Etikett: 1994/95

4 december 2022

Queens Park Rangers 1994/95

Queens Park Rangers inledde säsongen 1994/95 med bara en seger på de elva första ligamatcherna. Laget låg då på nedflyttningsplats, men i slutet av oktober besegrade man både Aston Villa och Liverpool och klättrade upp över strecket. Den elfte november lämnade emellertid managern Gerry Francis klubben för att ta över Tottenham Hotspur. Ersättaren hette Ray Wilkins och antog rollen som spelande tränare. Wilkins hade lämnat QPR efter föregående säsong för att bli spelande tränare i Crystal Palace, men återvände alltså redan efter ett halvår. Under Wilkins ledning fortsatte laget klättringen uppåt i tabellen. Till slut kom Queens Park Rangers på åttonde plats i Premier League 1994/95, en placering bättre än föregående säsong.

Queens Park Rangers tog sig till kvartsfinal i FA-cupen genom att besegra Aylesbury United, West Ham United och Millwall utan att släppa in ett enda mål. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 0–2 mot Manchester United. I Ligacupen slog QPR ut Carlisle United i andra omgången, men förlorade sedan med 3–4 mot Manchester City.

Laguppställning: 1 Tony Roberts – 2 David Bardsley, 4 Steve Yates/16 Danny Maddix, 6 Alan McDonald, 3 Clive Wilson – 7 Andy Impey, 8 Ian Holloway, 14 Simon Barker, 11 Trevor Sinclair – 9 Les Ferdinand, 20 Kevin Gallen.

Andy Impey spelade mest med totalt 46 av de 49 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Les Ferdinand blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav 24 i ligan. De 24 ligamålen gav en tredjeplats i Premier Leagues skytteliga bakom Robbie Fowler (Liverpool) och Alan Shearer (Blackburn Rovers). Nya spelare i truppen var holländske målvakten Sieb Dijkstra (Motherwell) och tidigare landslagsmittfältaren Steve Hodge som kom från Leeds United i oktober. Dessa spelade dock bara tiotalet matcher under säsongen medan nye spelande tränaren Ray Wilkins bara deltog som spelare i två matcher.

Tröjorna

1994/95 var tredje och sista säsongen som Queens Park Rangers tillverkade sina egna tröjor under märket Clubhouse. Sponsor från och med denna säsong var amerikanska it-företaget Compaq. Den blåvita hemmatröjan fanns i två varianter där ordningen på ränderna på ärmarna skiljde sig. Byxorna var vanligtvis vita med en blå rand nertill, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade QPR i blå byxor med vit rand nertill. Även strumporna fanns i vitt eller blått utförande. Bortatröjan var röd med svart V-hals och svarta ärmslut. Till denna tröja använde man röda byxor med en svart rand nertill samt röda strumpor med svart överdel.

Queens Park Rangers 1994/95 (alternativ hemma)

30 november 2022

Nottingham Forest 1994/95

Nottingham Forest var tillbaka i Premier League 1994/95 efter bara en säsong i division ett. Managern Frank Clark förstärkte laget med holländske yttern Bryan Roy som han värvade från italienska Foggia för 2,5 miljoner pund.

Nykomlingen Nottingham Forest fick en bättre start på ligaspelet 1994/95 än någon hade kunnat förvänta sig. Efter elva omgångar var laget obesegrat och låg på andra plats i tabellen. Första förlusten kom hemma mot blivande mästarna Blackburn Rovers då man föll med 0–2. Det blev inledningen på en period med blandade resultat, däribland nio förluster på arton matcher och Forest sjönk till femte plats. Uddamålsförlusten )1–0) borta mot Arsenal den 21 februari skulle emellertid visa sig bli den sista för säsongen. Nottingham Forest förlorade inte en enda av de tretton sista matcherna. Laget avslutade säsongen med nio segrar och fyra oavgjorda vilket gav en tredjeplats i tabellen och kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Den första april besegrade man för övrigt Sheffield Wednesday med 7–1 på Hillsborough. Det var den största bortasegern i Premier League denna säsong.

