Tagg: Wolverhampton Wanderers

Wolverhampton Wanderers 1979–1982

1979/80 slutade Wolves på sjätte plats i ligan, deras högsta ligaplacering sedan 1972/73. Man gick också till final i Ligacupen mot Nottingham Forest som besegrades med 1–0. Målskytten Andy Gray hade värvats från Aston Villa i september 1979 för den brittiska rekordsumman 1,5 miljoner pund. Ny i laget var också försvararen Emlyn Hughes från Liverpool.

De följande åren gick det sämre för Wolves. 1980/81 åkte man ut mot PSV Eindhoven i UEFA-cupens första omgång och i ligan slutade man på artonde plats. I FA-cupen tog sig Wolves till semifinal där det blev förlust mot Tottenham Hotspur efter omspel. 1981/82 slutade man näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Leeds United och Middlesbrough. I januari 1982 avgick tränaren John Barnwell och ersattes av Ian Greaves som 1978 hade fört upp Bolton Wanderers i division ett.

Laget 1979/80: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, George Berry, Emlyn Hughes, Derek Parkin – Peter Daniel, Kenny Hibbitt, Willie Carr, Mel Eves – Andy Gray, John Richards. Bästa målskyttar blev John Richards med tretton ligamål och Andy Gray med tolv.

Matchställen var under hösten 1979 likadana som tidigare, men i slutet av året introducerades ett nytt klubbmärke bestående av ett varghuvud med klubbens smeknamn ”Wolves” under.

Wolverhampton Wanderers 1977–1979

Wolverhampton Wanderers slutade på femtonde plats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot Arsenal i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Luton Town i andra omgången.

Laget 1977/78: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, Bob Hazell/Derek Parkin, John McAlle, Derek Parkin/Maurice Daly – Martin Patching, Kenny Hibbitt, Steve Daley, Willie Carr – John Richards, Norman Bell/Bill Rafferty. Under hösten såldes Frank Munro (Celtic), Bobby Gould (Bristol Rovers), Alan Sunderland (Arsenal) och Steve Kindon (Burnley). Anfallaren Bill Rafferty värvades från Carlisle United i mars 1979 och i maj värvades mittfältaren Peter Daniel från Hull City. John Richards blev bäste målskytt med elva ligamål.

Efter elva förluster på de fjorton inledande matcherna hösten 1978 fick tränaren Sammy Chung sparken. John Barnwell, tidigare i Peterborough United, tog över och ledde laget till en artondeplats i ligan. I FA-cupen lyckades man ta sig till semifinal där det blev förlust mot Arsenal men i Ligacupen åkte man ut mot division fyra-laget Reading i andra omgången.

Under 1978/79 tog George Berry plats i mittförsvaret istället för Bob Hazell och Peter Daniel spelade på mittfältet istället för Martin Patching. I anfallet var Bill Rafferty den som spelade flest matcher. Tillsammans med honom spelade antingen Norman Bell, John Richards eller Mel Eves. Derek Parkin spelade samtliga 42 ligamatcher och John Richards blev bäste målskytt med nio ligamål.

Tröjorna var guldgula med svart krage och med Umbro-märken längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med vit krage och svarta Umbro-märken längs ärmarna.

Wolverhampton Wanderers 1974–1977

Wolves lottades mot Porto i UEFA-cupens första omgång säsongen 1974/75, men efter förlust med 4–1 borta hjälpte det inte att man vann returen med 3–1. Samma höst åkte man även ur Ligacupen mot Fulham i andra omgången och i FA-cupens tredje omgång i början av januari 1975 blev det förlust mot Ipswich Town. I ligan slutade Wolves på tolfte plats, samma placering som året innan.

Laget 1974/75: Phil Parkes/Gary Pierce (målvakt), Geoff Palmer, Frank Munro, John McAlle, Derek Parkin (försvarare), Mike Bailey, Kenny Hibbitt, Barry Powell (mittfältare), Steve Kindon, John Richards, Steve Daley (anfallare). Spelare som Dave Wagstaffe och Derek Dougan fanns kvar i klubben men var inte längre ordinarie. Mittfältaren Willie Carr värvades från Coventry City i mars 1975. Kenny Hibbitt blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

I september 1975 såldes Barry Powell till Coventry och Willie Carr och Alan Sunderland etablerade sig nu på mittfältet. I december förstärktes anfallet med Bobby Gould som nu gjorde sin andra sejour i klubben och som närmast kom från West Ham. I januari 1976 såldes Dave Wagstaffe till Blackburn Rovers.

Wolves hade ingen lyckad säsong 1975/76 utan åkte ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Mansfield Town i fjärde omgången. John Richards blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav sjutton i ligan.

Nedflyttningen innebar att tränaren Bill McGarry fick lämna klubben. Han ersattes av assisterande tränaren Sammy Chung som ledde Wolves tillbaka till högsta divisionen efter att ha slutat överst i tabellen, två poäng före Chelsea. I Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Sheffield Wednesday men i FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal men förlorade mot Leeds United.

