Albion. Säsongen 1981/82 kom laget först på sjuttonde plats i tabellen, bara två poäng före Leeds United som åkte ur och lika många poäng som Birmingham, Stoke City och Sunderland. Däremot tog man sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. Där blev det dock förlust mot Queens Park Rangers respektive Tottenham Hotspur. West Bromwich deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot schweiziska Grasshoppers i första omgången. John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med sjutton ligamål.

Laguppställning: 1 Tony Godden/Mark Grew, 2 Brendon Batson, 3 Derek Statham, 4 Martyn Bennett, 5 John Wile, 6 Ally Robertson, 7 Romeo Zondervan/Nicky Cross/Martin Jol, 8 Ally Brown/Andy King, 9 Cyrille Regis, 10 Gary Owen, 11 Steve MacKenzie. Bryan Robson och Remi Moses inledde säsongen som ordinarie, men såldes under hösten till Manchester United.

Tröjorna som tillverkades av Umbro liknade den modell som användes 1977–81, men hade något smalare ränder. Klubben hade också en sponsor i form av BSR vars logga var placerad på tröjorna.

West Bromwich Albion 1977–1981

Inför säsongen 1977/78 tog Ronnie Allen över som tränare, men han avgick i december för att bli rådgivare åt det saudiarabiska landslaget. Mittbacken John Wile ledde laget fram till dess att Ron Atkinson tog över i januari 1978. West Bromwich slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Ipswich Town och i Ligacupen åkte man ut mot Bury i fjärde omgången.

Laget 1977/78: Tony Godden – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Derek Statham – Tony Brown, Bryan Robson, Len Cantello – Laurie Cunningham, Cyrille Regis, Willie Johnston. I februari 1978 värvades högerbacken Brendon Batson från Ron Atkinsons tidigare klubb Cambridge United. Tony Godden och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1978/79 förbättrade sig West Bromwich ytterligare och slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Nottingham Forest och nio efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupen slog laget ut turkiska Galatasaray, portugisiska Braga samt spanska Valencia, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Röda Stjärnan från Belgrad. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Leeds United efter två omspelsmatcher i andra omgången.

I januari 1979 värvades anfallaren David Mills från Middlesbrough för den brittiska rekordsumman 516 000 pund. Vänsteryttern Willie Johnston såldes till Vancouver Whitecaps i mars. Brendon Batson ersatte Mulligan som högerback och Ally Brown tog åter plats i anfallet (han hade bara spelat knappt hälften av matcherna under 1977/78). Tony Godden och John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Ally Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

1979/80 blev en sämre säsong med en tiondeplats i ligan och förlust mot östtyska Carl Zeiss Jena i UEFA-cupens första omgång. Inför säsongen värvades mittfältaren Gary Owen och yttern Peter Barnes från Manchester City och i september värvades anfallaren John Deehan från Aston Villa. Efter 279 mål (klubbrekord) på 720 matcher för West Bromwich lämnade Tony Brown klubben i april 1980 för spel i NASL-laget New England Tea Men. Tony Godden och John Wile spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Peter Barnes blev bäste målskytt med femton ligamål.

1980/81 var West Bromwich åter med i toppen och slutade på fjärde plats i ligan, åtta poäng efter mästarna Aston Villa. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town i tredje omgången men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Manchester City. Laget var i stort sett samma som föregående säsong förutom att Remi Moses tog en ordinarie plats på mittfältet istället för Tony Brown. Återigen spelade Tony Godden och John Wile samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med fjorton ligamål medan Ally Brown och Bryan Robson gjorde tio.

Matchställen var till största delen likadana som 1976/77. Skillnaden var Umbro-markeringen längs ärmarna och sidorna på byxorna. Tröjnumren var under 1977/78 av den gamla modellen, men 1978/79 bytte man till en mer modern kantig variant.

West Bromwich Albion 1976/77

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross värvades från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvades yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten användes det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

West Bromwich Albion 1972–1974

West Bromwich slutade sist i tabellen och åkte ur högsta divisionen för första gången sedan 1938. I FA-cupens tredje omgång mötte man Nottingham Forest. Matchen slutade oavgjort och omspelet fick avbrytas på grund av dimma. Matchens spelades om sex dagar senare men slutade 0–0 efter förlängning. Efter ytterligare en omspelsmatch tog sig West Bromwich vidare efter seger med 3–1. Swindon Town besegrades i fjärde omgången men i femte omgången blev det förlust mot Leeds. I Ligacupen slog man ut Queens Park Rangers i andra omgången men förlorade sedan mot Liverpool efter omspel.