Det gick emellertid inte lika bra i cuperna för Nottingham Forest 1994/95. Laget besegrade Plymouth Argyle i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Crystal Palace. I Ligacupen slog Forest ut Hereford United och Wolverhampton Wanderers innan man åkte ut mot Millwall.

Laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 5 Steve Chettle, 4 Colin Cooper, 3 Stuart Pearce – 11 Steve Stone, 7 David Phillips, 9 Lars Bohinen, 14 Ian Woan – 10 Stan Collymore, 22 Bryan Roy.

Målvakten Crossley spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chettle och Stone missade en ligamatch var. Collymore gjorde 22 mål och kom fyra i Premier Leagues skytteliga medan anfallskollegan Roy stod för tretton fullträffar. Collymores målskytte ledde till att Liverpool värvade honom efter säsongen för rekordsumman 8,4 miljoner pund.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Nottingham Forest 1994/95 och sponsor var det kanadensiska bryggeriet Labatt’s. Den röda hemmatröjan hade två svarta paneler vid axlarna och hade svart krage med en röd och en vit rand. Byxorna var vita med röda fält på nederdelen av benens framsida samt en bred svart rand längs sidorna. I bortamatcher mot lag med vita byxor spelade Forest i svarta byxor. Strumporna var röda med svart överdel och vita Umbro-symboler.

Nottingham Forest behöll samma bortaställ som föregående säsong. Tröjan var blå med turkosfärgad krage och användes tillsammans med turkosfärgade byxor och blå strumpor med turkos överdel. Enda skillnaden var att årets tröjor hade Premier League-loggan på ärmarna samt spelarnas namn på ryggen.

Nottingham Forest 1994/95 (alternativ hemma)

26 november 2022

Norwich City 1994/95

Inför 1994/95 sålde Norwich City sin anfallare Chris Sutton till Blackburn Rovers för det engelska transferrekordet fem miljoner pund. In kom istället försvararna Jon Newsome (Leeds United) och Carl Bradshaw (Sheffield United) samt anfallaren Mike Sheron (Manchester City). Trots avsaknaden av Sutton fick laget en bra start på säsongen. Det blev visserligen förlust mot Chelsea i premiären, men efter halva säsongen låg man på sjunde plats i tabellen.

Norwich City åker ur Premier League 1994/95

Efter segern över Newcastle på nyårsafton rasade dock allt samman för Norwich. Målvakten Bryan Gunn skadade sig och nästa seger kom inte förrän hemma mot Ipswich den 20 mars. Detta skulle visa sig bli lagets sista seger för säsongen och den 9 april avgick managern John Deehan. Spelande tränaren Gary Megson tog över, men Norwich förlorade sju raka matcher och spelade därefter oavgjort mot Aston Villa i sista matchen. Norwich City kom därmed på tjugonde plats i Premier League 1994/95 och åkte ner i division ett.

I FA-cupens tredje omgång slog Norwich ut Grimsby Town. Därefter blev det en mållös match mot Coventry City och i omspelet vann Norwich med 3–1 efter förlängning. I femte omgången blev det dock förlust med 0–5 mot Everton. Norwich City inledde Ligacupen 1994/95 med seger över Swansea City i andra omgången. Även här fick Norwich oavgjort i den påföljande omgången, denna gång mot Tranmere Rovers. Norwich vann omspelet med 4–2 och besegrade sedan Notts County. Precis som i FA-cupen åkte Norwich ur Ligacupen i femte omgången efter förlust med 0–1 mot Bolton Wanderers.

Laguppställning: 1 Bryan Gunn/24 Andy Marshall – 16 Carl Bradshaw, 5 Jon Newsome, 10 John Polston, 2 Mark Bowen – 8 Mike Milligan, 4 Ian Crook, 6 Neil Adams/11 Jeremy Goss, 18 Rob Ullathorne/20 Darren Eadie – 7 Ashley Ward, 22 Mike Sheron/9 Mark Robins.

John Polston spelade mest med totalt 46 av de 52 tävlingsmatcherna under säsongen varav 38 i ligan. Ashley Ward, som anlände från Crewe Alexandra i december, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, samtliga i ligan. Ward tog för övrigt över tröja nummer sju från Efan Ekoku som hade sålts till Wimbledon i oktober.

