Etikett: Aston Villa

1 februari 2022

Aston Villa 1985–1987

1985/86

Sommaren 1985 återvände anfallaren Andy Gray till Aston Villa efter sex år i Everton och Wolverhampton. Aston Villa värvade också mittfältaren Steve Hodge från Nottingham Forest och anfallaren Simon Stainrod från Sheffield Wednesday. I december 1985 anlände även mittbacken Paul Elliott från Luton Town. Manager var Graham Turner som gjorde sin andra säsong i klubben.

Aston Villa slutade på sextonde plats i ligan 1985/86 vilket var sex placeringar sämre än föregående säsong. I FA-cupen slog man ut Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Millwall, även det efter omspel. Däremot tog sig laget längre i Ligacupen, där man under hösten besegrade Exeter City, Leeds United och West Bromwich Albion. I kvartsfinalen, som spelade i januari 1986, stod Arsenal för motståndet. Matchen slutade 1–1 och i omspelet vann Aston Villa med 2–1. Även semifinalens första match mot överraskningslaget Oxford United slutade oavgjort, 2–2, men i returen föll Aston Villa med 1–2.

Laguppställning 1985/86: 1 Nigel Spink – 2 Gary Williams/David Norton, 4 Allan Evans, 5 Paul Elliott, 3 Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Darren Bradley/Steve Hunt, 10 Steve Hodge – 8 Simon Stainrod, 9 Andy Gray, 11 Mark Walters.
Brendan Ormsby spelade de 14 första ligamatcherna i tröja nummer 5, men förlorade sin plats till Elliott och lämnade klubben för spel i Leeds i slutet av februari. Darren Bradley spelade 14 av de 30 första ligamatcherna i tröja nummer 6, men såldes i mars till West Bromwich i en bytesaffär med Steve Hunt som spelade de tolv sista matcherna på samma position. Mark Walters spelade mest med totalt 53 matcher varav 40 i ligan. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav tio i ligan medan Walters stod för tretton varav tio i ligan.

1986/87

Inför säsongen 1986/87 förstärkte Aston Villa laget med Martin Keown (mittback, Arsenal), Andy Blair (mittfältare, Sheffield Wednesday), Neale Cooper (mittfältare, Aberdeen) och Garry Thompson (anfallare, Sheffield Wednesday).

Aston Villa inledde ligaspelet hösten 1986 med sex förluster på de sju första matcherna och den 14 september fick Graham Turner sparken. Ron Wylie ledde laget innan Billy McNeill från Manchester City tog över permanent en vecka senare. Resultaten förbättrades något under en period, men under andra hälften av ligasäsongen blev det bara två segrar på 21 matcher vilket innebar att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Detta bara fem år efter att ha vunnit Europacupen.

Det gick inte mycket bättre i FA-cupen – oavgjort mot Chelsea i tredje omgången följdes av förlust i omspelet. I Ligacupen slog Aston Villa ut Reading och Derby County (efter omspel) innan man förlorade mot Southampton. Aston Villa deltog även i den nystartade Full Members’ Cup som hade skapats med anledning av att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av Heyselkatastrofen 1985. Första matchen slutade med seger över Derby County, men därefter förlorade man mot Ipswich Town.

Vänsterbacken Tony Dorigo spelade mest med totalt 48 matcher varav 41 i ligan. Bästa målskyttar blev Allan Evans och Garry Thompson med totalt sju mål varav sex i ligan. Även Simon Stainrod stod för sex ligamål.

Tröjorna

Isländska Henson levererade tröjorna till Aston Villa och sponsor var Mita. Hemmatröjan var vinröd med två ljusblå ränder som gick från halsen och ner över ärmarna (på den långärmade varianten var dock ärmarna helt vinröda). Tröjorna hade V-hals och muddar i vitt med en ljusblå och en vinröd rand. Byxorna var vita med fyra vinröda och tre ljusblå ränder längs sidorna. Strumporna var under 1985/86 övervägande ljusblå med vita och vinröda ränder, men till 1986/87 bytte man till vita strumpor. Reservtröjan var gulrandig med två ljusblå och en vinröd rand på övre delen av tröjan. Byxor och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast gult.

