Aston Villa inledde ligasäsongen 1989/90 med tre matcher som alla slutade 1–1: först borta mot Nottingham Forest och sedan hemma mot Liverpool och Charlton Athletic. Efter en 2–1-förlust borta mot Southampton tog Villa sin första seger, 2–0 hemma mot Tottenham Hotspur. Det skulle dock visa sig bli den enda segern på de sju första ligamatcherna. Laget åkte nämligen på ytterligare två förluster, 0–1 borta mot Sheffield Wednesday och 1–3 hemma mot Queens Park Rangers. Mellan dessa båda förluster besegrade man dock Wolverhampton Wanderers med 2–1 i andra omgången av Ligacupen. Returen två veckor senare slutade 1–1 och Aston Villa fick sedan möta West Ham i tredje omgången. Matchen, som spelades den 25:e oktober, förblev mållös och gick till omspel. Där gjorde Londonlaget matchens enda mål och Villa var därmed utslaget.

Från 17:e till andra plats

Samtidigt som man åkte ur Ligacupen hade laget börjat vinna matcher i ligan. Efter de sju första ligamatcherna låg Aston Villa på sjuttonde plats i tabellen, men den 30:e september besegrade man Derby County med 1–0. Det var starten på en fem matcher lång segersvit som förde upp laget till fjärde plats. I den sista av dessa fem matcher besegrade man Everton med hela 6–2 hemma på Villa Park. Det kom sedan ett bakslag i form av en 2–0-förlust borta mot Norwich City. En tillfällighet skulle det visa sig då Villa därefter vann tre raka ligamatcher samt spelade oavgjort, 1–1 borta mot Liverpool. Det blev sedan förlust med 2–0 borta mot Millwall, men Aston Villa avslutade 1989 med två segrar på Villa Park: 3–0 mot Manchester United och 2–1 mot Arsenal. Laget hade nu klättrat upp till andra plats i tabellen.

Avancemang i Zenith Data Systems Cup

Förutom ligamatcherna hade Aston Villa även spelat de två första matcherna i Zenith Data Systems Cup i november och december. Först slog man ut Hull City med 2–1 och sedan besegrade man Nottingham Forest med samma siffror. Turneringen, som var indelad i en nordlig och en sydlig grupp, fortsatte den sjuttonde januari 1990. Aston Villa besegrade då Leeds United med 2–0 i semifinalen av den norra gruppen. Den norra finalen stod mellan Aston Villa och Middlesbrough. Man spelade finalen i två matcher, hemma och borta. Middlesbrough vann båda mötena med 2–1 och gick till final mot Chelsea på Wembley.

Serieledning och kvartsfinal i FA-cupen

På nyårsdagen 1990 vann Aston Villa med 3–0 borta mot Chelsea. Det blev sedan ytterligare fyra raka segrar vilket innebar att man hade vunnit femton av de arton senaste ligamatcherna. Laget toppade därmed tabellen, två poäng före Liverpool.

Den sjätte januari gick Aston Villa in i tredje omgången av FA-cupen för att möta Blackburn Rovers. Matchen slutade 2–2, men i omspelet fyra dagar senare kunde Villa vinna med 3–1. Betydligt lättare gick det i fjärde omgången då man besegrade Port Vale med hela 6–0. I nästa omgång blev det seger med 2–0 mot West Bromwich Albion. FA-cupäventyret tog dock slut i kvartsfinalen där Oldham Athletic överraskande vann med 3–0.

Efter den långa formtoppen bjöd avslutningen av säsongen på blandade resultat. På de tretton sista ligamatcherna blev det fem segrar och lika många förluster samt tre oavgjorda. Det innebar att Aston Villa fick nöja sig med andra plats bakom Liverpool i ligan 1989/90. För Birminghamlaget var det den bästa placeringen sedan man blev mästare nio år tidigare. Till säsongen 1990/91 var engelska klubbar återigen välkomna i de europeiska cuperna. Aston Villas andraplats i ligan gav därför en plats i UEFA-cupen.

Spelarna i Aston Villa 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 Nigel Spink – 4 Paul McGrath, 5 Derek Mountfield, 6 Kent Nielsen – 2 Chris Price, 8 David Platt, 10 Gordon Cowans, 3 Kevin Gage/Stuart Gray – 7 Tony Daley, 9 Ian Olney, 11 Ian Ormondroyd.