Tröjorna

Mitre tog över som tröjleverantör åt Norwich City inför 1994/95. Sponsor var Norwich and Peterborough. Den gula hemmatröjan med grön krage var i samma stil som den tröja Kamerun använde i VM 1994. Till denna tröjan använde man som vanligt gröna byxor och gula strumpor. Bortatröjan hade ett rutmönster med blå, vita och gröna rutor samt mörkblå krage.

14 november 2022

Liverpool 1994/95

1994/95 var Roy Evans första hela säsong som huvudansvarig för Liverpool. Enda nyförvärvet under sommaren 1994 var danske målvakten Michael Stensgaard som köptes in som reserv till David James. James blev klubbens nya förstemålvakt efter att Bruce Grobbelaar tackat för sig. Efter tretton år i Liverpool gick han över till Southampton på fri transfer. En annan som lämnade klubben var Julian Dicks som återvände till West Ham efter bara en säsong. I början av september värvade Liverpool försvararna Phil Babb (Coventry City) och John Scales (Wimbledon). Samma månad lämnade mittfältaren Ronnie Whelan klubben för att varva ner i Southend United efter femton år i Liverpool. I januari 1995 lämnade även Steve Nicol Liverpool för att varva ner i Notts County.

Precis som 1993/94 inledde Liverpool ligaspelet med tre raka segrar, men återigen kom man att varva vinster med förluster och oavgjorda matcher. Säsongen 1994/95 slutade med en fjärdeplats i Premier League för Liverpool, en förbättring med fyra placeringar jämfört med föregående säsong. Laget var dock aldrig nära att utmana om ligatiteln och man slutade femton poäng bakom mästarlaget Blackburn Rovers. Fjärdeplatsen innebar att man kvalificerade sig för UEFA-cupen nästa säsong.

I FA-cupen tog sig Liverpool vidare efter omspel tre gånger om. Först mot Birmingham City, sedan mot Burnley och därefter mot Wimbledon. I kvartsfinalen blev det dock förlust mot Tottenham Hotspur efter ett sent mål av Jürgen Klinsmann.

Liverpool vinner Ligacupen 1994/95

I Ligacupen 1994/95 gick det däremot bättre för Liverpool. Under hösten slog man ut Burnley, Stoke City och Blackburn Rovers. I kvartsfinalen i januari besegrade man Arsenal efter att Ian Rush gjort matchens enda mål. Samma resultat, 1–0, blev det i de båda semifinalerna mot Crystal Palace. I första mötet gjorde Robbie Fowler segermålet på övertid och han stod även för målet i returmötet. I finalen på Wembley stod Bolton Wanderers för motståndet. Steve McManaman blev stor matchhjälte med sina två mål när Liverpool vann med 2–1 och tog sin femte inteckning i Ligacupen. Se Ligacupfinalen 1995 på Youtube.

Laguppställning Ligacupfinalen 1995: 1 David James – 2 Rob Jones, 6 Phil Babb, 12 John Scales, 25 Neil Ruddock, 20 Stig Inge Bjørnebye – 10 John Barnes, 15 Jamie Redknapp, 17 Steve McManaman – 9 Ian Rush, 23 Robbie Fowler; avbytare: 28 Alec Chamberlain (målvakt), 11 Mark Walters, 16 Michael Thomas.

David James och Robbie Fowler spelade samtliga 57 matcher i ligan, FA-cupen och Ligacupen under säsongen. Fowler blev även lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav 25 i ligan vilket gav en andraplats i Premier Leagues skytteliga. Ian Rush stod för nitton mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Liverpool behöll samma matchställ som under andra hälften av föregående säsong med den stora Carlsberg-loggan. Enda skillnaden på hemma- och bortatröjan var att tröjnumren hade texten ”adidas” istället för Adidas Equipment-logotypen. Däremot modifierade man den gula tredjetröjan på några punkter. Man tog bort vattenstämpeln med texten ”Liverpool” och klubbmärket var något tillplattat. Dessutom flyttade man ut klubbmärket en bit så att det linjerade med bokstaven ”g” i Carlsberg. I Ligacupfinalen spelade man utan namn på ryggen. Vid sidan av klubbmärket återfanns inskriptionen ”Wembley Final / 2nd April 1995”.

