Efter sex säsonger i lägre divisioner var Middlesbrough tillbaka i högsta serien 1988/89. Två år tidigare hade klubben åkt ner i division tre och man var dessutom i ekonomisk kris. Sommaren 1986 löstes klubben upp, men ombildades med hjälp av ett konsortium bildat av styrelsemedlemmen Steve Gibson. Tack vare hans insats kunde Middlesbrough i sista stund registrera sig för ligaspel 1986/87. Två uppflyttningar på raken gjorde att man 1988 var tillbaka i division ett.

Middlesbrough fick dock en usel start på den nya säsongen med tre raka förluster. Första segern kom i fjärde omgången då man besegrade Wimbledon med 1–0 hemma på Ayresome Park. Efter en 3–2-förlust borta mot Tottenham vann man sedan tre matcher i rad och tog fem segrar på sju matcher. På de sju sista matcherna fram till nyår blev det dock inte en enda seger och laget föll från sjunde till femtonde plats i tabellen.

Middlesbrough vann sedan de två första ligamatcherna i januari 1989 (1–0 hemma mot Manchester United och 3–1 borta mot Southampton). Därefter gick resultaten för det mesta fel väg. Faktum är att laget bara vann en enda av de sjutton sista matcherna, 2–1 borta mot West Ham den elfte april. Middlesbrough avslutade säsongen 1988/89 med två 1–0-förluster mot Arsenal respektive Sheffield Wednesday. Det innebar att laget slutade på artonde plats och åkte ner i tvåan igen.

Middlesbrough i cuperna 1988/89

Inte heller i cuperna hade Middlesbrough någon lycka 1988/89. Det blev förlust och uttåg ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter 1–2 mot Grimsby Town. I dubbelmötet med Tranmere Rovers i Ligacupens andra omgång blev det först 0–0 på Ayresome Park och sedan förlust med 1–0 borta. Middlesbrough deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1988/89. Där slog man ut Oldham Athletic (1–0), Portsmouth (2–1) och Coventry City (1–0), men i kvartsfinalen blev det förlust med 2–3 mot Crystal Palace.

Spelarna i Middlesbrough 1988/89

Försvararna Tony Mowbray och Gary Pallister samt anfallaren Bernie Slaven spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna. Samtliga tre missade en ligamatch var. Slaven blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav femton i ligan. Ny i laget inför säsongen var mittfältaren Mark Brennan från Ipswich Town. I november värvade klubben även anfallaren Peter Davenport från Manchester United och i mars 1989 anlände mittfältaren Mark Proctor från Sheffield Wednesday. Proctor hade inlett sin karriär i Middlesbrough där han spelade fram till 1981 innan han värvades av Nottingham Forest.

Tröjorna

Skill Leisure levererade tröjorna till Middlesbrough 1988/89. Tröjorna liknade de man använde under 1987/88, men årets tröjor saknade muddar på ärmsluten och hade ett annat mönster i tyget. Klubben hade också en ny sponsor i form av Heritage Hampers. Det rödvita hemmastället kompletterades av ett bortaställ som bestod av ljusblå tröjor med marinblå ärmar, marinblå byxor och ljusblå strumpor.

Säsongen 1980/81 slutade med en fjortondeplats i ligan för Middlesbrough. I FA-cupen tog man sig till sjätte omgången där det blev förlust mot Wolverhampton efter omspel. Jim Platt var den som spelade mest med 40 ligamatcher och jugoslaven Bozo Jankovic blev bäste målskytt med tolv ligamål trots att han bara spelade 23 matcher. Nästa säsong kom laget sist i tabellen och åkte ner i division två. Jim Platt spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev holländaren Heini Otto (nyförvärv från FC Twente), Billy Ashcroft och Bobby Thomson (nyförvärv från Greenock Morton) med fyra ligamål.

Laguppställning 1980/81: Jim Platt – John Craggs, Billy Ashcroft, Tony McAndrew, Ian Bailey – Irving Nattrass, Craig Johnstone, Mark Proctor, David Armstrong – Dave Shearer, David Hodgson.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Datsun Cleveland. Reklam på tröjorna var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Hemmastället bestod av röda tröjor och byxor. Strumporna var från början röda, men 1981/82 bytte man till vita strumpor. Som reservtröja användes antingen blå eller vita tröjor. Den vita hade rund hals till skillnad från den röda och den blå som hade V-hals.

• 

• 

• 

Middlesbrough slutade på tolfte plats i ligan 1978/79, på samma poäng som Bristol City och Southampton. I båda cuperna åkte man ut direkt: mot Crystal Palace efter omspel i FA-cupsns tredje omgång och mot Peterborough United i Ligacupens andra omgång, även här efter omspel.

1979/80 klättrade Middlesbrough tre placeringar och slutade på nionde plats i ligan. I FA-cupen blev det seger över Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men sedan förlust mot Birmingham City. I Ligacupen slog man ut Derby County i andra omgången, men åkte sedan ut mot Nottingham Forest.