Målvakten Nigel Spink spelade samtliga 38 ligamatcher och David Platt blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål. Platt blev dessutom utsedd till årets spelare av spelarföreningen PFA och tog en plats i Englands VM-trupp. Nya i klubben sommaren 1989 var mittbacken Paul McGrath från Manchester United och anfallaren Adrian Heath från spanska Espanyol. Heath blev dock inte långvarig i Aston Villa. I februari 1990 såldes han till Manchester City. Även anfallaren Dwight Yorke från Trinidad och Tobago var ny i klubben. Han var bara sjutton år och tillbringade större delen av säsongen i reserv- och ungdomslagen, men den 24:e mars 1990 fick han göra ligadebut mot Crystal Palace. I mars 1990 anlände även irländske anfallaren Tony Cascarino från Millwall.

Aston Villas matchställ 1989/90

Hummel levererade tröjorna till Aston Villa 1989/90 och sponsor var Mita Copiers. Den vinröda hemmatröjan hade ljusblå raglanärmar med två vinröda ”chevrons”. Tillhörande byxor var vita med ljusblå fält nedtill och längs sidorna. I vissa bortamatcher spelade man dock i ljusblå byxor. Strumporna var ljusblå med två vinröda fält upptill.

Reservstället var i samma stil som hemmastället fast vitt och svart och med ett annat mönster i tyget. Det bestod av vita tröjor med svarta ärmar samt svarta byxor och antingen svarta eller vita strumpor.

Efter en säsong i tvåan var Aston Villa tillbaka i högsta serien 1988/89. I ligapremiären blev det oavgjort 2-2 mot Millwall som också var nykomling. Sedan besegrade man blivande mästarna Arsenal med 3–2 på Highbury. Efter fyra oavgjorda och två förluster tog man sedan två raka segrar hemma på Villa Park: 2–0 mot Everton och 2–1 mot Tottenham Hotspur. Fram till nyår blev det sedan ytterligare två segrar samt tre oavgjorda och fyra förluster. Vid årsskiftet låg Aston Villa på trettonde plats i tabellen.

Första matchen efter nyår slutade med en 1–0-förlust borta mot Liverpool. Laget vann sedan fyra matcher och spelade oavgjort fem gånger under vårsäsongen, men det blev också ytterligare nio förluster. Det innebar att Aston Villa slutade på sjuttonde plats i division ett 1988/89. Laget var bara en poäng före Middlesbrough som åkte ur.

Aston Villa slog ut Crewe Alexandra med 3–2 i FA-cupens tredje omgång, men därefter förlorade man med 1–0 mot Wimbledon. I Ligacupen slog man ut lokalkonkurrenten Birmingham City efter seger med 2–0 borta och sedan hela 5–0 i returen. Aston Villa fortsatte sedan med att besegra Millwall (3–1) och Ipswich Town (6–2) innan man föll med 2–1 mot West Ham i kvartsfinalen. Laget deltog även i Simod Cup. Precis som i Ligacupen blev det storseger över Birmingham City, denna gång med 6–0. I andra omgången förlorade man dock med 2–1 mot Derby County.

Spelarna i Aston Villa 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Nigel Spink – 2 Chris Price, 5 Derek Mountfield, 6 Martin Keown, 3 Stuart Gray – 4 Kevin Gage, 7 Andy Gray, 10 Gordon Cowans, 11 Tony Daley – 8 David Platt, 9 Alan McInally.

Förutom Warren Aspinall som såldes till Portsmouth behöll Aston Villa samma spelare som hade tagit klubben upp i division ett. Man förstärkte också laget med några spelare. Gordon Cowans återvände till Aston Villa efter tre år i italienska Bari. Dessutom värvade man högerbacken Chris Price (Blackburn Rovers) och mittbacken Derek Mountfield (Everton). I december lämnade Garry Thompson (Watford) och Gary Shaw (Austria Klagenfurt) klubben och i februari sålde man Andy Gray till Queens Park Rangers. Aston Villa värvade även två spelare i januari och februari: Nigel Callaghan (Derby County) och Ian Ormondroyd (Bradford City). David Platt spelade från start i samtliga 47 liga- och cupmatcher denna säsong. Alan McInally blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav 14 i ligan.

