Etikett: 1992/93

6 maj 2026

Örebro SK 1992

Örebro SK hade en problematisk säsong 1992. 37-årige mittbacken Sven ”Dala” Dahlkvist hade lagt av efter en knäskada, men tränaren Rolf Zetterlund kallade in honom igen. Målvakten Anders Karlsson blev utvisad två matcher i rad och anfallaren Hasse Holmqvist kom på kant med Zetterlund. Nyförvärv som fick lite speltid bidrog dessutom till dålig stämning i laget. Det slutade med att ÖSK missade Mästerskapsserien, men i Kvalsvenskan var motståndet lättare och laget klarade sig kvar i Allsvenskan.

Örebro SK i Allsvenskan 1992

Det blev seger med 3–1 för Örebro SK mot Djurgården hemma på Eyravallen i den allsvenska premiären 1992 Därefter gick man mållös av plan i tre raka matcher. Det blev 0–0 borta mot GAIS och hemma mot Västra Frölunda. Däremellan föll ÖSK med 0–4 borta mot Malmö FF. I femte omgången kom andra segern, och även denna gång slutade det 3–1, nu borta mot Trelleborg.

Segern var dock en tillfällighet och ÖSK spelade sedan fem matcher utan att vinna. Det blev 0–2 hemma mot IFK Göteborg och sedan två oavgjorda: 1–1 borta mot Öster och 0–0 hemma mot AIK. I matchen mot Blåvitt tog målvakten Anders Karlsson med hand utanför straffområdet och blev utvisad redan i sjätte minuten. Debutanten Stefan Mogren fick ställa sig i mål och släppte in två bollar. Samma sak hände mot Öster. Karlsson blev återigen utvisad för hands utanför straffområdet och Mogren fick ställa sig i mål. Denna gång höll han dock nollan (Öster ledde med 1–0 vid utvisningstillfället) och Sven ”Dala” Dahlkvist kvitterade i sista minuten. Dessa två matcher var Stefan Mogrens enda framträdanden i Allsvenskan denna säsong!

Örebro släppte sedan in sex mål på två matcher mot IFK Norrköping (0–3 borta) och Öster (2–3 hemma). Därefter avslutade man vårsäsongen med en 2–0-seger hemma mot GAIS. ”Dala” Dahlkvist tackade nu för sig, men han skulle komma tillbaka. Efter EM-uppehållet tog ÖSK bara en seger på de återstående sju matcherna. Efter en 0-1-förlust borta mot Djurgården besegrade man AIK med 1–0 på Råsunda. Det blev sedan oavgjort tre gånger i rad: 0–0 hemma mot Norrköping, 1–1 borta mot Västra Frölunda och 2–2 hemma mot Malmö FF. ÖSK föll sedan med 1–3 borta mot Göteborg innan man avslutade grundserien med ännu en oavgjort, nu 1–1 hemma mot Trelleborg. Örebro SK slutade därmed åtta av de tio lagen i Allsvenskan 1992. Man fick därför rikta in sig på spel i Kvalsvenskan under hösten.

Stark avslutning efter tveksam start i Kvalsvenskan

Efter den svaga insatsen i Allsvenskan växte kritiken mot tränaren Rolf Zetterlund. Han hamnade på kollisionskurs med storstjärnan Hasse Holmqvist som bara fick spela sex av de fjorton matcherna i Kvalsvenskan. Efter OS råkade dessutom vänsterlöparen Christer Fursth ut för en bilolycka och missade flera matcher. Sven ”Dala” Dahlkvist kallades återigen in för att stabilisera laget.

Örebro fick en usel start på Kvalsvenskan med tre raka förluster. Först blev det 1–4 borta mot Halmstad och sedan två 0–2-förluster hemma mot Brage och borta mot Djurgården. Därefter kom första segern och det var en rejäl sådan: 7–0 hemma mot IFK Sundsvall i en match där polacken Miroslaw Kubisztal gjorde fyra mål! ÖSK slog sedan även GAIS med 1–0 på Gamla Ullevi innan man återigen förlorade, nu med 1–3 hemma mot Häcken.

Efter den ojämna inledningen kom Örebro igång ordentligt. På de åtta sista matcherna tog laget sex segrar och spelade två oavgjorda. Först blev det hela 7–1 borta mot Häcken. Här stod Mikael Andersson för ett hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde sedan: 1–0 hemma mot GAIS, 2–1 hemma mot Västra Frölunda och 2–0 borta mot IFK Sundsvall. Efter en mållös match borta mot Brage slog man Djurgården (4–2) och Halmstad (1–0) hemma. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Frölunda. Örebro SK slutade därmed på andra plats i Kvalsvenskan 1992 och klarade sig kvar i Allsvenskan.

Örebro SK i UEFA-cupen 1992/93

ÖSK deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången stod belgiska Mechelen för motståndet. Belgarna började hemma och gjorde två mål genom Eijkelkamp och De Boeck. Pär Millqvist reducerade till 2–1 med fem minuter kvar, men det räckte inte. Returen slutade 0–0 och Örebro var utslaget.

Spelarna i Örebro SK 1992

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 1 Anders Karlsson – 3 Lennart Sjögren, 9 Sven Dahlkvist/Thomas Andersson, 2 Magnus Sköldmark – 6 Hlynur Stefansson, 5 Magnus Erlingmark/7 Mikael Lindqvist, 10 Hans Holmqvist, 8 Tommy Ståhl, 4 Christer Fursth – 11 Miroslaw Kubisztal, Mikael Andersson/Jörgen Dunberg – avbytare: Rickard Larsson/Pär Millqvist, Järgen Dunberg/Mikael Andersson.

Sjögren och Sköldmark spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Till Kvalsvenskan kom långtidsskadade Lars Zetterlund tillbaka. Tillsammans med Sköldmark, Erlingmark och Kubisztal deltog han i samtliga fjorton matcher i Kvalsvenskan. Kubisztal blev bäste målskytt med totalt sexton mål – sex i Allsvenskan och tio i Kvalsvenskan.

Matchställen

Puma levererade matchställen till Örebro SK 1992. Tröjorna hade samma design som AIK och Malmö FF. Örebros variant var helvit med ett rutmönster i tyget samt en svart puma på vardera ärm. Klubben hade flera olika sponsorer vars logotyper var placerade fram respektive bak på tröjan. Bland sponsorerna fanns ASG, Toyota, Örebro Stad och Sparbanken. Scandic Hotels hade även en mindre logga på höger bröst och på shortsen hade Konsum sin evighetssymbol. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast rött med vita detaljer.

30 april 2026

IFK Norrköping 1992

IFK Norrköping inledde 1992 ojämnt, men så småningom började man vinna fler och fler matcher. Det slutade med serieseger i Allsvenskan, men under sommaren sålde man mittbacken Janne Eriksson till Kaiserslautern. Till en början gick det bra, men i Mästerskapsserien visade sig Erikssons betydelse. Laget tappade mark och fick nöja sig med andra plats bakom mästarna AIK. Säsongen bjöd också på ett möte med italienska Torino i UEFA-cupen.