8 november 2022

Leicester City 1994/95

Säsongen 1994/95 var Leicester City tillbaka i högsta serien efter sju år i andradivisionen. Laget hade tagit sig till Premier League via seger över Derby County i kvalfinalen på Wembley. Sommaren 1994 värvade man mittfältaren Mark Draper från Notts County för 1,25 miljoner pund. Leicester förstärkte även försvaret med Nicky Mohan från Middlesbrough.

Leicester City näst sist i Premier League 1994/95

Livet i Premier League skulle visa sig bli tufft för Leicester. Laget förlorade fyra av de fem första matcherna och första segern kom mot Tottenham Hotspur i sjätte omgången. Segrar var emellertid sällsynta för Leicester City under 1994/95 och efter fyra raka förluster lämnade managern Brian Little klubben den 22 november. Kevin MacDonald ledde laget tillfälligt innan Mark McGhee från Reading tog över den 14 december. Resultaten uteblev dock och McGhee kunde inte föra upp laget ovanför nedflyttningsstrecket. Leicester vann bara sex ligamatcher under hela säsongen och kom därför näst sist i tabellen vilket innebar nedflyttning till division ett.

Det gick inte mycket bättre i cuperna för Leicester City under 1994/95. I FA-cupen slog man först ut Enfield som höll till på sjätte nivån i seriesystemet. Därefter besegrade man Portsmouth, men i femte omgången blev det förlust mot Wolverhampton Wanderers. I Ligacupen åkte Leicester ut direkt i andra omgången efter förlust mot Brighton.

Laguppställning: 33 Kevin Poole – 2 Simon Grayson, 4 Jimmy Willis, 19 Colin Hill/14 Nicky Mohan, 3 Mike Whitlow – 8 Mark Blake, 10 Mark Draper, 17 Steve Thompson/18 Garry Parker, 21 Lee Philpott – 9 Iwan Roberts, 25 David Lowe/6 Mark Robins.

Leicester värvade Mark Robins från Norwich City för en miljon pund i januari 1995. Han tog över tröja nummer 6 från Steve Agnew som precis hade sålts till Sunderland. Steve Thompson såldes till Burnley i februari 1995 och samma månad värvade man Garry Parker från Aston Villa. Mark Draper spelade mest med 43 av de 47 tävlingsmatcherna varav 39 i ligan. Iwan Roberts blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan. Se spelarstatistik på 11v11.com.

Tröjorna

Mellan 1992 och 2000 producerade Leicester City sina matchställ själva under märket Fox Leisure. Sponsor var under denna period Leicester-baserade chipstillverkaren Walkers Crisps. Både den blå hemmatröjan och den bärnstensfärgade bortatröjan hade klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen på hemmatröjan var blå med en vit och en bärnstensfärgad rand. Även muddarna hade dessa färger. På bortatröjan var färgerna de omvända.

1 november 2022

Ipswich Town 1994/95

Nya spelare i Ipswich Town inför 1994/95 var danske försvararen Claus Thomsen från Århus samt mittfältaren Steve Sedgley från Tottenham. Den senare blev den första spelaren som klubben betalade en miljon pund för. I september anlände dessutom två sydamerikaner: uruguayanske anfallaren Adrián Paz (Estudiantes de la Plata) och argentinske försvararen Mauricio Taricco (Argentinos Juniors).

Ipswich Town åker ur Premier League 1994/95

Laget fick emellertid sin sämsta säsongsstart på 31 år. Efter tolv förluster på de sjutton första ligamatcherna avgick managern John Lyall. Tränaren Paul Goddard ledde laget tillfälligt innan George Burley tog över permanent tre veckor senare. Tränarbytet hade dock ingen större inverkan på resultaten utan laget låg fast förankrat på nedflyttningsplats resten av säsongen. I början av mars åkte Ipswich dessutom på säsongens största förlust när man föll med hela 9–0 mot Manchester United. Förlusten var den dittills största i Premier Leagues historia. Matchen var den andra i en serie av sju raka förlustmatcher utan ett enda mål framåt. Ipswich slutade sist i tabellen och nedflyttningen blev klar redan den 14 april med sex omgångar kvar att spela.