Tröjorna

Aston Villa behöll samma matchställ från Hummel som man använde under föregående säsong. Man kombinerade dock elementen från hemma- respektive bortaställen annorlunda. Under 1988/89 bestod därför Aston Villas hemmaställ av vinröda/ljusblå tröjor, vinröda byxor och ljusblå strumpor. Bortastället å sin sida bestod av vita/ljusblå tröjor, vita byxor och vita strumpor. Precis som under 1987/88 hände det dock att man kombinerade tröjor, byxor och strumpor olika på bortaplan beroende på motståndarlagens färger.

Inför säsongen 1987/88 tog Graham Taylor från Watford över som manager för Aston Villa. Klubben hade åkt ner i division två och siktade på en snabb återkomst till ettan. Taylor fick dock ingen vidare start med tre förluster och bara en seger på de sju första ligamatcherna. Men sen kom laget igång ordentligt. På de följande tjugofyra matcherna blev det bara en förlust och Aston Villa klättrade från nittonde till första plats i tabellen. Under våren kom formen sedan av sig och man förlorade sex av nio matcher. På de fyra sista matcherna blev det två segrar och två oavgjorda. Det gjorde att Aston Villa slutade på andra plats i division två 1987/88 och tog steget tillbaka till högsta serien.

I FA-cupen slog Aston Villa ut Leeds United (2–1) i tredje omgången, men därefter åkte man ut efter 0–2 mot Liverpool. Det blev seger med 1–0 både borta och hemma mot Middlesbrough i Ligacupens andra omgång. Sedan slog man ut Tottenham Hotspur med 2–1 innan man åkte ur cupen efter förlust med 1–2 mot Sheffield Wednesday.

Spelarna i Aston Villa 1987/88

Målvakten Nigel Spink och högerbacken Kevin Gage spelade från start i samtliga 51 liga- och cupmatcher under säsongen. Warren Aspinall blev bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan och två i Ligacupen.

Under sommaren 1987 värvade Aston Villa Kevin Gage från Wimbledon, mittbacken Steve Sims från Watford samt skotske anfallaren Alan McInally från Celtic. Från Lincoln City anlände i augusti även målvakten Lee Butler som fick agera reserv bakom Nigel Spink. Senare under hösten förstärkte man laget med mittfältarna Andy Gray (inte att förväxla med den mer kände skotske anfallaren med samma namn) från Crystal Palace, Stuart Gray från Barnsley, Mark Lillis från Derby County samt David Hunt från Notts County. Graham Taylor värvade även två spelare i januari och februari: Gareth Williams (Gosport Borough) och David Platt (Crewe Alexandra).

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Hummel över efter Henson som tröjleverantör till Aston Villa. De nya matchställen var i samma stil som Danmark använde under VM 1986. I England fick även Coventry City och Southampton denna design. På ena halvan av Aston Villas tröjor var det ljusblå och vinröda ränder och på andra halvan var det ränder i två nyanser av vinrött. Bortatröjan var i samma stil fast med ljusblå/vita respektive vita/grå ränder. Till hemmatröjan valde man i första hand vita byxor och strumpor medan bortastället bestod av vinröda byxor och ljusblå strumpor. I vissa bortamatcher blandade man dock element från hemma- och bortaställen för att undvika färgkrockar med motståndarna. Till exempel kunde man använde de vinröda byxorna tillsammans med hemmatröjan eller de vita byxorna tillsammans med bortatröjan.

1985/86

Sommaren 1985 återvände anfallaren Andy Gray till Aston Villa efter sex år i Everton och Wolverhampton. Aston Villa värvade också mittfältaren Steve Hodge från Nottingham Forest och anfallaren Simon Stainrod från Sheffield Wednesday. I december 1985 anlände även mittbacken Paul Elliott från Luton Town. Manager var Graham Turner som gjorde sin andra säsong i klubben.

Aston Villa slutade på sextonde plats i ligan 1985/86 vilket var sex placeringar sämre än föregående säsong. I FA-cupen slog man ut Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Millwall, även det efter omspel. Däremot tog sig laget längre i Ligacupen, där man under hösten besegrade Exeter City, Leeds United och West Bromwich Albion. I kvartsfinalen, som spelade i januari 1986, stod Arsenal för motståndet. Matchen slutade 1–1 och i omspelet vann Aston Villa med 2–1. Även semifinalens första match mot överraskningslaget Oxford United slutade oavgjort, 2–2, men i returen föll Aston Villa med 1–2.