Serieseger efter ojämn vårsäsong

IFK Norrköping föll med 0–1 mot Öster i den allsvenska premiären på Värendsvallen. En vecka senare besegrade man dock AIK med 3–1 hemma på Idrottsparken. Efter 2–2 hemma mot nykomlingen Trelleborg slog man även IFK Göteborg med 2–1 på Gamla Ullevi. Det blev sedan förlust med 2–1 hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–4 borta mot Malmö FF innebar Norrköpings tredje förlust på sex matcher. Laget låg nu åtta i tabellen, men i nästa match blev det en klar seger med 4–0 över Västra Frölunda.

Efter 2–2 borta mot Djurgården gjorde Janne Hellström hattrick i 3–0-segern hemma mot Örebro SK. Matchen sågs av 6959 åskådare, IFK Norrköpings bästa hemmasiffra i Allsvenskan 1992. Laget avslutade sedan vårsäsongen med en 1–2-förlust borta mot Västra Frölunda och sedan en 1–0-seger borta mot AIK.

Första matchen efter EM-uppehållet slutade med storseger 6–2 hemma mot Öster. Norrköping var nu ordentligt på gång och den tidigare nämnda förlusten mot Frölunda var faktiskt lagets sista i den allsvenska grundserien. Allsvenskan var nu inne i en intensiv period med sex omgångar inom loppet av arton dagar i juli. Efter en 3–1-seger hemma mot Djurgården var IFK Norrköping i serieledning. Det blev sedan en mållös match i Örebro innan man besegrade göteborgskamraterna med 4–1 på Idrottsparken. Här blev för övrigt Mikael Hansson den andra Norrköpingsspelare att göra hattrick. Ytterligare tre raka segrar följde. Det blev 2–0 borta mot Trelleborg och 1–0 hemma mot Malmö innan man avslutade grundserien med 3–0 borta mot GAIS. IFK Norrköping tog därmed hem seriesegern i Allsvenskan 1992.

IFK Norrköping tvåa i Mästerskapsserien 1992

Efter uppehåll för OS i Barcelona drog Mästerskapsserien igång den sextonde augusti. IFK Norrköping besegrade AIK med 2–1 hemma, men därefter släppte man in nio mål på två matcher i Skåne. Här visade det sig vad försäljningen av Janne Eriksson betydde. Det blev storförlust med 2–6 mot Trelleborg och sedan 1–3 mot Malmö FF. Visserligen slog man IFK Göteborg med 1–0 hemma, men formen var på nedåtgående. Det blev sedan två förluster mot Öster (0–1 hemma, 0–2 borta) vilket gjorde att man tappade serieledningen.

Norrköping vann det andra kamratmötet med Göteborg (3–1) och spelade sedan en mållös match hemma mot Malmö. Det blev oavgjort (2–2) även borta mot AIK innan man avslutade säsongen med en 3–2-seger hemma mot Trelleborg. Det innebar att IFK Norrköping slutade på andra plats i Mästerskapsserien 1992, två poäng bakom svenska mästarna AIK.

Möte med Torino i UEFA-cupen

IFK Norrköping deltog även i UEFA-cupen hösten 1992. I första omgången mötte man italienska Torino. Norrköping började hemma inför 8605 åskådare på Idrottsparken. Matchen var länge mållös, men åtta minuter före full tid gjorde nyförvärvet från Örebro, Pelle Blohm, mål för hemmalaget.

Returen spelades två veckor senare på Stadio delle Alpi i Turin. Det tog bara två minuter för Pasquale Bruno att kvittera Norrköpings ledning från första mötet. I andra halvlek gjorde sedan Torinos sydamerikaner varsitt mål. Brasilianaren Walter Casagrande gjorde 2–0 i 77:e minuten och tre minuter senare fastställde uruguayanen Carlos Aguilera slutresultatet till 3–0. Norrköping var därmed utslaget och i nästa omgång åkte även Torino ur turneringen då de förlorade mot Dynamo Moskva.

Spelarna i IFK Norrköping 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): Lars Eriksson – Sulo Vaattovaara, Peter Lönn, Jan Eriksson/Jan Kalén, Jonas Lind – Mikael Hansson/Göran Bergort, Per Blohm, Jevgenij Kuznetsov, Slobodan Marovic – Jan Hellström, Patrik Andersson – avbytare: Jonny Rödlund, Jens Nilsson.

I de sex första matcherna spelade Lind mittback istället för Lönn. Marovic spelade då vänsterback och Samuelsson, Kuznetsov och Bergort turades om att spela vänstermittfältare. Niclas Kindvall startade fem av de åtta första matcherna, men en knäskada höll honom borta från spel resten av säsongen. Även Tor-Arne Fredheim missade större delen av säsongen på grund av armbrott och sårinfektion.

Lars Eriksson, Lind, Blohm och Kuznetsov spelade från start i samtliga arton allsvenska matcher. Fem spelare startade samtliga tio matcher i Mästerskapsserien: Lars Eriksson, Vaattovaara, Lönn, Lind och Hellström. Janne Hellström blev bäste målskytt med totalt elva mål (sju i Allsvenskan och fyra i Mästerskapsserien). Även Patrik Andersson stod för sju fullträffar i Allsvenskan, men han gjorde bara ett i Mästerskapsserien. Hellströms elva mål räckte till en femteplats i skytteligan.

Slobodan Marovic (Röda Stjärnan, Jugoslavien), Per Blohm (Örebro SK) och Peter Lönn (tillbaka efter tre år i Neuchâtel Xamax, Schweiz) var nya i A-laget. Janne Eriksson såldes under säsongen till 1. FC Kaiserslautern.

Matchställen

1992 tog Umbro över efter Adidas som tröjleverantör till IFK Norrköping. Hemmatröjan var snarlik Aston Villas bortatröja 1990–92. Den var vit med blå och svarta fält över axlarna samt svart krage. Sponsorer på tröjan var Holmen Paper, Norrköpings kommun och MoDo. Shortsen var blå med två trianglar på sidorna, en vit och en blåvit-randig. På shortsen växlade sponsorerna mellan Sparbanken, Statoil och Folksam. De vita strumporna med tre ränder upptill var kvar sedan tidigare.

Reservtröjan var röd med vita ärmar samt röda och svarta fält över axlarna. Till denna tröja använde man röda shorts och strumpor i samma stil som hemmastället.

I UEFA-cupmatcherna mot Torino spelade IFK Norrköping i tröjor som liknade Inters bortatröja från denna tid. Den var vit med blå (en ljusare nyans än på den vanliga tröjan) och svarta trianglar upptill. Shortsen var blå med en vit halvcirkel på benen. Denna typ av shorts hade även Tottenham.

26 april 2026

IFK Göteborg 1992

IFK Göteborg stod för en medioker insats i Allsvenskan 1992. Bland annat förlorade man fem raka matcher under sommaren. Laget tog sig till Mästerskapsserien på målskillnad och väl där blev man inte bättre än femma. Däremot gick det bättre i det europeiska cupspelet. Blåvitt var ett av åtta lag som tog sig till Champions League som var det nya namnet på Europacupen för mästarlag.

Till Mästerskapsserien på målskillnad

1992 var året då IFK Göteborg flyttade tillbaka till Gamla Ullevi. Sedan 1958 hade laget spelat på den stora arenan Nya Ullevi ett stenkast bort. I nypremiären på Gamla Ullevi tog Blåvitt en klar 3–0-seger över Malmö FF inför 9023 åskådare. En vecka senare blev det dock förlust med 0–1 mot nykomlingen Västra Frölunda på Ruddalen. Förlust blev det också i fjärde (!) omgången hemma mot IFK Norrköping (1–2). Fjärde omgången var det ja. Matchen mot AIK i tredje omgången fick avbrytas i paus när belysningen på Råsunda kollapsade.