Laget 1978/79: 1 Jim Stewart/Jim Platt – 2 John Craggs, 5 Stuart Boam, 6 Tony McAndrew, 3 Ian Bailey/Peter Johnson – 4 John Mahoney, 8 Mark Proctor, 11 David Armstrong – 7 Terry Cochrane, 9 Billy Ashcroft, 10 Micky Burns. David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och Micky Burns blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Nya i laget inför säsongen var målvakten Jim Stewart från Kilmarnock och mittfältaren Mark Proctor som spelade sina första ligamatcher denna säsong. Under säsongen värvades Micky Burns (från Cardiff City i oktober), Terry Cochrane (från Burnley i oktober) och jugoslaviske anfallaren Božo Janković (från Željezničar i februari 1979). I januari 1979 såldes David Mills till West Bromwich Albion.

Inför 1979/80 såldes Stuart Boam till Newcastle United och John Mahoney till Swansea City. Billy Ashcroft flyttades ner som mittback och Craig Johnston eller Graeme Hedley tog plats på mittfältet. Ashcrofts plats i anfallet fylldes av David Hodgson eller Božo Janković. John Craggs och David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och Armstrong blev bäste målskytt med elva ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och hemmastället var rött med tre vita ränder längs ärmarna, på byxorna och på strumporna. 1978/79 var klubbmärket och Adidas-loggan svarta, men 1979/80 ändrade man till vita. Den blå bortatröjan hade vit krage 1978/79, men 1979/80 bytte man till V-hals. Tröjnumren byttes också ut till 1979/80.

Middlesbrough slutade på fjortonde plats i ligan 1977/78. Laget gjorde 42 mål på de 42 matcherna vilket var näst sämst i serien tillsammans med Newcastle – bara Leicester City på sista plats gjorde färre mål. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Orient efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Everton efter omspel i tredje omgången.

Laget 1977/78: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Alan Ramage, Ian Bailey – John Mahoney, Tony McAndrew, David Armstrong – David Mills, Billy Ashcroft, Stan Cummins. Nya i laget var John Mahoney (Stoke City) och Billy Ashcroft (från Wrexham i september). I januari 1978 såldes Graeme Souness till Liverpool. David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och David Mills blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och ett vitt band över bröstet. Jag har inte hittat någon bild på bortastället.

Middlesbrough slutade på tolfte plats i ligan 1976/77. Laget gjorde bara 40 mål på de 42 matcherna (bara Bristol City och Stoke City gjorde färre mål) men samtidigt hade man ett av ligans bästa försvar med bara 45 insläppta (bara de tre topplagen Liverpool, Manchester City och Ipswich Town släppte in färre mål). I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Tottenham. I slutet av april 1977 avgick tränaren Jack Charlton. Han ersattes av John Neal (tidigare i Wrexham) som kom att leda laget fram till 1981.

Laget 1976/77: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Terry Cooper – Graeme Souness, Tony McAndrew, Phil Boersma, David Armstrong – David Mills, Alf Wood. John Craggs, David Armstrong och David Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och Mills blev bäste målskytt med femton ligamål.

Hemmatröjan hade en annan typ av krage jämfört med föregående säsong, klubbmärket var svart och tröjtillverkaren Buktas logga var placerad på ena bröstet. Bortastället bestod av blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.

Middlesbrough slutade på trettonde plats i ligan 1975/76. I FA-cupen åkte man ut mot Bury redan i tredje omgången, men i Ligacupen tog man sig till semifinal mot Manchester City. Middlesbrough vann med 1–0 hemma men förlorade returen med 0–4.

Laget 1975/76: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Terry Cooper – Graeme Souness, Bobby Murdoch, Phil Boersma, David Armstrong – David Mills, John Hickton. Phil Boersma värvades från Liverpool i december 1975, David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och David Mills blev bäste målskytt med tio ligamål.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som föregående säsong förutom att kragen hade en annan utformning.

Efter en tjugo år lång spelarkarriär i Leeds United tog Jack Charlton över som tränare för Middlesbrough inför säsongen 1973/74. Laget sprang enkelt hem seriesegern i division två och slutade femton poäng före tvåan Carlisle United. Middlesbrough gjorde bra ifrån sig även i högsta divisionen med en sjundeplats som följd. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Birmingham City. Även i Ligacupen gick Middlesbrough till kvartsfinal. Efter en mållös match mot Manchester United blev det förlust med 0–3 i omspelet.

Laget 1974/75: Jim Platt (målvakt), John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Frank Spraggon (försvarare), Graeme Souness, Bobby Murdoch, David Armstrong (mittfältare), Alan Foggon, John Hickton, David Mills (anfallare). I mars 1975 förstärktes laget med vänsterbacken Terry Cooper från Leeds.

Hemmastället bestod av röda tröjor med ett vitt band över bröstet, röda byxor och röda strumpor. Som bortaställ användes antingen vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor eller blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.