Tröjorna var av samma modell som hade använts i Ligacupfinalen 1974. Under säsongen 1974/75 återfanns texten ”F.L. Cup/Wembley 1974” på bröstet som en påminnelse om att man var regerande Ligacupmästare. Till följande säsong var denna text ersatt av klubbens initialer WW.

Wolverhampton Wanderers 1972–1974

Wolverhampton Wanderers slutade på femte plats i ligan 1972/73 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget tog sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. I FA-cupen slog man ut Manchester United, Bristol City, Millwall och Coventry City, men förlorade semifinalen mot Leeds United. Därefter vann man matchen om tredje pris med 3–1 mot Arsenal. I Ligacupen blev det segrar mot Orient, Sheffield Wednesday, Bristol Rovers och Blackpool innan man föll mot Tottenham Hotspur i semfinalen.

Wolverhampton Wanderers startelva 1972/73: 1 Phil Parkes (målvakt), 2 Gerry Taylor/Bernard Shaw (högerback), 3 Derek Parkin (vänsterback), 4 Mike Bailey (mittfältare), Frank Munro (mittback), 6 John McAlle (mittback), 7 Jim McCalliog (mittfältare), 8 Kenny Hibbitt (mittfältare), 9 John Richards (center), 10 Derek Dougan (center), 11 Dave Wagstaffe (vänsterytter). John Richards blev lagets bäste målskytt med totalt 36 mål varav 27 i ligan. Richards och målvakten Phil Parkes spelade alla 42 ligamatcher.

I UEFA-cupen hösten 1973 slog Wolves ut portugisiska Belenenses i första omgången men förlorade sedan mot östtyska Lokomotiv Leipzig. I ligan slutade laget på tolfte plats 1973/74 och i FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Leeds efter omspel. I Ligacupen gick det betydligt bättre. Wolves slog ut Halifax Town, Tranmere Rovers, Exeter City, Liverpool och Norwich City på vägen mot final. I finalen på Wembley vann Wolves med 2–1 mot Manchester City efter mål av Kenny Hibbitt i slutet av första halvlek och John Richards fem minuter från slutet av andra halvlek. Derek Dougan gjorde tio ligamål men John Richards blev bäste målskytt totalt sett med arton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var guldgula med svart krage och en svart ifylld triangel nedanför halsen. 1973/74 hade den kortärmade varianten en annan typ av krage. I Ligacupfinalen 1974 var klubbmärket ersatt av tre vargar mitt på tröjan. På vänstra bröstet återfanns texten ”Wembley 1974” och på det högra satt Umbro-loggan.

Wolverhampton Wanderers 1970–1972

Wolves slutade på fjärde plats i ligan 1970/71, den högsta placeringen på tio år. I FA-cupen slog man ut Norwich City i tredje omgången men åkte sedan ut mot Derby County och i Ligacupen förlorade man mot division två-laget Oxford United i andra omgången. Wolves deltog också i den första upplagan av Texaco Cup, en turnering mellan brittiska och irländska lag. Wolves tog sig till final mot skotska Heart of Midlothian som man besegrade med sammanlagt 3–2 (3–1 borta och 0–1 hemma).

Säsongen 1971/72 slutade Wolves på nionde plats i ligan. I FA-cupen blev det förlust mot Leicester City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester City i andra omgången. I UEFA-cupen slog man under hösten ut portugisiska Académica de Coimbra, nederländska ADO Den Haag och östtyska Carl Zeiss Jena. Under våren 1972 slog Wolves ut Juventus i kvartsfinalen och Ferencváros i semifinalen. I finalen mot Tottenham Hotspur blev det förlust med 1–2 hemma på Molineux och i returen på White Hart Lane blev det 1–1.

Startelvan 1970/71 utgjordes oftast av målvakten Phil Parkes, ytterbackarna Bernard Shaw och Derek Parkin, mittbackarna Frank Munro och John McAlle, mittfältarna Mike Bailey, Jim McCalliog och Kenny Hibbitt, yttern Dave Wagstaffe samt två av de tre centrarna Bobby Gould, Hugh Curran och Derek Dougan. Gould blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål medan Curran gjorde sexton och Dougan tolv. 1971/72 tog John Richards en plats i anfallet istället för Gould och Curran. Dougan blev bäste målskytt med femton ligamål medan Richards gjorde tretton och McCalliog elva. Tränare var Bill McGarry som ledde laget mellan 1968 och 1976.

Hemmastället bestod av guldgula tröjor och strumpor samt svarta byxor. Den långärmade tröjan hade rund hals medan den kortärmade hade krage. På tröjan återfanns från och med 1970 ett klubbmärke bestående av två W med en varg ovanför. Bortastället bestod av vita tröjor och strumpor samt svarta byxor.