IFK Göteborg tog sedan en storseger hemma mot Djurgården. Matchen slutade 6–1 efter bland annat två mål av Johnny Ekström. Blåvitt hade nu hittat formen och vann sedan ytterligare tre matcher i rad. Det blev 2–0 borta mot Örebro och 1–0 hemma mot Trelleborg innan det var dags för derby mot GAIS. Kamraterna tog hem segern med 2–1 inför 12 602 åskådare – lagets bästa publiksiffra i Allsvenskan denna säsong. De tre raka segrarna förde upp Blåvitt från nionde till andra plats i tabellen. Efter 2–2 borta mot Öster var man i serieledning, men tappade den igen när man fick samma resultat borta mot Trelleborg.

Den 24:e maj vann AIK den uppskjutna matchen på Råsunda med 3–0. En vecka senare blev det seger med 2–0 hemma mot Västra Frölunda, men därefter kom en rejäl formsvacka. IFK Göteborg förlorade fem matcher i rad och sjönk till sjätte plats. Efter 0–1 borta mot Malmö föll man med 0–3 i det andra derbyt mot GAIS. Det blev sedan två 0–1-förluster hemma mot Öster och AIK samt däremellan 1–4 borta mot Norrköping. En 3–1-seger hemma mot Örebro följdes av ännu en förlust i sista omgången, 0–1 borta mot Djurgården. IFK Göteborg och Djurgården slutade därmed båda på 23 poäng i den allsvenska sluttabellen 1992. Göteborgarna hade dock bättre målskillnad och tog den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien.

IFK Göteborg femma i Mästerskapsserien 1992

De svaga insatserna fortsatte i Mästerskapsserien. I första omgången förlorade IFK Göteborg med 1–2 borta mot Malmö FF. Efter en 3–1-seger hemma mot Öster åkte laget på ytterligare tre raka förluster. Först blev det 1–3 hemma mot överraskningslaget Trelleborg, sedan två bortaförluster mot IFK Norrköping (0–1) och AIK (2–4). Blåvitt tog revansch mot AIK genom att vinna returen på Gamla Ullevi med 2–0 , men mot Norrköping blev det återigen förlust (1–3). Blåvitt kom dock igen i slutet av serien då man besegrade de båda Skånelagen Trelleborg (4–2 borta) och Malmö FF (2–0 hemma). Mot Trelleborg svarade Johnny Ekström för ett hattrick. I sista matchen blev det 1–1 borta mot Öster. Det innebar att IFK Göteborg kom på en blygsam femteplats i Mästerskapsserien 1992.

Champions League 1992/93: Blåvitt bland Europas åtta främsta

SM-guldet 1991 innebar att IFK Göteborg kvalificerade sig till första omgången av Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man turkiska Besiktas. Blåvitt vann med 2–0 hemma efter mål av Johnny Ekström samt inhopparen Kaj Eskelinen. I returen på Inönü-stadion i Istanbul fick Eskelinen spela från start. Han tackade för förtroendet genom att göra ett tidigt ledningsmål för Göteborgskamraterna. Turkarna kvitterade dock och i andra halvlek gjorde de även 2–1 som blev slutresultatet. Sammanlagt alltså 3–2 till IFK Göteborg som fick möta polska Lech Poznan i andra omgången.

Första mötet med polackerna på Gamla Ullevi var länge mållöst, men i 86:e minuten gjorde Patrik Bengtsson 1–0 till hemmalaget. Johnny Ekström gav sedan IFK Göteborg ledningen på Miejski-stadion i Poznan. Strax efter paus ökade Mikael Nilsson på till 2–0 och i 82:a fastställde Håkan Mild slutresultatet till 3–0.

Resultatet innebar att IFK Göteborg var klart gruppspelet i Champions League. Det bestod av två grupper om fyra lag där gruppvinnarna gick till final. IFK Göteborg hamnade i en grupp tillsammans med AC Milan, FC Porto och PSV Eindhoven.

Gruppspelet inleddes den 25:e november 1992 och IFK Göteborg mötte Milan på San Siro. En svårare uppgift gick knappast att få. Milan hade gått obesegrat genom Serie A som ansågs vara världens bästa liga. I laget fanns också världens bästa fotbollsspelare 1992, Marco van Basten. Holländaren var omöjlig att stoppa denna kväll. Han satte 1–0 i första halvlek och i andra svarade han för ett äkta hattrick. Milan vann med 4–0, men Blåvitt skulle komma igen.

Två veckor senare mötte IFK Göteborg portugisiska mästarna Porto inför 22 303 åskådare på Nya Ullevi. Göteborgarna tog hem segern efter att Peter Eriksson gjort matchens enda mål tre minuter före full tid. Champions League tog nu vinteruppehåll och fortsatte sedan våren 1993.

Spelarna i IFK Göteborg 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Thomas Ravelli – 6 Tore Pedersen, 13 Mikael Nilsson, 2 Ola Svensson, 9 Pontus Kåmark – 8 Peter Eriksson, 7 Håkan Mild, 17 Stefan Rehn, 11 Stefan Lindqvist – 10 Johnny Ekström, 19 Kaj Eskelinen/15 Fredrik Leksell – avbytare: 3 Magnus Johansson, 15 Fredrik Leksell/19 Kaj Eskelinen.

Sex spelare startade samtliga arton allsvenska matcher: Ravelli, Svensson, Eriksson, Rehn, Lindqvist och Ekström. I Mästerskapsserien spelade Svensson, Eriksson, Mild och Rehn från start i samtliga tio matcher. Ravelli missade fyra matcher på grund av revbensskada. Johnny Ekström blev bäste målskytt med femton mål (sex i Allsvenskan, sju i Mästerskapsserien och två i Europacupen).

Matchställen

Adidas levererade tröjorna till IFK Göteborg 1992 och huvudsponsor var ICA. Under våren kan man eventuellt ha använt samma tröjor som 1991, men det är lite oklart. I Årets Fotboll finns i alla fall en bild från våren 92 där man ser en IFK-spelare i det röda bortastället med Folksam på höger bröst. Bilder från senare under säsongen visar att Folksam är utbytt mot Volvo. ICA- och Adidas-märkena på kragen har också bytt plats jämfört med 1991. En annan skillnad gällande reklamen är att det nu står ”ICA handlarna” istället för bara ICA på tröjorna.

I kvalet till Champions League använde man en mindre ICA-logotyp på tröjorna, men i övrigt fanns ingen dräktreklam. Till matcherna i Champions Leagues gruppspel försvann även ICA-loggan. En detalj som tillkom var spelarnas nummer på shortsen. Man hade även ett annat reservställ i de europeiska cupmatcherna. Där använde man den nya Adidas Equipment-designen med tre breda ränder över höger axel. Detta röda reservställ kom till användning mot Lech Poznan och Porto, både hemma och borta.