Även i cuperna gick det illa för Ipswich Town 1994/95. Laget åkte ur Ligacupen direkt efter förlust med 0–1 och 0–3 i dubbelmötet med Bolton Wanderers i andra omgången. Och i FA-cupens tredje omgång föll man med 1–2 mot Wrexham.

Högerbacken Frank Yallop spelade mest med 44 av de 45 matcherna och missade bara en ligamatch. Försvararen Claus Thomsen blev lagets bäste målskytt med fem mål (samtliga i ligan). Näst bäst var Steve Sedgley och John Wark med fyra mål var. Se mer spelarstatistik på 11v11.com. I januari sålde man anfallaren Chris Kiwomya till Arsenal för 1,2 miljoner pund. Senare, i mars månad, sålde man även försvararna Phil Whelan (Middlesbrough) och Eddie Youds (Bradford City). Dessa tre ersatte man med anfallarna Lee Chapman (West Ham United) och Alex Mathie (Newcastle United) samt försvararen Chris Swailes (Doncaster Rovers).

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Ipswich Town 1994/95 och sponsor var det lokala läkemedelsföretaget Fisons. Den blåvita hemmastället var nytt för säsongen och hade samma mönster som Evertons bortatröja. Reservstället var likadant som tidigare med röda tröjor med smala svarta ränder, svarta byxor och röda strumpor.

29 oktober 2022

Everton 1994/95

Everton förstärkte laget inför 1994/95 med mittfältaren Vinny Samways från Tottenham Hotspur. I början av den nya säsongen anlände även nigerianske anfallaren Daniel Amokachi från Club Brugge för tre miljoner pund samt vänsterbacken David Burrows från West Ham. Den senare kom som delbetalning för Tony Cottee. Burrows stannade dock bara ett halvår innan han gick över till Coventry City.

Managern Mike Walker hade kommit till Everton i januari 1994 och räddat klubben från nedflyttning, men inledningen på den nya säsongen blev mindre lyckad. Efter tolv ligamatcher utan seger låg Everton sist i tabellen och Walker fick därför sparken en och en halv vecka senare. Ersättaren hette Joe Royle och kom närmast från Oldham Athletic där han hade tillbringat tolv år som manager. Han var dessutom tidigare stor målskytt för just Everton under 60- och 70-talen. Laget hittade genast formen och Royle stod som segrare i sina tre första matcher. Bland annat tog man en 2–0-vinst i derbyt mot Liverpool. I december värvade man anfallaren Duncan Ferguson från Glasgow Rangers och i slutet av januari anlände försvararen Earl Barrett från Aston Villa. Everton klättrade upp ovanför nedflyttningsstrecket och i näst sista matchen säkrade man kontraktet genom att besegra redan avhängda Ipswich Town med 1–0.

Everton vinner FA-cupen 1994/95

Det blev till slut en femtondeplats i tabellen för Everton 1994/95 och i Ligacupen hade man åkt ut mot Portsmouth redan i september. Däremot tog man sig hela vägen till final i FA-cupen. Everton besegrade Derby County, Bristol City, Norwich City och Newcastle United utan att släppa in ett enda mål. I semifinalen blev det 4–1 mot Tottenham efter bland annat två mål av Amokachi. Manchester United stod för motståndet i finalen på Wembley. Efter en halvtimme drog Anders Limpar igång en kontring. Bollen hamnade så småningom hos Graeme Stuart som sköt i ribban från nära håll. Paul Rideout höll sig framme och nickade bollen i mål. Det blev matchens enda mål och Everton hade därmed vunnit sin första stora titel på åtta år. Se hela matchen på Youtube

Laguppställning FA-cupfinalen 1995: 1 Neville Southall – 2 Matt Jackson, 5 Dave Watson, 26 David Unsworth, 6 Gary Ablett – 17 Anders Limpar, 18 Joe Parkinson, 10 Barry Horne, 3 Andy Hinchcliffe – 8 Graeme Stuart, 15 Paul Rideout; avbytare: 13 Jason Kearton (målvakt), 9 Duncan Ferguson, 11 Daniel Amokachi.

