Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.
Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.
Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika varianter med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.
3 svar på ”Inter 1983–1985”