Ipswich Town hade vunnit division två och var därför ett av tjugotvå lag i den nya ligan Premier League 1992/93. Inför den nya säsongen förstärkte managern John Lyall laget med målvakten Clive Baker från Coventry City och walesiske mittfältaren Geraint Williams från Derby County. Ipswich inledde ligaspelet med två segrar och sex oavgjorda på de åtta första matcherna. Wimbledon var faktiskt motståndare i båda segermatcherna. Första förlusten kom borta mot Oldham Athletic (2–4) i nionde omgången. Efter en mållös match mot Sheffield United och en 4–2-seger över Leeds United kom säsongens andra förlust, 1–2 borta mot Chelsea. Det skulle visa sig bli årets sista nederlag. Mellan den fjärde oktober och 28 december radade nämligen Ipswich upp tio förlustfria matcher – fem segrar och lika många oavgjorda. Laget befann sig på femte plats i tabellen vid årsskiftet och var med i kampen om en plats i UEFA-cupen.
Efter nyår åkte Ipswich på två förluster, mot Oldham (1–2) och Sheffield United (0–3). Laget skakade dock snabbt av sig förlusterna och besegrade både Tottenham Hotspur (2–0) och Manchester United (2–1). Ipswich var uppe på fjärde plats i tabellen, men nu väntade en formsvacka. På de följande tretton matcherna blev det fyra oavgjorda och nio förluster. Man avslutade i alla fall säsongen med två segrar på de tre sista matcherna. Ipswich Town slutade därmed på sextonde plats i Premier League 1992/93. Laget tog lika många poäng (52) som Coventry och Sheffield United, men hade sämre målskillnad. Totalt blev det tolv segrar, sexton oavgjorda och fjorton förluster. De sexton oavgjorda matcherna var flest i ligan jämte Crystal Palace.
Ipswich Town i cuperna 1992/93
Ipswich inledde FA-cupspelet med en 3–1-seger över Plymouth Argyle i tredje omgången. Därefter besegrade man Tranmere Rovers (2–1) och Grimsby Town (4–0), men i kvartsfinalen blev det förlust med 2–4 mot Arsenal. I Ligacupen slog Ipswich först ut Wigan Athletic efter 2–2 borta och 4–0 hemma. En 1–0-seger över Portsmouth i nästa omgång följdes av oavgjort, 2–2 mot Aston Villa. I omspelet gjorde Chris Kiwomya matchens enda mål och tog Ipswich till kvartsfinal. Där blev det återigen oavgjort, denna gång 1–1 mot Sheffield Wednesday. Ipswich åkte sedan ur Ligacupen efter förlust med 0–1 i omspelet.
Spelarna i Ipswich Town 1992/93
Mittbacken David Linighan spelade samtliga 42 ligamatcher och mittfältaren Jason Dozzell missade bara en match. Chris Kiwomya blev lagets bäste målskytt med tio ligamål samt sju i cuperna. I december 1992 värvades bulgariske mittfältaren Boncho Genchev från Sporting Lissabon. Han kom att spela från start i nitton av de 24 sista ligamatcherna.
Tröjorna
Umbro levererade tröjorna till Ipswich Town 1992/93. Sponsor var det lokala läkemedelsföretaget Fisons. Hemmatröjan var blå med vita ärmar och vit krage med snörning i halsen. Vita ärmar var ingen ny företeelse. Senast Ipswich spelade i tröjor med vita ärmar var 1936–1964. Byxorna var vita och hade blå och röda ränder längs sidorna, men det hände även att man spelade i de blå bortabyxorna. De blå byxorna (och tillhörande vita bortatröja) var kvar från föregående säsong. Dessa byxor var betydligt kortare än de nya vita byxorna. Bortatröjan var som sagt vit och användes tillsammans med antingen de blå eller vita byxorna. I bortamatcher mot lag med mycket blått och vitt spelade Ipswich i en rödsvartrandig tröja. Tillhörande byxor och strumpor var svarta.
Ett svar på ”Ipswich Town 1992/93”