IFK Göteborg (hemma sommaren/hösten 1992)

20 april 2026

AIK 1992

Inför säsongen 1992 bantade AIK sin A-lagstrupp till sexton spelare. Det innebar att rutinerade spelare som Peter Larsson och Vadim Jevtusjenko fick ta större ansvar. Dessutom försvann Johan Mjällby redan på försäsongen med en svår knäskada. Tränaren Tommy Söderberg fick därför möblera om i backlinjen och skolade om den tidigare anfallaren/mittfältaren Gary Sundgren till högerback. Efter en fjärdeplats i Allsvenskan kom laget igång ordentligt under hösten. Under Mästerskapsserien passerade AIK sina konkurrenter och det hela slutade med klubbens första SM-guld på 55 år.

AIK i Allsvenskan 1992

AIK:s Vadim Jevtusjenko gjorde matchens bägge mål i den allsvenska premiären mot nykomlingen Västra Frölunda hemma på Råsunda. På två bortamatcher blev det sedan förlust mot IFK Norrköping (1–3) och oavgjort mot Öster (1–1). Däremellan spelade AIK hemma mot IFK Göteborg. Det blev dock bara en halvlek. Ljuset slocknade på Råsunda och matchen fick därför avbrytas och skjutas på framtiden. Två raka segrar förde därefter upp laget i serieledning. Hemma mot Malmö FF vände AIK ett underläge i paus till en 3–1-seger.

Efter 1–0 borta mot GAIS var det dags för Stockholmsderby hemma mot Djurgården. De 13 188 åskådarna (AIK:s högsta publiksiffra hemma denna säsong) fick se en underhållande och målrik match. Blåränderna ledde med 2–0 efter åtta minuter, men Gnaget vände till 3–2 strax före paus. I andra halvlek kvitterade Djurgården, men AIK tog återigen ledningen genom Kim Bergstrand. Med tre minuter kvar kvitterade dock Djurgårdens nye center Robert Eriksson till 4–4 som blev slutresultatet.

Efter det målrika derbyt blev det en 0–0 borta mot Örebro och sedan förlust med 0–1 hemma mot nykomlingarna Trelleborg. Mot Örebro fick målvakten Bernt Ljung utgå på grund av skada. Då detta var på den tiden man endast hade två spelare på bänken (båda utespelare) fick mittfältaren Krister Nordin ställa sig i mål. I de följande sju matcherna vaktade 19-årige Magnus Hedman målet. Det andra derbyt mot Djurgården på Stockholms Stadion slutade också oavgjort, denna gång 1–1.

Den 24:e maj spelades den uppskjutna matchen mot de regerande mästarna IFK Göteborg. AIK tog en klar seger med 3–0, men en vecka senare föll man med 0–1 hemma mot IFK Norrköping. Bara en seger på sex matcher gjorde att AIK nu hade sjunkit till fjärde plats i tabellen. Det blev visserligen seger med 2–1 mot Västra Frölunda på Ruddalen, men efter 0–1 hemma mot Örebro tappade man ytterligare en placering. AIK spelade sedan 2–2 i Trelleborg innan man besegrade Öster med 3–0 hemma.

Det blev seger (1–0) även i det andra mötet med Blåvitt och fyra dagar senare spelade AIK en mållös match hemma mot det andra göteborgslaget GAIS. Förlust med 0–2 borta Malmö FF i sista omgången innebar att AIK slutade på fjärde plats i Allsvenskan 1992. Laget kvalificerade sig därmed för Mästerskapsserien och under hösten skulle man få igång spelet ordentligt.

Första SM-guldet på 55 år

AIK inledde Mästerskapsserien med en 1–2-förlust borta mot Norrköpingskamraterna, men därefter besegrade man Malmö FF med 1–0 hemma. Jevtusjenko gjorde där matchens enda mål redan i sjunde minuten. Dick Lidman ordnade sedan en poäng hemma mot Öster (1–1). I fjärde omgången tog AIK sin största seger för säsongen när man tvålade till Trelleborg med 5–0 på Trelleborgs IP. Pascal Simpson och Vadim Jevtusjenko svarade för två mål var och Krister Nordin för ett. Samma tre spelade gjorde faktiskt målen även i nästa match: 4–2 mot IFK Göteborg på Råsunda. Denna gång gjorde Nordin två av målen, båda i första halvlek. Åtta dagar senare vann Blåvitt returen med 2–0 på Ullevi, men det skulle visa sig bli AIK:s sista förlust.

Det blev sedan återigen storseger mot Trelleborg, nu med 4–0. Här gjorde Björn Kindlund två av målen, det första redan i tredje minuten. Kim Bergstrand och Krister Nordin stod för de övriga fullträffarna. Nordin gjorde mål även i 2–0-segern borta mot Öster. Jevtusjenko gjorde det andra, hans sjätte i Mästerskapsserien. Segern innebar att AIK gick upp i serieledning. Därefter tappade man en 2–0-ledning till 2–2 mot Norrköping på Råsunda. Krister Nordin gjorde mål för tredje matchen i rad efter att Dick Lidman gett AIK ledningen. I sista matchen mötte AIK MFF på Malmö Stadion. Vadim Jevtusjenko förde upp Gnaget till en 2–0-ledning efter 24 minuter, men skåningarna kom tillbaka till 2–2. Fyra minuter före full tid avgjorde födelsedagsbarnet (25 år) Gary Sundgren med sitt 3–2-mål. Resultatet innebar att AIK blev svenska mästare 1992. Det var klubbens nionde SM-guld och det första sedan 1937.

Utslaget ur cuperna

Den 15:e september 1992 gick AIK in i första omgången av Cupvinnarcupen. Motståndare var danska AGF från Århus. Danskarna gjorde två mål i första halvlek på Råsunda vilket satte AIK i en minst sagt besvärlig situation. I andra halvlek gjordes det tre mål inom loppet av fem minuter. Pascal Simpson reducerade för AIK, men Torben Christensen ökade på till 3–1 för danskarna. Hemmalaget reducerade återigen, nu genom Peter Hallström. Med fem minuter kvar av matchen kvitterade Vadim Jevtusjenko till 3–3 som blev slutresultatet.

Returen i Århus två veckor senare slutade också den oavgjort. Pascal Simpson gjorde 1–0 i 20:e minuten, men Bo Harder kvitterade i 67:e. Resultatet 1–1 innebar sammanlagt 4–4 och AGF gick därmed vidare på fler bortamål.

Inte heller gick det något vidare för AIK i Svenska Cupen 1992. I tredje omgången gjorde dock Kim Bergstrand mål mot Brommapojkarna redan efter 38 sekunder! Det räckte till seger, men i nästa omgång mot Spånga IS blev det mer besvärligt. Spånga tog ledningen i 64:e minuten, men Gary Sundgren kvitterade sex minuter senare. Efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Spångas målvakt Jyri Backman räddade Pascal Simpsons straff och Krister Nordin sköt i ribban. AIK var därmed utslaget.

Spelarna i AIK 1992

Ordinarie laguppställning (4–4–2): 1 Bernt Ljung – 11 Gary Sundgren, 5 Peter Larsson, 4 Anders Hjelm, 3 Björn Kindlund – 2 Krister Nordin, 6 Vadim Jevtusjenko, 7 Michael Borgqvist, 15 Peter Hallström – 8 Kim Bergstrand, 9 Pascal Simpson – avbytare: 13 Dick Lidman, 14 Thomas Lagerlöf.