Målvakten Southall spelade 49 av de 50 matcherna under säsongen (han missade en ligamatch). Av utespelarna var lagkaptenen Dave Watson den som spelade mest med 46 matcher varav 38 i ligan. Paul Rideout blev lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav fjorton i ligan.

Umbro levererade tröjorna till Everton 1994/95 och sponsor var japanska elektronikföretaget NEC. Man behöll samma hemmaställ som föregående säsong, men man hade ett nytt bortaställ. Detta bestod av tröjor i vitt och grått samt svarta byxor och strumpor. I FA-cupfinalen presenterade Everton ett nytt hemmaställ som man kom att använda under de två kommande säsongerna.

23 oktober 2022

Crystal Palace 1994/95

Crystal Palace hade vunnit division ett och var säsongen 1994/95 tillbaka i Premier League. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med mittfältarna Ray Wilkins (Queens Park Rangers) och Darren Pitcher (Charlton Athletic) samt anfallaren Andy Preece (Stockport County). Wilkins bröt dock foten i premiären mot Liverpool och spelade aldrig mer för Crystal Palace. Istället återvände han till QPR i november samma år.

Crystal Palace åker ur Premier League 1994/95

I ligapremiären mot Liverpool åkte Crystal Palace på storstryk, 1–6 hemma på Selhurst Park. Första segern kom i sjunde omgången borta mot Arsenal den 1 oktober då Palace vann med 2–1. Segern kom för övrigt under en period då man spelade fyra Londonderbyn i rad – mot i tur och ordning Wimbledon, Chelsea, Arsenal och West Ham. Det blev förlust mot Chelsea och West ham samt oavgjort mot Wimbledon. Efter ytterligare en förlust mot Newcastle låg Crystal Palace näst sist i tabellen, men fyra segrar i rad gjorde att man klättrade upp till tionde plats. Därefter kom man dock in i en formsvacka med nio matcher utan seger och laget sjönk återigen i tabellen.

I januari värvade man anfallaren Iain Dowie från Southampton och i mars anlände mittfältaren Ray Houghton från Aston Villa. Resultaten blev dock inte bättre. Blandade resultat under våren gjorde att man halkade ner på nedflyttningsplats. Crystal Palace avslutade säsongen med fem förluster på de sex sista matcherna vilket innebar att man man slutade på nittonde plats av 22 lag i tabellen. Eftersom Premier League skulle bantas till 20 lag flyttades fyra lag ner denna säsong. Crystal Palace åkte därför ur trots att man tog 48 poäng.

Semifinal i cuperna

I ligan gick det alltså inget vidare, men i cuperna nådde Crystal Palace vissa framgångar under 1994/95. I höstens Ligacupmatcher besegrade man Lincoln City, Wimbledon och Aston Villa. Därefter blev det seger med 4–0 över Manchester City i kvartsfinalen i januari. I semifinalerna tog dock äventyret slut. Liverpool vann de båda matcherna i dubbelmötet med 1–0 och gick till final.

Även i FA-cupen tog sig Crystal Palace till semifinal och återigen började man med att slå ut Lincoln City. Crystal Palace slog sedan Nottingham Forest och därefter krävdes det omspel för att besegra Watford och Wolverhampton Wanderers. Manchester United stod för motståndet i semifinalen och vid full tid var ställningen 1–1. Lagen gjorde varsitt mål i förlängningen varpå även detta möte fick avgöras genom omspel. I omspelet gjorde mittbackarna Bruce och Pallister varsitt mål för United i första halvlek. Det blev inga mål i andra halvlek, däremot två utvisningar på Darren Patterson (Palace) och Roy Keane (United). Crystal Palace var därmed utslaget medan Manchester United gick till final.

Laguppställning: 1 Nigel Martyn – 2 John Humphrey/22 Darren Patterson, 14 Richard Shaw, 6 Chris Coleman, 3 Dean Gordon – 4 Gareth Southgate, 23 Ricky Newman, 16 Darren Pitcher, 11 John Salako – 18 Andy Preece/8 Iain Dowie, 9 Chris Armstrong.