9 maj 2021

Aston Villa 1984/85

Precis som 1983/84 kom Aston Villa på tionde plats i ligan 1984/85. I FA-cupen åkte man ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe United innan man åkte ut mot Queens Park Rangers. Colin Gibson spelade mest med totalt 44 matcher varav 40 i ligan och Paul Rideout blev bäste målskytt med femton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Mervyn Day/Nigel Spink – 2 Gary Williams, 4 Allan Evans, 5 Brendan Ormsby, 3 Colin Gibson/Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Steve McMahon, 10 Gordon Cowans/Colin Gibson – 8 Paul Rideout, 9 Peter Withe, 11 Mark Walters. I oktober värvades franske vänsteryttern Didier Six från Mulhouse, men han fick bara spela tretton ligamatcher från start. Målvakten Mervyn Day spelade de sexton första ligamatcherna, men såldes i januari 1985 till Leeds United.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och sponsor var Mita. Hemmatröjan var likadan som 1983/84, men de vinröda byxorna visade sig inte vara populära. Därför bytte man till vita byxor 1984/85. Reservstället var nytt för säsongen och bestod av vita tröjor med ränder på tvären, ljusblå byxor och vita strumpor.

1 april 2021

Aston Villa 1983/84

Aston Villa slutade på tionde plats i ligan 1983/84, fyra placeringar sämre än året innan. I FA-cupen åkte man ut mot Norwich efter omspel i tredje omgången, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Everton. Laget deltog även i UEFA-cupen där man slog ut portugisiska Vitória Guimarães, men i andra omgången förlorade man mot Spartak Moskva. Gary Williams var den som spelade mest med totalt 50 matcher varav 41 i ligan. Peter Withe blev bäste målskytt med totalt 22 mål varav 16 i ligan. Bland de nya spelarna i laget fanns målvakten Mervyn Day (Leyton Orient), mittfältarna Steve McMahon (Everton) och Paul Birch (egen produkt) samt anfallaren Paul Rideout (Swindon Town). I december 1983 såldes vänsteryttern Tony Morley till West Bromwich Albion.

Laguppställning: 1 Nigel Spink – 2 Gary williams, 4 Allan Evans, 5 Brendan Ormsby, 3 Colin Gibson – 7 Alan Curbishley, 10 Steve McMahon, 6 Dennis Mortimer – 8 Gary Shaw/Mark Walters/Paul Birch, 9 Peter Withe, 11 Mark Walters/Paul Rideout.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Från början hade klubben ingen sponsor, men i början av 1984 klev Mita in som sponsor. Hemmatröjan var randig i två olika vinröda nyanser och med ljusblå rund hals med en ljusblå trekant nedanför. Precis som den förra modellen hade årets tröja ljusblå sidopaneler, men ärmarna var vinröda. Även byxorna var vinröda vilket avvek från traditionen då Aston Villa alltid haft vita byxor. Reservtröjan var vit med vinröda och gula ränder på tvären och användes tillsammans med vita byxor och vita strumpor. I bortamatcher mot lag med vita byxor användes dock de vinröda byxorna.

Aston Villa 1983/84 (hemma augusti–februari)

Aston Villa 1983/84 (hemma februari–maj)

2 mars 2021

Aston Villa 1982/83

Aston Villa var regerande Europacupvinnare och deltog därför i Europacupen även 1982/83. Man slog ut Besiktas och Dinamo Bukarest, men föll sedan mot Juventus i kvartsfinalen. I januari 1983 mötte Aston Villa Barcelona i Europeiska Supercupen. I första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med matchens enda mål, och i returen på Villa Park tog Aston Villa ledningen genom Gary Shaw med tio minuter kvar. Den sammanlagda ställningen var därmed 1–1 och matchen gick till förlängning. Gordon Cowans och Ken McNaught gjorde ytterligare två mål för Villa som därmed vann med 3–0 och sammanlagt 3–1. I ligan slutade laget på sjätte plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I Ligacupen blev det förlust mot Notts County redan i andra omgången och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal, men föll där mot Arsenal. Gordon Cowans spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Gary Shaw med sjutton ligamål och Peter Withe med sexton.