Larsson och Jevtusjenko spelade från start i samtliga 28 matcher i Allsvenskan och Mästerskapsserien. Sundgren startade alla arton allsvenska matcher, men missade en match i Mästerskapsserien. Förutom Larsson och Jevtusjenko spelade även Ljung, Kindlund, Hjelm, Nordin och Simpson från start i de tio matcherna i Mästerskapsserien. Jevtusjenko blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål – sex i Allsvenskan, åtta i Mästerskapsserien och ett i Cupvinnarcupen. De fjorton inhemska målen gav honom en andraplats i skytteligan bakom Östers Hans Eklund.

Krister Nordin (Djurgårdens IF), Dick Lidman (GIF Sundsvall), Stefan Jonsson (Hudiksvalls ABK 1991), Pierre Gallo (Norsborgs IF 1988) och Roger Boström (Anundsjö IF) var nya i A-laget.

Matchställen

Puma levererade nya matchställ till AIK 1992. Den svarta hemmatröjan med ett rutmönster i tyget hade gul V-hals och en gul Puma på vardera ärm. Shorts och strumpor var likadana som tidigare. Sponsorer var Trippel-Lott, Folksam och Mitsubishi. Trippel-Lott och Folksam fanns antingen på tröjans framsida eller på ryggen ovanför tröjnumret. De hade även sina logotyper på framsidan av shortsen. Mitsubishi hade sin logotyp nedanför tröjnumret samt på baksidan av shortsen.

16 augusti 2024

AS Monaco 1992/93

Monaco tillhörde återigen topplagen i franska ligan 1992/93. Laget vann 21 matcher, spelade nio oavgjorda och förlorade åtta gånger. Det gav 51 poäng (lika många som Paris Saint-Germain) och en tredjeplats i tabellen. De största segrarna kom i hemmamatcherna mot Auxerre, Toulon och Toulouse som alla slutade 4–0 till Monaco. Bortamatchen mot Toulon slutade 5–4 till Monaco och var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Trots tredjeplatsen fick Monaco chansen i Champions League nästa säsong. Detta på grund av att ligamästarna Olympique Marseille uteslöts ur turneringen och blev av med ligatiteln efter mutskandalen våren 1993. Tvåan i ligan PSG avböjde att ta emot ligatiteln och kom istället att spela i Cupvinnarcupen 1993/94.

Monaco deltog även i Cupvinnarcupen 1992/93. Laget hade tagit sig till final i franska cupen 1992, men den matchen blev aldrig spelad. Orsaken var att den andra semifinalen mellan Bastia och Olympique Marseille ställdes in i samband med en läktarkatastrof. I första omgången mötte Monaco det polska laget Miedz Legnica. Fransmännen vann med 1–0 i första matchen på bortaplan och returen blev mållös. Grekiska Olympiakos stod för motståndet i andra omgången. Monaco föll ned 0–1 hemma och även denna gång blev returen utan mål. Grekerna gick därmed vidare och Monaco var utslaget.

I franska cupen slog Monaco först ut division tre-laget Stade Poitevin med 6–2. Sextondelsfinalen mot division två-laget Niort var mållös efter full tid och förlängning, men Monaco vann med 4–2 på straffar. I åttondelsfinalen blev det förlust med 0–1 mot Paris Saint-Germain.

Spelarna i AS Monaco 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Luc Sonor/Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff/Marcel Dib, 10 Christian Pérez – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Luís Henrique.

Målvakten Ettori spelade flest matcher (37 av 38 ligamatcher) och Klinsmann blev bäste målskytt med 20 ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan. Tyske anfallaren Jürgen Klinsmann var det stora nyförvärvet inför denna säsong. Han kom närmast från italienska Inter där han hade tillbringar tre säsonger. Även brasilianaren Luís Henrique var ny i klubben och kom från Palmeiras.

Tröjorna

Monaco behöll samma hemmatröja 1992/93 som föregående säsong. En skillnad var att man inte längre hade Lada som sponsor ovanför klubbmärket. Istället tillkom Diesel Jeans som sponsor på ärmarna. I Cupvinnarcupen spelade man dock i tröjor med endast huvudsponsorn Tamoil på bröstet. Reservställ fanns i tre olika varianter: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel.

AS Monaco 1992/93 (hemma Cupvinnarcupen)

17 juli 2024

Olympique Marseille 1992/93

Olympique Marseille förstärkte laget med flera spelare inför 1992/93. 21-årige målvakten Fabien Barthez anlände från Toulouse och kom att ersätta den tio år äldre Pascal Olmeta. Från Nantes värvade man mittbacken Marcel Desailly och mittfältaren Jean-Jacques Eydelie. Dessutom värvade klubben mittfältarna Jean-Christophe Thomas (Sochaux), Jean-Marc Ferreri (Auxerre) och spanjoren Rafael Martín Vázquez från Torino. Nya anfallare i laget var tysken Rudi Völler från Roma och kamerunaren François Omam-Biyik från Cannes. Den sistnämnde spelade dock bara en ligamatch och lånades ut till Lens i oktober 1992. Även Martín Vázquez tid i Marseille blev kortvarig. Efter två månader såldes han till Real Madrid.

De nya spelarna ersatte dem som klubben sålde under sommaren 1992. Jean-Pierre Papin blev världens dyraste spelare när Olympique Marseille sålde honom till Milan för motsvarande tio miljoner brittiska pund. Klubben sålde även de två engelsmännen Chris Waddle (Sheffield Wednesday) och Trevor Steven (Glasgow Rangers) samt brasilianske mittbacken Carlos Mozer (Benfica).

Olympique Marseille franska mästare 1992/93…eller?

Olympique Marseille inledde ligasäsongen 1992/93 med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio första matcherna. Man passade även på att värva den ryske yttern Igor Dobrovolskij från Genoa. Första förlusten kom borta mot Bordeaux (1–0) i tionde omgången. Därefter föll man med samma siffror även hemma mot Nantes. På de åtta sista matcherna före nyår blev det fyra segrar, tre oavgjorda och en förlust. Efter halva säsongen låg laget på fjärde plats i tabellen.

Marseille inledde det nya året med en 5–2-seger hemma mot Toulon i en match där Rudi Völler gjorde hattrick. Efter en 2–1-förlust borta mot Metz vann laget sedan fem matcher i rad. Bland annat besegrade man Nîmes med 6–1 i 24:e omgången. De fem raka segrarna gjorde att laget gick upp i serieledning, men den tappade man efter en 1–0-förlust borta mot Monaco. Laget tog dock tillbaka ledningen tack vare åtta segrar och två oavgjorda på de tio följande matcherna. Ligatiteln var nu säkrad och en 3–1-förlust borta mot Toulouse i sista matchen saknade därför betydelse.

Ordinarie laguppställning: 1 Fabien Barthez – 13 Jean-Jacques Eydelie, 14 Jocelyn Angloma, 4 Basile Boli, 6 Marcel Desailly, 3 Éric Di Meco – 5 Franck Sauzée, 11 Didier Deschamps – 8 Alen Boksic, 9 Rudi Völler, 10 Abedi Pelé.

Lagkaptenen Didier Deschamps var den som spelade flest matcher från start, 36 av de 38 ligamatcherna. Kroaten Alen Boksic blev ligans skyttekung med 23 mål medan hans anfallskollega Rudi Völler stod för arton fullträffar. Även mittfältaren Franck Sauzée kom upp i tvåsiffrigt med sina tolv ligamål. Tränare var belgaren Raymond Goethals.