West Bromwich Albions startelva 1972/73: 1 Peter Latchford (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson/Alan Merrick (mittback), 7 Colin Suggett (mittfältare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Bobby Gould (anfallare), 10 Asa Hartford/Ally Brown (anfallare), 11 Willie Johnston/Asa Hartford (vänsterytter). Under första hälften av säsongen spelade Hartford i tröja nummer elva, men bytte till nummer tio i december när Willie Johnston värvades från Glasgow Rangers för klubbrekordet 138 000 pund. Samma månad såldes Bobby Gould till Bristol City och mot slutet av säsongen var Jeff Astle tillbaka i form och spelade de fjorton sista ligamatcherna i tröja nummer nio. Tony Brown blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Säsongen 1973/74 slutade West Bromwich på åttonde plats i division två. I FA-cupen slog man ut Notts County och Everton, men förlorade mot Newcastle i femte omgången. I Ligacupen blev det seger över Sheffield United i andra omgången men sedan förlust mot Exeter City. John Wile och målvakten Peter Latchford spelade alla 42 ligamatcher och Tony Brown blev återigen bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

Ett nytt klubbmärke introducerades 1972. Hemmatröjan hade bredare ränder än tidigare och hade krage istället för rund hals. Byxorna och strumporna var antingen vita eller marinblå beroende på motståndarlagets färger. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och gula strumpor.

West Bromwich Albion 1971/72

West Bromwich Albion, med Don Howe som ny tränare, inledde säsongen 1971/72 med spel i Watney Cup, en turnering mellan de lag som gjort flest mål i de fyra högsta divisionerna. West Bromwich tog sig till final men förlorade efter straffsparksläggning mot Colchester United. Laget vann sedan de två första ligamatcherna men under resten av hösten gick det sämre, bland annat förlorade man sju raka ligamatcher i november och december. Laget låg då på nedflyttningsplats, men efter en seger över Liverpool i slutet av december vände det och West Bromwich slutade så småningom på sextonde plats i tabellen. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry i tredje omgången och i Ligacupen förlorade man mot Tottenham i andra omgången.

West Bromwich Albions startelva 1971/72: 1 John Osborne (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson (mittback), 7 Colin Suggett/Bobby Gould (mittfältare/anfallare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Jeff Astle/Bobby Gould (anfallare), 10 Bobby Hope/Colin Suggett (mittfältare), 11 Asa Hartford (mittfältare). Både målvakten Jim Cumbes och mittbacken John Kaye (i tröja nummer sex) spelade de elva första ligamatcherna innan de såldes till Aston Villa respektive Hull City. John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med 17 mål. Under säsongen värvades anfallarna Bobby Gould och Ally Brown från Wolverhampton respektive Leicester.

Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare och hade nu marinblå hals och vit rand i mitten. Bortastället bestod av gula tröjor med gröna muddar, ljusblå byxor och gula strumpor.

West Bromwich Albion 1969–1971

West Bromwich Albion slutade på sextonde plats i ligan 1969/70, men i Ligacupen tog man sig till final mot Manchester City. Jeff Astle gav Albion en tidig ledning men City vände och vann med 2–1 efter förlängning. Jeff Astle gjorde 25 ligamål och blev skyttekung. Nyförvärvet Colin Suggett från Sunderland spelade samtliga 42 ligamatcher och blev lagets näst bäste målskytt med tolv ligamål. Säsongen 1970/71 slutade West Bromwich på sjuttonde plats i ligan. Tony Brown blev skyttekung med 28 ligamål trots att han var mittfältare. I laget fanns också spelare som vänsterbacken Ray Wilson som tog VM-guld med England 1966 samt mittfältarna Asa Hartford och Bobby Hope.

Hemmastället bestod av marinblå- och vitrandiga tröjor med vita ärmar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor och strumpor samt mörkblå byxor. I Ligacupfinalen 1970 spelade West Bromwich i helvitt.