Gareth Southgate spelade samtliga 57 matcher under säsongen, medan Richard Shaw bara missade en ligamatch. Chris Armstrong blev lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav åtta i ligan. Nedflyttningen innebar att flera tongivande spelare lämnade klubben efter säsongen, däribland Gareth Southgate, Richard Shaw, Chris Armstrong och John Salako.

Tröjorna

Säsongen 1994/95 spelade Crystal Palace i tröjor av märket Nutmeg. Sponsor var precis som tidigare det japanska elektronikföretaget TDK. Hemmatröjan var övervägande röd med två blå ränder och hade en röd krage med två blå ränder. Byxorna var röda med en blå diagonal rand på vänster ben. Strumporna var röda med två vita och en blå rand. Bortastället gick i Brasiliens färger och bestod av gula tröjor med grön krage, ljusblå byxor och vita eller gula strumpor.

19 oktober 2022

Coventry City 1994/95

Coventry City fick en tuff inledning på säsongen 1994/95 med tre förluster och två oavgjorda på de fem första matcherna. I september anlände emellertid anfallaren Dion Dublin från Manchester United för två miljoner pund och fick fart på målskyttet. Under hösten vann laget sex matcher, men i december kom man in ien formsvacka med elva matcher utan seger. Seger över bottenkonkurrenten Crystal Palace räckte inte, utan managern Phil Neal fick sparken tre dagar senare, den 14 februari. Coventry låg då på sjuttonde plats i tabellen.

Nye managern Ron Atkinson, som tre månader tidigare hade fått sparken från Aston Villa, lyckades rädda kvar klubben i Premier League. Han förstärkte även laget med några spelare, däribland mittfältarna Kevin Richardson från Aston Villa och Gordon Strachan från Leeds United samt vänsterbacken David Burrows från Everton. På de återstående fjorton ligamatcherna ledde Atkinson laget till fem segrar, fyra oavgjorda och fem förluster, vilket gav en sextondeplats i tabellen.

I FA-cupen 1994/95 slog Coventry City ut West Bromwich Albion efter omspel (första mötet hade slutat 1–1). Även mot Norwich City i nästa omgång blev det oavgjort, men i omspelet föll Coventry med 1–3 efter förlängning. I Ligacupen slog man ut Wrexham, men förlorade sedan mot Blackburn Rovers.

Laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Brian Borrows, 5 David Rennie, 6 Steven Pressley/20 David Busst, 3 Steve Morgan/17 Ally Pickering – 7 Sean Flynn, 4 Julian Darby, 15 Paul Cook – 8 Roy Wegerle, 9 Peter Ndlovu, 19 Dion Dublin.

Målvakten Steve Ogrizovic spelade mest med totalt 40 av de 49 matcherna varav 33 i ligan. Även Brian Borrows och Paul Cook spelade 33 ligamatcher. Dion Dublin blev bäste målskytt med sexton mål varav tretton i ligan två i Ligacupen och ett i FA-cupen medan anfallskollegan Peter Ndlovu stod för tretton mål varav elva i ligan och två i FA-cupen.

Tröjorna

Till säsongen 1994/95 tog Pony över som tröjleverantör åt Coventry City. Sponsor var precis som tidigare franska biltillverkaren Peugeot. Både den ljusblå tröjan och de ljusblå byxorna hade Pony-symbolen i ett mönster i tyget. Bortatröjan var grönsvartrandig med gröna ärmar och hade även den Pony-symbolen i ett mönster. Byxor och strumpor var gröna med svarta och vita detaljer.

17 oktober 2022

Blackburn Rovers 1994/95

Blackburn Rovers hade kommit på andra plats i Premier League och inför säsongen 1994/95 slog man det engelska transferrekordet när man betalade fem miljoner pund för anfallaren Chris Sutton från Norwich City. Andra nyförvärv sommaren 1994 var australiensiske mittfältaren Robbie Slater från franska Lens, irländske målvakten Shay Given (Celtic) och rutinerade mittbacken Tony Gale från West Ham.