Mutskandalen i Marseille

Det hela var dock inte avgjort. I 36:e omgången, den 20:e maj, hade Marseille besegrat Valenciennes med 1–0 borta. Sex dagar senare skulle laget spela final i Champions League. På uppdrag av styrelsen kontaktade därför Jean-Jacques Eydelie tre spelare i Valenciennes. Han erbjöd dem 250 000 franc för att laget skulle ta det lugnt i matchen. Detta för att Marseille-spelarna skulle vara fräscha inför Champions League-finalen. Två av spelarna, Christophe Robert och argentinaren Jorge Burruchaga, accepterade mutan. Den tredje, Jacques Glassmann, vägrade att delta och avslöjade senare skandalen. Det franska fotbollsförbundet ändrade resultatet i matchen till 0–0 och förlust för båda lagen.

Olympique Marseille blev av med ligatiteln och flyttades ner till division två efter nästa säsong. UEFA stängde även av klubben från spel i Champions League 1993/94. De inblandade spelarna blev också avstängda från fotboll. Efter den rättegång som följde 1995 fick de, samt klubbpresidenten Bernard Tapie och general manager Jean-Pierre Bernès, dessutom avtjäna fängelsestraff.

Olympique Marseille vinner Champions League 1992/93

Som regerande ligamästare deltog Olympique Marseille i Europacupen 1992/93. I första omgången slog man ut nordirländska Glentoran efter 5–0 borta och 3–0 hemma. I nästa omgång spelade man 0–0 borta mot Dinamo Bukarest, men i returen vann fransmännen med 2–0. Laget var nu klart för gruppspelet i den nystartade Champions League. Där mötte man Glasgow Rangers, Club Brugge och CSKA Moskva. Det blev tre segrar och tre oavgjorda på de sex matcherna vilket innebar att laget vann gruppen och gick till final. I finalen på Olympiastadion i München mötte man de italienska mästarna Milan. En minut före halvtidsvilan nickade liberon Basile Boli bollen i mål. Det blev matchens enda mål och Olympique Marseille blev därmed första franska klubb att vinna den mest prestigefyllda europeiska klubblagsturneringen.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Olympique Marseille även 1992/93. Modellen med tre blå ränder över höger axel var densamma som föregående säsong, men man hade två nya sponsorer. På framsidan av tröjorna var radiostationen RMC (Radio Monte-Carlo) sponsor och på baksidan hade man byggfirman Maison Bouygues. Deras logotyper prydde Marseilles tröjor fram till januari 1993 då Eurest tog över. Samtidigt lade man till logotypen för Conseil Général 13 (allmänna rådet i departementet Bouches-du-Rhône) på ena ärmen. I europacupmatcherna mot Glentoran och Dinamo Bukarest hade man ingen reklam på ryggen. Istället återfanns Maison Bouygues logotyp på framsidan istället för RMC. Reklam på tröjorna var inte tillåtet i Champions Leagues gruppspel eller i finalen.

Den vita hemmatröjan kompletterades av en blå bortatröja i samma stil. I bortamatcherna mot Auxerre och Monaco i januari respektive februari 1993 använde Marseille blå tröjor med vit hals/nacke, men annars var den i samma färg som tröjan.

Olympique Marseille 1992/93 (hemma augusti–januari)

Olympique Marseille 1992/93 (hemma januari–maj)

3 april 2024

Leeds United 1992/93

Leeds United var regerande ligamästare och deltog därför i Europacupen 1992/93. I första omgången mötte man VfB Stuttgart och tyskarna vann första mötet med 3–0 på hemmaplan efter tre mål i andra halvlek. I returen på Elland Road två veckor senare vann Leeds med 4–1. Det sammanlagda resultatet var därmed 4–4 och Stuttgart var vidare tack vare fler gjorda bortamål. Tyskarna hade dock bytt in en fjärde utländsk spelare i matchen – man fick bara ha tre utlänningar i laget. UEFA ändrade därför resultatet till en 3–0-seger för Leeds vilket gjorde att det stod 3–3 sammanlagt. Ett tredje möte arrangerades på neutral plan i Barcelona och denna gång vann Leeds med 2–1 och gick vidare till andra omgången.

Där stod Glasgow Rangers för motståndet och trots att Gary McAllister gav Leeds ledningen redan i första minuten kunde skottarna vända till seger med 2–1 hemma på Ibrox. Rangers vann även returen i Leeds med samma siffror och gick därmed vidare till gruppspelet i Champions League.

Leeds United i Premier League 1992/93

En dryg månad innan Europaspelet drog igång hade Leeds United inlett säsongen 1992/93 med att mäta FA-cupvinnarna Liverpool i Charity Shield på Wembley. Leeds vann med 4–3 i en match där Eric Cantona stod för ett hattrick. En vecka senare startade den första upplagan av den nybildade Premier League. Det blev seger med 2–1 mot Wimbledon i premiären, men därefter hade laget svårt att vinna. Det blev bara ytterligare fyra segrar fram till nyår, och Leeds låg till och med på nedflyttningsplats under en period på hösten. Att man dessutom sålde den franske storstjärnan Cantona till Manchester United i november gjorde inte saken bättre. Det blev sex segrar på de avslutande tjugo matcherna efter nyår och Leeds höll sig åtminstone ovanför nedflyttningsstrecket. På de sex sista matcherna blev det dock inte en enda seger och Leeds United slutade på sjuttonde plats i Premier League 1992/93.

I FA-cupens tredje omgång fick Leeds bara 1–1 mot Charlton Athletic, men i omspelet vann man med 3–1. Det blev oavgjort även i nästa omgång, denna gång 2–2 mot Arsenal. Samma resultat blev det i omspelet, men i förlängningen gjorde Arsenal segermålet och Leeds var därmed utslaget. I Ligacupens andra omgång slog Leeds ut Scunthorpe United efter 4–2 hemma och 2–2 i returen. I nästa omgång förlorade man dock med 1–2 mot Watford.

Spelarna i Leeds United 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 John Lukic – 2 Jon Newsome, 5 Chris Fairclough, 6 Chris Whyte, 3 Tony Dorigo – 7 Gordon Strachan, 4 David Batty, 10 Gary McAllister, 11 Gary Speed – 8 Rod Wallace, 9 Lee Chapman.

Lee Chapman spelade mest med 53 matcher varav 40 i ligan (36 från start plus fyra inhopp). Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan. Sommaren 1992 värvade Leeds United mittfältarna Scott Sellars (Blackburn Rovers) och David Rocastle (Arsenal). Övergångssumman på två miljoner pund gjorde Rocastle till den dittills dyraste värvningen i Leeds historia. Han tog en ordinarie plats i laget, men lika bra gick det inte för Sellars. Det blev bara sju matcher för vänsteryttern innan han såldes till Newcastle United i mars 1993. I oktober 1992 värvade Leeds även Jamie Forrester och Kevin Sharp från franska Auxerre och i januari 1993 anlände norske anfallaren Frank Strandli från IK Start.

Tröjorna

Admiral var både tröjleverantör och huvudsponsor för Leeds United 1993/93. Den vita hemmatröjan hade blå V-hals med en vit och en gul linje samt ärmslut med blå och gula linjer. Samma mönster återfanns på nederdelen av byxorna.