Laguppställning 1985/86: 1 Nigel Spink – 2 Gary Williams/David Norton, 4 Allan Evans, 5 Paul Elliott, 3 Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Darren Bradley/Steve Hunt, 10 Steve Hodge – 8 Simon Stainrod, 9 Andy Gray, 11 Mark Walters.
Brendan Ormsby spelade de 14 första ligamatcherna i tröja nummer 5, men förlorade sin plats till Elliott och lämnade klubben för spel i Leeds i slutet av februari. Darren Bradley spelade 14 av de 30 första ligamatcherna i tröja nummer 6, men såldes i mars till West Bromwich i en bytesaffär med Steve Hunt som spelade de tolv sista matcherna på samma position. Mark Walters spelade mest med totalt 53 matcher varav 40 i ligan. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav tio i ligan medan Walters stod för tretton varav tio i ligan.

1986/87

Inför säsongen 1986/87 förstärkte Aston Villa laget med Martin Keown (mittback, Arsenal), Andy Blair (mittfältare, Sheffield Wednesday), Neale Cooper (mittfältare, Aberdeen) och Garry Thompson (anfallare, Sheffield Wednesday).

Aston Villa inledde ligaspelet hösten 1986 med sex förluster på de sju första matcherna och den 14 september fick Graham Turner sparken. Ron Wylie ledde laget innan Billy McNeill från Manchester City tog över permanent en vecka senare. Resultaten förbättrades något under en period, men under andra hälften av ligasäsongen blev det bara två segrar på 21 matcher vilket innebar att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Detta bara fem år efter att ha vunnit Europacupen.

Det gick inte mycket bättre i FA-cupen – oavgjort mot Chelsea i tredje omgången följdes av förlust i omspelet. I Ligacupen slog Aston Villa ut Reading och Derby County (efter omspel) innan man förlorade mot Southampton. Aston Villa deltog även i den nystartade Full Members’ Cup som hade skapats med anledning av att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av Heyselkatastrofen 1985. Första matchen slutade med seger över Derby County, men därefter förlorade man mot Ipswich Town.

Vänsterbacken Tony Dorigo spelade mest med totalt 48 matcher varav 41 i ligan. Bästa målskyttar blev Allan Evans och Garry Thompson med totalt sju mål varav sex i ligan. Även Simon Stainrod stod för sex ligamål.

Tröjorna

Isländska Henson levererade tröjorna till Aston Villa och sponsor var Mita. Hemmatröjan var vinröd med två ljusblå ränder som gick från halsen och ner över ärmarna (på den långärmade varianten var dock ärmarna helt vinröda). Tröjorna hade V-hals och muddar i vitt med en ljusblå och en vinröd rand. Byxorna var vita med fyra vinröda och tre ljusblå ränder längs sidorna. Strumporna var under 1985/86 övervägande ljusblå med vita och vinröda ränder, men till 1986/87 bytte man till vita strumpor. Reservtröjan var gulrandig med två ljusblå och en vinröd rand på övre delen av tröjan. Byxor och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast gult.

Precis som 1983/84 kom Aston Villa på tionde plats i ligan 1984/85. I FA-cupen åkte man ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe United innan man åkte ut mot Queens Park Rangers. Colin Gibson spelade mest med totalt 44 matcher varav 40 i ligan och Paul Rideout blev bäste målskytt med femton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Mervyn Day/Nigel Spink – 2 Gary Williams, 4 Allan Evans, 5 Brendan Ormsby, 3 Colin Gibson/Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Steve McMahon, 10 Gordon Cowans/Colin Gibson – 8 Paul Rideout, 9 Peter Withe, 11 Mark Walters. I oktober värvades franske vänsteryttern Didier Six från Mulhouse, men han fick bara spela tretton ligamatcher från start. Målvakten Mervyn Day spelade de sexton första ligamatcherna, men såldes i januari 1985 till Leeds United.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och sponsor var Mita. Hemmatröjan var likadan som 1983/84, men de vinröda byxorna visade sig inte vara populära. Därför bytte man till vita byxor 1984/85. Reservstället var nytt för säsongen och bestod av vita tröjor med ränder på tvären, ljusblå byxor och vita strumpor.

• 

•