Blackburn Rovers inledde säsongen 1994/95 med Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley. Där blev det förlust med 0–2 efter mål av Eric Cantona (straff) och Paul Ince. I ligan blev det fem segrar och två oavgjorda på de sju första matcherna innan man föll borta mot Norwich. Dessförinnan gick Blackburn in i UEFA-cupen och motståndare var Trelleborgs FF. Trots hemmaplan lyckades inte Blackburn få hål på skåningarna. Istället chockade Trelleborgs Fredrik Sandell engelsmännen när han gjorde matchens enda mål i 72:a minuten. I returen på Vångavallen gav Chris Sutton Blackburn ledningen i första halvlek, men fem minuter efter paus kvitterade Joachim Karlsson. Alan Shearer återställde ordningen med åtta minuter kvar av matchen, men återigen kvitterade Joachim Karlsson. Matchen slutade 2–2 och skrällen var ett faktum. Sammanlagt 3–2 till Trelleborg och Blackburn var därmed utslaget.

I höstens Ligacupmatcher slog Blackburn ut Birmingham City och Coventry innan man förlorade mot Liverpool. Inte gick det bättre i FA-cupens tredje omgång i januari 1995. Efter 1–1 mot Newcastle föll Blackburn med 2–1 i omspelet.

Blackburn Rovers vinner Premier League 1994/95

Uttågen ur de olika cuperna gjorde att Blackburn kunde koncentrera sig på ligaspelet. Förutom matchen mot Norwich förlorade man bara en gång till under hösten, hemma mot Manchester United den 23 oktober. Därefter blev det elva segrar och en oavgjord på de kommande tolv matcherna innan man återigen föll mot Manchester United, denna gång på bortaplan. Efter ytterligare tre matcher med blandade resultat hittade laget formen igen och gick obesegrat i tio raka matcher. Avslutningen av säsongen blev dramatisk. Blackburn vann två och förlorade två matcher och inför sista omgången låg man två poäng före Manchester United i tabellen. Blackburn mötte Liverpool borta på Anfield medan United mötte West Ham. Manchester United fick dock bara oavgjort och därmed hade det ingen betydelse att Blackburn förlorade med 2–1. Blackburn Rovers blev därmed ligamästare 1994/95, 81 år efter senaste triumfen.

Laguppställning: 1 Tim Flowers – 20 Henning Berg, 5 Colin Hendry, 25 Ian Pearce, 6 Graeme Le Saux – 7 Stuart Ripley, 4 Tim Sherwood, 22 Mark Atkins, 11 Jason Wilcox – 9 Alan Shearer, 16 Chris Sutton.

Alan Shearer spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chris Sutton och Henning Berg spelade 40 matcher var. Shearer gjorde 34 mål och blev skyttekung i Premier League med elva mål mer än tvåan, Liverpools Robbie Fowler. Även Sutton kom upp i tvåsiffrigt och stod för femton ligamål. Våren 1995 värvade Blackburn ytterbacken Jeff Kenna från Southampton för 1,5 miljoner pund samt holländaren Richard Witschge som kom på lån från Bordeaux. Witschge var tänkt som ersättare för den skadade Jason Wilcox, men istället valde managern Kenny Dalglish att flytta upp Graeme Le Saux på mittfältets vänsterkant och ta in Kenna i försvaret. Witschge spelade bara en match för Blackburn och återvände till Bordeaux efter säsongen.

Tröjorna

Asics hade levererat tröjorna till Blackburn sedan 1992 och även sponsorn McEwan’s Lager var kvar sedan tidigare. Den blåvita hemmatröjan hade framförallt en ny utformning av kragen och på ärmarna återfanns klubbens latinska motto ”Arte Et Labore” (Skicklighet och arbete). I UEFA-cupen var detta, tillsammans med Premier League-logotypen, dock borttaget. Spelarna var där numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen till skillnad från de inhemska matcherna. Byxorna var vita och strumporna blå med ett vitt fält nedanför vaderna.

Bortatröjan var randig med breda svarta ränder och smala röda ränder samt med röd krage. Numren på bortatröjan hade samma utformning som på Aston Villas tröjor som också tillverkades av Asics. Byxorna och strumporna var i samma stil som på hemmastället fast i rött och svart.