Bortatröjan var blå med ett mönster i gult och vitt på axlarna och nedre delen av tröjan. Även byxorna hade detta mönster. Leeds var dock inte särskilt lyckosamma i denna blå tröja. Enda segern kom i en träningsmatch mot japanska Grampus Eight och efter en 4–0-förlust mot Tottenham Hotspur i februari 1993 kom den aldrig mer till användning. Därefter spelade Leeds i gula tröjor på bortaplan när man inte kunde använde sin ordinarie vita tröja. Denna gula tröja hade samma mönster som den blå, men de tillhörande byxorna var av enklare sort. Redan i oktober hade det gula matchstället kommit till användning, närmare bestämt i play-off-matchen mot Stuttgart på Camp Nou i Barcelona. På Museum of Jerseys kan du läsa mer om Leeds United 1992/93 och de olika kombinationerna av tröjor och byxor som laget använde.

1 april 2024

Fiorentina 1992/93

Inför säsongen 1992/93 värvade Fiorentina den tyske mittfältaren Stefan Effenberg och dansken Brian Laudrup, båda från Bayern München. Man värvade även försvararna Daniele Carnasciali (Brescia) och Gianluca Luppi (Juventus) samt mittfältaren Fabrizio Di Mauro (Roma) och anfallaren Francesco Baiano (Foggia). Laget spelade en offensiv fotboll och gjorde mycket mål i början av säsongen. Fiorentina gjorde 21 mål på de sju första ligamatcherna, bland annat besegrade man Ancona med 7–1 i tredje omgången. Men man släppte även in en hel del mål. Två veckor senare förlorade Fiorentina med 3–7 hemma mot Milan.

Den tredje januari, i fjortonde omgången, kom säsongens andra hemmaförlust. Laget föll med 0–1 mot Atalanta och efter den matchen fick tränaren Luigi Radice sparken. Aldo Agroppi tog över, men resultaten uteblev. På de femton ligamatcher Agroppi satt på tränarbänken blev det två segrar, sex oavgjorda och sju förluster. Med fem matcher kvar lämnade han klubben. Laget avslutade sedan säsongen med två före detta Fiorentina-spelare på tränarbänken, nämligen Luciano Chiarugi och Giancarlo Antognoni. På de fyra första av dessa matcher blev det tre oavgjorda och en förlust. Trots seger med 6–2 i den avslutande matchen mot Foggia kunde man inte undvika nedflyttning. Fiorentina slutade på sextonde plats i Serie A 1992/93 och åkte ner i Serie B. Detta trots att man gjorde 53 mål på de 34 matcherna – endast fyra lag gjorde fler. Men man släppte också in 56 mål – bara de två bottenlagen Ancona och Pescara släppte in fler.

Gabriel Batistuta och Francesco Baiano spelade mest med 32 ligamatcher var. Batistuta blev även lagets bäste målskytt med sexton ligamål medan Baiano stod för tio fullträffar.

I italienska cupen slog Fiorentina ut Perugia efter seger med 1–0 hemma och 3–1 borta. Därefter blev det dock förlust i åttondelsfinalen mot Roma efter förlust med 4–2 borta och 1–1 i returen.

Tröjorna

Lotto levererade tröjorna till Fiorentina 1992/93 och sponsor var 7-Up. Hemmatröjan hade samma mönster, Lotto-symboler i två nyanser av lila, som 1991/92, men krage och muddar var nu lila istället för vita. Bortatröjan var vit med ett lila mönster på överdelen och ärmarna. Så småningom upptäckte man dock att linjerna i mönstret formade bilden av flertalet hakkors. Det var efter de två bortamatcherna mot Brescia och Napoli i slutet av november som en av tidningen l’Unitàs läsare uppmärksammade det hela. Fiorentina och Lotto drog genast tillbaka tröjan och ersatte den med en helvit. Nästa gång Fiorentina behövde använda sitt reservställ var borta mot Foggia den 24:e januari. Då ställde laget upp i vita tröjor med lila krage och muddar, men till nästa match, borta mot Genoa, hade man tagit fram en ny variant. Denna hade vit krage med en lila linje samt muddar i samma stil.

På bloggen Shirt Tales kan du läsa mer om Fiorentina 1992/93.

Fiorentina 1992/93 (borta september–november)

23 december 2023

Nottingham Forest 1992/93

Nottingham Forest inledde säsongen 1992/93 med att besegra Liverpool med 1–0 hemma på City Ground. Teddy Sheringham gjorde målet, men det skulle bli hans sista för klubben. Tolv dagar senare såldes han till Tottenham Hotspur för 2,1 miljoner pund. Sommaren 1992 hade Nottingham Forest dessutom sålt mittbacken Des Walker till Sampdoria. Med två såpass viktiga spelare borta skulle laget få en tuff säsong. Efter segern i premiären förlorade Forest sex matcher i rad och släppte in arton mål. Det blev sedan tre oavgjorda matcher samt en 0–1-förlust hemma mot Arsenal innan man lyckades vinna med 1–0 mot Middlesbrough. Laget hade det dock fortsatt kämpigt och på de nio sista matcherna före nyår vann man bara en gång, med 4–1 mot Leeds United den femte december. Vid årsskiftet 1992/93 låg Nottingham Forest sist i tabellen med fem poäng upp till närmaste lag.

Efter nyår kom dock laget in i en formtopp. Det blev fem segrar på sju matcher och efter 1–0 mot Queens Park Rangers den 24:e februari hade Forest klättrat upp över nedflyttningsstrecket. Tre dagar senare föll man dock med 0–2 hemma mot Manchester City och formkurvan började nu peka neråt. Det blev ytterligare fyra matcher utan seger innan man besegrade Southampton med 2–1 på The Dell. Efter tre raka förluster lyckades man vinna med 2–1 mot Tottenham. Detta skulle visa sig bli lagets sista seger för säsongen.

Nottingham Forest åker ur Premier League 1992/93

På de fyra återstående matcherna tog man bara en poäng, 1–1 borta mot Arsenal. I nästa match, hemma mot Sheffield United den första maj, förlorade Forest med 0–2 och hade därmed ingen chans att hänga kvar. Laget avslutade säsongen med ytterligare en förlust, 1–2 borta mot Ipswich Town. Nottingham Forest slutade därmed sist i Premier League-tabellen 1992/93 och åkte ner i division ett. Managern Brian Clough drog sig tillbaka efter arton säsonger i klubben och Frank Clark fick i uppdrag att försöka ta tillbaka Nottingham Forest till högsta serien.

Nottingham Forest i cuperna 1992/93

I FA-cupens tredje omgång slog Nottingham Forest ut Southampton genom en 2–1-seger. Sedan blev det 1–1 mot Middlesbrough, men Forest vann med 3–0 efter omspel. Det tog dock stopp i femte omgången efter förlust med 0–2 mot Arsenal. I Ligacupens andra omgång besegrade Nottingham Forest division två-laget Stockport County med 3–2 borta och 2–1 i returen. Därefter slog man division tre-laget Crewe Alexandra med 1–0 och sedan Tottenham Hotspur med 2–0. I kvartsfinalen blev det förlust, och precis som i FA-cupen föll man med 0–2 mot Arsenal.

