Etikett: Aston Villa

Aston Villa 1982/83

Aston Villa var regerande Europacupvinnare och deltog därför i Europacupen även 1982/83. Man slog ut Besiktas och Dinamo Bukarest, men föll sedan mot Juventus i kvartsfinalen. I januari 1983 Aston Villa Barcelona i Europeiska Supercupen. I första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med matchens enda mål, och i returen på Villa Park tog Aston Villa ledningen genom Gary Shaw med tio minuter kvar. Den sammanlagda ställningen var därmed 1–1 och matchen gick till förlängning. Gordon Cowans och Ken McNaught gjorde ytterligare två mål för Villa som därmed vann med 3–0 och sammanlagt 3–1. I ligan slutade laget på sjätte plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I Ligacupen blev det förlust mot Notts County redan i andra omgången och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal, men föll där mot Arsenal. Gordon Cowans spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Gary Shaw med sjutton ligamål och Peter Withe med sexton.

Laguppställning: 1 Nigel Spink/Jimmy Rimmer – 2 Gary Williams/Mark Jones, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Colin Gibson/Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 tony Morley.

Tröjorna var av samma modell som 1981/82, men hade nu en sponsorlogga i form av Davenports. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Champions of Europe” som en påminnelse om att laget hade vunnit Europacupen föregående säsong. I Europacupen var klubbmärket placerat på vänster bröst och Le coq sportif-loggan på höger bröst istället för på ärmarna. I Europacupmatcherna användes även en annan typ av tröjnummer.

Aston Villa 1981/82

Som regerande ligamästare var Aston Villa kvalificerade för Europacupen 1981/82. Under hösten slog man ut isländska Valur och östtyska BFC Dynamo. I vårens kvartsfinaler besegrades Dynamo Kiev och i semifinalen slog man ut Anderlecht. I finalen som spelades i Rotterdam mötte man Bayern München och det blev Aston Villas Peter Withe som gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek. Tränaren Ron Saunders var dock inte kvar i klubben längre. Han avgick i februari 1982 efter en kontraktsdispyt med styrelsen och ersattes av assisterande tränaren Tony Barton. I ligan slutade Aston Villa på elfte plats och i FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i femte omgången. Även i Ligacupen blev det respass i femte omgången, då West Bromwich blev för svåra.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Jimmy Rimmer – 2 Kenny Swain, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley. Reservmålvakten Nigel Spink fick hoppa in redan efter fem minuters spel då Jimmy Rimmer blev skadad.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och ljusblå fält längs sidorna. Byxorna var vita med två vinröda ränder längs sidorna och strumporna var ljusblå med två vinröda ränder upptill. Reservstället bestod av vita tröjor med tunna vinröda ränder, vinröda byxor och vita strumpor. I Europacupfinalen spelade Aston Villa i de vita hemmabyxorna tillsammans med den vita reservtröjan och de vita strumporna. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”European Cup Final / Rotterdam / 1982”.

Aston Villa 1980/81

Aston Villa blev engelska mästare för första gången sedan 1910 och tog därmed sin sjunde ligatitel. Laget använde endast 14 spelare under hela säsongen och sju av dessa spelade samtliga 42 ligamatcher. Peter Withe gjorde 20 mål och blev skyttekung tillsammans med Tottenhams Steve Archibald. Anfallskollegan Gary Shaw gjorde 18 ligamål och yttern Tony Morley stod för tio.

Laguppställning: Jimmy Rimmer – Kenny Swain, Allan Evans, Ken McNaught, Gary Williams/Colin Gibson – Dennis Mortimer, Des Bremner, Gordon Cowans – Gary Shaw, Peter Withe, Tony Morley. Tränare var Ron Saunders som gjorde sin sjunde säsong i Aston Villa.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som tidigare med skillnaden att numren var i en annan kantigare stil – samma typ av nummer användes av Chelsea och West Bromwich.

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.

Aston Villa 1975/76

Efter att ha kommit på andra plats i division två var Aston Villa tillbaka i ettan för första gången sedan 1966/67. Laget slutade på sextonde plats, nio poäng före Wolverhampton som åkte ur. Tack vare segern i Ligacupen 1975 fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot belgiska Antwerpen efter 1–4 borta och 0–1 hemma. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Oldham Athletic i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1975/76: John Burridge – John Gidman, Chris Nicholl, Ian Ross, John Robson/Charlie Aitken – Leighton Phillips, Ian ”Chico” Hamilton, Frank Carrodus – Ray Graydon, Andy Gray, Brian Little. Nya i laget var målvakten John Burridge (från Blackpool i september 1975), anfallaren Andy Gray (från Dundee United i oktober) och mittfältaren Dennis Mortimer (från Coventry City i december). Bästa målskyttar blev Ray Graydon med tolv ligamål och Andy Gray med tio.

Hemmastället bestod av vinröda tröjor med ljusblå ärmar, vita byxor och ljusblå strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och vita strumpor.