Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare för Lazio och han tog med sig Roberto Mancini från sitt gamla lag Sampdoria. Kroatiske anfallaren Alen Bokšić återvände till klubben efter ett år i Juventus och från samma klubb värvades serbiske mittfältaren Vladimir Jugović. Man värvade även försvararna Giuseppe Pancaro (Cagliari) och Giovanni Lopez (Vicenza) samt argentinske mittfältaren Matías Almeyda från Sevilla. Lazios bäste spelare under säsongen var tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd som blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Tidigare skyttekungen Giuseppe Signori kom inte överens med sin nye tränare och såldes därför till Sampdoria i december. Under hösten hann Signori med att göra sex mål på fyra matcher i italienska cupen, vilket räckte till seger i skytteligan.
Lazio slog ut Fidelis Andria, Napoli, Roma och Juventus innan man ställdes mot Milan i finalen. Första finalmötet slutade med en uddamålsförlust på San Siro, men hemma på Olympiastadion kunde Lazio vända och vinna med 3–1 efter mål av Guerino Gottardi, Vladimir Jugović och Alessandro Nesta. Lazio tog därmed sin andra italienska cuptitel i historien. Man gick även till final i UEFA-cupen efter att ha slagit ut portugisiska Vitória Guimarães, ryska Rotor Volgograd, franska Racing Strasbourg och Auxerre samt ryska Spartak Moskva i semifinalen. I den helitalienska finalen mot Inter blev det dock förlust med 0–3. I ligan var Lazio länge med och slog om seriesegern, men en förlust mot Juventus i 28:e omgången gjorde att laget helt tappade formen. Man avslutade ligaspelet med fem raka förluster och slutade på sjunde plats.
Hemmatröjan var ny för året medan både de gula och mörkblå bortatröjorna var samma som föregående säsong. Numren hade en annan stil än tidigare, men på den mörkblå tröjan användes oftast samma typ av nummer som tidigare.
Ett svar på ”Lazio 1997/98”