Spelarna i Nottingham Forest 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Brian Laws, 4 Steve Chettle, 5 Carl Tiler, 3 Stuart Pearce – 7 Gary Crosby/Kingsley Black, 6 Roy Keane, 8 Scot Gemmill, 11 Ian Woan – 9 Nigel Clough, 10 Gary Bannister.

Nigel Clough spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tio ligamål. Nya spelare inför säsongen var skotske mittfältaren Roy McKinnon från Dundee United och anfallaren Gary Bannister från West Bromwich Albion. I november 1992 återvände även mittfältaren Neil Webb till Nottingham Forest efter att ha tillbringat tre år i Manchester United. En annan som värvades under säsongen var anfallaren Robert Rosario från Coventry City. Han anlände i mars 1993 och spelade från start i tio av de tretton sista ligamatcherna.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och sponsor var lokala bryggeriet Shipstones. Tröjor med Shipstones logotyp använde man dock bara i hemmamatcher. På bortaplan samt i tv-sända matcher hade man det kanadensiska ägarbolaget Labatt’s logotyp på tröjorna. Detta för att märket Labatt’s var mer känt för den breda publiken. Hemmatröjan var röd med smala vita ränder. Till denna tröja använde man i första hand vita byxor med en röd rand nedtill. I vissa bortamatcher använde man dock röda byxor med en vit rand nedtill. Strumporna var röda med vita Umbro-markeringar på överdelen.

Bortatröjan var vit med röd krage samt ett par röd-svarta fält på höger ärm. Tillhörande byxor var svarta med röd-vita former på vänster ben. Strumporna var vita och ett svart fält på överdelen med röda Umbro-markeringar.

Nottingham Forest 1992/93 (alternativ hemma)

17 december 2023

Sheffield United 1992/93

Sheffield United fick en kanonstart på den första upplagan av Premier League 1992/93. I första omgången besegrade man nämligen Manchester United med 2–1 hemma på Bramall Lane. Brian Deane gjorde mål redan i femte minuten och blev därmed den förste målskytten i Premier Leagues historia. På de följande sex matcherna blev det emellertid fem förluster innan man besegrade ännu ett storlag. Segern med 1-0 mot Liverpool var starten på en period med bara en förlust på åtta matcher Sheffield United avslutade sedan året med fyra förluster och bara en seger, 1–0 mot Everton den tolfte december, på de sex sista matcherna. Vid årsskiftet låg laget på tjugonde plats i tabellen, det vill säga på nedflyttningsplats.

Sheffield United inledde det nya året med oavgjort, 1–1 borta mot Arsenal, och sedan seger med 3–9 över Ipswich Town. Efter tre raka förluster varvade man segrar med förluster – tre segrar och två oavgjorda. En av segrarna kom den andra mars då man krossade Tottenham Hotspur med hela 6–0. Efter den storsegern kom dock ett bakslag med två raka 0–1-förluster på hemmaplan, mot Norwich City respektive Crystal Palace.

Det var nu nio matcher kvar och Sheffield United låg fortfarande på nedflyttningsplats, men laget hittade formen lagom till säsongsavslutningen. På de nio sista matcherna blev det bara en förlust, 1–3 hemma mot Blackburn Rovers den sjuttonde april. Efter 1–1 i derbyt mot Sheffield Wednesday vann laget sina tre sista matcher. Det blev två stycken 2–0-segrar på bortaplan, mot Nottingham Forest respektive Everton, och sedan 4–2 hemma mot Chelsea i sista matchen. Tack vare den starka avslutningen kom Sheffield United på fjortonde plats i Premier League 1992/93. Laget tog 52 poäng, lika många som Coventry och Ipswich, men med bättre målskillnad.

Sheffield United i cuperna 1992/93

I FA-cupens tredje omgång spelade Sheffield United 2–2 mot Burnley, men man tog sig vidare genom att vinna med 4–2 i omspelet. Sheffield United slog sedan ut Hartlepool United (1–0) och Manchester United (2–1). Kvartsfinalen mot Blackburn Rovers blev mållös och omspelet slutade 2–2, men United vann på straffar och var nu framme i semifinal. Där mötte man lokalkonkurrenten Sheffield Wednesday. på Wembley i London. Chris Waddle gav Wednesday ledningen redan i andra minuten, men Alan Cork kvitterade strax före paus. Det blev inga mål i andra halvlek, men i förlängningen gjorde Mark Bright målet som tog Wednesday till final.

I Ligacupens andra omgång blev det förlust med 1–2 i första mötet med Bristol City, men Sheffield United vann returen 4–1 och gick vidare med sammanlagt 5–3. Efter en mållös match mot Liverpool blev det förlust med 0–3 i omspelet och Sheffield United var därmed utslaget.

Spelarna i Sheffield United 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Alan Kelly – 2 Kevin Gage/Mitch Ward, 5 Brian Gayle, 6 Paul Beesley, 3 Tom Cowan – 7 Carl Bradshaw/Mitch Ward, 4 John Gannon, 8 Paul Rogers, 11 Glyn Hodges/Dane Whitehouse – 9 Adrian Littlejohn, 10 Brian Deane.

Brian Deane var den som spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde dessutom fem mål på tio matcher i cuperna. Vänsteryttern Whitehouse bröt benet i Ligacupmatchen mot Bristol City och missade därför en stor del av säsongen. Målvakten Alan Kelly var ny för säsongen och värvades från Preston North End för 150 000 pund i juli 1992. Manager var Dave Bassett som blev utsedd till årets manager 1992/93.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Sheffield United 1992/93 och sponsor var Sheffield-baserade timmerhandlaren Arnold Laver. Den randiga hemmatröjan hade smala svarta ränder mellan de röda och vita ränderna, vilket gjorde att den påminde om de tröjor laget hade på 70-talet. En skillnad var att årets tröjor hade snörning i halsen. Placeringen av ränderna varierade. Vissa tröjor hade röd rand i mitten och på vissa tröjor var ränderna något förskjutna åt höger eller vänster.

Byxorna var i första hand vita med en röd och svart rand längs sidorna, men i vissa bortamatcher spelade man i svarta byxor med röd och vit rand längs sidorna. Även strumporna var vita och hade ett rött fält upptill med svarta Umbro-markeringar. Det förekom dock att man använde svarta strumpor i vissa bortamatcher, antingen i kombination med vita eller svarta byxor. De svarta strumporna var likadana som Manchester Uniteds hemmastrumpor. Sheffield United hade historiskt sett oftast spelat i svarta (eller ibland röda) strumpor, men vita strumpor hade varit förstavalet 1964–1981. Kombinationen vita byxor/vita strumpor hade dock inte var förstavalet sedan 1967/68.

Sheffield United hade två reservtröjor 1992/93: en gul och en vit. Båda var kvar sedan föregående säsong. Den gula tröjan hade tillhörande röda byxor och strumpor, men man använde den även tillsammans med svarta eller vita byxor och strumpor. Vad gäller den vita tröjan användes den oftast tillsammans med svarta byxor samt svarta eller vita strumpor. I FA-cupmatchen borta mot Burnley använde man dock de röda strumporna tillsammans med den vita tröjan och de svarta byxorna. Ytterligare en kombination förekom i Ligacupmatchen borta mot Liverpool, då Sheffield United spelade i helvitt. MuseumOfJerseys har en artikel där du kan se alla kombinationer av tröjor, byxor och strumpor som Sheffield United använde 1992/93.