Efter den misslyckade säsongen 1994/95 värvade Milan liberianen George Weah från Paris Saint-Germain och Roberto Baggio från Juventus. Milan blev återigen mästare och tog sin femtonde ligatitel. Weah blev lagets bäste målskytt med elva ligamål och blev också som förste icke-europé utsedd till Årets spelare i Europa 1995 av tidningen France Football. I UEFA-cupen slog Milan ut Zagłębie Lubin från Polen, Racing Strasbourg från Frankrike och tjeckiska Sparta Prag. I första kvartsfinalmatchen mot Bordeaux vann man med 2–0 på hemmaplan efter mål av Stefano Eranio och Roberto Baggio, men i returen vann fransmännen med 3–0. Christophe Dugarry gjorde två av målen vilket bidrog till att Milan värvade honom efter säsongen.
Hemmatröjan var av samma modell som tidigare förutom att den italienska skölden (Lo Scudetto) var utbytt mot klubbmärket. Denna säsong var också den första i Italien som varje spelare hade ett eget tröjnummer (tidigare hade startelvan varit numrerad 1–11) och namn på ryggen. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcherna mot Padova, Bari och Vicenza användes svarta. En vit tröja med en röd och en svart rand i mitten användes i bortamatcherna mot Roma, Fiorentina, Cremonese, Piacenza, Cagliari och Torino. I två bortamatcher i italienska cupen, mot Forli och Bologna, spelade Milan i gula tröjor. Det fanns också en blå tröja men den användes bara i ett par träningsmatcher under försäsongen.
5 svar på ”AC Milan 1995/96”