Laguppställning: 1 Nigel Spink/Jimmy Rimmer – 2 Gary Williams/Mark Jones, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Colin Gibson/Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley.

Tröjorna var av samma modell som 1981/82, men hade nu en sponsorlogga i form av Davenports. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Champions of Europe” som en påminnelse om att laget hade vunnit Europacupen föregående säsong. I Europacupen var klubbmärket placerat på vänster bröst och Le coq sportif-loggan på höger bröst istället för på ärmarna. I Europacupmatcherna användes även en annan typ av tröjnummer.

31 januari 2021

Aston Villa 1981/82

Som regerande ligamästare var Aston Villa kvalificerade för Europacupen 1981/82. Under hösten slog man ut isländska Valur och östtyska BFC Dynamo. I vårens kvartsfinaler besegrades Dynamo Kiev och i semifinalen slog man ut Anderlecht. I finalen som spelades i Rotterdam mötte man Bayern München och det blev Aston Villas Peter Withe som gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek. Tränaren Ron Saunders var dock inte kvar i klubben längre. Han avgick i februari 1982 efter en kontraktsdispyt med styrelsen och ersattes av assisterande tränaren Tony Barton. I ligan slutade Aston Villa på elfte plats och i FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i femte omgången. Även i Ligacupen blev det respass i femte omgången, då West Bromwich blev för svåra.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Jimmy Rimmer – 2 Kenny Swain, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley. Reservmålvakten Nigel Spink fick hoppa in redan efter fem minuters spel då Jimmy Rimmer blev skadad.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och ljusblå fält längs sidorna. Byxorna var vita med två vinröda ränder längs sidorna och strumporna var ljusblå med två vinröda ränder upptill. Reservstället bestod av vita tröjor med tunna vinröda ränder, vinröda byxor och vita strumpor. I Europacupfinalen spelade Aston Villa i de vita hemmabyxorna tillsammans med den vita reservtröjan och de vita strumporna. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Final / Rotterdam / 1982”.

1 januari 2021

Aston Villa 1980/81

Aston Villa blev engelska mästare för första gången sedan 1910 och tog därmed sin sjunde ligatitel. Laget använde endast 14 spelare under hela säsongen och sju av dessa spelade samtliga 42 ligamatcher. Peter Withe gjorde 20 mål och blev skyttekung tillsammans med Tottenhams Steve Archibald. Anfallskollegan Gary Shaw gjorde 18 ligamål och yttern Tony Morley stod för tio.

Laguppställning: Jimmy Rimmer – Kenny Swain, Allan Evans, Ken McNaught, Gary Williams/Colin Gibson – Dennis Mortimer, Des Bremner, Gordon Cowans – Gary Shaw, Peter Withe, Tony Morley. Tränare var Ron Saunders som gjorde sin sjunde säsong i Aston Villa.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som tidigare med skillnaden att numren var i en annan kantigare stil – samma typ av nummer användes av Chelsea och West Bromwich.

20 april 2018

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.

1 april 2018

Aston Villa 1975/76

Efter att ha kommit på andra plats i division två var Aston Villa tillbaka i ettan för första gången sedan 1966/67. Laget slutade på sextonde plats, nio poäng före Wolverhampton som åkte ur. Tack vare segern i Ligacupen 1975 fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot belgiska Antwerpen efter 1–4 borta och 0–1 hemma. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Oldham Athletic i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1975/76: John Burridge – John Gidman, Chris Nicholl, Ian Ross, John Robson/Charlie Aitken – Leighton Phillips, Ian ”Chico” Hamilton, Frank Carrodus – Ray Graydon, Andy Gray, Brian Little. Nya i laget var målvakten John Burridge (från Blackpool i september 1975), anfallaren Andy Gray (från Dundee United i oktober) och mittfältaren Dennis Mortimer (från Coventry City i december). Bästa målskyttar blev Ray Graydon med tolv ligamål och Andy Gray med tio.

Hemmastället bestod av vinröda tröjor med ljusblå ärmar, vita byxor och ljusblå strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och vita strumpor.